När Littorin, i samband med att regeringen försämrar villkoren för sjuka och gamla, säger att ”det ska löna sig att arbeta”, så säger han i samma andetag att ”det ska straffa sig att vara/bli sjuk”.

Någon som undrar varför han väljer att säga det första och inte det andra, när det andra är andra sidan av samma mynt och lika sant och viktigt som det första?

Tillägg/rättelse 25/2 kl. 00.30: Överskriften borde förstås ha varit: Det ska straffa sig att bli arbetslös, att vara sjuk (och att bli gammal)

Länk:
– Leif Wilehag, Det är nyare tider än någonsin/Alba
– Ett animerat inlägg/Motvallsbloggen

Kulturministern, ja hela regeringen förstås, anser, som synes i förra inlägget, att mycket av det som vi vant oss vid att finansiera gemensamt och via skatterna, det får inte vara gratis för användarna längre, istället ska var och en betala de verkliga kostnaderna för sådant (de som inte har råd får skylla sig själva – de borde ju valt att låta sig födas av rikare och friskare föräldrar), eller så ska de slippa att bidra till det om de inte nyttjar det.

När Svenskt Näringsliv, däremot, delar ut glassigt och dyrt material till skolorna, i akt och mening att indoktrinera lärare och skolbarn i de ekonomiska eliternas världsbild, då får detta material gärna vara gratis. Då är det helt OK med kollektivt finansierade ”förmåner” (nåja, förmåner och förmåner). För det syftet är det fullkomligt acceptabelt att betala ut miljoner och åter miljoner ur företagens kollektivt uppbyggda kassor.

Jag tillåter mig att betvivla att varenda ett av de företag som är medlemmar i arbetsköparnas kollektiv, Svenskt Näringsliv, verkligen tycker att deras pengar ska gå till den typen av propaganda- och indoktrineringsverksamheter som de här kampanjerna som riktas till skolbarn och lärare.

Dessutom förundras jag över alla dessa liberaler som gärna betraktar arbetssäljarnas organisationer, facken, som oacceptabla, och allt kollektivt tillvaratagande av löntagarnas intressen som förkastligt, medan de anser det fullständigt riktigt, jag tom önskvärt, att arbetssäljarna agerar kollektivt.

Jo, jag hör invändningarna” ”företagen är ju allas intresse”, utan företag skulle Sverige dö. Så riktigt så men utan människor som gör själva jobbet skulle företagarna inte producera en enda Volvo, inte en enda telefon, inte ett enda JAS-plan och därmed inte inhösta den ena vinstmiljarden efter den andra och utan dem som gör jobben skulle vi inte ha tak över våra huvuden eller mat i våra magar. Det tycks alltså som om båda grupperna är lika viktiga för att hålla Sverige igång. Frågan är då förstås varför liberaler och nyliberaler anser att bara den ena parten ska ha rätt att agera kollektivt men inte den andra?

Länk:
Svenskt Näringsliv/hemsida

Den nya regeringen har uppenbarligen bestämt sig, helt i enlighet med traditionell konservatism så klart, att det simpla folket ska kastas ner i ”nyttig okunnighet” (det blir fler pigor på det sättet). Varje liten åtgärd som kan vidtas i den riktning ska vidtas, är regeringens motto, men det deklarerade den inte före valet förstås.

Skolorna ska inte längre ge sämre folks barn god utbildning har vi just konstaterat. Att de sämre ställda inte heller ska ha råd att besöka muséerna för gratis förkovran är ett steg i samma riktning. I snitt har muséerna förlorat 35 procent av sina besökare sedan den konservativa regeringen återinförde entréavgiften på de statliga muséerna. Kulturministern säger i DN att:

… muséerna måste kunna locka med annat än gratis inträde.
– Ingenting är gratis. Vi kommer inte att kunna ha muséer med högkvalitativ verksamhet om de inte kan ta betalt för den, säger kulturministern

Nä, att ingenting är gratis, det vet vi ju, och att moderater anser att ingenting ska finansieras gemensamt och solidariskt visste vi ju också, för att inte tala om att åtminstone många av oss visste vilka som i första hand skulle drabbas av moderaternas kollektiva egoism.

Effektivt jobbat regeringen. Det är precis så man sätter pöbeln på plats – så nu väntar vi på nästa åtgärd i samma riktning. Betalning för boklån på biblioteken ligger väl i pipe linen, och varför inte inträdesavgift på desamma också, så att ingen sneker in där och sitter och läser en bok eller en tidning alldeles gratis.

Länk:
– Om muséernas besökstapp, DN

Svenskt Näringsliv har dragit igång en propagandakampanj riktad mot lärare. För att få lärare positivt inställda till ”globaliseringen”, bjuder man lärare på resor till olika länder i Europa. 200 har hittills tagit emot erbjudandet och varit med på dessa resor.

Bjudresor för yrkesgrupper brukar normalt betraktas som mutor men i det här fallet tycks lärarna inte ha fått någon tid för egna utflykter eller rundvandringar under resorna, som läkare tydligen haft tid för under de bjudresor som läkemedelsföretagen bekostade, utan de vallades runt till olika elitskolor och skulle sedan skriva rapporter om vad de sett samt skriva ihop rapporterna under resans gång. Dessa rapporter, samt artiklar av företrädare för Svenskt Näringsliv, distribuerades blixtsnabbt ut till skolor runtom i landet, i ett magasin med namnet ”Det Nya Europa”. Den lärare som inte var odelat positiv till vad hon såg, fick se sin rapport bortgallrad ur magasinet, allt enligt Lärarnas tidning (nr 3 16:e februari i år). Här ska det inte finnas några tveksamheter eller olika åsikter inte.

Upplägget på resorna påminner starkt om de resor som anordnades till Öststaterna förr, och som bekostades av dessas statliga propagandaorgan, där besökarna vallades runt och bara fick se det som öststaterna ville att de skulle få se. Svenskt Näringsliv verkar ha lärt sig precis hur det ska gå till, fast på den tiden Öststaterna ordnade sådana här vänskapsresor var företagen och de borgerliga inte speciellt förtjusta över evenemangen. Så propaganda är helt OK, bara SN får stå för den och ensidig ”information” är också helt OK, bara den gynnar SN och sprider SN:s bild av verkligheten.

Jag läser i Lärartidningen:

I arbetet mot skolan byter Svenskt Näringsliv strategi från och med i år. ”En intensifiering” betonar Kristina Scharp. Man lägger ner de populära storsatsningarna mot elever, turnéerna Enterprise och Praoguiden. Trots att exempelvis gymnasieturnén Enterprise år 2005 mötte 30.000 elever och 600 lärare så ger turnéerna helt enkelt för lite.
– Vi träffar varje elev kanske en gång under skoltiden, sedan försvinner han eller hon.

Istället riktar Svenskt Näringsliv nu helt in sig på dem som stannar kvar: lärarna………..

Till hösten kommer Svenskt Näringsliv att genomföra en rad fortbildningsdagar för lärare ute i landet med teman som miljö och energi, globalisering, samt samhällsekonomi. I samband med studiedagarna lanserar man nytt informationsmaterial som vänder sig direkt till lärarna.

Vidare ska man starta en kampanj riktad mot förskola och grundskola, framför allt genom Ung Företagsamhet, som förresten i huvudsak finansieras av staten genom Nutek, med Svenskt Näringsliv som näst största bidragsgivare (vad var det vänstern sjöng en gång? ”Staten och kapitalet de sitter i samma båt”, nu sitter de inte bara i samma båt, nu sover de i samma koj).

Svenskt Näringsliv går nu direkt på utbildningspolitiken, skriver Lärarnas tidning:

Verksamhetsberättelsen för 2004 ger klara besked: ett av målen är att förändra utbildningssystemet, bland annat styrdokumenten.
Scharp talar om en rad perspektivskiften för att göra skolan mer ”up to date”. Istället för lika utbildning för alla kräver Svenskt Näringsliv exempelvis rätt utbildning för alla. Man vill tala om kvalitet istället för kvantitet i utbildningen.

”Rätt utbildning för alla” är förstås kodord för ”endast god utbildning för de bättre ställdas barn” och ”kvalitet” för ”elitskolor för elitens barn”. Just nu lägger regeringen fram det ena förslaget efter det andra på skolområdet – för att förverkliga SN:s” visioner”för nu ska barnen stoppas in i sina klassfack redan som små – och därefter förbli vid sina läster, vilket är klassisk konservativ, men inte klassisk liberal politik.

Dessutom har Svenskt Näringsliv talat om hur man vill att äldreomsorgen och sjukvården ska se ut. Så nu vet vi det. Där det i det gamla Sovjet var politbyrån som bestämde, där är det i dagens Sverige Svenskt Näringsliv som bestämmer, det där med demokrati – glöm det, och regeringen leverar, men så har det förstås varit de senaste 25 åren, även om vi tidigare hade en regering som bromsade lite försiktigt ibland.

Marita Ulfskog hade rätt när hon betecknade Svenskt Näringsliv som Sveriges femte borgerliga parti.

Källa:
Lärarnas tidning nummer 3, 16 februari-1 mars 2007, årgång 18.
Länk:
SN:s hemsida om skolsatsningen

Lyssnar på Rapport, som är på i rummet bredvid och fortsätter att förundras över ett ämne jag nämnt tidigare på bloggen.
Man talar återigen om hur nyttigt det är med vin. EU grubblar alltså över vår hälsa och man är väldigt orolig att vi ska röka ihjäl oss men ser gärna att vi super ihjäl oss – vad kan denna prioritering bero på månne?

Har bestämt redan nämnt att när jag var barn, gick i någon av folkskolans första klasser, förklarade vår lärarinna att vi kunde vara lyckliga som levde i en upplyst tid (1950-talet). Vi behövde inte gå omkring och vara rädda för allt möjligt, som människorna var rädda för förr, när de inte hade bot mot sjukdomar, när de var rädda för övernaturliga makter och dessutom tvingades vara rädda för överheten. Men hur är det egentligen, är det inte skräckens samhälle vi lever i fortfarande, fast vi är rädda för annat idag än människor var rädda för förr.

Ingenting är så bra för att hålla en befolkning i schack, och för att leda den dit man vill, som skrämselpropaganda. Tricket att skaffa landet en fiende som man måste försvara sig emot, har varit känt och praktiserats av furstar och överhet sedan urminnes tider. Med de moderna massmedia finns det många fler möjligheter dock.

Under hela min uppväxttid levde vi i det kalla kriget. Sovjet kunde när som helst anfalla oss och rätt som det var kunde någon galning trycka på knappen så att atombombskriget utlöstes och gjorde jorden obeboelig för all framtid.

Massmedia matar oss ständigt, och idag mer än någonsin, med information om alla de faror som hotar oss, och talar om hur vi måste bete oss för att undvika dem. Det handlar inte sällan om att vi måste köpa det ena eller det andra för att klara oss, allt från cykelhjälmar över blodtryckspreparat till inbrottslarm. Man skrämmer oss med allt mellan himmel och jord, med budgetunderskott, med statsskulden, med allvarliga sjukdomar, med för tidig död, för att vi inte duger, för att världen kommer att gå under, för att klimatet kommer att göra jorden obeboelig och förstås, för terrorism och annat elände. Med den tilltagande kommersialiseringen och med överklassens uppsugning av de tillgängliga resurserna, med ty åtföljande sparande och nedskärningar inom många samhällssektorer, har vi fått skräcken att förlora våra jobb och vår levnadsstandard. Alla måste idag konkurrera med alla andra – det är du eller jag.

Forskare har lärt sig, precis som politiker och läkemedelsindustrin, att skrämselpropaganda är bra för deras sak. Läkemedelsföretagen hyr en läkare att slå larm, och vips kan de sälja preparaten som lovar ett längre liv, eller lovar att minska risken för cancer eller bota nestämdhet. Forskare talar om för oss att det ena eller det andra är farligt eller att några av våra viktiga naturresurser hotas av förstörelse, och vips har de forskningsanslag och försörjningen tryggad ytterligare några år.

Det allra värsta med all denna skrämselpropaganda är att många till slut inte reagerar, inte orkar bry sig längre. På lagom mycket förändringar, eller hot, kan människor reagera rationellt, på ofantligt mycket av den varan blir de flesta totalt passiverade. De vet inte vart de ska vända sig, ser ingen ände på gräsligheterna och slutar till slut att bry sig. Detta vet sociologer och psykologer, och somliga av dem säljer sina kunskaper till politiker och storföretagen och talar om hur dessa ska utnyttja människors reaktioner, för att vinna val eller för att öka profiterna.

Jag har till slut blivit skeptiskt till det mesta. Jaha, fågelinfluensan, är den en verklig fara för hela mänskligheten eller är den ett spöke som någon tjänar bra på? Klimatförändringen, är den ett reellt och överhängande hot eller är det något som somliga räknar med/hoppas att tjäna något på? Mer forskningsanslag?

Klimathotet kanske man ska tro på, men jag tvivlar ändå en hel del på att ett eller ett par års extrema vintrar, eller somrar, utgör tillförlitliga bevis för att världens klimat just nu håller på att förändras varaktigt och drastiskt, och just av de orsaker som man påstår. Har för mig att jag för några år sedan läste om ett vulkanutbrott någonstans i Asien, i slutet av 1800-talet, som förorsakade ett antal kalla år över hela jorden, därför att utbrottet förorsakade extremt mycket stoft i atmosfären. Vad har de stora asiatiska och australiska bränderna de senaste åren förorsakat exempelvis?

Med det här vill jag inte säga att alla varningar är felaktiga eller att klimathotet inte föreligger, bara att varnar man ständigt och för allting så kommer ingen att bry sig om någonting till slut. Vilket förstås gynnar somliga.

Svt:s arkiv, där jag hittade intervjun med Marian Radetzki, är verkligen fantastiskt. Där kan man hitta riktiga guldkorn. När jag letade vidare i arkivet hittade jag, och ganska enkelt, en diskussion mellan Olof Plame och den amerikanska skådespelerskan Shirley MacLaine som utspann sig i TV-programmet Kvällsöppet 1977.

Diskussionen börjar som en intervju med MacLaine, som väl är ganska ointressant, men ungefär 1/4 in på bandet vill hon inte prata om sig själv längre utan begär att få börja prata med Olof Palme istället. Han sitter bredvid henne och nu kommer diskussionen, som utspinner sig dem emellan, istället att handla om politik. Dels är nästan allt som sägs av de båda högst aktuellt ännu idag, dels får vi här se en imponerande politiskt kunnig Shirley MacLaine och sist men inte minst får vi den bild av Olof Palme som man nästan aldrig visar fram idag.

Palme förtalades ju å det skändligaste åren innan han mördades, inte minst av ungmoderaterna. Efter mordet blev det tyst om honom några år. Nu, tjugo år senare har förtalskampanjen tagit fart igen och högern ägnar sig återigen åt att svartmåla honom och framställa honom som de värsta av demagoger.

Det är emellertid så här många av oss minns Palme. Diskussionen i programmet speglar dessutom mycket väl det som stod på den politiska agendan vid den tiden, och framför allt känner jag igen mig själv och många av mina egna tankar i resonemangen. Den är nästan en sammanfattning av min politiska ungdom (fast jag var kärnkraftsmotståndare). Filmen ger helt enkelt en mycket god bild av vad Palme och socialdemokratin, samt vad de radikala i USA stod för vid den här tiden. Tristast i filmen är att Palmes avslutande optimism, vad gäller framtiden, har kommit helt på skam – så här långt.

Se diskussionen mellan Palme och Shirley MacLaine, Svt

Festlig han är Urban Bäckström, vd för Svenskt näringsliv. Idag hör jag honom tala i lördagsutfrågningen. Efter att först ha klagat på fackets ofantliga maktmissbruk och ovilja att agera förnuftigt gentemot de stackars företagarna, förklarar han så, med emfas, att:

Vi vill ju att kollektivmodellen ska omfamnas av alla arbetsgivare. Jag skulle ju gärna se att vi fick drömma oss bort i en tillvaro där fick fick tillbaka det gamla samförståendet med saltsjöbdsavtalet som präglade svenska arbetsmarknad under så lång tid under efterkrigstiden. Dit är det en bit att komma…

Va??? Det var ju dåvarande SAF, arbetsgivarorganisationen (den organisation Bäckström numer är chef för fast den har bytt namn), som bestämde sig för att ”säga upp” Saltsjöbadsavtalet, och därmed avsluta den långa perioden av arbetsfred på svensk arbetsmarknad, för nu var det dags att vrida klockan tillbaka till början av 1900-talet, nu skulle facken knäckas, en gång för alla, såsom i Himlen (USA och England,) så ock i Sverige.

Tala om att ljuga oss rakt upp i ansiktena. Men det är klart, många av de medelålders har redan glömt hur det var och de yngre har inga egna minnen av saken, så de flesta av dem lurar vi lätt, som vanligt.

Smart taktik de har de här gubbarna, Marian Radezkis polare.

1: Vi inom moderata samlingspartiet lurar folk att tro att vi är det ”det nya arbetarpartiet” . Vi spelar ”de goda killarna” och låtsas försvara facken (sedan sticker vi kniven i ryggen på facken).
2: Ni arbetsgivare ägnar er åt att klaga på fackens ohemula makt, och på oss, så att det inte framgår att vi är i maskopi, framställer facken som inkarnationen av det onda, den där maktfullkomliga organisationen som gör allt den kan för att knäcka små, oskyldiga och hårt arbetande företagare, sådana som dessutom skapar sysselsättning åt alla som står utanför arbetsmarknaden, och på oss moderater för att regeringen inte förstår att fackens makt måste minskas. Det kommer att övertyga folk om att regeringen står på de små människornas sida, är verkligt arbetarvänlig.

Så fixar vi facken åt er genom att vi skär ner på försäkringsutbetalningarna vid arbetslöshet, sjukdom etc. Vi gör A-kassan obligatorisk och ser till att facken tvingas höja avgifterna rejält, då händer två ting:
1: Många går ur facken, det försvagar dem.
2: När folk sedan blir arbetslösa och tvingas ta jobb med en lön under arbetslöshetsersättningen så tvingas de gå ner stöddigt i lön. Nästa gång samma personer blir arbetslösa får de ännu lägre arbetslöshetsunderstöd och då måste de gå ner ännu mycket mer i lön, och se, snart är vi där vi vill vara, har massor av fattigt folk att städa våra hem, laga vår mat, att köra våra ungar till skolan, att klippa våra gräsmattor – så blir Sverige ett riktigt bra land för oss riktiga och värdefulla människor att leva i igen.

Länkar:
Lördagsintervjun, Urban Bäckström

Så tar vi den här en gång till: TV-intervjun med Marian Radetzki
– Läs också Ali Esbatis inlägg om saken

Kärnkraftverkens styrande har sett mer till vinster och bonusar än till säkerheten. Vinsten till topparna i kraftverken, försäkringarna, om det går åt pipan, betalar däremot vi alla, precis som fallet var med svindlerierna inom bankväsendet i början av 90-talet, fast konsekvenserna av en eventuell härdsmälta vore ofantligt mycket värre.

Så sänder vi våra första svenska legoknektar utomlands, till Kosovo, och andra för att delta i krig (i Afghanistan, ett land som ingen annan makt lyckats underkuva). Det första krig Sverige deltar i sedan Karl XIV Johans tid, alltså på mer än 150 år (leve Karl XII – det var tider det, äntligen ska Sveriges namn åter ärat fara över jorden).

Ovanpå detta lovar socialdemokraterna att inte återställa de förändringar som moderaterna genomför nu.

Nästa val blir ett ödesval, skrev någon. Nej, det var förra årets val som var ett sådant.

Titta på den här TV-intervjun med Marian Radetzki, som sändes 28/5 1997. Han talar klarspråk. Detta är precis vad vår högerregering vill genomföra, men så försåtligt att vi inte förstår det förrän det är för sent. Det mannen säger handlar inte om ekonomisk nödvändighet, det är ren politisk ideologi, samma ideologi som överklassen omfattade på 17- och 1800-talen. Det sorgliga är att Radetzki har alldeles fel och att hans rekommendationer kommer att få helt andra konsekvenser än dem han tänker sig (eller talar om), sådana som ganska många av oss kommer att fara mycket, mycket illa av, på många och olika sätt.

Och nu lagstiftar man om åtgärder som ger de styrande total kontroll över hela befolkningen, så protester kommer troligen inte att vara möjliga. Dessutom drogar man ner större och större del av befolkningen till liknöjdhet och initiativlöshet och den organisation, Kilen, som hjälpt människor att bli av med sitt läkemedelsberoende lägger man ner – en händelse som nog inte bara ser ut som en tanke, utan som är just en sådan.

Välkommen du sköna nya värld.

Länk:
– Kilen
– Motvallstanten om Du sköna nya värld
– Om nya förslaget om avlyssning av oss, Ekot
– Och svenskarna tror på kärnkraften, Ekot

PS: Ska vi gissa att det senare beror på att vi nu har ungefär 20 nya väljarårskullar som knappt hört talas om hur en härdsmälta skulle slå?

PS2 11/2 kl. 21.15: Ali Esbati, som också tittat på Radetzki ger en utförligare information om hur Radetzki har fel.

Mystiken tätnar kring Reinfeldts serbiska barnflicka. Metro skrev om henne för omkring en vecka sedan. Reinfeldt vägrade, enligt tidningen, att svara på frågor om henne, och sedan lade sig mörkret över affären. På grund av att det, av en ren tillfällighet, framkom ny information om Danielsson (att man inte hade någon ny information om Danielsson), samma dag som Metros artikel var införd, och eftersom Danielssonaffären var mycket ”hetare” fick vi aldrig klarhet i hur det faktiskt var med Reinfeldts barnflicka.

Barnflickan bodde alltså hos Reinfeldt till efter valet, enligt vad hon hade sagt till Metro, trots att Reinfeldt tidigare sagt att hon åkte hem långt tidigare. Vem av de två ljuger, barnflickan eller Reinfeldt?

Frågan är också exakt när barnflickan flyttade. En nog så viktig fråga att vi får klarhet i. Bodde hon fortfarande kvar hos Reinfeldt när Metro ringde, eller flyttade hon i samband med att Reinfeldts villa blev mer välbevakad efter valet (vilket man kanske kan anta att den blev), och varför flyttade hon just då i så fall, samt vad gjorde hon hemma hos Reinfeldt från oktober 2005 till september 2006? Vilken funktion fyllde hon där, som ställföreträdande syster till hustru Filippa, som soffsmycke, som en inkomstbringande hyersgäst?

Endast om alla oklarheter kring den här frågan reds ut kan Reinfeldt rentvås från misstanken om att vara en lögnare (en misstanke som väcktes i och med Metros artikel), så det borde ligga i hans eget, och i moderata samlingspartiets intresse, att lägga alla korten på bordet i den här frågan.

Länkar:
Motvallsbloggen: Reinfeldt i blåsväder – fram med tsunamibanden igen
Motvallsbloggen: Dags igen – för mobbning av Danielsson alltså