Dags att vi erinrar oss den förra borgerliga regeringen, som var sju resor värre än den vi hade under 70-talet, som inte heller var så lyckad.

Det tänker jag försöka bidra lite till genom att citera några passager ur Carl Hamiltons bok: Krönika II. Från Silicon Valley till Ådalen (1998). Det är en bok med Hamiltons samlade krönikor från Aftonbladet, de flesta om nationalekonomi. Den innehåller också den mer seriösa bok som jag tidigare rekommenderat på den här bloggen och som varje röstberättigad svensk borde läsa före valet, nämligen Att leda Sverge in i krisen. Moral och politik i nedgångstid, som Hamilton skrev tillsammans med Dag Rolander och som kom ut första gången 1993.
Så här skriver Hamilton bl.a. om den förra borgerliga perioden:

Under fyra år i början av 90-talet föll konsumtionen och investeringarna i svensk ekonomi med sammanlagt 270 miljarder kronor. Det mosvarar tämligen exakt en halv miljon försvunna arbetstillfällen.
……….
Resultatet av 90-talets första år är närmast ofattbart.
På tre galna år raserades vad som byggts upp av svenska folket under fem decennier.
Regeringen Bildt orerade vitt och brett om småföretagarna.
På tre år lyckades moderaterna slå ihjäl sextio tusen svenska företag. Det var många duktiga småföretagare som röstat fram moderaterna som fick se sina livsverk raseras och övertas av storbankerna.
På tre galna år steg den öppna arbetslösheten från en procent till nio procent och den totala arbetslösheten över femton procent. Bildt lyckades alldeles på egen hand klara av europa-anpassningen.
Under tre år i rad minskade bruttonationalprodukten. Detta är något oerhört. Det har aldrig hänt förr i en modern ekonomi.
……
På tre galna år lyckades Bildt öka statsskulden med nära 600 miljarder. Det är mer än vad svenska folket sparat i sina gemensamma pensionsfonder sedan femtiotalet. Bildt spelade bort svenska folkets pensioner.
Varje månad Bildt satt vid makten ökade han statsskulden med 17 miljarder kronor.
Varje vecka Bildt satt vid makten ökade han statsskulden med 3,7 miljarder.
Varje dag ökade Bildt statsskulden med 500 miljoner.
De försökte spara sig ur en lågkonjunktur därmed förvandlades den till depression. (sid. 170-171)

Varenda tänkande människa inser att det inte lönar sig att producera något och försöka sälja det om ingen har pengar att köpa något för.

Vi som var med, och som lurades upp på det vi hade sparat och betalat in, och som bidragit till Sveriges uppbyggnad, bör erinra oss, minnas och inse att de flesta av oss fortfarande betalar för den förra borgerliga regeringens misskötsel av landets ekonomi. De som är för unga för att ha upplevt den bör informeras.

Demokrati kräver inte bara allmän rösträtt och flera partier med skiljaktiga program för att fungera, den kräver kunniga och engagerade medborgare, sådana som inte bara nöjer sig med propagandafraser.

PS: Även denna bok bör läsas före valet för att man ska kunna ta ställning till vad valet verkligen handlar om. (Tips från Ali Esbati, länk till höger här).

Det är märkligt att Reinfeldt sitter i en sådan position att han kan komma med hur många populistiska utspel som helst, och gå fri från kritik eller undersökning. Att den riktiga politiken – sådan den är formulerad i alliansdokumenten – är minst lika inhumant borgerlig som den brukar vara, hamnar i den fula retorikens skugga, skriver Nisse Sandqvist på sin blogg och har träffat mitt i prick.

Massmedia och journalister på radio och TV tycks ha fått för sig att det bästa argumentet för den borgerliga alliansen är att socialdemokraterna har suttit för länge vid makten och att det är nyttigt med maktskifte med jämna mellanrum. Det är ett osannolikt dåligt argument, eftersom socialdemokraternas och vänsterns regeringsinnehav grundar sig i den utomordentligt dåliga erfarenhet som svenska folket fick av den förra borgerliga regeringen. Men det är dagens journalister kanske för unga för att minnas, och ävenså många av dagens unga väljare.

Jag minns dock, och många andra minns, och det enda många av oss med mer livserfarenhet beklagar är att Göran Persson varit så fruktansvärt borgerlig under den här tiden.

Men trots detta, en regering ska avsättas för att den inte sköter sig så bra som väljarna vill och för att oppositionen antas kunna sköta landet bättre, inte för att den har suttit i regeringssits för länge. Demokrati är inte att byta regeringsparti titt som tätt, det är att ha den regering som bäst motsvarar folkets önskemål, och det är dessutom att ha partier med klart olika ideologier och målsättningar, så att väljarna har olika alternativ att välja mellan, och detta senare har vi nästan inte längre. Det är på den fronten demokratin har urholkats nära nog intill meningslöshet de senaste 25 åren, inte för att socialdemokraterna har suttit för länge vid makten.

Men ändå, socialdemokraterna och vänstern är fortfarande något betydligt bättre för de flesta av oss än de borgerliga.

Länk:
Nisse Sandqvists blogg

Så har Alf Svensson slagit sig ihop med Ian Wachtmeister i årets valkampanj. De båda framträdde tillsammans på ett valmöte i Båstad, skriver Magnus Haglund i en artikel i GP. Kaka söker maka tydligen.

”Viktigt att alla får komma till tals”, säger Alf Svensson. Ian Wachtmeister förklarar att vi nu ”har fått en halv miljon muslimer i landet, utan att vi har varit medvetna om det”. Det är, säger han vidare, ”den största förändringen som skett i Sverige på hundra år” och Alf Svensson håller med – kan man tänka. Det är inte bara Lejonborg som fiskar i grumligt vatten i dessa dagar.
Alf Svensson uttalar sig också så här enligt GP:

Det finns en rädsla i luften och vill du plocka poäng i Malmö, skall du spela på den rädslan, säger Alf Svensson. Som politiker måste man våga tala om det här. Och ansvariga måste ställas till svars.

Jaha, ansvariga för vad undrar jag? Många har gjort misstag i den här frågan, men den förra borgerliga regeringen stod för flera av de allvarligare.

Alf Svensson menar också att ”mycket av det som Ian Wachtmeister förde fram senare har anammats av socialdemokraterna”.

Fel säger jag, åtminstone vad gäller det mesta som greven och betjänten sade om invandrar- invandrings- och flyktingpolitiken. Dessa båda mörkmän ägnade sig åt att skapa ett missnöje med en politik som inte förelåg, och den som förelåg var dessvärre redan före dem precis så dyster som de båda ville ha den. Massmedia förde dessutom en veritabel desinformationskampanj om området under första åren på 90-talet och bidrog, tillsammans med den borgerliga regering vi hade då, mycket aktivt till att skapa en del av de problem vi ser idag.

Sedan gick DN ut och frågade svenska folket vad detta ansåg om svensk invandringspolitik (5/7 1992), något som 95% av befolkningen inte kunde uttala sig om eftersom man inte hade en aning om hur denna politik såg ut. Dessa undersökningar sade bara vad ”svenska folket” ansåg om det som de trodde var svensk invandrings- och flyktingpolitik (alltså om vad de hade fått från massmedia). Varför var det intressant att få reda på den saken? Jo, det fyllde ett borgerligt propagandasyfte.

Att muslimer skulle bli Västvärldens nästa fiende nr 1, sedan Sovjet fallit samman, kunde man ana redan då. Så här skrev jag i ett opublicerat manus från 1992:

”Europa oroar sig över flyktingströmmarna”
TV har visat program från Europa där höga ämbetsmän och politiker uttrycker sin oro över att ”flyktingströmmarna” till Europa bara ökar och att detta ställer till problem. Man visade för något år sedan ett program om islam och araber och där det verkade som om halva Europa numer bestod av araber och muslimer som snabbt kommer att förkväva kristendomen och vår västerländska kultur. Bildväxlingarna var sådana att man som tittare lätt fick uppfattningen att halva Paris bestod av araber och att knäböjande muslimer numer ockuperade Paris gator under sina bönestunder. Bilderna av knäböjande muslimer var tagna i ett arabiskt land‚ men speakertexten och bildklippen var sådana att man bringades att tro att de var tagna i Paris‚ eller skulle förstå hur det snart skulle det se ut i Paris‚ och i hela Europa‚ om det fick fortsätta på det här sättet. Européerna skulle göra sig en föreställning om hur det kommer att bli i en nära framtid om vi inte sätter stopp för muslimernas invaderande av Europa.
Med ett sådant program bidrar man naturligtvis också till att gynna rasisterna och de främlingsfientliga och till att öka antalet människor som utvecklar sympatier för dessas åsikter.
Vad värre, politiker och högre tjänstemän diskuterar denna fara på fullt allvar utan att inse att de i själva verket är rasistiska och lika mycket offer för en myt och en överdriven hotbild som västvärlden var vad gällde judarna under trettiotalet‚ i Europa såväl som i USA. Lika litet som då tycks de inse vad det är de är med och driver fram genom sina sätt att agera‚ såvida det inte är så illa att de vill frammana den här hotbilden för att skapa ett hot utifrån som tar människors uppmärksamhet från de hot mot dem som den egna politiken skapar.
Att härska genom söndring eller genom att skaffa en yttre fiende har alltid varit makthavares metod att vända människors missnöje mot något annat än den egna politiken. Genom att använda någon av dessa metoder har makthavare skyddat sig själva och sin privilegierade ställning i tider då folk har utsatts för förtryck och utsugning eller mått dåligt av makthavarnas politik. Det saknas förvisso inte inrikespolitiska hot mot människor i Europa och USA idag då alltfler hotas av arbetslöshet‚ utslagning och avsevärt försämrade levnadsvillkor.

Idag har det blivit sju resor värre än jag i mina mest pessimistiska stunder trodde då, för 15 år sedan.

Under de första åren på 90-talet, då jag arbetade med invandrare och kunde området på mina fem fingrar, kände jag ett närmast bottenlöst förakt för journalisternas och massmedias sätt att behandla den här saken. GP håller dock en tämligen snygg profil i de här frågorna, vilket jag tror beror på inflytandet, i början av 90-talet, från Ingrid Segerstedt Wiberg, Torgny Segerstedts dotter. GP började nämligen i samma stil som DN och många övriga massmedia men ändrade, som genom ett trollslag, sin policy i de här frågorna. Man håller fortfarande stilen – åtminstone jämförelsevis, som den här artikeln om Alf Svensson och Ian Wachtmeister visar. Läs den.

Länk:
Möte med Gud och Djävulen, artikel i GP 13/8

men det har man…

Jag spår följande om vi får en borgerlig regering efter valet:

1: Arbetslöshetssiffrorna kommer att stiga igen oavsett vem som sitter som chef för AMS.

2: Den borgerliga regeringen kommer att hävda att nu har man avslöjat hur socialdemokraterna misskött landets ekonomi under 12 år, och det är detta vi måste betala nu, med en svångremspolitik eller med ett nytt stålbad (ev. kommer man att mynta ett tredje uttryck för samma sak eftersom man redan använt dessa båda uttryck direkt efter de tidigare maktövertagandena).

3: Detta stålbad (eller vad det kommer att kallas tredje gången) kommer att innebära nedskärningar inom offentlig sektor samt utförsäljning av de sista resterna av svenska folkets gemensamt uppbyggda och ägda infrastuktur, ja vid sidan om nedskärningar av bidrag till arbetslösa, sjuka och utpensionerade förstås.

Om spådomen slår in vid ett ev. regeringsskifte är det dags att fråga sig om jag är en sjutusan till siare eller om den borgerliga regeringen använt denna bloggpostning som läromedel, alternativt om den borgerliga regeringen bara gör som sådana brukar gör när de får chansen – och jag råkar bara ha gott minne.

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Det drar ihop sig till min sista semestervecka, och därmed ganska lite tid till bloggande de två dagarna fram till dess – mycket som ska hinnas med innan jag ger mig av.

Idag stjäl jag mitt blogginlägg genom att kort och gott citera Gustav Fridolin, från Bokfrontutskicket som kom igår, och som bland annat handlade om hans bok Från Vittsjö till världen, en bok jag ska läsa efter semesterveckan.

Det mest förfärliga är kanske inte att det faktum att det finns rika och fattiga utan att dessa klasskillnader skapas hela tiden, reproduceras, försvaras, ideologiseras. Att det görs av starka, skickliga, kunniga, högutbildade människor. Det kanske alla värsta: att de som fått silverskedarna i käften står där och tror att de är moraliskt överlägsna. Deras skenheliga miner

Fortsättningen på texten i citatet är också värd att citeras:

Ta den typiske ledaren i DN, Svenskan, Sydsvenskan m.m. om globaliseringen och den fria marknaden, hur de avhånar dem som kritiserar de transnationella bolagens sweatshops i Kina och Bangladesh som bakåtsträvare och fattigdomsbevarare. Skicka dessa skribenter i en tidsmaskin till det tidiga 1800-talet och de kommer att göra underbara saker till försvar för de samtida slavfartygens humant rationella utnyttjande av tillgänglig skeppsyta.

Det är sådana texter från unga människor som ger mig en strimma av hopp.

Länk:
Gustav Fridolin skriver i Alba om fredsaktiviteter i Israel

I Sverige är det inte, till skillnad mot i USA exempelvis, tillåtet för läkemedelsföretagen att vända sid direkt till patienter, eller svenska folket, med reklam för företagens ”medicinska” preparat i vanliga massmedia (vilket vi ska vara glada för). Men det finns många sätt för läkemedelsföretagen att gå runt detta ”problem”.

Ett är att betala någon expert, en läkare, forskare, professor, för att gå ut till massmedia och kungöra att nu finns det ”äntligen” effektiv bot mot sjukdomen si och så, eller en nyare och bättre medicin mot sjukdomen, eller nu finns det medikamenter som kan förebygga ditt och datt, alternativt att varna för riskerna för det ena eller det andra, som kan förebyggas med hjälp av läkemedlet x eller z.

Ett annat sätt är att skriva en debattartikel ex, som en företrädare för Pfizer gör i Aftonbladet, där han lyckas göra maskerad reklam för företagets bromsmediciner mot Alzheimers, men även indirekt propagera för att fler människor ska få fler, mer och dyrare mediciner.

Det är meningen att du som har en dement anhörig ska kräva av dennes läkare att personen ifråga sätts på Pfizers medel, och att du dessutom ska kräva av din läkare att få de nyaste och dyraste medicinerna mot den eventuella åkomma du lider av, eller vill undvika att drabbas av om 25 år eller så.
Somliga undersökningar visar dock att de äldre, billigare preparaten ibland är precis lika effektiva, eller tom effektivare än nyare dyrare sådana och att en hel del nyare preparat inte är så mycket bättre än rena sockerpiller.

Läkemedel ska produceras av statliga ägda företag, inte av privatägda företag vars första intresse är profiten, och vars viktigaste intresse är att få oss alla att konsumera mediciner vare sig vi behöver dem eller inte.

Länk:
Läkemedeslföretaget Pfizers artikel i Aftonbladet

Jag har skrivit en del tidigare om propagandans makt, och fått veta, av irriterade kommentatorer, att så stor makt har den minsann inte, människor kan väl tänka själva!

Jodå, det kan de, problemet är vad massmedia, utbildningssystemet etc. serverar oss att tänka om, och just detta är vad propaganda handlar om, att man presenterar människor det som passar makten att de tänker om och tror.

På senare tid har vi sett att propaganda tycks effektivt förleda c:a 80-90% av en befolkning, medan omkring 10-15% envisas med att informera sig mer och tänka mer kritiskt och självständigt.

Omkring, eller möjligen var det drygt 75%, läste jag för en tid sedan (minns dessvärre inte var) av den amerikanska befolkningen trodde att Saddam låg bakom Al Qaida. Idag stödjer 86% av befolkningen i Israel angreppen på Libanon och massor av amerikaner är också, enligt bloggen ”Det Progressiva USA”, positiva till bombningarna av Libanon.

Vi såg hur propaganda kunde starta de fruktansvärda folkmorden i Rowanda. Vi såg hur propaganda kunde starta inbördeskriget i f.d. Jugoslavien och vi såg hur propaganda kunde få människor i arabstaterna att attackera västliga ambassader, på grund av Jyllandspostens bilder.

Vem kan på allvar undra över hur det som hände i Tyskland under Hitler, kunde hända?

Länkar:
Det Progressiva USA

Det luktar illa om massmedias sätt att använda katastrofer som drabbar svenskar utomlands för att smutskasta regeringen och som en del i en ful valkampanj.

Nu har UD arbetat med att få hem svenskarna som blev fast i Libanon i samband med Israels attack, och klarat uppgiften tämligen väl med tanke på omständigheterna, och vad försöker vissa massmedia åstadkomma? Jo en ny UD-skandal: UD är för långsamma, UD arbetar ineffektivt etc.

Samma massmedia som återkommande gnäller om att svenska staten inte överlåter ansvaret för individernas liv på individerna själva, här hemma i Sverige, och att välfärden och tryggheten för de utsatta i samhället kostar för mycket, kräver ständigt att svenska staten (alltså vi skattebetalare) ska ha och ta det fulla ansvaret för varenda svensk som reser utomlands på sin semester, var denne än befinner sig på jordklotet. När det gäller att värna om en tämligen välbärgad medelklass, den som har råd att resa runt världen, då får det kosta hur mycket skattepengar som helst att säkra dennas trygghet och välfärd tydligen. Den ska inte behöva ta något ansvar för sina egna handlingar och sin egen säkerhet.

Länkar:
Expressen
Expressen
Expressen
Aftonbladet