Nu har Frankrike, som numer är en av USA:s äckligt krypande lydstater, beslutat att ta emot en ny ambassadör från den nya, av USA demokratiskt tillsatta, syriska regeringen.(1) Som sagt, när kommer USA att sparka ut Jafaari, det legitime syriske sändebudet till FN, och ersätta honom med ett eget marionettsändebud? Detta var ju vad man gjorde i samband med att man tillsatte en egen regering i Libyen i samband med att man började bomba där förra våren. Läser så att även EU har erkänt den USA-tillsatta demokratiska regeringen i Syrien. (2)
Idag slopar imperialiststaten USA och dess allierade dessutom officiellt vapenembargot till jihdisterna och de terroristiska oppositionella i Syrien och hoppas att det ska flyta in massor med nya vapen till terroristerna,(1) vilket, som den intervjuade påpekar i filmen, exakt följer manuskriptet från Libyen-kriget, det som startades för att störta Ghadafi, ta kontrollen över Libyens olja och ekonomi och skaffa sig en bas för nykolonialiseringen av Afrika.
Israel har tydligen skjutit in i Syrien efter att, som man hävdar Syrien har skjutit in över Golanhöjden. Ska vi gissa att detta är den israeliska ”false flag-historien” som ska göra det möjligt för Israel att sätta in sina nyinkallade 75 000 reservister mot Syrien? (1)
‘The West wants to install a puppet regime in Syria’ (utlagd 18/11 2012)
Bara USA/Nato, Qatar och Saudiarabien lyckats döda Bashar al Assad och få igång det verkliga blodbadet i Syrien som då följer, så ligger vägen sedan öppen för ”nedtagning”, som man kallar det, av Irans styrande, dvs massmördande av iranier, och återtagandet av kontrollen över Irans olja.
Undrar nu om Ryssland tänker vänta tills USA sätter in allvarligare stötar direkt mot regeringen där, för att hinna bygga upp sitt försvar mer till dess, eller om man kommer att välja att ingripa på bortaplan för försöka förhindra lika blodiga strider i Ryssland som dem vi ser i Syrien och har sett och fortfarande ser i Libyen?
När så Turkiets perminärminister Erdogan kallar Israel en terrorststat på grund av bombningarna i Gaza,(2) vet man inte man ska skratta eller gråta. Vad är Turkiet gentemot Syrien, om inte en terroriststat, och det är ju meningen att de båda ska stå på samma sida vad gäller kriget mot Syrien.
Det tycks även pågå en destabiliseringskampanj i Argentina just nu, och det är inte svårt att gissa vilka som ligger bakom denna. Somligt tyder dessutom på att USA är igång för att destabilisera fler länder i Sydamerika. (3)
– Syria opposition bloc says to be based in Egypt, The Voice of Russia 19/11 2012
– Sverige och Storbritannien övar Syrieninvasion, Nyhetsbanken 18/11 2012 (en stor övning utanför Turkiet, inför anfallet på Syrien verkar det som, med deltagande från bl.a. Kanada, Frankrike, Holland, Sverige och USA – Har svenska folket verkligen sagt att det vill kriga mot Syrien?)
– US AND BRITAIN ESCALATE THREATS AGAINST SYRIA, Syria 360grader 18/11 2012
– PEACE IN SYRIA: THE WEST’S GREATEST FEAR, Syria 360grader 18/11 2012 ( Min anm. En mycket intressant artikel. Här ett citat: The strategy was simple, clear, tried and tested. It had been used successfully not only against Libya, but also Kosovo (in 1999), and was rapidly underway in Syria. It was to run as follows: train proxies to launch armed provocations; label the state’s response to these provocations as genocide; intimidate the UN Security Council into agreeing that “something must be done”; incinerate the army and any other resistance with fragmentation bombs and Hellfire missiles; and finally install a weak, compliant government to sign off new contracts and alliances drawn up in London, Paris and Washington, whilst the country tore itself apart. Result: the heart torn out of the “axis of resistance” between Iran, Syria and Hizbullah, leaving Iran isolated and the West with a free hand to attack Iran without fear of regional repercussions. This was to be Syria’s fate, drawn up years ago in the high- level planning committees of US, British and French defence departments and intelligence services. But this time, unlike in Libya, it has not all gone according to plan. First, there was Russia and China’s veto of the “regime change” resolution at the UN Security Council in October 2011, followed by a second veto in February of this year. This meant that any NATO attack on Syria would be denied the figleaf of UN approval, and seen instead as a unilateral act of aggression not just against Syria, but potentially also against China and Russia as well. )
PS: Jag vill tacka alla dem som är med på listan Vi är mot imperialistisk inblandning i Syrien på Face Book, som förser mig med många bra länkar till artiklar om området. De besparar mig mycket eget sökande.)
Det är inte bara Gud som är med de här killarna, de ädla frihetskämparna i Syrien som slåss för frihet och demokrati, utan alla Västvärldens politiker och media, inklusive våra svenska.
Brutal Video of Syria Rebels Executing Prisoners – GRAPHIC (utlagd 2/11 2012)
Men nu ska det väl bli bättre, för nu har Hillary Clinton sett till att tillsätta en ny övergångsregering för Syrien, vid möte i Doha för några dagar sen,(1) i god amerikansk demokratisk anda. Det kommer förstås alla syrier att välkomna eftersom Clinton anser att den bättre representerar det syriska folket än den förra övergångsregeringen som hon tillsatte. Den amerikanska regeringen är ju demokratiskt tillsatt så då är det väl i sin ordning att Clinton tillsätter Syriens nya regering. Liksom när det gällde Libyen är Frankrike snabbt framme och har erkänt den nya regeringen, trots att man inte kan påstå att den har kontrollen över Syrien.(2)
Vad har USA/Nato eventuellt för planer för Syrien just nu? Frankrikes erkännande, och det kommer snart fler sådana kan vi anta, av Clintons nya regering för Syrien, antyder att något värre är på gång. Det var ju precis ett sådant franskt erkännande som inledde den, enligt Obama och Nato, så lyckade insatsen för befrielsen av Libyen, som de förklarat ska användas som modell för att ”befria” fler länder framöver.(3)
Tillägg kl 13.15:
Hör på radion att Israel har inkallat 75.000 reservister. Det ger anledning att frukta det värsta. Därmed kan man misstänka att det är Israel som ska stå för markinvasionen i Syrien, eller att Väst planerar ett tvåfrontsangrepp på Syrien, Israels armé från söder och Turkiets från norr?
Nu fattas bara den false flag-operation som ska legitimera ett brett anfall på Syrien, förslagsvis att upprorsmännen skjuter med kemiska stridsmedel in över Turkiet, som andra har föreslagit som en möjlig sådan. (4)
Så har Klas Sandberg på Vindskupan ett mycket intressant och informativt inlägg om massakern i Sabra och Shatila i början av 80-talet. Inlägget rekommenderas, i synnerhet som Israel återigen bombar palestinier, urbefolkningen i det område som idag kallas Israel.
/Kerstin
PS: Är ganska säkra på att om Jesus återkom idag skulle han hamna överst på Obamas ”dödslista” och endera fångas in och torteras till döds eller dödas med en bomb från en drone. Har för mig att han, enligt en viss succébok, råkade ut för samma sak förra gången han besökte jorden, fast det var romarna, den tidens världsmakt, som dödade honom den gången.
If Iran Was Doing To The U.S. What Our Government IS Doing To Them, How Would YOU Feel? (Utlagd 8/11 2012)
En tänkvärd video. Slutklämmen, en retorisk fråga: ”Vad skulle vi tycka om att Iran utmålade oss som det värsta hotet mot världsfreden?” ger reportern inget svar på. Jag ger svaret istället:
Ja, då skulle Iran förstås ha rätt, men de flesta i USA skulle inte tro på det. De flesta amerikaner har ingen aning om vad USA har gjort utomlands och hur många miljoner man dödat i andra länder, direkt och/eller indirekt, sedan andra världskrigets slut. Det vet inte de flesta svenskar heller idag.
När andra staters ledare anser att vinsterna från försäljning av deras naturresurser, som olja exemplevis, ska skapa välstånd i deras egna länder så kallas detta numer för ”resursnationalism”. Just detta ord beskyllde den i Benghazi mördade Chris Stevens, i mejl hem till Washington, Libyens ledare Ghadafi för. Dvs. inga andra än de amerikanska, engelska och europeiska företagen ska få tjäna pengar och skapa välstånd med hjälp av några naturresurser någonstans i världen. De ska alla ägas av de västliga multinationella företagen och bankerna.
Och här en video om Syrien, som jag haft på bloggen en gång redan. Men den tål att läggas ut flera gånger, för alla dem som inte har sett den än:
Jag har sökt i svenska media men hittar ingenting av det man kan läsa i engelskspråkiga media sedan minst någon vecka, om vad som faktiskt hände i Benghazi den där natten när ambassadören Chris Stevens och tre andra amerikaner dödades.
Den första versionen, att det var ilskna demonstranter som attackerade det som kallats det amerikanska konsulatet, demonstranter som var upprörda på grund av den omtalade filmen om profeten Mohammeds liv, visades redan för flera veckor sedan inte stämma. Svenska media förefaller inte ha noterat detta, rätta mig om jag har fel.
Det som kommer fram nu är ganska uppséendeväckande. För det första hade Stevens redan flera veckor före attacken mejlat till amerikanska utrikesdepartementet och begärt förstärkning för att kunna skydda området han och några andra amerikaner befann sig i eftersom situationen i Benghazi hade börjat urarta. Detta föranledde emellertid inga åtgärder från Washingtons sida.
Men det blir värre. Det visar sig nu att Stevens telefonerade hem till USA när attacken började och begärde stöd utifrån. Det fanns amerikanska soldater eller CIA-män omkring 5-6 mil bort. Inte heller denna begäran ledde till någon åtgärd. Det visade sig dessutom att Washington fick kontinuerliga rapporter från Stevens under attacken, tills hans telefon tystnade flera timmar efter att attacken hade påbörjats. Varför skickades ingen att undsätta honom undrar man förstås.
Stevens höll inte alls och i huvudsak på med att samla in vapen på villovägar i Libyen för att de inte skulle komma i fel händer, som hävdats, utan han sysslade framför allt med att skeppa vapen från Libyen till den s.k. Fria Syriska Armén, alltså precis det som USA envist hävdat att man inte gör.(2) Från USA:s sida har det hela tiden sagts att man enbart hjälper FSA med ”icke-dödlig utrustning”, läkemedel mm ska vi, de lurade folken i Väst, associera till:
Although the U.S. government insisted that Stevens was involved in securing and destroying the numerous caches of arms and weapons once under the control of Qaddafi, the operation was more complex than that. The visual accounts of weapons being destroyed were indeed real, but those weapons were not operational. The working weapons were actually separated and transported to holding facilities for their eventual use in Syria. Russia was fully aware of this operation and warned the U.S. not to engage in the destabilization of Syria, as doing so would endanger their national security interests. Deposing Assad, as despotic as he might be, and replacing him with a Muslim Brotherhood-led regime would likely lead to unrestrained Islamic chaos across the region. (1)
(Min översättning: Även om USA:s regering envisades med att hävda att Stevens arbetade med att säkra och förstöra det stora förråd av vapen som en gång kontrollerades av Ghadafi, så var hans uppgifter mer omfattande än så. De synliga vapen som hade förstörts var verkliga men dessa vapen fungerade inte. De användbara vapnen separerades ut och transporterades till lager för senare användning i Syrien. Ryssland var fullt medvetet om denna operation och varnade USA för att engagera sig i destabiliseringen av Syrien eftersom detta skulle äverntyra nationella säkerhetsintressen. Att ta ner Assad, hur despotisk han än må vara, och ersätta honom med en regering ledd att Muslimska Brödraskapet skulle sannolikt leda till ett obegränsat muslimskt kaos i regionen.)
Det var också så, visar det sig, att på kvällen, timmen före attacken, avslutade Stevens ett möte med ett turkiskt sändebud. Artikeln som jag refererar här säger att den turkiske sändebudet ville varna Stevens. Författaren till artikeln som jag refererar här (1) Dough Hagmann skriver:
According to my source, Ambassador Stevens was in Benghazi on September 11, 2012 to meet with his Turkish counterpart, who reportedly warned Stevens that the operation was compromised. They met in person so that Stevens could be shown overhead satellite images, taken by the Russians, of nefarious activities taking place in Turkey. But just what were these nefarious activities? (1)
(Min översättning: Enligt min källa var ambassadör Stevens i Benghazi den 10:e september för att möta sin turkiska motpart, som ska ha varnat Stevens att operationen var komprometterad/äventyrad. De möttes personligen så att Stevens skulle få se overheadbilder över ryska satellitbilder, som visade obehagliga (nefarious eg. = nedriga) aktiviteter inne i Turkiet. Men exakt vilka var dessa obehagliga aktiviteter?)
Det är bekant, skriver Hagmann vidare, att upp emot 40 miljoner ton vapen (tillägg kl 13.10: Låter dock som en för hög siffra. Senare hittar jag uppgifter som talar om 400 ton, vilket låter mer troligt, (3)) har skeppats från Libyen till Syrien men det är också känt att Ghadafi hade kemiska vapen. Kan det vara så, spekulerar Hagman, att ryssarna har iakttagit hur FSA-krigare i Turkiet tränas att skjuta iväg sådana vapen med missiler för att sedan skjuta in dem innnaför den turkiska gränsen så att man kan lägga skulden på Assad och få en false flag-händelse. Det skulle få hela världen att fördöma Assadregimen och sen kunde Nato ta vid. Var alltså bilderna tänkta att informera Stevens om att operationen måste blåsas av, undrar han vidare.
Hur som helst så spekuleras det om att USA inte ville avslöja vad man höll på med i Benghazi genom ett större pådrag av flyg och soldater för att bistå Stevens och hans män.(4) För detta hemlighållande av operationernas art i Benghazi var Washington uppenbarligen berett att offra Stevens och även några andra amerikaner. Den lilla styrka som småningom anlände till Benghazi och räddade en del av männen där, gjorde det tydligen trots att den fått order från Washington att inte komma Stevens till undsättning.(5)
Hagmann menar också att Iran är mer inblandat i kriget i Syrien, på Syriens sida förstås, än man tidigare haft klart för sig och slutklämmen i hans artikel är skräckinjagande:
It is also of critical importance to note that last weekend, Russia completed large-scale exercises of their Strategic Nuclear Forces under the watchful command of President Vladimir Putin. These were the first such nuclear exercises conducted since the fall of the Soviet Union.
To those with discernment, it is obvious that we are at the precipice of World War III. Putin himself stated as much, noting that WW III will not start in Iran but Syria, his own “red line in the sand.” (1)
(Min översättning: Det är också viktigt att notera att förra veckan höll Ryssland en komplett storskalig övning med sina strategiska kärnvapenstyrkor under överinseende av president Vladimir Putin. Dessa var de första kärnvapenövningarna som man haft sedan Sovjetunionens fall. För dem med tankeförmåga är det tydligt att vi står på randen till tredje världskriget. Putin själv sade detta och påpekade att WW III inte kommer att starta i Iran utan i Syrien, hans egen ”röda linje i sanden”.)
Vi kan bara hoppas att Hagmann har fel. Om inte så har våra svenska politiker mannövrerat oss svenskar in i detta kommande världskrig.
Hittills har USA:s ledare envisats med att låtsas som om man bara stödjer vad man kallar ”rebellerna” i Syrien med ”icke-dödande” material. Alla som tagit del av information från andra källor än våra stora västliga media har förstås vetat hela tiden att USA styr kriget mot det syriska folket och mot Bashar al Assad, via sina klientstater, Qatar och Saudiarabien.
Nu träder Hillary Clinton emellertid fram och visar tydligt vad det handlat om hela tiden, att ersätta al Assads regim med en egen amerikansk lydregim. Hon har hävdat att det är dags att avsätta den exilregering SNC, som USA tidigare har tillsatt och som i hög utsträckning bestått av exilsyrier som inte varit i Syrien på många år, precis som man gjorde i Libyen.
Clearly, Washington had anticipated that its policy of covertly arming and funding armed militia groups in Syria, with the collaboration of Saudi Arabia, Turkey and Qatar, would have toppled the government of President Bashar al-Assad by now. What has become evident is that large sections of the Syrian population, while hostile to the Assad regime, are even more opposed to and fearful of the so-called rebels, a conglomeration of armed groups that has become ever-more dominated by Islamist jihadist elements, in many cases linked to Al Qaeda, and Sunni sectarian groups.
(Min översättning: Tydligen hade Washington tagit för givet att man med sina åtgärder, att beväpna och finanisera milisgrupper i Syrien, i samarbete med Saudiarabien, Turkiet och Qatar, skulle ha lyckats avsätta president Bashar al Assads regering vid det här laget. Nu har det blivit tydligt att en stor del av det syriska folket, även om det är kritiskt till Assads regim, är ännu mer emot och rädda för de s.k. rebellerna, en samling av beväpnade grupper som har blivit alltmer dominerande av islamistiska jihadister, i många fall länkade till Al Qaida, och till sekteristiska sunnigrupper.)
Hillary Clinton förbereder nu ett möte i Qatar, dagen efter valet i USA, där målsättningen är att skapa ett nytt oppositionsråd som formellt ska erkännas av Washington. De nya medlemmarna i detta råd har utsetts av bl.a. den tidigare amerikanske ambassadören i Syrien, Robert Ford.
“We have recommended names and organizations that we believe should be included in any leadership structure,” Clinton told the news conference in Zagreb. “We’ve made it clear that the SNC can no longer be viewed as the visible leader of the opposition. They can be part of a larger opposition, but that opposition must include people from inside Syria and others who have a legitimate voice that needs to be heard.”
(Min översättning: ”Vi har rekommenderat namn och organisationer som vi tror bör inkludera i vilken som helst ledarstruktur”, berättade Clinton på nyhetskonferensen i Zagreb. ”Vi har gjort det klart att SNC inte längre kan betraktas som de synliga ledarna av oppositionen. De kan vara del av en större opposition men denna opposition måste inkludera folk inifrån Syrien och andra som har röster som behöver höras.”)
Med andra ord, säger artikelförfattaren Bill Van Auken,(1) den USA-imperialiska interventionen behöver en annan framtoning och Washington har handplockat de individer som ska utgöra skyltdockor. Van Auken föreslår att USA misstänker att de flesta syrier kopplar SNC, som USA ville sätta in som övergångsregering tidigare, till det Muslimska Brödraskapet vilket skrämmer de sekulära syrierna. Nu vill man alltså istället ha en lydregering som består av företrädare för flera av grupperna i Syrien, alawiter, shiamuslimer, kurder och kristna. Mot detta har SNC opponerat sig och svarat med att kalla till en egen konferens i Doha.
CIA, säger Auken vidare, som styr stödet från de saudiska, turkiska och qatariska regeringarna har erkänt att huvudparten av stödet går till islamistiska miliser.
Auken fortsätter:
“We also need an opposition that will be on record strongly resisting the efforts by extremists to hijack the Syrian revolution,” Clinton told Wednesday’s news conference. Again, the question is what kind of opposition “we,” meaning Washington and its imperialist allies, need, not what the Syrian people want.
(Min översättning: ”Vi behöver också en opposition som kommer att ha en stark förmåga att stå emot extremisternas försök att kidnappa den syriska revolutionen”, sade Clinton till onsdagens nyhetskonferens. Återigen, frågan är vad för slags opposition ”vi”, varmed menas Wasington och dess imperialistallierade, behöver, inte vad det syriska folket vill ha.)
Van Auken spår så att allt detta förebådar hårdare tag mot Syrien från USA:s sida i november. Han avslutar sin artikel med följande salva riktad mot de vänstergrupper som stött försöken att störta Bashar al Assad:
It further exposes the role of pseudo-left forces, such as the International Socialist Organization in the US, the Socialist Workers Party in Britain, and the New Anti-capitalist Party in France, which have sought to promote the US-backed war for regime-change as a revolution and legitimize the “human rights” pretext for imperialist intervention.
(Min översättning: De här visar vidare vilken roll pseudo-vänstergrupper, sådana som Internationella Socialistorganisationen i USA, Socialistiska Arbetarpartiet i Storbritannien och Nya Anti-kapitalistpartiet i Frankrike har spelat, som har försökt att marknadsföra det USA-backade kriget för regimförändring som en revolution och en legitimering av interventionen under benämningen ”humanitära rättigheter” .)
Vi har ju sett dessa vänstergrupper även i Sverige.
Vad ska man säga om det som händer nu vad gäller Syrienkriget? Jag kan förstås bara spekulera, och ska göra det här:
För det första, den här amerikanska omsvängningen, vad gäller vilka som ska fungera som amerikanska nickedockor i Syrien när man lyckats störta Assad, förklarar varför vi i svensk TV häromdagen fick höra om den råhet med vilken jihadisterna i Syrien mördar syriska tillfångatagna soldater. Något sådant har inte ens antytts där tidigare. Vi som följt händelserna, och vi är ganska många världen över, har vetat detta ända sedan eländet startade i Syrien, och att det var och fortfarande är likadant i Libyen, där den USA-tillsatta lydregimen inte har minsta kontroll över landet. Svenska media visar därmed klart att de varit precis så ynkliga som vi hela tiden har ansett att de varit. I alternativmedia på nätet har det inte saknats information om vad som verkligen pågått och pågår i Syrien och i Libyen
För det andra: Själv tycker jag inte att de nya amerikanska åtgärderna behöver tyda på att USA snart tänker ta till hårdare tag mot Assad-regimen, som Auken föreslår. Kan det inte istället vara så att attentatet i Benghazi i Libyen för en dryg månad sedan, mot ambassadör Stevens, som mördades tillsammans med tre amerikanska militärer, fått USA att tänka om vad gäller de islamistiska extremister som de tidigare lierat sig med och som man tydligen litat på i Washington. Fruktar man möjligen ytterligare och liknande bakslag i Syrien framöver, att få fler amerikaner dödade även efter att man vunnit segern, dvs lyckats döda Assad och hans regeringsmedlemmar, om man inte rensar bort de värsta islamisterna?
Att en seger för jihadisterna garanterat skulle medföra masslakt på människor som dessa betraktar som otrogna, vilket är alla utom de fanatiska sunnimuslimerna i Syrien, det bryr man sig nog däremot inte alls om. Det struntar man ju högaktningsfullt i i Libyen och har så gjort sedan dag två av upproret där, då upprorsmännen började med det som blev ett systematiskt mördande och torterande av svarta libyer. Och nu då Misratamiliser skjuter ihjäl massor av människor i den sedan flera veckor belägrade Bani Walid och plundrar staden har den amerikanska och europeiska humaniteten tagit helt slut.
Det skulle också kunna vara så att man insett att de viktigaste av de nickedockor man satte att styra i Libyen, som i flera fall varit bosatta i USA under decennier, precis som nickedockorna i SNC, inte alls kände till tillståndet och stämningarna i Libyen och saknade kontakter där, vilket gör att de inte har en chans att verkligen kontrollera Libyen. Därför tänker man sig måhända att man lättare ska kunna kontrollera Syrien efter den tänkta segern, om man lyckats få ihop tillräckligt många personer att styra där som syrierna kan acceptera.
Om det är så här man tänkt i Washington, vilket jag inte håller för otroligt, så är det nog en skrivbordsprodukt som inte kommer att fungera. För att en sådan strategi ska lyckas så krävs att man skär bort vapenstödet till och finansieringen av de islamistiska fundamentalisterna och utan dessa kommer det inte att gå avsätta Assad med mindre än man endera skickar in amerikanska och eller natosoldater, börjar bomba eller beskjuta Syrien ohejdat med rakter, eller får Turkiet att börja ett regelrätt ställföreträdande krig mot Syrien. Att tro att det syriska folket och den syriska armén bara skulle lägga sig platt för en annan, av USA utsedd regering, är nog naivt.
Men visst, har Obama nu stått och inför hela världen förklarat att Assad måste gå, som han ju gjort, så torde han vara beredd att ta till vad som helst i slutänden för att inte behöva tappa ansiktet inför hela världen. Blir han inte vald kan han vilja avgå med segern i Syrien innan han lämnar över till Romney, och då kan vilka ruskigheter som helst hända snart. Om han vinner valet kanske han kan ta det lite lugnare och låta eländet fortsätta ett bra tag till i förhoppningen att helt enkelt trötta ut den syriska armén så småningom.
Den nära framtiden får utvisa vad som händer, men inte ser det ljust ut för Syrien.
Tillägg 4/11 2012 kl. 14.30: Manufacturing Dissent: The truth about Syria (utlagd 31/8 2012)
Undrar om svenska journalister känner sig stolta när de deltar i USA:s krigspropaganda och därmed bidrar till att det begås massmord i MÖ, när de gör precis det som alla under mer än 50 år har anklagat tyskar för att ha gjort när dessa inte avslöjade utan accepterade Hitlers lögner och regim: De lydde bara order – de också.
/Kerstin
PS kl.17.00: Mannen i filmen ovan som sitter och talar framför ett smitt staket, ser ut som en balkong, skådespelaren Mohamad Rafea, har just blivit mördad av jihadister meddelas idag. Här berättar Lizzie Phelan om Mohamad, som hon lärde känna när hon var i Syrien,.
Syrian actor speaks at Damascus demonstration (utlagd 10/1 2012)
/DS
Länkar (fler länkar kan komma senare):
1) Washington Seeks New Syrian Puppets In War For Regime-Change, Bill Van Auken, Counter Currents.org 2/11 2012
– Clinton calls for overhaul of Syrian opposition, Andrew Quinn, Reuters 31/10 2012 (Citat: ”This cannot be an opposition represented by people who have many good attributes but who, in many instances, have not been inside Syria for 20, 30, 40 years,” she said during a visit to Croatia. ”There has to be a representation of those who are in the front lines fighting and dying today to obtain their freedom.” Clinton’s comments represented a clear break with the Syrian National Council (SNC), a largely foreign-based group which has been among the most vocal proponents of international intervention in the Syrian conflict……”There needs to be an opposition that can speak to every segment and every geographic part of Syria. And we also need an opposition that will be on record strongly resisting the efforts by extremists to hijack the Syrian revolution,” she said….
Så fortsätter hon att blåljuga: Clinton said she regretted but was not surprised by the failure of the latest attempted ceasefire, called by international mediator Lakhdar Brahimi last Friday. Each side blamed the other for breaking the truce. ”The Assad regime did not suspend its use of advanced weaponry against the Syrian people for even one day,” she said.)
– Fighting erupts between Western-backed “rebels” and Syrian Kurds, Bill Van Auken, wsws 30/10 2012(Citat: The latest of the Turkish artillery strikes came on Monday after a shell fired from Syrian territory fell near the village of Besaslan in southern Hatay province without causing any casualties. Just days before, a visiting top US military commander frankly acknowledged that there is no evidence that the shells landing in Turkey were being fired by Syrian government forces. “We are not sure if these shells are from the Syrian army, from rebels who want to get Turkey involved in the issue or from the PKK [Kurdish Workers’ Party],” Lt. Gen. Mark Hertling, the commander of US Army Europe, told the privately owned NTV Turkish television channel. Och vidare längre ner i texten; Turkish troops backed by warplanes carried out an assault on Kurdish positions in the Beytussebap district of Sirnak. According to the Anatolia account, the assault claimed the lives of eight Kurdish fighters. Turkiet bombar alltså ”sitt eget folk”. Var är humanitestivrarna?)
– Nothing Civil about Washington’s War on Syria. US-NATO Violate International Humanitarian Law, Stephen Lendman, Global Research 17/7 2012(Bra genomgång av vad internationella lagar säger om krigsbrott och brott mot mänskligheten)
I sitt senaste inlägg länkar Kerstin till en artikel om misstänkt valfusk i det republikanska partiets primärval. Enligt artikelförfattaren var det manipulation av röstningsresultaten som ledde till att Mitt Romney blev republikansk presidentkandidat.
Artikeln påvisar sårbarheten i ett datoriserat valsystem, speciellt när privata företag tillverkar de dataprogram som används och sedan också sköter systemen under röstsammanräkningen. Då ska vi veta att elektronisk röstning används även i de ”riktiga” valen, t.ex. i presidentvalet nu på tisdag. I valet 2004 användes e-röstning av 29 procent av de röstande (1).
Det finns många forskare, bland annat på Tekniska Högskolan i Stockholm, som anser att e-röstning inte bör användas i allmänna val (2). Valresultatet kan manipuleras på olika sätt utan att man märker det. Det kan till och med vara svårt att i efterhand kontrollera om det har skett en otillbörlig manipulation. När man misstänkte fel i sammanräkningen vid det svenska valet 2010 gick det att göra en manuell omräkning av valsedlarna, men något liknande är svårt att genomföra vid e-röstning.
Hur stor del av de amerikanska väljarna i presidentvalet som kommer att använda sig av e-röstning vet jag inte. Men det kan bli intressant att jämföra röstsiffrorna från platser med e-röstning med platser som har andra röstningssystem och se om det finns någon tendens i skillnaderna. Jag hoppas att någon organisation i USA kommer att göra detta.
/Dan Gmark
Tillägg kl.20.25:
Lägger till en kommentar från Erik H (på förra inlägget) här:
Erik H säger:
Detta är naturligtvis förbjudet område för utländska valobservatörer. Alla kan ju lita blint på ett den vars namn duger på banken … eller hur …?
USA’s valsystem verkar vara något som i bästa fall kan kallas en slumpgenerator men det politiska utfallet blir ändå alltid detsamma: – Eländes elände, oavsett namnet på vinnaren och dennes “parti”.
De verkar nöja sig med att detta jippo upprepas vart fjärde år i tron att USA är det enda land på planeten med rättvisa val.
T o m ryssarna vet numera bättre: vilket man kan läsa om här.
Fredpristagaren dödar kontinuerligt oskyldiga i Pakistan, män, kvinnor och barn. Var det detta dödande han fick Nobels fredspris för? Priset har ju numer förvandlats till uppmuntran till bombande och dödande runtom på jorden och till belöning för redan genomförd sådan verksamhet.
Globalism is the #1 Risk Facing Humanity (utlagd 25/10 2012)
Men, så här skulle inga företag bete sig om det bara fick frihet att göra som de ville och slapp alla regleringar, enligt nyliberal ideologi.
Nämn något område där dessa nyliberaler och libertarianer har fått rätt? Jag kan inte komma på ett enda.
Men jag vet hur de försvarar sig mot anklagelser av den här typen (för jo vi är många som har hört undanflykterna,): ”Men, det där beror på att företagen inte har full frihet än, och att ekonomin inte är helt fri från skatter och regleringar.”
Vem inbillar sig att om företagen hade denna efterlysta frihet, då skulle alla företag börja städa upp efter sig istället för att förgifta världen och då skulle de sluta sprida gifter omkring sig. Då skulle deras styrelser och aktieägare inte tycka att vinstmaximering var så viktigt längre.
Man ska nog ha en intellektuell kapacitet något under en tvåårings för att tro på en sådan saga.
För att inte tala om att nyliberaler med sådana ursäkter som den ovan liknar företagsledningarna vid tvååringar i trotsåldern: ”Får jag inte göra som jag vill, då djävlas jag – så det så!”
