Carl Bildt är ett märkligt fenomen i svensk politik den evige pladdraren och storskrävlaren. Redan som tonåring utmärkte han sig som förrädare och strejkbrytare genom att ställa sig på arbetsgivarens sida under en lärarstrejk.1) Sedan har han bara fortsatt springa maktens ärenden (det verkar lönsamt så varför har inte jag gjort det?). Som studerande vid universitetet (där han aldrig avslutade sina studier) betalades han tydligen av Sahlénrederierna 2) samtidigt som han var anställd av studentkåren. Som ung politiker gjorde han sig ett namn på att skylla minkar i Hårsfjärden på ryssarna och deras U-båtar, 3) som lite äldre köpte han in sig i Vostok Nafta, eller köptes in där, och Lundin Oil/Petroleum köpte honom till styrelsen samtidigt som det pågick ett mycket otrevligt krig och en folkfördrivning i Sudan, för att Lundin skulle kunna utvinna olja där. Senare lät han sig köpas av amerikanska intressen till att lobba för européernas medverkan i ett anfall på Irak.

Så här står det  i Wikipedia om Bildt:

Under år 1983 reste Bildt till USA och diskuterade säkerhetspolitiska frågor med bland andra företrädare för CIA. Detta ledde till hård kritik från Olof Palme eftersom Sverige var involverat i en diplomatisk notväxling med Sovjetunionen angående den dåvarande Ubåtsskyddskommissionens slutsatser. Bildt försvarade sitt agerade och fick stöd av moderaterna; historien bidrog till att göra Bildt till en välkänd offentlig person.

…….

Förutom uppdrag i olika företagsstyrelser är han bland annat styrelseledamot i International Institute for Strategic Studies i London, European Policy Center i Bryssel, Apen Italia i Rom, Centre for European Reform i London och RAND Corporation i Washington och Santa Monica……..

Carl Bildt är medlem i Trilateral Commission (grundad av David Rockefeller), tillsammans med bland andra Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. Han är hedersdoktor vid University of St. Andrews i Skottland, där han är medlem av rådet för Center for the study of Terrorism and Political Violence. Han har också ett engagemang i det slutna elitsällskapet Bilderberggruppen.[6] Han har även erhållit många dekorationer och hedersutmärkelser från flera länder. 4)

Man undrar förstås var Carl Bildt har sina lojaliteter, hos dessa amerikanska och icke-svenska organisationer och multinationella företag, varav somliga arbetar för amerikansk (läs: ”amerikanska multinationella företag”) överhöghet över resten av världen, eller hos det svenska folket? Eller är det framför allt sig själv och sin egen plånbok han är lojal med?

Vad är det att gå andra staters ärenden?

Att Carl Bildt samarbetar med och går andra länders ärenden är tydligen helt i sin ordning, om man ska tro borgerliga media. Det ska jämföras med det hallå som utbröt i samma media, för några månader sedan, för att Jan Guillou pratade med någon ryss på 60-talet, när han var några och tjugo år, och skrev någon betald artikel åt dem. För detta stämplades Guillou som spion av allvarligaste slag i media.5) Han hade, fick man för sig när man läste tidningarna, gjort sig skyldig till ett värre landsförräderi än Wennerström. Carls Bildts personliga samarbete med ex. CIA och RAND Corporation, eller för attacken på Irak, däremot, anses tydligen fullt korrekt.

I själva verket är Carl Bildt en mycket tydlig representant för det nya amerikanskdominerade Sverige (ja amerikanskdominerade EU) vi just nu ser växa fram, ett Sverige där politiken börjar bli lika köpt här som den är i USA. Till skillnad från USA, där politiskt kunniga människor är fullt medvetna om att staten och kapitalet är ett och detsamma och där man som en självklarhet talar om ”the corporate state”, talas det i Sverige väldigt lite om vad som händer med vårt politiska system just nu, om den process som Carl Bildt är en ivrig tillskyndare av. Men det kanske inte ligger i svenska folkets intresse att känna till hur de stora företagen köper politiken och regimer runtom i världen, och även i Sverige.

Fast Bildt har, enligt Wikipedia, varit ”en stark kritiker av bristen på demokrati och kränkningar av mänskliga rättigheter i länder som Ryssland, Iran, Kina samt Kuba.” 4) Däremot minns jag inte att han någonsin fördömde apartheidregimen i Sydafrika, Francos diktatur i Spanien , Salazars i Portugal eller juntans i Grekland (meddela mig om jag har fel i den saken).

Myten om den kunnige Carl Bildt

Carl Bildt läste väl någon gång i sin ungdom ”läroboken” Livsmannaskap (Stephen Potter, sv övers. 1959), som var en introduktion i översitteriets ädla konst, och har sedan dess alltid låtit tvärsäker, hur korkade saker han än har vräkt ur sig. Precis som läroboken hävdar, låter sig folk luras av dem som verkar stöddiga och säkra, även om de griper data direkt ur luften, som Bildt tenderar att göra då och då. 6) Följaktligen har journalister backat undan och talat om hur ”otroligt kunnig” Carl Bildt är.7) Men för det mesta verkar han vägra att tala med media och föredrar att ”informera” på sin egen blogg, där han inte riskerar att blir motsagd eller avslöjad inför hela svenska folket.

Men nu försvarar han, i media, oljeutvinningen i Sudan, den som han själv  tjänat pengar på, den verksamhet vars förutsättning var folkmord och folkfördrivning, med att han arbetade för freden därstädes.7b) Undrar vad Bildts fredsarbete gick ut på? Att få folk att flytta frivilligt? Så att Lundin kunde utvinna olja utan föregående blodspillan, och när han så inte lyckades trots sin ”erkänt skickliga krishanteringsförmåga”, hur många miljoner tjänade han då på mördandet?

/Kerstin

Länkar:
1) 17-årig Carl Bildt, YouTube
2) Säljer porr och vapenoptioner, Jinges blogg (Jan Wiklund i kommetarfältet)
3) Ubåtskränkningar i Sverige, Wikipedia
4) Carl Bildt, Wikipedia
5) Jan Guillou hemlig agent åt Sovjet
6) Lundin Petrolium har något att dölja, AB
7) Att intervjua Carl Bildt, den där tomas
7b) Carl Bildt: ”Jag arbetade för fred”, SR
- Står FP fast vid automatisk time out vid förundersökningar, Alliansfritt Sverige
- Carl Bildt och Gangsterekonomin II, Nemokrati
- Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande, Nemokrati

På counterpunch.org kan man läsa en uppsats av Mike Whitney med ett innehåll som de flesta av oss inte kunnat läsa om i svenska media. Så här inleder han sin essä:

Barack Obama must have been very frightened, indeed. Otherwise he never would have inserted himself so forcefully into Greece’s debt crisis. The truth is, there’s much more at stake then people seem to realize. A Greek default would be a major blow to the banking system and the damage would not be limited just to Europe. It could easily spread to the United States and trigger another meltdown. That’s why Obama spent most of his weekend on the phone, exhorting EU finance ministers to take swift action to put out the brushfire. Not surprisingly, the details were omitted in the US media. Here’s an excerpt from the UK Independent explaining what happened behind the scenes last weekend.

(Min översättning: Barack Obama måste ha varit  riktigt ordentligt skrämd. I annat fall hade han inte så energiskt kastat sig in i de grekiska skuldkrisen. Sanningen är att det är mycket mer som står på spel här än folk verkar inse. En grekisk bankrutt skulle innebära ett hårt slag mot banksystemet och skadan skulle inte begränsas till  Europa. Den kunde lätt sprida sig till USA och förorsaka ännu en härdsmälta. Det var därför Obama tillbringade större delen av  det här veckoslutet i telefonen, uppmanande EU:s finansministrar att vidta snabba åtgärder för att släcka gräsbranden. Inte förvånande undanhölls de amerikanska medierna detaljerna. Här är ett utdrag från UK Independent som förklarar vad som hände bakom kulisserna förra veckoslutet.)

Obamas agerande, sägs det, fick alltså EU:s finansministrar att ställa upp med det ekonomiska stöd som Grekland nu fått löfte om. Vem tror att Obamas första omsorg gällde Grekland? Vem tror att hans första omsorg gällde världens ekonomi? Vem tror att hans första omsorg gällde de amerikanska banker som står bakom och som har lånat Grekland en massa pengar?

Bush och hans anhang bestämde sig, som bekant, för att det nya århundradet skulle bli Amerikas århundrade. Det var nu USA skulle ta kontrollen över resten av världen. Nu tog man sig rätten att börja ”förebyggande” krig och nu skulle man inte längre bry sig om den verkliga världen utan skapa sig den värld USA ville ha. Ingenting tyder på att Obama har någon annan och annorlunda agenda.

Så nu tycker jag att den här låten kunde passa bra:

/Kerstin

Länkar:
- Greece Today, US Tomorrow. The People v. the Bankers, M Hudson, counterpunch.org
- ”Thumbs Down” on EU Bailout.  Why Rescue Bankers? M Whitney, counterpunch.org
- Räddningspaketen i jämförelse, Ekonomikommentarer
- Greklands nota, Esbatis kommentarer
Rekommenderas också till läsning idag:
- Olika perspektiv en retorisk fråga, Storstad

Här slår finansmarknaden, de stora finansinstituten och storbankerna, världen sönder och samman med slägga – och vad gör politikerna runtom i denna värld?

Jo, vartefter släggorna blir utslitna förser de marodörerna med nya släggor.

/Kerstin

Länkar:
- Volatility is Back With a Vengeance. Capitalism without Capital, M Whitney. counterpunch,org
- Greek, Germans and Bankers. The Return of the Ancien Règime, TP Wilkinson, counterpunch.org
- More Trouble Ahead. The European Union’s Dangerous Game, M Wiesbrot, counterpunch.org
- Greece Today, US Tomorrow. The People v. the Bankers, M Hudson, counterpunch.org
- ”Thumbs Down” on EU Bailout.  Why Rescue Bankers? M Whitney, counterpunch.org

Nu går flyget som vanligt igen, och flygbolagen kommer att överleva även denna kris, om de får de sedvanliga bidragen av skattebetalarnas pengar.

Sade man. För en vecka sedan. Nu är den isländska vulkanaskan tillbaka. För närvarande är den bara till besvär för flyget över Atlanten, men vid nästa vindkantring är den tillbaka över europeiska flygplatser.

Ekonomin är inne på rätt spår igen, de statliga bidragen till bankerna har fått effekt och gjort att de återigen kan tjäna stora pengar och kan dela ut miljonbonusar till sina direktörer. Och aktiekurserna sätter nya rekord.

Skrev man. För fjorton dagar sedan. Nu är finanskrisen tillbaka i sin andra omgång. Den här gången är det staternas ekonomi som drabbas. Sedan når svallvågorna bankerna och därefter aktiebörsen. Till slut faller det tillbaka på de vanliga människorna, precis som i den första omgången.

Det började med Grekland. Nu talas det om Portugal och Spanien. Italien står på tur. Vad kommer att hända med USA, som redan är instabilt på grund av det stora underskottet i statsbudgeten och handelsbalansen?

/Dan Gmark

Länkar:
- Prognos för det isländska askmolnets utbredning den 1 maj (UK Met Office)
- Prognos för askmolnets utbredning den 8 maj (UK Met Office)
- Vulkanen spyr upp ny aska i skyn, Svenska Dagbladet
- Konjunkturbedömare hoppas på begränsade smittoeffekter, DN
- ”Sverige har full beredskap”, SvD

Det är vanligt att hävda att en devalvering är ett fegt sätt att lösa inhemska ekonomiska problem eller obalanser på, eftersom en sådan lägger över bördan för dessa problem på andra länder. Jag har aldrig riktigt förstått det här resonemanget, men det kanske beror på att jag inte är djupt indoktrinerad i chicagoskolans ekonomiska teorier.

Vad gör en devalvering?

Jo, den innebär att ett land skriver ner värdet på sin valuta relativt andra staters valutor. Detta får effekten att det devalverande landets produkter bli billigare för andra länder att importera, medan dessa samma länder däremot får svårare att exportera sina produkter till det devalverande landet eftersom deras produkter blir dyrare där. Människor i det devalverande landet får alltså mindre pengar att köpa deras varor för. Med devalveringen sänker man således människornas löner, relativt andra länders löner, och gör importerade varor dyrare att köpa. Alltså, säger ekonomer och andra troende, lägger man därmed över bördan att komma tillrätta med den egna ekonomiska politikens misslyckanden på andra länder. Det är fult så det ska man inte göra i en värld där en sådan solidaritet ska upprätthållas även om solidaritet är högst omodern i andra avseenden, ja rentav fördömvärd.

Det andra och rekommenderade sättet att lösa sådana här problem är, att det ekonomiskt trängda landet istället skär ner på sina utgifter, skär ner inom den offentliga sektorn, minskar de ekonomiska stöd som deras utsatta medborgare får, sänker de offentliga tjänsternas kvalitet alltså, fler barn i varje klass  mm. Därigenom skapar man större arbetslöshet, som i sin tur bidrar till att sänka löner jämsöver. Med denna politik tar landet sitt ansvar självt, istället för att vältra över det på andra länder, sägs det.

Men – de här åtgärderna får ju också som effekt att det krisande landet minskar sin konsumtion och därmed också sin import, medan det däremot kan exportera mer (eftersom konsumtionen sänks i det krisande och sparande landet). Det här borde rimligen betyda samma sak för grann- och/eller andra länder som en devalvering, att de får exportera mindre till det krisande landet och troligen ökar istället deras import från krislandet, att man alltså även med den här metoden exporterar problemet till andra länder.

Så vad är det som gör att den nyliberala spar-och nedskärningsvägen påstås överlägsen devalvering, mer moralisk och mer ansvarstagande? Jag påstår inte att jag vet, men nog förefaller det mig som om den stora skillnaden är en helt annan, nämligen att en devalvering drabbar alla som äger tillgångar i den devalverade valutan, medan allmän intern nedskärningspolitik i grunden inte drabbar den ekonomiska eliten, eller ens de mer välbärgade, i det krisande landet, bara de stora massorna av icke förmögna löntagare.

De som har stora tillgångar slipper se sin rikedom minska i värde, som de ju drabbas av vid en devalvering (om de inte varnas före devalveringen så att den hinner flytta sina tillgångar till en annan valuta, vilket vi såg exempel på i Sverige under regeringen Bildt och då det stod klart att kronans värde inte kunde hållas bunden längre). De kan fortsätta att konsumera som tidigare alltså, behöver inte se sina tillgångar minska i värde.

De stora företagen förlorar inte heller lika mycket, eller inte alls, eftersom de förhoppningsvis kan kompensera sig för en sämre konsumtion i det egna landet genom att exportera mer då löner drivs neråt i det ”sparande och nedskärande” landet och deras vinster är fortfarande lika mycket värda relativt andra länders varför de kan fortsätta att köpa upp företag utomlands för samma priser som före krisen.

Å andra sidan är ju de stora företagen i praktiken oberoende av de enskilda staternas ekonomier eftersom de kan flytta vinster dit där de förlorar minsta möjliga av dessa (till skatteparadisen ex), där de slipper avstå en del av vinsterna till att bygga infrastruktur, välfärd och för att skapa goda levnadsförhållanden för alla människor i de länder de verkar i. De har ju under alla omständigheter, i synnerhet med frihandel och den globaliserade ekonomin, möjligheten att lägga beslag på all jordens resurser och i slutänden berika sig själva ofantligt på dessa.

Så nej, jag förstår inte varför devalvering skulle vara en sämre eller mindre moralisk metod för att komma tillrätta med ekonomiska problem, än den nyliberala spar- och nerskärningspolitikens metod.

/Kerstin

PS: Jag har fullt klart för mig att devalvering inte är möjlig för Grekland. Inlägget handlar inte om detta utan om hur man legitimerade euro-samarbetet och regler som omöjliggör just devalvering vid ekonmisk kris och hur jag inte förstår det resonemang som användes mot devalveringar.

/Kerstin

Länkar:
-  Den grekiska krisen och eurons kris, Björnbrum (tack för länktips)
- Valutaunionen riskerar att upplösas, Tony Johansson, Newsmill
- Korståget mot välfärden, Dan Josefsson
- Anders Borg samlar i ladorna – för nya bidrag till bankerna, M Nyberg
Övrig rekommenderad läsning:
-  Förnedringens politik, Storstad
-  Valet är ditt, Storstad
-  Kvinnor diskrimineras systematiskt av FK

Nu har det alltså offentliggjorts att förlovningen mellan prinsessan Madeleine och Jonas Bergström slås upp. Rätt, tycker jag, som inte har mycket till övers för den kungliga seden med älskarinnor och drottningar och prinsessor som måste lära sig att finna sig i att deras män har sex till höger och vänster och att de själva endast har en funktion och skyldighet, att producera fler små prinsar.

I Sydeuropa, huvudsakligen i de katolska länderna, ja vi behöver bara gå till Tyskland, har man egentligen samma norm som de kungliga familjerna haft sedan urminnes tider, att män har en massa sex utanför äktenskapet alltså. Där är det vanligt att män går till prostituerade, även gifta sådana, så vanligt att det måste anses som en kultur av ett slag som vanligt folk i Sverige inte har haft på mycket länge och där trohet inom förhållanden länge ansetts som idealet (även om många inte lever upp till detta ideal utan vänstrar lite då och då).

Där man har denna prostitutionskultur får kvinnorna finna sig i att deras män besöker bordeller då och då. Det är manligt och macho att göra det och nästan ett måste för männens anseendet att de gör det, och där är det liksom en del av kvinnans naturliga biologiska lott att inse att hennes man ”behöver mer sex än hon förmår att ställa upp med” och man skiljer sig bara inte eller slår upp förlovningar.

Det här får mig att tänka på alla dessa liberaler och liberatarianer som ivrar så energiskt för avskaffandet av sexköpslagen och för en prostitution som inordnas under skattesystemet som vilket annat arbete som helst, för den viktiga friheten att fritt få sälja sin kropp alltså.

Att somliga män kan tycka att det här är en god idé kan jag till nöds förstå, men att kvinnor finner idén vara superb och prostitution vara höjden av frihet och en frihet värd att kämpa för, det förstår jag inte.  Är det så att de liberala och libertarianska kvinnor som så intensivt ivrar för fri prostitution i själva verket är så trötta på sina män att de skulle betrakta det som en ren avlastning, eller en befrielse, om deras män gick till prostituerade istället för att begära att de själva ställer upp. Att de anser att mannens enda värde är som försörjare och som sådan vill de ha kvar honom, men sex med honom – helst inte.

Eller är de så naiva att de tror att det inte är just deras män som skulle gå på bordeller utan bara de där handikappade männen eller männen som är för fula för att få ”egna kvinnor”, eller andra kvinnors män?

Eller är de så trötta på sina tråkiga, spolformiga hel- eller halvfeta män att de själva vill ha friheten att köpa sig sex av en ung och stilig gigolo?

Det må vara hur det vill med den saken, mitt huvudskäl att vara absolut emot fri prostitution och för sexköpslagen är att där fri prostitution och legitimerade bordeller förekommer där ökar också ”försäljningen” av vålds- och tvångsprostituerade, trafficingen alltså.

Men åter till de kungliga normerna som är desamma som prostitutionskulturerna söderöver: Madeleine verkar vara en modern, ”alldeles vanlig” (nåja) svensk kvinna alltså, som inte vill finna sig i vad alla kungliga damer fått tåla i alla tider. Hon verkar alltså vägra att acceptera de urgamla kungliga normerna om kvínnorna som själlösa bihang, som avelskossor, och att kungliga kvinnors män gör som de vill. Det tycker jag hedrar henne. Hon har aldrig imponerat på mig, men nu steg hon några pinnhål i min aktning i och med den uppslagna förlovningen, till skillnad från storasyster som sjönk i densamma för ett par dagar sen då hon bestämde att hennes bröllop skulle följa en sed som symboliserar just den totalt ofria kvinnan.

Den första kungligt gifta kvinna som offentligt protesterade mot den äkta mannens otrohet var väl prinsessan Diana i Storbritannien, som inte ville finna sig i att bara vara avelskossa. Men hon var en ”vanlig” kvinna, som inte var uppfostrad till att tåla vad kungliga damer fått lära sig tåla i alla tider. Senare såg vi antagligen samma sak hända med den ingifta danska prinsessan, också en ”vanlig” kvinna. Madeleine är väl den första födda prinsessa som vägrat inordna sig i normen om att de kungliga damernas män har rätt att ha hur många sexuella eskapader som helst och som vägrar betala det priset för att vara prinsessa.

Befria prinsessorna alltså – avskaffa kungahuset!

/Kerstin

Länkar:
- Madeleine och Jonas bryter förlovningen, AB
- Tora: ”Jag ångrar att jag berättade, AB
- Monarkifri zon, G Bergdahl, Hälsingborgs Dagblad
Rekommenderad annan läsning:
- Finanskrisen, några siffror, Storstad
- Forskare och ekonomer sågar alliansens jobbpolitik, Ett Hjärta Rött
- Femtio procents kraschrisk, Ekonomikommentarer

Så får då Europas eliter testa hur det är att leva utan att kunna flyga som skottspolar mellan kontinenterna och hur viktigt tåget kommer att bli i framtiden.

Undrar om de kommer att lära sig något, drabbas av några insikter?

/Kerstin

Länkar:

- Isländsk vulkan stoppade Europas flyg. svt 15/4 2010

Nu var det tydligen ett folkmord som man utförde på armenierna (jag är ingalunda väl bevandrad i denna historia), framför allt åren 1915 – 1923 (1)men det var några år sedan så varför ska man just nu ”stipulera” att Turkiet begick detta folkmord och fördöma Turkiet för detta? Dels är samtliga av dem som var ansvariga då döda idag, dels är Turkiet ingalunda ensamt om att ha genomfört folkmord i historien. För vad ska man kalla amerikanernas slakt och fördrivning av indianerna, som pågick under flera hundra år och tills bara några decennier före det armeniska folkmordet? Varför kommer ingen nation på att hävda att denna utrotning och fördrivning ska stämplas som ”folkmord” och varför kräver man inte en officiell ursäkt, inför hela världen, från USA:s regering för de illdåd som begicks mot den amerikanska ursprungsbefolkningen?

Naturligtvis kräver man inte detta av världens mäktigaste nation, en nation som sedan Sovjets sammanbrott gripits av hybris och som idag kräver total lydnad och underkastelse från alla världens stater och länder, som beslutat sig för att man ska lägga alla jordens länder under sig och själv ta hand om all världens naturresurser.

Sedan den moderna armeniska staten bildades 1990 (erkändes 1991), efter Sovjets sammanbrott har armenier kämpat för att få turkarnas mord på mängder av armenier (uppskattas att c:a 800.000 armenier mördades men siffrorna är oklara) erkänt som folkmord. De som kämpar för detta är tydligen nationalistiska grupper.

Ett USA-utskott har alltså beslutat att morden på armenier ska betecknas som ett ”folkmord”. Armenierna, berättar AB, välkomnar beslutet genom att säga:

Detta är ytterligare ett bevis för det engagemang som det amerikanska folket har för grundläggande mänskliga värden, och det är ett viktigt steg mot förebyggandet av brott mot mänskligheten (2)

Men som sagt, amerikanerna är inte lika engagerade vad gäller mördandet av sin egen urbefolkning. Vad exakt är det som USA vill uppnå nu alltså, med sin press på Turkiet? Ska vi gissa att det handlar om Turkiets fördömande av Israels politik i Gaza och schismen mellan Turkiet och USA på grund av detta? Eller handlar det om att USA vill knyta Armenien starkare till sig, ha fler militärbaser där ex.?

Vad den verkliga orsaken än är, så inte handlar det om ren omtanke om minnet av de mördade armenierna utan det handlar om dagsaktuell storpolitik och om politisk utpressning gentemot, eller bestraffning av Turkiet och då sannolikt bl.a. på grund av Turkiets förfömande av Israels behandling av befolkningen i Gaza:

Spänningen mellan de två länderna ökade under Israels militäroffensiv mot Gaza i vintras. Turkiet fördömde i januari starkt det 22 dagar långa angreppet på Gazaremsan, vilket skulle bemöta palestinska raketangrepp på Israel. ……

Förhållandet försämrades ytterligare förra veckan när Turkiet inte som vanligt lät Israel delta i en gemensam årlig militärövning. Detta ledde till att USA gav Ankara en tillrättavisning.

De senaste dagarna har Israel kritiserat turkarna för en tv-serie som utpekar israeliska soldater för att avsiktligt döda palestinska barn. (3)

Dessutom har Turkiet begärt/föreslagit att Israel ska uteslutas ur FN på grund av dess eviga brott mot FN:s beslut och resolutioner.(4)

Så här skriver SvD:

Turkiet har länge varit Israels främsta vän i den muslimska världen och de båda länderna har haft ett nära militärt samarbete. Men denna strategiska allians är i gungning, medan Turkiet i ökande grad orienterar sig mot sina arabiska grannländer, Syrien och Irak. (5)

Det tycks alltså bl.a. vara vad man uppfattar som en islamisering av Turkiet som man bestraffar idag, vad mera handlar det om? (6)

Och den svenska regeringen riksdagen dansar snällt efter USA:s pipa. (7)

Det är förvisso hedervärt att ta avstånd från folkmord, men det mindre hedervärda, för att inte säga utpräglade hyckleriet vad gäller vilka som ska kritiseras för folkmord och vilka massmord som ska stämplas som Folkmord, är långt ifrån hedervärt.

Alla som följer med någotsånär i den internationella politiken vet att det finns andra stater som sysslar med folkmord – just nu, men som inte fördöms av stormakterna för detta, inte tvingas sluta med eller be om ursäkt för sina illdåd mot nu levande människor, vilket väl borde vara mer angeläget än att utpeka stater för illdåd som begicks för 100 år sedan och än att skuldbelägga och smutskasta nu levande politiska ledare för sådant de personligen inte är skyldiga till.

/Kerstin

PS kl 20.55: Så får jag via Larrys kommentar till den här posten information om att Obama har bett den amerikanska ursprungsbefolkningen om ursäkt (tack Larry):

President Barack Obama signed the first public admission of remorse to Native Americans into law on Monday, December 21.  ”The resolution seeks reconciliation and offers an official apology to Native peoples for the poor choices the federal government made in the past,” said Brownback. (8)

Ett framsteg är detta förstås, som tydligen gått världen förbi, men det är inte detsamma som att ha fått behandlingen klassad som Folkmord.

Och som sagt – sen då?

/Kerstin

Länkar:
1) Armeniska folkmordet, Wikipedia
2) USA-utskott: Folkmord på armenier, AB 5/3 2010
3) Turkiet: Israel en förföljare, Privata Affärer.se, 18/10 2009
4) Turkiet vill utesluta Israel ur FN
5) Turkiet vänder sig till nya vänner, SvD 17/10 2009
6) Turkiet alltmer islamistiskt, Newsmill 16/10 2009
7) Turkiets ambassadör hemkallad, GP
8.) Apology accepted, Reserve our cultural resources
- Riskerar att skada försoningsprocessen, AB
- Gammal debatt med storpolitiska följder, AB

Jovisst, det är ju klart, Sverige har inte varit i krig på 200 år, så vi har ingen vana vid att ta hand om svarta säckar som kommer hem från våra krig och har ingen egen tradition att falla tillbaka på vad gäller begravning av stupade soldater. Men kunde man inte låta bli att härma USA exakt.

Den här bilden får mig att må ordentligt illa.

Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att inte vilja bo i Lilla USA. Sånt här vill jag överhuvudtaget inte se i Sverige, vare sig med eller utan flagga.

Svenska unga pojkar ska inte skickas ut i meningslösa krig, och definitivt inte i nykoloniala sådana. Jag vill bara skrika av förtvivlan över att det land jag föddes i nu deltar i och stödjer slakt av oskyldiga människor på andra sidan jorden.

I kommentarer till mitt tidigare inlägg har ämnet energisparande i allmänhet och lågenergilampor i synnerhet kommit upp. Om detta finns mycket att säga, men här är till en början min kommentar till kommentarerna.

EU har påbjudit att de vanliga glödlamporna inte längre ska få säljas. I stället ska vi använda lampor som drar mindre energi i förhållande till ljusutbytet. Jag har testat halogenlampor som är fyra gånger dyrare än standardglödlampor, men ändå tycks ha kortare livslängd, där jag provat dem. Led-lampor har jag bara testat i ficklampor och pannlampor och där är de överlägsna allt annat. Tyvärr finns de ännu inte i en utformning så att de kan ersätta glödlampan i en vanlig skrivbordslampa eller takarmatur.

Återstår att använda de kvicksilverladdade s.k. lågenergilamporna. Tyvärr har de kortare livslängd och sparar mindre el än vad som sägs i reklamen och med tanke på detta är de alldeles för dyra. Orsaken till det höga priset är, att samtidigt som EU tvingar oss att köpa dessa lampor, så har samma EU infört skyddstullar för att hålla uppe priset på de lågenergilampor som importeras. Därmed har vi den situationen att det inte i första hand är miljön, utan de europeiska företagen i belysningsbranschen, som tjänar på detta påbud för ”energisparande” från Centrakommittén, förlåt EU-kommissionen.

/Dan Gmark

Länkar:

- Maud Olofsson blandar ihop elektricitet, energi och ekonomi till en enda röra, Motvallsbloggen

– Wikipedia om lågenergilampor och priset på dem

- Wikipedia om halogenlampor