Solidaritet, egentligen handlar det inte ens om solidaritet utan om varje människas självklara rätt att få leva ett drägligt liv och ta del av de resurser som naturen gett oss. Men istället samlas dessa resurser på allt färre händer och allt fler människor trycks ut ur samhället, allt i enlighet med den gamla devisen: Den som inte arbetar skall heller inte äta, de konservativas sätt att uttrycka djungelns lag: ”äta eller ätas”.

Inte konstigt alls att somliga låt-gå-liberaler, som exempelvis Herbert Spencer, blev överförtjusta när Darwin presenterade sin evolutionsteori 1859. Här hade man naturlagen som sade att det var helt riktigt att de undermåliga människorna, de fattiga och de sjuka, dem som de rika hade bestulit försörjningsmöjligheterna, slogs ut. Alltså behövde de rika inte alls bry sig om att hjälpa de fattiga och sjuka. De skulle slås ut och förhindras att föröka sina undermåliga anlag, det var bara naturens gång och ingenting som människorna skulle sätta sig över. 

Jag är, fast jag inte har skrivit något om det tidigare, mycket upprörd över hur regeringen behandlar långtidssjuka människor, så upprörd att jag har svårt att tänka på det. Jag är också väldigt upprörd över hur socialdemokraterna förändrade pensionssystemet så att vi kommer att få alltfler fattiga pensionärer framöver, framför allt  kvinnor, som inte kommer att kunna äta sig mätta på sina pensioner, och hur de avskaffade arvsskatten och sänkte skatterna för de rikaste och för företagen, de där som tillåts lägga beslag på naturens resurser för egen del, den natur som vi alla föds in i, den jord som ingen har skänkt dem utan som de bara har stulit från alla oss andra, och som vi har lika stor rätt till allihop. 

Inte nog med det, när jag var ung fick jag lära mig att människan, till skillnad från djuren, tog hand om de artfränder som inte klarade sig själva. Numer är det inte människor som styr i samhället utan djur alltså.

Jag ser ingen politisk räddning någonstans. Och för att folk som blir allt mer uppretade, inte ska börja protestera allvarligt har man stiftat lagar sådana att man har kontroll över varenda en av oss. Numer är det ju farligt, ja kan i värsta fall bli fängelsestraff för att organisera demonstrationer – om dessa vänder sig åt fel håll. EU har dessutom en grundlag sådan att det enda som är tillåtet i framtiden är att sänka skatterna. Det vill säga att se till att de allra flesta av jordens invånare får allt mindre med av de resurser som jorden har.

Nu tar jag bloggpaus ett tag (ska i alla fall försöka). Jag ska stänga av mina radioapparater, sluta läsa tidningar och sluta läsa bloggar. För ingen kommer att stoppa jorden så att jag kan kliva av. Det enda jag kan göra när det känns alldeles totalt hopplöst är att stänga av samhället och försöka nynna en glad melodi och ägna mig åt mina hobbies ett tag. 

Så en stor varm kram till Ilsemarie på bloggen Ett Hjärta Rött som skriver så informerande om eländet och som engagerar sig. Hon, och alla ni andra som gör samma sak, har min fulla beundran.

/Kerstin

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Länkar:

- Sjuka blir fattigare och försäkringslös, Ett Hjärta Rött

- Smärtsamma myter om smärta och långa sjukskrivningar, Ett Hjärta Rött

- Vill vi att sjuka ska drivas till självmord? Ett Hjärta Rött

- Vi får inte tiga ihjäl människors rop på hjälp, Ett Hjärta Rött

- Rehabilitering? Nej, det finns inga läkare på AF, Ett Hjärta Rött

Läs också:

- Jemen – en länk i USAs strategiska kedja, Kildén & Åsman

- Balansvågen, Vindskupan

- Balansvågen II. Stoppklossen som försvann, Vindskupan

Nog tyder allting på att EUSA:s repression är inkopplad igen, precis samma polistaktik som i Seattle, som i Genua, som i Göteborg. Ska vi gissa att de försöker provocera fram kravallungar på sina ställen även i Köpenhamn. Vi kan bara hoppas att de misslyckas.

Omkring tusen personer gripna i Köpenhamn, för att några få galenpannor kastade sten! Massor av helt oskyldiga människor har tvingats sitta ner på gatan flera timmar. Vi känner igen taktiken från Göteborg. En taktik som handlar om trakasserier och som enbart går ut på att avskräcka människor från att demonstrera. 

Här kom polisen i slutet av 60-talet och början av 70-talet på att den hårda linjen inte var så lyckad och därefter betedde man sig, både i Danmark och Sverige, betydligt mer anständigt i samband med demonstrationer varför dessa nästan aldrig blev våldsamma. Men sedan bildades EUSA. Europas politiker stiftade samma frihetsinskränkande lagar som Bushregeringen i USA, Europas polis lärde sig av amerikanerna, Secret Service lägger upp samma konfrontationstaktik här som i USA. Amerikansk machostil överallt alltså.

Vem anser att vi går mot ljusare tider? Vem tror att EU är ett fredsprojekt? I själva verket är EUSA ett krigsprojekt, inte bara visavi länder med olja eller som har betydelse för framtida gasleveranser eller andra viktiga naturresurser utan även mot befolkningarna i EU och USA. Den förutsedda framtida ”sociala oron”, orsakad av utslagningen och författigandet av massor av människor, oroar makten i EUSA. Så nu gäller det att hålla folken på mattan: FRA-lagar, lagar mot ”uppmuntran till terror” som kan tolkas som det passar, lagar som tillåter inbrott och avlyssning i människors hem även om de inte är misstänkta för något, lagar som tillåter polisen att arrestera människor utan misstankar men i förebyggande syfte. USA flyger in i Sverige och för bort människor till tortyr. Statliga ageranden som står i total motsättning till allt vad vi lärt oss förvänta oss från en demokratisk rättsstat. Jämför dessutom med den dominerande idén om ”förebyggande krig”, de där krigen som också vi svenskar deltar i nu för tiden – i ett av dem, i Afghanistan.

Jag har kallat det vi fått i Europa för velourfascism. Undrar när det övergår i klar och öppen fascism? Eller har det egentligen redan gjort det?

/Kerstin

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Inför förra valet önskade jag mer än innerligt att de borgerliga skulle förlora valet. Det gjorde de inte och det blev precis så förfärligt som jag anade att det skulle bli: ett snabbt, energiskt och målmedvetet nerrivande av vad som fanns kvar av jämlikhet, den allmänna välfärden och ett framadministrerande av det gamla klassamhället.

Nu står vi snart inför ett nytt val igen men den här gången känner jag ingenting för att försöka verka för någondera sidan eftersom jag inte ser någon skillnad mellan blocken och vet sedan tidigare, att när socialdemokraterna har kommit tillbaka till makten igen efter en period med borgerligt styre så har de bara fortsatta i tagentens riktning, den riktning som de borgerliga utstakade. 

När nu Mona Sahlin förklarar att den viktigaste gruppen att nå är den s.k. “medelklassen” och man förstår att med det menar hon egentligen den övre medelklass som bor i Stockholms innerstad, då känns det inte speciellt inspirerande att tala för hennes parti eller för den rödgröna allians som hon numer företräder.

Eftersom det dessutom inte finns något annat alternativ, då både MP och V gått i personalunion med S och Lissabonavtalet dessutom börjar gälla från första december, med i grundlag inskriven nyliberal ekonomisk politik, en politik som omöjliggör traditionell socialdemokratisk jämlikhetspolitik och en stor offentlig, utjämnande sektor, så vad gör man? Hur ställer man sig?

Jag vet inte, men för första gången i mitt numer ändå rätt långa liv syns mig alternativet att inte rösta alls som det närmast till hands liggande. Tanken att jag inte skulle rösta har aldrig tidigare slagit mig. Men jag ser ingen demokrati så långt ögat når längre och jag betraktar Mona Sahlin som en av dem som sålde ut Sverige, demokratin, jämlikheten och välfärden och har av det skälet svårt att tåla henne. För, som Mikael Nyberg skriver om saken:

På samma sätt med det demokratiska underskottet: det är ingen defekt, det är vitsen med bygget. Med EU:s hjälp frigör sig samhällets överdel ur den nationella demokratin och ett århundrade av eftergifter för folkliga krav. (Stoppa stormaktsbygget)

Eller som han skriver om hur staterna försöker ta “oss” ur den nuvarande ekonomiska krisen:

Tvärtom, det borgerliga samhällets styresmän fortsatte att med offentliga medel stötta de största kapitalen, och de förenade sina avregleringar och privatiseringar med en strävan att frigöra statsmakten ur demokratiska och rättsstatliga restriktioner. (Det kommer ingen skänk från ovan )

Kort sagt, det finns inte mycket som påminner om demokrati och rättsstat längre. Och man har tagit detta ifrån oss medelst lurendrejeri. Men visst, dagens greker saknar inte de skogar som de gamla grekerna förödde. De har aldrig sett annat än det land de lever i nu, så för framtida generationer kanske det hela blir acceptabelt. Det man inte vet något om det saknar man ju inte. Jag vet emellertid vad vi förlorat, bit för bit och nu definitivt. 

Så ett sista citat från Mikael Nyberg, angående de återkommande kraven på försämrad anställningstrygghet och ännu mer makt åt de ekonomiska eliterna, (som gäller även för den politik som EU ska föra enligt sin nya grundlag):

Nationalekonomens omtanke om ”marginalgrupperna” är av samma slag som regeringens bekymmer över ”utanförskapet”. Det handlar om att spela ut olika delar av arbetarklassen mot varandra. Till A-laget säger kapitalets företrädare: hjälp oss att klämma åt alla dessa svartjobbare och bidragstagare som inte gör rätt för sig. Till B-laget säger de: låt oss tillsammans beröva de privilegierade deras feta löner och fasta anställningar.

De högsta företrädarna för arbetarrörelsen, den så kallade, spelar med i spelet. Hur man enar arbetarkollektivet i kamp för gemensamma intressen har de för länge sedan glömt. (”Tänk på de arbetslösa – låt oss lättare få sparken)

/ Kerstin

Länk:

- Mona Sahlin – sosse  ända upp i pannbenet. Ända in i kaklet, Kilden & Åsman

Han är alltså i princip utsedd nu, vår nye president. Det blir tydligen en holländare belgare som man aldrig hört talas om. Men bra för USA:s styrande, att de nu vet vem de ska ringa till om de vill prata med Europa.

Milda makter!

Dock kan man ju vara tacksam över att det inte blev Blair i alla fall – fast det vet vi  ju inte än förstås. Den här kan ju vara ännu värre. Det låter dessutom som om vi förskonas från att se Bildt som EU:s utrikesminister. I det fallet är det ju svårt att tänka sig någon värre, förutom Berlusconi förstås.

PS: Eftersom Motvallsbloggen nu fått en gästbloggare, som jag hoppas ska skriva ganska mycket framöver, så börjar det väl bli dags även för mig att underteckna mina inlägg, så att det klart framgår vem som skrivit vad – alltså undertecknar jag från och med nu med:

/Kerstin

Tittade just på programmet om Obamas valkampanj. Tala om cirkus och ståhej. Och två år hade det tagit för kampanjmakarna att sno ihop valsegern.

Det är ju alltid något att glädja sig över med EU, nu när vi ska få en alldeles egen unionspresident. Menar, vi behöver inte engagera oss och slita hund i en massa valkampanjande (om vi inte jobbar som lobbyister i EU förstås men det gör ju inte så många av oss), vi behöver inte läsa om kampen mellan kandidaterna vecka ut och vecka in (det räcker ju gott med all den information vi får om det amerikanska valet) möjligen kommer vi att få delta i någon slags gissningslek i media före tillsättandet (tycker vi redan ser en sådan), vi behöver inte rösta och vi behöver inte sitta där framför TV:n på valdagen, i spänd förväntan, och undra vem av de två kvarvarande och välkända kandidaterna som ska vinna valet. 

Här i EU blir det liksom mer som julafton, om ni förstår vad jag menar. Presidenten kommer att ramla ner över oss som en total överraskning en dag. Vi kanske aldrig ens hört talas om honom (för det blir nog inte en hon) tidigare så vi har inte hunnit bli trötta på honom. Det blir precis som med julklapparna alltså – och vem gillar inte julaftonens klappöverraskningar?

Fast demokrati?

Länk:

- EU och nedskärning inom offentlig sektor, Nej till EU

Så ska då apoteken privatiseras och vad läser man nu om detta? Privatiseringarna har tidigare och undantagslöst påståtts göra varor billigare och servicen och tillgängligheten bättre, därför att privata företag är så mycket effektivare än statliga och därför att konkurrens sänker priser.

Men nu måste priserna på apoteksvarorna istället höjas för att profiten ska bli tillräckligt hög för att locka folk, men troligen framför allt de stora multinationella kedjorna, att köpa apoteken. Här är det inte ens frågan om att försöka inbilla oss att läkemedel och andra apoteksprodukter ska bli billigare på grund av den ”sunda konkurrens” som skapas i och med privatiseringen. Så här skriver Aftonbladet om saken:

När det första privatägda apoteket öppnas inom kort höjer alla apotek priserna på medicin. En miljon tior i veckan ska håvas in från pensionärer och andra i Göran Hägglunds apoteksreform.
Socialministerns problem är att medicinen är för billig för att locka de i huvudsak utländska koncernerna till att från i dag, den 1 juli, köpa två tredjedelar av de 1 000 välskötta statliga apoteken. Alltså, resonerar han, måste påslagen öka.

Här handlar det alltså istället om att konkurrens inte ska sänka priserna utan om att höjda priser ska öka de privata ägarnas profiter.

Vem kan hädanefter hävda att privatiseringarna handlar om det som politikerna försöker inbilla oss att de genomförs för; Att allt ska bli bättre och billigare för oss f.d. medborgare – numer kunder i AB Sverige.

”Korporativism” (förstadium till fascism) kallade vi en gång det system där staten och företagen agerade i fullt samförstånd, för företagens bästa. För även i fortsättningen är det vi, endera direkt via de priser vi betalar för produkterna på apoteket, eller indirekt via skatterna och de subventioner somliga läkemedel får, som ska betala företagens profiter.

Det var ingen slump att människor i början av 1900-talet slöt sig samman och bildade konsumentföreningar. Det var för att få ner priserna och för att företag inte skulle tjäna stora pengar på konsumenterna. Men det där är längesedan glömt, både bland folk och inom Konsum.

Så luras vi ännu en gång, när våra gemensamt ägda tillgångar säljs ut. Alla de här privatiseringarna är i princip samma sak som när ryssarna bestals på all gemensam egendom när Sovjet rasade samman, även om bortslumpandet av våra gemensamt ägda tillgångar går lite långsammare här än samma process gjorde i Ryssland. En ryssifiering är det likafullt.

Vem tror idag att den ekonomiska kraschen innebär nyliberalismens död? Inte jag, men jag har å andra sidan aldrig trott det.

Sjuka förlorarna på nya apoteket

Denna dag tänker jag fira med att INTE rösta i EU-valet. Så länge det inte är obligatoriskt att rösta i detta val kommer jag att utnyttja min frihet att låta bli. De som röstade ja får rösta in de där 18 (eller om det nu är 19) delegaterna vi har, i den församling som omfattar drygt 730 personer och som inte har speciellt mycket att säga till om.

Det är lustigt förresten, under många, många år har de borgerliga partierna i Sverige klagat på den stora och tungrodda svenska byråkratin. När det däremot gäller den mycket större, mycket mer tungrodda och inte minst ohemult dyra EU-byråkratin då hör man inte något evigt klagande inte, även om man ibland kan höra någon lite försiktig och optimistisk kritik av delar av densamma.

Högern och våra ekonomiska eliter är nämligen såååå nöjda eftersom man vet att EU i själva verket är en garant mot traditionell svensk/skandinavisk solidaritetspolitik, en sådan som vi inte sett de senaste 25 åren men som många av oss hade hoppats på igen i framtiden. EU har dödat det hoppet, i alla fall för de flesta av oss som förstår vad EU handlar om.

Benny Andersson har donerat en miljon kronor till Gudrun Schymans EU-valkampanj. Det var beundransvärt. Visserligen har han väl mer än råd, så det handlar väl inte precis om änkans sista skärv men hur många av alla dem som har pengar så de kan bada i dem, stöttar Fi med någon av sina många miljoner?

Hatten av för Benny Andersson alltså!

Det fanns en tid när jag var stolt över somligt i svensk politik, som vår inställning till invandrare och vår beredskap att ställa upp för människor som flydde från krig, fascism och annat elände runtom i världen. Den tiden är förbi. Idag skäms jag för att jag är svensk, skäms för vad vår regering gör, både mot flyktingar och invandrare och mot svenskar som har det svårt, är arbetslösa, sjuka eller gamla och vårdkrävande av det skälet.

Ett lands civilisationsgrad, brukar man säga, visas i dess omhändertagande av behövande. Sverige har uppenbart blivit allt mindre civiliserat de senaste 15 åren, och fortsätter nu i tangentens riktning. Det är något man inte kan annat än skämmas över, som svensk.

Lyssna på programmet ”Konflikt” på P1. Där får vi veta att Sverige avvisar irakier till områden som UNHCR, FN:s flyktingorgan, bestämt avråder avvisning till. Inte nog med det, man oroar sig på UNHCR för att Sverige, som var det första landet att skriva under ett återtagandeavtal med Irak som nu leder till fullkomligt orimliga utvisningar till Irak, ska inspirera andra länder att följa vårt exempel.

Tobias Billström är en skamfläck för Sverige när han å sin sida menar att det är bra, att andra länder följer efter Sverige, alltså precis det som UNHCR oroas över.

Billström måste vara en person som både saknar viktiga insikter om tillståndet i Irak och är i total avsaknad av empati och humanism. Skam över honom och över alliansregeringen.

Ytterligare en bit av den galna världen kan vi läsa om på Klas Sanbergs blogg, Vindskupan.

Vill man läsa om mer elände kan man exempelvis läsa bloggen Approximation, bloggposten om EU.

Vill man må bra ska man kratta i rabatterna, eller skaffa sig krukväxter och bara läsa Barnen i Bullerbyn.