För inte så länge sedan tyckte Beatrice Ask att man kunde hänga ut ”misstänkta”, alltså att det är helt acceptabelt att mobba folk även om de ännu inte är bevisat skyldiga och dömda, vilket garanterat leder till att många oskyldiga drabbas av ”folkets dom”.

Nu läser jag på bloggen Alliansfritt Sverige (1), att en moderat Härnösandspolitiker, Christer Andersson, anser att man bör kastrera våldtäktsmän och pedofiler:

”Jag skulle inte säga nej till kastrering av dömda våldtäktsmän och pedofiler om ett sådant förslag lades fram. Om en eller annan felaktigt dömd hamnar i den smeten så må det väl vara hänt. Samhällsnyttan med kastrering skulle vara skäl nog.” (2)

Hur är det egentligen med moderaternas rättsmedvetande? Vad har man för rättsuppfattning inom M? Att en eller annan blir orättvist kastrerad tycker den här mannen inte är störande.

Man blir mörkrädd när man börjar inse vilket sorts parti Moderaterna faktiskt är och vilka värderingar som företrädare för detta parti har. Anderssons inställning är i grunden densamma som Beatrice Asks: Vadå om en och annan oskyldig drabbas, det spelar väl ingen roll.

/Kerstin

Länkar:

1) Moderat vill kastrera först och fråga sen, Alliansfritt Sverige

2) M-politiker vill kastrera våldtäktsmän, Mittnytt

Några ord med anledning av diskussionerna på inläggen om Beatrice Asks uttalande om att man borde märka misstänkta sexbrottslingar.

En demokrati utmärks bl.a. av att det har ett rättssystem som vilar på vissa principer, som

1)   likhet inför lagen och

2)    att ingen ska dömas på blotta misstankar, att man är oskyldig tills dom fallit, samt

3)    att de misstänkta har rätten och möjligheten att försvara sig inför en rättrådig domstol.

Det var alltså den mycket viktiga principen, om att man är oskyldig tills man i domstol förklarats skyldig, som Beatrice Ask inte förstod att hon som justitieminister var skyldig att hävda och hålla på. Detta är, som jag skrivit nedan, anmärkningsvärt.

Men sedan:

Rättssystemet måste skiljas från de lagar som gäller och som ska följas av medborgarna i ett land. Länder kan ha tämligen olika lagar men ändå vara rättsstater därför att de hävdar de här principerna, för hur de lagar de har, ska upprätthållas.

Rättssystemet och de lagar som detta dömer utifrån måste också skiljas från de värderingar som människor har. Beatrice Asks värderingar, om hon är feminist eller antifeminist, liberal eller konservativ, tycker om jazz eller föredrar klassisk musik har ingenting med staten Sveriges rättsprinciper att göra. Vilken åsikt hon än har i de här frågorna får de inte, och behöver de inte påverka hennes inställning i frågan om hur misstänkta ska behandlas, såvida hon inte vill avskaffa rättsstaten (även i teorin).

Den som anser att vissa personer behöver eller ska man inte behandla i enlighet med de här rättsprinciperna uttrycker, medvetet eller av oförstånd, åsikten att Sverige inte ska vara en rättsstat. Avskaffar man de här rättsprinciperna, eller talar man för ett sådant avskaffande då talar man dessutom samtidigt för ett avskaffande av demokratin eftersom en demokrati ska hävda dessa principer för att just kunna kallas demokrati.

Än mindre har Beatrice Asks åsikt i den här saken något att göra med om någon politiker i ett annat parti har begått något lagbrott och den har heller inte något att göra med min (bloggarens) inställning till feminism, inställning till de politiska partierna eller till denne andre politiker som begått ett brott. Asks inställning i frågan om den rättsprincip vi diskuterar här kan inte ursäktas med att jag/bloggaren kanske skulle ha varit vänsteraktivist 1968 (vilket jag inte var), och hennes uttalande kan inte accepteras av den orsaken. Det är lika otäckt att tala för åsidosättande av dessa rättsprinciper vad jag än kan tycka eller tänka i någon annan fråga eller kan tänkas ha gjort i min ungdom och vad en annan politiker än kan ha tänkt, tyckt eller gjort.

Man kan heller inte, utan att börja tubba en hel del på rättsstatens grundläggande principer, hävda att radikalfeminism är lika illa som avskaffandet av de diskuterade rättsprinciperna, eller ruskigare.

Principen om likhet inför lagen ska inte blandas samman med jämlikhet, varmed brukar avses något slags rättvisa vad gäller möjligheten att få ta del av de resurser ett samhälle förfogar över. Den har heller inte något att göra med jämställdhet mellan könen. I fallen med jämlikhet och jämställdhet kan man ha olika åsikter och förespråka olika lagstiftning utan att för den skulle vilja åsidosätta principen om likhet inför lagen eller principen om att ingen ska anses skyldig förrän dom har fallit efter ett domstolsförfarande där den anklagade haft en chans att försvara sig. En feminist som föreslår en extra mansskatt må anses ha kommit med ett konstigt, tokigt eller icke acceptabelt förslag, men detta är ändå inte lika illa som att föreslå att en av de viktigaste rätts- och demokratiprinciperna bör sättas ur spel och det gör inte Asks förslag mer acceptabelt.

Detta om principerna för rättsstaten, som måste hävdas av varje regering i en demokrati. Praktiken är sedan, som så ofta, en helt annan femma. Men den är inte ämnet för den här bloggposten.

/Kerstin

Länkar:
- Beatrice Ask och rättssäkerheten, Motvallsbloggen 2o/3 2010
- Beatrice Ask ångrar sig, men till vad nytta? Motvallsbloggen 24/3 2010

Beatrice Ask ångrar att hon ”uttryckte sig så klumpigt”, hör jag på Ekot just nu. Men vad hjälper det? Hon har ändå redan avslöjat sin totala juridiska inkompetens och hon blir inte mer kompetent för att hon ångrar att hon avslöjade den saken.

Människan bör alltså avgå som justitieminister – med det snaraste, eller vågar vi hoppas att den ”förtroendeinjagande” Fredrik Reinfeldt inser att han bör avskeda henne.

Nu, läser jag på Alliansfritt Sverige (1), att justitiminister Beatrice Ask föreslår att sexbrottsmisstänkta ska hängas ut, att omgivningen måste få veta vad de håller på med. Det skulle säkert vara bättre än fängelse, menar hon.(2)

Det är anmärkningsvärt att en justitieminister inte känner till grundläggande principer för en rättsstat, nämligen att ingen ska dömas eller ”hängas ut” förrän han/hon befunnits skyldig till ett brott i domstol.

Att hänga ut misstänkta brukar kallas för mob justice. Det är sådant som diktaturstater sysslar med –  ibland, och att en justitieminister i Sverige föreslår något sådant är mycket anmärkningsvärt.

Beatrice Ask satt förresten i den förra borgerliga regeringen, den som Carl Bildt hävdade var Sveriges mest kompetenta regering någonsin. Undrar om hon var mer kompetent då?

Vi har alltså en regering med en statsminister som anser att han inte behöver bry sig om vad riksdagen beslutar och med en justitieminister som förordar mob justice.

/Kerstin

PS: Visst ja, så har vi ju en annan minister som föreslog att lärare skulle fungera som angivare. Angiveriet var vanligt i forna Sovjet och i DDR m.fl diktaturer. Alliansregeringen verkar inte ha ett överdrivet demokratiskt sinnelag alltså.

Länkar:
1) Justititeministern vill ha straff för icke dömda, Alliansfritt Sverige
2) Justitieministern vill hänga ut sexbrottslingar, Aftonbladet video
- Familjen ska få veta vad man håller på med, B. Ask, AB

Nog tyder allting på att EUSA:s repression är inkopplad igen, precis samma polistaktik som i Seattle, som i Genua, som i Göteborg. Ska vi gissa att de försöker provocera fram kravallungar på sina ställen även i Köpenhamn. Vi kan bara hoppas att de misslyckas.

Omkring tusen personer gripna i Köpenhamn, för att några få galenpannor kastade sten! Massor av helt oskyldiga människor har tvingats sitta ner på gatan flera timmar. Vi känner igen taktiken från Göteborg. En taktik som handlar om trakasserier och som enbart går ut på att avskräcka människor från att demonstrera. 

Här kom polisen i slutet av 60-talet och början av 70-talet på att den hårda linjen inte var så lyckad och därefter betedde man sig, både i Danmark och Sverige, betydligt mer anständigt i samband med demonstrationer varför dessa nästan aldrig blev våldsamma. Men sedan bildades EUSA. Europas politiker stiftade samma frihetsinskränkande lagar som Bushregeringen i USA, Europas polis lärde sig av amerikanerna, Secret Service lägger upp samma konfrontationstaktik här som i USA. Amerikansk machostil överallt alltså.

Vem anser att vi går mot ljusare tider? Vem tror att EU är ett fredsprojekt? I själva verket är EUSA ett krigsprojekt, inte bara visavi länder med olja eller som har betydelse för framtida gasleveranser eller andra viktiga naturresurser utan även mot befolkningarna i EU och USA. Den förutsedda framtida ”sociala oron”, orsakad av utslagningen och författigandet av massor av människor, oroar makten i EUSA. Så nu gäller det att hålla folken på mattan: FRA-lagar, lagar mot ”uppmuntran till terror” som kan tolkas som det passar, lagar som tillåter inbrott och avlyssning i människors hem även om de inte är misstänkta för något, lagar som tillåter polisen att arrestera människor utan misstankar men i förebyggande syfte. USA flyger in i Sverige och för bort människor till tortyr. Statliga ageranden som står i total motsättning till allt vad vi lärt oss förvänta oss från en demokratisk rättsstat. Jämför dessutom med den dominerande idén om ”förebyggande krig”, de där krigen som också vi svenskar deltar i nu för tiden – i ett av dem, i Afghanistan.

Jag har kallat det vi fått i Europa för velourfascism. Undrar när det övergår i klar och öppen fascism? Eller har det egentligen redan gjort det?

/Kerstin

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Det är populärt bland nyliberaler och libertarianer att propagera för fri prositution. Man ska ha rätt att sälja sin kropp och att köpa kroppar, om man vill det, menar de som förfäktar den här åsikten. Vad de här människorna vägrar att inse är det faktum, att där prostitutionen är fri och laglig där ökar också trafficking och sexslaveri. Det har man konstaterat i Australien, där man fick många fler illegala bordeller i samband med att man legaliserade prostitutionen och mycket mer bekymmer med sexslavhandel och trafficking.

I Danmark, där man inte har någon sexköplag och där prostitution är tillåtet men det är förbjudet att tjäna pengar på andras prostitution, tycks man ha stora problem (trots att man inte borde ha sådana, om vi får tro nyliberaler och libertarianer,) både med trafficking och med illegal bordellverksamhet. Det blir helt enkelt inte så att enbart fria och lyckliga horor säljer sex så fort man tillåter prostitution och/eller sexköp. Men, man kanske inte ska begära att prostitutionsromantikerna ska bry sig om verkligheten. Det brukar ju inte ligga för nyliberaler och libertarianer  att ta intryck av vad som faktiskt sker när man försöker förverkliga deras ideal.

Igår visade  TV ett program om den illegala prostitutionen i Danmark. Det var ingen vacker bild man fick. Det var en smutsig bild, för att uttrycka det milt, av utnyttjande av flickor från Baltikum och Ryssland, som lurades till Danmark för att sedan tvingas till prostitution, som köptes och såldes som sexslavar och som både misshandlades och våldtogs innan den sattes in i ”verksamheten”. Det var en bild av hur aktade revisorer och advokater ägnade sig åt att assistera bordellägare vad gällde att tvätta pengar och undvika skattemyndigheterna. Konstigt, när det är fullt tillåtet att sälja och köpa sex i Danmark!

Men vad är verkligheten? Den finns ju inte. Det är drömmarna, det är idealen som räknas, må de sedan vara hur falska som helst. Där kartan och verkligheten inte stämmer överens är det ändå kartan som gäller.

Länk:

– Männen bakom prostitutionen, Svt 24

- Legalisering av prostitution igen- sista inlägget för denna gång/Motvallsbloggen

Idag vill jag gratulera Jenny Westerstrand som har fått Roks utmärkelse ”Årets kvinnogärning” på grund av att ”hon har bidragit till att synliggöra och påverka den verklighet som mäns våld mot kvinnor utgör. Så här lyder motveringen:

I sitt långvariga akademiska arbete har hon stridit hårt för kvinnor som är utsatta för prostitution/sexhandel. Hösten 2008 lade hon fram sin avhandling Mellan mäns händer. Kvinnors rättssubjektivitet, internationell rätt och diskurser om prostitution och trafficking. Avhandlingen utgör ett stort och viktigt led i en angelägen forskningsgren, och får förhoppningsvis vägande betydelse för såväl lagstiftare som den enskilda kvinnan.

Jag hoppas att Jenny inte ska mattas i denna kamp. Även om det ser mörkt ut just nu så måste kampen fortsätta. Den har pågått i omkring 150 år och nu behövs den mer än på femtio år.

Länkar:
– Årets kvinnogärning tilldelas Jenny Westerstrand, Roks
– Jenny Westerstrands blogg

Bildt granskas. Det är bara att hoppas att han inte, som vanligt, slipper undan genom att han uppträder arrogant och tvärsäkert.

Länk:
– Bildts affärer ska granskas, AB

Så har då Carl Bildt ännu en gång visat att han tillhör fuskarna och myglarna i alliansregeringen , den där regeringen som gått till storms mot vanliga sjuka och arbetslösa människor och kallat dem fuskare allihop. Men det är väl så, att efter sig själv känner man andra.

“Barntanten” (för det handlar om en 46-åring, inte om en flicka), en ukrainska, är skriven i Sverige men betalar skatt i Italien, enligt paret Bildt. Om detta säger Anna Maria Corazza Bildt först att barntanten inte bor i Sverige så ofta eller så länge. Så tillägger hon:

– Men skälet till att vi har ordnat folkbokföring här är att vi vill ge henne så mycket rättigheter som möjligt. Det är därför jag vill ha både uppehållstillstånd, arbetstillstånd och folkbokföring, även om det inte behövs.
– Sedan tycker jag inte att folkbokföringen betyder någonting när det gäller skatten. Det är många svenskar som bor någon annanstans som inte är skattskyldiga i Sverige fast de är svenska medborgare.

Vi får väl hoppas att fru Bildt tillhör dem som får skriva på det föreslagna kontraktet och försäkra att hon känner till svenska lagar och värderingar och att hon åtminstone inte sätts upp på valbar plats på listan till EU-parlamentet om hon inte skriver på. Och innan hon gör det kanske någon ska upplysa henne, och maken, den ständigt okunnige och ofantligt klantige Carl Bildt, om att skatter och arbetsgivaravgifter är till för att just bekosta de rättigheter, till sjukvård och sjukersättning om man blir sjuk ex., som anställda har i Sverige.

Paret kanske skulle förstå vad det handlar om om man jämför med privata försäkringar, att någon måste betala också. Dvs. att en person, vars bostad brunnit ner aldrig kan få ut ersättning från något privatägt försäkringsbolag om personen ifråga aldrig har tagit någon brandförsäkring på sitt hus och aldrig betalat någon försäkringspremie. Den liknelsen kanske paret kan förstå, för jag misstänker att ordet ”solidaritet” inte ingår i deras olika vokabulärer.

Vad annat kan man säga? Bildt har gjort det igen, bort sig alltså. Och som vanligt fattar han det inte själv.

Länkar:
– Betalar inte skatt för sin barnflicka, AB
– Hon bor bara här då och då, Anna Maria Corazza Bildt, AB
– Migrationsverket ville hemligstämpla arbetstillståndet, AB

”GAMLA Miljöpartiet och Socialdemokraterna presenterar idag gemensamma förslag på åtgärder som de menar skulle förbättra vården av äldre”, läser jag i Läkemedelsvärlden:



De två partierna kräver att regeringen utreder möjligheten till en lex Gulli, det vill säga att personal inom vården enligt lag ska vara skyldig att anmäla läkemedelsvanvård till Socialstyrelsen. Upprinnelsen är förstås SVT-programmet Uppdrag granskning som berättade om Gulli Johansson som under många år felbehandlades och fick demensliknande symtom.

Detta förslag är nog mest ett slag i luften eftersom personal sällan torde förstå vad det handlar om i fall som Gullis. Däremot är delar av de övriga förslagen förnuftiga, som obligatoriska läkemedelsgenomgångar men framför allt förslaget om kompetensutveckling av äldreomsorgens personal och utbildning i geriarik på läkarutbildningen. Framför allt det senare är mycket viktigt, eftersom det i slutänden är läkare som skriver ut medicinerna till de äldre, även om dessa inte sällan gör det på personalens begäran, som när denna anser en patient vara besvärlig, eller bara inte tillräckligt zombieartad.

Men den allra viktigaste lagen tycks man ha glömt att föreslå, nämligen en lag (den som omfattar alla som arbetar i den offentliga sektorn,) som säger att alla som arbetar hos privata anordnare, som utför skattefinansierade uppgifter, ska ha rätt att anmäla felaktigt agerande utan att överordnade får efterforska källan. Den här personalen ska inte heller kunna avskedas för att de berättar offentligt om missförhållanden på arbetsplatserna, vare sig det handlar om undervisning, vård eller om andra uppgifter som stat eller kommun lagt ut på privata anordnare:

Vi skattebelare har helt enkelt rätt att få information om våra skattepengar inte används korrekt och i enlighet med direktiv och/eller kontrakt. Privata anordnare ska inte kunna gömma sig bakom någon slags ”rätt till företagshemlighet” eller krav om ”lojalitet” gentemot arbetsgivaren. Den personal som finansieras av oss skattebetalare, även om det är via privata anordnare, ska i första hand vara lojal mot oss som betalar, inte mot dem som i första hand vill göra profiter på våra skattepengar.

Dessutom ska givetvis offenlighetsprincipen gälla för skattefinansierade verksamheter av det här slaget.

Det får helt enkelt inte vara en företagshemlighet hur man behandlar våra gamla, eller hur det går till i skolor och på andra sådana skattefinansierade områden som blivit utlagda på privata anordnare.

Det är en ren skandal att vi inte fått en sådan lagstiftning för länge sedan.

Länk:
– Kravlista för bättre äldrevård, Läkemedelsvärlden

Bloggar om ämnet:
-Vinstjakt i privatiserad skola och vård, Ekonomikommentarer
– Attendo Care, Täby och Jonas Morian, Ett Hjärta Rött
– Kortsiktigt tänkande – på alla fronter, Ett Hjärta Rött
– Snabbt, ogenomtänkt och med ödesdigra konsekvenser, Ett Hjärta Rött