Den här regeringen beslutar i rask takt att riva alla instanser och krossa alla institutioner som skapats för att hjälpa och skydda de mest utsatta i samhället.

Bredsidan mot facket, mot de arbetslösa och sjuka är ju redan känd.

Häromdagen gjorde man fingret för Arbetsmiljöverket. Det ska halveras – i första vändan anar man. Med detta säger man: Vad vi ska med ett sådant till? Vi, de stenrika, struntar väl i oxarnas arbetsmiljö. Varför ska vi bry oss om så lågt stående varelser som arbetare och andra anställda.

Det här är en klassisk överklassuppfattning om vanliga människor. Ingenting nytt alls. Däremot ligger uppfattningen så långt från det som Reinfeldt påstod om sitt nya parti före valet, att lögnaktigheten är rent monumental.

Nu ska Kilen [1 ] inte få mer statliga bidrag. Kilen är en organisation som informerar om läkemedelsberoende och som hjälper människor som drabbats allvarligt av sådant (beroende av bensodiazepiner mm), många gånger rent invalidiserande och helt utan egen förskyllan. De drabbade har bara litat på sina läkare.

Med indragningen av bidragen till Kilen hotas organisationen av nedläggning. Verksamheten ska övertas av läkemedelsverket, säger regeringen men hur detta verk fungerar, vad gäller de här problemen, vet vi som satt oss in i och verkat mot läkemedelsföretagens fullkomligt hänsynslösa profitjakt.

Kilen har en bank av erfarenheter och stor kunskap om hur läkemedelsboende drabbar och av att hjälpa människor som drabbats. Att krossa Kilen är att krossa viktig kompetens, kompetens som vi alla har nytta av – direkt eller indirekt. Kilen är desto mer viktigt idag som allt fler männskor förskrivs de här preparaten, och på ett mycket slarvigt och oansvarigt sätt [2 ].

Länkar;
[ 1]Kilen, information om bensoberoende
[2 ]Dagens GP, artikel om överförskrivning av sömnmedel, som är bensopreparat och starkt beroendeframkallande

UPPROP:
Tycker du att KILEN behövs så sänd brev, kort eller e-post till:
Socialutskottet, Sveriges Riksdag, 100 12
Stockholm. Eller direkt till de olika ledamöterna
i utskottet.

SOCIALMINISTER Göran Hägglund Socialdepartementet 103 33 Stockholm goran.hagglund(snabel-a här)riksdagen.se

SOCIALUTSKOTTETS LEDAMÖTER
Adress: Riksdagen. 100 12 Stockholm

Andersson , Magdalena magdalena.andersson(snabel-a här)riksdagen.se
Andersson , Jan R jan.r.andersson(snabel-a här)riksdagen.se
Arleklo , Ann ann.arleklo(snabel-a här)riksdagen.se
Axelsson , Lennart lennart.axelsson(snabel-a här)riksdagen.se
Bengtsson , Finn finn.bengtsson(snabel-a här)riksdagen.se
Bouveng , Helena helena.bouveng(snabel-a här)riksdagen.se
Bråkenhielm , Catharina catharina.brakenhielm(snabel-a här)riksdagen.se
Cederbratt , Mikael mikael.cederatt(snabel-a här)riksdagen.se
Engelhardt , Christer christer.engelhardt(snabel-a här)riksdagen.se
Engle , Kerstin kerstin.engle(snabel-a här)riksdagen.se
Ericson , Gunvor G gunvor.g.ericson(snabel-a här)riksdagen.se
Ericson , Lars-Ivar lars-ivar.ericson(snabel-a här)riksdagen.se
Gerdau , Mats mats.gerdau(snabel-a här)riksdagen.se
Granberg , Lars U larsu.granberg(snabel-a här)riksdagen.se
Härstedt , Kent kent.harstedt(snabel-a här)riksdagen.se
Johansson , Kenneth kenneth.johansson(snabel-a här)riksdagen.se
Johansson , Ylva ylva.johansson(snabel-a här)riksdagen.se
Kierkemann , Marianne marianne.kierkemann(snabel-a här)riksdagen.se
Kjellin , Margareta B margareta.b.kjellin(snabel-a här)riksdagen.se
Kornevik- Jakobsson , Maria maria.kornevik-jakobsson(snabel-a här)riksdagen.se
Levi , Lennart lennart.levi(snabel-a här)riksdagen.se
Liljevall , Désirée desiree.liljevall(snabel-a här)riksdagen.se
Linna , Elina elina.linna(snabel-a här)riksdagen.se
Nihlén , Thomas thomas.nihlen(snabel-a här)riksdagen.se
Nilsson , Mats G mats.g.nilsson(snabel-a här)riksdagen.se
Olofsson , Eva eva.olofsson(snabel-a här)riksdagen.se
Pehrson , Johan johan.pehrson(snabel-a här)riksdagen.se
Pettersson , Marina marina.pettersson(snabel-a här)riksdagen.se
Pålsson Ahlgren , Chatrine chatrine.palsson(snabel-a här)riksdagen.se
Runegrund , Rosita rosita.runegrund(snabel-a här)riksdagen.se
Sahlin , Mona mona.sahlin(snabel-a här)riksdagen.se
Svedberg , Per per.svedberg(snabel-a här)riksdagen.se
Westerholm , Barbro barbro.westerholm(snabel-a här)riksdagen.se
Widegren , Cecilia cecilia.widegren(snabel-a här)riksdagen.se

Protestera mot förändringarna av A-kassan

En elvaårig flicka hämtades, på initiativ från socialtjänsten i Uppsala, till ett sjukhus där en gynokolog tvångsundersökte henne för att kontrollera om hon hade blivit omskuren under sitt besök i hemlandet i Afrika. Detta är skandalöst, men sådana här ageranden är dessvärre inte ovanliga.

Det här är nämligen inte första gången jag noterar hur människor inom socialtjänst, eller andra offentliganställda, inte förstår skillnaden mellan förslag som slängts fram av någon politiker och vad som är lagstadgade förfaranden. Det tycks som om många offentliganställda tror att allt som stått i tidningarna är beslutat och lagstadgat, eller är uppmaningar till dem att börja agera på egen hand.

Om det är något man borde ta itu med i det här landet så är det alla offentliganställda som inte vet vad som är deras uppgifter och som inte kan de lagar och förordningar som reglerar deras verksamhet.

Källa:
Ekot kl. 15.45

Läser i GP att alliansen ska föreslå en lag om att arbetsköparna får rätt att begära sjukintyg från första dagen (det har de visserligen redan om de har anledning misstänka fusk ex). Man får väl anta att detta är alliansens första steg för att förbättra sjukvården och minska köerna till vårdcentralerna (som man inte ens kommer fram till på telefonen i somliga områden) för att de därmed tänker sig att svenska folket ska bli friskare.

Jag menar: Tanken måste förstås vara att om alla snuviga, influensasmittade och magsjuka svenskar beger sig ut bland folk, och ner till vårdcentralerna för att få sjukintyg just när de är som sjukast och som mest smittsamma, så kommer ju många fler människor att utsättas för smitta och därmed kommer de flesta att få förstärkta immunsystem, för att inte tala om den ökade sjuknärvaro vi därmed kan komma att få (för att folk inte får tag i någon läkare redan första dagen), som får samma positiva effekt.

Att ingen kommit på denna strålande idé för att förbättra folkhälsan och förkorta sjukvårdsköerna tidigare.

Folkpartiet vill satsa 10 miljarder kronor de kommande tio åren på forskning om åldrandet för att klara de demografiska förändringar som väntar, läser jag i Sydsvenskan.

Jaha ja, det är väldigt mycket pengar men vad hjälper det? Det förnuftigaste vore att bygga fler serviceboenden för äldre och att dessutom satsa pengar på att föra ut den kunskap om äldrevård som redan finns, till dem som arbetar inom äldrevården. Det skulle spara otroligt mycket pengar åt samhället och dessutom skulle de gamla få mycket trevligare och värdigare liv under sina sista år.

Det finns redan idag så mycket kunskap om de äldre, och om deras behov samt om hur man inte ska behandla dementa äldre, som inte resulterar i någonting och vad är det för vits med forskning som aldrig omsätts i praktisk handling?

Jag kommer att bli fullt nöjd den dag jag blir åttio om personal inom äldrevården kan det som finns att kunna redan idag och som man borde kunna redan nu.

Länk:
Sydsvenskan om Folkpartiets forskningssatsning

Jag citerar från hemsida ”Arbetsmiljö och hälsa för kommuner och landsting”:

k.u.b. heter ett projekt som finns inom vård och omsorgskontoret. Det är ett samverkansprojekt mellan vård och omsorgskontoret, särvux, LSS råd och stöd och det finansieras med hjälp av pengar från EU, växtkraft mål tre.

K.u.b. står för kunskap, utveckling och bemötande, vilket är hörnstenarna i projektet.

Målet är att personer med lindrig utvecklingsstörning ska få arbete inom äldreomsorgen, och där utföra service uppgifter. De kan vara de extra händer som så väl behövs inom äldreomsorgen. Personal och enhetschefer inom äldreomsorgen involveras för att förändra attityder till personer med funktionshinder.

Jag, och många med mig, har de senaste åren haft många tillfällen att konstatera att inte ens normalbegåvade människor klarar av att ge en förnuftig äldrevård, ja inte ens folk som klarat av en läkarutbildning förstår alla gånger vad de håller på med.

Jag tycker förvisso att man ska bereda förståndshandikappade möjligheter att göra en insats i samhället, men de ska inte sättas in i äldrevården.

Vad är det för uppfattning styrande inom EU och i kommuner och landsting har om äldre människor? De flesta och framför allt äldre dementa kräver mycket kompetent vård för att inte fara illa och för att inte förorsaka sjukvården stora extra kostnader.

De som skrivit det som citeras ovan kan inte ens skriva korrekt svenska. Det heter inte ”service uppgifter”! Har jag inte varit total misantrop tidigare så blir jag det när jag läser vad som skrivs på den är hemsidan.

Länk:
Arbetsmiljö och hälsa för kommuner och landsting

Sedan 90-talet har antalet elbehandlingar av psykpatienter fördubblats i Sverige. Allt fler får elchocker när dom till exempel behandlas för depression, säger man i radioprogrammet Front i P3.

Jag känner själv personer som utsatts för denna behandling, och det konstiga är att de har ätit antidepressiva (SSRI) under flera år, och bara blivit sämre, innan man gett dem denna behandling.

Mycket underligt att så många fler är allvarligt deprimerade med tanke på att det nu, enligt en samlad läkarkår, finns så fantastiska mediciner mot depressioner, SRRI och efterföljarna! Vore de så fantastiska som tillverkarna och läkare hävdar, borde vi ju se mycket färre depressioner idag än tidigare – men det gör vi inte. Tvärtom, alltfler ställs på SSRI, ofta flera sorter samtidigt, och alltfler sjukpensioneras på grund av depression – efter att de stått på SSRI och/eller Benso under lång tid! Omkring 1/2 miljon svenskar äter de här preparaten idag.

Men om man måste behandla alltfler deprimerade med elchocker borde det väl, även enligt den läkar- och medicinarlogik vi presenterats tidigare, som säger att om två fenomen uppträder samtidigt måste det föreligga ett äkta samband mellan dem, vara dags att dra en annan slutsats än att SSRI är Guds gåva till mänskligheten. Den här logiken innebär nämligen att det ökade antalet elchocker måste bero på den ökande användningen av SSRI. De båda fenomenen har ju ökat samtidigt. (Se mitt tidigare inlägg om den här logiken)

Länkar:
Front i P3, lyssna till några röster
Mer på Motvallsbloggen om antidepressiva här och här.
Fler inlägg om saken på Gamla Motvallsbloggen: här, här och här.

En 56-åring tog gisslan på ett äldreboende sedan han en längre tid varit kritisk till personalens behandling av hans mamma läser jag i Sydsvenskan.

Mathildenborgs sjukhem drivs av aktiebolaget Förenade Care. Ingen på sjukhemet får uttala sig i media eftersom det strider mot företagets policy (min kursivering). Förenade Cares vd Christer Henriksson säger till Sydsvenskan att företaget omedelbart ska starta en internutredning för att ta reda på hur gisslansituationen kunde uppstå.
– Vår regionchef har omedelbart begett sig till Mathildenborg för att genomföra krissamtal med de inblandade. Vi ser allvarligt på händelsen och vår egen säkerhet kommer i första hand, säger han.

Det står var och en skattefinansierad företagare med offentliga arbetsuppgifter fritt att avskaffa yttrandefriheten tydligen. Numer har vi alltså både ett privatiserat och ett statligt Bodströmsamhälle?

Men vi får ju rösta fortfarande förstås, fast på ett antal partier som alla tycker ungefär likadant och som inte besvärar sig med att diskutera eller avslöja för oss väljare vad de verkligen tänker ta sig för efter valet – i de viktigaste frågorna.

Demokratin är död – Leve demokratin!

Länk:
Sydsvenskan

Sverige har en god demensvård, men det finns svagheter. skriver Ylva Johansson på DN debatt.

Detta är lögn! Demensvården är usel i Sverige, även om det finns små öar här och där av god demensvård. Överlag misshandlar man de dementa på ett så upprörande sätt att Ylva Johansson borde skämmas att uttala sig som hon gör. Jag blir helt enkelt rosenrasande när jag läser det ovan citerade och jag vet vad jag talar om.

Sedan jag lade ut berättelsen om min dementa mammas öde på nätet har jag kontinuerligt blivit kontaktad av människor som berättat om hur de har samma erfarenheter av demensvården som jag. Och de här människorna har bott över hela landet, så det jag upplevt är inte något isolerat fall.

En dement människa tappar visserligen gradvis sin mentala kapacitet och får allt svårare att klara sig själv, och någon bot finns inte, men det går sällan med den svindlande hastighet som man kan iaktta hos sina anhöriga så fort de hamnar i demensvårdens våld.

I verkligheten är det så att på många ställen i landet får de dementa ingen vård alls. De får inte ens plats på demensboende och den hjälp de får hemma består i att man kommer med kall mat till dem några gånger om dagen, i värsta fall bara några gånger i veckan tydligen.

Får de plats på ett demensboende så småningom blir de utlämnade till okunnig personal, till sköterskor och läkare som drogar ner dem så att man tar ifrån de gamla det mesta av det de har kvar av sin mentala kapacitet och så att man rekordsnabbt förvandlar dem till hjälplösa vårdpaket som ibland lider svårt att biverkningar av de lugnande medel och sömnmedel som man genast börjar stoppa i dem, allt för att personalen tycker att det är enklast om de gamla bara sitter stilla i sina rullstolar och varken kan tänka eller prata.

Gamla tål sådana här nerdrogande preparat, antidepressiva, antispykotiska medel och sömnmedel, mycket sämre än yngre människor bl.a. för att de har långsammare och mindre effektiv ämnesomsättning och dessutom är de här preparaten aldrig utprovade för äldre eller dementa.

Preparaten gör att de blir mer förvirrade.

Preparaten gör att de drabbas av yrsel och ramlar, varvid många av dem bryter lårbenshalsen eller armar exempelvis.

Preparaten gör att somliga av de gamla lider av ständiga myrkrypningar som gör att de inte kan sitta stilla. Då proppar man i dem mer av samma preparat, tills de inte längre kan stå på benen. Men myrkrypningarna har de fortfarande kvar.

Preparaten gör att somliga drabbas av sväljproblem och inte klarar av att svälja den mat de serveras.

Preparaten gör att somliga drabbas av berörningskänslighet så att det gör ont så fort man tar i dem.

Preparaten gör att somliga drabbas av dimsyn som gör dem nästan blinda.

Preparaten gör att de förlorar förmågan att kontrollera tarm och blåsa.

(Jag såg alla dess biverkningar på min mamma och alla försvann sedan jag, med uppbådande av allt jag hade av stridsberedskap och envishet, slutligen lyckades få den ansvarige läkaren att ta bort alla de nerdrogande medicinerna)

Kort sagt: Många av våra dementa gamla, men även äldre människor utan demens, som utsätts för den här behandlingen, utsätts i praktiken för vad som måste kallas för biokemisk tortyr och den pågår, vill jag påstå, på de flesta av våra vårdanstalter för äldre och dementa.

Så ska man dessutom veta att de allra flesta inte förstår hur demensvården skadar deras anhöriga. Istället tror de att de snabba försämringar och det elände som drabbar deras anhöriga så snart äldrevården slagit klorna i dem, beror på de gamlas demens. Det gör att det mesta av den medicinska misshandeln av våra äldre och dementa aldrig kommer fram. Folk litar för mycket på vården och läkarna med andra ord.

Så Ylva Johansson, ta tillbaka ditt påstående att vi har en god demensvård i Sverige. Det har vi inte. Den är under all kritik och var och en som försvarar vad vi gör med våra gamla är endera gravt okunnig eller otroligt cynisk och bidrar dessutom till att man inte gör något åt eländet.

Det allra mest idiotiska i allt detta är att nerdrogningen av de gamla och av dementa äldre, gör dem mer tungarbetade varför vården blir både sämre och dyrare – på alla sätt och vis. Inkompetensen på området är skriande och så oerhörd att man inte tror det om man inte sett det.

Länkar:
Ylva Johanssons inlägg på DN debatt
Berättelsen om min dementa mamma
Arbetsmiljö och Hälsa/om varför man väljer vådyrken
Läkemedelsvärlden/Medier hjälper industrin sälja sjukdom
Veteran Webb/läkemedel och äldre – en känslig kombination
Beroendesidan/Benzodiazepinernas biverkningar
Studio 1/ Reportageserier/Äldreomsorgen
SvD/Alzheimerkur fungerar inte

Ibland får man tips om artiklar som är så bra att man bara kan hänvisa direkt till dem. Tack Britt för denna länk till en artikel av professor Lars Werkö i Läkartidningen

Rekommenderas till läsning alltså.

Läser just i GP (12/6) om en gammal kvinna på 90 som inte får komma in på något äldreboende. Hon har besök två gånger om dagen samt larm om hon skulle behöva det. Det tycks hon inte vara ensam om i landet. Man häpnar. I det här landet är det mer noga med hästar och burfåglar, som inte får vara ensamma, än med människor.

Det tycks också vara så att man får mer betalt för att sköta schimpanser på våra zoologiska trädgårdar än man får för att sköta barn och gamla.

Vad är det för samhälle vi lever i? Någon har sagt att ett lands civilisationsgrad syns på hur det behandlar sina gamla och sjuka. Sveriges civilisationsgrad har uppenbarligen sjunkit rejält de senaste 15 åren.