Nu har vi ju lagar i Sverige som förbjuder budgetunderskott (en idioti i sig) så idag kan inte våra svenska politiker skära i välfärden med budgetunderskottet som ursäkt, som man gjorde tidigare. Idag är det istället ”statsskulden” som hotar att undergräva nationens ekonomi, och som måste betalas för att vi inte ska råka illa ut i framtiden, ja så alla dessa gamlingar förstås, som aldrig vill dö och som kostar alldeles för mycket – fast å andra sidan går det kanon för Sverige  och det gjorde det ju för Island, Irland, Lettland och Spanien också – tills de här länderna plötsligt och helt oväntat kraschade. Så Borgs försäkringar om hur bra det går för Sverige verkar snarare illavarslande än betryggande. Vi får väl se hur det går framöver.

Hur som helst, här är en lärorik lektion om det budgetunderskott som fått Wisconsins konservative guvernör Scott Walker att vilja skära ner de offentliganställdas löner, sparka ett antal av dem och att förbjuda dem att förhandla om sina löner och att ingå kollektivavtal, vilket lett till massprotester, stora demonstrationer, som dessutom sprider sig i USA.

Se filmen, den är inte bara lärorik, den är kort och dessutom rolig.

A simple solution to the budget crisis in Wisconsin

Och här kan man läsa lite om vad Robert Reich säger om nedskärningar och om hur fördelningen av landets resurser slår ekonomiskt.

/Kerstin

Länkar:
- Dick Durbin At Pro-Union Rally In Chicago: Walker Trying To ’Destroy A Basic American Right’ (VIDEO), Huff.Post
- Scott Walker Gets Punked By Journalist Pretending To Be David Koch, Huff.Post
– Konflikten i Wisconsin, Bengtssonz

Det talas mycket om Olof Palme just nu, och givetvis därför att det är 25 år sedan han mördades. Borgerliga media och författare försöker överträffa varandra vad gäller att förminska honom och ibland också att förtala honom och inom socialdemokratin vill man inte heller riktigt veta av honom idag. Den politik han förde passar inte dagens situation, säger man. Det där med höger och vänster i politiken är förlegat, säger man, hans socialism var förtryckande påstår man. På alla områden skrivs vår moderna historia om idag och det är en borgerlig världsbild som vi ska göra till vår. Mångårig propaganda i borgerliga media har lyckats förfärande väl. Det förtryckande Sossesverige alltfler inbillar sig att vi levde i en gång har jag aldrig levt i, dock kan jag förstå att rikt folk tyckte det, för det är ju ofta så att ”mycket vill ha mer”.

Jag kunde visserligen vara tvärarg på Palme då och då och anser väl inte heller att han alltid levde upp till sin retorik, men när jag, på Ingemars blogg, finner ett par exempel på hur han talade, som är mycket bra, kan jag inte låta bli att ta in dem även på den här bloggen, för det Palme säger i dessa citat är inte bara vacker retorik, det avslöjar en klar insikt om vad borgerligheten ville åstadkomma och dessutom utgör de en nära nog exakt och tragisk profetia:

”Ambitionerna hos de nu tongivande kretsarna inom SAF sträcker sig mycket längre än till att hävda arbetsgivarnas intressen i samhället som helhet. De eftersträvar en systemförändring som för oss långt bort från den svenska blandekonomin och från det svenska välfärdssamhället. Det frisläppande av marknadskrafterna, den nedskärning av den offentliga sektorn, den ökning av inkomstklyftorna, den försvagning av den offentliga sektorn, den försvagning av de fackliga organisationernas ställning som de, enligt sina programskrifter, säger sig företräda, går icke att förena med den svenska modellen, den svenska blandekonomin och välfärdssamhället som vi känner det.” (se PS Palme själv Texter i urval Tidens förlag 1996 sid 156)

Detta var en Palme som stolt deklarerade att han var demokratisk socialist, till skillnad från Göran Persson som inte ville kännas vid en sådan benämning på sig själv utan föredrog att kalla sig ”social demokrat” (varvid jag undrade vem som ville kalla sig en ”asocial demokrat” eller ”social icke-demokrat”?).

Vidare hävdade Olof Palme att:

”Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa med marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns en plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Ty detta är den kalla verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ett ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrens och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidaritet en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra.” (se Peter Antman & Pierre Schori ”Olof Palme den gränslöse reformisten”, Tidens förlag 1996 sid 93)

Vem kan idag säga att han hade fel? Ja bortsett från Reinfeldt förstås som envisas med att vi inte sett några ökande klasskillnader sedan Alliansen tog över. Vem vill dessutom, efter att ha läst citatet ovan, på allvar hävda att ”De Nya Moderaterna” är nya? De är i varje fall inte nyare än att Olof Palme redan för mer än 30 år sedan talade om vilket samhälle de ville skapa om de kom till makten. Nu har de skapat detta samhälle och värre lär det bli de kommande åren, om de får som de vill. Dessvärre har ju Göran Persson hjälpt till en hel del också.

Mitt minne av tillsättningen av den socialdemokratiska regeringen 1982
När Socialdemokraterna kom tillbaka i regerinsställning efter valet 1982 och hans regering meddelades på nyheterna på radion satt jag i vår vardagsrumssoffa och lyssnade med stigande förfäran på de namn som rabblades upp. Det var idel nollor, förutom ett namn, Kjell-Olof Feldts.

Jag ansåg då, och alltfort att Kjell-Olof Feldt inte var/är socialdemokrat och hade åtskilliga gånger ställt mig frågan om han inte nästlade sig in i partiet för att den vägen försöka få igenom en borgerlig politik, eftersom det, då han gick med i partiet, inte fanns någon annan möjlighet att göra politisk karriär och komma sig upp till en maktposition.

Jag stirrade alltså på min man, som satt vid matsalsbordet, och utbrast förskräckt:

– Tänk om Palme dör, då blir det Feldt som tar över rodret i partiet. Det vore hemskt.

Och precis detta hände några år senare. Ett år efter Palmes tragiska bortgång stod det klart för de politiskt intresserade i landet att Socialdemokraterna hade slagit in på den nyliberala vägen. Kursändringen kuppades igenom av Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink bl.a. och utan att riksdagen förstod vad den beslutade om.

Jag blev, till min stora sorg ruskigt sannspådd alltså. Det finns situationer när man önskar att man inte blir det. Det här var en sådan situation. Precis som jag inför årets val spådde, men ville ha fel, att SD skulle komma in i riksdagen på grund av utvecklingen i Sverige och vad många väljare anser vara brist på politiska alternativ. Vi såg samma sak då Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991 då många väljare var förbittrade på omsvängningen inom S.

Så jag upprepar min spådom från tidigare bloggposter, att om Socialdemokraterna nu väljer en partiledare som fortsätter på samma väg som man gått sedan 1990, då kommer SD att växa till ordentligt vid nästa val. Att föra samma politik som de borgerliga, eller nästan samma politik, är nämligen inte vägen att förhindra den saken utan vägen att gynna SD.

/Kerstin

Länkar:
- Olof Palme, 25 år senare, Ingemars nya blogg
– Hur S bäddade för nedmonteringen av välfärden och började gräva partiets grav, Motvallsbloggen 20/1 2011,
- Vad skulle Palme ha sagt idag? Björn Elmbrandt, Dagens Arena

Rekommenderas:
– Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Ett Hjärta Rött

Det räcker inte att ett land har allmän och lika rösträtt för att det ska anses fungera demokratiskt. Det krävs lite mer än så, som att det finns flera partier att välja mellan samt att dessa partier inte har samma eller nästan samma mål. Att få välja mellan två likadana partier, eller partigrupperingar, är ju knappast vad de flesta anser utgör urtypen för demokratin. Vem tycker att valet mellan en svart ylletröja med v-ringning och en svart ylltröja med v-ringning, från samma fabrik och av exakt samma modell och material samt samma storlek, är ett fritt val av tröja?

Egentligen är demokratin den politiska formen för liberalism, där idealet föreskriver att kunden är fullständigt informerad. Är man inte det så kan man inte välja det man skulle anse vara det bästa alternativet. Alltså krävs också en tämligen välinformerad väljarkår för att demokratin ska fungera. Det kan man inte säga att man har när stora delar av väljarkåren inte känner till hur samhället fungerar, inte vet vilka politiska beslut som fattas och därmed ännu mindre förstår eller inser konsekvenserna av den politik som förs.

Det krävs alltså också media som har som målsättning att informera väljarna, medborgarna, om vad som sker i samhället och som försöker göra detta så klart och tydligt som möjligt. Det kan vi inte säga att vi har idag. Media är genuint borgerliga De tiger tämligen väl, om inte fullständigt, om vad som faktiskt sker, om vilka beslut som tas i riksdagen idag. Istället för sådan information har vi de senaste 20 åren sett en tilltagande tendens att riksdagen fattar beslut i hemlighet, så att svenska folket inte ska kunna protestera eller kritisera vad politikerna gör. I sådana fall går media hand i hand med politikerna/makthavarna. Så är det exempelvis inte många som vet att vi just har ändrat grundlagen och i stort sett tagit ifrån det svenska folket den politiska makten över Sverige.

Grundlagsändringar sker med två riksdagsbeslut, med mellanliggande val. Tanken med denna regel är att svenska folket ska ha en chans att i val säga vad det anser om ändringen. Men det säger sig ju självt att om väljarna inte vet om att riksdagen är på gång att ändra grundlagen, då kan de inte säga sin mening om saken. Orsaken till att det kan gå till som det gjorde i den här grundslagsändringen (men även i flera av de tidigare grundlagsändringarna) är förstås att de politiska partierna i riksdagen är helt överens och då anser de tydligen inte att svenska folket har med saken att göra.

För att en demokrati ska fungera som just demokrati måste man alltså också ha hederliga politiker, som i alla fall försöker leva upp till grundlagens intentioner, försöker hålla demokratin levande. Det har vi inte haft de senaste 30 åren. Istället har riksdagens partier gång på gång gått bakom ryggen på väljarna, som vid grundlagsändringarna och vid omläggningen av pensionssystemet exempelvis, och det kan inte kallas hederligt. Det kan inte betraktas som demokratiskt agerande från deras sida. Tvärtom är det tecken på missbruk av grundlag och maktpositioner, och därmed av väljarnas förtroende.  Det är ett undergrävande av demokratin.

Man kan inte kräva fullständigt informerade väljare eftersom det alltid finns människor som är helt ointresserade, men politiker och media kan och bör i alla fall försöka att informera så klart och tydligt som möjligt om vad politikerna gör och planerar och att inte förtiga konsekvenserna av dessa beslut, som sker i alltför hög grad numer. Alla ska ha en möjlighet att informera sig och utan alltför stora ansträngningar, om hur riksdagen ändrar våra lagar.

Demokrati är inte något man har eller inte har. De demokratiska systemen kan variera och de kan vara mer eller mindre demokratiska i de avseenden jag tar upp ovan. Frågan är när vår svenska demokrati går över den gräns bortom vilken den inte är demokrati längre? Har vi inte redan överträtt den så är vi i alla fall snubblande nära denna gräns.

/Kerstin

Länkar:
- Vad gör facket i frågan om FAS3? …och vad vet folk om saken egentligen! Nyabritas
- Landsfadern som går hand i hand med folket, vars förtroende han bär, har alldeles rätt! Det sovande folket
– Varför backar S? Del IV – eller: Hur Socialdemokraterna konspirerar mot svenska folket, Motvallsbloggen 20/1 2011

Protesterna i Wisconsin, mot försöken att inskränka fackens rättigheter, sprider sig i USA. Här sympatistrejkar människor i New York.

Även i USA har människor matats med floskler om att vi lever i en helt ny värld nu, en helt ny ekonomi – och trott på lögnerna precis som vi här i Sverige. Överallt i västvärlden pumpas samma propaganda ut, om att ”vi numer inte har råd med……”. Flosklerna stämmer inte i USA och de stämmer inte härhemma heller.

Hur det har sett ut och ser ut i USA nu,  i ekonomiskt hänseende, kan man läsa om här. Det är likadant i Sverige, fast jag just nu inte har de exakta siffrorna för vår del.

Hur eliternas megaljugande började i Sverige, ungefär samtidigt som de började ljuga i USA, kan man läsa om här.

Det är faktiskt otroligt att man kan lura en hel värld på det här sättet. Men behärskar man bara de stora medierna så går det bra. Det insåg och nyttjade redan Göbbels, troligen den första regeringsanställde propagandisten i historien. Sedan dess har propagandisterna i Väst lärt sig att de inte ens behöver avrätta folk med avvikande åsikter, som både Hitler och Stalin gjorde, och som andra mindre kunniga diktatorer har gjort, för i en demokrati räcker det om majoriteten luras. De insiktsfulla minoriteterna kan sedan inte åstadkomma så mycket.

Hur som helst så börjar många vakna nu och inse vad som händer, i alla fall i andra länder och till och med i USA. Det inger visst hopp.

/Kerstin

Länkar:
- Why Americans Need Unions Now More Than Ever, Robert Creamer, Huff.Post
- Grassmanaffären
- Open Class Struggle in Wisconsin, John Reimann, Daily Censored
- Koch Brothers: Clear Right-wing Strategy to go After Labor Unions in the United States, Danny Weil, Daily Censored
- Scott Walker Gets Punked By Journalist Pretending To Be David Koch, Huff-Post
- Greece: General strike turns ugly as corporatists force austerity on the backs of workers, Danny Weil, Daily Censored
- Mer om klyftorna och finanskrisen, Ekonomikommentarer

Rekommenderad läsning:
- Bidragspartiet M och den lilla knähunde, Ett Hjärta Rött
- En socialistisk strategi för Sverige 2011, Jonas Sjöstedt

Det är såååå bra numer, säger glada och oerfarna unga nyliberaler, för nu har vi valfrihet, till skillnad från hur det var på det ofria 1970-talet. De vet inte vad de talar om.

Numer får vi välja mellan en massa olika elbolag, där alla erbjuder en otroligt mycket dyrare el än vi hade på 70-talet, då vi bara hade det gemensamt ägda elbolaget – som inte fick gå med vinst och vars el inte var ett dugg sämre eller annorlunda än dagens. På den tiden slapp vi sitta i timmar och jämföra tariffer och försöka sätta oss in i skillnader och likheter mellan elbolagens priser och villkor och vad vi eventuellt kunde tjäna på att anlita det ena eller det andra bolaget. Sak samma med telefonin:
– Om du ringer ofta på tisdagarna mellan 7 och 11 och torsdagar mellan 17 och 21 men väldigt sällan eller lite på måndagar så har vi ett mycket billigare alternativ för dig än det du har idag.
VA!!! Sen ska jag hålla reda på när det är billigare att ringa. Och så alla de där andra så kallade valfriheter vi påstås ha idag.

När vi slapp välja mellan alla dessa bolag hade vi massor av tid över som vi kunde använda till roligare saker, gå ut och dansa, tittat på TV, läsa en god bok, umgås med vänner eller syssla med någon hobby. Ja det fanns hur mycket som helst att välja på istället för att ägna en massa tid åt tråkiga och hopplösa val av elleverantörer, teleoperatörer eller pensionsfonder. För att inte tala om att det mesta fungerade smidigare på den tiden när folk arbetade inom de här områdena istället för att gå arbetslösa och då de som arbetade slapp ägna arbetstiden åt att skicka räkningar mellan sig.

Konstigt att  människor blir som förblindande av positivt värdeladdade ord och tror att dessa rent praktiskt innehåller eller leder till det de utger sig för att innehålla och leda till, som orden ”valfrihet” och ”frihet”. Den nya så kallade ”valfriheten” är i de flesta fall istället ett valtvång som hindrar oss att välja något roligare eller trevligare, något vi mycket hellre skulle vilja göra eller ha tid till.

Jag struntar konsekvent i eländet. Jag väljer inte elbolag. Jag väljer inte teleoperatör. Jag sitter inte och lusläser aktiekurserna och flyttar runt mina pensionspengar. Det kan hända att jag förlorar några kronor här och där men jag vinner tid för sådant jag tycker är mycket roligare att syssla med. Jag gillar inte att få min valfrihet och tid beskuren på det här ”moderna” sättet helt enkelt. Mitt liv är alldeles för kort för att jag ska låta mig tvingas till sådana trista sysslor som de här valen är.

/Kerstin

Gång på gång läser jag socialdemokratiska alster där författarna efterlyser ”socialdemokratins egen berättelse”. Det får mig att rysa. Vi är inte betjänta av fler berättelser/sagor. De borgerliga förser oss ständigt med sådana och att lägga sagor till grund för röstandet leder inte till det samhälle de flesta av oss vill ha.

Verkligheten ser inte sådan ut att svinaherden får prinsessan och halva kungariket på slutet, även om Alliansen försöker få oss att tro det. Den ser heller inte så ut att bara de superrika får mer pengar, och ännu mer, så investerar de och skapar fler jobb som vi alla blir rika på. De använder pengarna att spekulera med istället och avskedar allt fler för att få aktiekurserna att stiga. De är inte intresserade av långsiktiga investeringar i infrastrukturen och inte heller av att vi alla får nytta av vad samhället producerar och kan leva ekonomiskt och socialt trygga liv. Istället har de som målsättning att skinna de flesta av oss inpå bara skelettet och att tvinga oss att leva under en ständig press och Alliansen är deras hängivna vapendragare och hantlangare.

Vi behöver alltså inga fler sagor utan upplysning, både om nuet och om vår moderna historia, den som borgarna håller på att förfalska till oigenkännlighet.

Socialdemokraterna bör istället återerövra sin ideologi och sitt sanningssökande och föra ut fakta, ta vetenskap och kunskap till hjälp för att klargöra vad som sker nu och vilka konsekvenserna är av den politik som förs.

En som agerar föredömligt i det här avseendet är Marika Lindgren Åsbrink, på sin blogg Storstad. Hennes blogg är full av information och fakta. Även Ilse-Marie på bloggen EttHjärta Rött verkar i denna anda. Goda exempel att ta efter alltså.

Jag hoppas få se en återuppväckt socialdemokrati som återupprättar fakta och som bemöter de borgerliga sagoberättarna med fakta och information.

/Kerstin

Övrig rekommenderad läsning:
- DEN PANTSATTA VÄLFÄRDENS LAND , Mikael Nyberg

Efter att jag, i en kommentar hos Lena Sommastad, hittat länkarna till nedanstående YouTube-filmer som är ett program som visades på TV för några år sedan, gjort av Dan Josefsson och som jag såg på TV när de sändes, kan jag inte låta bli att lägga ut filmerna här på bloggen. Se dem! Det borde varenda svensk göra och de borde visas på varenda gymnasieskola i ämnet samhällskunskap.

Jag var med medan det hände och förundrades högeligen. Under de år som avhandlas i programmet, på ett pedagogiskt föredömligt sätt, frågade jag mig ständigt om socialdemokraterna inte förstod vad man gjorde. Svaret finns i filmerna och det är: Det gjorde man inte, vilket för mig är obegripligt, därför tror jag att i alla fall ingenjörerna bakom avregleringarna visste precis vad de gjorde, även om de beslutande i regering och riksdag inte gjorde det. Se på minen på en av de ekonomiska ingenjörerna i del 6. Den är avslöjande.

Med de här avregleringarna påbörjade socialdemokraterna grävandet av den grav man ligger i nu, och med försvaret av det man ställde till med fördjupade man graven. Ovanpå detta försökte även socialdemokraterna sedan lägga skulden på svenska folket för vad som hände (inte minst gjorde Mona Sahlin det, i tal efter tal) och slutligen började även socialdemokraterna, i borgarnas anda, kalla de sjuka och arbetslösa för lata fuskare, som regeringen Bildt hade börjat göra, sådana som man måste klämma åt. Nu är bara frågan om partiet självt tänker gräva igen graven över sig också, eller försöka ta sig ur den?

Ovanpå detta gravgrävande  övertygade man svenska folket om det kloka i att gå med i EU, och sedan ratificerade man EU:s  ”grundlag”, Lissabonavtalet, som stadgar att staterna inte får skapa välfärdssamhällen av den gamla svenska modellen, utan att det är storföretagens, finans-och bankvärldens intressen, de megarika eliternas alltså, som går före allt annat, fast man säger att det är inflationsbekämpningen som måste prioriteras men det är, har vi ju sett numer, samma sak. Vanliga människors liv och välfärd är numer inte något som intresserar de flesta av våra politiker.

När nu Alliansen kunnat utnyttja eländet för det  systemskifte man alltid velat ha, där de rikare blir ofantligt mycket rikare, några får det bättre, de som går de rikas ärenden, och resten av befolkningen får klara sig bäst den kan, och somliga får slavarbeta, då är det för sent att göra något åt eländet.

Här kommer Dan Josefssons program Novemberrevolutionen

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

På Dan Josefssons utmärkta hemsida kan man läsa om Korståget mot välfärden. Den svenska elitens våldsamma revolt. Läs artikeln!

Slutligen hoppas jag att alla de som ska vara med och välja nya ledare inom det socialdemokratiska partiet ser, eller har sett det här programmet eller på annat sätt satt sig in hur deras parti lade den grund utifrån vilken det gick att riva allt det socialdemokraterna hade byggt upp under sina år i regeringsställning, innan de gör sina val. Det socialdemokraterna har stått för efter 1990 och framåt har ingenting med partiets ideologi eller tradition att göra. Istället har man stått för en borgerlig politik sedan dess, även om partiet varit lite motsträvigt i några avseenden.

/Kerstin

Länk:
- Vad är ”vänster” i samhällsdebatten? Lena Sommestad
- S måste våga att tygla marknaden, Lena Sommestad, Expressen
- Hur vi berättar historien har betydelse för politiken, Lena Sommestad
- Veckans analys: Falskt vittnesbörd, Anne-Marie Lindgren, Arbetarrörelsens tankesmedja
- Sång om ett tänkbart partiledarbyte, Enn Kokk

Det är en gammal sanning, säger Nina Wadensjö, som har lett en utvärderingsgrupp inom S (ekot kvart i fem idag), att den som ska vinna ett val måste vinna storstäderna, och, förstår vi, därmed avses i huvudsak Stockholm.

Vilka röstade ändå på partiet? Jo, bland arbetslösa och i gruppen väljare med sjuk- och aktivitetsstöd var Socialdemokraterna starka. Men bland väljare som har arbete i Stockholms län var stödet i det senaste valet så lågt som 13 procent.
Det är det som Nina Wadensjö och hennes analysgrupp vill ändra på.
Socialdemokraterna måste driva en politik som attraherar människor med arbete. I Stockholm vill de arbetande väljarna inte ha skattehöjningar, slår gruppen fast. (1)

Men när man nu har segregerat Stockholm så till den milda grad som man gjort, så kunde man lika gärna säga att ska man vinna val måste man vinna väljarna i Danderyd och Lidingö.

De senaste årtiondena har socialdemokraterna kunnat strunta i de sämre ställda och har också gjort det, eftersom dessa varit i minoritet och dessutom inte haft några alternativ. Därför har man inom S känt sig säkra på deras röster även om man fört en politik som dessa förlorat på. Nu är det dags för S att inse att situationen är radikalt förändrad.

Man kanske kan vinna några få röster på Östermalm, i Djursholm och i Täby genom skattesänkarpolitik, bättre RUT-bidrag och löften om ännu mer segregering, i bostadsområden såväl som i skolorna, men jag spår att för varje sådan väljare som man lyckas locka till sig förlorar man många fler röster till SD. Nu finns det nämligen ett alterntiv för dem som S anser sig inte behöva bry sig om längre.

Det är visserligen sant att SD röstar med M för det mesta, men det vet för det första de flesta inte om. För det andra så tror de på SD:s förföriska tal om att samhället skulle ha råd att bistå de sjuka, ta bättre hand om de äldre och att det skulle bli fler jobb och mindre arbetslöshet bara man skickar ut en massa invandrare.

Dags alltså för S att tänka om – radikalt, och se verkligheten i vitögat. Man kan inte längre vinna val på att bara fria till de mer välbeställda. Man måste ha med större grupper, och det får man inte genom att föra en ännu mer borgerlig politik och en politik som framför allt lockar rika personer i Stockholms innerstad. Hur vore det med lite verklig information till väljarna istället om varför det ser ut som det gör och vad som krävs för att vi ska återfå det socialdemokratiska mer jämlika och solidariska samhället som en stor majoritet i opinionsundersökningar säger sig vilja ha.

Wadensjös rekommendation leder, om den genomförs, med stor sannolikt till en ännu större katastrof för Socialdemokraterna och för Sverige.

/Kerstin

Länkar:
1) SR, Ekot 16.45
- Så fick SD mina grannars röster, Hans Linde, AB

Rekommenderad läsning:
- Hur vi berättar historien har betydelse för politiken, Lena Sommestad
- Påminnelse: härifrån kommer din skattesänkning, Storstad
- ”Goda chanser för S-alternativ”. M Lindgren Åsbrink, Sydsvenskan
- Allmänningens tragedi, Anne-Marie Lindgren, Arbetarrörelsens Tankesmedja

Tillägg  17/1 2011 kl. 17.30
Och här en länk som berättar en del om vad det handlar om, alltså om vad folk vet om politiken och om vikten av information, men även här har ju S gjort sig av med viktiga medel för sådan:
- Landsfadern som går hand i hand med folket, vars förtroende han bär, har alldeles rätt! Tankesmedjan Det sovande folket

Såg den norska filmen ”Max Manus” på TV i kväll. Det var en spännande film om ett gäng unga och fanatiska norska terrorister under andra världskriget, som, trots att Hitler ständigt betonade hur hans mål var den tusenåriga freden, ägnade sig åt sabotage mot den tyska frihetsstyrkan som hade kommit till Norge för att bistå landet.

Befriarna lyckades dock oskadliggöra nästan samtliga av de norska terroristerna, utom huvudpersonen Max Manus och det var ju helt förståeligt att de torterade en av de andra för att få fram information om var Max Manus, denne verkligt farliga terrorist, befann sig och för att få fram viktig information om terroristernas verksamhet och fortsatta planer. Vi vet ju idag att tortyr, förlåt omild behandling, är väldigt bra för att få fram sådan information, ja till och med om den torterade inte vet något.

Det märkliga var att dessa kristna och fanatiska terrorister och attentatsmän, som förorsakade många människors död, även egna landsmäns, framställdes som frihetskämpar för att de ville se ett Norge fritt från de hjälpsamma och kulturellt högtstående tyska fredsstyrkorna i landet. Dessa, som egentligen bara var rådgivare, hade ju bara som mål att införa verklig demokrati i Norge, demokrati utövad av mannen som förkroppsligade den germanska folksjälen och dennas sanna vilja. Den store ledaren hade ju dessutom varit så omtänksam att han hade tillsatt en norrman, Vidkun Quisling, att styra i Norge.

Va? Har jag missuppfattat något? Är det inte rätt berättelse det här?

/Kerstin

Länkar:
- SVT, tablå för 14/1 2011
- Wikipedia, Vidkun Quisling

Rekommenderad läsning:
-De osynliggjorda, Ett Hjärta Rött

Den senaste tiden har elpriserna debatterats flitigt i radio, teve och tidningar. Man kan säga att de stora elbolagen Fortum, Eon och Vattenfall kommit i dålig dager. Ett av de hårdaste angreppen mot de stora elbolagen kom i en nyhetsdokumentär som sändes i SVT2 den 4 januari, ”Kärnkraftsfiaskot ”(1).Tyvärr finns programmet inte tillgängligt på nätet. Där räknade man ut hur mycket konsumenterna förlorade på grund av de prishöjningar som berodde på de avstängda kärnreaktorerna förra vintern. Och hur mycket elproducenterna tjänade. Vattenfall tjänade 900 miljoner extra på att ett antal kärnreaktorer inte kunde användas under den kallaste tiden på året. Detta program föranledde en motattack från elbolagens branschförening Svensk Energi, ”E.ON och Fortum förlorade på avstängd kärnkraft” (2).

Samma dag hade Dagens Nyheter en notis, ”2010 dyraste elåret” (3), och denna hänvisade Svensk Energi till när de gick till nästa motangrepp, ”Elskatten har ökat mer än elpriset” (4). Dessa inlägg i debatten gjordes via mediesajten Second Opinion, vars affärsidé är just att hjälpa företag som känner sig illa behandlade av media, med att ”få rättelse”. Jag kunde inte låta bli att använda deras utmärkta kommentarfunktion för att påpeka den skeva vinklingen i artiklarna. På den sistnämnda artikeln har det resulterat i en längre diskussion, som jag inte vill undanhålla läsarna av denna blogg. Följ bara länk 4! Jag tycker att den belyser de stora elbolagens metoder för att försvara sina övervinster på ett bra sätt. Vi kan se en provkarta på argument som egentligen är ganska ihåliga.

De argument som företrädaren för Svensk Energi anför i denna diskussion känner vi också igen från andra försvar av de s.k. ”avregleringarna” av t.ex. järnvägen, posten och apoteken. När man börjar undersöka argumentationen närmare så kommer man fram till att alltihop till slut kokar ner till ideologi. Nyliberal och marknadsfundamentalistisk ideologi.

För övrigt kan jag meddela att min artikel från augusti om elpriserna nu också finns tillgänglig via Clartés hemsida. Se Clarté nummer 3/2010, Infrastruktur i privata banor, ”Elbolagen stryper strömmen i vintermörker”(5) . Tidigare har den ju lagts ut här på bloggen, med kommentarer till varje del, under rubriken ”Varför har elpriserna blivit så höga” (6), (7), (8), (9).

Dan Gmark

Länkar:
1) Rekorddyr el även i vinter (om Kärnkraftfiaskot), SVT 4/1 2011
2) E.ON. och Fortum förlorade på avstängd kärnkraft, Second Opinion
3) 2010 dyraste elåret, DN 4/1 2011
4) Elskatten har ökat mer än elpriset, Second Opinion
(5) Elbolagen stryper strömmen i vintermörker, Clarté
6) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 1, Motvallsbloggen 25/11 2010
7) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 2, Motvallsbloggen 29/11 2010
8.) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 3, Motvallsbloggen 3/12 2o1o
9) Varför har elpriserna blivit så höga? Del 4, Motvallsbloggen 20/12 2010