Apropå de kvinnor som ivrigt förespråkar legalisering av prostitution i frihetens namn, så läser jag följande i Telegraph:

Under Germany’s welfare reforms, any woman under 55 who has been out of work for more than a year can be forced to take an available job – including in the sex industry – or lose her unemployment benefit. Last month German unemployment rose for the 11th consecutive month to 4.5 million, taking the number out of work to its highest since reunification in 1990.

The government had considered making brothels an exception on moral grounds, but decided that it would be too difficult to distinguish them from bars. As a result, job centres must treat employers looking for a prostitute in the same way as those looking for a dental nurse. [1]

Så får man också veta att:

”There is now nothing in the law to stop women from being sent into the sex industry,” said Merchthild Garweg, a lawyer from Hamburg who specialises in such cases. ”The new regulations say that working in the sex industry is not immoral any more, and so jobs cannot be turned down without a risk to benefits.” [1]

En tysk bordellmamma uttalar sig så här om saken i samma artikel:

”Why shouldn’t I look for employees through the job centre when I pay my taxes just like anybody else?” said Miss Ulyanova.[1]

Undrar om detta är vad Petra Östergren och andra legaliseringsivrande kvinnor önskar sig om de blir arbetslösa, eller är de bombsäkra på att de själva aldrig blir det kanske? Undrar i så fall om de har läst Barbara Ehrenreich bok Körd, om hur det blivit i USA, nu när även medelklassen börjat drabbas av arbetslöshet? Undrar vidare om Östergren, och hennes kvinnliga meningsfränder, tycker att det är helt OK att deras män/fästmän/sambos besöker bordeller då och då? Eller är de i själva verket bara rädda för att deras partners ska åka dit om de ”torskar” nu när sexköpslagen kriminaliserat männen som köper sex, istället för de kvinnor som säljer sådant, som alltid varit de som kriminaliserats tidigare.

Så har jag läst minst två artiklar där det sägs att Petra Östergren i sin bok (som jag fortfarande inte har läst och troligen inte kommer att läsa) hävdar att arbetarklasskvinnor inte har samma inställning till sex som andra kvinnor har, så då får jag tro att hon verkligen skriver detta. Så här skriver Ann Charlott Altstadt i Aftonbladet:

Petra Östergren resonerar bland annat kring prostitution i termer av klass. Med utgångspunkt från idéerna om arbetarflickors mer instrumentella inställning till sex (min kursivering) och att de ofta blir hänvisade till lågavlönade jobb med lite inflytande, så argumenterar Östergren för att prostitution ibland är en lyckad karriärväg. [2]

Även Kajsa Ekis Ekman, som kritiserar Östergrens ställningstagande, menar att Östergren är inne på sådana resonemang. Hon skriver i DN att:

Enligt henne (Petra Östergren: min anm.) har arbetarklasskvinnor ett mer ”instrumentellt förhållande till sin kropp”, så för dem betyder prostitution något helt annat! Så praktiskt då – om man inte kan överleva på att vårda sjuka eller inte platsar bland dem som säljer försäkringar, då är det ju tur att man inte hindras av besvärlig sexualmoral. [3]

Detta, om något, är att se ner på andra kvinnor, att uppfatta arbetarklassens kvinnor som mindre förfinade, som mindre känslomässigt utvecklade, som mer råbarkade och hårdhudade och som i avsaknad av det komplexa och högstående psyke som överlägsna medelklasskvinnor och överklasskvinnor besitter. Och så talar Östergren om att inte fördöma, inte se ner på prostituerade kvinnor – man häpnar. Hon ser inte bara ner på prostituerade utan på hela arbetarklassen och dess kvinnor, de där som hon tydligen anser ska arbeta inom den legala prostitutionen nu när allt fler kvinnor kommer att drabbas av tilltagande fattigdom.

Sedan blir jag desto mer förundrad över förslaget om arbetarklasskvinnors ”instrumentella syn” på sex när jag läser utdraget från hennes bok, som publicerats i DN, där Anna, en av de prostituerade som Östergren intervjuar, klart visar att hon tagit psykisk skada av sin tid som prostituerad. Så här skriver Östergren om henne:

Anna som är strax över 40 år började sälja sex i tidiga tjugoårsåldern och höll på i drygt femton år. Hon är glad över att hon slutat, för hon säger att prostitutionen har förstört henne känslomässigt. Hon skulle till exempel gärna vilja ha ett förhållande, men i så fall måste det vara asexuellt för den sexuella biten klarar hon inte längre av. [4]

Om inte det här är att ta skada av prostitutionen, att visa att man inte är så psykiskt hårdhudad som Östergren påstår, så vet inte jag, och det är troligen en mindre skada i jämförelse med de skador traffickade kvinnor drabbas av.

Nej, det stinker bara 1800-talskonservativa överklassattityder om den kamp som Östergren och hennes meningsfränder för.

Länkar:
[1] Artikel om legalisering av prostitution i Telegraph
[2] A C Altstadt i AB
[3] Kajsa Ekis Ekman om Östergrens bok,DN
[4] Utdrag ur Petra Östergrens bok, kapitel 7, i DN

Så har Petra Östergren tydligen vägrat att debattera frågan med Jenny Westerstrand, som forskar i just de här områdena.
– Inlägg III på Jenny Westerstrand blogg i frågan
– Inlägg II, på Jenny Westerstrand blogg i frågan
– Inlägg I, på Jenny Westerstrand blogg i frågan

Övriga länkar:
– J. G. Raymond, om hur legalisering medfört mer illegal prostituion och ökad trafficking
– FN / UNECE (United Nations Economic Commision for Europe)

Slutligen undanber jag mig kritiska och ogenomtänkta kommentarer från dem som inte har tagit del av, och förstått, innehållet i artiklarna i samtliga länkar som jag lagt in här. De som läst igenom artiklarna i länkarna och tänkt igenom saken är förestås välkomna med kommentarer dock.

Apropå den bok om försvar av prostitution, som Petra Östergren skrivit (och som jag inte har läst), och den kampanj som vissa relativiserande s.k. feminister för om vikten av att legalisera prostitution, funderar jag: Porrindustrin och prostitutionsindustrin tillhör världens snabbast växande industrier. Hur mycket pengar har dessa ursprungligen pumpat in i kampanjerna för legalisering och accepterande av porr och prostitution? Jag vet inte. Jag bara undrar och hyser mina misstankar.

Frågar mig också hur aningslösa de feminister är som hakat på? Jag vet inte, jag bara undrar.

Länkar:
– Kajs Ekis Ekman, ”Hycklande om prostitution”, debattartikel i DN
– Sheila Jeffreys: Trafficking in Women versus Prostitution: A false distinction.
– Övriga inlägg om prostitution på Motvallsbloggen

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Tänk, det verkar bekant från den förra regeringens tid. Drevet mot kvinnliga ministrar lyckas. De tvingas avgå. Drev mot syndande eller fuskande manliga ministrar lyckas inte, eller bryr man sig inte om att driva till seger, men diskriminering mot kvinnor är det förstås inte fråga om. Det är bara det där gamla vanliga – kvinnor är mindre kompetenta än män – eller?

Sån tur att Stegö Chilò och Borelius inte är feminister och tror att de drabbades hårdare än de manliga myglarna i regeringen för att de är kvinnor utan att de vet att de drabbats hårdare för att de är mindre kompetenta än dessa.

Hoppsan :lol:.

Länk:
Ekot kl 24.00

Via Jinges blogg, hittar jag en artikel i Dina pengar, där Mats Qviberg, en av topparna inom svenskt näringsliv, säger att det är genetiskt betingat att kvinnor vill bli försörjda av män, det ser man i djurriket, hävdar han.

Då är vi tillbaka på 1800-talet och början av 1900-talet igen, även i detta avseende.

Den mannen kan dock inte mycket om djur. Jag skulle vilja se vilka djurarter han kan hänvisa till där honorna sitter hemma och blir försörjda av sina hanar??? Jag känner inte till en enda högre stående art där det ser ut på det sättet.

Det finns monogama arter där hanarna hjälper till att försörja ungarna men då är honorna lika aktiva med den saken som hanarna, som bland vargar och vissa arter av apor, samt bland fåglarna, men i de flesta arter är det honorna som alldeles ensamma försörjer både sig själva och sina ungar, framför allt gäller detta däggdjuren, dit vi människor brukar räknas. Det senare gäller dessutom definitivt för våra närmaste släktingar, chimpanserna!

För övrigt har jag skrivit en bok om biologismens syn på kvinnan, publicerad av Alba på nätet. Boken, Kvinnan, djur eller människa finns att läsa här. I framför allt kapitel 16 diskuterar jag just den fråga som den okunnige direktören uttalar sig om, men egentligen handlar hela boken om hur män, alltsedan Darwin, har använt biologin för att legitimera kvinnoförtryck.

Länkar:
Dina pengar / Om Mats Qviberg
Jinges blogg

Som sagt, Hagamannen avstod från att våldta under 5 år. Varför var Hagamannen lugn i fem år? Jo, säger han, för att han blev skrämd då han var nära att bli tagen av polis en gång.

Slutsats: Han kunde alltså behärska sig hela fem år, så visst hade han kontroll över sina handlingar! En alldeles vanlig man som visste precis vad han gjorde med andra ord.

Länkar:
Aftonbladet om Hagamannen
Motvallsbloggen, tidigare inlägg om saken

Jag läser med alltmer stigande förundran berättelserna, i tidningarna, om Hagamannen. De stämmer inte. Han beskrivs som en otroligt lugn, sansad och trevlig kille som ingen kunde tro något sådant om men samtidigt vill man förklara honom galen på ena eller andra sättet. Han kan inte behärska sig när han dricker alkohol är ett försök till förklaring.

Men – de som varit med på de fester han avvek tidigare från, och då han gick ut och våldtog, säger att de inte märkte något konstigt med honom. Så egentligen verkar han ha varit ganska väl medveten om vad han gjorde och ha ganska god kontroll över sitt beteende. Eller var det i själva verket öl/sprit i kombination med frisk luft som utlöste galenskapen, en konstig och tidigare aldrig framförd hypotes om hur dylik galenskap utlöses? Våldtog han förresten sin sambo också, när han fått i sig några öl, fast vi inte får veta den saken? Jag vet inte, och ingen annan heller, som läst om honom i våra massmedia.

Men ett vet jag numer. Det anses fortfarande bara vara ”galningar eller sjuka avvikare” som våldtar kvinnor, aldrig alldeles vanliga män eller killar. Så säkert vet alla detta att de kvinnor som råkar ut för att bli våldtagna av ”vanliga, trevliga killar” endera inte blir trodda eller blir utfrusna av sina kamrater, kvinnliga såväl som manliga.

Har skrivit om detta förr tror jag: En dotter till en väninna till mig blev våldtagen på en fest (hon gick i gymnasiet). Fyra killar låste in sig med henne i ett rum och flera av dem våldtog henne, efter att man hade tittat på porrfilmer på video. Flickan kom hem, mycket uppriven och min väninna, hennes mamma, fick till slut ur henne vad som hade hänt. Hon tog omedelbart flickan till läkare, fick intyg på vad flickan hade varit med om, anmälde saken till polisen. Vad hände? Jo, flickans kvinnliga klasskamrater frös ut henne. Hur kunde hon anmäla sina klasskompisar, de var ju ”vanliga, trevliga killar, inte hade de gjort något sådant inte”. Hon måste ha varit med på saken!
Pojkarna hade sina föräldrars stöd, ”inte kunde deras söner ha gjort något sådant”. De fälldes i domstolen, men det var väninnans dotter som fick betala det sociala priset för polisanmälan. Hennes kvinnliga klasskamrater vägare därefter att tala med henne, liksom de manliga, medan våldtäktsmännen var hur populära som helst, både bland flickorna i klassen och bland de andra pojkarna!

Detta är effekten av myten om att bara galningar våldtar, den som Eva Lundgren och hennes medforskare tar så definitivt död på, och som de också förföljs för. Vad är det för sorts indoktrinering som vi utsätter unga flickor och pojkar för? Vad är det för samhälle vi lever i?

Det är förunderligt hur svårt somliga forskare har för koppla ihop saker och ting och att istället envetet hålla fast vid föreställningen om det perfekta, jämställda svenska samhället, det samhälle där alla, absolut alla män (utom de alkoholiserade och narkomaniserade, ja och så invandrade män förstås) bara har kvinnors och barns bästa för ögonen.

När Eva Lundgren skriver om att det förekommer rituella sexövergrepp mot barn i frireligiösa kretsar, då kritiseras hon för detta som om det handlade om rena fria fantasier från hennes sida, trots att hon bygger sina slutsatser på vad ett antal ganska små barn har berättat för henne.

Detta berättar barnen, som hon skriver i sin bok La de små barn komme til meg, ”och tänk om det de berättar är sant?” Det vill ingen tro, alltså angriper man Eva Lundgren, budbäraren, som om hon vore den värsta häxa (Evin Rubars TV-film Könskriget och därefter i samtliga massmedia).

Just nu nystas alltså en pedofilskandal i Irlands katolska kyrka upp, där det framkommer att massor av barn har utnyttjats sexuellt av katolska präster under hela 1900-talet och in på 2000-talet. För inte så länge sedan avslöjades samma sak i USA. Detta förmår man tydligen inte koppla ihop med Eva Lundgrens forskning. De barn som berättar om sådant i hennes bok, fast om frireligiösa samfund i Norge, de fantiserar, hävdas allmänt. Eva Lundgren fablar bara och visar att hon är en ytterst dålig forskare som går på sånt här.

Jag, som inte mer än hört hennes namn före Könskriget, och som sedan dess läst både La de små barn komme til meg och Slagen dam börjar anse att hon är en alldeles utomordentligt bra sådan. Så bra att de flesta inte förmår begripa den saken och framför allt vill de inte förstå det.

Eva Lundgren har talat om ”rituellt sexuellt utnyttjande av barn”, och detta har av den samlade manliga forskarkåren, med Bo Rothstein i spetsen, samt av massmedia, fördömts som den värsta sortens lögnaktighet. Ska vi gissa att de präster som utnyttjat barn i den katolska kyrkan kanske också hade vissa ritualer för sig ibland, som att lägga kors på magen på barnen och liknande, som var vad Eva Lundgren talade om som rituella handlingar i det här sammanhanget, för att övertyga barnen om att vad de var med om var välsignat och Guds vilja? Omöjligt förefaller detta i varje fall inte.

Vidare kan man fundera över varför de här sexuella övergreppen på barnen, inom katolska kyrkan, kunde fortgå, troligen under århundraden, utan att något kom fram i offentligheten? Kan det ha att göra med att ingen trodde på barnen och att de flesta barn, om de insåg vad de råkade ut för, förstod att ingen skulle tro dem om de berättade varför de teg om saken, eller att de teg för att de skämdes och lade skulden på sig själva? Idag borde vi alla, med Eva Lundgren, fråga oss: Tänk om barnen talar sanning?

Nästa fråga att ställa sig är alltså om liknande saker har pågått inom den protestantiska kyrkan i Sverige. Troligen har det det. När vi, jag och min man, tog upp ämnet i en grupp vid ett tillfälle, sade flera av de medelålders kvinnorna i gruppen att det ju var allmänt känt att somliga konfirmationspräster ägnade sig åt att förföra konfirmander, kladdade på dem etc. Så hur ren är svenska kyrkan, om man äntligen kastar av sig patriarkatets skygglappar och börjar tala om saken även här i Sverige?

Länkar;
Människor och tro

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Läser nya numret av ETC, om prostitution. En journalist har varit nere i Tyskland och studerat prostitutionen där, samt intervjuat både nyttjande män och prostituerade.

”Prostitution har alltid förekommit”, är ett av de återkommande argumenten för densamma från de intervjuade männen, och det har vi ju hört här hemma också.

Bra argument: Stöld, mord och misshandel har också alltid förekommit – alltså bör även dessa verksamheter legaliseras.

Sedan har somliga män tydligen ingen hög uppfattning om de prostituerade. Så här säger en av de intervjuade männen till ETC:

..de har kön, de har bröst. Jag går inte dit för att diskutera politik, som du förstår. De flesta kan säkert inte ens alfabetet. Men för sin uppgift fyller de onekligen sin funktion.
- Det låter cyniskt
– Sådan är prostitutionen. Kvinnor som inte har kapacitet att göra annat, kan i alla fall sälja sig till högstbjudande. Utan mina och andra mäns pengar skulle de vara hemlösa. Men nu lever de gott. De har ingen anledning att gnälla. De kanske inte har drömt om att sälja sig, men de föddes med fel gener eller så var de lata i skolan.