Sådana uttalanden som det Clintonskan gör i nedanstående videofilm, liksom hennes skratt när hon hade uttalat de ”bevingade” orden ”Vi kom, vi såg – han dog”, om lynchningen av Ghadafi, gör att man undrar om damen har alla hästar hemma. Har aldrig tidigare hört någon, i den position som hon innehar, uttala sig så här om andra staters politiker. Så här beter man sig bara inte som utrikesminister. Totalt omdömeslöst är väl det snällaste man kan beteckna hennes uttalanden som.
Putin placed Hillary where she belongs (St Valentine’s Day) (14/2 2008)
Intressant att sen ta del av hennes uttalande om uttalandet om Ghadafis död:
Hillary Clinton defends ”We Came, We Saw, he Died” – FoxNews 111023 (utlagd 24/10 2011)
Alltså, här påstår hon att när hon skrattade åt att Ghadafi var död då visste hon inte säkert om han var det. Precis som om hennes uttalande skulle ha varit mer omdömesgillt i det fallet än om hon säkert visste att han hade dödats – vilket hon givetvis visste.
Man börjar förresten undra om omdömeslöshet är ett villkor, numer, för att bli utrikesminister.
Under Vietnamnkriget knarkade soldaterna för att stå ut. Hur många av dem som tog livet av sig vet jag inte för sådant talade man inte om då. Numer behöver de inte knarka. De kan gå på SSRI (stämningshöjande preparat, s.k. mediciner, som Zolof, Cyprexa, Seroxat m.fl.) istället, eller på andra psykofarmaka. Alla dessa preparat ger ibland snedtändningar (s.k. pardoxala reaktioner) så att de medicinerade tar livet av sig – eller av andra.
I första världskriget drabbades en del soldater av det som då kallades ”granatchock”. Somliga av dessa sköts för feghet. Idag behöver man alltså inte avliva de här soldaterna eftersom de tar livet av sig själva. Och numer för ju USA krig med hjälp av flygande robotar (droner)(1), med folk som sitter och leker krig med en joystick någonstans i USA, varvid dronerna fäller bomber över människor, skyldiga som oskyldiga, barn som vuxna, på andra sidan jordklotet. Väldigt behändigt. I synnerhet som varenda amerikansk och europeisk unge numer, och redan från späd ålder, lär sig döda soldater i krigsspel på sina datorer.
Dessutom betalar USA numer icke-amerikaner, och förstås de privata amerikanska arméerna, Xe m.fl., vars förluster inte offentliggörs, för att föra deras markkrig, som i Libyen och Syrien ex, eftersom inget land kan behärska ett annat land utan ”stövlar på marken” varför det inte räcker med datorspelsmördande.
Pills for war thrills: 110k US troops on prescribed meds
Man kan läsa mer om saken här, här, här, och här exempelvis. Eller slå på ”USA soldater SSRI” på Google för att läsa mer om saken.
Vill man läsa om vilka medel de personer stått på som genomfört de omtalade skolskjutningarna i USA kan man göra det här.
Trevlig läsning!
/Kerstin
Länkar om USA:s dronmördande: 1) U.S. Relaxes Drone Rules. Obama Gives CIA, Military Greater Leeway in Use Against Militants in Yemen, By Adam Entous, SiobhanN Gorman, Julian E. Barnes, The Wall Street Journal 26/4 2012 (USA krigar mot Al Qaida i Yemen, sägs det i artikeln. Märkligt med tanke på att man var allierade med samma terrororganisation i Libyen och sannolikt även nu i Syrien. Här sägs också att man kommer att skjuta även på folk vars namn inte känner till, om man tror att de är terrorister. Det är inte mycket kvar nu av USA:s demokrati och rättsstat. Jag erinrar mig att det var så här tyskarna bar sig åt under andra världskriget, fast de hade soldater som sköt, inte datastyrda mördarrobotar, sköt när det passade dem och utan hänsyn till om det var civila man mördade.) - US steps up drone war in Yemen, Patrick Martin, wsws.org 27/4 2012 (Citat: The Wall Street Journal reported that Obama had given the green light to a request by CIA Director David Petraeus to allow the agency to fire missiles at buildings, cars and armed groups without identifying exactly who is being targeted, based simply on a pattern of activity observed by US surveillance satellites or on-the-ground informants. Skjuta människor bara för att de verkar bete sig konstigt! Skjuta människor för att någon har angivit dem. Och mer: The Center for Constitutional Rights, a US civil liberties group, has just filed a Freedom of Information request into the legal basis for a cruise missile attack in Al Majalah in Yemen in 2009, which killed 41 people, 21 of them children.
Cables released by WikiLeaks revealed the US State Department’s role in covering up the Al Majalah killings, for which the Yemeni government agreed to take responsibility, claiming the attack was carried out by Yemeni jet fighters, in order to conceal the use of US missiles.
According to the British-based Bureau of Investigative Journalism, US drone strikes in Pakistan since Obama took office have killed 535 civilians, including more than 60 children.
Norge – Ta tillbaka fredspriset från Obama!)
Det skrivs just nu mycket om boken ”Så dödar vi en människa” av Stefan Gurt. Boken recenseras i ett antal tidningar. Jag har inte läst boken och tänker inte heller läsa den eftersom jag redan har levt boken själv, åtminstone den delen som handlar om äldrevården, och inte orkar uppleva det en gång till.
Eftersom jag redan har skrivit ner en del av vad som hände min mamma och lagt ut det på nätet, så tänker jag här bara ta upp ett av de påståenden som jag ofta hör upprepas vad gäller gamla på äldreboenden: ”De vill inte leva längre, säger man, för de slutar äta/självsvälter sig till döds.” Detta skylls dock ibland på allt möjligt annat, ibland på att maten inte smakar bra, ibland på att måtiderna inte är trevliga nog men man talar nästan aldrig om det som ofta torde vara det verkliga skälet till denna ”självsvält”, nämligen sväljproblem.
Det är så att många av de lugnande och dövande drogerna som man stoppar i de gamla, bensopreparat (Sobril ex. men även sömnmedel, som är liknande preparat), de modernare SSRI-preparaten (s.k. lyckopiller) eller psykofarmaka (som Risperdal ex.) har sväljproblem som känd biverkan. De gamla tål de här preparaten sämre dessutom än yngre människor beroende på att deras matsmältning inte fungerar likadant längre varför de drabbas av fler och värre biverkningar än yngre människor.
Jag noterade, redan medan mamma bodde i ett servicehus och innan hon kom in på demensboendet, att hon hade stora svårigheter att få ner de tabletter man kom till henne med och ville att hon skulle ta (sömntabletten). Jag förstod inte vid det tillfället vad som hände med henne, inte ens vad för slags piller man gav henne. Det förstod jag så småningom dock. När mamma började ramla och blev alltmer förvirrad inom en mycket kort tid och man flyttade henne (dvs jag fick flytta henne) till ett boende för dementa, föll hon närmast ihop inom en vecka. I samband med denna flytt började jag ana ugglor i mossen, begärde fram patientjournalen och fick då veta vilka preparat man gav henne. Det resulterade i att jag tog reda på allt jag kunde om de här s.k. medicinerna och förfärades. Bl.a. kunde jag konstatera just detta, att de ofta ger sväljproblem, vid sidan av alla andra otrevliga och ibland dödande biverkningar de har, dimsyn och yrsel bl.a.
Första gången jag kom upp till mamma på hennes nya boende efter att inte ha träffat henne på några dagar, och fick se hur hon hade fövandlats under den vecka hon bott där, kom tårarna. Hon kunde inte gå utan stöd. Hon kunde inte prata ordentligt utan sluddrade. Hennes ögon var så simmiga att man knappt såg var iris slutade och ögonvitan tog vid dessutom hängde de undre ögonlocken ner och, visade det sig senare, hon kunde inte svälja ordentligt.
– Hur känner du dig mamma, frågade jag, förtvivlad, när jag hade torkat bort tårarna.
– Jag känner mig stupfull, klagade hon, och fortsatte: Det värsta är att jag håller på att bli blind.
Hon kunde alltså inte svälja allsnu utan valde att ta ut tuggorna ur munnen (jag antar att personalen tjatade på henne att äta) och stoppade undan dem var hon kunde, under tallriken, i blomkrukorna b.l.a.
Nu vidtog ett krig mellan mig och mammas läkare på boendet, där jag krävde att man satte ut de lugnande medel man stoppade i henne och de sömntabletter hon också fick. Hon behövde de här medicinerna för att må bra hävdade läkaren. Hon mådde otroligt dåligt av dem, ansåg jag. Till slut lyckades jag få läkaren att inse att det kunde vara en god idé, om man ville grunda behandlingen på vetenskap och erfarenhet, att ta bort medicinerna för att se var mamma stod ” i sig själv” och om hon behövde mediciner, att sätta in ett preparat i taget och utvärdera effekten, så att man visste vad man gjorde med hennes nervsystem och hur de olika preparaten verkade på henne.
Effekten av utsättandet av ”medicinerna” blev dramatisk. Hon slutade ramla, hennes ögon blev normala och hon klagade inte längre på att hon såg så dåligt, hennes tal blev normalt, hon började äta normalt och sov utan problem. Istället för att läggas klockan åtta, satt hon nu vid TV:en på kvällarna, ensam eftersom de andra gamlingarna redan hade skjutsas i säng, och vid tiotiden gick hon själv in i sitt rum och lade sig att sova. Kort sagt, hon både mådde mycket bättre och blev mindre vårdkrävande.
Mamma led av Alzheimers och det är en sjukdom som bara går i en riktning, de drabbade blir successivt sämre tills de dör. Mammas dramatiska ”tillfrisknande” (hon blev mycket bättre), under halvåret efter att man slutade stoppa i henne de lugnande drogerna, berodde helt säkert på utsättandet av de här ”medicinerna” alltså. Dessa ger, och det erkänner man, dessutom muntorrhet, som bara det försvårar sväljandet.
Sväljandet är en neurologiskt komplicerad process och när de här nerdrogande preparaten kan fungera så att de ger yrsel, sämre förmåga att gå, tala mm vore det ju konstigt om de inte också kunde påverka sväljmekanismen så att den fungerar dåligt, så att sväljproblem uppstår alltså.
Om läkarkåren kunde erkänna, att åtminstone en del kanske tom en stor del av de gamla inte tar livet av sig medvetet genom att sluta äta utan att de gamla fråntas förmågan att äta när de hamnar i äldrevårdens klor och drogas ner, så skulle mycket vara vunnet för de gamlas livskvalitet under de sista åren i livet. Det skulle dessutom förenkla vården för personalen på äldreboenden.
Men visst, den stora nackdelen vore förstås att det medicindustriella komplexet skulle förlora på kuppen.
Apoteket AB för stort enligt rapport
Apoteket AB:s marknadsandel är för stor och bör minskas. Det är slutsatsen i den rapport som ett konsultföretag nu lämnat till socialdepartementet.
Konkurrenterna till Apoteket AB har ända sedan omregleringen kritiserat företaget för att ha för stor del av marknaden. Konkurrenterna har hävdat att marknadsandelen bör beräknas utifrån omsättning och inte utifrån antal apotek. En åsikt som delas av det konsultföretag KPMG som för socialdepartementets räkning utrett frågan. Apoteket AB har tolkat det som att man inte får äga mer än 35 procent av antalet apotek, medan konkurrenterna argumenterat för att det är omsättningen som är det intressanta. Vilket alltså konsultföretaget också anser.
Mycket märklig uppfattning om konkurrens. Skulle Konsum kunna gå ut och kräva att ICA måste sänka sin omsättning för annars är det inte riktig konkurrens och orättvist? Knappast. Det är inte så konkurrens brukar eller ens ska fungera.
Tillägg kl 23.30: Nedanstående är alltså satir, som flera kommentatorer påpekat. De ska ha tack. Min misstänksamhet, som dock inte var tillräcklig, var inte obefogad. Det är verkligt illa när det inte går att säkert skilja mellan verkligheten och satir. För även om det som står nedan är grovt så är det ju bara obetydligt grövre, om ens det, än Hillary Clintons glada skratt när hon berättar om lynchningen av Ghadafi, som var förfärlig, (som inträffade dagen efter hennes visit i Libyen) eller när Madeleine Albright, visserligen utan att skratta men ändå, menade att priset, kanske omkring en miljon döda varav de flesta var barn, var värt att betalas för att bli av med Saddam Hussein.
Hoppas att jag härmed har rättat till ett misstag som jag inte borde ha gjort.
*******
Så har Kissinger berättat om USA/Israels målsättning med världen. Det är den sanna fredsvännen och demokraten som talar:
We have allowed China to increase their military strength and Russia to recover from Sovietization, to give them a false sense of bravado, this will create an all together faster demise for them. We’re like the sharp shooter daring the noob to pick up the gun, and when they try, it’s bang bang. The coming war will will be so severe that only one superpower can win, and that’s us folks. (1) ( tack Mavera för tipset)
Min snabböversättning: Vi har tillåtit Kina att öka sin militära styrka och Ryssland att återhämta sig från sovjetiseringen, för att ge dem en falsk känsla av styrka (bravado), detta kommer att förorska dem deras död. Vi är som den skarpskytt som vågar lura dem att ta fram vapnet, och när de försöker så blir det pang pang. Det kommande kriget kommer att bli så allvarligt att bara en supermakt kan vinna, och det blir vi.
Låter väl fredligt och bra. Men så har han ju fått Nobels fredspris också (1973). Han fortsätter sålunda:
This is why the EU is in such a hurry to form a complete superstate because they know what is coming, and to survive, Europe will have to be one whole cohesive state. Their urgency tells me that they know full well that the big showdown is upon us. O how I have dreamed of this delightful moment.”
Min översättning: Detta är orsaken till att EU har så bråttom att skapa en superstat för de vet vad som är på gång, och för att överleva måste EU vara en helt sammanhållen stat. Deras brådska säger mig att de mycket väl vet att vi står inför det stora avgörandet. O vad jag har drömt om detta underbara ögonblick.
Jag vet inte om psykopati räcker för att karaktärisera en sådan inställning.
Fortsättningen av Kissingers uttalande blir inte trevligare:
The great Russian bear and Chinese sickle will be roused from their slumber and this is when Israel will have to fight with all its might and weapons to kill as many Arabs as it can. Hopefully if all goes well, half the Middle East will be Israeli.
Min översättning: Den stora ryska björnen och den kinesiska skäran kommer att väckas ur sin slummer och det är då Israel kommer att slåss med all kraft och alla vapen man har för att döda så många araber man kan. Förhoppningsvis går det vägen och halva Mellersta Östern blir israelisk.
Man kan ju hoppas att detta är en dement mans hemska drömmar. Kissinger blir 89 i år. Vad är det man brukar säga? ”Från dårar och spenabarns mun får man höra sanningen.”
Å andra sidan är uttalandet så fantastiskt att hela artikeln kan misstänkas vara ren fejk. I varje fall uttalar sig ingen förnuftig politiskt verksam person på det sättet offentligt. Men på senare tid har vi hört sådana uttala de mest fasansfulla saker,(2) något som får mig att misstänka att dessa politiker står på omdömesförmörkande medikamenter, vilket, om det senare är fallet, inte gör världens framtid ljusare.
Så har då staten idag bett dem om ursäkt som misshandlats i offentligt ordnad barnomsorg. Det är en skam för Sverige, säger Per Westerberg till de församlade offren. Det har han helt rätt i.
Bara att sätta igång direkt så, att förbereda en offentlig ursäkt till alla de gamlingar som misshandlas och vanvårdas i Sverige idag. Denna vanvård är nämligen en lika stor skam för Sverige som vanvården av barn före 1980. Men det är bråttom för de gamla dör i förtid av vanvården och får sina sista år förvandlade till små helveten. Ska man hinna be dem om ursäkt som fortfarande är i livet och innan de tippats över kanten så gäller det att göra det i morgon.
Vad vanvården beror på diskuteras just nu. Inkompetens, inkompetens och ännu mer inkompetens är orsaken, hävdar jag, inkompetens från högsta toppen, riksdag och regering som inte begriper att vanvård blir det automatiska resultatet av privatisering av vården över inkompetens hos kommunerna ner till dem som på äldreboenden genomför själva vanvården, läkare sköterskor och övrig vårdpersonal, ofta för att de inte förstår vad de håller på med, men också ofta på grund av att de tvingas att vanvårda av gnidiga multinationella och skattefifflande riskkapitalbolag.
Här är berättelsen om äldrevården av min mamma, som ändå slapp en del av den allra värsta sorten av vanvård. Det som drabbade henne var illa nog dock. Det ska också sägas att berättelsen utelämnar en hel del av den inkompetens eller illvilja jag kunde konstatera medan jag kämpade för henne.
Tillägg 22/11 kl. 02.05: Lyssna också på programmet Kaliber, Sjuka av sina mediciner (P1 20/11 2011). Har just hört på reprisen. Programmet handlar om exakt det jag berättar om vad gällde min mamma. På den tiden talade man inte om det här, så det kom som en mycket dyster överraskning för mig att läkare och vårdpersonal varken försökte eller klarade av att utvärder effekten av de mediciner man satte in och inte heller att läsa innantill i FASS. Det är fantastiskt att man talar om detta idag.
Tillägg 24/11 2011, kl 1.25:
För den som är intresserad och inte har läst mina tidigare inlägg om äldrevården lägger jag in länkar till några av dem här:
En tröst, om man nu är lagd åt det hämndlystna hållet – och det är jag vad gäller vanvård och dålig behandling av människor, är att även de där som sitter och beslutar i regering och riksdag idag kommer att bli gamla, om de får leva, och den dagen de inte klarar sig själva längre då är det ingen som bryr sig om vad de var i sin krafts dagar, minister, professor, bankdirektör, det spelar ingen roll då. Det tror de inte nu men ett antal av dem kommer att bli varse detta en dag, på ett eller annat sätt.
Här har vi under sådär en 20-25 år inbillats att depression beror på serotonibrist i hjärnan därför ska man äta SSRI (s.k. serotoninåterupptagshämmare), även kallade antidepressiva, som Zoloft, Cipramil, Seroxat m.fl.
Det här med depression, har läkare och psykatriker sagt, är precis som med diabetes, den orsakas av en bristsjukdom. Lider man av diabetes, som består av insulinbrist, måsta man tillföra insulin. Är man deprimerad lider man av serotoninbrist då måste man öka mängden serotonin i hjärnan och SSRI ökar gör just det – och simsalabim, så blir människor glada och trivs med livet igen när de medicineras med SSRI. Ja, så handlade det förstås om en genetiskt betingad brist, så patienterna måste räkna med att äta preparaten hela livet.
Jag har tvivlat på den här teorin ända sedan min mamma drogades ner på äldreboendet, för omkring tio år sen, och uppvisade hela provkartan av allvarliga och mycket besvärande biverkningar, och då jag började studera de här preparaten, på vilka grunder man baserade teorin om hur de fungerar och om hur läkare skrev ut mer och mer och mer och mer av dem till alltfler människor.
Tidigare har forskare visat att SSRI-preparaten oftast fungerar ungefär lika bra som placebo. Det vill säga folk tror att de är bra och fungerar och därmed känner de sig bättre när de börjar äta dem. Man har också visat att de allra flesta inte hjälps av dem alls.
Och så får vi veta att det i många fall är precis tvärtom – deprimerade människor har istället för mycket serotonin i hjärnan.
Jaha ja -det tror jag visserligen inte heller är den slutgiltiga sanningen, vilket väl forskaren i radioprogrammet Kropp och Själ också säger. Men det erkänns alltså äntligen öppet att serotoninbristteorin varit rena rappakaljan, fast forskaren inte uttrycker det så burdust som jag förstås. Dessutom får vi i programmet veta att forskare vetat i decennier att serotoninbristteorin inte har gått att belägga (vilket jag också har skrivit om på bloggen tidigare). Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss. (Om SSRI 39 minuter in i programmet)
