Internationell politik&Vård/omsorg12/07 02:37

Sådana uttalanden som det Clintonskan gör i nedanstående videofilm, liksom hennes skratt när hon hade uttalat de ”bevingade” orden ”Vi kom, vi såg – han dog”, om lynchningen av Ghadafi, gör att man undrar om damen har alla hästar hemma. Har aldrig tidigare hört någon, i den position som hon innehar, uttala sig så här om andra staters politiker. Så här beter man sig bara inte som utrikesminister. Totalt omdömeslöst är väl det snällaste man kan beteckna hennes uttalanden som.

Putin placed Hillary where she belongs (St Valentine’s Day) (14/2 2008)

Intressant att sen ta del av hennes uttalande om uttalandet om Ghadafis död:

Hillary Clinton defends ”We Came, We Saw, he Died” – FoxNews 111023 (utlagd 24/10 2011)

Alltså, här påstår hon att när hon skrattade åt att Ghadafi var död då visste hon inte säkert om han var det. Precis som om hennes uttalande skulle ha varit mer omdömesgillt i det fallet än om hon säkert visste att han hade dödats – vilket hon givetvis visste.

Man börjar förresten undra om omdömeslöshet är ett villkor, numer, för att bli utrikesminister.

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

/Kerstin

Länkar:
- Vad alla måste få veta. U.S. & Syria: Facts you should know, Joyce Chediac, Försvara Syrien 10/7 2012 (En bra sammanfattning av händelserna i Syrien.)

Internationell politik&Massmedia&Vård/omsorg30/04 03:19

Under Vietnamnkriget knarkade soldaterna för att stå ut. Hur många av dem som tog livet av sig vet jag inte för sådant talade man inte om då. Numer behöver de inte knarka. De kan gå på SSRI (stämningshöjande preparat, s.k. mediciner, som Zolof, Cyprexa, Seroxat m.fl.) istället, eller på andra psykofarmaka. Alla dessa preparat ger ibland snedtändningar (s.k. pardoxala reaktioner) så att de medicinerade tar livet av sig – eller av andra.

I första världskriget drabbades en del soldater av det som då kallades ”granatchock”. Somliga av dessa sköts för feghet. Idag behöver man alltså inte avliva de här soldaterna eftersom de tar livet av sig själva. Och numer för ju USA krig med hjälp av flygande robotar (droner)(1), med folk som sitter och leker krig med en joystick någonstans i USA, varvid dronerna fäller bomber över människor, skyldiga som oskyldiga, barn som vuxna, på andra sidan jordklotet. Väldigt behändigt. I synnerhet som varenda amerikansk och europeisk unge numer, och redan från späd ålder, lär sig döda soldater i krigsspel på sina datorer.

Dessutom betalar USA numer icke-amerikaner, och förstås de privata amerikanska arméerna, Xe m.fl., vars förluster inte offentliggörs, för att föra deras markkrig, som i Libyen och Syrien ex, eftersom inget land kan behärska ett annat land utan ”stövlar på marken” varför det inte räcker med datorspelsmördande.

Pills for war thrills: 110k US troops on prescribed meds

Man kan läsa mer om saken härhär, här och här exempelvis. Eller slå på ”USA soldater SSRI” på Google för att läsa mer om saken.

Vill man läsa om vilka medel de personer stått på som genomfört de omtalade skolskjutningarna i USA kan man göra det här.

Trevlig läsning!

/Kerstin

Länkar om USA:s dronmördande:
1) U.S. Relaxes Drone Rules. Obama Gives CIA, Military Greater Leeway in Use Against Militants in Yemen, By Adam Entous, SiobhanN Gorman, Julian E. Barnes, The Wall Street Journal 26/4 2012 (USA krigar mot Al Qaida i Yemen, sägs det i artikeln. Märkligt med tanke på att man var allierade med samma terrororganisation i Libyen och sannolikt även nu i Syrien. Här sägs också att man kommer att skjuta även på folk vars namn inte känner till, om man tror att de är terrorister. Det är inte mycket kvar nu av USA:s demokrati och rättsstat. Jag erinrar mig att det var så här tyskarna bar sig åt under andra världskriget, fast de hade soldater som sköt, inte datastyrda mördarrobotar, sköt när det passade dem och utan hänsyn till om det var civila man mördade.)
- US steps up drone war in Yemen, Patrick Martin, wsws.org 27/4 2012 (Citat: The Wall Street Journal reported that Obama had given the green light to a request by CIA Director David Petraeus to allow the agency to fire missiles at buildings, cars and armed groups without identifying exactly who is being targeted, based simply on a pattern of activity observed by US surveillance satellites or on-the-ground informants. Skjuta människor bara för att de verkar bete sig konstigt! Skjuta människor för att någon har angivit dem. Och mer:
The Center for Constitutional Rights, a US civil liberties group, has just filed a Freedom of Information request into the legal basis for a cruise missile attack in Al Majalah in Yemen in 2009, which killed 41 people, 21 of them children.
Cables released by WikiLeaks revealed the US State Department’s role in covering up the Al Majalah killings, for which the Yemeni government agreed to take responsibility, claiming the attack was carried out by Yemeni jet fighters, in order to conceal the use of US missiles.
According to the British-based Bureau of Investigative Journalism, US drone strikes in Pakistan since Obama took office have killed 535 civilians, including more than 60 children.

Norge – Ta tillbaka fredspriset från Obama!)

Forskning/vetenskap&Vård/omsorg23/03 13:53

Det skrivs just nu mycket om boken ”Så dödar vi en människa” av Stefan Gurt. Boken recenseras i ett antal tidningar. Jag har inte läst boken och tänker inte heller läsa den eftersom jag redan har levt boken själv, åtminstone den delen som handlar om äldrevården, och inte orkar uppleva det en gång till.

Eftersom jag redan har skrivit ner en del av vad som hände min mamma och lagt ut det på nätet, så tänker jag här bara ta upp ett av de påståenden som jag ofta hör upprepas vad gäller gamla på äldreboenden: ”De vill inte leva längre, säger man, för de slutar äta/självsvälter sig till döds.” Detta skylls dock ibland på allt möjligt annat, ibland på att maten inte smakar bra, ibland på att måtiderna inte är trevliga nog men man talar nästan aldrig om det som ofta torde vara det verkliga skälet till denna ”självsvält”, nämligen sväljproblem.

Det är så att många av de lugnande och dövande drogerna som man stoppar i de gamla, bensopreparat (Sobril ex. men även sömnmedel, som är liknande preparat), de modernare SSRI-preparaten (s.k. lyckopiller) eller psykofarmaka (som Risperdal ex.) har sväljproblem som känd biverkan. De gamla tål de här preparaten sämre dessutom än yngre människor beroende på att deras matsmältning inte fungerar likadant längre varför de drabbas av fler och värre biverkningar än yngre människor.

Jag noterade, redan medan mamma bodde i ett servicehus och innan hon kom in på demensboendet, att hon hade stora svårigheter att få ner de tabletter man kom till henne med och ville att hon skulle ta (sömntabletten). Jag förstod inte vid det tillfället vad som hände med henne, inte ens vad för slags piller man gav henne. Det förstod jag så småningom dock. När mamma började ramla och blev alltmer förvirrad inom en mycket kort tid och man flyttade henne (dvs jag fick flytta henne) till ett boende för dementa, föll hon närmast ihop inom en vecka. I samband med denna flytt började jag ana ugglor i mossen, begärde fram patientjournalen och fick då veta vilka preparat man gav henne. Det resulterade i att jag tog reda på allt jag kunde om de här s.k. medicinerna och förfärades. Bl.a. kunde jag konstatera just detta, att de ofta ger sväljproblem, vid sidan av alla andra otrevliga och ibland dödande biverkningar de har, dimsyn och yrsel bl.a.

Första gången jag kom upp till mamma på hennes nya boende efter att inte ha träffat henne på några dagar, och fick se hur hon hade fövandlats under den vecka hon bott där, kom tårarna. Hon kunde inte gå utan stöd. Hon kunde inte prata ordentligt utan sluddrade. Hennes ögon var så simmiga att man knappt såg var iris slutade och ögonvitan tog vid dessutom hängde de undre ögonlocken ner och, visade det sig senare, hon kunde inte svälja ordentligt.

– Hur känner du dig mamma, frågade jag, förtvivlad, när jag hade torkat bort tårarna.
– Jag känner mig stupfull, klagade hon, och fortsatte: Det värsta är att jag håller på att bli blind.

Hon kunde alltså inte svälja alls nu utan valde att ta ut tuggorna ur munnen (jag antar att personalen tjatade på henne att äta) och stoppade undan dem var hon kunde, under tallriken, i blomkrukorna b.l.a.

Nu vidtog ett krig mellan mig och mammas läkare på boendet, där jag krävde att man satte ut de lugnande medel man stoppade i henne och de sömntabletter hon också fick. Hon behövde de här medicinerna för att må bra hävdade läkaren. Hon mådde otroligt dåligt av dem, ansåg jag. Till slut lyckades jag få läkaren att inse att det kunde vara en god idé, om man ville grunda behandlingen på vetenskap och erfarenhet, att ta bort medicinerna för att se var mamma stod ” i sig själv” och om hon behövde mediciner, att sätta in ett preparat i taget och utvärdera effekten, så att man visste vad man gjorde med hennes nervsystem och hur de olika preparaten verkade på henne.

Effekten av utsättandet av ”medicinerna” blev dramatisk. Hon slutade ramla, hennes ögon blev normala och hon klagade inte längre på att hon såg så dåligt, hennes tal blev normalt, hon började äta normalt och sov utan problem. Istället för att läggas klockan åtta, satt hon nu vid TV:en på kvällarna, ensam eftersom de andra gamlingarna redan hade skjutsas i säng, och vid tiotiden gick hon själv in i sitt rum och lade sig att sova. Kort sagt, hon både mådde mycket bättre och blev mindre vårdkrävande.

Mamma led av Alzheimers och det är en sjukdom som bara går i en riktning, de drabbade blir successivt sämre tills de dör. Mammas dramatiska ”tillfrisknande” (hon blev mycket bättre), under halvåret efter att man slutade stoppa i henne de lugnande drogerna, berodde helt säkert på utsättandet av de här ”medicinerna” alltså. Dessa ger, och det erkänner man, dessutom muntorrhet, som bara det försvårar sväljandet.

Sväljandet är en neurologiskt komplicerad process och när de här nerdrogande preparaten kan fungera så att de ger yrsel, sämre förmåga att gå, tala mm vore det ju konstigt om de inte också kunde påverka sväljmekanismen så att den fungerar dåligt, så att sväljproblem uppstår alltså.

Om läkarkåren kunde erkänna, att åtminstone en del kanske tom en stor del av de gamla inte tar livet av sig medvetet genom att sluta äta utan att de gamla fråntas förmågan att äta när de hamnar i äldrevårdens klor och drogas ner, så skulle mycket vara vunnet för de gamlas livskvalitet under de sista åren i livet. Det skulle dessutom förenkla vården för personalen på äldreboenden.

Men visst, den stora nackdelen vore förstås att det medicindustriella komplexet skulle förlora på kuppen.

/Kerstin

Länkar:
- Vår tids ättestupa, Anne Brügge, Arbetarbladet 22/3 2012
- Mamma och äldrevården. Eller: Hur man förvandlade mamma till ett hjälplöst vårdpaket med hjälp av lugnande medel, Kerstin Berminges hemsida 2002- 2007
- Sjuka blir sjukare av läkemedel, Lars-Erik Holm,SvD 12/9 2008 (det händer inte mycket inte, och inte snabbt!)
- Många blir sjuka av läkemedel. Åsa Moberg, Kilen ändrad 10/9 2007
- Sjuka av sina mediciner, Kaliber, SR, 20/11 2011
Slår man på ”sjuka av mediciner” på Google får man c:a 3,5 miljoner träffar, bara att sätta igång och läsa. Märkligt att så lite görs åt ett så välkänt problem.

Infrastruktur&Politik/ekonomi&Vård/omsorg02/02 01:36

Läser i LäkemedelsVärlden:

Apoteket AB för stort enligt rapport
Apoteket AB:s marknadsandel är för stor och bör minskas. Det är slutsatsen i den rapport som ett konsultföretag nu lämnat till socialdepartementet.
Konkurrenterna till Apoteket AB har ända sedan omregleringen kritiserat företaget för att ha för stor del av marknaden. Konkurrenterna har hävdat att marknadsandelen bör beräknas utifrån omsättning och inte utifrån antal apotek. En åsikt som delas av det konsultföretag KPMG som för socialdepartementets räkning utrett frågan.
Apoteket AB har tolkat det som att man inte får äga mer än 35 procent av antalet apotek, medan konkurrenterna argumenterat för att det är omsättningen som är det intressanta. Vilket alltså konsultföretaget också anser.

Mycket märklig uppfattning om konkurrens. Skulle Konsum kunna gå ut och kräva att ICA måste sänka sin omsättning för annars är det inte riktig konkurrens och orättvist? Knappast. Det är inte så konkurrens brukar eller ens ska fungera.

Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur.

/Kerstin

Länk:
- Apoteket AB för stort enligt rapport, LäkemedelsVärlden 27/1 2012

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Vård/omsorg24/01 16:39

Tillägg kl 23.30:
Nedanstående  är alltså satir, som flera kommentatorer påpekat. De ska ha tack. Min misstänksamhet, som dock inte var tillräcklig, var inte obefogad. Det är verkligt illa när det inte går att säkert skilja mellan verkligheten och satir. För även om det som står nedan är grovt så är det ju bara obetydligt grövre, om ens det, än Hillary Clintons glada skratt när hon berättar om lynchningen av Ghadafi, som var förfärlig, (som inträffade dagen efter hennes visit i Libyen) eller när Madeleine Albright, visserligen utan att skratta men ändå, menade att priset, kanske omkring en miljon döda varav de flesta var barn, var värt att betalas för att bli av med Saddam Hussein.

Hoppas att jag härmed har rättat till ett misstag som jag inte borde ha gjort.

*******

Så har Kissinger berättat om USA/Israels målsättning med världen. Det är den sanna fredsvännen och demokraten som talar:

We have allowed China to increase their military strength and Russia to recover from Sovietization, to give them a false sense of bravado, this will create an all together faster demise for them. We’re like the sharp shooter daring the noob to pick up the gun, and when they try, it’s bang bang. The coming war will will be so severe that only one superpower can win, and that’s us folks. (1) ( tack Mavera för tipset)

Min snabböversättning: Vi har tillåtit Kina att öka sin militära styrka och Ryssland att återhämta sig från sovjetiseringen, för att ge dem en falsk känsla av styrka (bravado), detta kommer att förorska dem deras död. Vi är som den skarpskytt som vågar lura dem att ta fram vapnet, och när de försöker så blir det pang pang. Det kommande kriget kommer att bli så allvarligt att bara en supermakt kan vinna, och det blir vi.

Låter väl fredligt och bra. Men så har han ju fått Nobels fredspris också (1973). Han fortsätter sålunda:

This is why the EU is in such a hurry to form a complete superstate because they know what is coming, and to survive, Europe will have to be one whole cohesive state. Their urgency tells me that they know full well that the big showdown is upon us. O how I have dreamed of this delightful moment.”

Min översättning: Detta är orsaken till att EU har så bråttom att skapa en superstat för de vet vad som är på gång, och för att överleva måste EU vara en helt sammanhållen stat. Deras brådska säger mig att de mycket väl vet att vi står inför det stora avgörandet. O vad jag har drömt om detta underbara ögonblick.

Jag vet inte om psykopati räcker för att karaktärisera en sådan inställning.

Fortsättningen av Kissingers uttalande blir inte trevligare:

The great Russian bear and Chinese sickle will be roused from their slumber and this is when Israel will have to fight with all its might and weapons to kill as many Arabs as it can. Hopefully if all goes well, half the Middle East will be Israeli.

Min översättning: Den stora ryska björnen och den kinesiska skäran kommer att väckas ur sin slummer och det är då Israel kommer att slåss med all kraft och alla vapen man har för att döda så många araber man kan. Förhoppningsvis går det vägen och halva Mellersta Östern blir israelisk.

Man kan ju hoppas att detta är en dement mans hemska drömmar. Kissinger blir 89 i år.  Vad är det man brukar säga? ”Från dårar och spenabarns mun får man höra sanningen.”

Å andra sidan är uttalandet så fantastiskt att hela artikeln kan misstänkas vara ren fejk. I  varje fall uttalar sig ingen förnuftig politiskt verksam person på det sättet offentligt. Men på senare tid har vi hört sådana uttala de mest fasansfulla saker,(2) något som får mig att misstänka att dessa politiker står på omdömesförmörkande medikamenter, vilket, om det senare är fallet, inte gör världens framtid ljusare.

/Kerstin

Länkar:
1) Henry Kissinger: ”If You Can’t Hear the Drums of War You Must Be Deaf”, Daily Squib 27/11 2011
- Kissinger: om ni inte hör krigets trummor då måste ni vara döva. Maverablogg 24/1 2012
2) Hillary Clinton(The Bitch) Laughs About Gaddafi’s Death…TouTube om lynchningen av Ghadafi.
2) Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s, YouTube

Politik/ekonomi&Vård/omsorg21/11 17:10

Så har då staten idag bett dem om ursäkt som misshandlats i offentligt ordnad barnomsorg. Det är en skam för Sverige, säger Per Westerberg till de församlade offren. Det har han helt rätt i.

Bara att sätta igång direkt så, att förbereda en offentlig ursäkt till alla de gamlingar som misshandlas och vanvårdas i Sverige idag. Denna vanvård är nämligen en lika stor skam för Sverige som vanvården av barn före 1980. Men det är bråttom för de gamla dör i förtid av vanvården och får sina sista år förvandlade till små helveten. Ska man hinna be dem om ursäkt som fortfarande är i livet och innan de tippats över kanten så gäller det att göra det i morgon.

Vad vanvården beror på diskuteras just nu. Inkompetens, inkompetens och ännu mer inkompetens är orsaken, hävdar jag, inkompetens från högsta toppen, riksdag och regering som inte begriper att vanvård blir det automatiska resultatet av privatisering av vården över inkompetens hos kommunerna ner till dem som på äldreboenden genomför själva vanvården, läkare sköterskor och övrig vårdpersonal, ofta för att de inte förstår vad de håller på med, men också ofta på grund av att de tvingas att vanvårda av gnidiga multinationella och skattefifflande riskkapitalbolag.

Här är berättelsen om äldrevården av min mamma, som ändå slapp en del av den allra värsta sorten av vanvård. Det som drabbade henne var illa nog dock. Det ska också sägas att berättelsen utelämnar en hel del av den inkompetens eller illvilja jag kunde konstatera medan jag kämpade för henne.

Tillägg 22/11 kl. 02.05: Lyssna också på programmet Kaliber, Sjuka av sina mediciner (P1 20/11 2011). Har just hört på reprisen. Programmet handlar om exakt det jag berättar om vad gällde min mamma. På den tiden talade man inte om det här, så det kom som en mycket dyster överraskning för mig att läkare och vårdpersonal varken försökte eller klarade av att utvärder effekten av de mediciner man satte in och inte heller att läsa innantill i FASS. Det är fantastiskt att man talar om detta idag.

Tillägg 24/11 2011, kl 1.25:
För den som är intresserad och inte har läst mina tidigare inlägg om äldrevården lägger jag in länkar till några av dem här:

Apropå socialstyrelsens påpekande om för mycket lugnande till de äldre20/3 2009

Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen)12/9 2008

Det nya änglamakeriet10/9 2008

Naivt om 40-talisterna och äldrevården29/4 2008

Tvång inom demensvården – 1800-talets mentalsjukhus tillbaka? 19/12 2006

Åldringsvården blir bara värre och värre1/11 2005

En tröst, om man nu är lagd åt det hämndlystna hållet – och det är jag vad gäller vanvård och dålig behandling av människor, är att även de där som sitter och beslutar i regering och riksdag idag kommer att bli gamla, om de får leva, och den dagen de inte klarar sig själva längre då är det ingen som bryr sig om vad de var i sin krafts dagar, minister, professor, bankdirektör, det spelar ingen roll då. Det tror de inte nu men ett antal av dem kommer att bli varse detta en dag, på ett eller annat sätt.

/Kerstin

Länkar:
- Vinsten går före vården, AB 19/11 2011
- Pengar till äldrevården minskar, AB 17/11 2011
- Låt inte riskkapitalbolag ta hand om våra gamla, AB 15/11 2011
- Sjuka av sina mediciner, Kaliber SR
- Sten Nordin om riskkapitalbolag: Det är olyckligt, DN 21/11 2011
- Pengar till äldrevården minskar, DN 17/11 2011
- ”Naiva politiker har skapat problemen med samhällsbetald vanvård”, DN 16/11 2011
- Regeringen varnades för riskerna, DN 14/11 2011
- Vårdskandaler blottar det politiska fiaskot,SvD 16/11 2011
- En oberoende instans för kontroll behövs, SvD 19/11 2011 (Men valfriheten är viktig påpekas det. Vadå? Vilken valfrihet? Jag skulle vilja se den som har valfrihet vad gäller att få plats på ett äldreboende. Dels finns det inte platser för alla och är nästan hopplöst att få någon plats alls, dels består inte Sverige av bara Stockholm utan på många orter i landet finns bara ett alternativ, och det gäller även Apoteksvalfriheten – tala om att Alliansen bara har ett storstadsperspektiv. Det är trots allt bara c:a 4-5 miljoner svenskar som bor i storstäder. 1/3 till halva befolkningen har sämre valfrihet nu än tidigare.)

Forskning/vetenskap&Vård/omsorg03/11 02:54

Var det inte det jag trodde, och väntade på.

Här har vi under sådär en 20-25 år inbillats att depression beror på serotonibrist i hjärnan därför ska man äta SSRI (s.k. serotoninåterupptagshämmare), även kallade antidepressiva, som Zoloft, Cipramil, Seroxat m.fl.

Det här med depression, har läkare och psykatriker sagt, är precis som med diabetes, den orsakas av en bristsjukdom. Lider man av diabetes, som består av insulinbrist, måsta man tillföra insulin. Är man deprimerad lider man av serotoninbrist då måste man öka mängden serotonin i hjärnan och  SSRI ökar gör just det – och simsalabim, så blir människor glada och trivs med livet igen när de medicineras med SSRI. Ja, så handlade det förstås om en genetiskt betingad brist, så patienterna måste räkna med att äta preparaten hela livet.

Jag har tvivlat på den här teorin ända sedan min mamma drogades ner på äldreboendet, för omkring tio år sen, och uppvisade hela provkartan av allvarliga och mycket besvärande biverkningar, och då jag började studera de här preparaten, på vilka grunder man baserade teorin om hur de fungerar och om hur läkare skrev ut mer och mer och mer och mer av dem till alltfler människor.

Tidigare har forskare visat att SSRI-preparaten oftast fungerar ungefär lika bra som placebo. Det vill säga folk tror att de är bra och fungerar och därmed känner de sig bättre när de börjar äta dem. Man har också visat att de allra flesta inte hjälps av dem alls.

Och så får vi veta att det i många fall är precis tvärtom – deprimerade människor har istället för mycket serotonin i hjärnan.

Jaha ja -det tror jag visserligen inte heller är den slutgiltiga sanningen, vilket väl forskaren i radioprogrammet Kropp och Själ också säger. Men det erkänns alltså äntligen öppet att serotoninbristteorin varit rena rappakaljan, fast forskaren inte uttrycker det så burdust som jag förstås. Dessutom får vi i programmet veta att forskare vetat i decennier att serotoninbristteorin inte har gått att belägga (vilket jag också har skrivit om på bloggen tidigare). Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss. (Om SSRI 39 minuter in i programmet)

Dags att erkänna riskerna med antidepressiva medel, 24/9 2005
– Det kom en kommentar om SSRI, 31/12 2005
Alltfler unga sjukpensioneras pga depression, 25/2 2006
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, 28/12 2006
- SSRI – inte så förträffliga som man påstått, 26/6 2007
– Självmord bland unga flickor ökar,  5/10 2007
Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, 30/1 2008
– Även biologismen från 30-talet är tillbaka. Om lugnande medel och läkemedelsindustrins lurendrejeri, 31/3 2008
– Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen) Motvallsbloggen 12/9 2008
– Mer om psykiatrikers underliga tankevärld, 24/11 2009
– Psykiatriker med underlig föreställning om “vetenskap och beprövad erfarenhet”, 24/11 2009
– Lite mer om “vetenskapliga” förvillelser, 3/1 2010

/Kerstin

Vård/omsorg03/06 23:19

Jag undrar om någon som haft borrelia vill svara på några frågor. Jag har antagligen drabbats. Fått en stor intensivt röd, stickande och svidande blaffa på skenbenet. Det röda området är varmt förstås.

Igår natt omkring kl 24.00 var blaffan c:a 12 cm i diameter. Klockan 13.30 var jag på vårdcentralen, då hade rodnaden vidgat sig ung 1/2 cm (jag målade ut gränsen igår kväll med vattenfast penna) och läkaren menade att de troligen var borrelia, men att det också kunde vara ett bett av någon annan insekt som fört över några illasinnade bakterier. Jag fick behandling mot borrelia, Kåvepenin att ta tre gånger/dag.

Nu, klockan elva på kvällen har jag tagit två tabletter och blaffan är betydligt större. Den har vidgat sig c:a 2 cm runtom och dessutom spridit sig neråt vristen och benet har svullnat en aning. Svedan fortfarande intensiv. Jag har inte feber och har inte inte haft sådan nyligen.

Jag hoppas att det i alla fall inte ska vara någon annan bakterie, en som ex. är resistent mot Kåvepenin. Undrar därför om någon kan berätta hur rodnaden beter sig efter att man satt in antibiotika, om det är borrelia, om rodnaden sprider sig även efter att man påbörjat medicinering och när man kan förvänta sig att den börjar gå tillbaka.

Det jag hittat på nätet har inte gett mig svar på de här frågorna. Jag skulle bli väldigt tacksam om någon med erfarenhet, som varit borreliasmittad eller som är läkare, vill besvara frågan och tackar på förhand.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Massmedia&Politik/ekonomi&Vård/omsorg15/10 16:36
digitalis Högerns svarta bok är ingen festlig läsning men ett av inläggen, skrivet av Aron Etzler, ”Privata vårdaffärer”, är så kusligt att man mår fysiskt illa av att läsa det. Jag har visserligen tyckt mig se precis det han berättar om, men att så här få ett påtagligt belägg för vad som pågår är ändå chockerande.

Aron Etzler berättar i sitt inlägg i boken om några seminarier som han närvarade på och om hur högern och socialdemokraterna i praktiken samverkar för att gå bakom ryggen på svenska folket.

Det första seminariet hölls 2 oktober 2007 på inbjudan från branschtidningen Dagens Medicin under titeln ”Privata vårdaffärer – en ny marknad öppnar sig”. Vi får läsa om hur medvetet högern, Moderaterna och deras svansar, de små borgerliga partierna, går tillväga för att lura befolkningen. Det ska inte talas om ”privatiseringar” för det tycker inte svenska folket om, utan man ska tala om ”valfrihet” och ”mångfald” istället. Det har vi som är politiskt intresserade både hört tidigare och sett mängder av exempel på. Nu ska också ordet ”kvalitet” lyftas fram, får vi veta.

De privata vårdföretagen tycker att privatiseringarna inte går snabbt nog och menar att det är dags att tala om ”sjukvården som en bransch” och någon anser att man nu måste börja tala om hur privat sjukvård är bättre än offentlig vård.

Vad vi ser här är ett exempel på hur strategin att lura väljarna läggs upp. Privat vård är inte automatisk bättre än offentlig, men den ger privata företag större profiter. Som Aron Etzler påpekar och visar, har alla undersökningar visat att kommersiell vård framför allt blir dyrare (sid 229).

Det här vet också de flesta av oss som följer med i politiken och samhällsfrågor. Det riktigt ruskiga läser vi emellertid i avsnittet om nästa seminarium, 7/4 2008, som anordnades av Sveriges kommuner och Landsting ”på temat välfärdens finansiering”. Eftersom flera undersökningar visar att en majoritet av svenska folket vill ha offentligt finansierad vård (sid 223), måste politiker och administratörer hitta en strategi som gör det möjligt att genomföra privatiseringar i strid mot väljarnas uttalade önskemål, vilket det här seminariet handlar om.

Den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg deltar med ett inlägg. Han säger inledningsvis att:

De ökande kraven på välfärden, tillsammans med en befolkning som blir allt äldre och kräver mer vård leder till ett svårt dilemma för staten. Att höja skatterna är omöjligt: då flyttar företag och begåvade personer, så välfärden förfaller.

Mer egenfinansiering föreslås och det innebär givetvis att alltmer av det vi lärt oss uppfatta som välfärd, skolor, vård, omsorg, endast kommer att bli tillgängigt för de rika och välbärgade, precis som fallet är i  USA:

Ni hör aldrig en politiker säga att folk skall ta mer ansvar för sin egen välfärd.
Vissa saker kan man inte ens säga i offentligheten idag, säger Borg. (s 236)

Så får vi läsa om hur Borg föreslår en process, för att förändra svenska folkets åsikter i frågan och för att få oss att acceptera övergivandet av den allmänna välfärden:

Först måste frågan upp på dagordningen. Man måste börja diskutera om välfärdssystemen är hållbara. Därefter kan man utarbeta en alternativ lösning. Sedan drivs frågan mot beslut. Därefter säkerställer man en majoritet.
Det första stegen kan bedrivas av tjänstemän, säger Borg……
………………..
Förebilden för Borg är processen som föregick det nya pensionssystemet i mitten av 90-talet. Det var ett mycket svårt beslut, menade Borg, eftersom det handlade om att ändra något som uppfattades som ”juvelen i kronan” i välfärdsbygget. Det nya systemet hade aldrig gått igenom på en socialdemokratisk kongress. När processen väl var igång gav det ”konvulsioner inom socialdemokraterna”. Men processen rullade på. Avgörande var att det fanns några som drev på och skapade ett krismedvetande (min kursivering). Och en partiöverskridande överenskommelse. Det allra viktigaste är därför att politikerna först är ense om problemet. ”Mitt råd är: bli eniga över partigränserna”, säger Borg.(s 236)

Etzler beskriver så hur Maria Rankka, f.d. MUF-ordförande och chef på Timbro (i oktober i år tillträdande chef för Stockholms Handelskammare), och Niklas Nordström, f.d. SSU-ordförande och numer PR-konsult är helt överens med Borg. De menar båda att förändringarna ska vara genomförda före valet 2014.

Etzler skriver:

Per Borgs agenda handlar om att inte lämna några val åt väljarna: partierna ska vara överens. Borg har ju talat om varför: vissa saker vågar ingen säga att de tänker göra. Och utan alternativ blir det ingen debatt. (sid 240)

Etzler slutar sin mer än läsvärda artikel med följande:

Man kan också fundera över hur det kan bli så att makthavare tycker att det största problemet som finns är frågan om hur man ska klara av att riva välfärdssystemet bakom ryggen på medborgarna.

Vi som varit med en tid har ju förstått att det är så här det går till bakom fasaderna. Vi såg det ifråga om avregleringarna på 80-talet. ifråga om EU-anslutningen, ifråga om flera grundlagsändringar, bl.a. en som just beslutats utan att de flesta av oss ens hört talas om att en sådan är på gång. Vi såg det när det nya skattesystemet introducerades och, som Borg påpekar, när det nya avsevärt mycket sämre pensionssystemet beslutades. Vi såg det när det svenska försvaret avskaffades och ersattes med ett antal attackstyrkor vars huvudsakliga uppgift det är att kriga på USA:s sida runtom på jorden och inte att försvara det svenska territoriet. Men det här är första gången jag ser den här politiska processen och de makthavandes agerande så klart avslöjade.

Detta, vill jag vidare hävda, är ingenting annat än gigantisk konspiration från makthavarnas sida mot svenska folket och för de stora multinationella företagens intressen, de där som ska tjäna stora pengar på vården av dem av oss som har råd att betala.

Nästa, i förstone otroliga men helt befogade misstanke blir ju att de etablerade är glada över att SD går framåt, eftersom det nu gäller att oskadliggöra de vänsterkrafter som kan tänkas attrahera väljarna när de övriga partierna går de multinationella företagens ärenden istället för svenska folkets.

Man skulle naturligtvis kunna hålla med de konspirerande politikerna och tjänstemännen om de premisser de agerar utifrån vore riktiga, men det är de inte. Det är helt enkelt inte så att ”vi inte har råd” med allmän och offentligt finansierad välfärd. För det första har Sverige, som nation, aldrig varit rikare än idag (det är bara fördelningen av rikedomen som förändrats till fördel för de allra rikaste). För det andra har produktiviteten/person ökat så mycket sedan 1970-talet att det är rent löjligt att hävda att de arbetande inte längre kan försörja de sjuka, de arbetslösa och de gamla. Kunde vi det då, då kan vi det idag, om viljan och den politiska insikten finns.

Det handlar helt enkelt inte om att ”vi inte har råd”. Det handlar om att de megarika inte vill vara med och betala för den allmänna välfärden och att de hittat en möjlighet att slippa den saken. Det handlar om hur de megastora multinationella företagen idag köper den politik de önskar sig. De har, genom de senaste 30 årens omfördelning av staternas tillgångar, fått så enormt mycket pengar att flera av dem är starkare än många mindre stater och de har därför råd att köpa sig de politiker som gynnar deras intressen. Så har det varit länge i USA men i Sverige är detta något ganska nytt. I USA är bildade människor idag mycket medvetna om det här, i Sverige tror vi fortfarande att politiker är hederliga, vill allmänhetens väl och att vi kan lita på dem. Det kan vi inte längre – här heller, lika lite som vi kan lita på att de stora företagen i första hand agerar utifrån våra, kundernas, intressen.

/Kerstin

Länkar:
- Den demografiska bomben – myt eller verklighet, Lars Tornstam

- ”Sten Andersson övervägde att avgå på grund av EU”, K M Johansson, DN
- Ansvarslös budget, Johan Ehrenberg, ETC
- Mittens dike, Daniel Suhonen, AB
- The Mortgage Morass, Paul Krugman, The New York Times
- Rotten to the Core, Russel Mokhiber, Robert Weissman, counterpuch.com
- First They Came For the Unions. How the Corporations Broke America, S Fleischman, counterpunch.org
- The Big Profits in Biowarfare Research. Corporate America’s Deadliest Secret, S Ross, counterpunch.org
- Kärnkraft, NEJ TACK, Motvallsbloggen 18/6 2010
- Vad stort sker inom politiken sker i tysthet, Motvallsbloggen 1/6 2006

Fler intressanta artiklar om området kan man finna om man slår på ”corporate America” på Google

PS kl. 20.45:
Så har Klas Sandberg på bloggen Vindskupan kommit med  ytterligare ett ypperligt inlägg: ”Den humanitära krigföringens död

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi&Vård/omsorg18/09 13:47

Hör just på Ekot (kl 12.30) att statsvetaren och medieforskaren Kent Asp konstaterar att media haft betydligt fler negativa artiklar om de Röd/gröna än om Alliansens partier. Det hade man givetvis väntat sig. Det konstaterade han även efter förra valet.

Inför valet 2006 förde jag en Skandalkalender, där jag visade, så gott jag kunde med mina resurser och med hjälp av observanta besökare till bloggen, hur media, som i  huvudsak är borgerliga, grävde fram all smuts om Socialdemokraterna de kunde hitta.

Årets försök att föra en Smutskalender blev en flop, vilket skulle kunna uppfattas som positivt, men det handlar nog om något annat här. Dels har media inför detta val inte samlat all smuts man kan tänka sig om de röda partierna, som man gjorde inför förra valet. Dels har politikerna själva delegerat det smutskastande och misstänkliggörande som förekommit, till lägre nivåer. Partifolk i toppen har aktat sig för att uttala direkta personangrepp om varandra, vilket jag borde ha insett. I år har Alliansen istället överlåtit åt sina megafoner i media att undergräva förtroendet för oppositionen.

Inför det här valet har Alliansens mediasupporters alltså valt en annan taktik. Smutkastningen och misstänkliggörandet  har varit mer subtilt och dessutom har media gått in för att ställa den ”oansvariga” Mona Sahlin mot den ”trevlige och  ansvarstagande” Fredrik Reinfeldt. Det har varit gott om indirekta anklagelser mot de Röd/gröna, några direkta också förstås, och dessutom har man utnyttjat opinionsundersökningar till det yttersta.

Alla reklammakare vet att många påverkas av vad ”alla andra tycker” varför det har gällt att kraftfullt hamra in budskapet ”de allra flesta tycker att Alliansens är mycket bättre”. Alltid lurar det  några, och i valen handlar det om alla de där tveksamma och/eller ointresserade väljarna. Vinner man dem så vinner man valet.

På grund av det senare lägger jag här, och som sista post före valet i morgon, in ett avsnitt från ett inlägg från 3/11 2006:

Vi är mycket mer lättlurade än vi vill tro

Ett experiment med grupptryck
När jag studerade beteendevetenskapliga ämnen, sociologi, psykologi och pedagogik, vid universitetet, i slutet av 60-talet och början av 70-talet, genomförde våra lärare psykologiska och sociologiska experiment med oss studenter. Jag tillhörde dem som var mycket upprörd över det där, inte minst som somliga studenter mådde väldigt illa pga de experiment de utsattes för. Av etiska skäl slutade man så småningom att utsätta studenter för sådana här experiment. Likafullt, så är jag, så här i efterhand, tacksam för att jag fick tillfälle att vara med och faktiskt se hur grupptryck fungerar. Jag hade troligen inte trott på det om jag inte hade sett det demonstreras så tydligt i de här experimenten.

Här ska jag berätta om ett av de experiment som jag var med om och som var glasklart – och skrämmande.

Vi var omkring 40 psykologistuderande på en gruppövning. Läraren skickade ut hälften av oss, alla som satt på höger sida om mittgången, med orden: ”Drick kaffe, gör vad ni vill och kom tillbaka om en timme”.

Vi som var kvar fick se ett antal diabilder, skämtbilder, som vi skulle gradera efter rolighetsgrad, från 1-10. Av dessa bilder var två experimentbilder. Den ena, vi kan kalla den för A, tyckte vi var väldigt rolig, den fick högsta poäng av oss alla. Bilden B var urtrist, och dömdes ut totalt av oss alla.

När vi hade sett de här bilderna och kollat resultatet, våra bedömningar, fick vi veta att det var den andra gruppen som var experimentgruppen och att vi hade varit kontrollgruppen och nu skulle vi vara med och lura den andra gruppen. Vi skulle inte låtsas om att vi hade sett de här bilderna en gång utan bete oss som om vi såg dem för första gången och betygsätta dem en gång till, för syns skull. Vi fick instruktioner att absolut inte dra på munnen när A-bilden, den roligaste, visades och där skulle läraren fälla en kommentar, Istället skulle vi skratta när B-bilden, den tråkiga bilden, visades.

Därmed kallades den andra gruppen in, fick veta att vi alla nu skulle få se ett antal bilder och gradera dem efter rolighetsgrad. Så delades enkätpapperen ut, till oss alla. När A-bilden växlades fram, sade läraren, liksom lite i förbigående, att ”här är en typisk lyteskomik”. Vid B-bilden, den tråkiga, skulle vi i kontrollgruppen ju skratta, men ingen av oss förmådde oss till ett riktigt skratt, så det enda man hörde från vår del av salen var några fnysningar, sådana där som man ger ifrån sig när man fnissar till lite smått.

Så var det dags att kolla vad experimentgruppen hade tyckt om bilderna, och givetvis, vad gällde A-bilden, den roliga, så hade den fått sämst poäng i experimentgruppen och B-bilden hade fått högst poäng – och tro mig, den var verkligen inte rolig alls, saknade totalt poäng. En enda person i experimentgruppen hade gett samma poäng som vi i kontrollgruppen och motstått grupptrycket. Om det berodde på att hon verkligen motstod grupptrycket eller på att hon redan kände till experimentet vet jag inte.

Jag lovar – det var dödstyst i salen efter att resultaten hade redovisats och läraren förklarat för experimentgruppen vad de hade varit utsatta för och hur vi i kontrollgruppen hade bedömt bilderna. Det var många studenter som gick från den här ”övningen” och mådde ganska dåligt.

Sådant här rubbar ens självbild på ett ganska obehagligt – men kanske ändå lärorikt sätt. För när allt kommer omkring så är man mindre mottaglig för icke önskvärd påverkan om man är medveten om hur lättpåverkade vi alla är. Ju säkrare man är på att man inte låter sig påverkas och att man alltid tar ställning av rationella och självständigt uttänkta skäl, desto mer lättlurad är man.

Så hör jag just nu på radion, Fredrik Reinfeldt hävda att ”de Röd/gröna aldrig, aldrig sett till att man fått mer kvar i plånboken”, varmed förstås avses att man inte sänkt skatter. Detta är retorik av den högre skolan. Under mitt numer ganska långa liv har jag upplevt hur Fackföreningar, som är ett av de ben som socialdemokraterna står på, har kämpat, och framgångsrikt så, för att vi alla ska få mer i plånboken, men inte att vi ska ta och få pengarna från de sämre ställda, de sjuka och de arbetslösa eller de gamla och vårdbehövande, utan som lön för det arbete vi gör, för de nödvändiga arbetsinsatser som inbringar stora vinster till företagen och som skapat oss en god välfärdstat. (Se hur Högern/Moderaterna röstat i för välfärden viktiga frågor under 1900-talet .)

Dessutom vill Alliansen sälja ut resten av vad vi äger gemensamt, Vattenfall, skogen, sjukhusen etc. Får man fortsätta på den vägen har man snart förvandlat Sverige till en liten råvaruproducerande och utsugen koloni i utkanten av Europa, eftersom vinsterna från dessa verksamheter oftast hamnar i skatteparadisen och/eller används för spekulation på finansmarknaden och inte investeras i Sverige. Vill svenska folket ha en sådan framtid. Jag är säker på att majoriteten inte vill det.

Vill du dessutom inte förlora allt om du blir arbetslös eller sjuk, vill du att andra som är sjuka eller arbetslösa också ska ha en ekonomisk trygghet, Rösta Rött i morgon, det ska i alla fall jag göra, både av solidaritetsskäl och eftersom jag vet att jag själv, eller mina närstående, när som helst kan bli beroende av medmänniskorna och av att vi har ett solidariskt samhälle. Vem som helst av oss kan drabbas vilken dag och vilken minut som helst, även den som är ung och stark just nu. För en sådan trygghet är de allra flesta av oss beredda att betala skatt och till våra gemensamma trygghetsförsäkringar. Det visar den ena undersökningen efter den andra.

/Kerstin

Länkar till viktig information inför morgondagen:
1: Utredarna
2: Storstad
3: Ett Hjärta Rött
4:  Ekonomikommentarer
5: Stardust Blogg

Jag sätter inte ut länkar till enskilda inlägg här, eftersom alla fem har skrivit en hel rad viktiga inlägg de senaste veckorna.

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster