Oljan fortsätter att välla ut i Mexikanska Golfen och de arbetslösa fiskarna är numer anställda av BP för upprensningsarbeta utmed stränderna, där de travar runt med gummihanskar på händerna och lassar ilandfluten olja i stora plastsäckar. De flesta av oss har väl sett bilder på de arbetande upprensarna.

Vad som däremot inte talas så mycket om här hemma i Sverige och inte heller i USA och som BP, det fina privatägda och ansvarsfulla oljebolag som har ”vår egen superman” Svanberg som styrelseordförande, försöker tysta ner i USA är de allvarliga hälsorisker som är förknippade med upprensningen.

De som rensade upp på stränderna efter Exxon Valdez-olyckan för omkring 20 år sedan drabbades av allvarliga andningsbesvär. Somliga har tydligen dött av dem, andra lider fortfarande svårt av sviterna efter sitt deltagande i upprensningsarbetet. 1)

Många av dem som rensar olja utmed stränderna kring Mexikanska bukten, de fiskare som alltså förlorade sin utkomst i och med oljespillet, drabbas nu av samma hälsoproblem som drabbade dem som rensade stränder efter Exxon Valdez. Och vad händer? Jo BP förbjuder dem som drabbas att gå ut och tala offentligt om problemet. Den som talar med media om saken sparkas. Alltså teg de ”anställda” ganska länge men sedan började deras fruar oroa sig för sin mäns hälsa då männen började må riktigt dåligt och började berätta. Då förklarade det ansvarsfulla BP att de som hade fruar som talar med media om hälsoproblemet skulle avskedas. Inte nog med det, de upprensningsarbetare som på eget bevåg använder sig av andningsskydd och masker kommer också att sparkas.

Reglera oljebolagen, tvinga dem att vidta mer försiktighetsåtgärder? Nej absolut inte, säger de konservativa, som i USA är desamma som dem vi kallar liberaler och nyliberaler i Europa (Allianseregeringen i Sverige ex). Vår egen utrikesminister har sina fingrar i oljesmeten, som inte är vackrare på andra håll, som vi vet.

Just about everyone at this point knows that liability awards will be determined not in the hallowed halls of Congress, but by knock-down, drag-out court fights. More safety precautions can gradually be rolled back or ignored, just as earlier safety regulations were rolled back or ignored in the years leading up to the BP spill. And none of this goes to the basic dilemma of whether drilling at these depths should be allowed at all, when the dangers are so great and the stakes so high. Members of Congress can see the heat the White House has gotten for daring (in an uncharacteristic move) to impose even a partial moratorium on deepwater drilling: a federal judge declared the move illegal, while right-wingers attacked it as something just short of a Communistic plot to destroy the nation’s economy.………

In sum, we citizens of the United States have surrendered the greatest natural resource wealth of our nation to private business interests–who naturally run it for their own profit, rather than for the public good. In return, we have demanded virtually nothing. And the little we have demanded–the most basic of safety precautions, the most modest of demands for fair pricing–have been ignored and derided by companies that regularly top the Global 500 list for profitability. 2)

Så tar maktens kreatur sitt ansvar för ”de små” människorna och för miljön.

Det är de där företagen som våra unga nyliberaler strider för och som de anser är ansvarsfulla nog att ta ta hand om världen på bästa sätt bara de slipper alla statliga regleringar och får göra som de vill (som om de inte redan får göra det och som om de inte redan äger USA:s och därmed numer, i spåren av den totalt och globalt fria handeln, även Sveriges politik). BP bidrog med stora belopp till Obamas valkampanj, och givetvis även till McCains, det gäller ju att äga vem som än råkar hamna i ovala rummet och i senat och kongress.

Folket ska skrämmas till tystnad även här

När eliternas eliter träffas för att besluta om världens öden, och människor demonstrerar mot deras förstörelseverksamhet då ser det regelbundet ut som vid G20-mötet i Toronto nyligen.

Det här kunde lika väl ha sagts efter de s.k. Göteborgskravallerna, då en polisbrutatlitet vi aldrig sett tidigare i Sverige uppvisades (uppenbart planerad av USA:s säkerhetstjänst) eller efter Köpenhamnsmötet i vintras. Vad är Littorins omoraliska eskapader i jämförelse med allt detta, ingenting. Men det är ju bra om vi talar om hans snedsteg istället för om viktigare ting förstås. Jag har själv bidragit till en sådan oviktig diskussion. Å andra sidan, om moralpaniken över Littorins sexbrott kan öppna fler människors ögon för vad Allianspolitikerna står för så är den kanske inte så oviktig i alla fall. Alliansen verkar även för de multinationella företagens frihet att göra som det behagar dem.

Som sagt, när Eisenhower avgick varnade han för det militärindustriella komplext, och däri fick han rätt har eftervärlden visat. Tage Erlandet utfärdade också en varning när han avgick. På frågan om vad som oroade honom mest inför framtiden svarade han att det var de multinationella företagen. Hans farhågor var lika befogade som Eisenhowers men dem verkar alla ha glömt idag.

/Kerstin

Länkar:
1) Toxic Crude Oil in The Gulf, YouTube
1) BP Oil Spill Cleanup Workers Getting Sick, Exxon Valdez survivor Warns of Long Term Health Effect, demokracynow.org (Avsnittet om oljesaneringen mot slutet av programmet.)
2) Congress and the Oil Spill, J Ridgeway, counterpunch.org
- Golf Spill News
- Police State Canada, vimeo

Så kröp det då fram totalt till slut, vem hade trott något annat? Littorin fick därmed ett gigantiskt ”lila kuvert” – från Aftonbladet trots att han fortfarande bara är ”misstänkt”.1) Bra när Beatrice Asks förslag, även om det föll, testas på de egna, menar om hon skulle ta upp det på nytt någon gång.2)

Vad ska man säga? Jo att så avslöjas återigen den ruttna människosyn som Alliansregeringens ledamöter omfattar.

För moderater är det rätt att strunta i att betala TV-lincensen, att mygla undan skatt till skatteparadis, att hyra svarta barnflickor, att bygga svart, var och hur man vill och att köpa människokroppar för den egna tillfredsställelsen. För alla vanliga människor är allt detta brottsligt men för moderater är det fullt i sin ordning.

Det är också intressant att notera att samtliga dessa brott i grunden handlar om en vidrig människosyn, den att vanliga icke-rika människor inte är vatten värda. Dessa ska inte ha anständigt betalt för sina arbetsinsatser och inte heller vara försäkrade mot arbetsskador. De ska helst inte ha något att leva på om de blir arbetslösa, som ju bara beror på deras egen lättja, eller sjuka för deras depressioner och sjukdomar är bara spel för gallerierna. När moderater, eller andra i Alliansregeringen, blir sjuka eller deprimerade däremot, då är det dags att ta fram den djupt kända empatin, då är lidandet närmast obegränsat (Littorin gjorde ett tappert försök, men min empati sparar jag för dem som drabbats omänskligt hårt av den här regeringens politik).

Aldrig tidigare har vi haft en regering med så stor andel fula fiskar och snyltare, sådana som anser att de ”små” människorna, som Svanberg uttryckte saken i USA, ska betala för alla de samhällsnyttigheter som de själva är med och utnyttjar.

Det är vidare intressant att läsa i AB om hur den prostituerade kvinna, som Littorin utnyttjade, senare slutat med prostitution och behövt psykologhjälp för att komma över de psykiska skador hennes prostitution åsamkade henne. Det var alltså inte ens en ”lycklig hora” som Littorin utnyttjade.1)

/Kerstin

Länkar:
1) Anna: jag sålde sex till Littorin, AB
2) Flera inlägg på Motvallsbloggen om Beatrice Asks förslag finner man här
- Vi väntar ännu på svar, AB
- Littorin säger till mig att påståendet inte stämmer, Reinfeldt i AB
- Får frågor och avgår, AB
- Medieforskare: Aftonbladet skulle kunna fällas, DN
- Ännu  mörkare moln (M), Ingemars nya blogg
- Han köpte i alla fall inte Toblerone, Lasses blogg
- Aftonbladet: Sven-Otto Littorin köpte sex, DN
- Aftonbladet: Littorin köpte sex, SvD

Antagligen var det fel att skriva en smutskalender, framför allt för att det är svårt att dra gränser. Den är, som synes, ganska tom fortfarande, men beror det bara på gränsdragningsproblem?

Vad ska betraktas som ren smuts om människor och vad är relevant nyhetsrapportering om våra politiker? Inför förra valets Skandalkalender fick jag en hel del hjälp från läsare av min blogg, den här gången har jag enbart fått in något enstaka tips och själv har jag inte hittat något allvarligt fall av ren smutkastning mot person i våra rikstäckande media fast alla talar om att en sådan pågår för fullt.

Nu säger och skriver mängder av socialdemokrater, Ingvar Karlssom bl.a. att Mona Sahlin utsätts för en förtalskampanj som är värre än den Olof Palme utsattes för. Var utspelar sig denna, i Stockholms innekretsar, på borgerliga bloggar, sådana som jag inte läser regelbundet? I stora och rikstäckande media ser jag inte mycket av den. Littorin menade att även han var utsatt för förfärliga mediadrev som också drabbade hans familj, vilket man heller inte sett mycket av utanför Stureplan.

Därmed är jag inne på de aktuella Littorinaffären. Vad ska man säga om AB:s behandling av honom? Börjar det inte likna en subtilare form av smutskastning: ”Hihi, han har gjort något riktigt fult, men jag talar inte om vad.” Resultatet är förstås vilda spekulationer (vid sidan förmodligen av ökad AB-upplaga). Fältet lämnas öppet för alla upptänkliga misstankar. Människor spekulerar vilt om Littorins brott och föreslår allt från rattfylla, mord eller misshandel över smitning och narkotikabrott till sexköp. Mannen utsätts med andra ord för misstanker om allt från tämligen beskedliga brott till förfärliga illdåd varav de flesta torde vara felaktiga och där den värre sortens brott förhoppningsvis inte är sådana som han faktiskt har begått. Om Aftonblandet inte ganska snart berättar vilket brott han gjort sig skyldig till kommer jag att föra in deras skriverier i smutskalendern inom kort. Nu börjar det ju snarare handla om att fria Littorin från obefogade misstankar om värre brott än han har gjort sig skyldig till.

Sedan verkar allt det här talet om smutskampanjer och mosa den ena eller den andre, mest handla om vad som sägs och viskas om i innekretsarna i Stockholm, alltså något som försiggår inom en grupp som torde omfatta högst 500 personer, kanske 1.ooo om man tar till ordentligt, och Sverige har faktiskt 9 miljoner invånare . Vid förra valet avlades totalt 5.385.430 röster och landet hade då 6.892.009 röstberättigade varför omkring minst 6 miljoner röstberättigade aldrig hör något av dessa mosningskampanjer. Räknar vi snällt och tar bort bloggläsare kanske de icke-invigda väljarna inte är fler än 4-5 miljoner, men ändå. De röstar också i valet.

Själv har jag hittills förvånats över hur pass lite av både smutskastning och skandalskriverier vi sett i den här valkampanjen – hittills måste jag väl tillägga, så var finner man belägg för Ingvar Karlssons påstående om att det här är den smutsigaste valkampanjen någonsin? Vi som inte regelbundet frekventerar nöjesinrättningarna kring Stureplan ser i varje fall inte mycket av den.

Hur skulle det vara om politiker lärde sig inse att majoriteten av väljarkåren inte bor i centrala Stockholm, eller i stadens rikare randkommuner.

/Kerstin

Länkar:
- Jag är ingen stålman, S-O Littorin, AB
- Förhandlingarna om barnen bröt samman, AB
- Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
- Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB
- Om röstfördelningen 2002 0ch 2006, Motvallsbloggen 28/9 2006
Tillagd länk 12/7:
-Medierna, politikerdrev och provokatör, SR
(Innehåll: Kritik av påståenden om journalistdrev mot Littorin.)

Det börjar redan ”krypa” (se föregående bloggpost). Aftonbladet påstår nu att Littorin begick ett brott 2006 som han inte vill få omskrivet i media, varför han avgår.1) Så här skriver sedan Lena Melin om saken i AB:

En berättigad fråga är varför Aftonbladet inte nu publicerar de nya uppgifterna om Sven Otto Littorin. Skälet är enkelt. Sedan i går morse är han inte längre en offentlig person.

Han valde att hoppa av – i stället för att bli intervjuad. (2

Lena Melin menar alltså att skälet till att man inte avslöjar vilket brott det handlar om är att Littorin från och med nu är en privatperson, inte en minister, och därmed är hans eventuella brott idag en ren privatsak och inte av intresse för svenska folket.

Men – nu är ju situationen den, att Sverige under fyra år i så fall, har haft en minister som begått ett allvarligt brott. Då ligger det faktiskt fortfarande i svenska folkets intresse att få veta vad en av våra ministrar under denna tid har begått för ett brott.

Att han nu avgått tar ju inte bort det faktum, i så fall, att Sverige har haft en brottslig arbetsmarknadsminister under de närmast föregående fyra åren eftersom det påstådda brottet begicks redan 2006. Både Marjasins kvittoklippning och den nu avlidne justitieministern Geijers fula sexhistorier på sjuttiotalet är, vad jag förstår av medias skriverier, fortfarande av stort intresse för svenska väljare, liksom Mona Sahlins slarv i början av 90-talet. Så vad gör att den plötsligt f.d. arbetsmarknadsministern Littorins eventuella brottslighet inte är av allmänintresse dagen efter hans avgång? Att han är moderat och inte socialdemokrat, att moderater står över allt klander?

Eller ska vi  uppfatta Aftonbladets hummande i skägget om saken som en ”fin” vink till andra, någon bloggare på hugget exempelvis, att avslöja brottets karaktär, så att man själv undgår fördömanden för närgången och ojuste journalistik?

/Kerstin

Länkar:
1) Här tar det slut. Aftonbladet frågar ut ministern om ett påstått brott – då väljer han att avgå, AB
2) Han valde att hoppa av istället för att berätta sanningen, AB

Den 15 maj skrev vi på denna blogg om regeringens och pensionsmyndighetens storstilade spekulationsexperiment med svenskarnas Premiepensionsfonder. 1) Idag hade jag ett ärende in på Pensionsmyndighetens hemsida och kunde inte låta bli att kontrollera hur det hade gått med AP7 Aktiefond, där premiepensionspengarna för dem som inte själva valt fond placeras.

Här är diagrammet som jag fann:

Inte så lysande start för den nya fonden. Sedan premiepensionspengarna för drygt två miljoner svenskar överfördes den 24 maj har värdet minskat med ungefär fyra procent. Under samma tid har aktieindex på Stockholmsbörsen gått upp någon procent.

För den som vill försöka förstå hur detta hänger ihop hänvisar jag till en krönika av Andreas Cervenka på E24 2) och tidigare postning på Motvallsbloggen.

/Dan Gmark

P.S. Det kan tyckas förmätet av mig att tro att två miljoner svenskar inte känner till att de numera har en del av sina pensionspengar i AP7 Aktiefond och att denna fond ägnar sig åt en särskilt riskfylld form av aktiespekulation. För att testa min hypotes vill jag gärna ha kommentarer från de läsare som sedan tidigare är medvetna om detta och är nöjda med att deras premiepensionspengar förvaltas av AP7 Aktiefond.

Länkar:

1) Brev från pensionsmyndigheten – regeringen djävlas med oss, Motvallsbloggen 15 maj
2) Tvångsdeportering till börskasinot, E24 den 13 juni
Rekommenderas också:
- Domedagsmaskinen eller lekhörna på tåget, Mikael Nyberg

I en kommentar från Dan Gmark, min gästbloggare, på förra inlägget fick jag länken till den här intressanta videon från demonstrationen i Quebec 2007. Se den och till slutet, det är den värd. Den är ganska avslöjande:

/Kerstin

Idag rekommenderar jag läsning av bloggposten Det trettioåriga kriget, på Kildén & Åsmans blogg och också Lasses blogg, inlägget Pensionärerna i valrörelsen.

Samma uppfattning som Kildén & Åsman för fram kan man finna hos Ben Hillier på counterpunch.org under rubriken Toronto and European Assaualt on Living Standards. United Against US, Divided Among Themselves,  liksom i artikeln How on Earth did this Happen? Living the Regressive Dream av D M Green.

Det blev samma scenario i Toronto

Vad som hände i Toronto var dessutom en nästan exakt upprepning av vad som hände i Göteborg, vad som hände i Seattle, Genua och i Köpenhamn – i samband med protestdemonstrationer mot den politiska och ekonomiska elitens ageranden, som även i Toronto handlade om hur man ska bestjäla och trycka ner vanligt folk och försämra vanliga arbetande, eller ofrivilligt arbetslösa människors levnadsstandard.

Visst, det kan ju vara så att det finns en del fullständiga galningar på vänsterkanten, som tror att de vinner något på att krossa fönster och sätta bilar i brand, men är det verkligen så det är? Mönstret är så misstänkt tydligt: Fredliga demonstrationer, tusentals lugna och icke våldsamma personer marscherar stillsamt – och plötsligt dyker de upp de, de där svarta, och börjar demolera omgivningen – och de får ofta hålla på en bra stund innan polisen ingriper (media hinner därmed alltid få finfina bilder). Men, polisen ingriper förstås så småningom och då har de fullt kravallutrustade poliserna ett mycket bra skäl att slå till – hårt och skoningslöst och även mot massor av oskyldiga demonstranter, och det gör de. Så här skrivet Matt Schultz om vad som hände i Toronto:

In fact some eyewitnesses reported that they saw large groups of cops standing by while the black bloc did their thing. Eyewitnesses at the scene of two of the burning police cars insist that officers of the so-called peace drove them up, jumped out, and walked away leaving the cars next to the protesters following which, the cars exploded. Talking to the media outside, after my release, my understanding was that this use of ’decoys’ had since been confirmed by the police. 1)

(Min översättning: En del ögonvittnen rapporterade att de såg stora grupper av poliser stå bredvid medan det svarta blocket utförde sina aktioner. Ögonvittnen vid de två brinnande polisbilarna hävdar bestämt att de s.k. fredspoliserna körde fram bilarna, hoppade ur och gick sin väg med bilarna stående kvar nära de protesterande varpå bilarna exploderade. När jag talar med media, efter att jag hade frigivits, uppfattade jag det som att denna användning av ’avledare ’ senare hade bekräftats av polisen. 1)

Känner vi inte igen detta även från Göteborg, hur poliserna inte ingrep direkt mot dem som demolerade på Avenyn? Hur polisen provocerar demonstranter? Hur polisen och hela rättsapparaten därefter agerade rena terrorister mot vanliga oskyldiga demonstranter?

De ”förstörande” (vilka de nu i själva verket är?) fyller den mycket viktiga funktionen att dels ta fokus från vad som beslutas på mötet man demonstrerar mot och vad demonstrationerna handlar om dels att ge media ”finfina bilder” på dessa hemska demonstranter – som ingen anständig människa vill bli sammankopplad med. Så får makten majoriteterna i Västvärlden med sig, mot dessa hemska ”våldsverkare”, demonstranterna, de som krossar fönster (till skillnad från dem man demonstrerar mot, de som bara massmördar människor överallt jorden runt för sin snöda vinnings skull). Eftersom man nu griper, misshandlar och trakasserar även fredliga demonstranter så avskräcker man därmed folk från att vilja delta i demonstrationer mot förryckarna. Taktiken är suverän för försvaret av makteliterna.

Nej, jag tror inte det är så enkelt att korkade vänsterungdomar överallt i Västvärlden bestämmer sig för att sabotera alla demonstrationer mot makten för att gynna denna makt. Jag tror det ligger ett antal mycket fula hundar begravna här.

Någon som tror att de rika eliterna inte agerar kollektivt och solidariskt med varandra? Det gör de. Det är bara de arbetande människornas solidaritet och kollektiva ageranden som måste fördömas och förhindras. För det syftet verkar de ekonomiska eliterna kollektivt och har så gjort de senaste trettio åren och allt intensivare sedan 1990. Tidigare krigade de bara mot befolkningarna i tredje världen, nu krigar de även mot Västvärldens befolkningar. De förbereder sig nu för dödsstöten mot oss.

/Kerstin

Länkar:
1) My experience Inside the G20 Detention Facility. Inside Torontanamo, M Schultz, counterpuncj.org
- The Battle of Toronto. Canada’s Autocratic Farce, M Paez Victor, counterpunch.org
- Videos från G20-demonstrationerna i Toronto
- Toronto is the World. Defeat, D K Thomson, counterpunch.org
- The Tobin Tax or the VAT? Who Will Pay: Wall Street or Main Street? E Brown, counterpunch.org
– Worst Fake Terror Plot Ever, Craig Murrays blogg
- Groom Your Own Terrorist – FBI Agent Provocateur Operation Leads to Terror, Craig Murrays blog
- Do Agents Provocateur Exist, Craig Murrays blogg
- Death at a Demonstration, Craig Murrays blogg
- How on Earth Did this happen? Living the Regressive Dream, DM Green, counterpunch.org
– Toronto and European Assaualt on Living Standards. United Against US, Divided Among Themselves
rekommenderas också:
- Taskig demokratisyn, nu även på SVD:s ledarsida, storstad

Tolgfors avslöjar i Expressen idag att han anser att det nya frivilligförsvaret är ett utmärkt sätt för arbetslösa ungdomar att få jobb.1)

Jo tack, vi vet att det alltid varit de fattiga som skickats ut att kriga och riskera sina liv för de rikas ekonomiska intressen. Men att komma sig för med att säga detta i klartext, det måste vara höjden av aningslöshet, för att uttrycka det milt.

Det är kanske naturligt att man numer föredrar en legoarmé framför ett värnpliktsförsvar. Idag, då det blivit allt viktigare för de ekonomiska och politiska eliterna, som ökar sin utplundring av resten av mänskligheten, att förhindra folkliga protester och uppror, är en legoarmé givetvis att föredra. En sådan är lättare att styra och det är lättare att få legoknektar att skjuta även på den egna befolkningen. Dessutom är det ju, precis så som Tolgfors har mage att uttrycka i klartext, praktiskt att skicka in de arbetslösa och fattigaste att riskera och offra sina liv för de ekonomiska och politiska eliternas intressen (som väl är desamma egentligen). Dessa vill givetvis inte offra sina egna söner för det syftet.

Militären en ny  klass i USA

USA slopade sin allmänna och tre år långa värnplikt efter Vietnamkriget eftersom man fick problem med stora proteströrelser och med att många unga män vägrade att göra sin värnplikt och låta sig skickas utomlands för att dö.

Detta har, skriver Frank Schaffer i Huffington Post, lett till den dystra konsekvensen att militären och det civila samhället numer lever i skilda världar. För det första hamnar sällan medelklassens- och överklassens unga pojkar i försvaret, för det andra vet det civila samhället allt mindre om sitt försvar och vad som pågår där:

The real reason that Rolling Stone was able to quote so many highly placed military people’s disdain for members of the Obama administration is because the military sees itself as more moral and better — and certainly more conservative — than the types who serve in civilian roles today, especially within a Democratic administration. 2)

Militären har, menar Schaffer vidare, blivit mer konservativ än den var tidigare. Inställningen till militären och försvaret i det civila samhället har också förändrats. Stora delar av befolkningen ser inte längre militär och försvar som ett gemensamt samhällsansvar:

With the end of conscription, especially for the large segments of society who chose not to serve, military duty ceased to be something one did for a greater good — what the British call ”doing one’s bit.” Military service was no longer seen as a part of citizenship, seamlessly connected to other duties like paying taxes, respecting the rule of law, serving on a jury or voting. Now it was just another ”lifestyle choice.”

Today, the decision not to serve is also justified because service is seen through the lens of politics, and not citizenship. Many who choose not to serve — or who discourage their children from volunteering — seem to believe that they are even morally superior to those who do volunteer or who encourage their children to serve. 2)

Eftersom medelklass och överklass sällan finns i försvaret numer så kommer alltså försvaret dels att bli mer lättstyrt även av det skälet, dels har det civila samhället numer mycket mindre kunskaper om vad det handlar om:

And yet, increasingly, those most influential in making, supporting, or protesting defense policy have no direct experience with the military and no direct stake in getting it right. If they embroil us in some fiasco it is not their sons and daughters who will be shipped home in coffins. They have no personal stake, what has been called ”skin in the game.”

Miltitärledningens förakt för de politiker som de ska lyda och tjäna har inte, säger Schaffer, vuxit fram ur ingenting:

As I said, General McChrystal’s disdain for President Obama did not arise in a vacuum. The context is the long simmering resentment by the class of Americans who serve of those who don’t. Had Obama served the flavor of this debate would be different………

America needs to understand that we have a professional military that increasingly looks on the culture it serves as morally inferior……..

New recruits are increasingly second generation military. This is especially so in the officer class, a nation within a nation. We now have a military ”class.” And face it they don’t trust or like the people outside that class who tell them what to do but with no skin in the game. 2)

Är det detta vi svenskar önskar oss? Jag tror inte det. De som tänker igenom frågan inser att ett värnpliktsförsvar egentligen är en nödvändighet i en demokrati, som ju bör styras av människor med goda kunskaper om det man beslutar om. Detta gäller både aktiva politiker och väljare.

Men, som vanligt har en verkligt stor fråga bara beslutats sådär lite i lönndom. Politiker vet idag precis hur de, steg för steg, ska lura opinioner i deras fällor: Ta först bara en liten bit, så en liten bit till (koka grodan långsamt) och försäkra samtidigt väljarna att det lilla steget inte förändrar något, tills allihop är helt förändrat och utan att någon diskussion om de vidare implikationerna av förändringen har förekommit.

De rika eliterna har alltid känt sig hotade av det de kallar ”det demokratiska överskottet”. Nu kan de känna sig betydligt mindre hotade även i Sverige. Vi har förlorat det mesta av vår demokrati de senaste 20 åren.

/Kerstin

Länkar:
1) Sten Tolgfors: Unga är vinnarna på nya försvaret, Expressen
2) McChrystal’s Disdain: Symptom of a Mercenary Force With Few Ties to Civilian Leaders, F Schaffer, Huffington Post

Redan när Israel bombade Gaza för drygt ett år sedan irriterade jag mig på att man i media och på diverse bloggar talade om ”övervåld” och ännu mer irriterad blir jag när man använder samma ord om de israeliska soldaternas agerande när de bordade fartygen i Ship  to Gaza i förrgår.

Vadå ”övervåld”? Med övervåld menas att någon tagit till mer våld än nöden kräver, alltså lite våld hade väl varit OK, men det här var mer än nödvändigt.

Det var inte ”övervåld” man utsatte fartygens passagerare för, det var oacceptabelt våld, mord och kidnappning och då  ska man säga det också, inte förminska det som hände med användandet av ordet ”övervåld”.

Har bestämt att det blir en Smutskalender inför valet 2010. Inför förra valet förde jag en Skandalkalender. Den fokuserade på medias sätt att behandla de olika partierna.

Inför det här valet väljer jag att istället fokusera på politikernas smutskastning av varandra.

Länk till Smutskalendern finner man i länkrullen till höger här, under rubriken Special.

De första rutorna handlar om Mats Odells och Sven Otto Littorins uttalanden om att: Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket, som givetvis är en felaktig analogi enbart ämnad att smutskasta de politiska motståndarna.

För det första var det inte skattebetalarna som betalade Mona Sahlins Toblerone. Det gjorde hon själv med nästa lön. För det andra är det visserligen så att pengar till infrastruktur mm tas från skattebetalarna, på ett eller annat sätt, men i gengäld får skattebetalarna något för pengarna. Utan statliga (alltså av svenska folket bekostade) investeringar i infrastruktur och välfärd hade Sverige varit ett rent U-land.

Det upprörande de senaste 15 åren har istället varit regeringars stölder av gemensamt uppbyggd, gemensamt bekostad, gemensamt ägd egendom och gemensamt inbetalade penningfonder. Dessa  har stulits eller/och sålts till privata företag och företagskonglomerat och betalningen för utförsäljningarna har i  huvudsak betalats ut  till de rikaste i samhället, som stora skattelättnader. Mycket av våra skattepengar går numer istället direkt ner i fickorna på storföretag som företagsvinster. Före utförsäljningarna gav de här verksamheterna oss alla billig och effektiv välfärd som lön för allas våra insatta skattemedel. Numer genererar de verksamheter skattebetalarna byggde istället profiter till privata företagskonglomerat, som de privatiserade sjukhusen, vårdcentralerna, skolorna och elproducenterna etc.

/Kerstin

Länkar:
- KD-tal om Toblerone fick rödgröna att ilskna till, DN
- Striden börjar, AB
Örvrig rekommenderad läsning:
- Tobleronepolitik, Ekonomikommentarer
- Hej systemskifte, Storstad