Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över – och fort gick det. Så nu är de inblandade västländerna oense om det mesta vad gäller bombandet av Libyen, om vad som är det verkliga syftet, att skydda civila, att hindra Gadhafi från att angripa och attackera rebellerna, att avsätta Gadhafi eller alltihop på en gång. Dessutom vill ingen ta på sig ansvaret för operationen, vad det verkar, och ovanpå detta är man oense om vilka av de andra som inte ska stå som ansvariga.
Bara att hoppas att detta närmast otroliga ”skådespel” får svenska regeringen att tänka sig för ordentligt innan man beslutar sig för att modigt ställa upp på… ja på vems sida och för vad och till vilken kostnad, i människoliv?
Det tog inte lång tid efter att Frankrike och USA börjat bomba Libyen förrän det börjar se ut som om man nu har ett nytt Afghanistan- eller Irakkrig på halsen, och i ett land som verkar vara avsevärt mycket bättre militärt rustat än Irak och Afghanistan var.
Gadhafi hotar tillbaka, enligt Aftonbladet,(1) och ordentligt, så hur ska man nu fortsätta insatsen mot honom? Massivbomba Libyen tills det inte finns ett levande själ kvar där och rädda alla civila (som ju är syftet med attacken) på det sättet – till en lyckligare tillvaro ovan där. Eller kommer man att se sig tvingade att gå in med markstyrkor efter ett tag?
Som ett gammalt kinesiskt (tror jag) ordspråk säger: Lätt rida tiger, svårt kliva av.
Att regelbundet läsa amerikanska samhällskritiska nättidskrifter är inte ägnat att muntra upp en. Så ibland tar jag en paus, för att inte totalt tappa livslusten. Världens eländen och de styrande topparna, med stöd från ett mycket obehagligt USA, är så vidriga att man har svårt att förstå det. Men någon gång händer det att man får läsa en artikel som muntrar upp en rejält. Det finns alltså en och annan strimma ljus därute i den stora vida världen, även om dessa strimmor inte är så många.
I kväll läser jag alltså att:
Justice for George W’s torture violations jumped much closer this weekend. Ex-President George W Bush was supposed to fly to Switzerland to speak in Geneva February 15. But his speech was cancelled over the weekend because of concerns about protests and efforts by human rights organizations asking Swiss prosecutors to charge Bush with torture and serve him with an arrest warrant. (1)
Min översättning: Rättvisa vad gäller George W’s tortyr kom mycket närmare detta veckoslut. Expresident George W Bush skulle flyga till Schweiz för att tala i Geneve den 15:e februari. Men hans tal inställdes under veckoslutet på grund av oro för protester och ansträngningarna från organisationer för de mänskliga rättigheterna som har bett schewiziska åklagare att åtala Bush för tortyr och begära honom häktad.
I Schweiz kan man nämligen bli åtalad för brott mot mänskligheten, och tortyr är ett sådant brott, om man befinner sig på Schweizisk mark. Naturligtvis förnekade Bush alla samband mellan den inställda resan till Schweiz och risken för att bli häktad och åtalad.
Men:
”Nobody – from those who administered the practices to those at the top of the chain of command – is under a shield of absolute immunity for the practices of secret detention, extraordinary rendition and torture,” Martin Scheinin, UN special rapporteur on human rights and professor of public international law at the European University Institute told The Guardian. ”Legally this case is quite clear. Bush does not enjoy immunity as a former head of state, and he has command responsibility for the decisions that were taken.”
Min översättning: ”Ingen – från dem som administrerade den här praktiken till dem i toppen av kommandoordningen – befinner sig under skydd av absolut immunitet för praktiserande av hemlig internering, speciellt utlämnande (för tortyr (2)) och tortyr”, förklarade Martin Scheinin, speciell FN-rapportör om mänskliga rättigheter och professor i internationell rätt vid Europeiska Universitetsnstitutet, för Guardian. ”Juridiskt är det här fallet helt klart. Bush åtnjuter ingen immunitet som f.d. statschef, och han har högsta ansvar för beslut som togs”. (1)
Det här betyder att det finns ett antal länder som Bush inte kan resa till i fortsättningen, och det är ju något att glädja sig över.
Även om han aldrig kommer att ställas inför rätta för sina avskumsaktiga ageranden, för att han i fortsättningen undviker att resa utomlands, så har han i alla fall fått sin frihet aningen begränsad och vet idag att även i delar av Europa betraktas han som en kriminell som begått brott mot de mänskliga rättigheterna. Detsamma gäller, vad jag förstår, Nobelfredspristagaren Henry Kissinger, liksom en del andra som var inblandade i Bushs vidriga och på lögner baserade krig. Risken finns att detta öde även kommer att drabba den senaste amerikanske Nobelfredspristagaren, Barak Obama, så småningom för, vad jag förstår, så har USA:s tortyrtrafik inte upphört sedan han tillträdde som president.
Vi ser allvarliga och stora protester mot förtrycket i Tunisien och i Egypten. I andra länder har människor protesterat mot de allt högre matpriserna som förorsakas av den pågående finansspekulationen i livsmedel. Detta är en av anledningarna till protesterna även i Tunisien och Egypten, en som inte nämns så ofta och som det talas alldeles för lite om.
Det är bl.a. våra pensionspengar man använder för att spekulera i matvaror med. Vi har alltså alla gjorts mer medskyldiga (med det nya pensionssystemet) till att massor av människor svälter på grund av dessa spekulationer även om de svenska pensionssummorna är små i jämförelse med de amerikanska.
Vad var det jag hörde en ryss säga på radion häromdagen: ”Marx hade fel om kommunismen men han hade helt rätt om kapitalismen”.*
Sedan var det förstås inte så att Karl Marx kom med några rekommendationer om att det kommunistiska samhället skulle se ut som Sovjet eller Kommunistkina. Han kom överhuvudtaget inte med några råd om hur det kommunistiska samhället skulle organiseras eller fungera. Han förklarade bara hur kapitalismen fungerade och såg ut samt föreslog att den stora massan av arbetande och förtryckta människor skulle kasta av sig det kapitalistiska förtrycket.
Marx levde och verkade nämligen i den förra epoken av liberal låt-gå-politik, som skapade förfärliga levnadsförhållanden för många människor i det England han studerade. Den gången utmynnade den ohejdade kapitalismen i att politiker så småningom, men egentligen först efter första världskriget och revolutionen i Ryssland, insåg att de var tvungna att reglera kapitalismen för att rädda den från sin egen inbyggda destruktivitet – och för att rädda den från de utsugna och fattiga massornas vrede.
Karl Marx menade att när arbetarna och de förtryckta gjorde sin fredliga revolution skulle reaktionen, förtryckarna, svara med våld. Han menade att då tvingades revolutionärerna att försvara revolutionen med våld.
Vi får väl se hur det går med det senare, men däremot verkar det ju klart att reaktionen nu svarar de fredliga, demokratiskt protesterande och revolutionerande krafterna, i Egypten, med våld, precis enligt Marx förutsägelser.
Såg på TV-programmet Den stora flykten på kunskapskanalen ikväll. Programmet var en dramadokumentär om en ganska stor grupp krigsfångar som rymde från tysk fångenskap och om hur de allra flesta av dem fångades in och sköts med nackskott – i strid mot Genevekonventionen om behandling av krigsfångar. Engelsmännen lade sedan, efter kriget, ner ett stor arbete på att få fram de tyskar som hade begått dessa illdåd och hängde dem för mord och krigsbrott.
Det berättades också om hur några av de här rymmarna hade rymt även tidigare, fångats in och därefter torterats. Så slås jag av min reaktion: ”Jaha ja, de torterades”, kort och gott. Man har ju blivit van numer.
Under många år var tortyr något de flesta svenskar och troligen även engelsmän och amerikaner, förknippade med ondskan själv, som förstås var Hitler, och man kunde inte tänka sig att andra Västmakter skulle tortera människor. Tortyr var något man ägnade sig åt under tidig medeltid, och så Hitler förstås, som använde denna okristliga förhörs- och straffmetod, vilket var en av de faktorer som visade vilken otrolig barbar han var.
Men det var då det.
Idag börjar Hitler framstå något mindre grym, ja närmast alldaglig i det här avseendet, i förhållande till till exempel USA:s styrande och militär. Det känns inte längre som om Hitler ensam, eller tillsammans med Stalin, står för all ondska i världen i modern tid. Onda var de två förvisso, men just tortyren, som vi tidigare förfärats över, den utövas ju idag av våra svenska allierade i kriget i Afghanistan. Hur är det, ägnar sig även svenska soldater åt sådant tro? Säkra kan vi ju inte längre vara om den saken.
Men så tänker jag efter och kommer på att visst ja, de som torteras av amerikaner eller på uppdrag av amerikaner är ju inte riktiga soldater utan ”illegala stridande”, dvs sådana som försvarar sitt lands territorium mot främmande makters ockupation. Det är givetvis en helt annan sak. Så tortyr av dessa stridande är förstås inte bara acceptabelt utan riktigt bra, ja kanske tom en småtrevlig verksamhet för freden och friheten på jorden.
Om bara alla människor över hela jorden kunde lära sig att acceptera amerikansk överhöghet över dem så skulle det ju bli finfint överallt. För man hade det väl bra i det USA-stödda Tunisien exempelvis (eller)? Och vi i Sverige har ju accepterat att USA bestämmer våra lagar och titta så fria vi är och så bra vi har det numer – allihop och säm…, förlåt bättre blir det för varje år (för de allra rikaste förstås men ändå). Så vem kan, eller vill klaga på eller fördöma tortyr idag? Vi tjänar ju alla på den (eller?).
Såg den norska filmen ”Max Manus” på TV i kväll. Det var en spännande film om ett gäng unga och fanatiska norska terrorister under andra världskriget, som, trots att Hitler ständigt betonade hur hans mål var den tusenåriga freden, ägnade sig åt sabotage mot den tyska frihetsstyrkan som hade kommit till Norge för att bistå landet.
Befriarna lyckades dock oskadliggöra nästan samtliga av de norska terroristerna, utom huvudpersonen Max Manus och det var ju helt förståeligt att de torterade en av de andra för att få fram information om var Max Manus, denne verkligt farliga terrorist, befann sig och för att få fram viktig information om terroristernas verksamhet och fortsatta planer. Vi vet ju idag att tortyr, förlåt omild behandling, är väldigt bra för att få fram sådan information, ja till och med om den torterade inte vet något.
Det märkliga var att dessa kristna och fanatiska terrorister och attentatsmän, som förorsakade många människors död, även egna landsmäns, framställdes som frihetskämpar för att de ville se ett Norge fritt från de hjälpsamma och kulturellt högtstående tyska fredsstyrkorna i landet. Dessa, som egentligen bara var rådgivare, hade ju bara som mål att införa verklig demokrati i Norge, demokrati utövad av mannen som förkroppsligade den germanska folksjälen och dennas sanna vilja. Den store ledaren hade ju dessutom varit så omtänksam att han hade tillsatt en norrman, Vidkun Quisling, att styra i Norge.
Va? Har jag missuppfattat något? Är det inte rätt berättelse det här?
För att fortsätta på temat ”propaganda”. Det är med ord våra styrande bedrar oss. Det är trutförlängarna i media som bistår dem i detta värv. Så har man de senaste 20 åren avskaffat allt vad befrielserörelser heter. Sådana finns inte idag, underligt nog, trots att många människor förtrycks av Västvärldens militärapparater. De afghaner som bekrigar de västerländska ockupationsmakterna kallas istället ”terrorister”. När somliga slår till i Västvärlden, med bombattacker så kallas detta ”terrorism”. De här bombattackerna är nålstick i jämförelse med det bombardemang och den terror som Västvärlden utsätter befolkningarna i Afghanistan, Irak och i en del andra länder för, med ”våra” s.k. ”fredsframtvingande” åtgärder. Varför blir vi inte mäkta upprörda över alla som dödas av Väst i dessa krig?
Det här är det moderna kriget. De länder som bekrigas är fattiga, deras befolkningar har inte resurser att sätta emot västerländsk militär så de tar till vad de har, bl.a. små bombattacker, mot västerlänningar. Vi ska nog sluta inbilla oss att vi kan vara med och bedriva kolonialkrig lika ostraffat som man gjorde under tidigare århundraden. Istället får vi räkna med sådana här ”nålstick”, det där som våra politiker vill att vi ska betrakta som ”terroattacker”, så länge vi krigar runtom i världen. Vi är faktiskt i krig och i krig finns minst två aktörer som bekämpar varandra. Så varför ska vi vara förvånade, eller upprörda, när vi råkar ut för bombattacker från dem vi bekrigar? Vi borde ta motattacker för givna. Ingen tycker det var konstigt att England bombade Tyskland en gång. Det berodde på att Tyskland hade startat ett krig. Det fick den tyska befolkningen känna på så småningom. Skalan var bara ofantligt mycket värre än de mycket få bombattacker som Västvärlden har varit utsatta för som svar från dem ”vi” angripit och börjat bomba, döda och tortera.
”De hatar vår demokrati och vårt öppna samhälle” rapar propagandister både härhemma och i USA. Det är så dumt att man tror inte det är sant. De hatar inte alls vårt demokratiska system eller vår öppenhet (om vi nu hade en sådan vilket Wikileak visat inte är fallet), utan de hatar Väst för att vi bombar deras hemländer, deras släktingar, deras trosfränder, för att vi är med och torterar deras bröder och landsmän och för att vi inte sällan är med och understödjer korrumperade och förtryckande krigsherrar. I vissa, men få fall hatas vi också för att vi behandlar de muslimer som bor bland oss som vore de sämre människor. Detta är inte svårare att förstå än att varje normal människa som har två sammankopplade hjärnceller kan inse det.
Det är inte genom mer FRA-spaning vi blir tryggare. Det blir vi inte, tvärtom. Det är inte med högre beredskap vi blir tryggare – tvärtom. Det bästa och förnuftigaste sättet att göra Sverige tryggt för självmordsbombare, eller andra attacker från människor från andra länder, är att ta hem soldaterna från Afghanistan och avstå från att delta i övriga av USA:s grymma neokoloniala krig. Då skulle våra styrande dessutom inte behöva montera ner demokratin och kontrollera varenda en av oss, fast det är kanske precis det de önskar kunna göra.
Kan någon tala om för mig, slutligen, när vår regering (och den förra) gavs tillstånd av svenska folket att starta krig i vårt namn? Det är i ditt och mitt namn svenska soldater nu dödar afghaner i ett krig mot dem. Jag har aldrig gett mitt bifall till detta. Har du? Jag har aldrig röstat på ett parti som lovat att kasta in Sverige i ett kolonialkrig på NATO:s, dvs USA:s sida. Har du?
Var finns öppenheten? Var finns demokratin?
John Pilger: Western terrorism 1 (Tyvärr är synkroniseringen dålig)
John Pilger: Western terrorism 2
Vem är stolt över att Sverige idag står sida vid sida med USA, i NATO, i sådana här operationer?
Jag är det inte. Jag skäms numer för att jag är svensk.
Jag har ofta skrivit om propaganda på bloggen, eftersom jag vet, både hur effektiv sådan är och att större delen av svenska folket är grundlurad just av maktens propaganda. När jag så ramlar över den här videon på YouTube, producerad av journalisten John Pilger, så kan jag inte låta bli att lägga ut den.
Vi får höra journalister berätta om hur de skäms över vad de skrev före angreppet på Irak men vi får också höra andra journalister som försöker försvara sin medverkan i den lögnaktiga propagandan som föregick angreppet, som försöker ursäkta och försvara vad de skrev och gjorde, med att ” de bara rapporterar som det är” så här sade regeringen och det är deras uppgift att rapportera just det. Så vet vi då, media rapporterar vad makten säger åt dem att rapportera och journalister förmår inte skilja mellan påståenden och fakta. Vad makten säger och sanningen är ofta nog inte alls samma sak nämligen.
Även om det varit modernt ett antal år nu att hävda att det inte finns någon sanning så är det ändå så att det finns fakta då och då, som att Saddam Hussein inte hade några massförstörelsevapen och dessutom att USA visste detta, att Bush och Blair ljög för befolkningarna i Väst för att få acceptans för deras attacker, för tortyren och för dödandet av ett ofantligt antal oskyldiga människor.
Lyssna dessutom speciellt på vad mannen som talar för den amerikanska regeringen säger mot slutet av filmen. Han säger, mer eller mindre i klartext, att USA ämnar föra det eviga kriget. Ni som är unga idag kommer alltså att leva i den eviga ekonomiska krisens, såväl som i det eviga krigets tidevarv – och kriget är planerat, av regeringarna i Väst, med USA i spetsen, och inte alls bara en sorglig tillfällighet.
Det finns dessutom bara en sak som är farligare än ett sårat lejon, det är en hotad stormakt.
Vår alldeles egen terrorist hade man inte lyckats ringa in i förväg och skydda oss mot trots omfattande avlyssningar och andra kontrollverksamheter. Men på grund av självmordsprängningen vill nu nästan alla politiker ha mer FRA och ännu mer FRA, ja massor av FRA. Det beror väl på ett det är där ljuset finns, alltså tekniken finns – men den är uppenbarligen lika effektiv för att fånga in terrorister och förebygga terroristattacker som det är effektivt att leta efter en tioöring under gatlyktan fast man vet att man har tappat pengen någon annanstans.
