Dagens inlägg får väl bli en länk till tidskriften röda rummet, där undertecknad har skrivit en artikel: Vilken roll spelar biologin egentligen?

Artikeln är ett idéhistoriskt komplement till en artikel i förra numret, skriven av professorn i zoologisk ekologi, tillika bloggaren Erik Svensson och hans fru, samhällsläraren Pia Gustavsson: Homo Socialismus? – om biologi, egoism och möjliga felslut.

Tillägg 26/10 2010 kl. 1735:
Har så läst hela tidningen ifråga. Den innehåller ett antal mycket bra och läsvärda artiklar, bl.a. några som handlar om Socialdemokraternas utveckling, uppgång och ”fall”. Artiklarna rekommenderas varmt.

/Kerstin

Såg ett program i kunskapskanalen ikväll, om peak oil. Somliga menar att vi redan har passerat denna punkt och att det är mer än hög tid att börja förändra våra sätt att leva. Andra ställer sitt hopp till teknologin, som kommer att lösa alla problem. De är övertygade om att det finns obegränsade mängder olja nere i jorden, och att det bara handlar om att ta fram effektivare utvinningsmetoder, samt att dessa kommer att utvecklas.

Samtidigt fick vi höra i programmet att även prospekteringarna har avtagit eftersom man hittar så lite ny olja och det saknas finansiering för mer prospektering.

Så, vad väntar den dagen oljan blir dyrare, för det blir den givetvis ju mindre sådan som finns att tillgå. Det krävs egentligen inte så överdrivet stor fantasi för att förstå hur det kommer att se ut i en oljebristframtid och hur fruktansvärt det kommer att bli om vi inte ställer om innan dess eller om vi inte tvingar våra politiker att vidta rätt åtgärder. De kommer nämligen inte att göra det frivilligt och till en början kommer de sämre ställda i våra samhällen att bli ännu sämre ställda. Politikerna kommer med stor sannolikhet dessutom att föredra att starta krig om de minskande resurserna, ja de har redan gjort just det egentligen, och därmed slösa bort en massa olja på produktion av vapen och massdödande istället för att agera förnuftigt.

Det dystra är alltså att inga politiker är beredda att verkligen ställa om våra samhällen och våra produktionssätt, som man borde ha börjat göra redan på 70-talet när de första varningarna kom. Ännu dystrare är att den utveckling vi sett de senaste 30 åren går stick i stäv mot det som måste göras om det hela inte ska sluta i en total katastrof för hela mänskligheten.

Den globalisering som nyliberaler är så förtjusta i är i ljuset av det faktum att vi nått peak oil rena galenskapen.

1) Vi slösar ofantligt på den olja som finns kvar genom att vi håller på att frakta allting runt hela jorden. Ta bara en sådan sak som att man skickar runt slaktdjur och det kött dessa producerar mellan en mängd länder innan de kommer tillbaka till oss för konsumtion. Det kan knappast finnas värre slöseri med resurser. Varor ska produceras så energisnålt som möjligt och så nära konsumenten som möjligt.

2) Vi slösar otroligt med den olja vi har kvar genom att tillverka allsköns meningslösheter med och av den, varor och skräp som ingen behöver. Vi behöver inte ta hem all mat i plastpåsar. Vi behöver inte förpacka allting i krympplast (vem17 har bett om gurka i krympplast exempelvis?). Vi behöver inte tillverka en massa leksaker i plast. Ja listan över allt det vi inte behöver och definitivt inte borde tillverka av plast kan göras ofantligt lång.

3) Man flyttar just nu ut produktion från Europa och USA till Asien och dit där arbetskraften är som billigast. Sedan fraktar man varorna runt hela jorden för konsumtion. Med detta gör man två ting:

a)    dels gör man sig av med produktionsresurserna i Europa och USA, förlorar industrierna, maskinerna etc

b)   Dels förlorar man kompetens i Europa och USA, gör sig av med de kunskaper som krävs för att producera en massa varor. Så den dagen man inte längre kan tillverka våra konsumtionsvaror i Kina och frakta hit dem, finns det inga eller alldeles för få människor kvar här som kan ta över och producera dem nära konsumenterna.

Den galna globaliseringen

De globalisering som betraktas som så genial just nu, om man inte tänker längre än näsan räcker, är fullständigt förödande på lite sikt alltså, och inte på så speciellt lång sikt dessutom. De mest optimistiska talar om att vi har 30-40 år på oss innan oljan blir så dyr att man inte längre kan använda den som man gör  idag och till dess hinner vi trolla fram något annat. Problemet är att det där andra inte låter sig trollas fram, det måste arbetas och planeras fram. För att få det där andra måste det satsas, måste resurserna styras i en helt annan riktning än nu och ingenting tyder på att den s.k. marknaden kommer att fixa den saken även om somliga teknikromantiker och nyliberala ekonomer tror det. Det räcker nämligen inte med tro här, det krävs att man ser sanningen i vitögat och det krävs agerande för att anpassa samhällena till en annan och helt annorlunda verklighet. Ingenting tyder på att våra styrande har detta klart för sig. Folk i allmänhet är troligen betydligt mer medvetna om det här än de styrande eliterna – som är de som förlorar mest på en omställning av samhället till ett lågenergisamhälle.

/Kerstin

Länkar:
- Dokument utirån: När oljan tar slut, Kunskapskanalen 7/4 (repris 9/4)
- Peak Oil News
- The End of Peak Oil Denial, Energy & Capital
- Peak Oil Crisis – the End of Cheap Oil. The Peaking Of Wolrd Oil Production
- Peak oil man shifts focus to peak price demand, Reuters
- What You Need to Know about Peak Oil, Omninerd

- faesta.The Foundation for the Economics of Sustanability, D. Korowicz

Alla som satt sig in i området vet idag att det läkemedelsindustriella komplexet inte drar sig för något för att öka sina profiter. Man mutar läkare, man använder dem som försäljare av sina preparat. Man skriver fejkade forskningsrapporter. Man lurar läkare att tro att de deltar i  s.k.. ”klinisk forskning” när de förskriver olika preparat till sina patienter, förser dem med färdiga formulär som dessutom tycks vara delvis ifyllda, som läkarna ska fylla i för varje patient som de ställer på ett visst preparat.

Många läkare tror säkert att de faktiskt deltar i verklig forskning och ser sig därmed som forskare och som människor som hjälper till att ge mänskligheten bättre liv. I själva verket har man avslöjat att den här s.k. kliniska forskningen som de kan betalas tiotusentals kronor/patient för att de deltar i (1), bokförs under rubriken ”reklam” hos läkemedelsföretagen.

Det är också allmänt bekant att läkemedelsföretagens försäljare också har till uppgift att inspirera läkare att förskriva preparaten på alltfler och olika indikationer, s.k. ”off- label-förskrivning”, förskrivning av preparat för åkommor som de inte är godkända att användas för. Det är dock inte förbjudet för läkare att förskriva vad som helst för vad som helst. Men preparaten är i det här fallet inte testade mot de åkommor de förskrivs för.

Flera som varit anställda inom de stora läkemedelsbolagen har skrivit böcker i vilka de avslöjar alla fula metoder som dessa bolag använder sig av för att öka förskrivningen av sådana här preparat. Andra, klarsynta läkare och forskare, har beklagat sig över att läkemedelsföretagen idag inte är speciellt intresserade av att ta fram mediciner som verkligen botar sjukdomar, såsom nya antibiotika exempelvis, eftersom sådana inte ger samma goda inkomster som preparat som man kan få människor att äta hela livet, som kolesterolsänkare, SSRI-preparat, hormonpreparat mm.

Nu ser vi hur läkemedelsföretagen börjar bearbeta veterinärer här i Sverige på samma sätt.

På Ekot har man de senaste dagarna hört om hur veterinärer numer börjar sätta in pace-makers på hundar och hur de börjar använda cellgifter på sådana för att ”bota” cancer, eller för att ge hunden en längre period med sin cancer. Det här har varit vanligt i USA länge, och vi svenskar har ansett detta fullkomligt vanvettiget men nu ser vi alltså samma sak hända i Sverige – och somliga veterinärer ställer upp direkt – sannolikt för goda och finurligt konstruerade dusörer i somliga fall.

På Ekots hemsida säger Henrik von Euler, expert på tumörsjukdomar hos husdjur följande:

Även om man inte kan bota ett djur kan det med moderna metoder leva längre med sin sjukdom.

Under tiden kan forskarna lära sig mer om sjukdomen och behöver inte använda försöksdjur, säger Henrik von Euler.

Jag är helt övertygad om att användningen av försöksdjur kan minska på det här viset. Det är också väldigt dyrt i dag att inducera tumörsjukdomar på försöksdjur. (2)

Vi känner igen tongångarna. Nu ska alltså våra hundar tvingas genomgå plågsamma cellgiftbehandlingar för att få sina liv lite förlängda och därmed fungera som gratis försöksdjur, ja egentligen som försöksdjur som deras ägare betalar för att de ska användas som sådana. Bortsett från det oetiska, i flera avseenden, i detta förfarande så kan vi vara säkra på att det här handlar mer om veterinärers inkomster och läkemedelsföretagens profiter än om omtanke om våra hundar och katter.

Jag har tom hört att man numer börjar tala om att våra hundar kan vara ”deprimerade” och att de kan bli hjälpta av SSRI. Skäller din hund när den är ensam så kan det bero ”separationsångest” och då kan hunden bli hjälpt av ett antidepressivt medel!

Vi känner här dessutom väl igen det vi sett inom humanmedicinen, hur en erkänd forskare träder fram och gör reklam för en ny behandlingsmetod/ett nytt preparat. Inom humanmedicinen har vi också sett många exempel på hur forskare anställs för att gå till  media och först varna för en ny och okänd sjukdom. Efter en kort tid får vi så, genom media, veta att det finns en alldeles ny bot mot sjukdomen ifråga, också denna information ofta given av en erkänd forskare. Vi har fått läsa om hur forskare lånar sina namn till vetenskapliga rapporter som läkemedelsföretagen har skrivit.

Mängder av människor drabbas av allvarliga biverkningar av sina mediciner, som de sedan måste ta fler medikamenter mot (suveränt för läkemedelsbolagen). SSRI kan ge nedsatt sexlust och även impotensproblem för somliga användare – och vips har läkemedelsföretagen så en avsättning för potenspreparat! Det beräknas att många människor dör på grund av felaktig eller överdriven medicinering.

Så länge de preparat som luras på människorna inte resulterar i förlust av armar och ben hos de barn de föder, som i fallet med Neurosedyn för snart 50 år sedan, så är det nästan omöjligt att påvisa faror med de preparat som läkemedelsföretagen kränger som om det handlade om att sälja sylt eller pappersmuggar. Det är ett faktum att människor reagerar helt olika på mediciner och därmed blir det svårt att hävda att man reagerar negativt på dem. Det som är biverkningar skylls istället på annat, och hur kan man bevisa att de åkommor och besvär som följer med de preparat en läkare förskrivit, verkligen är biverkningar? Det går inte med mindre än det görs omfattande statistiska undersökningar. Läkemedelsföretagen har givetvis inget intresse av att företa sig sådana undersökningar och staten har i hög grad retirerat från forskningen på det här området.(2) i I fallet Neurosedyn var det också så, som vi som var med minns, att läkemedelsföretagen gjorde allt de kunde för att tysta ner katastrofen och de som började misstänka samband mellan preparatet och de kända fosterskadorna fick kämpa mycket hårt för att få fram en objektiv undersökning av sambandet, och sedan för att få läkemedelsbolagen att erkänna att katastrofen berodde på deras preparat. De är beredda att gå över lik för att öka sina profiter helt enkelt.

Nu är husdjursägare alltså nästa målgrupp i Sverige för det här geschäftet. Varje hundägare älskar sin hund, varje kattägare älskar sin katt och man vet att de flesta är beredda att betala ganska mycket, så mycket de har råd med, för att hjälpa sina älskade husdjur. Ingen grupp kan vara tacksammare att skinna på pengar alltså och så får vi samma situation för husdjuren i Sverige som man haft och fortfarande tydligen har i USA vad gäller människor, att försäkringsbolagen får betala varvid djurförsäkringarna blir allt dyrare av det skälet. Sällskapsdjurens sjukvård subventioneras ju inte av staten, som fallet är med humanvården.

Även företagen som tillverkar hundfoder har kommit på den här metoden att  utnyttja veterinärerna för att kränga sina dyrare produkter. Alltså säljer de somliga foder enbart genom veterinärer. Dessa foder kostar skjortan i jämförelse med andra fullfoder och jag kan inte tänka mig att de är dubbelt så dyra att producera. Men veterinärer börjar idag försöka övertala sina ”kunder”, husdjursägarna, att byta till deras dyrare ”specialfoder”, i somliga fall trots att hundarnas besvär inte har  något alls med deras foder att göra och trots att de inte haft minsta magproblem. Jag träffade ett sådant fall för bara några dagar sedan. I det fallet var matte mycket förnuftig och vägrade låta sig övertalas av veterinären.

/Kerstin

Länkar:
1) Må bra till varje pris, Ingrid Carlberg, DN
2) Ny forskning ökar husdjurens livslängd, Ekot
- Känd smärtforskare i USA avslöjad som bluffmakare, Dagens Medicin
- Fusk i studier på läkemedel, Kostdoktorn.se (fler länkar finner man här)
- Novartis skyldiga till olaglig marknadsföring, Läkemedelsvärlden
- Läkemedelsföretag redovisar ekonomiska relationer – i USA, Läkartidningen
- Läkemedelsföretag satsar mer på reklam än på forskning, Vetenskapsradion
- Miljarder satsas för att påverka svenska läkare, SvD (minst 60-70.000 kr/läkare/år)
- Spökskrivare bakom vetenskapliga rapporter, SvD
- Skärpta regler för samarbete med industrin, Forskning o& Medicin
- Sjuka Pengar, Peter Rost
- Piller & profiter, John Virapen
- Pfizer utbildar vårdcentral, Kostdoktorn.se

Via Jenny Westerstrands blogg (1) får jag tips om en artikel i Dagens Juridik.(2) Den handlar om ett projekt som syftar till att utreda och stötta våldsutsatta kvinnor samt partners i samkönade relationer.

Det framkommer i artikeln att c:a 45% av de kvinnor som anmälde sina partners för våld var akademiker, vilket ger en annan än den gängse bilden av hustrumisshandlaren. Det står dock ingenting om hur många av dessa kvinnor som lever i heterosexuella relationer och hur många som lever i en samkönad relation, men jag tror att man kan utgå ifrån att den första kategorin är i majoritet, i synnerhet tror jag det som artikeln har den rubrik den har och på grundval av texten i densamma. (1)

Nästan hälften av de kvinnor som utsätts för våld i nära relationer är akademiker med välbetalda yrken, enligt en ny undersökning. – Det är ingen traditionell bild av brottsoffer som har kommit fram, säger Annika Rejmer, rättssociolog.

Undersökningen bygger på enkätundersökningar och intervjuer med kvinnor som polisanmält att de utsatts för våld av en närstående.

Eftersom hela Sverige gick i taket när samma sak hävdades av de kvinnliga forskare som låg bakom den förtalade rapporten Slagen dam, för några år sedan, så väntar jag nu på att Bo Rothstein ska rycka ut igen och ta heder och ära av de organisationer och institutioner som nu hävdar samma sak som påvisades i Slagen dam, nämligen att det ingalunda bara är utslagna män som misshandlar. För vi kan nog utgå ifrån att de flesta av de här kvinnorna inte lever tillsammans med utslagna män och män på samhällets botten.

Bo Rothstein initierade nämligen en ren förföljelsekampanj mot en av de kvinnliga forskarna bakom rapporten Slagen dam, Eva Lundgren,(3) bl.a. genom att han felaktigt (4) hävdade att rapporten var totalt ovetenskaplig och slutsatserna alldeles galna och att hela Eva Lundgrens forskning var oseriös. Nu är det alltså dags för honom att ge sig på nedanstående projekt.

Projekt Karin är ett samarbete mellan Malmöpolisens familjevåldsrotel, Kvinnokliniken UMAS, Rättsmedicinalverket i Lund och Malmö stads verksamheter Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn samt Embla, ett skyddat boende för offer för hedersrelaterat våld.

………..
Projektet är ett regeringsuppdrag inom ramen för handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer.

/Kerstin

Länkar:
1) You can fool some forskare some time, Jenny W:s blogg
2) Våldsutsatta kvinnor vill hjälpa sina män, Dagens Juridik
3) Fusk på vanlig svenska, DN
4) Bo Rothstein sitter i glashus. Motvallsbloggen 23/8 2007

Nu träder ordförande i Europarådets hälsokommitté, Wolfgang Wodarg, immunolog från Tyskland, fram och talar – om svininfluensan. Han skräder inte orden. Borde, om han hade varit svensk varit en given kandidat för VoF som nästa års förvillare. Nu är han inte svensk emellertid, och får han som han vill, och det tycks han få, så kommer Europarådet att inleda en särskild granskning av FN:s massvaccineringskampanj och vad jag förstår även av hur det läkemedelsindustriella komplexet är sammanflätat med WHO.(1)  Så här sammanfattas Wodargs kritik i Nyheter 24:

Och Wolfgang Wodargs kritik är svidande. Han menar att läkemedelsindustrin för att kunna sälja sina patenterade mediciner påverkat vetenskapsmän och myndigheter samt regeringar över hela världen. (2)

Wodarg berättar att han blev misstänksam mot läkemedelsjättarna redan i början av kampanjen. Så här säger han till Bruno Odent, som intervjuat honom:(3)

Wolfgang Wodarg. We are facing a major failure of national institutions responsible for warning about risks and responding in case a pandemic occurs. In April when the first alarm came from Mexico I was very surprised at the figures furnished by the World Health Organization (WHO) to justify the declaration of a pandemic. I was immediately suspicious: the numbers were very low and the alarm level very high. There were not even into a thousand patients when there was already talk of the pandemic of the century. (2)

(Min övesättning: Wolfgang Wodarg. Vi ser här en allvarlig försummelse vad gäller nationella institutioners ansvar och agerande vad gäller att varna för risker i det fallet en pandemi utbryter. I april, när det första larmet gick från Mexico, blev jag förvånad över de siffror som lades till grund för World Health Orgnisation (WHO) för att grunda beslutet om att utlysa pandemivarning. Jag blev genast misstänksam: antalet var mycket lågt och graden av varning mycket hög. Det fanns inte ens tusen patienter då man började tala om århundradets pandemi.)

Wodarg, immunologen, tycks ha delat Annika Dahlkvists misstänksamhet alltså, ja och övriga läkare och forskare som sagt samma sak förstås. Hon ansåg inte heller att det förelåg behov av massvaccinering, ett av skälen för VoF att ge henne Förvillarpriset.

Wodarg fortsätter med att säga att det faktum att man i maj ändrade definitionen av pandemi ger ytterligare skäl att förhålla sig kritisk. Efter fågelinfluensan hade många regeringar skrivit på avtal med läkemedelsföretag om doser av vacciner till hela befolkningar i det fall WHO utfärdade pandemivarning. Nu gjorde WHO just detta, efter ändringen av pandemidefinitionen, varvid ett antal regeringar världen över tvingades köpa vacciner och betala för massvaccinering av sina befolkningar.

This was only possible because in early May the WHO changed its definition of a pandemic. Before that date there had to be not only a disease which had broke out in several countries at once but also one that had very serious consequences with the number of deaths above the usual average. This aspect was removed from the new definition, to retain the rate of spread of disease as the only criteria.

(Min översättning: Detta var bara möjligt för att WHO tidigt i maj förändrade definitionen av vad som ska anses vara en pandemi- Före detta datum måste det inte bara finnas en sjukdom som plötsligt hade brutit ut i flera länder utan också att denna hade mycket allvarliga konsekvenser med dödstal utöver genomsnittet. Denna aspekt togs bort i den  nya definitionen, så att den har spridningsghastigheten av en sjukdom som enda kriterium.)

Detta innebär i praktiken att våra regeringar skulle vara skyldiga att köpa in vacciner även mot helt ofarliga men smittsamma sjukdomar, om man står fast vid de kontrakt man skrev med läkemedelsbolagen i spåren av hysterin kring fågelinfluensan.

”Nu är svinfluensan en ovanligt mild form av influensa, som tagit färre liv än säsongsinfluensorna brukar göra”, säger Wodarg, dessutom har det visat sig att människor över 60 redan har antikroppar mot influensan ifråga vilket visar att de varit i kontakt med viruset tidigare.

Ytterligare en faktor som förvånade och gjorde Wodarg misstänksam var det faktum att man nu plötsligt rekommenderade två vaccinationstillfällen/person:

Such as, for example, the recommendation by WHO to carry out two injections for vaccines. That had never been done before. There was no scientific justification for this. There was also the recommendation to use only special patented vaccines. There was however no reason for not adding, as it is done every year, specific antiviral particles of this new H1N1 virus, ”completing” the vaccine used for seasonal influenza.

(Min översättning: Som exempelvis rekommendation från WHO att vaccinera med två injektioner. Det hade aldrig gjorts tidigare. Det fanns ingen vetenskaplig grund för detta. Det var också rekommendation att bara använda ett speciellt patenterat vaccin. Det fanns ingen anledning att inte istället addera, som man gjort tidigare år, speciella antivirala partiklar från detta nya H1N1-virus och därmed ha kompletterat det vaccin som använts för vanlig säsongsinfluensa.)

Woaw, det blev pengar det där, för Big Pharma (det läkemedelsindustriella komplexet, som jag brukar säga) som man kallar läkemedelsindustrin för i USA, där kritiken mot densamma blir allt häftigare, något vi inte hör mycket av i Sverige emellertid. Här börjar istället vår Alliansregering sin period med att dra in alla bidrag till Kilen, organisationen som hjälpt läkemedelsberoende under många år. Det torde ha förnöjt läkemedelsindustrin som tjänar stora pengar på dem som blir beroende av deras droger. Om regeringens åtgärd var en tillfällighet eller inte det överlåter jag till läsaren att bedöma.

Hur kan man rättfärdiga vad som hänt, undrar intervjuaren Bruno Odent? Jo, efter fågelinfluensan utarbetades planer vid fall av pandemier, där regeringar gjorde överenskommelser med Big Pharma, så här säger Wodarg vidare om saken:

On the one hand the labs committed themselves to keep ready to develop the preparations, on the other hand, states assured them they would buy them all. After this strange deal the pharmaceutical industry took no economic risk by engaging in new fabrications. And it was sure to touch the jack pot in the case of a pandemic outbreak.

(Min översättning: Å ena sidan förband sig laboratorierna att vara beredda att utveckla förberedelser (?), å andra sidan, lovade stater att de skulle köpa dem (vaccinerna). Efter denna underliga överenskommelse tog läkemedelsföretagen inga risker när de började tillverkningen. Och man var säker på en jackpot om en pandemi skulle bryta ut.)

Så kommer Wodargs verkliga anklagelse:

….it’s just a normal kind of flu. It does not cause a tenth of deaths caused by the classic seasonal flu. All that mattered and that led to the great campaign of panic which we have seen was that it was a golden opportunity for representatives from labs who knew they would hit the jackpot in the case of a pandemic being declared.

(Min översättning och min fetstilning:.. ja det här är bara en vanlig influensa. Den förorsakar inte ens en tiondel av det antal dödsfall vi ser vid den klassiska säsongsinfluensan. Det enda som spelade  någon roll och som ledde till den omfattande panikkampanjen som vi har sett, var att det här var ett gyllene tillfälle för laboratoriernas (läkemedelsbolagen) representanter som visste  att nu skulle de få en jackpot om  en pandemi förklarades.)

Hur, undrar intervjuaren, kunde en sådan process komma tillstånd inom WHO? Jo, förklarar Wodarg, det beror på personalunionen mellan WHO och läkemedelsindustrin.

Vi får i artikeln också veta att bara i Tyskland tjänade Big Pharma 700 miljoner Euros, (somligt har kanske sålts vidare). Så slutklämmen (och apropå indragningen av alla medel till Kilen):

Has the tremendous global operation of disinformation also been possible because the pharmaceutical industry had ”representatives” even within the governments of the most powerful countries?

Wolfgang Wodarg. As regards the ministries, that seems to me to be obvious. I can not explain how specialists, very smart people who know the problems of the influenza disease by heart, did not notice what was happening.

Min översättning: Har denna enorma globala operation av desinformation också möjliggjorts genom att läkemedelsindustrin har ”representanter” till och med inom de mest inflytelserika ländernas regeringar?

Wolfgang Wodarg: Vad gäller regeringarna så verkar det ganska uppenbart. Jag kan inte förklara hur specialister, mycket intelligent folk som känner väl till problemen med influensor, inte observerade/reagerade på vad som hände.

Den som håller sig informerad har kunnat ta del av ovanstående på nätet under flera dagar och även om man skymtat lite om det här i svenska media (4) så har det varit nästan bedövande tyst om saken hittills, fast det här borde vara ren massmediadynamit. På eftermiddagen idag kunde vi emellertid höra ett kort inslag om saken på Ekot, (5) inte särskilt utförligt dock. Här gäller det kanske att vara försiktig så att regeringen inte säljer ut SR innan den eventuellt tvingas avgå.

Läs artikeln med intervjun med Wodarg, den innehåller mer information än den jag refererar här. Jag tillhör också dem som varit skeptiska hela tiden förresten och som inte har vaccinerat sig. (6-9)

/Kerstin

Länkar:
1) Faked Pandemics – a threat for health, av EU ännu icke accepterat krav från Wodarg m.fl.
2) Expert: H1N1-vaccinet är en bluff, Nyheter 24, Wolfgang Wodarg i Nyheter 24
3) Influenza A: ”They Organized a Psychosis”
4) Dan Jönsson: Var svinet en anka? FN blev snuvat av läkemedelsindustrin, DN
5 ) WHO granskar sin hantering av influensan, Ekot  15.45
6) Flunsahysterisk – inte jag
7 ) Apropå flunsahysteri, Motvallsbloggen 28/7 2009
8.) Förslag om anmälningsplikt vid “nya influensan”, Motvallsbloggen 06/05 2009
9) Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, Motvallsbloggen 30/1 2008
10)Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, Motvallsbloggen 30/1 2008
11) Desinformation om biverkningsriskerna för barn och foster med tiomersal i vaccin, Mats Berlin, prof. em. miljömedicin, Läkartidningen

Sitter just och lyssnar till Studio Ett, om problem med läkemedelsförskrivningen, att patienter ofta får preparat som inte bör ges tillsammans, varvid somliga dör av biverkningar/samverkan mellan sådana preparat.(1) Så sitter Eva Nilsson Bågenholm, ordförande i Sveriges Läkarförbund, och påstår att det här problemet inte beror på att läkare är okunniga utan på att man inte har tillgång till patienternas journal varför läkaren ofta inte vet vilka preparat dessa redan äter.

Hennes försök att försvara läkarkåren må vara välmenande, men hon vet inte vad hon talar om, såvida hon inte ljuger rätt upp och ner förstås.

Några exempel:
En god vän till mig, vars gamla mamma fick ett nytt preparat, kollade i FASS och läste att just detta preparat inte skulle ges tillsammans med en annan medicin som just den här äldre damen åt. När den gode vännen påpekade detta för läkaren, viftade denne bara bort hans påpekande med ett: Jaja, det där behöver man inte bry sig om.

En mig närstående anhörig fick läkemedlet Vioxx för några år sedan och innan preparatet drogs in. Hon drabbades direkt av biverkningar som var mycket obehagliga och gick till läkaren och påpekade detta. Varpå läkaren förklarade för henne att det där var nog bara inbillning, men visst, ville hon ha ett annat läkemedel, som var dyrare dock, så kunde hon väl få det då. När vi senare kollade i FASS visade det sig att just de biverkningar som hon hade drabbats av kunde bli livshotande och den som drabbades av sådana skulle omedelbart upphöra med preparatet. Här kan man inte skylla på att läkaren inte hade hennes journal. Det var samma läkare som hade skrivit ut Vioxx till henne som ansåg att hon led av inbillningssjuka.

En dotter till en annan god vän gick till läkaren för några veckor sedan, för att hon kände sig dålig och fick andningssvårigheter. Hon lider av astma. Läkaren skrev ut ett SSRI-preparat till henne.Två dagar senare åkte hon in igen. Hon hade drabbats av svininfluensa. Vad skulle hon med SSRI till – jo hon diagnosticerades förstås direkt som en inbillningssjuk.

Min gamla mamma började ramla två dagar efter att man hade skrivit ut Sobril (ett bensopreparat) till henne, ett preparat som har yrsel som känd biverkan. Den läkare som skrivit ut preparatet till henne var förnuftig och tog bort preparatet, men på det boende hon strax därpå hamnade, skrev en annan läkare ut ett annat benso, trots att jag sagt ifrån om sådana preparat, varvid mamma började ramla igen. Men enligt personal och läkare berodde hennes ramlande på att hon var gammal. Det gjorde det inte för när jag till slut, och efter hårda motsättningar, fick läkaren att sätta ut preparatet, slutade mamma att ramla.

Bara några exempel. De här läkarna, som ingalunda är undantag, snarare typiska, har endera dåliga kunskaper, eller så är de nonchalanta över gränsen till det oanständiga. Mitt förslag är att de bl.a. inte förstår sannolikhetsläran. Deras läkemedelskonsulenter talar om för dem att de biverkningar som kan förekomma, eller som nämns i FASS, är så sällsynta att dem behöver läkarna i praktiken inte räkna med. Kanske talar läkemedelsföretagens försäljare också om för läkarna att de där varningarna står där mest för att det krävs i USA för att läkemedelsbolagen inte ska bli ersättningsskyldiga för sådant “de är helt oskyldiga till”. Kanske resonerar läkare som så att eftersom dessa  biverkningar är så sällsynta kommer de aldrig under sin läkartid att träffa på dem hos någon patient. Inte lätt att veta men det handlar i varje fall ofta om annat än att läkare inte vet vilka andra preparat en person äter.

Lägger vi så till att läkare, som tidigare var de enda som fick anmäla biverkningar, sannolikt inte gör det, i  varje fall inte när de menar att patienten bara är inbillar sig dem, varför biverkningar troligen är mycket vanligare än de påstås vara, så blir bilden ännu mörkare. Ovanpå detta vet vi idag att läkemedelsföretagens s.k. tester av läkemedlen lämnar mycket övrigt att önska vad gäller vetenskaplighet och noggrannhet.

De få gånger jag sökt läkare de senaste 15 åren, så har ingen enda frågat mig om jag äter några andra mediciner! Så när Eva Nilsson Bågenholm påstår att hela problemet beror på att läkarna inte vet vilka peparat patienterna tar, med att de alltid försöker ta reda på den saken, så är det möjligt att hon är i god tro men hon kommer därvid att vilseföra människor, förvilla dem alltså. Jag skulle alltså rekommendera henne till VoF som nästa års Förvillare. Hon tycks ha en viss fallenhet för att förvilla även enligt andra. (2, 3)

Den sorgliga sanningen är att idag behöver man nästan vara läkare själv för att själv kunna avgöra vilka mediciner man behöver. Man kan inte lita på läkarna nämligen, vilket väl huvudsakligen har sin grund i att den utbildning de får efter sin grundutbildning står det medicinindustriella komplexet för och detta vill i första hand tjäna pengar och ser gärna att läkare skriver ut deras preparat för allt möjligt, även för sådant de inte är ämnade och godkända för. (4, 5) De läkare som inte är direkt korrumperade är istället ofta offer för dem som är det. (6, 7)

/Kerstin

Länkar:
1) Dödliga läkemedelskombinationer, Sudio Ett, SR
2) Sjukhusläkaren.se
3) Marie Wedin hotar att avgå efter strid med Bågenholm, Dagens Medicin
4) Big Pharma Spends More On Advertising Than Researc And Development, Study Finds, Science Daily
5) Big Pharma. Bad Science, The Nation
6) Big Pharma’s Profit Pursuit Means Fewer New Drugs, Report Says
7) Big Pharma: Baxter Files Swine Flu Vaccine Patent a Year Ahead of Outbreak, Global Resarch.ca
Skriv under Budkavle för välfärd”

Jag läser runt på nätet om SSRI. Sedan tidigare vet jag ju att depressioner, enligt teorin, beror på brist på serotonin i hjärnan. Därför sätter man in SSRI, som antas/påstås öka serotoninmängden i densamma (vad jag vet mäter man dock inte serotoninförekomsten i patientens hjärna före eller efter insättandet av SSRI, så att mängden blir den rätta). Detta är ”den vetenskapliga teorin” (förenklade varianten) bakom ordinerandet av SSRI alltså och som man förstås anser vara vetenskapligt belagd, eftersom alla läkare ska grunda sin verksamhet på vetenskap och beprövad erfarenhet och läkare skriver ut alltmer av de här preparaten och för alltfler olika ”åkommor”.

Under ”kringläsandet” hittar jag följande stycke i ett dokument från FDA (Food and Drug Administration, USA) från 22/3 2004. Om just effekterna av SSRI:

Health care providers should carefully monitor patients receiving antidepressants for possible worsening of depression or suicidality, especially at the beginning of therapy or when the dose either increases or decreases. Although FDA has not concluded that these drugs cause worsening depression or suicidality, health care providers should be aware that worsening of symptoms could be due to the underlying disease or might be a result of drug therapy. (1)

(Min översättning: Hälsovårdande enheter/institutioner ska/bör noga iaktta patienter som får antidpressiva medel, om deras depression fördjupas eller om de blir mer självmordsbenägna, speciellt i början av terapin eller när dosen endera höjs eller minskas. Även om FDA inte har dragit slutsatsen att dessa preparat förorsakar fördjupad depression eller ökad självmordsbenägenhet så bör hälsovårdande instans vara medveten om att symtombilden kan bli allvarligare och att det kan bero på den underliggande sjukdomen eller kan vara resultat av medicineringen (med SSRI alltså: min anm).)

Vad får man ut av detta? Egentligen är hela stycket så självmotsägande att man häpnar. Jo, säger man, depressionen och/eller självmordsrisken kan öka när man börjar äta SSRI (Zoloft, Paxil, Celexa, Effexor, Remeron m.fl.) eller när man slutar äta dem, när man ökar dosen eller minskar den. Eventuella försämringar, menar man, beror endera på de preparat man äter, för lite eller för mycket av dem, eller på ”den underliggande” sjukdomen.

I det senare fallet borde depressionen/sjukdomen kunna tänkas bero på något annat än det som det förskrivna preparatet tänks bota, inte på serotoninbrist alltså, eftersom man borde bli åtminstone lite bättre med SSRI, som ju ökar mängden av serotonin i hjärnan, den brist som påstås förorsaka depression. Svenska läkare brukar hävda det senare, och att förbättringen kan ge initiativförmågan tillbaka   (deprimerade saknar ofta initiativ) redan innan depressionen lättat och därmed leda till självmord eller till våldsagerande. FDA nämner dock inte denna förklaring till eventuell ökad självmordsrisk mm vid påbörjandet, avslutandet  eller ökning eller minskning av en SSRI-medicineringen. Tvärtom motsäger man denna förklaring.

Det är något oroande med medicinska preparat som kan resultera i lite vad som helst, som endera gör patienten friskare eller sjukare, och att både inmundigandet av det och upphörandet med det, samt ökande av dosen eller minskande av densamma, kan göra en sjukare – eller friskare och om vilkas verkningar läkare och experter tycks ha helt olika uppfattningar. För mig låter alltihop väldigt mycket som häxkonst eller rent lurendrejeri. Förklara det gärna för mig, den som kan.

Logiken talar alltså för att det är något allvarligt fel på teorin bakom SSRI, på vetenskapen som förskrivandet av dessa preparat vilar på. Behandling med SSRI förefaller mig snarare handla väldigt mycket om trial and error, som inte brukar betraktas som vetenskap eller anses utgöra evidensbaserad behandling. Min uppfattning att så är fallet stärks dessutom av vad jag sett av folk i min närhet som börjat äta de här preparaten. Men visst, trial and error kan ibland leda till att man hamnar rätt – av en ren slump. Vetenskap handlar detta emellertid inte om, och inte heller om beprövad erfarenhet.

Någon som blir imponerad av den vetenskapliga stringensen här? Inte jag. Vetenskapsfilosofen Karl Popper skulle ha rivit sitt hår om han hade levt och läst ovanstående citerade stycke.

/Kerstin

Länk:

1)  Subject: WORSENING DEPRESSION AND SUICIDALITY IN PATIENTS BEING TREATED WITH ANTIDEPRESSANT MEDICATIONS, FDA

Skriv under Budkavle för välfärd”!

I kommentarer till tidigare inlägg har jag hävdat att mängder av läkare, och tillägger här psykologer, sprider förvillande påståenden omkring sig, påståenden som de inte har några tillförlitliga vetenskapliga belägg för. Så låt mig här ta ett exempel:

I dagarna har en man i Finland skjutit ihjäl sin tidigare sambo, flera andra personer samt sig själv. Detta är inte det första fall av det slaget vi ser. Det har nämligen visat sig att en del människor blir aggressiva när de äter SSRI (antidepressiva) eller andra preparat av det här slaget. I en del om än väldigt få fall yttrar det sig så att de begår självmord, i andra i att de börjar skjuta vilt omkring sig och tar med sig ett antal andra människor i döden också. Den vanligaste förklaringen, från läkare, psykiatriker och psykologer, får vi i Aftonbladet:

Det som utlöser våldsdåden kan motsägelsefullt nog vara att den deprimerade börjar må bättre.

– Vi vet att vård eller medicinering ibland löser den handlingsförlamning som personen har och att patienten tar sitt liv när depressionen släpper. Alkohol han ha samma effekt. (1)

Den som intresserat sig för det här området har hört den här förklaringen många gånger tidigare.

Att påstå att en person som börjar må bättre, börjar tillfriskna, kan bli mordisk – just för att den börjar bli bättre/tillfriskna, är ett absurt påstående. Det rimliga vore att istället säga att somliga, men en mycket liten del, av dem som börjar äta antidepressiva preparat, drabbas av paradoxala reaktioner, som gör att de blir helt galna av preparaten. För det är nämligen tecken på ren galenskap att skjuta en massa människor på en gång på det sätt som vi sett många exempel på de senaste 20 åren – märkligt nog under samma tid som man prånglat ut miljontals och åter miljontals doser av antidepressiva preparat.

Det har nästan undantagslöst visat sig att de här skyttarna har varit i kontakt med läkare för sina depressioner eller för sin nedslagenhet och har de det kan vi vara säkra på att de har stått på något, ofta flera, lugnande eller antidepressiva preparat. I de flesta fallen framgår detta klart av artiklarna om dem i massmedia. Den betydligt rimligare förklaringen, eller hypotesen, att några få reagerar med obehärskad aggressivitet på preparaten, vill man inte använda sig av dock. Det kan möjligen bero på att den skulle kasta en skugga över de antidepressiva preparaten, de där som skrivs ut för allt numer, från allmän nedslagenhet över nackspärr till sorg efter en nära anhörigs bortgång och som läkemedelsbolagen tjänar ofantliga summor pengar på.

Läkarna lutar sig här säkerligen mot läkemedelsföretagens undersökningar, som påstås vara vetenskapliga och fullt pålitliga. Men det är de inte alltid.

Idag har man, i alla fall indirekt, börjat erkänna att de antidepressiva preparaten inte är den stora frälsningen från alla problem, som man hävdade när de introducerades och under de 15 följande åren. Dels har man sjukpensionerat alltfler personer under de här åren, pga depression. De borde rimligen ha blivit friska istället om ”mediciner” av det här slaget fungerade så effektivt som hävdas och om orsakssambanden (för lite serotonin i hjärnan = depression) vore så vetenskapligt säkerställda som man gör gällande och om höjandet av serotoninhalten i hjärnan fungerade lika botande som tillförsel av insulin gör vid allvarlig diabetes, som också ofta påstås. Att antalet utdelade elchocker ökat kraftigt de senaste åren, tyder också på att många människor inte alls blir hjälpta SSRI-preparaten. I så fall skulle man inte behöva utsätta dem för elchocker – också. Men detta diskuteras inte.

Tidigare har Björn  Beerman, professor på Läkemedelsverket förklarat självmord i samband med SSRI- eller psykofarmakamedicinering så här:

- Är man riktigt mentalt förlamad, då orkar man inte ens tänka på att ta livet av sig.

– Sen gör medicinen att man blir lite mer aktiv, men man känner sig fortfarande usel och värdelös, då finns risken att man ser självmord som utväg. (2)

Beermans förslag är förstås inte ett vetenskapligt belagt påstående utan något man tror. Den trista sanningen är att läkarkåren/forskarna inte vet vad de faktiskt gör med människors nervsystem när de börjar laborera med sådana här preparat. De har en ”teori”, som i det här fallet är liktydig med en ”gissning om ett orsakssamband”. Man presenterar dessutom definitivt inte en vetenskapligt fastlagd förklaring när man påstår att somliga blir mordiska/galna/självmordsbenägna när de börjar må bättre eller börjar tillfriskna. I vetenskapliga sammanhang kallar man sådana här förklaringar för ”ad hoc-förklaringar”, dvs förklaringar som man tar till för att rädda sin teori när man iakttar fenomen som motsäger den. I det här fallet räddar man en teori som man har lagt till grund för behandling av en ofantlig massa människor, varav en viss andel har blivit riktigt dåliga eller mycket sämre av behandlingen.

Den gängse förklaringen till massmördande av det här slaget, som vi börjat se de senaste 20 åren, eller till självmord i samband med påbörjad medicinering med SSRI, handlar alltså om förvillande verksamheter från läkarkårens och somliga forskares sida. De har varken vetenskap som grund för dem eller beprövad erfarenhet. De tror.

Det är inte alltid så lätt att dra en skarp gräns mellan vetenskap och icke-vetenskap och det står idag ingen helt enad läkarkår bakom tron på SSRI:s undergörande effekter.(3)

/Kerstin

Länkar:
1) ”Vill hamna i centrum”, AB
2) ”Självmordstankar – tecken på tillfrisknande”, AB
3) Antidepressiva läkemedel inte så effektiva som de framställs,Dagens Medicin 19/2 2008

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Nu  har jag läst igenom de exempel från Annika Dahlqvists blogg som man lagt ut på VoF:s forum, som exempel på hur hon förvillar folk, och visst, ett och annat uttalande är inte vetenskapligt stringent. Och som någon påpekat i kommentarerna till mitt förra inlägg, man säger ingenting i motiveringen mot Annika Dahlqvists antikolhydrat/fettdiet. Nej visst, men de uttalanden hon gjort sig skyldig till, som man kan kritisera, är hon för det första inte ensam om i läkarkåren, för det andra är de inte allvarliga nog att utse henne till årets förvillare.

Dessutom tror jag inte för ett ögonblick att det är de här uttalandena som man irriterar sig på från VOF:S sida, utan det är i själva verket hennes viktiga kritik av den allmänna läkardogmen, att det är fett man blir fet av, som man vill komma åt. På den punkten har man emellertid inte tillräckligt vetenskapligt på fötterna för att ge henne ”förvillarpriset” så då samlar man ihop lite av Annikas lösa och inte helt vetenskapligt grundade funderingar och förnedrar henne för dessa istället. Man är givetvis väl medvetna om att detta undergräver förtroendet för allt hon säger.

Gladast för att hon får förvillarpriset är säkert läkemedelsindustrins företrädare, liksom livsmedelsindustrins. Detta sagt utan att implicera att någon eller några i VOF:s styrelse skulle vara anlitade av dessa företag.  Men vi vet att läkemedelsföretagen tjänar stora pengar på bantningspreparat och kolesterolsänkare (även på preparat mot diabetes,) pengar de inte skulle tjäna om människor inte hade viktproblem. Vi vet också att livsmedelsindustrin tillverkar mat som inte sällan består av lika många kemikalier som av naturliga råvaror och där socker tillsätts till nästan allting -i synnerhet till mat som påstås vara ”smalmat”, nämligen lättprodukterna.

Till Årets Folkbildare, å andra sidan, har man valt prof. emeritus i zooekologi, Staffan Ulfstrand.

Ledsen att behöva säga det, men allt han har skrivit och sagt de senaste tio åren är inte heller absolut säkert vetenskapligt belagt. Han spekulerar en hel del han också, exempelvis om människans evolutionshistoria, som vi faktiskt vet ganska lite om med säkerhet, och påstår saker om denna som man definitivt inte har säkra vetenskapliga belägg för. Skulle man vara konsekvent borde man ställa samma krav på att ”folkbildaren” har absolut vetenskapligt oantastliga belägg för allt han säger som man kräver att ”förvillaren” borde ha haft. Men i Ulfstrands fall ser man till helheten och anser den vara god.  I Annika Dahlqvists fall  gör man motsatsen, plockar ut ett antal detaljer som man anser att hon inte har vetenskaplig grund för och utesluter det väsentliga i hennes gärning. Inte snyggt enligt min uppfattning. I synnerhet som man måste vara medveten om att förvillarpriset också spiller över på det väsentliga hon har att säga, det som gjort många människor friskare.

/Kerstin

Länkar:

- VOF Forum, från Dalhqvists blogg

- Årets folkbildare och Årets förvillare, VoF

- Förvillande förvillarpris från Folkvätteföreningen, Toxiska epistlar

- Dan Larhammar och hans dolda jäv, Toxiska epistlar

- Makarna Larhammar del 2, Toxiska epistlar

- Larhammaraffären, del 3, Toxiska epistlar

- Mänsklighetens utveckling – mannens utveckling, Kvinnan, djur eller människa

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Läser att Annika Dahlqvist har utsetts till årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF).  På föreningens hemsida läser vi: 

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har till uppgift att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt.

Jag är sedan ganska många år medlem i denna förening men kommer nu att gå ur densamma då jag anser det vara ett så stort misstag att utnämna Annika Dahlqvist till årets förvillare att jag inte längre kan stödja föreningen. Det beror kanske framför allt på att jag har egna “erfarenheter” av hennes diet, och att den faktiskt fungerar, man blir tjock av socker, inte av fett och man mår bättre om man avstår från att det förra och äter mer av det senare. Som vetenskapsteoretiker anser jag alltid att när kartan och verkligheten inte stämmer överens, då är det verkligheten som har rätt. 

Jag menar att just i dessa dagar, när det börjar komma fram forskningsresultat som lutar åt samma håll som Annika Dahlqvist då är det inte läge att utse henne till årets förvillare. Men så här motiverar VoF sitt val av Annika Dahlqvist:

 Till Årets förvillare 2009 utses läkaren Annika Dahlqvist. Skälet är att hon under året uttalat sig på ett särskilt ovederhäftigt sätt om kopplingen mellan kost och sjukdom. Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer.

 Annika Dahlqvist har också spridit egendomliga påståenden om kopplingen mellan kosten och cancer. Den som äter en kost med mycket fett får enligt henne inte cancer, vilket inte bara är okunnigt utan skuldbelägger människor som insjuknar i cancer. Bakom myndigheternas råd ser hon en konspiration av industriintressen. Hon påstår att “etablissemangets” kostråd orsakar cancer och att mammografi därför inte skulle behövas. Ett sådant uttalande riskerar att leda till att kvinnor avstår från mammografi och till att fler fall av bröstcancer inte upptäcks i tid. I stället för att förstå att det ligger diskussioner bakom varje beslut, där fördelar vägs mot nackdelar med de rekommendationer som ges, föredrar Annika Dahlqvist konspirationsteorier. 

Som läkare har Annika Dahlqvist ett särskilt ansvar för att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Att i stället sprida okunnigt tyckande och direkta felaktigheter är att missbruka sin ställning och det motiverar att hon får utmärkelsen Årets förvillare.

Det här är en soppa av ogrundade påståenden och där man tillskriver Annika Dahlqvist påståenden och åsikter som hon inte framfört. För en utförligare analys av den här motiveringen rekommenderar jag läsning av ett inlägg om saken av Bo Zackrisson på hans blogg Toxiska epistlar. (Se även länkar nedan till fler artiklar om saken på Toxiska epistlar)

Läkarkåren ska arbeta utifrån “Vetenskap och beprövad erfarenhet”. 

Vad betyder det? 

Vad vetenskap är kan vara nog så knepigt att bestämma men låt oss för enkelhets skull säga att den handlar om systematiska och upprepbara undersökningar/experiment. Sådana är förvisso förnuftiga och ska läggas till grund för läkarnas arbeten men när vi har konstaterat detta tvingas vi också konstatera att det är mycket svårare, i många fall, att avgöra vad sådana här systematiska undersökningar eller experiment faktiskt visar, än de flesta tror. Det handlar i inte så få fall om tolkningar av resultaten, ibland om tolkningar som inte är riktiga dessutom. 

Men “beprövad erfarenhet”, vad är det?

Normalt menar vi att erfarenheter är sådant man skaffar sig genom att vara med. Om jag upprepade gånger ser att min hund blir bra från sina magbesvär när jag ger den en viss kost, är detta då “beprövad erfarenhet”? Eller ska det vara en bestämd person (veterinär, forskare) som “gör erfarenheten” för att den ska räknas? Hur många fall ska denna person, eller om man accepterar att vem som helst kan  göra erfarenheter, erfara för att det ska kallas “beprövad erfarenhet”? 

Eller ska man förstå begreppet “beprövad erfarenhet” så att det i själva verket betyder samma sak som “vetenskap”. I så fall borde man slopa begreppet i rekommendationen till läkarna. Då betyder det inget annat än att läkaryrket ska bedrivas i enlighet med “vetenskap och vetenskap”. Det räcker då att säga att läkare ska agera utifrån “vetenskaplig grund”.

Men nej, så kan man inte göra för det finns en mängd åkommor där det inte finns någon vetenskap att hänvisa till utan där läkarna måste lita till sin egen intiution och/eller tidigare erfarenhet. Då inställer sig följdfrågan: Kan läkarens beprövade erfarenhet i somliga fall var bättre som vägledare vid behandling av somliga åkommor än vetenskapliga undersökningar? Många skulle nog säga att så kan vara fallet ibland. 

Vad gäller Annika Dalqvist så har hon en stor erfarenhet av att behandla exempelvis diabetessjuka med sockerfri diet, och där resultaten varit mycket goda, liksom att hjälpa tjocka människor att bli av med övervikt. Hon måste under alla omständigheter anses agera utifrån beprövad erfarenhet. Idag kommer det dessutom fram forskning som stödjer hennes åsikter och behandlingsmetoder. Hennes dietrekommendationer lider emellertid av den allvarliga bristen att de inte inbringar läkemedelsföretagen miljarder och åter miljarder.

Själv har jag hunnit bli 66 år vid det här laget och när jag var ung och gick i skolan var nästan inget enda barn tjockt. Det man på den tiden kallade “en tjock människa” dessutom, går idag för normalviktig. Omkring 40-50% av dagens skolbarn skulle vi ha betraktat som mulliga eller tjocka när jag var barn och ung. Vi drack inte läsk eller Coca Cola mer än vid enstaka festliga tillfällen och godis var inte heller något vi åt dagligen, inte ens varje vecka. Vår mat på den tiden var fetare och innehöll nästan inget socker alls.

Läkarkåren brukar hävda att eftersom självmordsfrekvensen har gått ner sedan man introducerade SSRI-preparaten, så bevisar det samtidiga uppträdandet av dessa två fenomen ett kausalt samband mellan dem. Vore denna kår konsekvent skulle den självklart hävda att socker är fettbefrämjande medan fett inte är det. Det är nämligen oomtvistligt så att den s.k. fettmaepidemin utbrutit de senaste decennierna och just under den tid då läsk och Coca Cola blivit vardagsdryck och godis de normala mellanmålen för både barn, ungdomar och vuxna och då livsmedelsföretagen lanserat fettsnål mat, där fettet ersatts av socker för smakens skull. Men det gör man inte – underligt nog. Istället säger läkarna vad läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin vill att de ska säga – kalla mig gärna konspirationsteoretiker här, i vissa fall är sådana teorier helt riktiga, att tro annat är att vara oförlåtligt naiv. 

Heder åt Annika Dahlqvist alltså, som inte låter sig tystas i den här frågan, trots att hon blivit trakasserad och felciterad, och för att hon inte stämmer in i den kör som sjunger läkemedelsbolagens och livsmedelsindustrins lov.

/Kerstin

Länkar:

- Årets folkbildare och Årets förvillare, VoF

- Förvillande förvillarpris från Folkvätteföreningen, Toxiska epistlar

- Dan Larhammar och hans dolda jäv, Toxiska epistlar

- Makarna Larhammar del 2, Toxiska epistlar

- Larhammaraffären, del 3, Toxiska epistlar

Skriv under Budkavle för välfärd”!