 |
Högerns svarta bok är ingen festlig läsning men ett av inläggen, skrivet av Aron Etzler, ”Privata vårdaffärer”, är så kusligt att man mår fysiskt illa av att läsa det. Jag har visserligen tyckt mig se precis det han berättar om, men att så här få ett påtagligt belägg för vad som pågår är ändå chockerande.
Aron Etzler berättar i sitt inlägg i boken om några seminarier som han närvarade på och om hur högern och socialdemokraterna i praktiken samverkar för att gå bakom ryggen på svenska folket. |
Det första seminariet hölls 2 oktober 2007 på inbjudan från branschtidningen Dagens Medicin under titeln ”Privata vårdaffärer – en ny marknad öppnar sig”. Vi får läsa om hur medvetet högern, Moderaterna och deras svansar, de små borgerliga partierna, går tillväga för att lura befolkningen. Det ska inte talas om ”privatiseringar” för det tycker inte svenska folket om, utan man ska tala om ”valfrihet” och ”mångfald” istället. Det har vi som är politiskt intresserade både hört tidigare och sett mängder av exempel på. Nu ska också ordet ”kvalitet” lyftas fram, får vi veta.
De privata vårdföretagen tycker att privatiseringarna inte går snabbt nog och menar att det är dags att tala om ”sjukvården som en bransch” och någon anser att man nu måste börja tala om hur privat sjukvård är bättre än offentlig vård.
Vad vi ser här är ett exempel på hur strategin att lura väljarna läggs upp. Privat vård är inte automatisk bättre än offentlig, men den ger privata företag större profiter. Som Aron Etzler påpekar och visar, har alla undersökningar visat att kommersiell vård framför allt blir dyrare (sid 229).
Det här vet också de flesta av oss som följer med i politiken och samhällsfrågor. Det riktigt ruskiga läser vi emellertid i avsnittet om nästa seminarium, 7/4 2008, som anordnades av Sveriges kommuner och Landsting ”på temat välfärdens finansiering”. Eftersom flera undersökningar visar att en majoritet av svenska folket vill ha offentligt finansierad vård (sid 223), måste politiker och administratörer hitta en strategi som gör det möjligt att genomföra privatiseringar i strid mot väljarnas uttalade önskemål, vilket det här seminariet handlar om.
Den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg deltar med ett inlägg. Han säger inledningsvis att:
De ökande kraven på välfärden, tillsammans med en befolkning som blir allt äldre och kräver mer vård leder till ett svårt dilemma för staten. Att höja skatterna är omöjligt: då flyttar företag och begåvade personer, så välfärden förfaller.
Mer egenfinansiering föreslås och det innebär givetvis att alltmer av det vi lärt oss uppfatta som välfärd, skolor, vård, omsorg, endast kommer att bli tillgängigt för de rika och välbärgade, precis som fallet är i USA:
Ni hör aldrig en politiker säga att folk skall ta mer ansvar för sin egen välfärd.
Vissa saker kan man inte ens säga i offentligheten idag, säger Borg. (s 236)
Så får vi läsa om hur Borg föreslår en process, för att förändra svenska folkets åsikter i frågan och för att få oss att acceptera övergivandet av den allmänna välfärden:
Först måste frågan upp på dagordningen. Man måste börja diskutera om välfärdssystemen är hållbara. Därefter kan man utarbeta en alternativ lösning. Sedan drivs frågan mot beslut. Därefter säkerställer man en majoritet.
Det första stegen kan bedrivas av tjänstemän, säger Borg……
………………..
Förebilden för Borg är processen som föregick det nya pensionssystemet i mitten av 90-talet. Det var ett mycket svårt beslut, menade Borg, eftersom det handlade om att ändra något som uppfattades som ”juvelen i kronan” i välfärdsbygget. Det nya systemet hade aldrig gått igenom på en socialdemokratisk kongress. När processen väl var igång gav det ”konvulsioner inom socialdemokraterna”. Men processen rullade på. Avgörande var att det fanns några som drev på och skapade ett krismedvetande (min kursivering). Och en partiöverskridande överenskommelse. Det allra viktigaste är därför att politikerna först är ense om problemet. ”Mitt råd är: bli eniga över partigränserna”, säger Borg.(s 236)
Etzler beskriver så hur Maria Rankka, f.d. MUF-ordförande och chef på Timbro (i oktober i år tillträdande chef för Stockholms Handelskammare), och Niklas Nordström, f.d. SSU-ordförande och numer PR-konsult är helt överens med Borg. De menar båda att förändringarna ska vara genomförda före valet 2014.
Etzler skriver:
Per Borgs agenda handlar om att inte lämna några val åt väljarna: partierna ska vara överens. Borg har ju talat om varför: vissa saker vågar ingen säga att de tänker göra. Och utan alternativ blir det ingen debatt. (sid 240)
Etzler slutar sin mer än läsvärda artikel med följande:
Man kan också fundera över hur det kan bli så att makthavare tycker att det största problemet som finns är frågan om hur man ska klara av att riva välfärdssystemet bakom ryggen på medborgarna.
Vi som varit med en tid har ju förstått att det är så här det går till bakom fasaderna. Vi såg det ifråga om avregleringarna på 80-talet. ifråga om EU-anslutningen, ifråga om flera grundlagsändringar, bl.a. en som just beslutats utan att de flesta av oss ens hört talas om att en sådan är på gång. Vi såg det när det nya skattesystemet introducerades och, som Borg påpekar, när det nya avsevärt mycket sämre pensionssystemet beslutades. Vi såg det när det svenska försvaret avskaffades och ersattes med ett antal attackstyrkor vars huvudsakliga uppgift det är att kriga på USA:s sida runtom på jorden och inte att försvara det svenska territoriet. Men det här är första gången jag ser den här politiska processen och de makthavandes agerande så klart avslöjade.
Detta, vill jag vidare hävda, är ingenting annat än gigantisk konspiration från makthavarnas sida mot svenska folket och för de stora multinationella företagens intressen, de där som ska tjäna stora pengar på vården av dem av oss som har råd att betala.
Nästa, i förstone otroliga men helt befogade misstanke blir ju att de etablerade är glada över att SD går framåt, eftersom det nu gäller att oskadliggöra de vänsterkrafter som kan tänkas attrahera väljarna när de övriga partierna går de multinationella företagens ärenden istället för svenska folkets.
Man skulle naturligtvis kunna hålla med de konspirerande politikerna och tjänstemännen om de premisser de agerar utifrån vore riktiga, men det är de inte. Det är helt enkelt inte så att ”vi inte har råd” med allmän och offentligt finansierad välfärd. För det första har Sverige, som nation, aldrig varit rikare än idag (det är bara fördelningen av rikedomen som förändrats till fördel för de allra rikaste). För det andra har produktiviteten/person ökat så mycket sedan 1970-talet att det är rent löjligt att hävda att de arbetande inte längre kan försörja de sjuka, de arbetslösa och de gamla. Kunde vi det då, då kan vi det idag, om viljan och den politiska insikten finns.
Det handlar helt enkelt inte om att ”vi inte har råd”. Det handlar om att de megarika inte vill vara med och betala för den allmänna välfärden och att de hittat en möjlighet att slippa den saken. Det handlar om hur de megastora multinationella företagen idag köper den politik de önskar sig. De har, genom de senaste 30 årens omfördelning av staternas tillgångar, fått så enormt mycket pengar att flera av dem är starkare än många mindre stater och de har därför råd att köpa sig de politiker som gynnar deras intressen. Så har det varit länge i USA men i Sverige är detta något ganska nytt. I USA är bildade människor idag mycket medvetna om det här, i Sverige tror vi fortfarande att politiker är hederliga, vill allmänhetens väl och att vi kan lita på dem. Det kan vi inte längre – här heller, lika lite som vi kan lita på att de stora företagen i första hand agerar utifrån våra, kundernas, intressen.
/Kerstin
Länkar:
- Den demografiska bomben – myt eller verklighet, Lars Tornstam
- ”Sten Andersson övervägde att avgå på grund av EU”, K M Johansson, DN
- Ansvarslös budget, Johan Ehrenberg, ETC
- Mittens dike, Daniel Suhonen, AB
- The Mortgage Morass, Paul Krugman, The New York Times
- Rotten to the Core, Russel Mokhiber, Robert Weissman, counterpuch.com
- First They Came For the Unions. How the Corporations Broke America, S Fleischman, counterpunch.org
- The Big Profits in Biowarfare Research. Corporate America’s Deadliest Secret, S Ross, counterpunch.org
- Kärnkraft, NEJ TACK, Motvallsbloggen 18/6 2010
- Vad stort sker inom politiken sker i tysthet, Motvallsbloggen 1/6 2006
Fler intressanta artiklar om området kan man finna om man slår på ”corporate America” på Google
PS kl. 20.45:
Så har Klas Sandberg på bloggen Vindskupan kommit med ytterligare ett ypperligt inlägg: ”Den humanitära krigföringens död”
