Det finns (minst) två allvarliga konsekvenser av folkpartiets krav på språktest för medborgarskap. Det första är att partiet med detta fiskar i grumligt vatten och bidrar till att driva fram främlingsfientlighet genom att man göra invandrares språkkunskaper till ett ”problem”. Med detta driver man dessutom hela det politiska fältet längre ut i den bruna dimman.
Det andra allvarliga sidan är att man gör invandrarna själva ansvariga för sina ”dåliga” språkkunskaper när det i själva verket i hög grad är samhället som genom politiska beslut har försvårat för invandrarna att verkligen lära sig svenska. Inte minst folkpartiet självt har, i sin upphöjda okunnighet om området, bidragit till att problemen för invandrarna att lära sig svenska har förvärrats.
Dels gör förstås den höga arbetslösheten bland invandrare det svårare för många av dem att komma i kontakt med andra svenskar vilket försvårar för dem att lära sig svenska. Dels kom förra borgerliga regeringens beslut om att asylsökande skulle få bosätta sig var de själva ville i landet redan under asyltiden, att leda till att alltför många samlades inom avgränsade områden i storstädernas ytterområden. De asylsökande föredog att bosätta sig tillsammans med landsmän, vilket är helt naturligt, men resultatet av detta beslut blev att de större städerna snabbt fick rena invandrarghetton, en inte oförutsägbar effekt av beslutet, och en effekt som, i synnerhet om det kombineras med hög arbetslöshet, skapar samhällsproblem och problematiskt utanförskap.
Dels har alla partier tillsammans valt att ständigt omorganisera och utsätta undervisningen i svenska för invandrare (sfi) för ett experimenterande grundat på bristande insikter, vanföreställningar och fördomar om vad det innebär att lära sig ett främmande språk som vuxen Gång på gång har man rivit ner undervisningssystemen och därmed förlorat kompetens inom sfi-lärarkåren. Det tar mycket längre tid att bygga upp kompetenssystem än de flesta inser och river man det man just försöker bygga upp vart tredje år, som man gjort i det närmaste, så får man aldrig någon välfungerande undervisning. Under sådana förhållanden lyckas man aldrig bygga upp gedigna kompetenssystem.
Alltför många som idag verkar som sfi-lärare har ingen utbildning för sitt arbete. De har sämre arbetsvillkor, längre arbetstider och lägre löner dessutom, än andra lärarkategorier, varför yrkets status är lågt. Vilken utbildad lärare föredrar att arbeta flera timmar för lägre lön och med kortare semester än de kan få inom andra skolformer? Kommuner föredrar dessutom inte sällan att anställa ”pratkvarnar” istället för lärare, för att kunna betala lägre löner (i tron att man sparar) för att man tror att språk lär sig människor bäst genom att bara prata, vilket är en gravt felaktig föreställning. Det gör små barn, men inte vuxna människor. Vidare har man i stort sett tagit bort möjligheterna för sfi-lärare att vidareutbilda sig för att kunna förbättra undervisningen (man sparar pengar på det sättet tror man) Dels har man ofta organiserat sfi-undervisningen så illa att man i stort sett omöjliggjort för alla att få en effektiv sfi-undervisning och en vettig inlärningssituation. Genom att exempelvis sätta analfabeter och akademiskt utbildade deltagare i samma studiegrupper, som man har gjort på många håll, knäcker man i stort sett alla i grupperna.
Hela området har, alltsedan den förra hetsjakten på invandrare, i början av 90-talet, varit utsatt för så mycket populistiska åtgärder och så många nya politiska beslut grundade i vanföreställningar, i populism, i okunskap och, misstänker man ibland, i ren illvilja, att det är rent oförskämt mot våra invandrare att slutligen göra dem själva ansvariga för att de inte behärskar svenska språket gott nog.
Kravställarpolitiken, vilket område den än tillämpas inom, är ingenting annat än brundimma, ägnad att rikta människors missnöje med samhällspolitiken åt annat håll, att tillhandahålla offentligt accepterade syndabockar. Dessutom handlar det i folkpartiets fall om att säga en sak, ge ett intryck, medan man ämnar göra det rakt motsatta i praktiken. Folkpartiets analysgrupp skriver så här om saken:
Från socialdemokraterna får vi också kritik för att ha härmat danska Venstre och givit efter för de invandringskritiska. De förtiger dock en viktig skillnad. Venstres mål med sin integrationspolitik är att minska invandringen – vi slår fast redan i inledningen av integrationsprogrammet att vi behöver fler invandrare.
Hederligt kan man inte kalla spektaklet. Folkpartiets satsning på språkkrav även i årets val är alltså rent oanständigt för att uttrycka det mycket milt. Det finns inga ord som lämpar sig i offentligheten, för att uttrycka vad jag tycker om detta förfarande.
Länkar:
Folkpartiets ”Succékommission”
PS: Länken fungerar konstigt, man måste hålla kvar den med musen en god stund innan den fungerar, fråga mig inte varför.
