Enligt AP har Ghadafitrogna tagit tillbaka staden Bani Walid, c:a 14 mil sydost om Tripoli. 99% av invånarna i Bani Walid är Ghadafilojalister säger man i artikeln. (1)

Man rapporterar också att NTC inte förmår upprätthålla ordningen i övriga Libyen heller. De olika milisgrupperna vägrar att lämna ifrån sig sina vapen och då och då utbryter strider mellan dem. Olika områden hålls av olika milisgrupper som alltså inte kommer överens.

Dessutom demonstrerade ilskna libyer mot NTC i Benghazi i lördags. De bröt sig in i NTC-högkvarteret och förstörde inredning, möbler och elektronik, samt kastade flaskor efter Jalil. De gav sig också på hans bil. Demonstranterna kräver snabbare reformer.

Libya:Protesters storm Benghazi HQ of new rulers [NTC]

NTC har svårigheter att regera, sägs i AP-artikeln, ”för att Ghadafi såg till att landet inte hade några institutioner”. På andra siter har man läst om hur rebellerna kräver att alla som arbetade för Ghadafis regim, vilket borde innebära att det fanns några slags institutioner, ska fängslas och straffas. Man har även läst om hur somliga av rebellerna systematiskt dödar dem som misstänks för att ha arbetat åt eller stött Ghadafi, så vad förväntar man sig? Att samhällssysslor ska sköta sig själva? Alltså hur var det, så att det inte fanns några institutioner eller så att det idag inte finns några att sköta dem?

/Kerstin

PS: Observera också att artikeln om Kissinger, som jag refererade i inslaget nedan, var Satir.

Länkar:
1) Gadhafi loyalists seize Libyan city, Rami Al-Shaheibi and Maggie Michael, Associated Press 24/1 2012
- Libya: Gaddafi Loyalists Seize Bani Walid, Huffington Post 24/1 2012

Tillägg kl 23.30:
Nedanstående  är alltså satir, som flera kommentatorer påpekat. De ska ha tack. Min misstänksamhet, som dock inte var tillräcklig, var inte obefogad. Det är verkligt illa när det inte går att säkert skilja mellan verkligheten och satir. För även om det som står nedan är grovt så är det ju bara obetydligt grövre, om ens det, än Hillary Clintons glada skratt när hon berättar om lynchningen av Ghadafi, som var förfärlig, (som inträffade dagen efter hennes visit i Libyen) eller när Madeleine Albright, visserligen utan att skratta men ändå, menade att priset, kanske omkring en miljon döda varav de flesta var barn, var värt att betalas för att bli av med Saddam Hussein.

Hoppas att jag härmed har rättat till ett misstag som jag inte borde ha gjort.

*******

Så har Kissinger berättat om USA/Israels målsättning med världen. Det är den sanna fredsvännen och demokraten som talar:

We have allowed China to increase their military strength and Russia to recover from Sovietization, to give them a false sense of bravado, this will create an all together faster demise for them. We’re like the sharp shooter daring the noob to pick up the gun, and when they try, it’s bang bang. The coming war will will be so severe that only one superpower can win, and that’s us folks. (1) ( tack Mavera för tipset)

Min snabböversättning: Vi har tillåtit Kina att öka sin militära styrka och Ryssland att återhämta sig från sovjetiseringen, för att ge dem en falsk känsla av styrka (bravado), detta kommer att förorska dem deras död. Vi är som den skarpskytt som vågar lura dem att ta fram vapnet, och när de försöker så blir det pang pang. Det kommande kriget kommer att bli så allvarligt att bara en supermakt kan vinna, och det blir vi.

Låter väl fredligt och bra. Men så har han ju fått Nobels fredspris också (1973). Han fortsätter sålunda:

This is why the EU is in such a hurry to form a complete superstate because they know what is coming, and to survive, Europe will have to be one whole cohesive state. Their urgency tells me that they know full well that the big showdown is upon us. O how I have dreamed of this delightful moment.”

Min översättning: Detta är orsaken till att EU har så bråttom att skapa en superstat för de vet vad som är på gång, och för att överleva måste EU vara en helt sammanhållen stat. Deras brådska säger mig att de mycket väl vet att vi står inför det stora avgörandet. O vad jag har drömt om detta underbara ögonblick.

Jag vet inte om psykopati räcker för att karaktärisera en sådan inställning.

Fortsättningen av Kissingers uttalande blir inte trevligare:

The great Russian bear and Chinese sickle will be roused from their slumber and this is when Israel will have to fight with all its might and weapons to kill as many Arabs as it can. Hopefully if all goes well, half the Middle East will be Israeli.

Min översättning: Den stora ryska björnen och den kinesiska skäran kommer att väckas ur sin slummer och det är då Israel kommer att slåss med all kraft och alla vapen man har för att döda så många araber man kan. Förhoppningsvis går det vägen och halva Mellersta Östern blir israelisk.

Man kan ju hoppas att detta är en dement mans hemska drömmar. Kissinger blir 89 i år.  Vad är det man brukar säga? ”Från dårar och spenabarns mun får man höra sanningen.”

Å andra sidan är uttalandet så fantastiskt att hela artikeln kan misstänkas vara ren fejk. I  varje fall uttalar sig ingen förnuftig politiskt verksam person på det sättet offentligt. Men på senare tid har vi hört sådana uttala de mest fasansfulla saker,(2) något som får mig att misstänka att dessa politiker står på omdömesförmörkande medikamenter, vilket, om det senare är fallet, inte gör världens framtid ljusare.

/Kerstin

Länkar:
1) Henry Kissinger: ”If You Can’t Hear the Drums of War You Must Be Deaf”, Daily Squib 27/11 2011
- Kissinger: om ni inte hör krigets trummor då måste ni vara döva. Maverablogg 24/1 2012
2) Hillary Clinton(The Bitch) Laughs About Gaddafi’s Death…TouTube om lynchningen av Ghadafi.
2) Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s, YouTube

’It’s all about pumping oil, not helping Libyans’

Tillägg 24/1 2012 kl 04.00:

Följ Lizzie Phelan’s nya blog : Ett citat ur den senaste postningen 21/1, apropå att Storbritannien har stängt ner den iranska, engelskspråkiga TV-kanalen Press TV, ur en intervju med henne i just Press TV:

Phelan: Yes, well, how ironic that here I am sitting in Damascus in Syria, which is a country being accused by the British state of lacking all the freedoms that we claim to hold so dear in Britain i.e. the one that you just mentioned, freedom of expression. Of course, Syria has been condemned for not allowing journalists into the country and today we have an arm of the British state for the first time closing down an international channel in its own borders.

Let’s not forget that in Venezuela, Hugo Chavez closed down RCTV for a much less flimsier reason than they are giving for closing down Press TV – of course, he closed down RCTV because they were calling for his assassination no less – then the British state and the British press had a field day accusing him of lacking democracy in his country and cracking down on freedoms that we supposedly hold so dear and freedoms that we go around the world bombing other countries in the name of, not to mention Libya, which was being accused of a lack of democracy, freedom of speech, human rights, etc.

Min översättning: Ja, visst är det ironiskt, att här sitter jag i Damaskus i Syrien, som har anklagats av brittiska staten för att sakna alla de friheter som man påstår att vi är så noga med i Storbritannien, i.e. den du just nämnde, yttrandefriheten. Naturligtvis har Syrien också anklagats för att inte släppa in journalister i landet och idag har vi för första gången sett brittiska staten stänga ner en internationell TV-kanal inom sina egna gränser.

Låt oss inte glömma att i Venezuela stängde Hugo Chavez ner RCTV av en betydligt mindre luddig anledning än den man anger för att stänga ner Press TV, han stängde ner RCTV för kanalen uppmanade till inget mindre än mord på honom – då fick brittiska staten och den brittiska pressen bråttom att anklaga honom för att det inte var demokrati i hans land och för att slå ner på friheter som vi påstås hålla så kära och friheter som vi åker jorden runt och bombar andra länder för att försvara där, för att inte tala om Libyen, som anklagades för brist på demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter etc.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
- US-NATO war crimes in Libya. Human Rights Report: Evidence of war crimes by US, NATO and proxy “rebel” forces, Barry Grey, Global Research 23/1 2012 (citat ur: The report gives only the palest picture of a brutal onslaught whose purpose was to turn the clock back 43 years to the conditions that prevailed under the US-UK stooge King Idris, who turned the country’s oil resources over to American and British conglomerates and allowed the two powers to maintain large military bases on Libyan soil. The mass destruction and killing, which culminated in the leveling of Sirte and lynching of Gaddafi, make the UN-sanctioned claims of a war for “human rights” and the “protection of civilians” not only absurd, but obscene….Just this weekend, amid warnings from NTC Chairman Mustafa Abdel Jalil of looming civil war, a crowd demanding the resignation of the transitional government forced its way into the NTC’s headquarters in Benghazi. Abdel Hafiz Ghoga, the vice president of the NTC, promptly resigned.)
- Libya: Gaddafi loyalists ’capture Bani Walid’, The Telegraph 23/1 2012
- Inside story of the UK’s secret mission to beat Gaddafi, Mark Urban,BBC News Magazine 19/1 2012
- Undermining Global Democracy. Seven Truths Inconvenient to U.S. Foreign Policy, Dan Kovalik, counterpunch-org 20(1 2012
- Reflecting on Libya – Lizzie Phelan, Global Civilians for Peace in Libya 8/1 2012  

Varför kommer jag att tänka på Naomi Kleins bok Chockdoktrinen, när jag ser filmen nedan?

Contract Killing: ’UK bombs its way to Libyan oil’ (15/11 2011)

Här har vi ett tydligt exempel på hur Västvärldens kapitalistklass använder katastrofer för att berika sig själv, som man tycks ha gjort i Thailand, där man också har tryckt undan vanliga människor, efter den naturliga katastrof som tsunamin skapade. I Libyen har vi istället ett färskt exempel på hur USA/Nato inte bara utnyttjar naturliga katastrofer på det sättet utan hur de även skapar sådana, bombar sönder stater, för att sedan tjäna pengar på att bygga upp och om dem efter eget tyckande och för egna behov. Ska vi gissa att det inte blir mycket ombyggnad och rekonstruktion för de vanliga arbetande libyerna? Det tycks det inte ha blivit i Irak i alla fall, trots god tillgång till olja även där.

/Kerstin

PS: Vill också påminna om att Cynthia  McKinney kommer till Stockholm och ska tala om Libyenkriget vid ett möte i Rinkeby Folkets hus lördagen 28 januari. Klicka på den här  länken för mer information.

Vill också meddela att Cynthia  McKinney, som omnämns i filmen nedan, kommer till Stockholm och ska tala vid ett möte på Rinkeby Folkets hus lördagen 28 januari. Klicka på länken för mer information eller läs en utförligare presentation här.

Det börjar sippra ut nu, fast inte i svenska media, vad som faktiskt hände i Libyen. Den som vill veta lite om hur engelsmännen var inblandade i Libyenkriget – redan från de första dagarna av upproret där, och vad dessa gjorde sen, ska absolut läsa en artikel om saken i BBC News Magazine (Inside story of the UK’s secret mission to beat Gaddafi, Mark Urban, 19/1 2012).

De kommandosoldater som skickades dit insåg snabbt att de s.k rebellerna inte hade en chans och att de varken visste vad de gjorde eller hade mod och styrka nog att bekämpa den reguljära libyska armén. Alltså agerade de energiskt på marken, tränade de s.k. rebellerna i stort sett från början av upproret och samordnade rebellernas och de inskickade legoknektarnas från Qatar och Förenade Arabemiraten strider, med Natos luftangrepp, precis vad som hävdats på några få bloggar  bl.a. denna.

Den del av vänstern i Sverige, Andreas Malm, Åsman & Kildén m.fl. som energiskt försökt få oss andra att tro, att upproret i Libyen var ett arbetaruppror av socialistisk eller kommunistisk karaktär och igångsatt av libyska arbetare och studenter för att få bilda fria fackföreningar mm, får förklara för oss andra hur det kan komma sig att Storbritanniens hemligaste kommandostyrkor, styrda av en konservativ brittisk regering, kämpade så tappert för socialism och rätten att bilda fackföreningar i Libyen. Det skulle väl vara första gången i världshistorien något sådant hänt.

Samma vänstergrupper torde också få svårigheter, när det nu börjar komma fram vad som hände, att övertyga oss andra om att rebellerna befriade Libyen från Ghadafi nästan av alldeles egen kraft.

Slutligen, att det är tyst om Libyen idag beror inte på att allt är frid och fröjd där nu sedan landet blivit ”befriat”, som man kanske kunde frestas att tro efter att media, som genom ett trollslag, tappade intresset för det libyska folket så fort Ghadafi hade lynchats. Det är fortfarande kaos i Libyen med gäng av beväpnade unga män som drar omkring och plundrar och dödar, med miliser som bekämpar varandra och med fullkomligt slumpmässiga fängslande och avrättningar av libyer. Det är brist på pengar i landet och priser på mat-och andra nödvändighetsvaror stiger. NTC, det råd som erkänns som Libyens nya regering har ingen som helst kontroll över landet som, av allt att döma, befinner sig i ett tillstånd av nästan total anarki.

Får vi sen tro en artikel hos Reuters (Libyan Islamists rally to demand sharia-based law 20/1 2012), och det tror jag vi kan göra, så är det sharia som gäller i de delar av Libyen som kontrolleras av NTC-trogna miliser och grupper, alltså av just dem som nämnda vänster stödde. Länder som tillämpar stränga sharialagar är inte kända världen över för att vara demokratiska, för fria fackföreningar eller för att tillämpa jämställdhet mellan könen.

’Western puppets smash dreams of new Libya’ (22/1 2012)

Sen är jag inte säker dock, på att man kan lita på uppgiften om 12.000 amerikanska soldater på Malta. Detta påstående har inte verifierats från flera oberoende källor. Tillägg 23/1 kl 0.30: USA förnekar detta. Se den andra länken överst, om mötet i Rinkeby Folkets hus.

/Kerstin

För den som inte noterat det: Det pågår ett klasskrig mot alla oss som inte tillhör de yppersta finans-och politikereliterna.

I U-länderna bedrivs detta krig med militära medel, med bombningar, politiskt förtryck och ännu högre skuldsättning av befolkningarna.

Hos oss i Västvärlden  krigar man med enbart ekonomiska medel och med lögnaktig och smutsig propaganda. Vi ser just nu hur det ena landets invånare efter det andra, i Europa, tvingas ner i allt större fattigdom, och hur man bedriver en politik som ska omöjliggöra framtida ekonomiska återhämtningar. Man ser samtidigt till att privatisera alla gemensamt ägda verksamheter, som skolor, sjukhus och utvinning av ännu inte utrealiserade gemensamt ägda naturresurser.

Jag ser helt enkelt förföljelsen av Juholt som ett led i detta klasskrig. Skärp er inom S, för finns det inget socialdemokratisk parti värt namnet, och det är dit media och förrädarna inom S försöker driva S, inom den nära framtiden – ja då blir det fascistpartier som tar hem rösterna, SD i Sverige. För kapitalistklassen spelar detta ingen roll för den har aldrig varit rädd för fascim eftersom fascismen, till skillnad från sanna socialistiska partier, försvarar kapitalets rättigheter mot de breda massornas behov. Alltså har kapitalet, och högern, i alla tider stött fascism och fascistiska diktaturer.

/Kerstin

Syria: Endgame approaches as conspiracy continues

Tack Syrienblogg för tipset.

/Kerstin

Häromkvällen visade TV filmer från Kennedymordet (22/11 1963), De försvunna JFK-filmerna, som inte visats tidigare. Jag tittade förstås med stort intresse. Efter att jag sett de här filmerna är jag helt övertygad om att det inte var Lee Harvey Oswald som mördade president Kennedy.

För den som inte var med eller inte minns, så fick vi den gången veta att någon hade skjutit presidenten från skolbokslagret, lämnat kvar sitt gevär där och flytt från platsen. Senare hörde vi att en person hade gripits misstänkt för mordet, nämligen Lee Harvey Oswald. Hans fingeravtryck fanns på geväret i skolbokslagret påstod man och det verkade väl ganska klart att man hade gripit mördaren.

I de nya filmerna fick vi veta att en polis hade skjutits ganska direkt efter mordet, med en pistol, fast det tydligen var en revolver (det kanske skrevs om detta då också men jag minns det inte i så fall). Strax därefter grep man Lee Harvey Oswald på en biograf, där han satt med ett hagelgevär, vad det lät som. Han verkade helt ovetande om varför han greps och förnekade att han hade skjutit den där polismannen eller någon annan. Sen vet vi ju hur det gick. Jack Ruby, en småkriminell barägare i Dallas sköt Lee Harvey Oswald några dagar senare när denne skulle transporteras till ett annat häkte eller fängelse. Vi fick den gången också så småningom veta att Jack Ruby led av cancer och han avled i denna  sjukdom inte långt efter mordet på Lee Harvey Oswald.

Så här skriver svenska Wikipedia om saken:

På sjätte våningen av Texas School Book Depository fann man ett Mannlicher-Carcano-gevär med kikvarsikte som visade sig tillhöra en av de anställda i byggnaden, Lee Harvey Oswald. Dennes fingeravtryck återfanns även på geväret. Oswald hade först arresterats för mordet på en polisman, J.D.Tippit, vilket skett ungefär en timme efter attentatet på presidenten. Trots att polisen var upptagen med att följa en mängd förvirrade ledtrådar efter presidentmordet, sändes ett par poliser för att undersöka mordet på Tippit. Oswald hade setts gå in på biografen Texas Theatre, och arresterades där. I hans plånbok fann man två ID-kort, ett med hans riktiga namn och ett med namnet ”Alek Hidell”. När det framgick att Oswald var anställd vid Texas Book Depository förstod man att han kunde vara attentatsmannen. Det visade sig att han först rest hem och hämtat enrevolver innan han gick ut på stan, där han hade stoppats av Tippit och då skjutit denne.

Lee Harvey Oswald satt alltså i skolbokslagret och pricksköt presidenten med beundransvärd precision för att sedan lämna geväret kvar där, rusa därifrån, åka hem och hämta en revolver och ett hagelgevär (om han inte hade detta med sig hela tiden förstås) och åka in till centrum igen för att gå på bio tillsammans med geväret (i filmen lät det som om han hade geväret med sig in på biografen, men det kan ju ha legat i hans bil fast det inte sades) och någonstans i denna händelsekedja hann han skjuta en polis till döds med en pistol/revolver, som det inte sades något mer om i filmen. Allt detta inom loppet av en timme.

Vem tror på det här? Inte jag. Så idiotiskt kan ingen kallblodig mördare bete sig, och kallblodig måste han ha varit eftersom han först måste ha planerat mordet och sedan varit synnerligen skicklig med sitt gevär och kikarsikte. Så vem som sköt Kennedy, det vet vi nog inte. Men man kan ju spekulera, vilket många har gjort, fast det ska inte jag göra.

/Kerstin

Länkar:
1) Mordet på John F. Kennedy
- Lee Harvey Oswald.

Den här videon syns lite varstans på nätet just nu. Den avslöjar hur Amnesty International ljög om att Ghadafi hyrde en massa svarta legosoldater. Sorgligt att även denna organisation agerar hjälpgumma åt de massmördande nykolonialisterna och dessas fruktansvärda destruktivitet.

The Gaddafi Mercenaries and the Division of Africa

Det finns inte många lögner kvar att avslöja nu, innan det står helt klart att massmördandet i Libyen och sönderbombandet av landet grundades i idel lögner och handlade om helt andra saker än om att rädda libyerna från Ghadafis odemokratisk styre.(1)

Vi har sett det förr, alla vi som minns upptakten till anfallet och sönderbombandet av Irak, lögner, lögner och idel lögner för att lura oss i Västvärlden att hurra för att USA/Nato massmördar människor och förstör levnadsbetingelserna för ännu fler människor. Man har ljugit om vad som händer i Syrien på samma sätt och nu ska vi luras att tro att Iran hotar oss med kärnvapen.

Och våra media sjunger med i lögnarnas kör.

/Kerstin

Länkar:
1) Tro inte på nyheterna från och om Syrien, Motvallsbloggen 11/12 2011 (om hur man ljuger om vad som händer i Syrien och om hur det är helt kart nu att man ljög för att få igång kriget mot och sönderbombandet av Libyen, vilket i en video i inlägget erkänns av en av upprorets tillskyndare.)
- US military operation against Iran would be a grave mistake, Prof. Igor Panarin, Global Research 14/1 2012
- VIDEO: US-NATO Sponsored Armed Insurrection in Syria. Arab League Mission Refutes Media Reports, Michel Chossudovsky, Global Research 29/12 2011
- SYRIA: British Special Forces, CIA and MI6 Supporting Armed Insurgency. NATO Intervention Contemplated, Michel Chossudovsky, Global Research 14/1 2012

Det är ju så att när man, som jag, har varit med i nära 70 år (nå jag är bara 68) och dessutom har varit politiskt intresserad sedan man var 15 år, så har man upplevt en del och kommer ihåg ganska mycket av det som hänt på den politiska arenan de senaste 50 åren. Det är ett halvt århundrade.

Tänker jag mig tillbaka till min egen ungdom så visst, jag läste om första världskriget och hur det var, men det kändes som om det utspelade sig i en annan tidsålder, som om det definitivt var urhistoria och låg så långt tillbaka i tiden att det inte var av annat än historiskt värde – och knappt det. Visserligen föddes även mina föräldrar efter första världskrigets slut, men de upplevde båda depressionen under 30-talet och berättade ju en hel del om sin barn- och ungdom, hur det var då, liksom de berättade om andra världskriget. Eftersom min pappa var mycket intresserad av krigs-och militärhistoria, som även jag blev av det skälet, kom jag att leva med andra världskriget som liten. Så även om detta krig slutade när jag bara var 1 år gammal känns det ändå som om jag upplevde det. De här perioderna blev ganska levande för mig genom deras berättelser, liksom fattigdomen på 30-talet och ett samhälle som få unga människor idag kan föreställa sig, än mindre kan de förställa sig att det kan bli så igen, vilket faktiskt är på gång.

Idag, när jag tänker tillbaka, inser jag ju att första världskriget slutade bara 26 år innan jag föddes och det inte alls var så lång tid som jag tyckte då. Min mormor och morfar föddes omkring 1875. De var alltså 44 år när detta krig bröt ut ute i Europa. Och nu tycker jag själv att det inte var speciellt länge sen Kennedy blev mördad, 1963, fast det snart är 50 år sen och som de flesta som var med då, minns jag precis när och hur jag fick budet om de tragiska skotten. Sak samma med kuppen i Chile mot Allende, som kändes som en stor tragedi, liksom de militärkupper vi såg i andra stater i Sydamerika. Tänker jag till, och det är inte alltid man gör det vad gäller den här saken, inser jag att för dem som idag är strax under de 40 är dessa händelser så avlägsna att de verkar lika stenålders för dem som jag tyckte att första världskriget var då jag var yngre.

Det är alltså lätt, när man sitter härhemma och bloggar, att inte tänka på att dagens unga människor, de som är under 40 år, ja till och med under 50, inte rimligtvis har något levande och medvetet minne av exempelvis Vietnamkriget. För många av dem, och i synnerhet eftersom man inte skriver eller talar så mycket om denna historia numer, är säkert befrielserörelserna i kolonierna i Asien och Afrika, och kampen för politiskt oberoende från kolonialmakterna, troligen helt okända företeelser. För dem har de afrikanska och asiatiska staterna alltid varit självständiga. Detta innebär naturligtvis att de bedömer det som händer idag på den internationella politiska scenen på ett helt annat sätt vi som har ett halvt århundrade i levande minne och som börjar tycka att 50 år inte är en speciellt lång tid.

För mig är det som händer idag, med USA:s krig, där Sverige också till min oerhörda sorg, deltar numer, bara en fortsättning på dessa krig men idag handlar det om att veva historien baklänges, om att USA, Storbritannien och Frankrike försöker återkolonialisera de stater som blev självständiga under kvartseklet efter andra världskrigets slut. Men även 30-talets fattigdom förefaller ex. IMF (vilket i praktiken är USA) fast beslutet att återinföra igen.

Jag kom att tänka på det här idag, sedan jag hade lyssnat till Björn Kumm på OBS Kulturkvarten på eftermiddagen, där han tar upp den här historien, som alltså är min generations politiska skeenden, och gör det på ett mycket bra sätt. Vi som var med minns det mesta av det han talar om och för oss, som sagt, utgör den här historien en viktig bakgrund till det som händer idag.

Den som är intresserad av 1900-talets internationella historia men inte känner till den speciellt väl borde finna Kumms program mycket intressant. Det ger förstås ingen verkligt djupgående bild och analys av denna historia men en mycket bra övergripande sammanfattning: Björn Kumms text på Sveriges Radios hemsida.

Den som vill läsa något nytt om ett av dessa återkolonialiseringsprojekt, nämligen om Libyen, kan göra det på StAns blogg; Utländsk invasion av Libyen förestående?

/Kerstin

Länk:
- Historien bakom dagens upphetsade rubriker, SR OBS Kulturkvarten 13/1 2012