Från oktober har stödet för den svenska Afghanistaninsatsen ökat från 34% till 48%, säger man på Rapport (1)

- Jag tror att de mycket tragiska händelser vi har sett har fördjupat känslan hos svenska folket av både allvaret och behovet av vår insats, säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M), till Rapport. (1)

Fundera på vad Reinfeldt säger här. Det är nämligen helt absurt.

I Aftonbladet förklaras att:

Vänsterpartiets väljare har svängt kraftigt. I oktober var 18 procent för insatsen, vilket nu ökat till hela 42 procent – men ännu är 43 procent emot.

Stödet bland borgerliga väljare har ökat från 42 till 63 procent. Enda grupp som inte ändrat åsikt är Miljöpartiets väljare. Där är 27 procent för och 45 procent emot, exakt samma fördelning som i oktober.(2)

I Howard Zinns bok Det amerikanska folket historia läser vi att före Gulfkriget mot Irak ”fanns det tecken på en möjlig rörelse (mot ännu ett krig) under de månader som kriget  byggdes upp”. Då förekom det en hel del proteser runtom i USA mot att man gick i  krig mot Irak, både bland vanliga civila amerikaner och bland Vietnamveteraner liksom bland militärer. När kriget så startade, i januari 1991, ökade emellertid det amerikanska folkets stöd för detsamma. Samma fenomen ser vi alltså nu i Sverige.

Vad är det för vidunderliga mekanismer som är i funktion här? Är det vanlig rå nationalism eller är det hämndlystnad som gör att fler stödjer krig i sådana här fall? Bådadera synnerligen primitiva reaktioner som civiliserade människor borde hålla sig för goda att hemfalla åt. Eller är det bara den vanliga, ack så dystra tendensen hos alldeles för många, att helt oreflekterat anamma och ta till sig överhetens propaganda?

I själva verket innebär ett stöd för krigsinsatser av det här slaget att man uttrycker eller tar ställning för den absurda åsikten att har vi väl låtit ett antal av våra egna soldater dö i kriget så kan vi lika gärna fortsätta och låta ytterligare ett antal av dem dö? Det är nämligen just detta man tar ställning för när man anser att två dödade soldater i den egna insatsstyrkan i Afghanistan är skäl att stötta en verksamhet som dels inte alls gagnar oss dels garanterat kommer att leda till att fler av de här soldaterna dödas. Att sedan hävda att detta ställningstagande görs för att hedra de dödade soldaterna – eller ännu värre, för att deras död inte ska ha varit förgäves, är höjden av cynism – mot dem som ännu inte har dött. Eller är det ren dumhet?

Sedan undrar människor hur det som hände i Tyskland kunde hända!

Jag säger det igen: Bästa sättet att hedra de dödade soldaterna är att ta hem de svenska soldaterna – omedelbart och innan fler av dem hinner dö. Det handlar här inte om att skydda svenskar i Sverige, om svenskt territorium  alltså, utan om att stödja USA i ett av USA:s många imperalistiska krig så vi har ingenting i Afghanistan att göra och ingen anledning alls att offra svenska unga män och kvinnor där.

/Kerstin

Länkar:
1) Fler svenskar stödjer insats i Afghanistan, Rapport
2) Stödet för Afghanisaninsats ökar, AB
- Inga fler medaljer från Afghanistan…, Kildén & Åsman
- Svenskar för en FN-insats som inte finns, Stefan Lindgren
- Gräver guld åt USA, Mikael Nyberg, AB

Här sereveras vi den ena fräscha motiveringen efter den andra till varför Sverige ska hålla soldater i Afghanistan, och under NATO-befäl. Vartefter skälen blir inaktuella eller bevisat fel- eller lögnaktiga, hittar man på nya skäl. Det bevisar att det inte handlar om något av de skäl man anger. Så vad är det verkliga skälet? Jo, dels att ge NATO något att samarbeta om, för att NATO inte ska framstå som vad det borde vara, onödigt och krigsskapande, dels för att bistå USA i dess strävan att kontrollera hela jorden och alla dess resurser, vare det jord, olja, metaller, vatten eller transportmöjligheter.

I Studio Ett hävdade Jens Orback idag att det handlade om att ”framtvinga” fred i Afghanistan och att om de utländska soldaterna lämnade området så skulle det utbryta inbördeskrig. I själva verket handlar det just nu (vid sidan om de attacker och det mördande som utförs för tillfället) om att utbilda, utrusta och därmed bygga upp en armé som kan försvara och säkra Karzais regim. Denne Karzai anses förestå en av världens mest korrumperade regeringar och alla vet att han sitter där han sitter på grund av USA:s stöd och valfusk. Det senare innebär förstås att man inte längre kan hävda att soldaterna är där för att bygga demokrati och frihet.

Skulle man, mot förmodan, lyckas bygga upp den här tilltänkta armén, så har världen ännu en USA-stödd, och då även svenskstödd, korrupt regering som går i USA:s ledband, såvida den inte gör som somliga av de regeringar som USA har stött, vänder sig mot USA eller lyckas misskreditera USA så allvarligt att USA får problem. USA har ju haft en otrolig förmåga att stödja och vapenutrusta riktigt snuskiga krigsherrar och diktatorer runtom på jorden, som exempelvis Pol Pot på sin tid, Pinochet och just de talibaner man nu bekrigar, m.fl.

Känner man till USA:s moderna imperialistiska historia så vet man att USA på intet sätt kräver demokrati och hederliga val, som man påstår att man gör, av de regimer som man stöttar. USA kräver bara två ting, allmän lydnad gentemot USA och fri tillgång till naturresurserna och transporter för amerikanska företag i de områden nickedockorna behärskar.

Jag spår alltså att ett av två ting kommer att inträffa i Afghanistan framöver:

1: USA (NATO) lyckas, vilket dock förefaller osannolikt, att bygga upp en afghansk armé som förmår kontrollera hela det område som vi kallar Afghanistan, för Karzais räkning, och sedan struntar både USA och resten av Västvärlden i om Karzai upprättar vad vi betraktar som en fungerande demokrati eller inte. Man kommer att strunta i om Karzai sätter mängder av politiska fångar i fängelser eller läger och torterar och/eller dödar dem, så länge USA får vad man vill ha ut av landet och så länge Karzai verkligen behärskar området.

I det fallet har Sverige aktivt bidragit till upprättandet av ännu en ruskig USA-trogen regim.

Alternativt:

2: Man lyckas aldrig få ihop den där fungerande armén. Endera för att de tänkta soldaterna i den deserterar och/eller sällar sig till ”fienden” och därmed istället vänder sig mot de ockupationsstyrkor vars kontrollerande uppgifter de skulle överta. Då tvingas NATO förr eller senare att lämna området. Ju senare man lämnar det desto fler människor kommer att dö, både av ockupationssoldaterna och av den afghanska befolkningen. Den dagen man ger upp och lämnar Afghanistan kommer sannolikt det där inbördeskriget att bryta ut i alla fall, och då har de stridande utrustats och utbildats av NATO och kan föra ett betydligt blodigare och långvarigare inbördeskrig.

I det här fallet har Sverige bara bidragit till att fler människor har dött och att förloppet blivit mer utdraget, att dödandet pågått under längre tid.

Min slutsats sålunda: Sverige bör omedelbart ta hem sina trupper från Afghanistan. Deras uppgift må framställas som hedersam och som viktig för säkerheten hemma, så framställer de styrande alltid alla sina krigare, även dem som deltar i överfalls- och erövringskrig, men de är i själva verket en skam för alla oss svenskar.

/Kerstin

Länkar:
- Gula bandet. Stöd till döds, Vindskupan
- Veckans citat: Mord på reglerad arbetstid, Motbilder (som har många viktiga inlägg om A-kriget)
- Hedra de döda soldaterna – ta hem trupperna, Kildén & Åsman
- Karzai i London, Kildén & Åsman
- Nej till kriget i Afghanistan, Olle Svenning, AB
- Talking Ourselves out ot Afghanistan, Jeff Huber (som skriver mycket om kriget i A)
- Bomliberalernas sista vapen: sorg och patriotism, Jan Guillou, AB
- Obamas storoffensiv i Afghanistan: Vi kommer i fred. 12 civila varav fem barn dödade, Det progressiva USA.
- Vilka är de nya talibanerna, schlaug.se
- Inga fler medaljer från Afghanistan…, Kildén & Åsman
– Gräver guld åt USA, Mikael Nyberg, AB

Jag tycker att jag brukar vara svartsynt, ibland så det även stör mig själv. Men nu har jag hittat en amerikansk f.d. överstelöjtnant tillika historielärare, William J Astore, som dels är inne på liknande tankegångar som jag gett uttryck för på bloggen tidigare (se länkar nedan), att nyliberalismen är ett förstadium till fascism, dels är snudd på ännu mer svartsynt än jag och vad gäller hans eget hemland – USA.

Läs hans artikel i ”Going rogue in combat boots, i Asia Times online.

I ett tidigare blogginlägg om det här citerade jag ett avsnitt ur Michael Nybergs bok, Kapitalet.se, om vad storföretagarna i Aspeninstitutet, den ekonomiska elit som trumfat igenom nyliberalismen och privatiseringarna bl.a anser:

Efterkrigstidens sociala kontrakt är i upplösning, heter det i Aspeninstitutets rapport. Åtta timmars arbetsdag fem dagar i veckan är en ”historisk abnormitet” och full sysselsättning ”bör inte accepteras som ett mål i sig och naturligtvis inte som något absolut gott som ska uppnås till varje pris”. Men i omställningen till bestående arbetslöshet riskerar samhället att upplösas i vilda strejker, sabotage och politisk oro. ”Om vi inte är kloka nog att förhindra det, kan trettiotalets klasskrig lätt blossa upp på nytt och förvärras.” (s.143)

Den ekonomiska eliten har alltså också varit inne på de obehagligheter som kan uppstå i och med att man driver igenom deras folkfientliga politik. Man har också, sedan denna rapport skrevs, föreberett sig väl för att förhindra att sådana här oroligheter ska utbryta, och för att kväva dem redan i sin linda. Bara att se på all den kontroll eliterna numer utövar över oss alla, officiellt för att skydda oss mot terrorism men i verkligheten för att skydda sig själva mot folkliga protester mot de ekonomiska och politiska eliternas girighet och allt starkare förtryck och utsugning av vanliga människor.

Vad man menar med att ”vara kloka nog” är inte så svårt att förstå: Propaganda i första hand och man har kommit långt med enbart sådan, polisiära och militära insatser mot folk i andra hand och om propagandan inte fungerar tillräckligt effektivt.

Egentligen har vi redan sett början på de polisiära insatserna, i Göteborg i samband med EU-mötet och nu senast i Danmark vid klimatmötet, där oskyldiga människor förnedrades, allt i akt och mening att avskräcka människor från att protestera eller demonstrera mot makten. Vem betvivlar att makten är beredd att ta till mycket hårdare metoder om den anser detta befogat, och för att skydda de ekonomiska eliternas intressen.

Det dessa eliter anser vara ”klokskap” är just sådant som vi, som inte har makt, brukar kalla fascism, den totala kontrollen över oss alla kombinerad med slumpmässiga gripanden av människor (som vi såg exempel på både i Göteborg och i Köpenhamn, där massor av oskyldiga människor behandlades mycket illa).

/Kerstin

Länkar till tidigare inlägg om saken:
– Liberalismen – ett förstadium till fascism, Motvallsbloggen, 9/5 2006
– Fler ser likheterna mellan nyliberalism och nazism/fascism, Motvallsbloggen 16/11 2007
– Extremhögern går framåt i Europa – precis som väntat,  Motvallsbloggen, 18/5 2009
- Liberalernas drömmar kraschar, en efter en, Motvallsbloggen, 19/8 2009,

För den som vill informera sig om Haiti och orsakerna till att jordbävningen blev en så omfattande katastrof  finns det en hel del att hämta på nätet. Där kan vi få veta hur USA med allierade försökte förvandla Haiti till ett nyliberalt mönsterland – och hur det gick. Som av en ren händelse har Haiti en usel, ja nästan ren frånvaro av infrastruktur, vilket är konstigt med tanke på hur fantastiskt bra det privata kapitalet påstås sköta stater, bara de slipper klåfingriga regeringar.

Några länkar för den som är intresserad alltså, och det borde alla vara som vill leva i en demokrati och som använder sin rösträtt.

1: Before and after the Quake. The incapacitation of Haiti, Ashely Smith, Counterpunch

Ett citat ur artikeln:

”The media coverage of the earthquake is marked by an almost complete divorce of the disaster from the social and political history of Haiti,” Canadian Haiti Solidarity Activist Yves Engler said in an interview. ”They repeatedly state that the government was completely unprepared to deal with the crisis. This is true. But they left out why.”

Why were 60 percent of the buildings in Port-au-Prince shoddily constructed and unsafe in normal circumstances, according to the city’s mayor? Why are there no building regulations in a city that sits on a fault line? Why has Port-au-Prince swelled from a small town of 50,000 in the 1950s to a population of 2 million desperately poor people today? Why was the state completely overwhelmed by the disaster?

To understand these facts, we have to look at a second fault line–U.S. imperial policy toward Haiti. The U.S. government, the UN, and other powers have aided the Haitian elite in subjecting the country to neoliberal economic plans that have impoverished the masses, deforested the land, wrecked the infrastructure and incapacitated the government.

Så några fler länkar som delvis behandlar samma sak som artikeln ovan, men som också tar upp andra aspekter av förtrycket av Haitis befolkning och de militärkupper USA utsatt haitierna för genom åren.

2: The Worst Just Got Worse. The Tragedy of Haiti … and Us, Paul Buchheit, Counterpunch, erbjuder en mycket kort sammanfattning av de senaste 30 årens haitiska historia.

3: No Mister, You Can’t Share My Paine, John Maxwell, Counterpunch

Ett litet citat från den här artikeln också, om vad som hände medan man fraktade iväg den folkvalde presidenten Aristide efter USA-kuppen mot honom 2004:

Meanwhile, in Haiti, the US Marines protected an undisciplined ragbag of rapists and murderers to allow them entry to the capital. The Marines chased the medical students out of the new Medical School established by Aristide with Cuban help and teachers. The Marines bivouac in the school, going out on nightly raids, trailed by fleets of ambulances with body bags, hunting down Fanmi Lavalas activists (Aristidanhängare: min anm) described as ’chimeres’ – terrorists.

Det här är artiklen som också berättar om hur de rika eliterna ingalunda har fått sina rikedomar av Gud, av någon naturlag eller av den osynliga handen, utan sett till att stjäla den från andra människor, med stöd av militär, med hjälp av förtryck, av mord av tortyr.

Slutligen en mycket sevärd film, där journalisten och filmaren Kevin Pina intervjuas om Haitis historia (4: Face to Face with Jack Etkin, Google video):

Filmen ovan har tagits ner från den här adressen, men jag har hittat den här istället:

Face to Face with Kevin Pina: Discussing Haiti

Haitierna är inte fattiga av ren slump alltså, de har tvingats till fattigdom, och denna fattigdom är den viktigaste orsaken till att jordbävningen fick så katastrofala konsekvenser och skördade så många offer.

Filmen ger också anledning att fråga sig vart Sverige är på väg?

/Kerstin

Länkar:
- Haiti och de dödliga sjukdomarna, Motbilder
- En framtid i Haiti, Kildén & Åsman
- Tommelilla maktlöst mot Shell, efterarbetet
- Halva Sverige inmutat, Skogsstyrelsen

Jag kan dessvärre inte låta bli att skriva idag också. Att inte kunna koppla av, fast man bestämmer sig för att försöka, ligger nog i generna, såvida det inte beror på en felslagen uppfostran.

En gång i tiden hukade och bugade en svensk regering inför Tyskland och herr Hitler, något en yngre generation har förhånat. Idag bugar hela världens regeringar för USA, oberoende av vem som sitter som president. Jag var också lite hoppfull när Obama valdes till president i USA men när jag hört lite av hans senare tal, som också är fulla av storhetsvansinne, ”vi ska styra världen” och det där, så mår jag illa. Det är bara att inse att det inte är presidenten som styr i USA utan det är de amerikanska multinationella företagen.

Idag snubblade jag över en artikel i Project Censored, om världsekonomin och om hur alla länders centralbanker är med och finansierar USA:s krig.

The worldwide surplus of dollars is forcing foreign central banks to bear the costs of America’s expanding military empire. Keeping international reserves in “dollars” means that when US financial speculation and deficits payment pumps “paper” into foreign economies, these banks have little option but to recycle it into US Treasury bills and bonds—which the Treasury then spends on financing an enormous, hostile military build-up to encircle the major dollar-recyclers: China, Japan and Arab OPEC oil producers. These governments are forced to recycle dollar inflows in a way that funds US military policies in which they have no say in formulating, and which threaten them more and more belligerently.

(Min översättning: Överskottet av dollar världen över tvingar andra centralbanker att bära kostnaderna för Amerikas expanderande militärimperium. Att hålla internationella reserver i ”dollar” innebär att när USAs finansiella spekulation och betalning för underskott pumpar in ”värdepapper” (paper) i andra ekonomier så har dessa inget annnat val än att använda dem till att köpa amerikanska statspapper och obligationer – som staten (USA) sedan använder för att finansiera en enorm, fientlig-militär uppbyggnad för att inringa dem som återcirkulerra dollarn: Kina, Japan och Arabstaterna (OPEC, oljeproducenterna). Dessa regeringar tvingas att återcirkulera dollarinflödet så att det bekostar USAs militära agerande, som dessa stater inte kan vara med och bestämma om och som hotar dem mer och mer.)

Som om inte detta vore dystert nog:

To date, countries have been powerless to defend themselves against the fact that this compulsory financing of US military spending is built into the global financial system. Neoliberal economists applaud this as “equilibrium” as if it is part of economic nature and “free markets” rather than bare-knuckle diplomacy wielded with increasing aggressiveness by US officials.

(Min översättning: Tills nu har andra stater inte haft någon makt att försvara sig mot det faktum att deras ofrivilliga finansiering av USA:s militära utgifter är inbyggda i det globala finansiella systemet. Nyliberala ekonomer  applåderar och ser detta som ”jämvikt”, som om detta vore en del av ekonomins natur och av  ”fria marknader” snarare än knytnävsdiplomati utövad med tilltagande aggressivitet från USA:s sida.

Det här, säger troende nyliberala ekonomer också, och helt felaktigt, beror på det stora förtroendet för dollarna men icke så alltså.  Det beror på att centralbanker världen runt inte har något val:

However, the foreigners in question are not consumers buying US exports, nor private-sector “investors” buying US stocks and bonds. The largest, most important foreign entities putting “their money” here are central banks, and it is not their money at all. They are sending back the dollars that foreign exporters and other recipients turn over to their central banks for domestic currency.

(Min översättning: Utlänningarna ifråga är inte konsumenter som köper USA:s exportvaror, inte heller är de privata ”investerare” som köper amerikanska aktier och obligationer. De största och mest betydelsefulla aktörer som stoppar in sina pengar här är andra länders centralbanker, och det är inte deras pengar alls. De skickar tillbaka dollar som deras exportörer och andra mottagare lämnar över till sina centralbanker för att få inhemsk valuta för.)

Det är nämligen så att:

The US economy can create dollars freely, now that they no longer are convertible into gold, or even into purchases of US companies. Consequently, the US remains the world’s most protected economy.

(Min översättning: Den amerikanska ekonomin kan skapa dollar fritt, nu när den inte längre behöver lösa in dem i guld, eller ens i köp av amerikanska företag. Följaktligen är USA:s ekonomi världens mest skyddade ekonomi.)

USA inte bara krigar och sätter upp militärbaser  överallt i världen för att kontrollera alla jordens naturresurser, de gör det med andras pengar, även med våra alltså.

The ultimate question is what countries can do to counter this financial attack. How can nations act as real nations, in their own interest, rather than in America’s interest? Any country trying to do what the United States has done for the past 150 years is accused of being socialist or protectionist—this from the most anti-socialist economy in the world.

(Min översättning: Den slutliga frågan är vad andra länder kan göra för att motverka denna finansiella attack på dem. Hur kan nationer agera som verkliga nationer, för sina egna intressen, snarare än för Amerikas intressen? Varje land som försöker göra det som USA gjort de senaste 150 åren anklagas, av den mest anti-socialistiska ekonomin i världen, för att vara socialistiskt eller protektionistiskt.)

Våra svenska unga nyliberala entusiaster försvarar alltså envetet och entusiastiskt USA:s rätt att suga ut resten av världen, med andras pengar och med hjälp av hur mycket blodspillan som helst. Våra politiker bockar och bugar inför supermakten, den här som förra gången. Dagens egenmäktiga supermakt dödar och torterar andra människor i gigantisk skala. Tortyr är tortyr och mord är mord oavsett var sådant begås, oavsett vem som begår dessa brott och oavsett hur man försöker ursäkta eller legitimera dem. Våra egna politiker, och därmed vi själva, är medskyldiga och samtidigt utsugna.

Nu tyder allting dessutom på att USA beslutat sig för att ”ta tag i” Sydamerika igen, för att kunna lägga beslag på den olja och gas som finns där. (2) Fler krig i sikte alltså. Fler kupper mot valda presidenter. Vi har sett det förr, bl.a i Haiti.(3)

Så vad ska man göra? Fortsätta att blogga och protestera som en annan Don Quijote eller försöka hitta någon liten isolerad trevlighet att leva för själv de år man har kvar?

Som en god vän till mig sade för många år sedan: Min morfar sade alltid att kunskap inte är tung att bära – men han hade ju alldeles fel.

/Kerstin

Länkar:
1) Dollar Glut Finances US Military Expansion, Project Censored
2) Fast Track Oil Exploitation in Western Amazon, Project Censored
3) More Than Aid, Haiti Needs Allies. Tolu Olorunda, counterpunch
Läs också:
- Jemen- en länk i USAs strategiska kedja, Kildén & Åsman

Så läser jag att en del av orsaken till den otroliga fattigdomen på Haiti, som skapat onändligt lidande i samband med jordbävningen, ligger i amerikanska svinuppfödares rädsla för svinpesten på 80-talet. Läs om saken på Huffington Post. 

Så har Israel erkänt att det har förekommit organstöld i landet, inte bara från israeler utan även från palestinier.

Se  Mer om organstölder i Israel – misstanken var inte grundlös, Motvallsbloggen 25/8-09 

och  SvD:s ledarblogg om  Boströms artikel – kan skribenten varken svenska eller engelska? Motvallsbloggen 26/8-09

/Kerstin

Länk: 

- Israel tog organ utan tillstånd, AB

- Organstöld förekom på 90-talet, SR, Ekot

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Blev tvungen att skriva igen.

Nu tycks propagandakampanjen för nödvändigheten av att attackera och bomba Iran ha startat. Så nu kan vi förvänta oss att Iran står på tur.  Media och politiker börjar i alla fall, och allt oftare, hävda eller insinuera att Iran ”fortsätter” med sitt kärnvapenprogram, ett program som Iran säger sig inte ha och som man inte har hittat vid kontroller. Dessutom har Iran, som länge har framställts som en så aggressiv nation, faktiskt aldrig attackerat något annat land. 

Vi ser alltså allt fler tecken om vi är uppmärksamma. Det började redan på Bushs tid sedan var det tyst ett tag men just nu börjar media, och politiker, allt oftare hävda eller insinuera att Iran ”fortsätter” med sitt kärnvapenprogram. Vi har goda skäl att misstänka att Iran gör det i samma utsträckning som Saddam lagrade upp sina massförstörelsevapen, de där som hade gått upp i rök när man invaderade landet för att oskadliggöra dem. Men USA med allierade befriade ju i alla fall mängder av irakiska kvinnor, inte bara från deras samhälleliga möjligheter utan också från deras män, deras barn och deras hem.

Klas Sandberg har skrivit ett bra inlägg om saken på sin blogg, Vindskupan liksom  Pierre Gilly. Läs och förfäras.

/Kerstin

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Nog tyder allting på att EUSA:s repression är inkopplad igen, precis samma polistaktik som i Seattle, som i Genua, som i Göteborg. Ska vi gissa att de försöker provocera fram kravallungar på sina ställen även i Köpenhamn. Vi kan bara hoppas att de misslyckas.

Omkring tusen personer gripna i Köpenhamn, för att några få galenpannor kastade sten! Massor av helt oskyldiga människor har tvingats sitta ner på gatan flera timmar. Vi känner igen taktiken från Göteborg. En taktik som handlar om trakasserier och som enbart går ut på att avskräcka människor från att demonstrera. 

Här kom polisen i slutet av 60-talet och början av 70-talet på att den hårda linjen inte var så lyckad och därefter betedde man sig, både i Danmark och Sverige, betydligt mer anständigt i samband med demonstrationer varför dessa nästan aldrig blev våldsamma. Men sedan bildades EUSA. Europas politiker stiftade samma frihetsinskränkande lagar som Bushregeringen i USA, Europas polis lärde sig av amerikanerna, Secret Service lägger upp samma konfrontationstaktik här som i USA. Amerikansk machostil överallt alltså.

Vem anser att vi går mot ljusare tider? Vem tror att EU är ett fredsprojekt? I själva verket är EUSA ett krigsprojekt, inte bara visavi länder med olja eller som har betydelse för framtida gasleveranser eller andra viktiga naturresurser utan även mot befolkningarna i EU och USA. Den förutsedda framtida ”sociala oron”, orsakad av utslagningen och författigandet av massor av människor, oroar makten i EUSA. Så nu gäller det att hålla folken på mattan: FRA-lagar, lagar mot ”uppmuntran till terror” som kan tolkas som det passar, lagar som tillåter inbrott och avlyssning i människors hem även om de inte är misstänkta för något, lagar som tillåter polisen att arrestera människor utan misstankar men i förebyggande syfte. USA flyger in i Sverige och för bort människor till tortyr. Statliga ageranden som står i total motsättning till allt vad vi lärt oss förvänta oss från en demokratisk rättsstat. Jämför dessutom med den dominerande idén om ”förebyggande krig”, de där krigen som också vi svenskar deltar i nu för tiden – i ett av dem, i Afghanistan.

Jag har kallat det vi fått i Europa för velourfascism. Undrar när det övergår i klar och öppen fascism? Eller har det egentligen redan gjort det?

/Kerstin

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Våra svenska pojkar i Afghanistan hälper numer USA att jaga världens största och värsta fantomterrorist, Usama bin Ladin, trots att allt tyder på att Usama bin Ladin är död. Detta apropå ett inlägg på bloggen Björnbrum (1), där Björn Nilsson tror att bin Laden dog av sitt njurproblem för flera år sedan. Han är inte ensam om denna gissning. Det underliga är att det är så tyst i Sverige om detta. Här i Sverige tycks man (politiker/media eller bådadera?) snarare ivrig att fortsätta att upprätthålla myten om Usama bin Ladin som den farliga fiendens, Al Qaidas, hemske och mäktige ledare, som mannen som vi fortfarande har anledning att frukta. Men det mesta tyder alltså på att Usama är död och död sedan flera år. Robert Gates, USA:s försvarsminister, säger exempelvis att man inte har någon information om var Usama  befinner sig, och det sedan flera år.(2)

Hur bin Ladin eventuellt dog råder det delade meningar om dock. Många påpekar att hans njurproblem, och hans beroende av dialys, måste ha tagit död på honom i Tora Borabergen, och det ganska snabbt. Det utgår exempelvis professor David Ray Griffin (emeritus vid Claremont School of Theology) från i sin bok Osama bin Laden: Dead or Alive? Han tycks i boken hävda att Usama har varit död i sju år.(3)

The book claims that Bin Laden died of kidney failure, or a linked complaint, on December 13, 2001, while living in Afghanistan’s Tora Bora mountains close to the border with Waziristan… (3)

Den för något drygt år sedan mördade Benazir Bhutto var av annan uppfattning. Hon sade i en intervju för BBC, gjord av David Frost redan i november 2007, och som om det vore något som alla kände till, att Usama bin Ladin blev mördad av någon vid namn Omar Sheik (namnet något otydligt). Intervjun kan ses på YouTube (4). Man undrar naturligtvis hur det kom sig att att hon uttalade detta som om det vore något allmänt känt. Är det så I Pakistan kanske, och i så fall, varför är det inte känt i Västvärlden? Under alla omständigheter verkade hon uppenbarligen helt säker på att Usama var död och mördad.

Ytterligare ett indicium på att Usama är död är sonen Omars berättelse om minnen av sin far (4). Han talar hela tiden om Usama i imperfektum (om artikelns tempus är korrekt förstås), som om faderns vore död alltså.

Dessutom publicerade tydligen den egyptiska tidningen Al-Wafd (26/12 2001), en kort notis om att Usama bin Ladin hade begravts den 13:e (eller däromkring.) december 2001. (3)

Alltså spekuleras det förstås runtom i världen om USA försökt hemlighålla Usama bin Ladins död för att han var en så tacksam fiende att hänvisa till vad gäller att försvara ”The War on Terror”.  Vem är inte beredd att köpa denna gissning?

Men dessutom, och jag har också ett minne av detta och har alltid förundrats över hur självklart media har beskyllt bin Ladin för att ligga bakom attacken på tvillingtornen, Usama sade sig redan direkt efter 9/11-attacken, inte vara inblandad i densamma:

9/11: Bin Laden originally insisted in official press statements that he had played no role in the atrocity
This week, still more questions have been raised with the publication in America and Britain of a book called Osama Bin Laden: Dead or Alive? (3)

Hur lurade är vi egentligen? Och hur länge dröjer det innan det blir offentligt och erkänt att det inte finns och aldrig har funnits någon världsomspännande jättesammansvärjning vid namn Al Qaida? För vi kan vara ganska säkra på att Al Qaida är en uppfinning av USA:s förra krigsregim.

/Kerstin

Skriv under Budkavle för välfärd”!

Länkar:
1) Face it Osama is dead, Björnbrum
2)  No Good Obama bin Laden Intelligence In Years, Says Robert Gates, Huffington Post
3) Has Osama Bin Laden been dead for seven years – and are the U.S. and Britain covering it up to continue war on terror? By Sue Reid
/ Daily Mail UK/ 9/11/09, Daily Censored
4) Frost over the World – Benazir Bhutto, 02 Nov 07, BBC
5) My Father, the Terrorist
- Nu har vi ingen anledning att kriga i Afghanistan längre, Guillou, AB