Jag kan inte påstå att jag följer svenska media speciellt väl numer. Sedan jag kunnat konstatera att de ljuger som hästar travar och dessutom förtiger allt som kan skada de stora kapitalistiska intressena, känner jag inte mycket för att följa dem. Alltså läser jag numer mest utländska tidningar och tidskrifter. Där hittar jag ibland artiklar som förvånar mig. Möjligen för att jag just inte läst svenska tidningar. Men jag lyssnar konsekvent och kontinuerligt på radions nyhetsprogram, trots att de ofta är hårt vinklade för USA:s intressen.

Via en artikel i Counter Currents (1) informeras jag om att företag kan stämma regeringar, som sedan kan straffas med mycket höga böter om  för att de förhindrar fri konkurrens eller för att de vidtar åtgärder som skadar företagens ekonomiska intressen.

According to the most recent data released by the United Nations Conference on Trade and Development (UNCTAD), the number of lawsuits brought against governments by companies evoking clauses in bilateral investment treaties (BITs) was 450 at the end of 2011.
These are only the known cases; most are kept secret. (1)

(Min översättning: Enligt senaste informationen från United Nations Conference om Handel och Utveckling (Trade and Development) UNCTAD, så var antalet företagsstämningar mot regeringar, vad gäller brytande av regler om bilaterala investeringar (BITS) 450 stycken vid slutet av 2011.
Detta är bara det kända antalet: de flesta hålls hemliga.)

BITS inrättades för att skydda och stötta företag som intvesterar i andra länder och för att förhindra statliga regleringar av företagssamheten. I motsats till företagen kan staters regeringar inte stämma företagen enligt denna överenskommelse dock. Det tycks som om sydamerikanska stater drabbats extra hårt av dessa regler och av förestagsstämningar. Men, skriver författaren:

In December 2011, for instance, the Stockholm-based Vattenfall threatened to sue Germany for the federal government’s decision, in the aftermath of the Fukushima catastrophe, to phase out nuclear energy by 2022.

The Swedish nuclear company was poised to rake in compensation amounting to more than a billion euros. Evoking the Energy Charter Treaty – a multilateral agreement that protects investment in the energy sector – Vattenfall first tried, unsuccessfully, to convince the federal government to accommodate its requests.

The deadline for peaceful dispute settlement expired last March and now Vattenfall could sue the government at any time.

(Min översättning: I december 2011 ex. var det Stockholmsbaserade företaget Vattenfall berett att inkassera ersättning från den tyska federala regeringen för att denna, i spåren av Fukushima-katastrofen, beslutat att fasa ut kärnkraftsproduktionen till 2022.

Det svenska kärnkraftsföretaget krävde ekonomisk kompensation till mer än en miljard euros. Hänvisande till Energy Charter Treaty – ett multilateralt avtal som skyddar investeringar inom energisektorn – försökte Vattenfall först, utan att lyckas, övertyga den federala regeringen att tillmötesgå företagets krav.

Tiden för att göra upp i godo om saken gick ut i mars och nu kan Vattenfall stämma regeringen när som helst.)

Svenska Vattenfall, som ägs av oss, av svenska staten, försöker således förhindra att miljöhänsyn sätts över Vattenfalls ekonomiska intressen, eller kräver ersättning av Tyskland för Tysklands vilja att ta hänsyn till miljön.

Vidare från artikeln:

”Foreign investors may challenge, in an international arbitration process, any change in law and policy to protect the environment and public health, to promote social or cultural goals, or to grapple with financial or economic crises. However, it is impossible to predict the outcome with any precision because each will depend in large part on the composition of the arbitral tribunal deciding the case, which consists of three highly-paid individuals, typically specialised in commercial rather than public law.”

(Min översättning: ”Utländska investerare kan, i en internationell skiljedomstol, kräva vilken förändring som helst i lag och politik som inrättats  för att skydda miljön och allmänhetens hälsa, för att gynna sociala eller kulturella mål, eller för att komma tillrätta med finansiella eller ekonomiska kriser. Det är emellertid omöjligt att med säkerhet förutsäga resultatet (av  stämningar:min anm.) eftersom behandlingen av varje ärende är i hög grad beroende på skiljedomstolens sammansättning, som består av tre högt betalda personer, som är specialicerade på handel snarare än på allmän lag”.)

Detta är, sägs det också, andra gången som Vattenfall angripit Tysklands miljöpolitik. Första gången, 2009, gällde det miljötillstånd för Vattenfalls kolkraftverk vid Elbe, som rinner genom Hamburg. Den gången fick den tyska regeringen ändra reglerna så att de passade Vattenfall varför ärendet lades ner.

Kapitalet über Alles alltså.

Slutligen konstaterar jag att FN-observatörer i Syrien har utsatts för en vägbomb. Ska vi gissa att denna kommer att skyllas på den syriska regeringen, som enligt alla våra nyhetssändningar gör allt för att förhindra en fredlig lösning och för att få NATO att börja bomba Syrien, eller är det lite för starkt för de antisyriska propagandisterna?

/Kerstin

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien)

Länkar:
1) Global Corporations Undermining Democracy Worldwide. Isolda Agazzi, Counter Currents 7/5 2012

Läser i wsws att vi åter har fått barnarbete i Europa. Exemplet som ges är Neapel där en del barn tvingats sluta i skolan för att de måste arbeta för att kunna försörja sig. Så här skriver wsws:

Die Rückkehr der Kinderarbeit ist nicht nur ein Problem in Italien. Zweihundert Jahre nach der Geburt des britischen Schriftstellers Charles Dickens, der die Folgen derartiger Praktiken eindrücklich geschildert hatte, ist die Kinderarbeit ein Problem für ganz Europa.(1)
(min översättning: Återkomsten av barnarbete är inte bara ett problem för Italien. Tvåhundra år efter den brittiske skribenten Charles Dickens födelse, mannen som utförligt skildrade denna praktik, är barnarbete ett problem för hela Europa.)

Det här är ytterligare ett tecken på hur den ”nya ekonomin”, dvs. återkomsten av den gamla utsugarekonomin, driver Europa allt längre utför stupet. För dem som kan se är det så klart att nyliberalismen gräver den Västliga högkulturens och högteknologins grav. Den varade 3-500 år, beroende på hur man ser det, och nu börjar den rasa samman på grund av de styrandes girighet, okunnighet eller illvilja, vilket det nu är fråga om.

Om Västvärldens politiker inte snabbt kommer överens om att ändra sin ekonomiska politik så kommer USA/Europa att vara U-landsområden om 100-150 år och Asien är den nya högkulturen – ja såvida USA/Nato inte sprängt hela världen i luften innan dess förstås.

/Kerstin

Länkar:
1) Steigende Arbeitslosigkeit: Die Rückkehr der Kinderarbeit in Europa, wsws.org 5/4 2012

Såg på TV igår kväll att det är så illa i Grekland idag att en del föräldrar tvingas lämna ifrån sig sina barn för att de inte har något att ge dem att äta.

Jag förmodar att EU-snickarna och Euro-fantasterna är stolta och glada nu. Äntligen är i alla fall ett EU-land tillbaka till 1800-talet med svältande människor och inlämning av barn på barnhem. Vilket blir nästa?

Det går nämligen inte för EU-politikerna som totat ihop denna helvetesorganisation, som EU med sin euro är, att hävda att de inte kunde ana att det skulle gå så här. Det fanns massor med varnande röster och bara en gnutta insikter i nationalekonomi räckte för att man skulle kunna förutsäga det som händer nu, att det var praktiskt taget oundvikligt och bara en tidsfråga. Det EU:s styrande just nu utsätter Grekland för gör dessutom bara ont värre.

Alltså måste jag dra slutsatsen att det är precis det här som är meningen med EU, att makten i EU skulle samlas på färre händer, liksom rikedomarna och att demokratin som politiskt system skulle förstöras.

/Kerstin

Källa/Länkar:
- Greklands föräldrar lämnar bort sina barn i krisens spår, Rapport, 12/2 2012 
- Seattle, Genua, Göteborg – och nu Köpenham? Motvallsbloggen 13/12 2009
- Extremhögern går framåt i Europa – precis som väntat, Movallsbloggen 18/5 2009
- The European Union – the New Soviet Union? YouTube (
Vladimir Bukovsky spent many years in Russian labour camps and psychiatric prisons for defending human rights. He came to Britain in 1976. He lectures and writes on the old Soviet system and the EU. Till YouTube 1/10 2006)
- What’s Inside the New ”Austerity Measures”. A Death Sentence for Greece, Mike Whitney, counterpunch.org 13/2 2012
- Is Western Democracy Real or a Facade? The Divine Right of Money, Paul Craig Roberts, counterpunch.org 14/2 2012

Läs också:
- Räkna bort de fattigaste – då ökar inte klyftorna! Ett Hjärta Rött 13/2 2012

Rekommenderar besökare att titta in på Albas temanummer om Demokrati (klicka på logon överst till vänster). Där finns ett antal intressanta artiklar om ämnet. Även denna bloggs skribent har bidragit med en artikel om ”Konsten att sätta demokratin ur spel”.

Jag glömde dock att nämna några av de tekniker politiker använder för att minimera det demokratiska inflytandet, dels att man genom privatiseringarna och bolagiseringarna av våra gemensamt ägda företag/verk, undandrar dessa den demokratiska kontrollen, dels att man idag, i kommunerna, ofta fattar beslut utan att protokollföra, vilket minskar insynen. Båda dessa företeelser minskar medborgarnas möjlighet att påverka och också ofta att i valen utvärdera de åtgärder som beslutats.

Sen har vi det viktigaste av alla de demokratibegränsande besluten, beslutet att undandra Riksbanken politisk kontroll. Bekvämt för politikerna som därefter kunnat avsvära sig mycket av ansvaret för den ekonomiska politiken genom att hänvisa till den oberoende riksbanken – som om denna numer självständiga institution vore en av Gud Fader själv instiftad inrättning över vilken ingen mänsklig makt kan råda. Den är dock beslutad av riksdagen – för att passa EU och tyska politikers skräck för inflation, och dess självständighet beslutades om under tystnad.

Från Björnbrum, som ofta skriver intressanta och underfundiga inlägg om ekonomi, fick jag tipset om denna illustrativa film om EU:s ekonomiska kris, och hur man försöker lösa den dels genom att göra EU ännu mindre demokratiskt, dels genom att utarma det ena landet efter det andra i EU:

Punk Economics: Lesson 1 (utlagd 30/1 2012)

/Kerstin

Läs rapporten från de arabiska observatörer som Syrien accepterade i landet.(1) Där framgår det, mellan raderna, att observatörernas främsta uppgift var att öppna vägarna för den kriminella s.k. syriska befrielsearmén som i hög utsträckning består av gäng av legoknektar, samma som krigade i Libyen bl.a. Observatörerna tillhöll den reguljära syriska armén att dra tillbaka sina soldater från de områden där ”befriarna” for fram med våldsamheter. Det gjorde Syrien, och nu hör vi att ”befriarna” kommit närmare Damaskus. Rapporten nämner inte ett enda tillfälle där den reguljära syriska armén gick till attack orpovocerat, däremot såg de andra grupper utöva våld.

I Rapporten läser vi också hur somliga av observatörerna ”inte hade klart för sig vad de skulle göra” och att många av dem hoppade av, som observatörer från bl.a. Tunisien och Sudan. Kunde de inte med att agera i enlighet med Qatars, Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens önskemål månne, så att de beredde landet för utvecklandet av mer våld i Syrien, som sen kan användas för att ropa på Natoinbombningar? Dessa synnerligen odemokratiska stater är de stater som USA och Nato, och numer även vår svenska regering och riksdag, allierar sig med och som just nu utför samma smutsiga insatser i Syrien som de gjorde i Libyen.

Det är förstås så att det finns syrier som är missnöjda med regimen,  och också så att landet behöver demokratiseras, men även i det här fallet handlar det om var majoriteten i landet står och om USA/Natos definitiva avfärdande av ledaren, som lovar att anställa allmänna val 2014 (2). Varför ger man inte Assad den chansen? Varför gav man inte Ghadafi möjligheten att arrangera sådana allmänna val, som även han lovade göra? Jo för att Väst, USA och Nato inte alls är intresserade av demokrati i de här staterna, eller för hur syrierna eller libyerna har det, utan för att de vill ta makten över dessa länders naturresurser, framför allt oljan och gasen, och i Syriens fall beröva Iran en allierad, liksom palestinierna i Israel.

Varför rapporterar våra media inte mer allsidigt om det som sker, och varför rapporterade man inte mer allsidigt om situationen i Libyen idag? Jag finner helt enkelt inte ord för att uttrycka min åsikt om den svenska journalistkåren och svenska media, inklusive dem vi kallar ”public service”, som numer borde döpas om till USA/Nato propagandaservice.

Tycker vår journalistkår att det som händer i Libyen just nu, med total rättslöshet, med beväpnade gangstergäng som terroriserar människor, med något som närmast liknar inbördeskrig, är bra?  Samma situation kommer att uppstå i Syrien om Västvärlden fortsätter på den inslagna vägen, att stödja och beväpna grupper för att ställa till kaos i Syrien, precis som man gjorde i Libyen. I Syrien har vi dessutom en svårare situation än i Libyen, med många olika folkgrupper och olika religioner varför risken för en verklig orgie av mördande där är mycket stor om landet destabiliseras mer. Det blev så i Libyen, fast man inte riktigt förväntade sig det (utom de mer klarsynta) .Vill svenska journalistkåren att även Syrien bombas sönder och samman och att tiotusentals människor dödas. Gillar journalister blod och död? Älskar de att se blod? Mår de bra av att frossa i andra människors olyckor och i katastrofer så att de vill har mer av den varan?

/Kerstin

Länkar:
1) League of Arab States Observer Mission to Syria, 18/1 2012
2) En intressant intervju med Bashar al-Assad, Motvallsbloggen 13/12 2011 (I videon säger Assad att man är igång att förändra konstitutionen och att det ska anställas allmänna val framöver.)
- Ryssland har nyckelroll vid Syrien-möte, SR Ekot,31/1 2012

Tillagda länkar:
- What is really going on i Syria: Insider Update, Voltairenet.org 30/1 2012 

Vi ser en helt otrolig journalistik i samband med avsättandet av Juholt och valet av Löfvén som S-ledare.

Igår hörde vi på radion hur Löfvén valdes av partistyrelsen – med acklamation. Det låter förstås bra, enighet är ju något fint. Det är bara det att detta är ett djupt odemokratiskt agerande av partistyrelsen.

I Sverige har vi av tradition haft vissa regler som föreningar och politiska partier har följt men journalistkåren förefaller helt okunnig om dessa regler, som nästan udantagslöst är inskrivna i föreningars och partiers stadgar. Det är medlemmarna som väljer ordföranden i demokratiska föreningar, på årsmöten eller kongresser, inte styrelsen. Möjligen, och det är kanske inte så konstigt numer, blandar journalister ihop begreppen och tror att vad som gäller i stora företag också gäller för, eller bör gälla för demokratiska organisationer. Det är illa i så fall för det betyder att media inte har någon möjlighet att värna vår demokrati, som brukar hävdas att de gör, eller i varje fall att de ska göra. Att en partistyrelse, eller en förenings styrelse själva väljer ordförande brukar normalt förknippas med diktaturer.

Föreningarnas/partiernas medlemmar väljer en valberedning, som har till uppgift att förbereda val av ordförande och oftast också sekreterare och kassör, vid nästa årsmöte/kongress. Det tillkommer sedan denna valberedning att undersöka medlemmarnas åsikter om vem som ska vara ordförande nästa period. Har valberedningen gjort ett bra jobb och förutsatt att föreningen inte är väldigt splittrad, brukar årsmöten/kongresser välja den ordförande som valberedningen föreslår. Men det finns alltid möjlighet att föreslå någon annan, och att i normalt omröstningsförfarande ställa de olika förslagen mot varande på årsmötet/kongressen. Den här ordningen frångick S i dagarna när partistyrelsen ensamt valde Löfvén till ny ordförande.

Snarare än att vara något positivt var väl det där med ”acklamation”, att partistyrelsen var överens om val av ny ordförande, illavarslande eftersom det visar att det inte finns någon inom denna styrelse som värnar om demokratin inom partiet.

Orsaken till brådskan var, med till visshet gränsande sannolikhet, att man måste få fram en jasägande partiledare till fredagen, då Reinfeldt skulle säga ja eller nej till den nya europakten, som bl.a.  handlar om att ställa en stor summa pengar till EU:s förfogande för att hjälpa länder som hamnar i ekonomiska problem men också om överstatliga godkännanden av medlemsstaternas ekonomiska politik. De problem som pakten ska avhjälpa är dessutom en självklar följd av EU:s s.k. grundlag och av den enhetliga valutan euron, där räntan bestäms utom politisk/demokratisk kontroll av EU:s s.k. ”riksbank. Det går inte att idag hävda att ingen visste detta. Det fanns gott om varnande röster inför införandet av den gemensamma valutan.

Vidare, hur bra är en sammanslutning som tvingar medlemmarna, dels att säga ja till vad de dominerande politikerna i denna sammanslutning begär av dem, dels tvingar de ingående staterna att åsidosätta sina djupt rotade demokratiska processer. Detta har vi även sett i både Italien och Grekland, där de nya ledarna ingalunda är tillsatta genom demokratiska val.

Media – demokratins dödgrävare
Hur väl fungerar en journalistkår som är närmast lyrisk över den nye S-ledaren, och som gärna påpekar att han är företagens gullgosse? Den fungerar inte alls skulle jag vilja hävda, i varje fall inte för försvar av demokratin.

Istället pågår i media en formlig kampanj för något som ska likna den amerikanska presidentvalsprocessen. Det ska vara öppenhet kring partiledarvalen tjatar journalisterna. Men kära nån, det är inte media som ska välja partiledare, inte heller svenska folket. Det är medlemmarna i partierna som ska göra det, och de har oftast möjligheter att delta i processen under den tid som förslagen arbetas fram förutsatt att partierna är öppna gentemot medlemmarna om vad de sysslar med. I annat fall kan de inte hävda att de är demokratiska.

Det amerikanska systemet är ett uselt och mycket odemokratiskt system i jämförelse med det traditionella svenska systemet och öppnar för mycket mer korruption än det svenska. I USA kostar presidentkandidaternas kampanjer för att bli valda ofantliga summor pengar, och vilka är det som står för dessa pengar, jo endera kandidaterna själva, som i så fall måste vara ofantligt rika, eller finanseliten. Den senare bidrar emellertid även till de rika kandidaterna av förklarliga skäl. Denna elit kan därmed köpa sig den president och de politiker den vill ha. Det vanliga är ju nämligen att den som har mest pengar vinner valen. I varje fall göre sig ingen vanlig medborgare besvär.

Detta innebär förstås inte att det svenska systemet är fritt från korruption men skillnaden mellan USA och Sverige är ändå ganska stor, även om den minskat de senaste decennierna eftersom det finns andra möjligheter för storfinansen att köpa sig de politiska beslut de önskar sig. Men ingenting bli bättre i den vägen av att man inför ännu en väg till korruption och för storfinansen att köpa politiska beslut.

Den i USA vanliga korruptionen, som består i vad initierade i USA kallar ”svängdörrspolitiken”, innebär att politiker och finansmän är så att säga samma grupp. Personer i politiken går mellan framstående och mycket lönsamma anställningar i de stora multinationella företagen och regeringen. De sitter ömsom i de stora bankernas och företagens styrelser och i regeringen eller i regeringens rådgivande organ. Detta börjar vi se även i Sverige, ja så till den milda grad att vi har anledning att börja betrakta Sverige som en pendang till USA:s stora företag.

Vi börjar se hur också svenska politiker, inte minst socialdemokrater, belönas av storbanker och regeringar i USA med välbetalda uppgifter efter att de gjort sitt i den svenska politiken, och att göra sitt innebär att agera så att man gynnar det internationella finanskapitalet förstås. Erik Åsbrink, exempelvis, är nu rådgivare åt Goldman & Sachs. Åsbrink var mannen som tillsammans med två andra personer lyckades kuppa igenom de svenska avregleringarna i mitten av 80-talet, avregleringar som möjliggjorde utförsäljning av de stora svenska företagen och för bankerna att skinna sina kunder alldeles exempellöst. Göran Persson gick direkt från att ha varit partiledare och statsminister till en högermärkt PR-firma, för att bara nämna några exempel från S. Det sades, men jag vet inte om detta är sant eller förverkligats, att Maud Olofsson skulle fungera som rådgivare åt det amerikanska utrikesdepartementet. Carl Bildt tjänade som USA:s lobbyist vad gällde att få EU-länder att ställa upp på attacken mot Irak.

Även de svenska partierna börjar alltså alltmer fungera som pendanger till amerikanska ekonomiska intressen istället för att gynna svenska medborgare i första hand. Ovanpå detta vägrar M att gå med på att redovisa varifrån partierna får sina pengar, vilket är det normala i andra västdemokratier, vilket inte är förtroendeinjagande, åtminstone inte för oss som inte tillhör de rikaste eliterna.

Demokratin dör successivt allt under medias entusiastiska bifall och påskyndande.

/Kerstin

Länkar:
- (S)tatskupp – Godnatt Fred, Demokrati och Rättvisa, Nemokrati 27/1 2012
- Juholt utsatt för ännu en kupp, Dan Josefsson, AB 14/10 2011
- Korståget mot
 välfärden eller Den svenska elitens
 våldsamma revolt, Dan josefssons blogg 12/7 2008

Nu har Socialdemokraterna svikit de svenska väljarna och sina medlemmar och sympatisörer en gång för mycket. Mycket har jag så småningom accepterat och ändå någonstans haft kvar hoppet på någon slags seger för de socialdemokratiska idealen. Istället kommer nu det sista och gigantiska sveket. Det som hänt och rapporterats idag var sista spiken i både Sveriges, som en demokratisk stat, och Socialdemokraternas kista.

Från och med idag kallar jag mig Vänsterpartist. Dagens V står ungefär där socialdemokraterna stod för 30 år sedan vad gäller inställningen till välfärd och jämlikhet. Farväl S. Det känns sorgligt men nu är det oundvikligt.

Men man får ju inte vara en dålig förlorare så det är väl bara att gratulera den ”vänstervridna” journalistkåren till att dennas energiska agerande mot alla vänsteridéer och allt vad demokrati, socialt ansvarstagande och samhällssolidaritet heter, rönt en sådan framgång.

/Kerstin

Idag talar många amerikanska liberaler (som är vad vi skulle kalla socialdemokrater) om Ike Eisenhowers varning, då han avgick, för det militärindustriella komplexet. Idag anses han ha varit väldigt framsynt med denna varning.

Det är dags att åter plocka fram Tage Erlanders varning och oro som han uttryckte när han avgick, nämligen hans oro och varning för de multinationella företagen. Detta var en lika framsynt och dessvärre idag lika besannad oro som Eisenhowers.

Idag ska Juholt avgå. Enligt Ekot klockan två ska han hålla en presskonferens och få tillkännage sin avgång själv, men någon eller några i VU har därmed redan glappat till SR om att denna avgång i själva verket är VU:s påbud. Han fick inte själv tillkännage sin avgång. Snyggt svikarjobb från några i detta VU, ovanpå alla andra svek från partitoppen som Juholt har utsatts för. Det är bara att konstatera att det finns alldeles för många inom den socialdemokratiska ledningen idag som inte har en susning om vad solidaritet innebär och som ser partiet som en konkurrensplattform för egna karriärer inom storföretagen. Vem kan sen ha något förtroende kvar för detta parti?

Jag lägger här in ett inlägg som är en kommentar jag gjorde på Lena Sommestads blogg för någon timme sen, endast något reviderat:

Det börjar bli allt tydligare att Sverige blivit precis som USA, där varenda någotsånär informerad och politiskt kunnig person vet vilka det är som styr, nämligen de stora korporationerna/multinationella företagen. Det verkar vara så illa även i Sverige idag, att amerikanska korporationer inte bara tillsätter den amerikanska presidenten och regeringen utan att de även bestämmer över svensk politik, ja över hela EU:s politik. Det är numer svängdörrar mellan de amerikanska korporationerna och det svenska politiska systemet också alltså.

Vi har höger-PR-firmor som betalar socialdemokrater för att verka för högerpolitik inne i det socialdemokratiska systemet och som ägnar sig åt smutskastning inom sitt eget parti och som ägnar sig åt att kasta partikamrater åt vargarna, alltså åt medias destruktiva propaganda.

Vi har sett hur svenska politiker arbetar direkt åt amerikanska politiska intressen. Bildt var lobbyist åt USA vad gällde att sätta igång Irakkriget och för att få europeiska länder att ställa upp med soldater i detta krig.

Vi har sett hur en tidigare svensk socialdemokratisk partiledare och statsminister, anställts av en höger-PR-firma sedan han gjort sitt inom svensk politik, avskaffat arvskatt, sänkt skatter för de rikaste, höjt pensionsåldern,privatiserat viktiga delar av svensk infrastruktur etc. etc.

Vi ser hur den man som var med och genomförde Novemberkuppen, med finansavregleringarna  i mitten av 80-talet, Erik Åsbrink, nu fått anställning som rådgivare åt Goldman & Sachs.

Det sades, men vet inte om det faktiskt är så idag, att Maud Olofsson skulle bli rådgivare åt det amerikanska utrikesdepartementet (vad ska hennes rådgivning handla om – om detta blir eller redan är en verklighet?).

Svenska politiska partier, från höger till vänster, anställer amerikanska spin doctors för sina valkampanjer och vi har fått hit samma intensiva smutskastningspolitik som man haft länge i USA.

Vi är numer helt integrerade i The New American Century, med allt vad detta innebär av eländen för de flesta av oss framöver, av rivning av vårt svenska demokratiska system och vår välfärd, av deltagande i de nykoloniala krigen runtom i världen. Nu lever vi i en amerikanskstyrd korporakrati och samtidigt en mediokrati där storkapitalets media bestämmer vilka politiker som ska avsättas, tillsättas och belönas för gjorda insatser. Den svenska Demokratin är död.

Så glad att jag har min framtid bakom mig, att jag fick leva mina bästa år i världshistoriens bästa kompromiss. Det Sverige och den värld som nu växer fram vill jag inte leva så många år i.

/Kerstin

PS: Så har jag just hört Juholt säga det som VU redan annonserat, att han avgår. Mediokratin vinner ännu en seger över demokratin. Media har återigen, och modigt, ställt upp på maktens sida.

Dagen har varit min sorgligaste födelsedag någonsin.
/DS

För den som inte noterat det: Det pågår ett klasskrig mot alla oss som inte tillhör de yppersta finans-och politikereliterna.

I U-länderna bedrivs detta krig med militära medel, med bombningar, politiskt förtryck och ännu högre skuldsättning av befolkningarna.

Hos oss i Västvärlden  krigar man med enbart ekonomiska medel och med lögnaktig och smutsig propaganda. Vi ser just nu hur det ena landets invånare efter det andra, i Europa, tvingas ner i allt större fattigdom, och hur man bedriver en politik som ska omöjliggöra framtida ekonomiska återhämtningar. Man ser samtidigt till att privatisera alla gemensamt ägda verksamheter, som skolor, sjukhus och utvinning av ännu inte utrealiserade gemensamt ägda naturresurser.

Jag ser helt enkelt förföljelsen av Juholt som ett led i detta klasskrig. Skärp er inom S, för finns det inget socialdemokratisk parti värt namnet, och det är dit media och förrädarna inom S försöker driva S, inom den nära framtiden – ja då blir det fascistpartier som tar hem rösterna, SD i Sverige. För kapitalistklassen spelar detta ingen roll för den har aldrig varit rädd för fascim eftersom fascismen, till skillnad från sanna socialistiska partier, försvarar kapitalets rättigheter mot de breda massornas behov. Alltså har kapitalet, och högern, i alla tider stött fascism och fascistiska diktaturer.

/Kerstin

Det är verkligen eländigt i världen och ingenting just nu tyder på att det blir bättre, snarare tvärtom. Men här är ett optimistisk inlägg på Motvallsbloggen – för ovanlighetens skull (filmen är ganska lång):

John Perkins – The Secret History of the American Empire

Jag har haft den här inställningen, som Perkins förordar, under många år, men för sådär en 10-15 år sen tappade jag geisten, när jag såg att utvecklingen gick käpprätt åt skogen och i allt snabbare takt. Fast någonstans finns det nog kvar en liten kärna, ett hopp att människor ska vakna och inse hur lurade vi blivit de senaste 25 åren och fortfar att bli. Varför skriver jag annars en blogg?

Sen har han ju rätt, det är vi, massorna som har makten, om vi inser det och använder den.

Videon ovan är från 2009. Undrar om Perkins är lika optimistisk idag? För så här säger han 2010 om vad som ligger bakom ekonomiska kriser i världen, som ex. den grekiska idag:

The truth behind the Greek Economic Crisis

/Kerstin