Stureplansprofilerna har alltså dömts för våldtäkt i hovrätten.

Nu brukar man ju sällan få alla fakta i mål från massmedia men nog förefaller domen ha varit korrekt eftersom redan tingsrätten (där de friades) förklarade att kvinnan hade utsatts för grovt sex mot sin vilja. Att kvinnan inte ville vara med längre hade männen inte förstått dock, enligt denna instans. Vanliga snälla män våldtar ju inte, har vi fått veta de senaste åren, både genom massmedia och genom bloggläsande, men otroligt korkade kan de alltså vara. Det måste man tydligen både acceptera och tolerera, enligt tingsrättens dom.

I hovrätten fälldes profilerna emellertid men ännu en snäll svensk man, nämligen advokaten, talade om hur han ser på sex, apropå den våldtagna kvinnans skador i underlivet och på kroppen:

– Jag vågar påstå, utan att vara gynekolog, att det är naturligt att få sådana skador även efter frivilliga samlag, sade Björn Sandin.

Så vet vi det! En hel del män tycks anse att det bara är naturligt att kvinnor får rejäla skador efter vanliga samlag. Det är nog där kvinnor i allmänhet och dessa män har helt olika åsikter. Det var kanske framför allt detta kvinnorna bakom rapporten Slagen dam avslöjade. I denna rapport var det kvinnor som fick föra fram sina åsikter, 10.000, slumpmässigt utvalda, fick chansen, 7.000 tog den och hela manssamhället gick i taket. Inte konstigt. Det har tydligen en helt annan uppfattning om vad som är våld. Kanske dags att se mäns syn på våld som ett problem, trots allt och att försöka förstå vad nämnda rapport handlar om.

Länkar:
– Stureplansprofilerna riskerar tio års fängelse, DN
– Slagen dam, hela rapporten
– Svårt att genusarbeta, blogg Unga S-kvinnor Rebella
– Martin Schori: Föraktet i vårt land känner knappast till några gränser, AB

Hör på Ekot att de s.k stureplansprofilerna inte kommer att åtalas eftersom brott inte kan styrkas. Så nu börjar jag undra vad det handlar om här. Är hela historien en vanlig massmediaanka, en lögn av samma kaliber som man har utsatt Eva Lundgren för? För visst, massmedia ljuger som hästar travar.

Eller hade kvinnan verkligen de skador massmedia har hävdat, så att det handlar om det gamla vanliga; Kvinnor är skit, de har inga rättigheter, deras ord är aldrig tillförlitliga och kvinnor kan man behandla precis hur som helst – enligt lagen, och i massmedia?

Ja, precis som fallet var med Eva Lundgren alltså, som faktiskt blivit intellektuellt våldtagen av massmedia. I båda fallen handlar det om kvinnoförakt, och vad som än är fallet med den av stureplansprofilerna officiellt ”inte våldtagna kvinnan”.

Berätta, den som vet! Jag litar numer inte på ett enda ord som står i tidningarna, liksom jag inte hyser mycket tilltro till rättsväsendet heller numer.

Länk:
– Inget åtal mot Stureplansprofiler, Ekot, P1
– Våldtäktsmål nedlagt mot ”Stureplansprofil”, DN

Två män har gripits för rån igen. I våras stod de inför rätta, åtalade för rån och misshandel av direktör X, VD för ett våra större företag. Det kunde emellertid den gången inte bevisas att rånarna förstod att X inte ville bli fråntagen sin plånbok och de dyrbarheter som han bar på sig och att han inte ville ha stryk.

Det visade sig nämligen att direktör X hade varit mycket elegant och dyrbart klädd, vilket förstås signalerade pengar. Dessutom hade han haft en välfylld plånbok i innerfickan som putade märkbart och bara slipsnålen, som rånarna också tog av honom, var prydd med en briljant värd 150.000 kr.

Det hjälpte inte att direktören hävdade att han hade skrikit och bönat och bett rånarna att sluta, då en av dem kopplade ett låsningsgrepp på honom och den andre tog av honom hans klocka, slipsnål och plånbok och sedan misshandlade honom med kraftiga knytnävsslag i ansikte och mellangärde, vilket gav skador som direktör X blev tvungen att uppsöka läkare för att få omsedda.

Rätten menade trots detta att X borde ha förstått att han kunde bli rånad om han klädde sig alltför elegant och därmed demonstrerade att han var förmögen och dessutom kunde det inte bevisas att han inte hade gett de unga männen sin plånbok och slipsnål alldeles frivilligt. Att han gjort det var desto mer troligt som det kunde visas att han tidigare hade gett en present till en av de unga männen.

Nu har de båda männen alltså återigen rånat, en äldre distingerad gentleman den här gången, som även han var så välklädd att det klart visade hur rik han var. Direktör X är upprörd och menar att så här får det inte gå till. Hade man fällt männen redan då de rånade honom hade den äldre gentlemannen sluppit bli både rånad och misshandlad.

Länkar (Artikeln vi får läsa gång på gång):
– Här grips han igen, AB
– Ett bevis på att de är svin, AB
– Misstänkt för ny våldtäkt, DN

Genom Britt, som kommenterat på min förra post om Peter Rosts utmärkta Sommarprogram, fick jag en länk till en artikel i tidningen Vi, om whistle blowers, de där människorna som, liksom Peter Rost, Sara Wägnert, Ingvar Bratt m.fl. går ut och avslöjar oegentligheter på sina arbetsplatser, eller inom andra verksamheter som de känner väl till eller deltar i, som inom politiken, i föreningar eller klubbar. Det är en mycket läsvärd artikel som jag rekommenderar.

När jag så lyssnar på programmet Kropp och själ i natt, där man bl.a. tog upp Stanley Milgrams berömda experiment (från 1961), som handlade om lydnad och vad människor kunde fås att utföra på uppmaning av auktoriteter, ser jag den länk som förbinder de här båda fenomenen.

Milgrams experiment (som man kan läsa om i Wikipedia bl.a) visade att så många som 65% av de undersökta experimentpersonerna var kapabla att, på en auktoritativ forskares uppmaning, döda en annan person (skicka så starka elektriska strömmar igenom hans kropp att han dog av dem/experimentet var fejk förstås). Experimenten handlar mest om whistle-blowerns motsats, om de auktoritetstrogna, de underdåniga, de lydiga men det är dessa människor som möjliggör för maktetablissemang, av olika slag, att behålla sin makt och att stänga av/sparka/isolera dem som rättmätigt säger ifrån. De onda människorna, som någon har sagt, skulle inte kunna göra så mycket ont om inte de goda människor teg.

Ofta börjar whistle-blowern med att försöka tala med den överordnade, påtala vad som är fel, istället för att offentliggöra sina upptäckter direkt, och därmed bäddar han/hon för sin definitiva undergång.

De där som säger ifrån, som påtalar oegentligheter eller lägger fram berättigad kritik mot överheten, de med civilkurage, riskerar alltid sin framtid. De riskerar den just för att alldeles för många människor i deras omgivning är fega, inte vågar ställa sig upp och offentligt stötta whistle-blowern. ”Whistle-blowers” i Sverige stöts nästan alltid ut och går förlorande ur sina strider.

Jag har sett dem, ett antal gånger i mitt liv, oftast i mindre viktiga sammanhang, som i föreningar och klubbar, men även i ett, för mig, mycket viktigt sammanhang: Där sitter de, de där fega, lydiga men annars så trevliga arbetskamraterna, tittar en inte i ögonen, tilltalar en inte, behandlar en som luft. De vet att de är fega, de vet att man har rätt, de vet att de är så ynkligt ängsliga att säga eller göra något som kan resultera i negativa konsekvenser för dem själva. De skäms egentligen över sig själva och just därför undviker de whistle-blowern och bidrar på så sätt till att isolera denna. Sedan kan desssa fega varelser komma, åratal efteråt, och be om ursäkt eller erkänna att man hade rätt, att de inte borde ha tigit den där gången, att de ångrar sig – det är så dags då!

I artikeln i tidningen Vi, berättas historierna om flera av våra mest kända whistle-blowers och hur det gick för dem. Dessutom ges ett antal tips om hur man ska gå tillväga om man bestämmer sig för att ”blåsa i pipan”, för att inte själv drabbas alltför hårt, även, som man skriver, om man alltid måste vara beredd på det värsta. Enligt min erfarenhet kommer alltid det värsta att hända och i verkligheten finns aldrig någon total upprättelse, sådan finns bara i sagorna, åtminstone i Sverige.

Mitt personliga tips är således: Gå inte till chefen och varna honom/henne eller avslöja vad du vet, inte ens av ren omtanke och för att du vill väl, förrän du har bevis, samlat papper och vet att du kan sätta dit chefen om det kommer att knipa (och förvara bevisen, eller kopior av bevisen, så att chefen inte kan få tag i dem). Går du till chefen utan klara belägg som håller vid en offentlig granskning, kommer du garanterat att gå ut som storförlorare. Dessvärre är whistle-blowern ofta den där personen som vill vara juste, och det är livsfarligt i sådana här fall att vara det då det ger den överordnade, eller andra som känner sig hotade, en chans att samla material mot dig, hinna förtala dig, intrigera emot dig, hinna gömma undan bevis etc.

Slutligen: Det straffar sig nästan alltid att vara whistle-blower och det lönar sig nästan alltid att vara nickedocka! Det är de fega som gör detta till ett sorgligt faktum.

Länk:
– Tidningen Vi / om whistle-blowers
– Vi är mycket mer lättlurade än vi vill tro, Motvallsbloggen (3/11 2006) om grupptryck

För 30-35 år sedan hävdade vänstern i Sverige att staten/Säpo avlyssnade svenskar och även alldeles oskyldiga medborgare. Detta förnekades ihärdigt av regering och myndigheter. Många människor trodde inte på vänstern utan var helt övertygade om att vänstern ljög i, vad de föreställde sig, vanlig ordning. Idag erkänner samma institutioner, staten/regeringen och Säpo, att detta var precis vad man gjorde. Somliga oskyldiga drabbades hårt av denna avlyssning och idag använder man den tidigare illegala avlyssningen som argument för att göra avlyssning av vem som helst laglig, med argumentet att ”eftersom vi alltid har gjort så kan vi lika gärna göra det lagligt”.

För 30 år sedan samarbetade man militärt, via säkerhetstjänsterna men också med reellt spionage åt USA, ja egentligen ända sedan slutet av andra världskriget. Det visste och påtalade vänstern medan statsmakten förnekade detta ihärdigt. Vi var, sade regering och politiker, neutrala och då kunde man inte gör så. Många människor trodde inte på vänstern, för inte ljög politiker och regeringen för oss rakt av. Idag använder regeringar och politiker detta tidigare förnekade samarbete som argument för slopandet av den officiella neutraliteten: ”Vi har ju ändå alltid samarbetat med Västmakternas underrättelseorganisationer, så därför är det ju lika bra att börja göra det öppet”. Alltså gick Sverige med i ”Partnerskap för fred” och samövar nu militärt med framför allt väst men även med andra länder. Detta är säkert bara det första steget för fullt medlemskap i NATO och dessutom deltar vi för närvarande i ett krig i Afghanistan – smaka på det: Sverige är idag en krigförande nation.

Det är inte underligt att högern är rädd för vänstern och till varje pris vill tysta den – vänstern är de enda som avslöjar högerns lögner och propaganda – idag såväl som igår.

Länk:
Motvallstanten, om samma ämne

Apropå en kommentar som jag gjort på Esbatis blogg, och på att Carl Bildt menade att den behandling som svenskarna som torterades i Etiopien utsattes för i själva verket bara var ”omild behandling”, undrar man om det hädanefter överhuvudtaget går att döma en enda svensk för misshandel, för hustrumisshandel, för barnaga eller barnmisshandel?

De torterade har berättat hur de stryptes tills de tappade medvetandet, hur de slogs fördärvade, förnedrades med hjälp av mycket ringaktande tillmälen, hotades till livet etc. Detta har sedan vår utrikesminister, med Bushskt nyspråk alltså kallat för ”omild behandling”.

Om det där var ”omild behandling”, vad är då ett slag i stjärten på ett barn, eller en örfil? Det måste ju vara ”tämligen mild behandling”. Vad är då sparkar och slag mot huvud och kropp? Det måste ju vara ”något lite omild behandling”.

Ingenting av detta är, vad jag vet, förbjudet i svensk lag. Så hur ska svenska domstolar agera och döma i fortsättningen, sedan misshandel och tortyr har omdefinierats så radikalt av vår utrikesminister, och därmed, får vi anta, av vår nuvarande regering?

Eller har jag missat något igen?

Länkar:
– Konflikt 26/5, om de torterade svenskarna
– Kommentar på Ali Esbatis blogg

Läser i DN att:

Inom ett årtionde kommer den organiserade kriminaliteten att ha ökat i en omfattning som vida överstiger polisens förmåga till brottsbekämpning. Teknikutveckling och allt öppnare gränser även för brottsligheten gör att vårt polisväsen inte längre hänger med. Etniska, politiska och religiösa grupperingar med självupplevt utanförskap, liksom sänkta värderingströsklar mot narkotikabruk och våldsanvändning, undergräver den samhällssolidaritet som är nödvändig för en fungerande rättsstat. Allt detta gör att polisens arbete att utreda och bekämpa brott riskerar att omöjliggöras, skriver ordföranden i Polisförbundet Jan Karlsen.

Det var väl inte så här det skulle bli – med det fantastiska gränslösa EU, med öststaternas välsignade befrielse och med den lyckliggörande nyliberala och ekonomiska friheten. Vad är det jag har missat?

Eller handlar det bara om att vi ska skrämmas till att acceptera ännu mer kontroll av oss och ännu mer integritetskränkande behandling, att det numer konservativliberala Sverige ska bli ännu mer av polisstat?

Länkar:
– Ny kriminell liga sprider skräck i Stockholm, DN
– ”Polisens brottsbekämpning riskerar att omöjliggöras”, DN

Varje demokratiskt sinnad person, som såg tv-dokumentären om Sami Al-Arian ikväll, fördömer USA:s regering. Jag citerar från svt dokumentär, hemsidan:

Sami Al-Arian är palestinsk flykting från början, universitetsprofessor och arbetar för mänskliga rättigheter. 2003 greps han av FBI-agenter med stöd av Patriot Act, den kontroversiella lagen som stiftades direkt efter attentaten den elfte september 2001
………….
Misslyckandet med att fälla Al-Arian sågs som en svidande tillrättavisning av den amerikanska regeringen. Men bevis är inte så viktigt när det gäller bekämpningen av terrorismen. Bush-administrationen såg fallet som ett riktmärke i kampen mot internationell terrorism och åtalade Al-Arian igen. Al-Arian själv tror att det handlar om att man ville tysta ner hans politiska åsikter.

Jo, det handlar om att människor ska skrämmas från att försvara palestiniernas sak i USA. Det handlar om att bryta ner Sami Al-Arian. Det handlar om att bryta ner hans familj. Det handlar om statens teorror av dess invånare och om att spotta på allt vad demokrati heter.

USA har, enligt tv-dokumentären, 5.000 politiska fångar som sitter fängslade i åratal utan domar, anklagade för terrorism, varav de allra flesta, ja inte osannolikt allihop, är oskyldiga.

För att travestera en tidigare statsminister i Sverige:
Så agerar fascismens kreatur!

Läs mer på svt:s hemsida, se dokumentär.

Länk:
– Naomi Wolf om fascismens 10 punkter, Guardian
– Hans Linde om den svenska regeringens USA-kryperi, Expressen

Via ett länktips på Ali Esbatis blogg kom jag att läsa en mycket viktig artikel av Naomi Wolf i Guardian, om fascistoiseringen av USA, den som Europa, och inte minst Sveriges regeringar, kopierar bokstav för bokstav. Hon menar att en fascistoisering sker genom 10 steg, som kan genomföras långsamt och så att människor inte riktigt inser vad som håller på att hända förrän det är för sent. Hennes redogörelse för hur de 10 stegen redan tagits i USA är lysande journalistik. Hon har helt rätt.

Den här artikeln borde översättas till svenska och läsas av alla. Jag hittar bara en enda miss i den, nämligen när Naomi Wolf ber även européer att hjälpa till att stoppa fascistoiseringen i USA. Hon vet uppenbarligen inte att USA redan dikterar villkoren även i Europa och att vi ser samma sak hända här, samt att de flesta européer inte heller inser vad som sker och varthän det bär, för att de sitter här och felaktigt inbillar sig att rent mjöl i påsen vaccinerar mot övergrepp från fascistiska regimer.

Jag har, på Motvallsbloggen, skrivit om flera av de punkter som hon tar upp i artikeln. Dessa inlägg finns samlade här (scrolla ner och läs från tredje inlägget uppifrån).

Jag kan inte tolka det jag hör i programmet Konflikt, om hur Säpo agerar – tillsammans med CIA och andra säkerhetstjänster, på annat sätt än att vår regering nu arbetar ihärdigt för att producera svensk terrorism, i akt och mening att få svenska folket att acceptera att Sverige involveras mycket djupare i ”kriget mot terrorismen”, går med i NATO och ställer upp på USA:s sida även i Irak.

Länk:
Konflikt 14/4 2007, P1