Forskning/vetenskap&Miljövård&Politik/ekonomi14/11 17:22

Sätter in den här filmen på grund av en artikel jag just läste på Nyhetsbankens hemsida. Detta är den optimistiska lösningen på framtidens olja- och gasbrist. Det är förfärliga konsekvenser vi ser framför oss. Ska vi tro på vad som sägs i den här filmen är metoden på väg in i Europa. Vill vi se den i Sverige?

Fracking Hell: The Untold Story (Link TV, utlagd 11/1 2011)

Detta är den sköna nya värld som Västvärldens eliter planerar för oss. Ju mer jag ser av eliternas planer för framtiden desto gladare känner jag mig för att jag har min framtid bakom mig.

Slå gärna på ”fracking” på Google och läs mer om metoden på nätet.

/Kerstin

Länkar:
20 000 liter giftiga kemikalier ska hällas ut i det östgötska grundvattnet. cornucopia.se 14/11 2012
Stoppa Fracking (Fracturing) vid utvinning av skiffergas, LRF Östergötland
Svensk naturgas på export, P1 morgon 13/11 2012 (Anm: Lyssna gärna på experten Anna Nordling, som hävdar att om vatten i USA har förgiftats så har något gått fel. Vem betalar henne tro?)
U.S. the New Saudi Arabia? Peak Oilers Scoff, Aleklett’s Energy Mix 13/11 2012
Foot on the gas – lobbyists push for unregulated shale gas, Corporate Europe Observatory 7/11 2012(Citat: Unnoticed by the general public, one of the first European shale gas wells was drilled in Poland in 20091…..Avoiding a regulatory framework for shale gas at the EU level is at the top of the industry’s wish list. Backed up by their government, Polish Members of the European Parliament (MEPs) are trying to paint a rosy picture of shale gas development, hoping for more energy independence from Russia.)

Forskning/vetenskap&Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi&Skola/utbildning29/10 01:49

Den hedenhössvensk som vill bli av med sin falska känsla av överlägsenhet och lära sig lite mer om kunskapernas historia rekommenderar jag verkligen TV-serien ”Den muslimska renässansen”, som kan ses via Svt Play. Men programmen kan endast ses 30 dagar så passa på innan det är för sent.

Här får vi lära oss att praktiskt taget allt som vi västerlänningar är så stolta över och tror oss så överlägsna på grund av, har vi indier, perser och araber, alltså islam, att tacka för.

Jag har lärt mig mycket från de här programmen, och detta trots att jag föreläste på universitetet om Vetenskapens ursprung (bl.a.) under 90-talet, och om hur mycket vår kultur har fått just från araberna och den muslimska kulturen i Mellersta Östern. För tjugo år sen talades det väldigt lite om detta och jag tyckte det var viktigt att poängtera det här när antiislamismen började blir allt tydligare.

Programmet visar också att det är under epoker av yttrandefrihet och med stort kunskapsintresse som kunskap och vetenskap, liksom teknologin, utvecklas. Islam hade en sådan period under senare delen av det första årtusendet e.Kr.och det var mot slutet av den perioden som arabernas kunskaper, och de kunskaper dessa hade fått från bortre Asien, spreds till Europa. De hade också tagit vara på och översatt de gamla grekernas skrifter och filosofi till arabiska. De grekiska filosofernas tänkande hade förlorats för Europa när Romarriket föll sönder. Tack vare att det mot slutet av 1000-talet satt lärda, i huvudsak judar, i det då muslimska Spanien och översatte de gamla grekernas skrifter från arabiska till latin fick de europeiska lärde kunskaper om de gamla grekernas tänkande. Detta skulle så småningom leda fram till det vi brukar kalla ”den vetenskapliga revolutionen”, det vill säga det vetenskapliga sättet att tänka och samla in kunskaper och data. Denna revolution kan sägas ha tagit sin början med Kopernikus förslag om att solen var centrum i vårt solsystem, den heliocentriska världsuppfattningen,  som han framförde 1543. Men redan grekiska filosofer hade föreslagit detta flera hundra år f.Kr., och indier ännu tidigare. Vår vetenskapliga revolution brukar anses ha varit genomförd i och med att Newton presenterade sin gravitationsteori 1687.

När det arabiska väldet började falla samman så småningom, blev det samtidigt alltmer kunskapsfientligt. Om det blev det för att det hotades utifrån eller om det förlorade sitt vetenskapliga försteg för att de styrande blev allt mer kunskapsfientliga och blev allt mer auktoritära är inte lätt att säga. Det är svårt att urskilja vad som var orsak och vad som var verkan men det förefaller klart att de båda fenomen uppträdde ungefär samtidigt. På samma sätt kvävdes tankefriheten och kunskapsutvecklingen i det antika Grekland när det grekiska väldet började falla samman.

En liten jämförelse med våra dagar kanske, egna funderingar:
Nog verkar ”vi” i Väst just nu börja förakta kunskap och försöka förhindra fritt tanke-kunskaps- informations- och kulturutbyte (bara ett ex: det nya förbudet mot Iranska TV-sändningar till Europa och det fullkomligt ensidiga informationsutbudet). Och nog är Väst hotat just nu, av Bortre Asien och av de enormt snabba framsteg vi ser där.

Det börjar väl synas allt tydligare att Väst hotas av ekonomisk kollaps idag. Det är en nedgång som har sin grund i det kapitalistiska systemets megahunger efter profit. Dessutom hotas vår kultur och vår kunskapsuteckling av den närmast maniska inriktningen på privatiseringar och på konkurrens, på alla nivåer i samhället. Om alla måste konkurrera med alla så kommer massor av kunskaper att förbli outnyttjade eller utnyttjas av väldigt få. Då gäller det nämligen att hålla sina kunskaper för sig själv, eller inom det egna företaget och att undvika att de sprids till andra som kan ha nytta av dem. Det är en bra stagnationspolitik med tanke på att det inte är konkurrens, och försök att undanhålla människor goda idéer, som gett människan en sådan imponerande utveckling utan hennes fantastiska förmåga att samarbeta och dela med sig av idéer. Nya idéer och epokgörande upptäckter vilar alltid på äldre idéer och kunskaper och sprider man inte sådana fritt, då förhindrar man utveckling av kunskaper och teknologi. Endast om man uppmuntrar till sådant samarbete och skapar förutsättningar för det blomstrar ett samhälle eller en kultur.

Här kan vi ta vanvettet med privata skolor och det eviga tjatet om att skolor ska konkurrera för bättre resultat, som ett exempel. På den tiden alla skolor var statliga ordnades regelbundet kurser och konferenser för lärare och skolpersonal för att sprida goda pedagogiska idéer. Idag har ingen skola lust att dela med sig om de har sådana goda idéer eftersom det skulle minska deras konkurrenskraft – ett vanvettigt system alltså. Ännu vansinnigare är de fixa idéerna om att likrikta all utbildning i Europa.

Redan de nya universitetssystem som infördes i Sverige, i slutet av 60-talet och början av 70-talet, när man inrättade linjer och studenterna läste sådana i sammanhållna grupper, var sannolikt förödande för den intellektuella kreativiteten. När de flesta studenter valde och kombinerade ämnen helt fritt från termin till tremin, som de gjorde dessförinnan (jag lyckades göra så trots att jag kom in vid universitet samtidigt som man började ändra systemet) kom de att studera tillsammans med andra studenter som hade infallsvinklar på studieområdet från olika håll vilket stimulerade till tänkande av nya tanker. Med det nya linjesystemet blev de svenska universiteten mest rena korvstoppningsfabriker, vilket inte är kreativitetsskapande, ja förödande för den intellektuella kreativiteten skulle jag vilja säga.

Så se programmen, de är intressanta, spännande och filmiskt väl och vackert illustrerade.

/Kerstin

Länkar:
Från öst till väst- Mellanösterns historia, Svt

Forskning/vetenskap&Ideologier/propaganda&Vård/omsorg11/10 13:54

Har tidigare skrivit en hel del om SSRI-preparaten (s.k. antidepressiva, ibland lyckopiller) och att de långtifrån är de lyckoskapare som somliga tror, samt riskerna med att ta preparaten. Jag har klagat över att läkare skriver ut dem slarvigt och utan uppföljning. Jag har dessutom skrivit om Robert Whitakers bok ”Anatomy of an Epidemic…” i inlägget Psykiatrins och läkemedelsbolagens gigantiska bluff om lugnande medel och antidepressiva.

Här kommer en längre intervju med Robert Whitaker som borde intressera alla som har haft kontakt med något SSRI-preparat, endera själva eller på grund av att någon närstående står på medlet, liksom dem som funderar på att gå till läkare för att få sådana utskrivna till sig. Del 4 är speciellt intressant. Där talar Whitaker om hur serotoninteorin om depression inte har någon vetenskaplig grund, tvärtom:

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 1 of 7)

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 2 of 7)

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 3 of 7)

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 4 of 7)

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 5 of 7)

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 6 of 7)

Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 7 of 7)

OBS: Det kan vara livsfarligt att avsluta medicinering med SSRI abrupt. Preparaten måste sättas ut mycket försiktigt och över lång tid och att sluta med dem kan i värsta fall var plågsamt under en ganska lång tid.

/Kerstin

Länkar:
Robert Whitaker
Fler inlägg om SSRI på Motvallsbloggen

Forskning/vetenskap&Massmedia24/09 14:05

Såg Skavlans program från 21/9 på Svt Play igår kväll. Det var ett mycket intressant program.

Först fick vi se bröderna Palme säga nästan ingenting av intresse. Men de verkar ju trevliga. Sen ett helt ointressant inslag med Lena Ohlin. Därefter kom det i sammanhanget verkligt viktiga inslaget, om en våldtagen kvinna i USA, och om mannen, som hon tvärsäkert pekade ut som den skyldige. Han dömdes mot sitt envisa nekande och fick förstås ett mycket långt fängelsestraff. Efter ett DNA-test visade det sig att han var oskyldig varför han frigavs efter elva år i fängelse. Testet avslöjade dessutom den verklige våldtäktsmannen, som hade vissa likheter, utseendemässigt, med den felaktigt dömde.

Både kvinnan, som varit tvärsäker på att man tagit och straffat rätt man, och den oskyldigt dömde deltog i programmet. Hon vittnade om sina samvetskval och sin förtvivlan för att hon hade skickat en oskyldig man i fängelse och förorsakat honom elva år i fängelse för något han inte hade gjort. Han hade förlåtit henne. Det var ett starkt inslag.

Undrar om sammansättningen av programinslagen var en slump?

/Kerstin

Forskning/vetenskap&Vård/omsorg23/03 13:53

Det skrivs just nu mycket om boken ”Så dödar vi en människa” av Stefan Gurt. Boken recenseras i ett antal tidningar. Jag har inte läst boken och tänker inte heller läsa den eftersom jag redan har levt boken själv, åtminstone den delen som handlar om äldrevården, och inte orkar uppleva det en gång till.

Eftersom jag redan har skrivit ner en del av vad som hände min mamma och lagt ut det på nätet, så tänker jag här bara ta upp ett av de påståenden som jag ofta hör upprepas vad gäller gamla på äldreboenden: ”De vill inte leva längre, säger man, för de slutar äta/självsvälter sig till döds.” Detta skylls dock ibland på allt möjligt annat, ibland på att maten inte smakar bra, ibland på att måtiderna inte är trevliga nog men man talar nästan aldrig om det som ofta torde vara det verkliga skälet till denna ”självsvält”, nämligen sväljproblem.

Det är så att många av de lugnande och dövande drogerna som man stoppar i de gamla, bensopreparat (Sobril ex. men även sömnmedel, som är liknande preparat), de modernare SSRI-preparaten (s.k. lyckopiller) eller psykofarmaka (som Risperdal ex.) har sväljproblem som känd biverkan. De gamla tål de här preparaten sämre dessutom än yngre människor beroende på att deras matsmältning inte fungerar likadant längre varför de drabbas av fler och värre biverkningar än yngre människor.

Jag noterade, redan medan mamma bodde i ett servicehus och innan hon kom in på demensboendet, att hon hade stora svårigheter att få ner de tabletter man kom till henne med och ville att hon skulle ta (sömntabletten). Jag förstod inte vid det tillfället vad som hände med henne, inte ens vad för slags piller man gav henne. Det förstod jag så småningom dock. När mamma började ramla och blev alltmer förvirrad inom en mycket kort tid och man flyttade henne (dvs jag fick flytta henne) till ett boende för dementa, föll hon närmast ihop inom en vecka. I samband med denna flytt började jag ana ugglor i mossen, begärde fram patientjournalen och fick då veta vilka preparat man gav henne. Det resulterade i att jag tog reda på allt jag kunde om de här s.k. medicinerna och förfärades. Bl.a. kunde jag konstatera just detta, att de ofta ger sväljproblem, vid sidan av alla andra otrevliga och ibland dödande biverkningar de har, dimsyn och yrsel bl.a.

Första gången jag kom upp till mamma på hennes nya boende efter att inte ha träffat henne på några dagar, och fick se hur hon hade fövandlats under den vecka hon bott där, kom tårarna. Hon kunde inte gå utan stöd. Hon kunde inte prata ordentligt utan sluddrade. Hennes ögon var så simmiga att man knappt såg var iris slutade och ögonvitan tog vid dessutom hängde de undre ögonlocken ner och, visade det sig senare, hon kunde inte svälja ordentligt.

– Hur känner du dig mamma, frågade jag, förtvivlad, när jag hade torkat bort tårarna.
– Jag känner mig stupfull, klagade hon, och fortsatte: Det värsta är att jag håller på att bli blind.

Hon kunde alltså inte svälja alls nu utan valde att ta ut tuggorna ur munnen (jag antar att personalen tjatade på henne att äta) och stoppade undan dem var hon kunde, under tallriken, i blomkrukorna b.l.a.

Nu vidtog ett krig mellan mig och mammas läkare på boendet, där jag krävde att man satte ut de lugnande medel man stoppade i henne och de sömntabletter hon också fick. Hon behövde de här medicinerna för att må bra hävdade läkaren. Hon mådde otroligt dåligt av dem, ansåg jag. Till slut lyckades jag få läkaren att inse att det kunde vara en god idé, om man ville grunda behandlingen på vetenskap och erfarenhet, att ta bort medicinerna för att se var mamma stod ” i sig själv” och om hon behövde mediciner, att sätta in ett preparat i taget och utvärdera effekten, så att man visste vad man gjorde med hennes nervsystem och hur de olika preparaten verkade på henne.

Effekten av utsättandet av ”medicinerna” blev dramatisk. Hon slutade ramla, hennes ögon blev normala och hon klagade inte längre på att hon såg så dåligt, hennes tal blev normalt, hon började äta normalt och sov utan problem. Istället för att läggas klockan åtta, satt hon nu vid TV:en på kvällarna, ensam eftersom de andra gamlingarna redan hade skjutsas i säng, och vid tiotiden gick hon själv in i sitt rum och lade sig att sova. Kort sagt, hon både mådde mycket bättre och blev mindre vårdkrävande.

Mamma led av Alzheimers och det är en sjukdom som bara går i en riktning, de drabbade blir successivt sämre tills de dör. Mammas dramatiska ”tillfrisknande” (hon blev mycket bättre), under halvåret efter att man slutade stoppa i henne de lugnande drogerna, berodde helt säkert på utsättandet av de här ”medicinerna” alltså. Dessa ger, och det erkänner man, dessutom muntorrhet, som bara det försvårar sväljandet.

Sväljandet är en neurologiskt komplicerad process och när de här nerdrogande preparaten kan fungera så att de ger yrsel, sämre förmåga att gå, tala mm vore det ju konstigt om de inte också kunde påverka sväljmekanismen så att den fungerar dåligt, så att sväljproblem uppstår alltså.

Om läkarkåren kunde erkänna, att åtminstone en del kanske tom en stor del av de gamla inte tar livet av sig medvetet genom att sluta äta utan att de gamla fråntas förmågan att äta när de hamnar i äldrevårdens klor och drogas ner, så skulle mycket vara vunnet för de gamlas livskvalitet under de sista åren i livet. Det skulle dessutom förenkla vården för personalen på äldreboenden.

Men visst, den stora nackdelen vore förstås att det medicindustriella komplexet skulle förlora på kuppen.

/Kerstin

Länkar:
- Vår tids ättestupa, Anne Brügge, Arbetarbladet 22/3 2012
- Mamma och äldrevården. Eller: Hur man förvandlade mamma till ett hjälplöst vårdpaket med hjälp av lugnande medel, Kerstin Berminges hemsida 2002- 2007
- Sjuka blir sjukare av läkemedel, Lars-Erik Holm,SvD 12/9 2008 (det händer inte mycket inte, och inte snabbt!)
- Många blir sjuka av läkemedel. Åsa Moberg, Kilen ändrad 10/9 2007
- Sjuka av sina mediciner, Kaliber, SR, 20/11 2011
Slår man på ”sjuka av mediciner” på Google får man c:a 3,5 miljoner träffar, bara att sätta igång och läsa. Märkligt att så lite görs åt ett så välkänt problem.

Forskning/vetenskap&Vård/omsorg03/11 02:54

Var det inte det jag trodde, och väntade på.

Här har vi under sådär en 20-25 år inbillats att depression beror på serotonibrist i hjärnan därför ska man äta SSRI (s.k. serotoninåterupptagshämmare), även kallade antidepressiva, som Zoloft, Cipramil, Seroxat m.fl.

Det här med depression, har läkare och psykatriker sagt, är precis som med diabetes, den orsakas av en bristsjukdom. Lider man av diabetes, som består av insulinbrist, måsta man tillföra insulin. Är man deprimerad lider man av serotoninbrist då måste man öka mängden serotonin i hjärnan och  SSRI ökar gör just det – och simsalabim, så blir människor glada och trivs med livet igen när de medicineras med SSRI. Ja, så handlade det förstås om en genetiskt betingad brist, så patienterna måste räkna med att äta preparaten hela livet.

Jag har tvivlat på den här teorin ända sedan min mamma drogades ner på äldreboendet, för omkring tio år sen, och uppvisade hela provkartan av allvarliga och mycket besvärande biverkningar, och då jag började studera de här preparaten, på vilka grunder man baserade teorin om hur de fungerar och om hur läkare skrev ut mer och mer och mer och mer av dem till alltfler människor.

Tidigare har forskare visat att SSRI-preparaten oftast fungerar ungefär lika bra som placebo. Det vill säga folk tror att de är bra och fungerar och därmed känner de sig bättre när de börjar äta dem. Man har också visat att de allra flesta inte hjälps av dem alls.

Och så får vi veta att det i många fall är precis tvärtom – deprimerade människor har istället för mycket serotonin i hjärnan.

Jaha ja -det tror jag visserligen inte heller är den slutgiltiga sanningen, vilket väl forskaren i radioprogrammet Kropp och Själ också säger. Men det erkänns alltså äntligen öppet att serotoninbristteorin varit rena rappakaljan, fast forskaren inte uttrycker det så burdust som jag förstås. Dessutom får vi i programmet veta att forskare vetat i decennier att serotoninbristteorin inte har gått att belägga (vilket jag också har skrivit om på bloggen tidigare). Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss. (Om SSRI 39 minuter in i programmet)

Dags att erkänna riskerna med antidepressiva medel, 24/9 2005
– Det kom en kommentar om SSRI, 31/12 2005
Alltfler unga sjukpensioneras pga depression, 25/2 2006
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, 28/12 2006
- SSRI – inte så förträffliga som man påstått, 26/6 2007
– Självmord bland unga flickor ökar,  5/10 2007
Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, 30/1 2008
– Även biologismen från 30-talet är tillbaka. Om lugnande medel och läkemedelsindustrins lurendrejeri, 31/3 2008
– Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen) Motvallsbloggen 12/9 2008
– Mer om psykiatrikers underliga tankevärld, 24/11 2009
– Psykiatriker med underlig föreställning om “vetenskap och beprövad erfarenhet”, 24/11 2009
– Lite mer om “vetenskapliga” förvillelser, 3/1 2010

/Kerstin

Djur/natur&Forskning/vetenskap&Idéhistoria/filosofi&Ideologier/propaganda09/01 03:49

Idag hade radioprogrammet Medierna ett inslag om en amerikan som skrivit en bok om hur man fejkar när man producerar natur- och djurfilmer. Det är naturfilmaren och universitetsläraren Chris Palmer som har skrivit en bok om saken, Shooting in the Wild.

Nu har jag inte läst boken (men ska avgjort göra det). Däremot ägnade jag många av mina universitetsår år att studera hur idéer flöt mellan samhällsvetenskaperna och de biologiska vetenskaperna (social studies of biology) och jag skrev bl.a. en uppsats om hur man fejkar djurfilmer, som man kan läsa här. Jag vet alltså inte om Palmer har tagit upp den aspekt av djur- och naturfilmer som jag intresserade mig för, nämligen vilket samhällssystem som djurberättelserna stämde överens med och hur de här filmerna fungerar som politisk-ideologisk propaganda.

Det är förmodligen inte filmarnas intention att göra samhällspropaganda men likafullt gör de det. Det är nämligen inte alltid man vet exakt hur djuren beter sig i det vilda, utan man har teorier om den saken, skriver ett filmmanus och anställer ett filmteam som ska koka ihop en film kring detta manus. För att få de rätta bilderna tar filmarna sedan till vilka knep som helst, om de behöver göra det – och det behöver de för det mesta eftersom det är alldeles för tålamodsprövande och tidskrävande att vänta på ögonblicken då djuren gör vad de ska göra enligt manus, om de alls gör det i sina vilda liv alltså.

Chris Palmer Releases His New Book, ”Shooting in the Wild”

Alltsedan Darwin publlicerade sin bok om arternas uppkomst (1859) har forskare jämfört människor och djur, och, säger forskare i dessa sammanhang, eftersom vi människor också är en slags djur så kan vi förstå oss själva bättre genom att studera djurens beteenden.

Eftersom Darwin föreslog att arterna utvecklades genom att de bäst anpassade ärvde ner sina egenskaper till avkomman, varvid arterna blev allt bättre anpassade till sin miljö, och därmed kom de också att förändra sig över tiden, tog de klassiska liberalerna gärna till sig Darwins teori och kombinerade den med Thomas Malthus (1776-1834) teori (det var för övrigt Malthus som gav Darwin idén om evolutionen). Malthus menade nämligen att människan alltid skulle föröka sig upp till den nivå där det inte längre fanns mat så det räckte till alla, varvid många människor dog på grund av svält och umbäranden och befolkningen därmed minskade, för att påbörja en nu sådan här cykel. Det var alltså, menade liberalerna naturens princip att arterna konkurrerade och att de bäst anpassade överlevde. Omplacerat till samhället blev de rika de överlägsen och de som var bäst anpassade och de fattiga de människor som naturen menat att gå under i kampen om resurserna. Den kände liberalen och samhällsfilosofen Herbert Spencer (1820-1903) var en ivrig förespråkare av denna teori och brukar betraktas som socialdarwinismens grundare.

Det dröjde inte länge dessutom, förrän man började använda argument från djurvärlden för allt möjligt i samhället, inte minst för uppfattningen om kvinnans underlägsenhet och för åsikten att hon inte dög något annat till än att föda och ta hand om barn. Men också för åsikten att somliga människor var biologiskt överlägsna andra och om de välsignelsebringande i att man lät de underlägsna gå under i fattigdom och sjukdom.

Vad var naturligare när TV kom, och naturfilmen, än att skildra det liberala konkurrenssamhället i djurens värld. Så det gjorde man och gör man fortfarande. Fast de teorier om djurs och människors beteenden som illustreras idag är lite annorlunda än dem man fann belägg för i djurvärlden för 40 år sedan så är det ofta variationer på samma tema vi får se, de stora aggressiva hanarna som strider om hondjuren, hondjuren som  hanarnas ägodelar och den ständiga striden om de begränsade resurserna. Så här ser det ut i naturen, alltså är konkurrens och utslagning naturens lag och då är det förstås naturligt att det ser likadant ut bland oss människor, blir ofta den självklara slutsatsen, som i många fall inte alls är så självklar.

Sanningen om de flesta djurfilmer på TV är således att de inte alls alltid visar hur vilda djur lever. I bästa fall visar de de levnadsmönster som etologer kunnat kartlägga genom många års studier av djur i sina naturliga miljöer men även sådana studier resulterar ibland i teorier om djurens beteenden, i förklaringar, som har mer grund i fördomar eller i önsketänkande än i verkligheten. I sämsta fall visar de här regisserade djurfilmerna, tagna med hjälp av tama djur, bara upp vanföreställningar om vilda djurs verkliga levnadssätt och orsakerna till dessa.

Sedan jag, för mer än trettio år sedan och på grund av vad jag sett av våra egna djur, kom på hur mycket fusk som förekommer i naturfilmer är jag måttligt intresserad av sådana. Det händer att jag ser en och annan, men eftersom jag vet hur mycket fusk som ligger bakom dem finner jag dem helt meningslösa som information om vilda djurs levnadssätt. Jag kan inte tro på något som visas och sägs om jag inte har andra källor som bekräftar vad som sägs, och i vissa fall ser jag tydligt hur filmsekvenserna är hopfejkade. Det händer ganska ofta att de övriga källor jag har säger något annat än speakern i filmen säger och då  och då händer det till och med att  jag anser att den teori om djurens beteenden som förs fram är, eller rent logiskt måste vara felaktig, även om den accepterats av många forskare.

Men god propaganda för egoismens och den hejdlösa konkurrensens samhälle, och mot alla idéer om samarbete och en politik för solidaritet mellan människor är sådana här filmer alltid. Desto effektivare är de som propaganda som de är mycket populära och når många människor. När d flesta dessutom inte inser hur mycket bluff det ligger bakom programmen fungerar de ännu bättre som ideologisk propaganda.

Man kan se de här filmerna som vackra bilder om man vill men man ska inte tro på allt som speakern säger. Denne har ofta inte så mycket grund för vad han säger som det kan verka.

/Kerstin

Länkar:
- The Washington Post
- Thomas Malthus, Wikipedia
– Herbert Spencer, Wikipedia
- Medierna, SR P1
- Kvinnan – Djur eller människa? K. Berminge/ nätbok (2002) (som handlar om vetenskap, etologi och om teorier om djurs beteenden och om hur sådana använts för att legitimera samhällsidéer, är betydligt bredare alltså än vad titeln antyder.)

Forskning/vetenskap&Ideologier/propaganda02/12 14:31

Nu skrivs det mycket på nätet om att drottningens far var nazist och somliga anklagar Silvia för att ljuga om saken och för att försöka mörka sin bakgrund. Men kära nån, det fanns nästan inte en enda nazist i Tyskland efter sammanbrottet 1945, och inte heller några f.d. nazister. Det skulle snarare ha varit förvånande om Silvias pappa hade berättat för henne och hennes syskon hur hängivet han trodde på Hitler och hur antisemitisk han eventuellt var vid den tiden. Ytterst få föräldrar har gjort något sådant. Det finns en tendens idag att skriva om 1900-talets historia med ett nykonstruerat facit i  hand som inte gör den moderna historien begriplig.

Jag var i Tyskland första gången 1959, när jag var 15 år gammal. Min pappa, som varit garanterad antinazist när det begav sig, arbetade på Scania Vabis på den tiden, ett Scania som hade långtgående samarbete med Volkswagenwerk i Wolfsburg. Så företagen ifråga anordnade skolutbytesresor mellan Tyskland och Sverige. Barn till anställda på Scania kunde få resa ner och bo i en tysk familj en månad. Därefter reste den tyska familjens tonåring med till Sverige och bodde hos oss svenskar en knapp månad. Under den där månaden i Tyskland bodde vi tre veckor hos våra tyska familjer och gjorde en rundresa i Tyskland under en vecka.

Det jag såg då var ett Tyskland där det fortfarande fanns mycket kvar som visade vad Tyskland hade gått igenom under kriget. Hela stadsdelar, i de städer vi besökte, stod fortfarande kvar, ouppbyggda sedan de bombats sönder. Man höll fortfarande på att reparera den del av Kölnerdomen som av misstag hade bombats exempelvis och kvarteren runt domen bestod av tomma utbrända husskal.

Innan jag åkte ner till Tyskland, sommaren 1959, fick jag stränga order av min pappa att inte tala med min tyska värdfamilj om kriget eller nazismen, som jag ju blivit grundligt upplyst om av honom. ”Man vet inte hur familjen hade förhållit sig under kriget”, menade han, så det kunde bli obehagligt om saken kom upp.

Det hände dock att pappan i familjen, som förstås hade varit soldat under kriget och som, vad jag förstod långt senare, nog fortfarande led psykiskt på grund av sina krigserfarenheter, tog upp gränsen mellan DDR och BDR. Han visade bilder på den och föreföll närmast besatt av att denna gräns hade dragits rakt igenom Tyskland. Det hör också till saken att han och hans fru egentligen kom ifrån den östra delen och att de hade flytt västerut vid krigsslutet samt att de båda hade alla sina släktingar kvar i DDR. Jag lyssnade artigt, nickade och förstod att det kändes förfärligt med den där gränsen, och att det måste kännas hemskt att inte kunna träffa sina närmaste släktingar på andra sidan. För övrigt lydde jag min pappas råd och sade ingenting om kriget eller om nazismen.

Men, när den tyska flickan (vi hade för övrigt väldigt roligt tillsammans och jag trivdes bra i hennes familj) och jag kom till Sverige kom saken på tal oss emellan och det var hon som drog upp den. Hon började helt enkelt fråga mig om kriget och om vad jag visste, för, som hon sade, hon trodde att jag visste mer än hon. Det var nämligen så, berättade hon vidare, att man inte fick någon som helst information om kriget eller om nazismen i skolan, och hon gick i vad som väl närmast liknade ett svenskt gammaldags läroverk. Föräldrarna ville inte heller tala om saken. Hela eländet förtegs för den yngre generationen, för 40-talisterna alltså. Den uppgörelse med kriget och nazismen som senare kom i Tyskland, hade helt enkelt inte kommit igång vid den tiden.

Jag har alltså inte alls svårt att tro att drottning Silvia inte har en aning om vad hennes pappa företog sig under 30-talet och om hur hans engagemang i nazismen faktiskt såg ut. I den mån han talade med sina barn om saken så har han högst sannolikt sagt att han aldrig var övertygad utan nödd och tvungen. De flesta, även av oss andra, vill nog tro våra föräldrar om gott och säger de att de aldrig var övertygade nazister eller att de inte visste, då vill vi tro dem, för vi vet ju att de är ”snälla och anständiga” människor.

Jag finner ingen anledning alltså, att tro att drottning Silvia ljuger medvetet om sin fars nazistiska förflutna eller försöker mörka saken, oavsett hur det såg ut. Hon berättar säkert vad hon ”fått veta” och tror på vad hon säger.

/Kerstin

Länkar:
- Dokumentären som avslöjar Silvias pappa, Expressen
- Drottning Silvia mörkade i TV4-dokumentären om pappa Walthers nazikopplingar, Bosse Schön, Newsmill
- Drottningens far var nazist, SvD

Forskning/vetenskap&Politik/EU22/11 00:21

Här har vi under flera veckor hört att Irland inte vill ta emot ekonomiskt stöd utan att man vill klara krisen själva och efter eget huvud.1) Sedan får vi veta att EU skickat över folk att prata med irländarna, 2) och att andra länder (ska vi gissa på bl.a. Tyskland,) anser att Irland måste ta emot ekonomisk hjälp så att smittan inte sprider sig.

Så idag får vi höra en irländsk minister säga att Irlands regering ”ber om ekonomiskt stöd” – för att rädda bankerna! 3) Och kan man tänka sig, EU och Världsbanken säger Ja.4)

Jag är beredd att sätta 10 mot 1 på att de som bestämmer i EU har  tvingat Irland att ta emot detta stöd. För det handlar ju inte om stöd för Irland egentligen, utan om viktigare banker än Irlands och samtidigt om att nu ska irländarna tryckas ner i skorna, få det avsevärt mycket sämre, på alla sätt och vis, villkor följer stödet förstås: Skära ner i offentlig sektor, ännu högre arbetslöshet etc. Men bankerna, framför allt andra europeiska banker, ska räddas.

Snygg politik de för åt oss, de där som bestämmer i EU, en politik som inte ens låter något sippra ner till de vanliga oxarna längre, utan all rikedom och välfärd bara forsar uppåt i hierarkierna, till de ekonomiska och politiska eliterna.

Nedsippringsteorin förefaller i alla fall kapitalt och slutgiltigt falsifierad, eller borde i alla fall vara det. Men inom nationalekonomin gäller ju andra regler än inom vetenskapen, så säker kan man ju inte vara.

/Kerstin

PS: Får de bara in oss också i EMU-samarbetet så är det snart vår tur att släggas ner i skosulorna. Det skulle passa Moderaterna som handen i handsken. Jösses så eländigt många fler människor skulle få det och så glad Reinfeldt, m.fl. skulle bli då.

PS2: De gör det överallt, de där som ligger politiskt i den nya mitten, som alla talar om och som Mona Sahlin m.fl. socialdemokrater så gärna vill ligga intill, river 1900-talets välfärdsystem, av girighet och makthunger. De rikas knähundar får nämligen oxfilé.
–  The Billionaires Want More, More, More, Sen. Bernie Sanders, U.S., Huffington Post

/DS

Länkar:4
1) Irland lägger fram egen krisplan.
2) EU och IMF undersöker Irlands statsfinanser, Ekot
3) Irland tänker ansöka om krishjälp
4) EU säger Ja till irländskt räddnignspaket. Ekot

Djur/natur&Forskning/vetenskap&Ideologier/propaganda29/10 19:35

För att fortsätta på mitt förra inlägg och anknyta till de artiklar jag länkar till där, så lägger jag här in en intervju som Richard Dawkins gjorde med Steven Rose, angående frågan om evolutionen av betéenden och vad gener kan säga oss om våra beteenden och vårt samhällsbyggande.

Richard Dawkins, mest känd för sin bok The Selfish Gene (1976) är etolog och evolutionsbiolog, tidigare verksam vid universitetet i Oxford.
Steven Rose, som bl.a. skrivit boken Not in Our Genes (1984, tills. med R Lewontin och L Kamin) är professor i biologi och neurobiologi (biokemist) vid The Open University och University of London. Han är en känd kritiker av sociobiologin och av evolutionspsykologin bl.a.

Richard Dawkins Interviews Steven Rose Part 1 of 6

Richard Dawkins Interviews Steven Rose Part 2 of 6

Richard Dawkins Interviews Steven Rose Part 3 of 6

Richard Dawkins Interviews Steven Rose Part 4 of 6

Richard Dawkins Interviews Steven Rose Part 5 of 6

Richard Dawkins Interviews Steven Rose Part 6 of 6

Tack lasse för tipset om intervjun

/Kerstin

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster