Turkiet fortsätter att skjuta in över Syrien och det skjuts granater in över Turkiet från Syrien då och då. Somliga källor hävdar att de granater som skjuts in i Turkiet är sådana som bara Nato har, inte Syrien. Huruvida detta är sant eller inte – tja vem vet. Men en sak tycker jag verkar helt klar. Eftersom Syrien bara kan förlora på att skjuta in i Turkiet så torde skotten från Syrien avlossas av den s.k. Fria Syriska Armén, inte av Syriens reguljära armé.
Samtidigt hör vi att USA laddar upp med trupper inne i Jordanien, vid den syriska gränsen. Mycket tyder alltså på att USA/Nato planerar att slå till mot Syrien med full kraft ganska snart. Jag gissar att Sverige även denna gång modigt ställer upp på USA:s sida. ”Vi” (dvs våra politiker) är ju numer så stolta över att ha blivit en krigarnation igen och för att vi ställer upp för USA-imperialismen.
Idag hör vi dessutom att Turkiet har tvingat ner ett syriskt passagerarflyg i Turkiet och anklagar Syrien för att frakta krigsmateriel på planet, vilket Syrien förnekar.
US concerned about Iran-Iraq-Syria alliance: Analyst (11/10 2012)
Tillägg 23/10 kl.19.55 2012: Plötsligt är den här filmen inte tillgänglig. Det får antas bero på att USA och EU just beslutat att censurera, förbjuda alltså, iranska TV-kanaler att sända över USA och Europa. Videon ovan var från Press TV/Iran. Det är denna yttrandefrihet som USA/Nato är så ivrig att försvara överallt i världen och som den svenska riksdagen är med och krigar för. Vi får därmed utgå ifrån att denna yttrandefrihet i praktiken endast är de rika ekonomiska och politiska eliternas yttrandefrihet vari ingår rätten att tysta dem de inte vill att vi andra ska kunna höra. Västmakternas hyckleri tas till allt högre höjder.
Vi kan vara ganska säkrapå att Turkiet inte gör någonting utan order från Storebror USA, liksom inte heller Nato gör något utan att ha fått order från USA. Och USA är nog inte det bästa stöd eller den pålitligaste vän en annan stat kan ha:
USA Has A History Of Attacking Themselves To Go To War
/Kerstin
Länkar:
– Syrian Passenger Plane: An Act of Air Piracy by Turkey, Syria News 11/10 2012
– NATO invasion of Syria: coming soon, rated X, John Robles, The Voice of Russia 9/10 22012(Citat: statement by NATO Secretary General Anders Fogh Rasmussen who stated: “I can assure you we have all necessary plans in place to defend and protect Turkey, our ally.” This came after an unprecedented late-night meeting after Turkey began its cross border bombing of Syria, after which NATO stated: ”In view of the Syrian regime’s recent aggressive acts at NATO’s southeastern border, which are a flagrant breach of international law and a clear and present danger to the security of one of its Allies, the North Atlantic Council met today, within the framework of Article 4 of the Washington Treaty…” Detta är nästan otroligt lögnaktigt och ett fullkomligt oacceptabelt hyckleri. USA/Nato/Turkiet m.fl. har beväpnat bl.a. salafitiska legoknektar, vilket USA numer erkänner, att kriga mot Syriens regim och folk och dessutom gett dessa legoknektar en fristad inne i Turkiet, som ovanpå detta har låtit legoknektarna/jihadisterna hålla träningsläger på sitt territorium. Detta är klara brott mot internationella lagar så vem/vilka är det som har börjat bryta mot internationell lag? Man må ha vilken åsikt man vill om Assad, men det är inte han som börjat bryta internationella lager.) - Confirmed: Pentagon deploys military forces to Jordan-Syria border, CounterPsyOps 11/10 2012
– US Deploying Military Personnel to Syrian-Jordanian Border, Tony Cartalucci, Land Destroyer 10/10 2012
– In preparation for wider war, Pentagon deploys task force in Jordan, Bill Van Auken, wsws-org 11/10 2012
– Turkey’s High Risk Game, Stephen Lendman, CounterPsyOps 12/10 2012 (Citat: Current conditions resemble events preceding Washington’s war on Libya. Expect anything to erupt anytime. More war is the last thing nonbelligerent Middle East nations want. Ready or not, it very much looks like it’s coming.
Deploying US forces on the Jordanian/Syria border makes it more likely. Initially small numbers are involved. Expect more to follow. How many won’t be announced, let alone justifications for why they’re there.
Security claims don’t wash. Longstanding Washington plans are belligerent. After a Brussels NATO meeting, Panetta announced: “We have a group of our forces there working to help build a headquarters there and to insure that we make the relationship between the United States and Jordan a strong one so that we can deal with all the possible consequences of what’s happening in Syria.”)
Har tidigare skrivit en hel del om SSRI-preparaten (s.k. antidepressiva, ibland lyckopiller) och att de långtifrån är de lyckoskapare som somliga tror, samt riskerna med att ta preparaten. Jag har klagat över att läkare skriver ut dem slarvigt och utan uppföljning. Jag har dessutom skrivit om Robert Whitakers bok ”Anatomy of an Epidemic…” i inlägget Psykiatrins och läkemedelsbolagens gigantiska bluff om lugnande medel och antidepressiva.
Här kommer en längre intervju med Robert Whitaker som borde intressera alla som har haft kontakt med något SSRI-preparat, endera själva eller på grund av att någon närstående står på medlet, liksom dem som funderar på att gå till läkare för att få sådana utskrivna till sig. Del 4 är speciellt intressant. Där talar Whitaker om hur serotoninteorin om depression inte har någon vetenskaplig grund, tvärtom:
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 1 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 2 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 3 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 4 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 5 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 6 of 7)
Dr. Mercola’s Interview with Robert Whitaker on Mental Health (Part 7 of 7)
OBS: Det kan vara livsfarligt att avsluta medicinering med SSRI abrupt. Preparaten måste sättas ut mycket försiktigt och över lång tid och att sluta med dem kan i värsta fall var plågsamt under en ganska lång tid.
Den här filmen, ett reportage från protesterna i Bahrain, gjord av ett team från CNN, sändes en gång på CNN internt i USA men man sände aldrig reportaget över CNN International där CNN har sin största tittarskara:
Bahrain portion of iRevolution on CNN June 19 2011
Är det så här det går till när man presenterar ”nyheter” för oss från ”Arabvåren”? Hur går det till i våra svenska media undrar man förstås, i synnerhet undrar man det som deras reportage från ”Arabvåren” varit och är så otroligt ensidiga och fördummande.
Tillägg kl 16:30:
Jag lägger in en kommentar från Erik H här eftersom den är viktig i sammanhanget:
Amber Lyon har mera att berätta här vid en intervju av RT.
Hon blir naturligtvis utan jobb efter detta så hon vore ju ett fynd för SVT om de hade några ambitioner att få ut sanningen.
Nu får vi höra att Syrien har skjutit in över turkiska gränsen och att tre granater har fallit ner på den turkiska sidan varav en har dödat flera personer. Turkiet har svarat och alldeles nyss meddelades det att Erdogan har fått sitt parlaments tillåtelse att sända militär att agera utanför Turkiets gränser under ett års tid. (1)
Vad ska man tro om det här? Det meddelas förstås, som en självklarhet, i våra stora media att det är syriska armén som har skjutit de här granaterna medvetet. Därmed finns det skäl, tills mer kommer fram om vad som verkligen hände, att fundera över vad Syrien skulle ha att vinna på att skjuta in över den turkiska gränsen och vad Turkiet skulle kunna vinna på historien.
I) Man kunde tänka sig att Syrien har ett intresse av att angripa den s.k. oppositionen, som tar sin tillflykt till Turkiet, dels för att tanka upp mer vapen och ammunition dels för att andas ut mellan angreppen. Men syriska ledare måste vara helt införstådda med att de därmed riskerar att dra på sig ett fullskaligt Natoanfall eftersom Turkiet är medlem i Nato. Det torde de inte önska sig. För som jag skrivit tidigare, vem tror att Assad och hans regering målmedvetet arbetar för att Syrien ska bli angripet av USA/Nato? Det torde få tro om de tänker efter. Alltså kan vi nog utesluta möjligheten att den ordinarie syriska armén medvetet skjutit in över Turkiet. Om det var syriska armén som sköt, vilket vi inte vet emellertid, så torde det ha handlat om ofrivillig beskjutning, beskjutning av misstag. Syrien har uppenbarligen bett om ursäkt, men också menat att saken måste undersökas.
Slutsatsen blir att Syrien har allt att förlora och ingenting har att vinna på att skjuta in över Turkiet. Det torde innebära att vi kan utesluta medveten beskjutning över gränsen från Syriens sida.
Det leder vidare och över till Turkiet och vad Turkiet kan tänkas vinna på att bli beskjutet av Syrien. Det är nämligen en hel del.
II) En majoritet av det turkiska folket är negativt till Turkiets engagemang för de syriska oppositionella sägs det (2) och att dessa har en fristad samt får hjälp från Turkiet med sina anfall in i Syrien. Det innebär att den Turkiska regeringen skulle ha ett intresse av att förändra denna opinion genom att Syrien framställs som, eller faktiskt beter sig, vilket nu är fallet, som ett angripande land. Alla ledare vet att angrepp utifrån tenderar att svetsa samman folk och att få människor att sluta upp bakom sin ledning.
Vidare har Turkiet tidigare velat ordna en korridor på den syriska sidan för att härbärgera de syriska ”rebellerna”. Om de lyckas med detta kunde även det minska den turkiska befolkningens kritik mot regeringen för stödet till FSA (den s.k. fria syriska armén). En sådan zon inne i Syrien skulle dessutom kunna ge USA/Nato sitt Benghazi i Syrien, ett område som kontrolleras av ”rebellerna” och som gör att man kan erkänna en FSA-regering som Syriens legitima regering, på samma sätt som man gjorde med övergångsregeringen i Libyen.
Dessutom börjar kurderna i Turkiet, Turkiets förtrycka minoritet, bli alltmer militanta igen och Turkiet tycks bomba dem när de antas försöka fly in i Irak.(3) De turkiska ledarna har ett intresse av att både den egna befolkningen och det s.k. internationella samfundet riktar sin uppmärksamhet åt annat håll, mot ett faktiskt eller fejkat anfall från Syrien och inte mot Turkiets åtgärder mot sina kurder.
Slutsats: Det är alltså framför allt Turkiet som har något att vinna på att kunna hävda eller påvisa att Syrien skjuter in över den turkiska gränsen. Detta innebär förstås inte automatiskt att Turkiet anställt den här händelsen i akt och mening att vinna på den men det gör ett sådant beteende mer sannolikt än att Syriska regimen med avsikt skjuter in över Turkiets gräns.
Om, vilket verkar vara fallet, Turkiet går till motattack nu, över gränsen till Syrien, då måste vi sluta oss till att Turkiet vill ha krig mot Syrien, endera på eget bevåg eller på grund av order från USA/Nato och alldeles oavsett vem som sköt över gränsen eller varför det skedde.(4)
III) Sedan finns den tredje möjligheten, att FSA, eller någon av de miliser som ingår i det som kallas ”oppositionen” eller ”rebellerna”, alldeles medvetet skjutit in över Turkiet för att lägga skulden på Assad .
Ett sådant Scenario skulle kunna vara planerat och initierat av USA/Nato, för att få en anledning (som går hem hos människor i USA/Europa) att angripa Syrien i stor stil och bomba Syrien sönder och samman och för att till slut få tag på Assad och döda honom samt kunna sätta in en marionettregim i Syrien, som ju hela ”cirkusen” handlar om i slutänden.
Detta scenario skulle också kunna vara iscensatt av ”rebellerna” på alldeles eget bevåg för att tvinga USA/Nato att komma till deras hjälp, att bomba Syrien i stor stil som man hjälpte rebellerna i Libyen, eftersom de inte själva torde kunna vinna kriget i Syrien och avsätta Assadregimen.
Under alla omständigheter ska vi nog akta oss för förhastade slutsatser här, sådana som media tenderar att dra. Min egen inte helt okvalificerade gissning är att det endera var ett syriskt misstag eller en s.k. ”false flag operation” där USA/Nato ligger bakom eller som iscensattes av FSA på eget bevåg. Jag har dock lite svårt att tro att Obama vill ha ett brett anfall på Syrien just inför valet eftersom mycket tyder på amerikaner inte är så förtjusta i tanken på ytterligare ett amerikanskt krig i MÖ och eftersom Obama kritiserades ganska ordentligt för insatsen i Libyen, som skedde utan att kongressen tillfrågades.
Förmodligen kommer sanningen fram så småningom. Men när den gör det brukar den smyga sig ut och aldrig hamna i vår stora media.
Tillägg 5/10 kl 02.20
De här beskjutningarna in i Turkiet blir alltmer mystiska. Först sägs det att det var syriska värnpliktsarmén som sköt. Sen läser jag under dagen att FSA har tagit på sig ansvaret,(5) vilket låter förbryllande men inte behöver vara så galet som det låter. Man kan ju tänka sig att några ”rebeller” skjutit fel och samtidigt vill de inte ha in Nato i Syrien, vilket ju en del av de oppositionella inte vill, och tar då på sig beskjutnigen för att undvika en Natointervention. Men jag vet inte om jag tycker det alternativet låter så sannolikt.
Hur som helst så tittade jag på Aktuellt på kvällen och häpnade (ja inte egentligen för man börjar ju bli van). Där påstås bara utan vidare att det var Syrien som sköt in över Turkiet och att den syriska regeringen har erkänt och bett om ursäkt. Så visar man en turk i bild och Sergey Lavrov, den ryske utrikesministern, som uttalar ett slags allmänt fördömande av beskjutning in på andra länders territorium och framför kondoleanser till Turkiet för dem som dödades. Simsalabim, saken var klar vad Aktuellt beträffade. Syrien är skyldigt. Men något belägg för den saken fick vi inte se i rutan. Kunde man visa Lavrovs uttalande så borde man rimligen också kunnat visa den syriske FN-ambassadören Bashar Jaafaris uttalanden om saken, nämligen det där påstådda erkännandet och ursäkten. Men det kunde man inte – eller så ville man inte för detta sade Syriens ambassadör i FN om saken idag (han talar engelska):
Bashar Jaafari, Syriens FN-ambassadör, om skjutningen in i Turkiet (4/10 2012)
Där kom inget erkännande alltså och ingen ursäkt till Turkiet. Istället tyckte Jafaari att Turkiet borde be Syrien om ursäkt för allt stöd Turkiet gett dem som mördar och förstör i Syrien, vilket väl måste betraktas som ett begripligt önskemål.
Jag söker vidare på nätet men hittar inget senare belägg heller för att Syrien hunnit med den omtalade undersökningen och har erkänt och bett om ursäkt. Vet alltså fortfarande inte, men det verkar i alla fall helt klart att Turkiet har skjutit tillbaka, ganska direkt.(6)
Javisst ja, så var Nato snabbt ute och fördömde Syrien för beskjutningen,(7) trots att man knappast hade några belägg för att det var den syriska ordinarie armén som sköt. Men vad annat förväntar man sig efter att ha sett hur ”det internationella samfundet” reagerade i fallet Libyen, där man fördömde Ghadafis bombningar av oskyldiga libyer och antog en FN-resolution om no fly zone på rena hörsägnen om sådana, som visade sig var en lögn så småningom. Och nej, jag tror inte att politiker är fullt så slarviga att de fattar beslut som de inte vill fatta på så lösa grunder. De där Ghadafiska bombningarna var inte ens false flag-operationer utan bara rena påhitten. Och USA har förklarat att man stödjer Turkiet. (8.)
Så nu väntar vi på den syriska undersökningen, om vi inte väntar på något mycket värre. Under tiden kan vi tittat på nästa film med Bashar Jafaari om incidenten ifråga (tillägg 5/10 kl 15.50):
Syria did NOT apologize to Turkey: Bashar al-Jaafari (4/10 2012)
Måste emellertid också berätta att på flera ryska siter hittar jag beskrivningar av uttalanden av Lavrov som tyder på att han anser att det var Syrien som sköt in över Turkiet även om han inte verkar säga det rent ut.
6/10 kl 04.40: Senare läste jag att det var Erdogans ombud som hade sagt att Syrien hade erkänt och bett om ursäkt, vilket kan ha varit den uppgift som Lavrov stödde sig på när han lät som om Syrien hade erkänt skulden till beskjutningen. Men detta påstående har alltså Jafaari senare förnekat, som vi kan se i filmerna ovan.
Läser att Gene Sharp (1) har fått Right Livelihood Award, som ofta kallas ”Det Alternativa Nobelpriset”.(2) Kan inte säga att jag tycker att detta är ett lyckligt eller väl genomtänkt val. Sharps idéer om hur man med icke-våldsmetoder, som i och för sig låter tilltalande, störtar en regering har inte använts på sådant sätt man skulle ha önskat. Han nominerades tydligen till det riktiga Nobels fredspris 2009 men utan att få priset. Bara att gratulera den norska nobelpriskomittén till att man agerade rätt i det fallet.
Så här skriver Sheryl Gay Stolberg i New York Times om honom i februari 2011
Few Americans have heard of Mr. Sharp. But for decades, his practical writings on nonviolent revolution — most notably “From Dictatorship to Democracy,” a 93-page guide to toppling autocrats, available for download in 24 languages — have inspired dissidents around the world, including in Burma, Bosnia, Estonia and Zimbabwe, and now Tunisia and Egypt.(3)
(Min översättning: Få amerikaner har hört talas om herr Sharp. Men hans praktiska skriverier om icke-våldsrevolutioner, framför allt har ”Från diktatur till demokrati”, en 93-sidig guide för att avsätta autokrater, som finns nerladdningsbar på 24 språk – inspirerat regimkritiker världen runt, inklusive i Burma, Bosnien, Estland och Zimbabwe, och nu Tunisien och Egypten.)
Det faktum att Sharps institut, The Albert Einstein Institute, (4) finansierats av diverse storfinansägda fonder och tankesmedjor genom åren, liksom av CIA och NED, (5) den senare en organisation som verkar för att för USA:s räkning störta de regimer som ogillas av den amerikanska regeringen och att träna aktivister runtom i världen att göra uppror, gör att jag känner mig mycket kluven, minst sagt, inför det här valet av pristagare.
Jag kan inte hävda att jag vet att Gene Sharp har arbetat i medvetet syfte att gynna USA:s imperialistiska och nykoloniala politik men det är ett faktum att detta är vad han gjort, direkt som Thierry Meissan tycks anse, eller indirekt genom att han presenterat USA:s ledande en metod att ingripa i andra länders inre angelägenheter och störta av USA oönskade regimer. Så här skriver Meissan om saken:
A few years later, in 1989, Sharp was tasked by the CIA with conducting the practical application of his theoretical research in China. The United States wanted to topple Deng Xiaoping in favor of Zhao Ziyang. The intention was to stage a coup with a veneer of legitimacy by organizing street protests, in much the same way as the CIA had given a popular facade to the overthrow of Mohammed Mossadegh by hiring Tehran demonstrators (Operation Ajax, 1953).(6)
(Min översättning: Ett år senare, 1989, fick Sharp i uppdrag av CIA att leda den praktiska tillämpningen av hans teoretiska forskning i Kina. USA ville avsätta Deng Xiaoping och istället sätte in Zhao Ziyang. Avsikten var att iscensätta en kupp som gav sken av att ha fått legitimitet genom gatuprotester, på ungefär samma sätt som CIA hade gett störtandet av Mohammed Mossadegh en fasad av att vara populärt genom att hyra demonstranter i Teheran. (Operation Ajax 1953) (5)
Det är helt klart, emellertid, vare sig Sharp arbetat direkt åt CIA, NED m.fl. företagssfonder för USA:s nykoloniala politik, eller inte, att USA:s imperialistiska politiker har dragit nytta av Gene Sharps forskning och råd till unga aktivister och att man ibland har kombinerat hans metoder med fruktansvärt militärt våld och dödat massor av människor, vilket Sharp emellertid inte rekommendrar, i varje fall inte offentligt. Däremot menar han att aktivister måste räkna med att det kan gå illa och att de själva kan råka illa ut. Det är ännu värre än så emellertid, hela länder kan hamna i kaos och elände i värsta fall, och har så gjort.
Sharp vänder sig i första hand till unga människor, som är de som är lättast både att lura och att entusiasmera, vilket betyder att många av dem bara kommer att fungera som nyttiga idioter för USA-imperialismen och inte inser, förrän det är för sent, vilket spel de har utnyttjats och blivit bondeoffer i.
Lyssnar med ett halvt öra till en intervju i radion med Håkan Juholt. Håkan Juholt är den förste människan jag hört tala politik på många år, inte en träig spindoktortränad pratrobot. Det känns befriande.
Jag har inte sett filmen om Olof Palme, men hör och läser att en del (yngre) människor är överraskade av det engagemang som han uppvisade när han talade och av hans politiska glöd, det där som han uttryckte med orden ”Politik är att vilja”. Jag var förvisso mycket kritisk till somligt av det Palme gjorde och sade men hans engagemang kunde man inte ta miste på. Han framträdde som en människa som brydde sig och han talade ofta klarspråk i ideologiska frågor. Han var inte den enda politikern på den tiden, dock, som gav intrycket att vara en levande människa med ett genuint politiskt intresse och ett brinnande engagemang för det han/hon sysslade med.
Dagens politiker däremot, som är medietränade över gränsen till det meningslösa, låter som om de inte tycker något alls, inte har någon politisk målsättning, som anser att deras första och viktigaste uppdrag är att absolut inte säga någonting som kan väcka människor, för eller emot något. Politiken idag handlar dessutom om maskiner, inte om människor och förs fram av snackrobotar, inte av levande mänskliga varelser. Politiker låter precis likadant allihop, från yttersta högern till yttersta vänstern, utslätade till rösttapeter, totalt tillplattade utan några som helst konturer eller reliefer. Alla försöker låta som sjukt behärskade landsfäder eller landsmödrar. Inte konstigt kanske med tanke på den hjärndöda journalistkåren, som fastnar på varje liten felsägelse och tar den som anledning att starta ett dödligt drev. Den som säger ingenting är naturligtvis svårare att angripa i stora svarta rubriker på löpsedlar och förstasidor och sälja lösnummer på.
Man kan ju undra vad detta säger om politiken och om oss svenskar. Säger det vad det verkar säga, att alla politiker över alla partigränser tycker precis likadant, så i slutänden är det landsfaderligheten/landsmoderligheten som ska avgöra valen. Den som låter tryggast, som ger intryck av oengagerat kalkylerande och av att inte ha något temperament, inte några personliga drag eller utmärkande mänskliga egenskaper kommer att vinna valen. Är vi svenskar idag så vilsna att vi bara ropar på pappa eller mamma i politiken, idealmamman och idealpappan som aldrig brusar upp, aldrig höjer rösten aldrig begår några misstag och som aktar sig för att avslöja något som helst engagemang för eller emot något?
Juholt skuffades bort förstås, kanske just för att han avslöjade att han är människa med mänskliga drag. Ytterst sorgligt var det skådespel som vi såg när han manövrerades ut, både medias agerande och Juholts partikamrater bar sig skamligt åt. Hans synder var strunt i jämförelse med alla blunder Carl Bildt gjort sig skyldig till och ställer till idag, exempelvis eller det som Reinfeldt sagt om svenska folket.
Men det är väl så – vi har de politiker och den politik vi förtjänar. Fast jag tycker inte att jag förtjänar den men jag är förstås i minoritet och i en demokrati får jag acceptera att massor av svenskar endast vill ha mer pengar i plånboken, oavsett konsekvenserna för andra människor, och/eller styras av omänskligt känslolstörda robotar.
Tillägg kl 17.30:
För några veckor sen förklarade Löfven att S hade en ”affärsplan, nu hör jag på radion att Kommunal diskuterar vad de ska göra med sitt ”varumärke”. Det är nämligen så, får vi veta, att S är för gammaldags och inte har anpassat sig efter ”de nya tiderna”.
Felet med S är det motsatta, vill jag hävda, att man inte kämpade emot när den ekonomiska eliten beslutade sig för att driva Sverige tillbaka till förra sekelskiftet. S och fackens ”gamla” uppgifter behövs idag, mer än på länge alltså och det har S tydligen inte fattat. Istället tror man på ett mystiskt väsen som kallas ”tiden”. På sextiotalet trodde man på ett annat mystiskt väsen ”utvecklingen”, som på samma sätt styrde världen utan att människor eller politiker kunde göra något åt saken. Båda dessa ”väsen” verkar, i sossarnas föreställningsvärld vara lika allsmäktiga som de religiösa tror att deras Gud är. I Själva verket är det som Palme sade, ”politik är att vilja”, att sträva mot uttalade mål, inte att passivt underkasta sig de ekonomiska eliternas krav.
I själva verket har S slutat skapa ”utvecklingen” eller försöka påverka ”tiden”, människors insikter om samhällsstrukturen alltså, och låtit högern oemotsagd påverka människors idévärld och föreställningar om världens tillstånd. I denna föreställning finns inga samhällsklasser längre. Där finns inte längre några orsak- och verkanmekanismer, där finns inte längre någon utsugning och inget förtryck, trots att dessa fenomen är tydligare och mer förödande idag än på 60 år och därmed viktigare än på länge att bekämpa, precis så som S och facken gjorde under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
/Kerstin
Länkar:
– ”Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna”, Daniel Suhonen och Felix Antman Debels, DN 2/10 3012 (Citat: Den brittiske sociologen Colin Crouch har satt fingret på det hot som dagens politiska ”dubbelagenter” utgör. I boken ”Postdemokrati” visar han hur dagens ideologiska ”möte i mitten” med S-affärsplaner och M-arbetarpartier tagit död på det som är kärnan i en verkligt livaktig demokrati – som arenan för politiska intressekonflikter. Postdemokratin behåller demokratins yttre drag men demokratins kärna förtvinar när de stora partierna är överens om allt utom vem som ska utföra själva ledarskapet.)
– Därför får arbetslösheten aldrig försvinna. Dan Josefsson
När jag läste artikeln President Obama och straffriheten. Tortyr till döds. ”Se framåt, inte bakåt!” på Föreningens IrakSolidaritet nätsida (läs den) blev jag så fuktansvärt upprörd att jag måste tala klarspråk, även om man inte får säga N-ordet. Sedan flera år börjar dock även en del tänkande amerikaner säga att USA redan är eller är en bra bit på väg att bli en fasciststat. Bara några citat ur ovan nämnda artikel innan jag diskuterar USA av idag:
Som president har Obama agerat för att torterarna inte ska åtalas och straffrihet råda. ”Ingenting kan vinnas på att ägna tid och energi åt att anklaga det förflutna… Vi måste stå emot de krafter som splittrar oss och istället komma samman i arbete för vår gemensamma framtid”, sade han och behandlar de som vill följa folkrätten och åtala krigsförbrytare, som ”splittrare”.
Om en av de två fall av tortyr som Obama beslutat inte ska gå till rättegång kan vi läsa:
Manadel al-Jamadi, Abu Ghraib, blev slagen, avklädd, översköljd med kallt vatten, slängd i väggen, upphängd i en ställning som gör det svårt att andas och med huva över huvudet, torterad till döds av CIA. Manadel al-Janabis torterade kropp förvarades i is, förevisades och fotograferades med leende amerikanska soldater. Obduktionsrapporten är hårresande läsning.
Detta är bara en av de tusentals människor som USA torterat, en del av dem till döds och det är inte brottslingarna, torterarna som åtalas utan de som avslöjar brotten:
”Whistle blowers” lever farligt
De som höjer sina röster, de som avslöjar begångna krigsbrott, råkar illa ut. Det gäller inte minst Bradley Manning. Fredag 14 september 2012 skriver exempelvis Times att den tidigare CIA-tjänstemannen John C Kiriakou som deltog i jakten på al-Qaida-medlemmar i Pakistan, avslöjade senare offentligt förekomsten av waterboarding. Nu väntar han på rättegång för att ha avslöjat namnen på andra CIA-anställda som deltog i förhören. De enda verkliga ”brottslingarna” blir de som vågar tala offentligt om dessa brott. (Artikeln är en översättning av en artikel i The Guardian, som också innehåller en intressant video.)
Det är medeltiden de ledande återskapar just nu. När jag gick i skolan fick jag lära mig att tortyr var något man sysslade med för flera hundra år sen, ja förutom Hitler förstås, som var ett vidrigt, omänskligt monster och som också torterade sina motståndare, som alltså gjorde sådant som ingen civiliserad människa kunde tänka sig att göra.
Det är inte bara tortyren vi fått tillbaka (fast USA har tillämpat sådan åtminstone från 60-talet och framåt, troligen ända sedan andra världskrigets slut, men det talades det inte om tidigare) från medeltiden, det är också systemet med legoknektar, gangstergäng som utnyttjas av stormakterna, av de ekonomiska och politiska eliterna, för att föra krig åt dem runtom i världen (i profitsyfte). Dagens legokrigare, som de i Libyen tidigare och i Syrien nu, beter sig likadant som 1600-talets. De mördar, plundrar, våldtar och begår alla tänkbara brott mot ”krigets lagar”. Ovanpå detta börjar de rika även i Västvärlden förskansa sig bakom murar och hyra in vaktbolag, bo i det amerikaner idag kallar ”gated communities”. Detta kan inte kallas annat än en utvecklingsmässig kräftgång. Ska vi förstå detta som början till vår västerländska högkulturs sönderfall och undergång? Ett definitivt förfall är det under alla omständigheter.
Obama kritiserar inte den utbredda tortyren i Irak. I december 2011 tog Obama mot al-Maliki i Vita huset och berömde Irak som ett” självständigt och demokratiskt land”, ett exempel för framväxande demokratier i Mellanöster.
När man ser på vad USA är idag, finns det inte längre något skäl att hymla om saken. USA är våra dagars stora, farliga och maktgalna fasciststat, våra dagars naziststat, även om det inte är judarna som utmålas som de farliga idag.
Inget verkligt demokratiskt land stiftar lagar som tillåter fängslande och inlåsning av människor under flera år utan några rättsliga förfaranden och utan att de fängslade ens får veta varför de fängslats och dessutom inte får ha advokater som försvarar dem.(1) Samma rättigheter tog sig Hitler, och sedan hans tid har ingen ledare i något Västligt land gjort något liknande – förrän nu.
I en demokrati gör ingen ledare det som Obama nyligen har gjort, sätter upp en dödslista, som kan innehålla människor från hela världen inklusive egna amerikanska medborgare, och bestämmer vilka på listan som ska dödas och när de ska mördas. Samma rättigheter tog sig Hitler, och sedan hans tid har ingen ledare i något Västlig ”demokrati” gjort något liknande – förrän nu.
USA:s politiska ledare legitimerar avstegen från väsentliga rättsprinciper med att man skyddar sina medborgare mot terrorism. Hitler legitimerade sitt avskaffande av rättssystemet med att han måste skydda det tyska rikets säkerhet och därmed tyskarna.
Men Hitler tog sig sin makt och sina rättighet USA däremot är en demokrati med allmänna val, säger kanske någon. Men ett land är inte en demokrati om det systematiskt verkar för att somliga människor inte ska kunna rösta, som man gör på många håll i USA. Dels håller man valen på vardagar, varvid många fattiga inte kan komma och rösta. Dels har man i vissa stater få vallokaler i fattiga områden, som gör att de fattiga får vänta timtals på att få rösta, medan man har många vallokaler i mer välbärgade områden där väljarna kan rösta utan att behöva stå i kö.
I somliga delstater agerar man för att ta ifrån de sämre ställda, framför allt de svarta, deras rösträtt. Där händer det att åklagare (som ju är politiskt valda i USA) sätter i system att plocka in svarta och anklaga dem för något brott, som de ofta inte begått. Sedan får de veta att de kan göra en ”deal” med åklagaren, erkänna sig skyldiga, dömas till villkorligt straff och gå hem direkt, eller emotse ett mycket långt fängelsestraff, 10-20 år i värsta fall. De som erkänner får visserligen gå hem men är nu straffade och får därmed inte rösta i valen.
Så har vi det valfusk som består i att valmaskinerna inte fungerar som de ska eller att rösträkningen inte alltid blir korrekt, som när George W Bush valdes första gången exempelvis, då han tilldömdes presidentskapet av högsta domstolen till sist. Dessutom försökte våldsgäng att skrämma svarta från att rösta i Florida. Precis den sortens ageranden som fascistledarna uppmuntrade gäng att utsätta kritiker för.
Vi i Sverige skulle inte acceptera det som förekommer i samband med de amerikanska valen som demokratiskt men USA:s ledare har alltså mage att kritisera valen i Ryssland ex. för att vara odemokratiska. Det kanske de är, men man borde sopa rent framför den egna dörren innan man kritiserar andra stater. Kritisera andra stater för valfusk och få folk med sig, kan USA:s ledare göra för att media, i USA och i Europa, inte berättar om hur det står till i USA i det här avseendet.
Nå det organiseras ju i alla fall val i USA – men vad spelar det för roll när de stora multinationella företagen och bankeliten köpt båda partierna och därmed avgör politiken i landet – när de allmänna valen inte är något annat än teater.
USA påstår alltså att man sprider demokrati i världen (ofta med bombattacker,) medan man i själva verket sprider sönderfall, död och förintelse för att skaffa sig kontroll över all världens resurser, precis som Hitler gjorde.
USA:s styrande struntar i hur många människor de dödar på den vägen, egna medborgare såväl som människor i andra länder, precis som Hitler gjorde.
USA talar om ”Responsibility to Protect” men menar dödande för amerikanska ”intressen”. Hitler gjorde detsamma. Han verkade för fred, påstod han och blev trodd av många tyskar, och han hävdade att han skyddade det tyska folket, den ariska rasen, både från inblandning av andra mindrevärdiga raser och från militära anfall från de fientliga grannstaterna. Där USA försvarar ”amerikanska intressen” runtom i världen”, krigar och mördar för att kontrollera andra stater och deras naturresurser, ansåg Hitler att han/Tyskland behövde skaffa större ”Lebensraum”, mer odlingsbar mark och kontrollen över grannstaternas råvaror.
Skillnaden mellan Hitlers och de senaste amerikanska presidenternas agerande ligger enbart i retoriken och i det faktum att Hitler koncentrerade sig på stater ganska nära Tyskland, medan USA idag riktar in sig på stater och naturresurser på andra sidan jordklotet, i MÖ, i bortre Asien, i Afrika och nu åter börjar intensifiera sin omstörtande och antidemokratiska aktioner i Sydamerika. Under tiden förbereds vi i valboskapen att acceptera detta krig mot hela världen, genom att vi får lära oss vilka som är ”diktatorer”, alltså ledare som inte går i Washingtons och Pentagons ledband. De må sedan var aldrig så demokratiskt valda, som Hugo Chavez i Venezuela eller Evo Morales i Bolivia. Följer ledare däremot USA:s diktat då betraktas de som demokratiska, som Iraks ledare, eller så talar man inte alls om hur de styr sina länder, som vad gäller Saudiarabien ex. eller Qatar.
Så här resonerar Patrick Clawson på ett möte med Washington Institute for Near East Studies. Lägg märke till vilka händelser han räknar upp. Det är tillfällen där USA:s ledare skapade ”incidenter” som skulle få och också fick amerikaner att ropa på hämnd och som gjorde att ledarna kunde starta krig utan protester från medborgarna. Hitler gjorde samma sak inför sitt anfall på Polen:
Breaking!! Israel Lobbyist – We Need a False Flag to Start War with Iran! (Utlagd 25/9 2012)
De två mest framsynta personer jag vet under 1900-talet var Eisenhower, som varnade för det militärindustriella komplexet, vars profiter är orsaken till de flesta konflikter och det mesta mördandet världen över idag och Tage Erlander, som vid sin avgång förklarade att han största oro inför framtiden gällde de multinationella företagen. Idag är dessa och det militärindustriella komplexet sammanvävda.
Slutligen ett par filmer med Naomi Wolf som gav ut boken ”End of America” för några år sen:
Naomi Wolf on the End of America Part 1 of 2 (outlaid 30/11 2007)
På grund av en kortare ordväxling mellan mig och en ung kvinnlig moderat på Facebook måste jag skriva några ord om en vanlig borgerlig vanföreställning, som framför allt unga människor är offer för. Den här unga kvinnan hävdade med bestämdhet att om vi fick en massa mer bidrag så skulle folk bara ligga hemma och rulla tummarna.
Tittar vi tillbaka på Sverige och på den tiden då vi hade bättre sjukförsäkring, högre ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, bättre socialbidrag och dessutom bättre förtidspensioner, så var arbetslösheten betydligt lägre än den är idag, ofta låg den på 2-2,5% vilket är väldigt lågt internationellt sett. Dessutom hade vi inte lika många långstidsarbetslösa och långtidssjukskrivna på den tiden som vi har nu. Det måste tolkas som att människor föredrog, och klarade av att arbeta trots en betydligt starkare social- och ekonomisk trygghet via våra obligatoriska trygghetsförsäkringar. Snacket om att svenskar är lata är alltså just detta, snack, dumsnack dessutom.
Men visst, den här kvinnan kan vara högst 35 år, så hon talar kanske för sin generation och erkänner att den består av en samling arbetsskygga lättingar. Det tror jag emellertid inte riktigt på. Det är nog snarare så att med propaganda kan man få folk att tro vilka dumheter som helst, i synnerhet de unga som inte har varit med tillräckligt länge och som därför inte har erfarenheter nog att se igenom den borgerliga propagandan, som dessvärre socialdemokraterna nu också ägnar sig åt att föra. Många av dem som köpt denna propaganda kommer att få betala dyrt, när de själva blir lite äldre, för att de trott på den här lögnen.
Det här är en förfärlig propaganda i tider när politiken resulterar i hög arbetslöshet och människor inte kan få ett arbete i många fall. Att lägga skulden för detta på de arbetslösa själva, eller skulden för sjukdom på de sjuka, avspeglar en fullkomligt vidrig människosyn – som är helt felaktig. Att den är fullkomligt galen har vår ganska näraliggande historia visat bortom alla tvivel.
Nu har det gått ett par år snart sedan ”upproren” började i Libyen och i Syrien. Under hela denna tid har våra stora media, s.k. main stream media, stöttat och propagerat för upprorsmakarna. De har i stort sett bara intervjuat de s.k. rebellerna, de där som tog till vapen och började skjuta människor direkt. De har hela tiden låtsats som om dessa våldsmän har hela befolkningarna bakom sig, både i Libyen och nu i Syrien. Detta kan inte handla om naivitet eller okunskap. Det måste handla om medveten krigspropaganda och propaganda för nykolonialismen. I annat fall skulle de ju försöka att lyssna även till dem som inte är på våldsmännens, dvs de s.k. rebellernas eller oppositionens, sida. Journalister kan ju inte vara så urbota korkade att de tror att 100% av befolkningarna i Libyen och Syrien hyser precis samma åsikter om landets framtid. De måste ju vara medvetna om att det inte finns ett enda land i världen där 100% stödjer den sittande regimen, eller vill störta den och därmed borde de vara nyfikna på vilken grupp som har majoritet, de som stödjer våldsmännen/rebellerna eller de som stödjer sina regimer. De måste ju idag vara medvetena om hur det gick när USA försökte bomba Irak till demokrati, hur eländigt det är i Irak idag. De måste också vara medvetna om hur det ser ut i Libyen idag, demokratin är längre bort från folket där än det var före anfallet och bombandet av landet.
Övriga stora media i Västvälden är också gravt vinklade för de imperialistiska makterna, USA, Israel, Nato/EU men i engelska stora media, även i ett och annat tyskt sådant, skymtar då och fram andra perspektiv, perspektiv som svenska media tiger som berget om. I alla fall dem jag tagit del av. Framför allt är det skandal att SR och Svt är totalt partiska för våldsmännen och därmed krigshetsande. Vi lyssnare och tittare betalar för dessa två media och har rätt att kräva åtminstone ett minimum av allsidig information. Det får vi inte från dem heller.
Alltså kan jag inte annat än dra slutsatsen att svenska journalister vill vara med och stötta USA:s/Natos nyimperialism och vill ha krig mot tredskande befolkningar i MÖ; Afrika och övriga Asien. I synnerhet som de inte skriver speciellt mycket om protesterna i Bahrain och i Saudiarabien, två redan lydiga USA-vasaller där regimerna slår ner protesterande och demonstrerande utan misskund. Diktatur eller demokrati, eller vilket annat politiskt system som helst – det struntar Västvärldens politiska och ekonomiska eliter i så länge de har kontrollen över staters naturresurser och bankväsenden.
Vill man höra vad motsidan har att säga i Libyen (där total rättslöshet råder och den USA-vänliga regimen (i praktiken tillsatt av USA,) inte har någon som helst kontroll över landet,(*) eller i Syrien, där Assads regim fortfarande sitter kvar, då får man gå till andra medier. Så kan man exempelvis läsa fyra vittnesmål från regimtrogna syrier här. Eller så kan man gå in på bloggen ”Försvara Syrien”. Ett annat alternativ är att att läsa de intressanta och upplysande inläggen på ”Syrienbloggen i oroligheternas centrum”.
På bloggen Syrienblogg kan man hitta många viktiga länkar till internationella inlägg om kriget mot Syriens folk, alternativa och därmed balanserande sådana.
Vi får inte låta oss luras, varken av revolutionsromantiska vänstersekter eller av våra stora media. De lurar skjortan av oss och livet av miljoner människor i Afrika och Asien. Jag vägrar att tala för denna vidriga och nykoloniala politik. Hoppas att alltfler svenskar och invånare i USA och övriga Europa gör samma sak framöver.
/Kerstin
Tillägg 26/9 2012 kl 02.00:
Den här mannen, Ramsey Clark (i svenska Wikipedia) (bl.a. justitieminister i USA 1967-69) har mycket att säga om tillståndet i världen som är värt att lyssna till: Build up to WW3 – U.S.A is the Biggest THREAT to WORLD PEACE (outlaid 2/3 2012)
Det är de pensionerade politikerna som säger sanningen. De har inte längre något att förlora och kan kosta på sig ärlighet. Vi borde lyssna mer till dessa.
Igår kväll gav regeringskansliets server upp motståndet (1), jag blev insläppt och kunde titta på siffrorna i Utgiftsområde 22, Kommunikationer.(2) Hur ser då siffrorna ut för järnvägsinvesteringar de närmaste åren? Kan jag hitta spår av de ”storsatsningar på ny räls” som regeringen har talat om? Den första september skrev jag om att de ”extra” pengarna till investering skulle avhjälpa den neddragning av investeringarna som fanns i budgeten förra året.(4)(6) Det tycks som om pengarna inte ens räcker till detta. Enligt tabellen på sidan 72 ska järnvägsinvesteringarna 2013, och de följande åren t.o.m. 2016, vara lägre varje år än de var 2011 och 2012. De når inte heller upp till den nivå som Trafikverket anser nödvändig för att få tillbaka full funktionalitet och tillförlitlighet i järnvägssystemet. Även ETC Göteborg har skrivit om detta. (5)
Regeringen fortsätter alltså sin politik med neddragningar på järnvägen under återstoden av mandatperioden och planerar att fortsätta så även om de sitter kvar efter valet 2014. Däremot planerar man för högre utgifter för väginvesteringar under de närmaste åren (sid. 70).
Vilka siffror anger då budgeten för investeringar i den nya snabbtågsjärnvägen Stockholm – Linköping och Anders Borgs alldeles egna stambana Göteborg – Västerås?(1) Inga alls. Stockholm – Linköping nämns och även ett dubbelspår på en bit av sträckan Göteborg – Borås. Borgbanan till Västerås nämns alltså inte alls i texten. Men regeringen vill ju inte påbörja något av dessa järnvägsbyggen före 2017 så därför behövs inga öronmärkta pengar i årets budget. Kostnader för nya järnvägsutredningar kan tas från Trafikverkets ordinarie driftanslag.
Vad är det regeringen sysslar med? En hypotes är att regeringspartiernas valstrateger har misstänkt att vissa väljare kan vilja rösta på oppositionen på grund av att denna har sagt sig vilja satsa på höghastighetsjärnvägar. Med ett numera välbekant strategiskt knep lägger alliansen fram samma idé: Satsa på nya, moderna järnvägar. Men det får inte se ut som om allianspartierna har övertagit idén från oppositionspartierna, så då kallar man dessa järnvägar för något annat än höghastighetsbanor. Tidpunkten för byggstart har lagts så långt fram att man inte behöver binda sig för något eller anslå några pengar. Detta förklarar också varför ingen i regeringen tycks veta vad det egentligen är man ska bygga och att Trafikverket inte heller har fått någon information om detta. Den enda rimliga slutsatsen av allt detta är att regeringens ”järnvägssatsning” är en ren bluff.
