Regeringen vill inte försöka rädda SAAB för: ”Vi kan inte spela roulette med skattebetalarnas pengar”, sade bäverdamen Maud Olofsson.

Men att bankirerna och finanshajarna spelade roulette med folkets spar- och skattepengar, och för detta inhöstat miljoner och åter miljoner av dessa pengar i löner och bonusar, det var helt OK! Att staten spelar roulette med våra inbetalade pensionspengar, det är också helt OK.

Vad gör roulette OK i det ena fallet men inte i det andra, undrar man?

Så har vi då åter invandrar/flyktingfråga på tapeten. Så här skriver några moderater i DN:

Samtidigt bör fler utländska medborgare som dömts för grova brott utvisas. Dessutom vill vi slopa invandrares rätt att fritt välja bostadsort, och tillräckliga kunskaper i svenska måste bli obligatoriskt. Det skriver migrationsminister Tobias Billström tillsammans med Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm och ordförande i Moderata samlingspartiets arbetsgrupp mot utanförskap och segregation, samt riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson.

Maken till intellektuell sörja får man leta efter, bortsett från att de här moderaterna härmed tar avstånd från vad den förra borgerliga regeringen ställde till med.

Innan regeringen Bildt tillträdde 1991, fick flyktingarna inte ta anställning i Sverige förrän de hade fått uppehållstillstånd i landet. Dessutom var de tvungna att bo kvar i den kommun som mottagit dem, då de fått sina uppehållstillstånd, tills de hade kunnat skaffa sig ett arbete, någonstans i Sverige, och kunde försörja sig själva. Tills dess fick de sin försörjning i mottagarkommunen samt tillfälle att studera svenska för invandrare.
Den principen ansåg emellertid regeringen Bildt var felaktig, då den inskränkte individens frihet och därför att man trodde att det skulle bli billigare för staten om flyktingarna bodde hos släktingar, varför den beslutade att flyktingarna skulle få bosätta sig var de önskade i landet direkt då de anlände, samt att de skulle få arbeta även under tiden de sökte asyl, innan de hade fått permanent uppehållstillsånd alltså.

Det var inte svårt att inse vilka problem det här skulle skapa och vad som skulle bli konskvenserna av den här (då) nya och borgerliga flyktingpolitiken, nämligen att det skulle uppstå invandrarghetton i storstäderna, dit nästan alla flyktingar skulle ta sig med alla de problem som sådana ger upphov till, samt att vi skulle få fler som uppehöll sig och arbetade illegalt i landet.

De flyktingar som kommit de senaste 20 åren kommer nämligen nästan alla från områden i världen där det bara är i storstäderna som möjligheterna finns, både att få jobb och för barnen att gå i goda skolor, så de vet inte att här i Sverige skulle det komma att bli tvärtom för dem om de bosatte sig i storstäderna. I småkommuner där vi inte fick stora ansamlingar av flyktingar, kom de i bättre och närmare kontakt med svenskar (infödda sedan hedenhös). Här hamnade deras barn i bra och mindre skolor (på den tiden var skolorna nämligen likvärdiga i hela landet) med en överväldigande majoritet svenska barn där flyktingarnas barn fick mycket bättre chanser att lära sig svenska ordentligt. På grund av fler kontakter med svenskar kunde de vuxna också lättare få arbeten, för att inte tala om att många av dem faktiskt kunde starta egna verksamheter ute i småkommunerna, exempelvis pizzerior. Det går däremot inte att starta fem pizzerior i varje kvarter i Rinkeby, men i småorterna kunde flera sådana startas i varje samhälle, varje stad, och klara sig.

Den insatta förstod alltså redan då, i början av 90-talet, att borgarnas lagändringar på det här området skulle komma att resultera i bostadssegregering, ghettoisering, med vad sådant medför, segregerade skolor där invandrarbarn har svårigheter att lära sig svenska, sämre kontakter mellan svenskar och invandrare och därmed sämre möjligheter för flykingarna att få arbeten.

Att vi dessutom vid den tiden genomgick en allvarlig ekonomisk kris med bankkrascher med ty åtföljande masskonkurser, och dessutom fick en ny ekonomisk politik som gick ut på att vi ska ha en viss arbetslöshet, har inte förbättrat situationen. Den koncentration av arbetslösa som vi därmed fick i invandrarområdena är förstås inte bra för någon. I sådana miljöer får man sociala problem – så enkelt är det och det tar bara fem år att skapa en värstinggeneration.

På sextiotalet kom invandrare och tog de jobb svenskarna inte ville ha. Det, sade man då i massmedia, skulle vi svenskar vara tacksamma för. Sedan början av 90-talet har det i stor utsträckningen varit flyktingarna som har tagit den höga arbetslöshet som regeringarna (alla sedan början av 90-talet) beslutat att vi ska ha, och som svenskar ”inte vill utsättas för”. Men ingen säger åt oss att vara tacksamma mot invandrarna för den saken – någon som kan lista ut varför?

Vad är bäst för människor?
Det är faktiskt inte säkert att flyktingarna vet vad som är bäst för dem själva och deras barns framtid i Sverige när de kommer hit, så hur man ska förfara? Den svåra frågan är alltså om man ska låta nyinkomna flyktingar göra vad de tror är bäst för dem, med eländiga konsekvenser både för dem själva, för deras barn och för Sverige, för att de inte känner till det nya landet, eller om man ska bestämma lite över dem, inskränka deras individuella frihet något år i början av deras vistelse i Sverige för att de ska få bättre chanser på sikt i det nya landet.

Av vad jag har sett genom åren och på grundval av mitt arbete med invandrare, så är jag böjd att säga att man kanske ska leda människor rätt i början, inte bara låta dem göra oåterkalleliga misstag, misstag som drabbar alla, dem själva, deras barn och övriga Sverige. Jag är nämligen övertygad om att det sitter ganska många invandrare runtom i Sverige och är ganska tacksamma idag för att de inte hamnade i något av storstadsghettona, för att både de själva och deras barn fick en helt annan och mycket bättre start i Sverige innan den förra borgerliga regeringen bäddade för nyinkomna flyktingar att göra sina livs värsta misstag, nämligen vad de trott vara det bästa för dem själva och för deras barn.

Egentligen borde jag alltså ge de här moderata skribenterna en eloge för att de nu inser att dess föregångare, regeringen Bildt, gjorde ett allvarligt misstag vad gällde bosättningsbestämmelserna för nyanlända flyktingar (vilket man inte erkänt dock). Men jag har svårt att göra det eftersom jag anser att borgerlighetens ständiga slarv och inställningen att ”man beslutar och ser hur det går och blir det inte bra så får man väl ändra lagarna igen”, är oförlåtlig. Somligt kan nämligen aldrig göras ogjort genom att man ändrar tillbaka lagar bara, eller det blir så dyrt att försöka rätta till negativa konsekvenser att de inte kommer att rättas till av just det skälet. Det här är en sådan fråga, där en återgång till tidigare bestämmelser inte kan göra det elände som skapats ogjort. Den förra borgerliga regeringens misstag i det här fallet har kostat många människor deras framtid i Sverige och kommer att kosta mycket mer än så framöver.

Vad värre, när man nu erkänner att det den förra borgerliga regeringen ställt till med en massa elände för många människor, så kommer man med förslag till botemedel, ”upphävande av medborgarskap eller utvisning” för lite allt möjligt, som lägger skulden för en totalt misslyckad borgerlig flyktingpolitik på dem som drabbats, nämligen på flyktingarna själva. Detta är ynkedom av den högre skolan. Det fanns nämligen kunskaper även i början av 90-talet så man hade inte behövt ställa till med så mycket problem och eländen om man tänkt först och handlat sedan, inte handlat först och tänkt sedan, som alltså är den vanliga borgerliga regeringsstilen. (Idag har vi ex. en folkpartistisk minister som klart säger ifrån att han struntar i vad erfarenhet, vetenskap och sakkunskap säger, för nu vill ha förfara på sitt sätt – punkt slut. Det går alltid illa när man sätter dumdrygheten i högsätet.)

Så kommer vi då till det där med kunskaper i svenska:

Grundläggande kunskaper i svenska är ett rimligt krav för medborgarskap i Sverige. Vi vill att medborgarskapet ska vara attraktivt och meningsfyllt, att fler ska ha alla rättigheter och alla skyldigheter som svenskar.

Har de här prickarna någonsin försökt lära sig ett främmande språk samtidigt som de varit gravt traumatiserade, som många flyktingar är när de kommer till Sverige? Helt klart har de inte det.

Dessutom har de inte klart för sig att många (men inte alla) människor får stora svårigheter att lära sig om de står på lugnande eller antidepressiva medel, som tenderar att bedöva hjärnan. Att kräva att människor som går på sådana preparat, vilket inte så få av flyktingarna gör, ska lära sig svenska snabbt och effektivt är vanvett. De går nämligen inte för många av dem. Vad de försöker lära sig fastnar inte i den av medikamenter avtrubbade hjärnan, och gissa om jag har sett ett antal mycket förtvivlade välmedicinerade och gråtande invandrare: Det fastnar bara inte, hur mycket jag än försöker.

Och slutligen, och som grädde på smömoset:

Ett land som inte förväntar sig att de allra flesta arbetar och försörjer sig själva är i längden inte ett bra invandrarland. Och ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras. 

De här prickarna har alltså inte ens förstått vad de ekonomiska kris vi nu börjar ana början på, innebär. Men det kanske man inte kan begära av en samling personer som inte tycker att kunskaper är viktigt, som är precis så irrationella som traditionell konservatism är känd för att vara och precis så ovetande om historia som Timbro har gjort dem. Dessutom talar de som om flyktingar och invandrare inte vill arbeta. Det är bara rätt upp och ner lögnaktigt. De vill arbeta, precis som svenskar vill. Ingen vill vara beroende av socialbidrag, utom möjligen bankdirektörerna just nu, som vill ha sådant till sina banker, (bara de slipper dra ner på sina bonusar, som de anser sig värda på grund av sin kollofantiska kompetens).

Länkar:
– ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”, DN debatt
– Den moderata människosynen, Ett hjärta RÖTT
– Moderaternas rasistförslag, Svensson

Hörde i kväll på nyheterna att man kvoterade in män på veterinärutbildningen vid Lantbruksuniversitet, att enbart män togs in vissa år, trots att sökande unga kvinnor hade bättre betyg än de intagna männen.

Nu vill vi kvinnor höra Bo Rothstein skrika högt i massmedia och beskärma sig ordentligt över att vi kommer att få B-veterinärer framöver och ännu värre, B-forskare inom veterninärmedicinsk forskning inom några år.

Länk:
Kvinnor stämmer lantbruksuniversitetet, Ekot, P1

(Det blir ännu ett mellanstick)

Jag har alltid hävdat att Carl Bildt är tämligen okunnig och inkompetent. Nu hör jag på programmet ”Medierna” på P1 (kl 18.00 idag, hittar det inte för avlyssning på nätet), att han vägrat ta en diskussion med Jan Eliasson i media. Därmed klättrade Carl Bildt upp från nedersta pinnhålet i min aktning, till det näst nedersta. För det är ju trots allt positivt med människor som inser sin begränsning. Å andra sidan är han feg och dessutom försöker han hindra att diskussioner kommer till stånd i media, där han vet att han inte får orera oemotsagd och att hans inkompetens därmed kommer att avslöjas, vilket gör honom till en demokratisk ruskprick. Det gör att han trillar ner till det nedersta steget igen.

När vi talar om Bildt förresten, kan jag inte låta bli att lägga in nedanstående lista på bloggen. Jag fann den på bloggen Maktskifte 2010 och hoppas att ansvarig för denna blogg inte har något emot att jag lägger ut listan även här. Den bör, tycker jag, spridas till så många som möjligt. Så här kommer listan:

(m) röstade:

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

• 1927: Nej till folkskolereform.

• 1931: Nej till sjukkassan.

• 1933: Nej till beredskapsarbete.

• 1934: Nej till a–kassa.

• 1935: Nej till höjda folkpensioner.

• 1938: Nej till två veckors semester.

• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

• 1946: Nej till fria skolmåltider.

• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.

• 1951: Nej till tre veckors semester.

• 1953: Nej till fri sjukvård.

• 1959: Nej till ATP.

• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

• 1963: Nej till fyra veckors semester.

• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

• 1976: Nej till femte semesterveckan.

• 1983: Nej till löntagarfonderna.

• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.

• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.

• 2006: Nej till gröna jobb.

• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

• 2006: Nej till höjd a- kassa.

• 2006: Ja till sänkt a-kassa.

• 2006: Nej till höjd sjukersättning.

• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.

För att vara ett arbetarparti har moderaterna, tidigare högerpartiet, inte visat sig speciellt vänligt inställt till just arbetare och anställda, ja inte ens till det demokratiska systemet. Det tål att minnas detta varje gång företrädare för det här partiet plockar fram gamla kommunistsynder och gör dagens vänsterpartister ansvariga för vad tidigare kommunister gjorde och för vad människor, som de aldrig ens har sympatiserat med, gjorde.

Så vet vi ju alla dessutom, att just Carl Bildt lobbade åt USA för att få Europas länder att delta i kriget mot Irak, för att ”Irak hotade hela världen med sina massförstörelsevapen”, vilket Bushregimen hade fullt klart för sig att Irak inte gjorde eftersom man visste att landet ifråga inte hade några sådana utan var tvungna att fabricera belägg för denna lögn. Inte ens lögnen tvekar Bildt att ta till alltså, eller var det okunnigheten och inkompetensen även i det här fallet tro?

Länkar:
– Medierna,

Ett mellanstick, innan jag skriver mer om hur Darwins evolutionsteori kom att användas, men ett som har med denna användning att göra.
Jag vill då bara citera några få avsnitt ur Joakim Fests 900-sidiga bok om Hitler (Hitler. En biografi”, 2008, ursprungl. 1973)

Sid 731:
Hitler och hans livsrumskommissarier betraktade Österuopa som ett tomt område utan förflutet. De hade tänkt sig att den slaviska befolkningen till en del skulle flyttas därifrån, till en del utrotas, men framför allt att de skulle bli ett folk av trälar för det germanska herrefolket. Hundra miljoner människor skulle förflyttas till slätterna i öster: vi måste föra dit den ena miljonen efter andra, förklarade Hitler, tills ”våra nybyggare numerärt är urinvånarna vida överlägsna”. Den europeiska utvandringen fick inte längre gå till Amerika utan endast österut, och senast om tio år ville han få besked om att… minst tjugo miljoner tyska människor levde i östområdena”.
….
Alfred Rosenberg….arbetade förgäves för att få till stånd en uppdelning av Sovjetunionen i politiskt autonoma stammar, emedan Hitler i detta såg farliga tendenser till en ny etnisk eller historisk legitimerad statsbildning: vad gällde, menade han, var att undvika varje statlig organisation och på så sätt hålla medlemmarna i dessa folkstammar på en så låg kulturell nivå som möjligt”; han var rent av beredd, yttrade han, att ge dessa folk en viss individull frihet därför att alla frihet innebar ett steg bakåt i det att den negerade staten som högsta form av mänsklig organisation.
…….
Han krävde en låg bildningsstandard för den slaviska befolkningen.
……
sid 733:
Samtidigt skulle, enligt Rosenbergs planer, 31 miljoner av västra Rysslands 45 miljoner invånare expatrieras eller dödas, och vidare hade man tänkt sig att införa rivaliserande sekter: och skulle inte detta vara tillräckligt behövda man, som Hitler menade,”bara kasta ut ett par bomber på deras städer och saken var klar”.

Givetvis förekommer ingen planering av sådant i våra dagar, inte ens i mindre skala!

Det är Darwins födelsedag idag (eg. 12/2), något som många bloggare har uppmärksammat. Förvisso var Darwin en av giganterna i vetenskapshistorien och förvisso är han värd både uppmärksamhet och hedrande, vare han alltså härmed hedrad även på denna blogg. Men vetenskapshistorien är mycket mer fascinerande än bara berättelser om stora genier genom tiderna.

Dels har vi den spännande frågan om geniernas omgivning, det intellektuella klimat i vilket de presterade sina nya och revolutionerande upptäckter, vetenskapliga teorier (och en vetenskaplig teori är, i vetenskapligt språkbruk, en förklaring som är så väl belagd att den har accepterats av hela det vetenskapliga samfundet, inte en gissning, som ordet ofta betyder i vardagligt språkbruk) eller uppfinningar. Dels är frågan om hur epokgörande vetenskapliga upptäckter har påverkat det omgivande icke-vetenskapliga samhället mycket intressant, liksom frågan om hur de har använts av forskare inom andra specialiteter än den där teorin är just epokgörande.

Evolutionsteorin och variationerna
Den evolutionsteori, som omfattas idag, säger att på grundval av slumpmässigt uppkomna mutationer eller omkombination av gener, som ger variation inom arterna, selekteras de individer fram som är bäst anpassade till den omgivande miljön, de som får flest överlevande avkommor. Detta är egentligen en vidareutveckling, eller en fördjupning av Darwins förslag. Darwin kände nämligen inte till generna och kunde därför inte förklara hur de evolutionära förändringarna av arterna kom till stånd på biologisk/molekylär nivå. Däremot kom hans teori att leda fram till fördjupade insikter på det området.

Darwin insåg att det faktum, att individer inom en art aldrig är exakt lika varandra, är utgångspunkten för en långsam förändring av arterna. Det, skulle jag vilja säga, var nog det mest geniala i hans insats, fast jag tror inte att biologer eller alla vetenskapshistoriker skulle hålla med mig om den saken.

Det var faktiskt genialt att tillskriva individuella skillnader mellan representanter av samma art en viktig funktion för arternas förändring eftersom forskare knappast hade intresserat sig för dessa variationer tidigare. Tvärtom hade man under ett antal århundraden ansett att arterna bestod av exakt likadana individer, även om man förvisso visste att de förelåg individuella olikheter. Den tidens vetenskapsmän var nämligen offer för Platons idealtyptänkande, som också förstärktes av tron på Biblens ord om att var art hade skapats för sig, varför de inte tillmätte individuella skillnader någon större betydelse.

Platon hade föreställt sig dels att det sanna var det eviga och oföränderliga, dels att det fanns gudomliga ”modeller” för varje existerande fenomen i världen. Det fanns en ”hästens idé” en ”rosens idé” etc. Dessa idéer var perfekta och evigt sanna, till skillnad från verklighetens hästar och blommor, som bara var bleka och mer eller mindre defekta avbildningar av idéns perfekta häst respektive idéns perfekta ros. Denna idé var grundläggande för vetenskapen under flera århundraden.

Inom biologin fick detta konsekvensen att forskare inte var speciellt intresserade av de individuella skillnaderna utan bara av det gemensamma, av det generella och dessutom att de föreställde sig att mycket av det lite mer avvikande bland levande arter, i själva verket var sjukligt/defekt eller just ointressanta imperfektioner. Sålunda kom exempelvis paleontologer att urskilja en massa underarter, bland alla de fossil de började undersöka vid den här tiden, eftersom de uppfattade varje skillnad som en separat varietet. Idag inser forskare istället att många av de fossil som tidigare ansågs tillhöra olika underarter, i själva verket tillhör samma art, bara utgör normal variation inom arten ifråga. Det tog i själva verket nästan ett halvt århundrade innan den fulla innebörden av Darwins tänkande, om variationerna som det centrala, gick upp för flertalet forskare av facket och accepterades av alla biologer.

Utvecklingstanken låg i tiden
Före 1800-talet hade i princip idén om oföränderligheten varit inte bara sann utan också samhällsidealet. Detta avspeglades i konservatismen som innebar att samhället skulle organiseras efter de urgamla och evigt sanna principerna och vara oföränderligt. Från tiden för den vetenskapliga revolutionen (1500-1700 ungefär), då föreställningarna om verkligheten genomgick en radikal förändring och där man bl.a. såg en snabb teknologisk utveckling, kom man successivt att tänka i utvecklingstermer istället, att allting i själva verket förändrades, långsamt men säkert och gick från det enklare och primitivare till det mer komplexa, det mer utvecklade och bättre. Utvecklingstanken, idén om föränderlighetens naturlagsbundenhet slog därmed rot i bildade kretsar. En bidragande orsak till detta var också upptäckter under 1500-talet att t.o.m. himlen, som tidigare hade ansetts absolut evig och oföränderlig, då och då uppvisade förändringar, såsom plötsligt uppdykande kometer ex.

I och med att man kunde börja föreställa sig en föränderlig värld började man också se och tolka om mycket i naturen. Fossil blev sakta accepterade som lämningar från tidigare epoker då världen och flora och fauna hade sett annorlunda ut.

Utvecklingstanken fick ex. de Lamarck (1744-1829), som länge framställdes som mannen som hade helt fel, som den misslyckade forskaren, att föreslå att arterna hade förändrats genom tiderna trots att det stred mot Biblens ord. Han föreslog emellertid att förvärvade egenskaper ärvdes ner, exempelvis så att girafferna förlängde sina halsar genom att ständigt sträcka på dem, för att nå högre upp i träden, varvid avkomman ärvde längre halsar och så småningom kom arten att bli allt mer långhalsad, en idé som förkastades helt så småningom, men egentligen inte förrän mot slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Idag har man nog omvärderat de Lamarck igen och erkänner att han var en viktig föregångare. Det var onekligen nog vågat och genialt, på den tiden, att föreslå att arterna hade förändrats.

Nya idéer får inte vara alltigenom nya
Epokgörande upptäckter eller uppfinningar grundas alltid i tankar som redan florerat under en viss tid. De handlar för det mesta om att omgruppera välkända idéer och tankar, sätta samman invanda sådana på nya sätt eller vända upp och ner på dem. Det är omöjligt att kasta fram en teori vars ingående tankeelement inte igenkänns av någon i samtiden och få teorin accepterad. Sådana teorier betraktas bara som galna och har inte en chans att slå igenom.

Alltså, Darwin reste som ung man med fartyget Beagle runt jorden och samlade in växter och djur. Han konstaterade då att många arter hade många egenskaper gemensamma medan de skilde sig från varandra i andra avséenden, som finkfåglarna och växterna på Galapagosöarna. Hur kunde det komma sig, undrade han, att varje ö hade sin speciella variant av finkar och växter? Utvecklingstanken var redan allmänt accepterad bland mer inititerade forskare men den räckte inte för att komma på evolutionsteorin. Att se variationer inom arterna och mellan likartade varieteter var genialt men detta och att förundras över dem var inte nog.

Att kombinera om invanda tanker innebär också att ibland låna tankar från helt andra områden än det egna specialområdet, och det var just vad Darwin gjorde nu. Han läste nämligen Thomas Malthus (1766-1834) 1798 publicerade bok om befolkningsfrågan (An Essay on the Principle of Population), som blev en storsäljare på sin tid och utkom i många upplagar.

Malthus menade att återkommande svältkatastrofer var oundvikliga på grund av att människans ohejdade fortplantning alltid ledde till överbefolkning. En befolkning nådde därmed förr eller senare gränsen för sina möjligheter att producera mat så att den räckte till alla. Följaktligen kom svälten så fort en befolkning närmade sig taket för sin försörjningsmöjligheter. Därvid dog mängder av människor i sjukdomar och svält. Befolkningen minskade. Då räckte maten igen och då började människorna att föröka sig igen, tills nästa överbefolkning förorsakade nästa svält och utslagning.

Utvecklingstanken låg i tiden, utslagning av människor vid den naturlagsbestämda födoproduktionsgränsen var accepterad pga Malthus teser, med intresset inriktat på inomartsliga variationer och genom en kombination av de här idéerna hade Darwin så sin evolutionsteori.

Viktiga upptäckter görs ofta av flera personer ungefär samtidigt
Viktiga eller epogörande upptäckter eller uppfinningar görs ofta av flera personer, oberoende av varandra och ungefär samtidigt. Det beror just på att alla, eller i varje fall de flesta bitarna finns på plats och bara ligger där i den intellektuella miljön och väntar på att kombineras om eller ihop.

Således kom en annan person, engelsmannen Alfred Russel Wallace (1823-1913), på evolutionsteorin ungefär samtidigt som Darwin. Darwin, som var äldre, kom på den först men vågade inte publicera den under flera årtionden eftersom han insåg att den var ren dynamit på den tiden. När Darwin fick kännedom om att Wallace hade knäckt samma evolutionsteori som han, genom ett brev Wallace sände honom, övertygades han av sina vänner att omedelbart publicera sin teori så att Wallace inte skulle få äran av att ha upptäckt evolutionsteorin. Nu kom en uppsats av Wallace och en sammanfattning av Darwins teori att läsas samtidigt på linnéanska sällskapet i London. Snabbt färdigställde Darwin sedan den bok som han hade arbetat med under flera årtionden, den berömda ”Om arternas uppkomst” och publicerade den 1859.

Det intressanta är att även Wallace sattes på spåret genom läsning av Malthus verk om överbefolkningskriserna. Wallace kom dock helt i bakgrunden och så småningom att falla nästan helt i i glömska under lång tid. Senare har vetenskapshistoriker visat att Wallace egentligen var en mer konsekvent ”darwinist” än Darwin själv, då han inte någonsin föreställde sig att förvärvade egenskaper kunde ärvas ner, vilket Darwin så småningom kom att luta åt ibland. Intressant är också att det finns forskare som idag föreslår att Darwin kanske i själva verket stal grundidén om det naturliga urvalet från Wallace. Det finns detaljer som skulle kunna tyda på den saken*, men det är nog ändå inte sannolikt att så var fallet (eller så är den tanken så ny och ovanlig att man inte riktigt vill tro på den).

På publicerandet, av evolutionsteorin 1859, följde förstås en intensiv diskussion för och emot den nya teorin där framför allt kyrkans män kom att kritisera den intensivt.

Evolutionsteorin i samhällsvetenskapen
Hur teorin senare kom att användas i samhället återkommer jag till i nästa inlägg.

Litteratur ex:
– Darwin Charles‚ 1976, Om arternas uppkomst
– Bowler Peter J, 1989, Evolution. The History of an Idea
– Malthus Thomas, 1979 (Orginal publ.1796,) An Essay on the Principle of Population
– Uddenberg Nils, 2003, Idéer om livet, band I och II
– Adrian Desmond & James Moore, 1991, Darwin

Länkar:
– Alfred Russel Wallace, Wikipedia
– * Plankade Darwin teorierna från Alfred Wallace? Vetenskapens värld, P1 28/9 2008
– Per Ahlberg, evolutionsforskare som ger oss en kortkurs i Darwins läror, Vetenskapsradion, P1, 12/2 2009
– Grattis Darwin, Biology and Politics

Man tycker ju att nu, när det visar sig att finanshajar (undrar var detta träffande uttryck kommer ifrån?) och bankdirektörer avslöjats som de grova lögnare de i verkligheten är vad gäller deras kompetens, som ju rättfärdigade deras fantasilöner och bonusar, så borde de idag vara värda exakt minus de summor de har lurat till sig under de senaste femton åren.

Det må vara att de med ”kompetens” bara avsåg sin förmåga att roffa åt sig för egen del men på grund av att de bespeglat oss andra att deras kompetens var av ett helt annat slag borde de dessutom buras in som de rånare och bedragare de faktiskt har varit – och är.

Eller ska vi kalla dem ekonomiska terrorister kanske?

Idag rekommenderar jag läsning av Pierre Gillys utmärkta postning om amerikanska regeringars propagandastrategi. Ett mycket bra inlägg.

Jag har tidigare kort sammanfattat delar av det Gilly beskriver som den politiska devisen: ”Tala så mycket om att du gör en sak att ingen märker att du gör det rakt motsatta, eller något helt annat ”. Detta har vi sett ganska mycket av även i Svensk politik sedan början av 90-talet.

För att komplettera gårdagens inlägg, så är talet om äldrebombshotets hemska konsekvenser för den arbetande delen av befolkningen inget annat än en av dessa gigantiska bluffar som man matat oss med de senaste 20 åren (alltsedan nyliberalismen blev högsta mode och Timbro ryckte till sig tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet).

Professorn i sociologi vid Uppsala universitet, Lars Tornstam skriver en utmärkt uppsats om ämnet Den demografiska bomben – myt eller verklighet.
Det är en skriftlig version av en föreläsning om ämnet som han höll vid Centrum äldre i Uppsala 15/1 2004. Den är väl värd att läsas, både av alla dem som är just äldre och känner sig skyldiga för att de ligger samhället och de arbetande yngre människorna till så allvarlig last, och av dem som tillhör just de arbetandes skara och som tror att deras försörjningsbörda är så enormt mycket större än föräldragenerationens, ja så oerhörd att de inte kommer att orka bära bördan.

Bara ett par citat ur uppsatsen här. Enligt en sannolik beräkning visar det sig att:

…1976 skulle varje person i arbetskraften försörja 2,15 personer inklusive sig själv. Å r 2020 ska han försörja 2,2 personer. En liten ökning men någon bomb är det svårt att se. Någon katastrof kan det väl ändå inte vara.

Nej katastrofalt låter detta inte, tycker man, i synnerhet som just produktiviteten/person har ökat ordentligt sedan dessa äldre försörjde sina föräldrar samt dem som är yrkesarbetande just nu som ju var barn och studerande, liksom de försörjde dem som var sjuka.

Tornstam ger flera olika exempel utifrån något olika förutsättningar.

Om vi då jämför 1995 med 2020. Å r 1995 skulle varje person i sysselsättning försörja 2,27 personer inklusive sig själv, vilket beräknas bli 2,29 personer år 2020. Ja,det är några fler,men någon bomb är det väl ändå inte. Det är ju på marginalen.

Vi har de senaste 20 åren blivit totalindoktrinerade i en mängd falska föreställningar. Föreställningen om äldrebomben är bara en av dem. Det enda man varit noga med att inte tala om för oss är att hela det nyliberala köret går ut på att vi ska vara ständigt rädda. Det ska vi vara för att inte protestera vilt mot allt det onda de styrande gjort mot de flesta av oss. Krismedvetandet, som man kallar det, skulle helt enkelt göra det möjligt att omfördela jordens resurser till de allra rikaste.

Den allvarliga kris vi står i början av idag är helt enkelt ett resultat av att företagen betalat allt mindre del av företagsvinsterna till de anställda, alltså relativt sett lägre löner. Det har resulterat i att människor har lånat för att kunna konsumera. Detta har de ekonomiska eliterna bara välkomnat eftersom bankerna tjänat grova pengar på att låna ut. Dessutom har det betytt att människor har köpt företagens varor, trots att de inte haft råd med det, vilket varit bra för företagen – en tid. Utan konsumenter inga lönsamma företag nämligen. Fast det verkar inte våra politiker ha fattat än.

Det var ingen slump att spelet Monopol lanserades 1935, under den förra stora finanskrisen, som också utlöstes av en fastighetsbubbla. Det är ett mycket lärorikt spel – om man tänker igenom det lite grann, exempelvis funderar på vad som händer när en enda spelare äger allting. Har han verkligen vunnit? Eller är det den totala döden som inträffar därefter? Spelet är i alla fall slut och ingenting mer kan göras.

Nu är det igång igen: Vi måste jobba längre för att ha råd med pensionärer, hävdas det senast idag på radion (i samma andetag som man talar om för oss att vi får våra pensioner sänkta med 500 kronor/månad nästa år). Om det inte vore så vanvettigt allting skulle man skratta sig fördärvad över dylika påståenden. Vem tror politiker och ekonomer att de lurar med detta dårsnack?

Visst, många av oss är friskare långt upp i åldrarna idag och en del av oss vill gärna fortsätta arbeta längre, om det nu funnes någon som ville anställa oss eller om vi kunde tillverka något som någon ville köpa.
Andra är utslitna vid 55, eller är så sjuka redan då att de inte orkar eller klarar av att jobba längre. Själv blev jag i praktiken bortrationaliserad redan för 10 år sedan (inte till 100% men bra nära) och vem hade lust att anställda en arbetslös 55-årig kvinnlig vetenskapsteoretiker? Nästan ingen. Alltså har jag varit nästan förtidspensionär i nära 10 år – utan pension vill säga.

Men vad säger man egentligen när man hävdar att ”vi måste jobba längre”, jo att nu tänker politikerna döma en massa människor till fattigdom. De som blir arbetslösa i fyrtiofem till femtioårsåldern och inte får nya arbeten ska tvingas sälja allt de äger och har och leva på socialbidrag tills de får sin fattigpension, vid sådär en 70-75 års ålder, om de lever fortfarande då. Säg detta i klartext, eftersom det är detta det handlar om, istället för att låtsas att verkligheten är en annan än den är.

Pensionärer gör massor av samhällsnyttigt arbete
Dessutom är det en vanföreställning att pensionärer bara lever sötebrödsdagar eller lever loppan i årtionden. De allra flesta göra massor av samhällsnyttiga insatser, utan speciellt hög lön för det och utan att det räknas som arbetsinsatser.
Alla mina bekanta som avgått med pension är fullt upptagna med att serva sina barn, ta hand om sina barnbarn, hämta dem från dagis, passa dem på kvällar när mamma och/eller båda jobbar, sitta hos sjuka sådana när föräldrarna jobbar och när de inte har barnbarn att ta hand om eller hjälpa till med längre så börjar det bli dags för ett stort antal av dem att vårda sjuka anhöriga i hemmet.
Utan pensionärer skulle samhället tvingas ställa upp med mycket mer samhällsservice, dels till unga föräldrar, barnen, för att dessa ska orka eller kunna arbeta dels till vård av de gamla. Det skulle kosta samhället stora pengar att ta hand om alla dem som vårdas hemma av sin make/maka, de som drabbats av stroke, Alzheimers eller av någon annan allvarligt handikappande sjukdom. Så man kunde kanske börja med att slopa vanföreställningen att pensionärerna inte gör några samhällsnyttiga insatser till en början. Men sedan kommer de allvarliga frågeställningarna.

Vad ska alla överflödiga göra? Ta livet av sig, med läkarhjälp?
Företagen kommer att rationalisera allt mer, behöva allt färre för att producera. Offentlig sektor kommer att bantas, inte minst nu med den chockterapi vi just står inför. Vart ska man sedan göra av alla dem som inte behövs i samhället längre, för att man skulle skära ner på allas arbetstid och låta alla delta i samhället kommer förstås inte på tal. Sådant liknar solidaritet och nu är det en gång så i vår sköna nya värld att det inte är samhället som är till för människorna längre utan människorna som är till för kapitalisterna, att suga ut och att nyttja så länge det passar dem. Ska de överflödiga erbjudas frivilligt självmord rätt och slätt?

I själva verket är företagen så effektiva idag att de producerar mycket mer per anställd än de gjorde för bara 30-40 år sedan, och om denna produktion fördelades rättvisare skulle de flesta kunna arbeta mindre och pensionerna inte vara något problem. Den generation som går i pension nu har dels försörjt sina gamla föräldrar dels försörjt de sjuka och dessutom bekostat barnens omvårdnad och skolgång, trots att den producerade avsevärt mindre/person (på grund av den lägre mekaniseringsgraden i industrin), det är bara ynkedom när man nu hävdar att de yngre inte kommer att orka med att ta hand de sjuka och om pensionärerna! Det handlar inte alls om att de inte kan göra det. Det handlar om något annat – nämligen om att omfördelningen av samhällets resurser från de sämre ställda till de allra rikaste, ska fortsätta.

Det handlar kort sagt om slopandet av all solidaritet och all medmänsklighet, det handlar om stöld av försörjningsmöjligheter för massor av människor – det handlar om de rika eliternas megalomana psykopati!

Tillägg 9/2 2009
Länk:
– Motion till riksdagen 2008/09:So422 (om frivillig dödshjälp), Eva Flyborg (fp)

Det kan ju vara av intresse att notera att tendensen att införa tvångsmässiga och/eller frivilliga befolkningsbegränsningsåtgäder riktade mot människor som anses olönsamma, tycks sammanfalla med ekonomisk liberalism och framför allt med problem som uppkommer på grund av denna ekonomi. Så accepterades exempelvis inte sterilisering av mindervärdiga av riksdagen förrän 30-talskrisen inträffade (första lagen kom 1934-35, dessvärre under socialdemokratisk regering, dock var alla partier, med undantag för en del kommunister, överens om att åtgärder mot degenerationen måste vidtagas).

Länk:
– Rashygien i Sverige, VoF
– Tvångssterilisering, Wikipedia