Plötsligt får jag upp denna text när jag försöker kommentera på en del andra Word Press-bloggar. Någon som kan berätta vad den betyder?

”You are being asked to login because (och här står min mejladress) is used by an account you are not logged into now.”

Jag begriper ingenting och är tacksam för svar.

/Kerstin

Centerpartiets medlemmar är förstås jätteglada för bl.a. förslaget om månggifte. Framsynt som det är. När vi nu med stormsteg är på väg tillbaka till medeltiden, då fattiga bönder tvingades spänna frugan för plogen, passar förslaget naturligtvis väldigt bra in. Tänk att istället kunna spänna tre eller fyrspann för plogen och betänk vilken lindring det skulle bli för böndernas fruar om de var flera som drog.

Även andra har naturligtvis nytta av förslaget, mycket enklare borde det ju vara för kvinnorna att få sina livspussel, som Centern ju värnat om sedan Maud Olofssons dagar, att gå ihop om det fanns en hemmafru i huset också, som inte kostade stora pengar.

Jag tycker bara att C har glömt grädden på moset, förslaget att männen får dra av sina fruar på skatten, ett fler-FRU-avdrag alltså.

/Kerstin

Någon som noterat att Reinfeldt sköt på sitt eget folk i fredags? För det kan ju in ha varit så att poliserna sköt på eget bevåg och utan hans tillstånd. Order måste väl ha utgått direkt från statsministern?

När poliser i länder som vi (dvs USA) inte gillar, ger sig på folk, då är det den politiska ledaren som är direkt ansvarig för varje illdåd som begås av myndigheter mot människor i dessa länder. När samma sak händer här, eller i ett land som Väst gillar, då är det en enskild polis eller en enskild fångvaktare som agerat.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
– Den irrationella och rasistiska skräcken för Kina, Andre Vltchek, Nyhetsbanken 6/1 2013

Jag har tidigare skrivit om Al Jazeeras förlorade heder. Al Jazeera var en tid en bra och seriös kanal och lyckades därför skaffa sig ett gott rykte och stor tilltro, inte bara i arabvärlden utan även i resten av världen, genom sina engelskspråkiga sändningar. För några år sedan ändrades kanalen dock, ledningen byttes ut och kanalen kom att styras av en person från Qatars kungahus. Nu skulle den inte längre ge någotsånär objektiv information utan sättas in i propagandan mot för Qatars och Saudiarabiens ledare avskydda politiska system i Libyen och Syrien.(1) Båda dessa regimer var sekulära i så motto att de tillät alla religioner och dessutom skilde mellan staten och religionen. Även om Libyens ledare Ghadafi var en hängiven sunnimuslim så var lagarna i Libyen tämligen västerländska och kvinnornas rättigheter samma som männens, något som långtifrån är fallet i Saudiarabien exempelvis. I Syrien gäller samma sak som i Ghadafis Libyen.

På bloggen Friends of Syria (2) kan man läsa en intervju med en journalist som just sparkats från Al Jazeera. Han avslöjar hur det pratades på kanalen och hur han inte tilläts skriva som han ville om Syrien. Han är själv syrier och känner till landet väl.

På frågan om vilket tryck han utsattes för på Al Jazeera svarar han:

… the first pressure was to cover the Syrian crisis itself, including Al Jazeera’s campaign of fraud from its onset. Upon my protest and criticism as well as my attempts to correct their policy, the reply was these were “individual errors” that should be overlooked. However, the succession of these “errors” showed that the network was not abandoning its method which were commanded by Qatari officials without a doubt.

(Min översättning:  den först påtryckningen var att täcka den syriska krisen, inkluderande Al Jazeeras redan från början lögnaktiga kampanj. På min kritik såväl som på mina försök att korrigera deras policy svarade man mig att detta var ”individuella misstag” som man skulle strunta i. Men ordningen mellan dessa ”misstag” visade, bortom alla tvivel, att nätverket inte övergav metoden som var bestämd av Qatars överhuvuden.)

Journalisten berättar att han konsekvent vägrade att skriva om Syrien för att man skulle komma att revidera och ändra hans inlägg i enlighet med vad de ledande på kanalen ville ha. Så  fortsätter han med att säga:

The peer pressure from the Syrian Muslim Brotherhood, and they were many of them there, was almost daily. Various provocations and dealings were unworthy of the so-called “carriers of the banner of freedom” to the extent that it came to the threat of physical liquidation only due to my opinion that was in opposition of their extremism. Their talk was hatefully sectarian and they always spoke of the desire to change the government of Syria by substituting themselves for it.

I still remember their demands “announce your position, the boat is sinking” and their threats “thank your god if you get a pardon when we become the government”, “the majority is with the Muslim brotherhood and governance is within our grasp”.

(Min översättning: Pressen från det syriska Muslimska Brödraskaet, och det fanns många av dem där, pågick nästan dagligen. Somliga provokationer och åtgärder var ovärdiga så kallade ”bärare av frihetens banér” och till den grad att de kom till hot om fysisk likvidation, bara på grund av min åsikt som var motsatt dessa extremisters. Deras tal var hatfyllt sekteristiskt och de talade alltid om sin önskan att ändra regering i Syrien och ersätta den med dem själva.

Jag kommer fortfarande ihåg deras krav ”klargör din ståndpunkt, båten sjunker” och deras hot ”tacka din gud om du visas pardon när vi bildar regering,” ”majoriteten står på Muslimska Brödraskapets sida och regeringsmakten är inom räckhåll för oss.”)

Och det blir värre:

They would prophesise to other colleagues since the first month of the near collapse of the Syrian government. Their language was disgusting. They said that civil unrest would begin in the coast, Hama and Homs, and that their “democratic” system entitled murder based on sect and identity.

(Min översättning: De förutsade, till andra kolleger sedan första månaden, att den syriska regeringen skulle kollapsa. Deras språkbruk var avskyvärt. De sade att det civila upproret skulle börja vid kusten, Hama och Homs, och att deras ”demokratiska” system tillät mord baserade på sekt och identitet.)

Det är precis vad vi har sett i Syrien, mördande av folk som de extremistiska wahabiterna anser vara otrogna, vilket är alla som inte är wahabiter, shiamuslimer, inkluderande alawiter, kristna m.fl. men även sunnimuslimer som inte erkänner deras tolkning av Islam.

Intervjuaren frågar så om påståendena, om att Al Jazeera fabricerar lögner, är sanna. Om foton från Irak och Jemen, som påstods komma från Syrien säger journalisten att:

The fake footages kept coming, from the funny ones, the sad ones and the one who had living dead (that one showed a group of people praying for two persons presumably dead but are seen later on a motorbike!). Demonstrations around the famous clock in Homs turned out to be in Qatar…..

(Min översättning: De falska fotona fortsatte att komma, från de roliga, de tragiska och de som visade levande döda (som visade en grupp människor som bad över två påstått döda personer som senare sågs åka motorcykel!) Demonstrationer runt den berömda klockan i Homs visade sig vara från Qatar….)

Man hade, vad det verkar, satt in klockan i en film så att filmen skulle verka vara från Syrien. Om ögonvittnen får vi veta:

When it comes to the eye witnesses who used to describe things as if they were inside Syria and close to the events, their phone numbers were from Saudi Arabia, Jordan, the United Kingdom and other countries.

(Min översättning: När det kom till ögonvittnen som brukade beskriva händelser som om de var inne i Syrien och nära händelserna, så  hade de telefonnummer från Saudiarabien, Jordanien, Storbritanninen och andra länder.)

I ett annat fall visade man på sin nätsida en demonstration där en banderoll syntes som uttryckte en önskade Assad ett långt liv. Där dolde man texten  med annat. Så fortsätter journalisten:

Yes, Al-Jazeera has lied and is still lying. The proof is in the successive resignations, dismissals and… especially of important figures like the director of the Al-Jazeera bureau in Beirut Ghassan Ben Jeddo and the reporter Ali Hashem, who dared and spoke the truth about the presence of armed men from the very beginning, which made the administration go berserk and got revenge from whoever gave him the opportunity to appear on TV.

(Ja, Al Jazeera har ljugit och ljuger fortfarande. Bevisen finns i återkommande avgångarna, avskedandena och,… särskilt viktiga personer som direktören (ledaren) för Al Jazeeras byrå i Beirut Ghassan Ben Jeddo och reportern Ali Hashem, som vågade tala om sanningen om närvaron av beväpnade män redan från allra första början, som fick administrationen att gå bärsärkagång och ta hämnd på var och en som gav honom möjligheten att uppträda i TV,)

Avskedanden drabbade ännu flera och även på websidan, som styrs av Muslimska Brödraskapet, säger journalisten. Intervjuaren frågar så till sist vad den intervjuade vill säga till sina f.d. kolleger:

I say to my colleagues on Al Jazeera and in all media, fear God and the blood and suffering of the Syrian people, words can kill. I know that the vast majority of them are in search for a living and a better place and that many knew the truth and saw through the channel practices, but were helpless. Shake your consciences for your involvement in the bloodshed in my country. God will one day ask you what you have done.

(Min Översättning: Jag säger till mina kolleger på al Jazeera, och i alla media, frukta Gud och blodet från det syriska folket, ord kan döda. Jag vet att den övervägande majoriteten av dem söker livsuppehälle och bättre platser och att många kände till  sanningen och genomskådade kanalens praxis, men de var hjälplösa. Rannsaka era samveten för er inblandning i blodbaden i mitt land. Gud kommer en dag att fråga dig vad du har gjort.)

Detta kunde förvisso sägas, och har jag i princip sagt på bloggen tidigare, även till svenska journalister, som sannolikt också vet att de ljuger, i alla fall en del av dem. Problemet är att de nog inte tror på någon Gud och därför vet att de aldrig kommer att straffas för sina synder, synden att propagera för krig och att vara medskyldig till massdödande.

/Kerstin

1) Motvallsbloggen » Kan inte låta bli att bjuda på denna “julunderhållning” om Al Jazeera
1) Motvallsbloggen » Sveriges radios lovsång om Al Jazeera – sällsynt illa tajmad
1) Motvallsbloggen » Om Al Jazeeras trovärdighet och om vem som bestämmer över USA:s krigande
2) An Exclusive Interview with One of the News Editors of Al-Jazeera Channel, Friends of Syria 6/1 2013
– Aktham Suliman’s farewell to Al Jazeera, Call Me Cynical 11/12 2012 (Citat: Cairo’s al-Jazeera correspondent Samir Omer moved to Sky News earlier this year not because of Syria, but rather, as he told his colleagues: “Because I could not stand it anymore. This is no longer an Al-Jazeera office. This is an office of the Muslim Brotherhood” – in other words, the very group that is supported by Qatar in all Arab countries, and is heralded as the winner of the “Arab Spring.”)
– Stark kritik mot al Jazeeras intåg i USA, SR P1, Kulturnytt 7/1 2013 (Man får väl gratulera SR som tycks ha upptäckt att Al Jazeera har ändrat inriktning, även om det sägs lite inlindat och även om reportern inte i klartext talar om att kanalen numer ingår i Västs propagandamediakonglomerat.)

Syrian Arab Television, News Department, presenterar en intervju med Dr. Muhammad Shahid Amin Khan

From Syria, World Chairman Of International Human Rights Commission tells the real story (utlagd 3/1 2013)

Värd att lyssnas till, en man som vet vad han talar om. En välutbildad pakistanier som har en helt annan  uppfattning om vad som händer i Syrien än den våra svenska media presenterar oss. Tyvärr är hans engelska bitvis lite svår att förstå men man blir van vid hans indiska engelska efter en stund.

Desutom kan vi titta på en video om Libyen, som det annars är nästan dödstyst om nu.  Det tog mig ett tag att hitta den här.

Vi ska tro att det är demokrati och frid och fröjd i Libyen idag. Det är det inte, mer än för en del multinationella företag. Skördedags i Libyen alltså, för det västerländska kapitalet, precis som det varit i Irak där pengar försvinner ner i Haliburtons och de privata krigsfirmornas fickor utan att det är till någon som helst nytta för irakierna, som fick sitt infrasystem rejält förstört av de hjältemodiga stater som invaderade Irak för snart 10 år sen, och som fortfarande får se sin välutbildade elit, läkare, lärare, forskare systematiskt mördade. (1)

CORPORATOCRACY Destroy Libya In ”Humanitarian” War, Reap Massive…  (utlagd 16/11 2012)

/Kerstin

Dags för den här länken igen: Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan

Länkar
1) Kriget mot Iraks kultur, Motvallsbloggen 21/8 2012
– Will Syria Become Another “Failed State”? The Role of the United Nations, Carla Stea, Global Research 30/12 2012 (En artikel som bör läsas av alla intresserade eftersom den är mycket avslöjande. Den handlar om Syrien men nämner också Libyen/ Citat: The Libya now described in innumerable credible reports, is a failed state, now defenseless against the exploitation or plunder of its resources and people, as a result of United Nations Security Council Resolution 1973 as implemented by US-NATO.)
– THE ROVING EYE. Syria: A jihadi paradise, Pepe Escobar, Asia Times 11/1 2013
– Turkey, Qatar, KSA behind increasing violence in Syria: Nasrallah

Läsvärt:
– USA – minskad demokrati och frihet – 5 nya exempel, Jinge.se 6/1 2013

Läsvärt idag:

Inte lätt att säga hur det går i Syrien. Informationen är motsägande men nog verkar det, i alla fall lite, som om USA är på defensiven där nu. Man drar tillbaka ett par av sina krigsfartyg utanför Syriens kust.(1) Det kan bero på att man behöver ge soldaterna ombord lite avkoppling eller byta ut dem men det kan också vara ett tecken på att man inser att det inte går den väg man hade hoppats i Syrien. Den syriska armén är för stark och den har dessutom en uppbackning som inte är att leka med.

Ska vi tro Thierry Meissan i Voltaire net, så håller FSA (Fria Syriska Armén) på att förlora stort.(2) En artikel i The Guardian ger intrycket att legoknektarna inte längre klarar av situationen. (3) De lyckas tydligen inte genomföra en samordnad attack. De ägnar sig mer åt att plundra och mörda civilbefolkningen än åt rationella och välplanerade attacker, vilket leder till att de tappar allt stöd de kan ha haft i början av ”upproret”.

Dessa lekgoknektar, som betalas av bl.a. Qatar och Saudiarabien och som idag i huvudsak tycks bestå av fanatiska islamistiska fundamentaliser, wahabiter, har inte riktigt förstått gerlillakrigets första och viktigaste villkor, att en gerillaarmé måste ha folkets stöd för att klara sig.(4) Istället för att skaffa sig detta stöd har de här ”krigarna” kidnappat och mördat vad de kallar de ”otrogna”, befolkningen i de områden de lyckas inta, inte sällan på de mest bestialiska sätt. Resultatet är att även stora delar av den opposition de hade stöd från ursprungligen har vänt dem ryggen och föredrar att stödja Bashar al Assad och den reguljära syriska armén. Att även vänstern i Syrien stödjer Assad borde inte komma som någon överraskning, mer än för den västerländska vänster som är uselt informerad om situationen i Syrien och om vad som händer där. (5,6)

Men sen? Kan man tro att USA verkligen överger sina planer på att störta Assad? Både Clintonskan (som förresten är sjuk just nu och sägs ha drabbats av en blodpropp i huvudet som inte skadat henne dock (7)),  och Barack Obama har ju gått ut offentligt, ganska många gånger, och förklarat att Bashar al Assad måste gå. Jag vet inte. Men det skulle ju kunna vara så att någon intelligent själ (finns det sådana bland våra politiker i Väst?), någonstans har kommit på att de wahabitiska fundamentalister som just nu krigar mot den syriska armén är rena galningar och att de i förlängningen kan vara ett allvarligt hot, inte militärt kanske men som terrorister, för hela Europa. Några av dem har ju förklarat att de ska fortsätta till Jerusalem och att de inte tänker ge sig förrän de besatt Spanien. (8.)

Själv tror jag inte riktigt att det förhåller sig på det här sättet. Amerikanska politiker brukar inte ge sig i första taget. I diskussioner kring köksbordet kom vi fram till att det skulle kunna föreligga en annan möjlighet här: Att USA bara beslutat att lägga Syrien åt sidan ett tag för att först ta itu med sin bakgård, Sydamerika. Kanske det kunde vara bra att attackera Venezuela, Bolivia, eller Equador nu? Venezuela och dess olja kanske anses vara ett lätt byte när Chavez är på cancerbehandling i Kuba och möjligen döende. Eller varför inte angripa Kuba, och ta ner både den kubanska regimen och göra sig av med Chavez i ett svep? Syrien är regnigt och kallt just nu och svårt att inta för tillfället medan orkansäsongen i Mexikanska Golfen just är över varför det kunde passa bra att ankra och hugga till där.

Spekulationer – förvisso. Men ett långt livs erfarenhet säger mig att USA inte kan leva utan att kriga någonstans på jorden och utan en seger, eller något som kan framställas som en seger. Alltså finner jag att scenariot inte är helt otänkbart.

Sen finns det ju andra tänkbara möjligheter: Att Ryssland bakom kulisserna satt emot så kraftigt att USA inser att ett envist försök att avsätta Assad skulle kunna leda vidare till ett kärnvapenkrig där även amerikaner kunde drabbas inom USA:s egna gränser, och av det skälet väljer att dra sig ur ”Syriendebaklet”. Det amerikanska folket skulle nog inte bli så förtjust om det blev utsatt för samma dödliga aktioner som USA ständigt utsätter andra stater för runtom på jorden.

Christoff Lehmann har en annan analys. (9) Den är så ruskig att jag inte orkar tänka på den än mindre skriva om den.

Vad som utspelar sig i de högre salongerna har vi vanliga människor ju sällan en aning om. Vi kan bara gissa och spekulera. Men man tycker ju att USA någon gång skulle lära sig att verkligheten sätter krokben för dess målsättningar titt som tätt, med tanke på hur det ser ut i Irak idag, i Afghanistan, i Libyen och nu i Syrien. Men saknas det tankeverksamhet hos de styrande politikerna, eller hos dem som styr politikerna i USA, så kanske det är en väl optimistisk tanke.

Vad var det han sade till sin son den gode Oxenstierna? ”Du anar inte min son med hur liten vishet världen styrs”. De tycks stämma fortfarande och idag har även svenska politiker förlorat Oxenstiernas insikt.

/Kerstin

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

Länkar:
1)  US Navy pulls two aircraft carriers from Syria shores, RT 18/12 2012
2) The FSA continues to shine like a dead star, Thierry Meyssan, voltairenet.org 29/12 2012
3) – Syrian rebels sidetracked by scramble for spoils of war, Ghaith Abdul-Ahad in Aleppo, The Guardian 27/12 2012
4) Road Map Drawn Up by Syrian Traitors to Serve Imperialists, Gulf Monarchies, Noureddine Merdaci, Information Clearing House 11/12 20125) Statement of the Syrian Communist Youth Union, Red Youth 2/1, 2013
6) Why Humanitarian Interventionism is a Dead End. Beware the Anti-Anti-War Left, Jean Bricmont, Louvain, Belgium, counterpunch 4/12 2012
7) Hillary Clinton’s doctors say blood clot is located between her brain and skull, Adam Gabbatt and Matt Williams in New York, The Guardian 31/12 2012
8.) Egypt’s Muslim Brotherhood chief urges Jihad for Jerusalem, Al Arabiya Newsa 11/10 2012
8. Amman warns: Jihadists hijacking Syria revolution, may target Israel, Jordan next, Haaretz 20/12 2012
8.) Al Nusrah front claims latest suicide attack in Syria, Bill Roggio, Th Long war Journal 13/6, 2012 (Al Nusra-brigaden som nämns i artikeln har nyligen förklarats som terroristorganisation av USA)
9) The Dynamics of the Crisis in Syria. Conflict Versus Conflict Resolution. (Part 5), Christoff Lehmann, n.s.b.c. 28/12 2012
–  Expert: West Helping Wahabbi Winter Spread to Syria, Cleo Pascal/Associate Fellow, Royal Institute of International Affairs, Huff Post 20/12 2012
– Arab slave traders supporting democracy in Syria? Press TV 2/1 2013
– Syria: Atrocities committed against Christians by US Supported Rebels, Global Research 31/12 2012
– “Wiping Countries Off the Map”: Who’s Failing the “Failed States”. Washington is in the ”business of destroying” a very long list of countries. Prof Michel Chossudovsky, Global Research 29/12 2012 (Citat: “The United States has attacked, directly or indirectly, some 44 countries throughout the world since August 1945, a number of them many times. The avowed objective of these military interventions has been to effect “regime change”. The cloaks of “human rights” and of “democracy” were invariably evoked to justify what were unilateral and illegal acts….Destroying countries is part of a US Imperial project, a process of global domination.  Moreover, according to official sources, the US has a total of 737 military bases in foreign countries. (2005 data)……Pakistan was compared to Yugoslavia which was carved up into seven proxy states after a decade of US-NATO sponsored “civil wars”…..The activities of the jihadist Al Qaeda units in most of these countries (I MÖ och Afrika: min anm.) are part of a diabolical covert intelligence agenda. Och enligt förf. är målet inte längre att avsätta regeringen utan:
Washington’s foreign policy objective is to transform Syria into what the National Intelligence Council (NIC) calls a “failed state”.
Regime change implies maintaining a central government. As the Syrian crisis unfolds, the endgame is no longer “regime change” but the partition and destruction of Syria as a Nation State…..
The Pentagon’s global military design is one of world conquest. The military deployment of US-NATO forces is occurring in several regions of the world simultaneously.
Central to an understanding of war, is the media campaign which grants it legitimacy in the eyes of public opinion. A good versus evil dichotomy prevails. The perpetrators of war are presented as the victims. Public opinion is misled. )
– Many Conflicts Rolled Into One.Syrian Contradictions, Patrick Cockburn, counterpunch.org 3/1 2013
– ‘The Iranians Are Coming.’ The Imagined, ‘Sinister’ Iranian Threat in Latin America,Ramzy Baroud, counterpunch.org 3/1 2013
– A ”Legal Intifada” Appears Likely for More Than Just the Palestinians. Will Syria Go on the Offensive at the Hague? Franklin Lamb, counterpunch.org 31/12 2012

Läs mer om vad som händer i Syrien på Syrienblogg.