Ännu en dag utan skrivarinspiration. Men läsarinspirationen finns där – som alltid. Alltså fortsätter jag med att rekommendera andra bloggare som skriver väsentliga och intressanta inlägg när jag själv inte orkar ta itu med allt elände vi ser omkring oss, här hemma såväl som i andra delar av världen.

Dagens bästa: ”USA är i en omöjlig situation”, på Pierre Gillys blogg. Läs den.

Så har Klas Sandberg gästbloggat på Rawia Morras blogg. Även det ett mycket angeläget och tankeväckande inlägg.

De är ju liksom tvillingsjälar idag, USA och Israel.

Jag har inte helt legat på latsidan även om det blivit väldigt lite bloggat den senaste veckan. Här kommer dagens blogginlägg, som en recension i modertidskriften Alba. Den recenserade boken handlar om det läkemedelsindustriella komplexet, som jag har ett horn i sidan till. Det har alltså kommit ut ytterligare en bok om läkemedelsindustrins oetiska förfarande, John Virapens bok Piller och profiter.

Slår idag dessutom ett slag för bloggen Björnbrum, inlägget Deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Även ett äldre inlägg på bloggen: Är det hormoner eller bokslut som styr? är mycket läs- och tänkvärt.

Det har varit vackert väder idag också. Följaktligen gör jag som igår, rekommenderar en annan blogg nämligen Ekonomikommentarer, ”Internationella Valutafondens snöpliga sorti”, om hur mycket bättre det gått för länder som kastat ut IMF och dess nyliberala privatiserings- och avregleringspolitik. Det här är inte första gången som försök att införa liberal ekonomisk politik har misslyckats långt innan man ens nått halvvägs till halvvägs, så det nyliberala lyckoriket har mänskligheten inte sett – någonsin. Den där berömda ”osynliga handen” tycks osynlig på mer än ett sätt. I varje fall tycks den inte ställa allting till det bästa.

Eftersom det har varit underbart väder, jag har haft en del att göra, inte minst utomhus och jag inte har orkat mer än den diskussion jag varit inblandad i på Erik Svenssons blogg, Biology and Politics, så tipsar jag mina besökare, om jag har några kvar, om ett bra inlägg på Pierre Gillys blogg. Det handlar om hur amerikanska presidentkandidater bär sig åt för att väljarna ska vara så okunniga som möjligt när de röstar. Tycker vi sett en hel del av det där härhemma också de senaste valen, och alltmer av det för varje nytt val sedan början av 90-talet.

Dessutom har bloggaren fantastiskt charmiga foton av de aktuella kandidaterna. Sådana som visar deras verkliga personligheter – människan bakom masken :-).

Nu går skam på torra land. Som jag gissade skulle skulden för skolors misslyckanden läggas på lärarna och det var ju inget nytt. Socialdemokraterna har, verkar det, hatat skolan och lärare i alla år och också tagit sina möjligheter att klämma åt lärarna, på senare år inte minst med nerdragningar i skolan och med regler om att lärare minsann ska sitta i skolan mellan åtta och fem, med att genomföra ”lean production” även i skolan – ständig underbemanning alltså. Dessutom inledde man besparingarna på 90-talet med att ofta anställa rektorer som var underkvalificerade, satte förskolärare, i värsta fall ekonomer, som rektorer för lärare med äldre elever och att basa över lärare som hade betydligt högre utbildning än rektorerna – det blev billigare på det sättet och ovanpå detta drog man in resurser till hemspråksundervisningen, som ofta betydde extra skolhjälp för invandrarbarn med begränsade kunskaper i svenska. Någon bra arbetssituation för lärarna blir det inte med sådana åtgärder.

Repalu föreslår nu, som ytterligare ett socialdemokratiskt hatförslag gentemot lärarna, att dessa ska betygsättas av eleverna. Den lärare som inte förmår entusiasmera sina elever ska få veta detta från eleverna.

Det finns två slutsatser man kunde dra om orsakerna till att klass 9A lyckades under de fyra experimentmånaderna, en riktig och en felaktig och givetvis drog man den felaktiga slutsatsen och den mest improduktiva.

Å ena sidan kunde man säga som det är, att många lärare har fruktansvärda arbetsbördor numer, just på grund av att man stressar dem allt mer och för att man dessutom inte backar upp dem, inte anser att det de gör är viktigare än att man kan sänka deras löner, relativt sett, och försämra deras arbetssituation – på alla sätt. Å andra sidan kunde man säga att elever misslyckas för att lärarna inte ids anstränga sig, och det blev det senare man bestämde sig för – förutsägbart som amen i kyrkan.

De senaste 20 årens skolpolitik är som om man skulle ta ifrån en grävmaskinist hans grävskopa, ge honom en spade och kräva att han hinner gräva lika mycket med spaden som med grävskopan.

Först river man Sverige och ger dem som sliter i offentlig sektors olika delar, och som numer går i väggen den ena efter den andra, allt sämre arbetsförhållanden och allt mindre resurser, sedan skäller man på dem för att de inte klarar sina uppgifter nöjaktigt och föreslår att de ska pressas ännu mer psykiskt – för att jobba bättre och bli effektivare. Piska lärarna mer, säger Repalu alltså, och tänker utrusta eleverna med piskor. Det fungerar inte. Jag gissar att det mest kommer att resultera i att fler lärare lämnar skolan och att färre vill utbilda sig till lärare.

Jag har skrivit om det tidigare på bloggen: Här tar man in ett antal skickliga lärare under fyra månader och ger dem i prinicip fantastiska möjligheter, en klass med bara 20 elever, en total uppbackning från rektor och studierektor (eller vad den ene av de ledande var), sätter TV att filma lärarna, låter hela svenska folket följa deras arbete, och se, resultatet blev lysande. Dessa lärare slet som djur, vilket också svenskläraren vidimerade när hon mitt i perioden berättade att hon var dödstrött. En klass på 20 elever några timmar varje vecka – och dödstrött. Man ska vara bra korkad för att inte förstå vad hon faktiskt berättade med detta.

Försök göra om deras trick med 150 elever Repalu, med fem dagars undervisning och skyldighet att sitta i skolan och syssla med dumheter, onödiga möten, om allt möjligt som egentligen är irrelevant, den tid som inte fylls ut av lektioner och att dessutom åka runt stan och samla upp de elever som föredrar att skolka. Jag garanterar, Repalu kommer att misslyckas.

Nej, låt barnen sätta betyg på samhället och på politikerna, på det samhälle som i allt högre grad struntar i barnen och ungdomarna, som betraktar dem som tärande och skär ner på alla kostnaderna för dem, från barnavård genom boende och förskolor över ungdomsgårdar, grundskola och gymnasium tills de ska ut i arbetslivet, som skär ner på de sämre ställdas möjligheter och ger allt mer till de allra rikaste!

Länkar:
– Elevernas betyg på sina lärare, Repalu i AB
– 9 A och rivningen av den svenska skolan, Motvallsbloggen 4/4

Vill bara som hastigast slå ett slag för del I av TV-serien Rasismens historia som sänds i repris i Kunskapskanalen klocka 21.00 i kväll. Det var en bra serie.

Vem trodde att människan var den enda kulturskapande varelsen på jorden?

Att apor kan måla och spela framgångsrikt på börsen har vi ju redan hört men att elefanter kan måla elefanter, det visste jag inte. Klicka på länken och studera konstnären.

Även om det här är noga intränat så är det ju fantastiskt i alla fall. Titta bara på precisionen i penselföringen. Jag är mäkta imponerad. Men så är ju elefanten den landlevande varelse som har den näst största hjärnan – efter människan som har störst. Dock överträffas våra hjärnor av valarnas och delfinernas hjärnor vad gäller storlek.

När man inte har inspiration eller tid att skriva, men inte kan låta bli att läsa favoritbloggarna, så kan man ju fortsätta med att rekommendera andra blogginlägg som man finner intressanta eller mycket angelägna, som de följande:

Via en kommentar på Ingemars blogg hittade jag bloggen Magnus Berg. Burgsvik, ett inlägg som handlade om brottsbekämpning i EU, om vad som ska anses vara brott i framtiden. Det var skrämmande läsning. Vad sägs om följande ur meddelande från EU-kommissionen till rådet i denna sak (rödfärgningen är min):

2.2.1. Begreppet brottslighet
I brottslighet innefattas olagliga handlingar begångna av individer eller spontana sammanslutningar av personer. Detta begrepp inrymmer likväl skilda verkligheter, nämligen
– brottslighet i egentlig mening, det vill säga handlingar som utgör brott mot strafflagen enligt nationell rätt (t. ex. dråp, våldtäkt, viss otillåten handel),
– lagöverträdelser som kan betraktas som varande av mindre allvarlig art ur straffrättslig synvinkel, men som förekommer desto oftare (t. ex. stöld, häleri, misshandel, bedrägeri eller svindel),
– det vardagsvåld som tenderar att sprida sig i de mest skilda miljöer (skolor, idrottsplatser, allmän plats, bostaden…),
- bristande medborgaranda, som utan att nödvändigtvis manifesteras i straffbara handlingar tar sig uttryck i olika asociala beteenden som sammantagna kan skapa ett klimat av spänning och osäkerhet.

Vad exakt menas med bristande medborgaranda? Tala om gummiparagraf. Är det måhända tecken på bristande medborgaranda att kritisera EU, exempelvis att skriva det här blogginlägget? Eller blir det sådan först om inlägget skulle inspirerar till omfattande demonstrationer?

Läs Magnus Berg, Burgsvik blogg och också texterna på följande länkar:

– MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET – Att förebygga brottslighet i Europeiska unionen
– Advokaten: Hotbilder och oberoendet

Jag får väl fortsätta att tipsa om andras goda och läsvärda inlägg eller artiklar på nätet. Idag kan jag inte undanhålla mina besökare artikeln Closing the ’Collapse Gap': the USSR was better prepared for collapse than the US, av Dmitry Orlov. Vid sidan om det allvarliga budskapet så är den rolig också.

Jag kommer förresten att tänka på ”fredsprojektet” EU när jag läser den här artikeln, i synnerhet som också bildandet av Sovjet var ett fredsprojekt från början.

Tack Pierre Gilly för tipset.

Vill bara tala om att jag skrivit flera tillägg till postningen om 40-talisterna och äldrevården (nedan). Missa dem inte.