april 2010


Miljövård&Politik/ekonomi&Politik/EU16/04 00:18

Så får då Europas eliter testa hur det är att leva utan att kunna flyga som skottspolar mellan kontinenterna och hur viktigt tåget kommer att bli i framtiden.

Undrar om de kommer att lära sig något, drabbas av några insikter?

/Kerstin

Länkar:

- Isländsk vulkan stoppade Europas flyg. svt 15/4 2010

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi13/04 20:41

Sven-Otto Littorin är för tillväxt, för ökad frihet för företagen och för ökat uttag av naturresurser. Men bara om detta sker på någon annan plats än bakom hans sommarstuga. När han köpte stugan struntade säljaren i att tala om att det stora bygg- och anläggningsföretaget NCC planerade för ett grustag på grannens mark. Kanske tyckte säljaren att en minister, som ju måste vara välutbildad och kunnig om samhället, själv skulle kunna ringa kommunen och kolla vad det fanns för planer för området. Han kanske inte var medveten om att denna minister hade köpt sin examen på postorder.

Nu har emellertid Sven-Otto pratat med grannarna och fått veta att Länsstyrelsen gett NCC tillstånd att ta grus på grannfastigheten. NCC räknar naturligtvis med att när arbetena med miljardprojektet Förbifart Stockholm kommer i gång så går det åt stora mängder betong och då gäller det att ha tillgång till sand och grus.

Sven-Otto har tillsammans med sina grannar överklagat tillståndet. Det finns risk för buller, damm och ”sättningar”. De tycker naturligtvis att NCC kunde öppna grustag på någon annan plats än på just deras bakgård. När sedan Birger Schlaug skriver om detta på sin blogg, så svarar Sven-Otto omedelbart: Nej, detta är inte alls en fråga om NIMBY (not in my backyard), jag vill bara ha klarare regler för hur mycket grustaget får bullra och damma!

Man kan skönja en linje i Sven-Otto Littorins agerande sedan han tillträdde som arbetsmarknadsminister. Buller och damm på arbetsplatser är inte intressant, så Arbetslivsinstitutet lägger vi ner. Förbättringar av arbetsmiljön kostar pengar för företagen, så anslagen till Arbetsmiljöverket skär vi ner. Buller och damm i närheten av sommarstugor är däremot ett jättemiljöproblem, så där gäller det att verkligen se till att företagen sköter sig. I alla fall i närheten av den egna sommarstugan.

/Dan Gmark

Länkar:
- Ministern tar strid mot blivande grustäkt, Katrineholmskuriren 12/4
- Littorin till storms mot tillväxt, schlaug.se 12/4
- Nedskärningar på Arbetsmiljöverket märks i färre inspektioner. Du & jobbet 22/1 2010
- NIMBY, Wikipedia
- Littorin – en mycket lättlurad man? Motvallsbloggen 21/6 2007
- Bildt – dokumenterat okunnig om ekonomi, Motvallsbloggen 2/11 2006

Ideologier/propaganda13/04 01:11

Så vet vi då alla att kristendomen är en religion som ägnar sig åt pedofili och homosexualitet, samt att den är väldigt krigisk, liksom demokratin är det. Dessa båda system, i skön förening, har bara under de senaste 10 åren utan anledning angripit, bombat och mördat massor av oskyldiga i Irak, i Afghanistan och i Somalia. Det verkar som om de som hävdar att Islam är en speciellt krigisk och pedofil religion inte har noterat detta faktum.

/Kerstin

Länkar:
- Förtroendekrisen för katolska kyrkan, Studio Ett, SR
- The Pope’s Cover-Up, G Leupp,  counterpunch
- McChrystal: We’ve Shot ’An Amazing Number’ Of Innocent Afghans, Huffington Post
- The Inhumnity of War, D Bandow, Huffington Post
- Hyckleri är lika med religion. Lasses blogg
- 74 människor råkade dödas av misstag, Ekonomikommentarer

Ideologier/propaganda11/04 23:36

En hel yrkeskår lever på att odla klasskampsmyten. De är avlönade av en mängd intressegrupper, fackföreningar och delvis skattefinansierade ideella organisationer, skriver Stefan Fölster i Expressen, för att försöka förta effekten av forskaren Richard Wilkinssons besök och föreläsningar i Sverige.

Jag skrattade gott en god stund efter att ha läst denna passus. Inte visste jag att Fölster hade en sådan brakhumor. Menar, vem och vilka är han avlönad av, och för att säga vad?

Sorgligt dessutom att han inte ens har läst den bok han skriver om och kritiserar, The Spirit Level” (Jämlikhetsanden på svenska) av just ovannämnda Richard Wilkinsson och Kate Pickett, eller så har han inte förstått vad den handlar om.

/Kerstin

Länkar:
- Vänsterns darling går inte att lita på, S Fölster i Expressen
- Jämlika samhällen nästan alltid bättre, R Wilkinson, Expressen
- Om Jämlikhetsanden och en illa uppbyggd retorik, Johan Westerholm
- Vad Anders Borg glämde säga, Storstad
- You get pie in the sky, Ett Hjärta Rött

Forskning/vetenskap&Internationell politik&Miljövård&Politik/ekonomi08/04 02:21

Såg ett program i kunskapskanalen ikväll, om peak oil. Somliga menar att vi redan har passerat denna punkt och att det är mer än hög tid att börja förändra våra sätt att leva. Andra ställer sitt hopp till teknologin, som kommer att lösa alla problem. De är övertygade om att det finns obegränsade mängder olja nere i jorden, och att det bara handlar om att ta fram effektivare utvinningsmetoder, samt att dessa kommer att utvecklas.

Samtidigt fick vi höra i programmet att även prospekteringarna har avtagit eftersom man hittar så lite ny olja och det saknas finansiering för mer prospektering.

Så, vad väntar den dagen oljan blir dyrare, för det blir den givetvis ju mindre sådan som finns att tillgå. Det krävs egentligen inte så överdrivet stor fantasi för att förstå hur det kommer att se ut i en oljebristframtid och hur fruktansvärt det kommer att bli om vi inte ställer om innan dess eller om vi inte tvingar våra politiker att vidta rätt åtgärder. De kommer nämligen inte att göra det frivilligt och till en början kommer de sämre ställda i våra samhällen att bli ännu sämre ställda. Politikerna kommer med stor sannolikhet dessutom att föredra att starta krig om de minskande resurserna, ja de har redan gjort just det egentligen, och därmed slösa bort en massa olja på produktion av vapen och massdödande istället för att agera förnuftigt.

Det dystra är alltså att inga politiker är beredda att verkligen ställa om våra samhällen och våra produktionssätt, som man borde ha börjat göra redan på 70-talet när de första varningarna kom. Ännu dystrare är att den utveckling vi sett de senaste 30 åren går stick i stäv mot det som måste göras om det hela inte ska sluta i en total katastrof för hela mänskligheten.

Den globalisering som nyliberaler är så förtjusta i är i ljuset av det faktum att vi nått peak oil rena galenskapen.

1) Vi slösar ofantligt på den olja som finns kvar genom att vi håller på att frakta allting runt hela jorden. Ta bara en sådan sak som att man skickar runt slaktdjur och det kött dessa producerar mellan en mängd länder innan de kommer tillbaka till oss för konsumtion. Det kan knappast finnas värre slöseri med resurser. Varor ska produceras så energisnålt som möjligt och så nära konsumenten som möjligt.

2) Vi slösar otroligt med den olja vi har kvar genom att tillverka allsköns meningslösheter med och av den, varor och skräp som ingen behöver. Vi behöver inte ta hem all mat i plastpåsar. Vi behöver inte förpacka allting i krympplast (vem17 har bett om gurka i krympplast exempelvis?). Vi behöver inte tillverka en massa leksaker i plast. Ja listan över allt det vi inte behöver och definitivt inte borde tillverka av plast kan göras ofantligt lång.

3) Man flyttar just nu ut produktion från Europa och USA till Asien och dit där arbetskraften är som billigast. Sedan fraktar man varorna runt hela jorden för konsumtion. Med detta gör man två ting:

a)    dels gör man sig av med produktionsresurserna i Europa och USA, förlorar industrierna, maskinerna etc

b)   Dels förlorar man kompetens i Europa och USA, gör sig av med de kunskaper som krävs för att producera en massa varor. Så den dagen man inte längre kan tillverka våra konsumtionsvaror i Kina och frakta hit dem, finns det inga eller alldeles för få människor kvar här som kan ta över och producera dem nära konsumenterna.

Den galna globaliseringen

De globalisering som betraktas som så genial just nu, om man inte tänker längre än näsan räcker, är fullständigt förödande på lite sikt alltså, och inte på så speciellt lång sikt dessutom. De mest optimistiska talar om att vi har 30-40 år på oss innan oljan blir så dyr att man inte längre kan använda den som man gör  idag och till dess hinner vi trolla fram något annat. Problemet är att det där andra inte låter sig trollas fram, det måste arbetas och planeras fram. För att få det där andra måste det satsas, måste resurserna styras i en helt annan riktning än nu och ingenting tyder på att den s.k. marknaden kommer att fixa den saken även om somliga teknikromantiker och nyliberala ekonomer tror det. Det räcker nämligen inte med tro här, det krävs att man ser sanningen i vitögat och det krävs agerande för att anpassa samhällena till en annan och helt annorlunda verklighet. Ingenting tyder på att våra styrande har detta klart för sig. Folk i allmänhet är troligen betydligt mer medvetna om det här än de styrande eliterna – som är de som förlorar mest på en omställning av samhället till ett lågenergisamhälle.

/Kerstin

Länkar:
- Dokument utirån: När oljan tar slut, Kunskapskanalen 7/4 (repris 9/4)
- Peak Oil News
- The End of Peak Oil Denial, Energy & Capital
- Peak Oil Crisis – the End of Cheap Oil. The Peaking Of Wolrd Oil Production
- Peak oil man shifts focus to peak price demand, Reuters
- What You Need to Know about Peak Oil, Omninerd

- faesta.The Foundation for the Economics of Sustanability, D. Korowicz

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi07/04 01:08

Så här skrev jag 3:e november 2008, och det är väl det här Alliansens politik faktiskt handlar om:

Nu ökar antalet blivande fuskare och lättjefulla typer i landet – med omkring 20.000, hör jag på TV. Så många varslas just nu. Visst är det förskräckligt! Kläm åt dem bara. Sådana där typer som inte vill jobba har vi ingen anledning att försörja. De måste förstås tvingas ta andra jobb eftersom Sverige behöver fler i jobb, som Maud Olofsson uttryckte saken i radion – idag tror jag, eller möjligen igår.

Vadå? Finns inga jobb? Klart det finns, bara folk är beredda att ta dem för vilken lön som helst. Jag lovar att omgående anställa en av de där lättjefulla fuskarna, som piga och hemslav, för ett mål mat om dagen och ett par avlagda skor om året. Någon avlagd gammal klänning/år, eller jacka, kan kanske också komma ifråga. Har de inte bil eller ingen egen villa, kan jag nog också ordna en sovplats i ett av uthusen.

Idag kan jag ju tillägga att med RUT skulle jag kunna ge husslaven kvällsgröt också och en träsäng med täcke i uthuset.

För det är ju detta det handlar om, att Alliansen anser att bara folk är beredda att arbeta för hur låga löner som helst så finns det arbeten, och regeringen är mycket målmedveten vad gäller att skapa incitament för folk att vara beredda att göra det.

I dagens Sverige finns bara en grupp för vilken ekonomisk solidaritet är acceptabel, nämligen för den ekonomiska eliten, som är otroligt solidarisk inbördes och som alltid har Svea Rikas lag med sig. För alla oss andra är det endast tillåtet att vara solidariska när det gäller ”våra” (men observera, de är definitivt inte mina) soldater i Afghanistan. För dem ska vi alla solidarisera oss med. I synnerhet om de dödats.

/Kerstin

Rekommenderas idag:
- Känsliga läsare varnar, Storstad
- Du och jag betalar Kjöllers städhjälp, Ett Hjärta Rött

Djur/natur&Forskning/vetenskap&Vård/omsorg04/04 16:26

Alla som satt sig in i området vet idag att det läkemedelsindustriella komplexet inte drar sig för något för att öka sina profiter. Man mutar läkare, man använder dem som försäljare av sina preparat. Man skriver fejkade forskningsrapporter. Man lurar läkare att tro att de deltar i  s.k.. ”klinisk forskning” när de förskriver olika preparat till sina patienter, förser dem med färdiga formulär som dessutom tycks vara delvis ifyllda, som läkarna ska fylla i för varje patient som de ställer på ett visst preparat.

Många läkare tror säkert att de faktiskt deltar i verklig forskning och ser sig därmed som forskare och som människor som hjälper till att ge mänskligheten bättre liv. I själva verket har man avslöjat att den här s.k. kliniska forskningen som de kan betalas tiotusentals kronor/patient för att de deltar i (1), bokförs under rubriken ”reklam” hos läkemedelsföretagen.

Det är också allmänt bekant att läkemedelsföretagens försäljare också har till uppgift att inspirera läkare att förskriva preparaten på alltfler och olika indikationer, s.k. ”off- label-förskrivning”, förskrivning av preparat för åkommor som de inte är godkända att användas för. Det är dock inte förbjudet för läkare att förskriva vad som helst för vad som helst. Men preparaten är i det här fallet inte testade mot de åkommor de förskrivs för.

Flera som varit anställda inom de stora läkemedelsbolagen har skrivit böcker i vilka de avslöjar alla fula metoder som dessa bolag använder sig av för att öka förskrivningen av sådana här preparat. Andra, klarsynta läkare och forskare, har beklagat sig över att läkemedelsföretagen idag inte är speciellt intresserade av att ta fram mediciner som verkligen botar sjukdomar, såsom nya antibiotika exempelvis, eftersom sådana inte ger samma goda inkomster som preparat som man kan få människor att äta hela livet, som kolesterolsänkare, SSRI-preparat, hormonpreparat mm.

Nu ser vi hur läkemedelsföretagen börjar bearbeta veterinärer här i Sverige på samma sätt.

På Ekot har man de senaste dagarna hört om hur veterinärer numer börjar sätta in pace-makers på hundar och hur de börjar använda cellgifter på sådana för att ”bota” cancer, eller för att ge hunden en längre period med sin cancer. Det här har varit vanligt i USA länge, och vi svenskar har ansett detta fullkomligt vanvettiget men nu ser vi alltså samma sak hända i Sverige – och somliga veterinärer ställer upp direkt – sannolikt för goda och finurligt konstruerade dusörer i somliga fall.

På Ekots hemsida säger Henrik von Euler, expert på tumörsjukdomar hos husdjur följande:

Även om man inte kan bota ett djur kan det med moderna metoder leva längre med sin sjukdom.

Under tiden kan forskarna lära sig mer om sjukdomen och behöver inte använda försöksdjur, säger Henrik von Euler.

Jag är helt övertygad om att användningen av försöksdjur kan minska på det här viset. Det är också väldigt dyrt i dag att inducera tumörsjukdomar på försöksdjur. (2)

Vi känner igen tongångarna. Nu ska alltså våra hundar tvingas genomgå plågsamma cellgiftbehandlingar för att få sina liv lite förlängda och därmed fungera som gratis försöksdjur, ja egentligen som försöksdjur som deras ägare betalar för att de ska användas som sådana. Bortsett från det oetiska, i flera avseenden, i detta förfarande så kan vi vara säkra på att det här handlar mer om veterinärers inkomster och läkemedelsföretagens profiter än om omtanke om våra hundar och katter.

Jag har tom hört att man numer börjar tala om att våra hundar kan vara ”deprimerade” och att de kan bli hjälpta av SSRI. Skäller din hund när den är ensam så kan det bero ”separationsångest” och då kan hunden bli hjälpt av ett antidepressivt medel!

Vi känner här dessutom väl igen det vi sett inom humanmedicinen, hur en erkänd forskare träder fram och gör reklam för en ny behandlingsmetod/ett nytt preparat. Inom humanmedicinen har vi också sett många exempel på hur forskare anställs för att gå till  media och först varna för en ny och okänd sjukdom. Efter en kort tid får vi så, genom media, veta att det finns en alldeles ny bot mot sjukdomen ifråga, också denna information ofta given av en erkänd forskare. Vi har fått läsa om hur forskare lånar sina namn till vetenskapliga rapporter som läkemedelsföretagen har skrivit.

Mängder av människor drabbas av allvarliga biverkningar av sina mediciner, som de sedan måste ta fler medikamenter mot (suveränt för läkemedelsbolagen). SSRI kan ge nedsatt sexlust och även impotensproblem för somliga användare – och vips har läkemedelsföretagen så en avsättning för potenspreparat! Det beräknas att många människor dör på grund av felaktig eller överdriven medicinering.

Så länge de preparat som luras på människorna inte resulterar i förlust av armar och ben hos de barn de föder, som i fallet med Neurosedyn för snart 50 år sedan, så är det nästan omöjligt att påvisa faror med de preparat som läkemedelsföretagen kränger som om det handlade om att sälja sylt eller pappersmuggar. Det är ett faktum att människor reagerar helt olika på mediciner och därmed blir det svårt att hävda att man reagerar negativt på dem. Det som är biverkningar skylls istället på annat, och hur kan man bevisa att de åkommor och besvär som följer med de preparat en läkare förskrivit, verkligen är biverkningar? Det går inte med mindre än det görs omfattande statistiska undersökningar. Läkemedelsföretagen har givetvis inget intresse av att företa sig sådana undersökningar och staten har i hög grad retirerat från forskningen på det här området.(2) i I fallet Neurosedyn var det också så, som vi som var med minns, att läkemedelsföretagen gjorde allt de kunde för att tysta ner katastrofen och de som började misstänka samband mellan preparatet och de kända fosterskadorna fick kämpa mycket hårt för att få fram en objektiv undersökning av sambandet, och sedan för att få läkemedelsbolagen att erkänna att katastrofen berodde på deras preparat. De är beredda att gå över lik för att öka sina profiter helt enkelt.

Nu är husdjursägare alltså nästa målgrupp i Sverige för det här geschäftet. Varje hundägare älskar sin hund, varje kattägare älskar sin katt och man vet att de flesta är beredda att betala ganska mycket, så mycket de har råd med, för att hjälpa sina älskade husdjur. Ingen grupp kan vara tacksammare att skinna på pengar alltså och så får vi samma situation för husdjuren i Sverige som man haft och fortfarande tydligen har i USA vad gäller människor, att försäkringsbolagen får betala varvid djurförsäkringarna blir allt dyrare av det skälet. Sällskapsdjurens sjukvård subventioneras ju inte av staten, som fallet är med humanvården.

Även företagen som tillverkar hundfoder har kommit på den här metoden att  utnyttja veterinärerna för att kränga sina dyrare produkter. Alltså säljer de somliga foder enbart genom veterinärer. Dessa foder kostar skjortan i jämförelse med andra fullfoder och jag kan inte tänka mig att de är dubbelt så dyra att producera. Men veterinärer börjar idag försöka övertala sina ”kunder”, husdjursägarna, att byta till deras dyrare ”specialfoder”, i somliga fall trots att hundarnas besvär inte har  något alls med deras foder att göra och trots att de inte haft minsta magproblem. Jag träffade ett sådant fall för bara några dagar sedan. I det fallet var matte mycket förnuftig och vägrade låta sig övertalas av veterinären.

/Kerstin

Länkar:
1) Må bra till varje pris, Ingrid Carlberg, DN
2) Ny forskning ökar husdjurens livslängd, Ekot
- Känd smärtforskare i USA avslöjad som bluffmakare, Dagens Medicin
- Fusk i studier på läkemedel, Kostdoktorn.se (fler länkar finner man här)
- Novartis skyldiga till olaglig marknadsföring, Läkemedelsvärlden
- Läkemedelsföretag redovisar ekonomiska relationer – i USA, Läkartidningen
- Läkemedelsföretag satsar mer på reklam än på forskning, Vetenskapsradion
- Miljarder satsas för att påverka svenska läkare, SvD (minst 60-70.000 kr/läkare/år)
- Spökskrivare bakom vetenskapliga rapporter, SvD
- Skärpta regler för samarbete med industrin, Forskning o& Medicin
- Sjuka Pengar, Peter Rost
- Piller & profiter, John Virapen
- Pfizer utbildar vårdcentral, Kostdoktorn.se

Massmedia04/04 00:32

När jag var ung fanns det inte så mycket som drog uppmärksanheten till sig så vi fick mestadels underhålla oss själva. Livet gick långsammare, information sköljde inte över oss varenda minut dygnet runt, som idag. På femtiotalet hade inte alla människor TV och då var det radioprogrammen, en enda kanal, som vi lyssnade till. Somliga program återkom en gång i veckan, som vissa barnprogram och en del följetonger, som deckarserien om paret Hillman exempelvis. När man följde några av de här programmen var man ivrig att lyssna varje vecka. Var det ett program man uppskattade passade man tiden noga. I mitt fall var det exempelvis programmet Spisarparty med Anders Sandström (tror jag att han hette) och Kersti Adams-Ray (som har ett annat efternamn idag), där man spelade ungdomsmusik, det enda radioprogrammet med sådan musik på den tiden. Deckarserierna ville man förstås inte heller missa eftersom man ville veta hur det gick.

När TV kom, fortsatte man på samma sätt. I början sände man bara några dagar i veckan och det fanns bara en TV-kanal. Vissa program återkom en gång i veckan, som det populära Hylands Hörna och nu började man snart sända TV-deckare av olika slag, mest amerikanska i början, också de med ett program/vecka.

Idag är det helt andra tider och mediebilden är radikalt annorlunda. Vi dränks i underhållningsprogram. Vi har nätet att gå ut på och där kan vi ta del av allt mellan himmel och jord. Det finns något intressant att se eller läsa varenda minut, dygnet runt och under veckans alla dagar. TV-kanalerna är många dessutom och konkurrerar med varandra om tittarna. Fortfarande och trots de totalt ändrade förutsättningarna envisas TV, och även radion, med att bete sig som om vi ännu levde på 50-talet eller 60-talet.

Jag vet inte hur unga människor fungerar idag, kanske inte alls som jag, eller som jag tror, men åtminstone jag tappar numer intresset för TV-deckare, eller andra följetonger, som sänds med ett avsnitt varje vecka. Det hinner hända så mycket under veckan mellan avsnitten att man glömmer vad som hände i förra avsnittet. Visst man glömmer inte helt, men fortsättningen känns aldrig lika angelägen nu som förr. Man hinner komma helt ur stämningen, engagera sig i och tänka på så mycket annat under tiden fram till nästa avsnitt. Förr hände inte lika mycket under veckan och då kunde man gå och vänta på nästa avsnitt med spänning, och spekulera om fortsättningen. Man diskuterade avsnitten med andra, för alla såg ju samma TV-program och hade åsikter om dem, och/eller teorier om ”vem som var mördaren”. Idag ser inte alla samma program och man får som sagt så mycket annat att tänka på under veckan åt att åtminstone jag aldrig blir lika engagerad numer, och så lite så att jag ofta hinner tappa intresset för ”hur det ska gå”. Är det åldern, eller har det med det enorma utbudet att göra?

Just nu, på grund av helgen, sänder man i  TV1 en följetong i fem avsnitt, Criminal Justice, som är både välgjord och spännande. Man sänder ett avsnitt varje kväll, vilket ökar åtminstone min lust att se nästa avsnitt. Det känns verkligen som om man riktigt längtar efter att få se nästa avsnitt och få veta ”hur det egentligen var” då det inte känns som evighet till nästa avsnitt. Dröjer det däremot en vecka mellan avsnitten hinner, som sagt, åtminstone mitt intresse svalna högst avsevärt numer och inte sällan struntar jag i att se nästa veckas avsnitt.

Om även andra reagerar som jag så borde TV byta strategi radikalt idag, om man vill ha kvar sina tittare, eller få fler sådana. Då borde man sända följetonger med tätare mellanrum. Kanske man inte alltid behöver sända ett avsnitt varje kväll, som i det här fallet, fast jag tycker det är suveränt, men sända dem med bara några dagars mellanrum, så att tittarna inte hinner försvinna ut ur serien, känslomässigt, för att de fördjupar sig i så mycket annat under tiden.

Är det kanske dags för TV att tänka om, att inse att vi inte längre lever i ett land och i en tid med bara en TV-kanal och nästan inga andra underhållnings- eller distraktionsmöjligheter som drar vår uppmärksamhet till sig?

Vad anser Ni mina kära besökare? Jag vill gärna höra era synpunkter här.

Ej kategoriserad03/04 00:20

Önskar alla besökare en riktigt

Glad Påsk!

« Föregående sida


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster