När man valde Mona Sahlin att efterträda Göran Persson ansåg jag att det var katastrofalt och bäddade för en valseger för de borgerliga. Det var riktigt ordentligt ledsamt att bli sannspådd.

Nu har Mona Sahlin gjort ännu ett utspel i media, nämligen om att hon tycker att hela partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande till extrakongressen om ett halvår. Det spekuleras i tidningarna om orsakerna och flera analytiker verkar vara överens om att det handlar om Monas Sahlins kamp om partiledarskapet. Det antas att hennes senaste utspel är inledningen på en process där andra inom partitoppen ska gallras bort och få bära hundhuvudet för valförlusten. Andra beklagar att valanalysen därmed kommer att handla om person istället för om politiken.

Jag har förstås ingen aning om vad som pågår i de innersta kretsarna eller inom partiet och vad som är syftet med det här utspelet, som de övriga i partistyrelsen tydligen inte var informerade om utan som de, liksom vi andra, fick höra om via media. Men, jag är just en av väljarna, en i denna berömda medelklass som Mona Sahlin vill vinna tillbaka och jag kan i alla fall tala om hur hennes beteende ter sig utifrån en oinvigd vanlig, men politiskt intresserad medelklassväljares horisont. Jag är troligen inte ensam om att uppfatta saken så här:

För mig, och troligen för ganska många andra alltså, har Mona Sahlins agerande, ända sedan hon blev vald till partiledare, gett intryck av velande och en obegriplig nyckfullhet. Först ska plötsligt S och MP gå samman inför valet. Då utbryter en storm av kritik för att V inte får vara med varvid Mona Sahlin ändrar sig och tar in V i samarbetet. Sedan är det tyst, tyst och tyst väldigt länge, så länge att man som väljare börjar undra om S/MP/V inte tänker säga något alls före valet om vad de tänker göra om de vinner. Sedan kommer det till slut några små utspel som knappast får några väljare att brista ut i lovsånger eller känna någon överdriven optimism vad gäller de röd/gröna.

Så kommer katastrofvalet, och jo, de rödgröna skulle fortsätta sitt samarbete trots förlusten och stå fast vid sina överenskommelser. Men icke så, för nu kommer Mona Sahlin, bara häromveckan, ut från ett möte med Reinfeldt och förklarar att nu hade man en uppgörelse mellan S och M om den svenska medverkan i Afghanistankriget (mer svenska soldater dit och kvarstannande för oöverskådlig framtid, som Bildt tolkade saken) och V, som hade varit med och utarbetat och stod bakom en helt annan Afghanistanpolitik, skulle kopplas bort från det rödgröna samarbetet. Det ser i alla fall från min horisont ut som ett rejält avtalssvek och även som ett svek mot dem som röstade på S.

Häromdagen går hon så  ut och förklarar att hon anser att alla i partistyrelsen ska ställa sina platser i densamma till förfogande.

Hur i all i all världen kan en partiledare tro att sådant hattande, som i alla fall för oss utomstående börjar se ut som en oändlig räcka av huvudlösa lappkast, ska inge förtroende? Jag kan inte vara ensam om att uppfatta Mona Sahlin som en kappvändare av värsta slag och ha svårt att tänka mig henne som statsminister. Säga vad man vill om M, de är förfärliga, men de är i alla fall konsekventa i all sin egoistiska och empatibefriade vidrighet.

För allt i världen socialdemokrater, välj en ny ordförande för S, och välj dessutom absolut inte Ilija Batljan. Gör man det senare rasslar SD ganska säkert iväg uppåt 20-30% i nästa val. Dessutom kan S lika gärna gå upp helt i M med honom som partiledare.

Finns det ingen inom S som känner till partiets ändå ganska näraliggande historia och som förstår vad det var som attraherade väljarna då, ja även medelklassväljarna? Finns det ingen inom partiet som ser vad som håller på att hända med Sverige idag och som inser varför? Finns det ingen inom S som inser att kampen mot kapitalets totala makt över oss alla, och utarmning av oss, är viktigare idag än på mer än ett halvt århundrade?

PS dagen efter: Jag hittade Erlander på YouTube, berättandes vitsen som jag syftar på i rubriken. Lite humor i allt eländet skadar väl inte, så här kommer den:

Får väl tillägga att jag såg TV-programmet ifråga då det sändes, Hylands hörna, med Lennart Hyland, den tidens populäraste nöjesprogram i TV.

/Kerstin

Länkar:
- Sahlin: Alla bör avgå, AB
- ”Jag har stort förtroende att leda partiet”, AB
- Maktkampen bäddar för ny valförlust 2014, AB
- ”Alla kan tvinga(s) att avgå”, Enn Kokk
– När blev 1990-talets politiska paroller till tidlösa värderingar? Lena Sommestad
- Vid väg(s) ände?, Ordfront magasin
- Bättre att gå av cykeln – än att trilla omkull…, Kildén & Åsman
- Motvallsbloggen 11/12 2009

Rekommenderas också, för detta är vad som väntar även oss framöver:
- Stormsvalor i London? Kildén & Åsman

Med anledning av innehållet i ovanstående bloggpost rekommenderar jag också läsning av det senaste numret av Alba, som frågar om universitetet är nästa krisbransch. Klicka på Albas logo överst på bloggen.

Nu har jag sett även detta, i en dagstidning, en skribent som alltså skrev något i stil med ”Dem bästa författarna skriver alltid….” Slår jag på Google får jag tack och lov bara 24 träffar, men nu vet jag att sådana här språkliga galenskaper har en tendens att sprida sig lika snabbt som smittsamma sjukdomar, så har det väl börjat kommer vi snart att få se det här överallt. Jag gissar på något tusental träffar om ett år.

Det är dystert nog när skribenter inte kan skilja mellan objekt och subjekt, utan skriver ”de” (=subjektsform) och ”dem” (=objektsform) lite hur som helst, vilket jag skrivit om tidigare på bloggen, i ett anfall av irritation över att jag numer läser alla dessa felanvändningar så ofta att jag börjar göra samma skrivfel själv framför relativpronominet ”som”. Men när somliga nu inte ens kan skilja mellan det personliga pronominet ”de” och den bestämda pluralartikeln ”de”, då börjar det likna rena snurren.

Jfr: ”de bästa författarna” (plural/flertal) med
”den bästa/bäste författaren” (singular/ental).
Här har vi ”de” som pluralartikel, och då böjs ”de” aldrig.

ex 2:
”det största huset”, (singular/ental),
”de största husen” (plural/flertal).
”den bästa boken” (singular/ental)
”de bästa böckerna” (plural/flertal).
Alltså ska det heta ”De bästa författarna…”

”Dem kommer klockan fem”, är inte heller imponerande som språklig utsaga. Det ser man också titt som tätt numer. Men här är ”de”, som det ska vara förstås, ett pronomen och pronomen böjs till all olycka. Då borde man försöka lära sig använda formerna rätt – om man nu inte är smart nog att alltid skriva ”dom” när man inte kan reglerna och inte bryr sig om att lära sig dem. Varför envisas människor med att skriva som de inte kan?

Hallå Jan Bjöklund – här har du en chans att göra något. Se till att lärare lär sig de här språkreglerna och så att de sedan kan lära sina elever skriva rätt.

Det går ju an att läsa sådana här fel på bloggar och personliga hemsidor, men när det nu blir vanligare med fel av det här slaget även i våra tryckta tidningar, inte ens journalister som har språket som sitt viktigaste arbetsverktyg kan skriva korrekt, då är det lite ledsamt.

/Kerstin

Länk:
Låt mig spendera tid med att vara lite “språkpolistisk” igen, Motvallsbloggen 21/7 2009

Jordbruksverket tänker införa en ny föreskrift om ”bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter”. Vid en ytlig genomläsning kan man tro att den nya föreskriften innebär en förbättring för bevarandet av gamla sorter. I själva verket är det tvärtom. Jordbruksverket försvårar bevarandet, eftersom de tar bort en regelförenkling, som infördes i Sverige 1998. Resultatet kan bli att hundratals gamla sorter av köksväxter kommer att upphöra att existera.

Enligt EUs regler måste alla frösorter som säljs vara med på EUs gemensamma sortlista. För att komma med på sortlistan krävs ett ansökningsförfarande med en omfattande dokumentation av sortegenskaper inklusive resultat från minst två års försöksodlingar. Att på detta sätt få en frösort registrerad som officiell EU-sort kostar mycket, men det är ju inget problem för de multinationella utsädesföretagen, som har stora inkomster från försäljningen av sina patenterade frösorter och som ofta dessutom säljer de bekämpningsmedel som dessa spannmåls- och grönsakssorter är anpassade till.

Tyvärr passar de kommersiella frösorterna inte särskilt bra för odling i liten skala, som i köksträdgårdar och på kolonilotter. Där vill man oftast inte använda de bekämpningsmedel som de kommersiella odlarna använder, och den som vill får inte, eftersom det krävs utbildning och licens för att använda dem. Det visar sig också att utan exakt avpassade givor av konstgödsel så växer grönsaker av de kommersiella sorterna dåligt.

För att i någon mån ta hänsyn till detta har EU medgivit att även ”traditionella” sorter ska få odlas och säljas, om de registreras på en särskild lista, naturligtvis med tillhörande registreringsavgifter. Men ett litet företag som säljer kanske hundra fröpåsar av varje gammal sort per år har inte möjlighet att betala för denna registrering. Därför blev det protester när dessa regler skulle genomföras efter att Sverige blivit medlem i EU. Sverige och Jordbruksverket ska ju stödja  ”biologisk och odlad mångfald”. Så hittills har det varit kostnadsfritt att registrera traditionella svenska och importerade frösorter om de bara säljs i småförpackningar för amatörbruk.

Nu är det slut med avgiftsfriheten. Den tionde november går remisstiden ut för de nya regler från Jordbruksverket som ska införas redan den första januari 2011. Avgifterna har satts så högt att många sorter som har odlats i minst 100 år kommer att försvinna ur handeln, det blir förbjudet att sälja dem. Och odlas en sort inte längre så kommer den att dö ut. Detta sker samtidigt som bibehållandet av en mångfald bland de odlade växterna är viktigare än någonsin.

Klimatförändringen har redan börjat och Peak Oil inträffade förmodligen 2009. Vi vet inte vilka sortegenskaper som kommer att behövas i framtiden med ett annat klimat och mycket höga oljepriser.

/Dan Gmark

Länkar:
- Bloggen Cornucopia
- Runåbergs Fröer
- Jordbruksverkets remisser
- Jordbruksverkets remissbrev

Tillägg 8/11 kl 14.35
Svar på kommentarer av Jan Wiklund och Björn Nilsson:

Förra gången, på 90-talet, tvingades Jordbruksverket införa regler för fröhandel i Sverige som var mer liberala än i andra länder i Europa. Detta skedde efter en kamp som också fick genomslag i media. Det är därför knappast en slump att Jordbruksverket, och bakom dem Jordbruksdepartementet, denna gång valt att försöka få igenom sina nya regler med extremt kort remisstid (tre veckor, senare förlängt med tre dagar) och extremt kort tid tills reglerna träder i kraft. Nu i november har de svenska fröodlingarna skördats och fröna tagits om hand. Fröfirmorna håller på att beställa de frösorter som de importerar från utländska odlingar. I januari börjar de nya reglerna gälla, och de sorter som inte har tillräcklig dokumentation för att de ska kunna registreras måste då förstöras.

Det är knappast heller en slump att formuleringarna i förslaget till förändring av de svenska reglerna är skrivna på ett vilseledande sätt, så att man ska tro att det innebär en förbättring för odlare och fröhandlare. Denna gång ska EU-reglerna genomföras så snabbt och dolt att ingen opposition hinner organiseras. Vem, utanför en liten entusiastskara, tänker på grönsaksodling i november? När vi sedan, i mars-april, börjar leta efter våra gamla favoriter i frökatalogerna, så finns de inte. Och då kommer myndigheterna att hänvisa till ett EU-direktiv som är omöjligt att ändra och till fröfirmorna som inte brytt sig om registreringskravet.

Den svenska livsmedelsproduktionen står inför stora utmaningar i framtiden. Några små fröhandelsföretag och ett stort antal entusiaster över hela landet har sett som sin uppgift att bevara odlade växter som inte anses lönsamma idag, men som har egenskaper som kan visa sig nödvändiga i en förändrad värld. Ja, odlingen av ”udda” köksväxtsorter kommer naturligtvis ändå att fortsätta, som en mer eller mindre illegal, underjordisk (sic) verksamhet.

Om Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet tog sin uppgift på allvar skulle de stödja dem som vill bevara den genetiska mångfalden i odlingslandskapet. Nu försöker de i stället sabotera deras verksamhet.

/DS

Länk:
“We are part of the solution to global warming”, Nordbruk

Tillägg 2, från Kerstin:
Ännu ett exempel på hur myndigheter och politiker genomför förändringar så att beslutsfattandet ska märkas så litet som möjligt och så att människor varken ska förstå vad som är på gång eller hinna protestera (Se Motvallsbloggen 15/10 2010). Vart tog demokratin vägen?

När jag gick ut på trappen sent igår kväll fick jag uppleva något jag aldrig varit med om tidigare. Ovanför mig såg  jag en klar stjärnhimmel – men det duggregnade. Stenarna nedanför trappen var ordentligt blöta och duggregnet slog mig i ansiktet. Det kändes nästan lite kusligt.
Jag gissar förstås på någon dimma som fälldes ut som ett fint regn, men det var i så fall en absolut osynlig dimma. Någon annan som varit med om detta?

DN frågar sina läsare, apropå skandalboken om kungen:

Påverkas din inställning till monarkin av skandalboken om kungen?

När jag kikar på resultatet ser det utså här:

Ja = 18% (1549)

Nej = 82% (7161)

Totalt antal röster: 8710

Jaha och vad säger nu de här siffrorna? Egentligen ingenting, skulle jag vilja säga. Hur många är besvikna på honom för att de hållit honom väldigt högt? Hur många tycker fortfarande att han står högt över oss vanliga dödliga? Hur många tycker att kungen är så eländig att vad som avslöjas i skandalboken inte förändrar deras uppfattning ett dugg?

DN gör vad man kan för att öka fördumningen i riket alltså.

Jag begriper ingenting. Så mycket förstår jag dock, som att det pågår en hel del bakom kulisserna som vi väljare aldrig informeras om. Men exakt vad döljer sig där vad gäller ”vår” plötsligt påkomna krigsiver?

Här krigar Sverige på USA:s och därmed på Afghanska regeringens sida, under NATO-befäl, i vad som i praktiken är ett inbördeskrig i Afghanistan. Vad har Karzai för kvaliteter som vi inte får veta? Det vi vet, åtminstone vi som läser annat än svenska dagstidningar, är att han är en av världens mest korrumperade ledare. Han sitter inte och styr i Afghanistan för att han valts på demokratisk väg. Det är alltså inte demokrati vi försvarar i Afghanistan. Han sitter inte där för att han fått stopp på opiumodlingarna, tvärtom har dessa aldrig varit så omfattande som sedan talibanregimen störtades av USA. Han sitter inte där för att han värnar om kvinnornas frihet i Afghanistan för det gör man inte om man stiftar lagar om männens rätt att låta kvinnorna svälta om de inte ställer upp på deras krav om sex. Så varför sitter han där, än så länge? Kan någon se något annat skäl än att han sitter där för att han är USA:s man? Jag kan det inte. Så min slutsats måste bli att Sverige krigar för USA:s intressen, kort och gott.

Då blir nästa fråga: Varför måste Sverige kriga för USA:s imperialistiska intressen? Det finns bara två tänkbara skäl. Det ena är att politiker vill göra det av rent ideologiska skäl. Att Allianspartierna är en pendang till och i praktiken USA:s, ja egentligen republikanernas, verkställande makt i Sverige, det vet vi ju. Men Socialdemokraterna, och även Miljöpartisterna? Varför vill politikerna i dessa två partier kriga för USA:s intressen? Är det det andra tänkbara skälet som är orsak till detta, nämligen någon form av utpressning från USA:s sida, att USA hotar med handelshinder om vi inte ställer upp exempelvis? Att USA hotar med att inte köpa svenska vapen om vi inte ställer upp?

Om inget av dessa två skäl gäller Socialdemokraternas ställningstagande i frågan, då kan jag inte dra någon annan slutsats än att detta partis ledare är rent otroligt dumma och ofantligt okunniga och dessutom att de omfattar åsikter som står i stark kontrast till vanlig normal anständighet och klart strider mot den ideologi man en gång omfattade.

Som jag skrev i kommentar här tidigare: Jag har betraktat mig som socialdemokrat på vänsterkanten, i omkring 40 år, men nu är det definitivt slut med den saken. Jag har inte längre några som helst sympatier för detta parti, kan inte längre kalla mig socialdemokrat, inte ens med tillägget ”på vänsterkanten”. Länge hyste jag ett visst hopp om partiet, men detta hopp har helt övergett mig nu, i synnerhet som jag under det senaste decenniet sett hur man gallrat bort de förnuftigaste och skickat dem så långt från Sverige som möjligt. Nu finns, vad jag kan se, ingen EU-kritisk röst kvar i den ledande gruppen i partiet dessutom.

Från och med nu är jag rätt och slätt vänstervilde.

/Kerstin

PS: Just nu hör jag på radion Mona Sahlin säga att ”vi” ska ”ta ansvar” för Afghanistan under lång tid och Peter Eriksson förklarar troskyldigt att det handlar om att hjälpa den afghanska regeringen att ta över ansvaret själva. Alltså: vi krigar för att en korrupt USA-stöttad regim ska kunna sitta kvar.

Länkar:
- ”Socialdemokratin måste ändra sig om Afghanistan”, Pierre Schori S, DN
- Vägen ut ur Afghanistan, 2010 (bok), Pierre Schori
- För USA – i tiden. Pierre Schori, S, AB
- ”Afghanistans sönderfall går inte längre att hejda”, Anders Fänge
- Bistånd för krig eller krig för bistånd, G Drougge, SvD
chef (country director) för Svenska Afghanistankommittén i Kabul, DN
– Afghanistan – kriget som inte går att vinna, Wilhelm Agrell, DN
- Civil War Certain as ”Afghan National Army” Now Over 60% Tajik, Craig Murray
- US Supported Afghan Government Warlords Control World Heroin Trade, Craig Murray
– Tomas Ramberg äger (och SvD är underhållande), Bulten i Bo