Apropå vad en kommentator skriver på Ali Esbatis blogg, men vad många andra liberaler också gärna påstår med jämna mellarum:

Jag blir så ytterligt förundrad över att alla nyliberaler, de där som ständigt poängterar att frihandel är den grundläggande förutsättningen för skapandet av framsteg och välstånd för människorna, aldrig påpekar det faktum att Västvärlden, omedelbart efter andra världskriget, började utsätta Sovjet med vasallstater för handelsblockader, bestal dessa stater alla möjligheter till frihandel alltså.

Jag minns hur jag, när jag studerade statskunskap (som statsvetenskap hette på den tiden, och med inriktning på internationell politik) i början av 70-talet, läste om hur det bl.a. var förbjudet att exportera kammar och bh-ar till Sovjet eftersom det kunde tänkas uppmuntra sovjetiska kvinnor i Sovjets krigsindustri. Men det viktigaste var förstås att man i alla år förbjöd alla Västländer att exportera någon som helst modern teknologi, som så småningom förstås också inkluderade elektronik, till Sovjet och de övriga Öststaterna.

Men inte säger dagens unga liberaler att Sovjets misslyckanden, vad gällde att skapa lika goda levnadsvillkor för sin befolkning som man lyckades göra i Väst, berodde på att Västvärlden just förmenade Sovjet, tillika de forna Öststaterna, vad de själva anser vara den absoluta förutsättningen för framåtskridande och välstånd – frihandel således.

Man tycker ju att just detta borde vara ett alldeles utmärkt exempel på hur rätt liberalerna har, just i det avséendet. Men här väljer de alltså att istället att skylla Sovjets misslyckanden på helt andra faktorer, som en dålig ideologi exempelvis och på Karl Marx, som de förstås aldrig har läst i original.

Visst är det lustigt hur selektivt liberaler väljer data när de ska förklara världens gång.

Detta sagt utan någon som helst intention att försvara Sovjets inrikespolitik, eller Stalins dito.

Länk:
Framsteg i Latinamerika, Ali Esbatis blogg

Fler än jag börjar se sambanden mellan nyliberal egoism och biologism/evolutionism samt sambandet mellan de idéer som förenar dessa ”ismer” å ena sidan och nazism/fascism/antidemokratiska strömningar å den andra.

Så här skriver Mats Deland bl.a. om saken i dagens Aftonblad.

Oavsett vad vi kallar de här strömningarna – nazism, nihilism, satanism eller vanlig pubertal omnipotens och narcissism – hänger de väl ihop med den nyliberala samhällsomvandlingen: världen tillhör de starka. Den hänsynslöshet de åberopar är bara några snäpp mer renodlad än den de ser runt omkring sig.

Jag har sett allt detta växa fram och varnat för det ända sedan början av 90-talet. Vid ungefär den tiden kunde man klart urskilja fyra ting som jag uppfattade som mycket illavarslande och som alla pekade i samma riktning, mot exakt det som Mats Deland ser och skriver om idag:

1) Biologismen återkom.
(Biologism här: Tendensen att förklara allt mänskliga betéende biologiskt/evolutionärt)
Genteknologin hade varit synnerligen framgångsrik och biologin börjde därmed bli alltmer av en modellvetenskap, idealvetenskap, som framgångsrika vetenskaper tenderar att bli.
Vid den tiden började också sociobiologin slå igenom på allvar, idén att människans sociala system är en effekt av våra gener i första hand, och att det egentligen är biologin som kan säga oss vad vi är ”av naturen”. Det var en föreställning som inte hade varit acceptabel sedan 1945 på grund av att Hitler, och hans påhejare (inte minst forskare och framför allt biologer, genetiker, läkare och psykiatriker ex), drog den tidens biologism till sin absolut yttersta konsekvens. Detta ledde till den vidriga utrotningspolitiken av judar och av alla andra folk som nazisterna ansåg vara undermåliga (Untermenschen) som ”zigenare” (eg. romer) och slaver, men även av människor med egenskaper som inte sågs som biologiskt naturliga, som de homosexuella, samt av politiska motståndare, kommunister och socialdemokrater.
”Nybiologismen” var alltså över oss från slutet av 1980- och början av 1990-talet.

2) Nyliberalismen hade ”segrat”
De flesta västländerna, även Sverige, hade nu på allvar börjat vandra Friedmans nyliberala väg, i princip, samma väg som som USA och England hade traskat på en tid redan och som skulle tvingas på alla U-länder: Banta den offentliga sektorn, sänk skatterna (framför allt för de rikaste) och kläm åt de fattigaste (samma åsikter som de konservativliberala förde fram under andra halvan av 1800-talet, samtidigt som de fick gott stöd för sina ekonomiska teorier i Darwins evlutionsteori – tyckte de).

3) Det började talas om det stora hotet med invandringen
Och redan i början av 90-talet (långt innan Al Qaida var uppfunnet av Bush & Co) började man peka ut muslimer som en för Europa farlig grupp invandrare. I ett TV-program i början av 90-talet exempelvis, visade man en fransk film som skulle få oss alla att förstå hur det ”kommer att se ut i Paris” när muslimerna har tagit över och ropar ut sina bönestunder var och varannan timme samt rullar ut sina bönemattor över hela Paris et.c.

4) Den vetenskapliga relativismen
Inte nog med det, inom vetenskapssamfundet hade relativismen vunnit insteg och alltfler förnekade alla möjligheter att förstå världen och kunna prestera några vetenskapliga sanningar. Nietschze hade redan kommit i ropet, nazisternas och Hitlers store filosof och idol och allmän naturmysticism hade kommit att omfattas av allt fler, även inom kultureliten. Världen bestod bara av berättelser, och den ena berättelsen om världen var lika god och sann som den andra.

Alla bitarna på plats
Här var redan bordet dukat, fast nästan ingen ville se det. Den naturliga biologiska fienden till oss fanns på plats (muslimerna), människan är ingenting annat än en vinstmaximerande egoist som går över lik för egen vinning och dessutom har evolutionen alltid gynnat dem som är starkast, det är de som vinner i evolutionens stora spel (biologismen). Här konkurrerar man obegränsat och vinner eller dör (liberalismen). Allt detta bildande ett mönster som var klart urskiljbart även om jag hårdrar det lite här, för givetvis är bilden mer komplicerad än så här.

Härhemma, såväl som i Europa och i USA. kunde man redan då se hur fascister och nynazister rekryterade nya proselyter och att dessa kände att vinden nu blåste i deras riktning. Grundläggande för dessa ideologier är just kunskapsrelativism och instinktivism: ”Lita på dina sunda biologiska instinkter och förakta intellektuella verksamheter de är ändå bara sken”. Båda dessa ideologier grundas alltså också i irrationalism och fanatism, på ovetenskapliga föreställningar och subjektivt upplevda känslor och åsikter.

Så här skrev jag om saken omkring 1995, men publicerat först 2002:

Under nittiotalet blev det intellektuella klimatet alltmer likt trettiotalets. Biologistiska förklaringar av mänskliga beteenden och känslor blev åter högsta mode. Vi fick en tilltagande invandrarfientlighet, nynazister började åter marschera på våra gator och de började misshandla och mörda invandrare och homosexuella. Dessutom gick nationalistiska partier framåt i val i flera länder i Europa. Politikerföraktet hade upparbetats dithän att allt färre kunde tänka sig att bli politiker och de flesta föraktar dem som är det, allt precis som under trettiotalet. Nu ifrågasattes också demokratin öppet även i våra största dagstidningar, något vi inte hade sett under årtionden.

Även detta skrev jag vid ungefär samma tid:

När kampen för jämställdhet och demokrati började hårdna under andra halvan av 1800–talet, då kom biologin, och senare Darwins evolutionsteori väl till pass för att legitimera och försvara det ojämlika samhällssystemet. Idag, när demokratin för första gången sedan den segrade en bit in på det här seklet ifrågasätts på allvar och när nyliberalismen går segrande över världen, precis som under 1800–talet, kommer biologismen åter väl till pass. Precis som förra gången finner vi olika biologismer, den som passar den ultraliberala ekonomismen, den totala låt-gå-politiken, och den som passar traditionell konservatism och fascism och precis som förra gången finns det gott om pengar för att gynna biologismen och många som tjänar på att propagera för den. Därför har alla som anser att demokratin är det bästa tänkbara politiska systemet anledning att vara uppmärksamma och varna för den intellektuella trend som nu är under uppsegling

Och som sagt, nu börjar fler se samma sak. Det inger ju ett visst hopp trots allt. Det är inte för sent än, men vi ska ju vara medvetna om att den ideologiska grund vi lägger för ungdomarna idag, det är den som troligen, men tack och lov inte säkert, kommer att slå igenom i praktisk politik om 20-30 år.

Litteratur:
– 1990, Berminge K, Evolutionsepistemologin som vetenskap och ideologi. Rpt. 162. Institutionen för Vetenskapsteori‚ Göteborg.
– 2002, Berminge K, Kvinnan – Djur eller människa? Ett vetenskapsteoretiskt perspektiv på biologismens kvinnosyn, Alba nr 7/2002

Länkar:
– De nya övermänniskorna, MATS DELAND om våld som växer, AB
– Liberalismen – ett förstadium till fascism? Motvallsbloggen 9/5 2006
Men även denna, äldre artikel i AB är av intresse i sammanhanget:
– Den svenska bushoisien. Lindeborg/Wijk, AB , 30/3 2007

Jag kan inte låta bli att fortsätta fundera över var socialdemokratiska partiet har gjort av sin tankeförmåga. När man nu har sett hur smutsiga valkampanjer kan bli i det här landet också, borde man ha förutsett vad som skulle komma, och vad som kommer att komma upp igen, gång på gång, inför nästa val.

Nämligen detta som bl.a. kan ses på peter linden.se

Valet av Mona Sahlin var ungefär det mest obegripliga, av allt obegripligt, som socialdemokratiska partiet har gjort de senaste 15 åren. Än en gång, vad tänker de socialdemokratiska partistrategerna med? Finns det ingen förnuftig person i socialdemokratiska ledarskiktet längre, för det var ju helt klart att man tvingade fram tillbakadraganden från alla andra tänkbara och betydligt bättre kandidater till partiledarposten. Eller vill man inte vinna nästa val?

Mitt råd om man vill vinna nästa val och komma tillbaka i regeringställning är att man ser till att välja en ny ordförande i halvtid och dessutom ser till att Mona Sahlin, till dess, sitter tyst i båten och låter de borgerliga arbeta för socialdemokratin.

Länken ovan hittad via Magnus Ljungkvists blogg

Tilägg 14/11 2007 kl. 17.20: Fokus, Dagens Arena drar samma slutsats som jag, vad gäller socialdemokratin, men med anledning av utgången i det danska valet.

Den danska borgerligheten får nu styra en tredje mandatperiod. Under sin tid vid makten har de inte bedrivit något radikalt systemskifte i välfärdspolitiken och även i år gick de till val på en tydlig mittenpolitik. Det har en majoritet av danskarna gett sitt stöd till, samtidigt som vänsterväljare underkänt socialdemokraternas närmande till borgerligheten. Av detta kan två paralleller dras till svensk politik: Alliansregeringen får nu betala priset för ett radikalt systemskifte de inte gick till val på, i form av usla opinionssiffror. Och en socialdemokrati som lägger sig för nära högern borgar för ett misslyckande.

Vill här bara rekommendera läsning av Petter Larssons intervju med Naomi Klein i dagens Aftonblad.

Kan inte låta bli att fundera vidare på Mona Sahlins och socialdemokraternas strategi för att vinna tillbaka väljare vid nästa val. Den förefaller mig så bakvänd den bara kan vara nämligen, även om den kallas triangulering och är uttänkt av amerikanska spin doctors.

Här förlorar socialdemokraterna valet efter den fulaste massmediaförföljelse jag sett under hela mitt liv. Under ett helt års tid drar massmedia fram all smuts man kan om socialdemokrater och målsättningen i våra massmedia är helt klar: Det är alltid bra med växling vid makten då och då. Intrycket man fick som massmediakonsument var att hela journalistkåren ansåg att det var dags att byta regering bara för att det var dags att byta regering, om inte annat så för att näpsa Göran Persson och socialdemokraterna.

Sakfrågorna skrevs det egentligen väldigt lite om före valet och ingen enda tidning brydde sig om att verkligen klargöra vad alliansens utlovade politik handlade om, eller hur den skulle komma att slå, trots att det inte var så svårt att förutse den saken. Ingen utredde vad som dolde sig bakom den vackra retoriken, framför allt moderaternas, det nya arbetarpartiet. Endera hade journalistkåren gått på bluffen eller så ville man inte informera väljarna om vad det handlade om. Troligen var det en kombination av bådadera.

Så förlorar socialdemokraterna valet och vi får en borgerlig regering igen efter 12 år av socialdemokratiskt styre av landet.

Under den borgerliga regeringens första regeringsår rasar stödet för denna regering i opinionsmätningarna. Det vill säga, när det börjar stå klart för väljarna vad borgarna hade för avsikt att göra, och när de nu gör det, då blir regeringen mäkta impopulär. Vänsterblocket går därmed framåt i opinionsmätningarna och så snabbt att vi tidigare aldrig sett något liknande så kort tid efter ett val. Socialdemokraterna vinner alltså tillbaka massor av väljare/sympatisörer på de borgerligas politik och utan att de själva behöver lägga två strån i kors. Av detta borde man kunna dra slutsatsen att väljarna, när de ser vad de valde, istället hade föredragit den socialdemokratiska politik som de nu ångrar att de röstade bort.

Men vad drar så Mona Sahlin för slutsats av detta? Jo, att det nu gäller för socialdemokraterna att bli mer lika de borgerliga (som nu i skolfrågan) för att ta tillbaka väljare från de borgerliga i nästa val, alltså att ta efter just den politik som de borgerliga rasar i opinionsmätningarna på grund av. Detta finner jag vara så ologiskt att jag häpnar.

Det finns bara ett sätt för mig att förstå det här, nämligen att nu försöker socialdemokraterna genomföra den strategi de tänkte ut månaden efter valet. Att denna redan visat sig totalt felaktig och överspelad, alltså grunda sig en felaktig analys, inser man inte. Tala om att var ur led med tiden!

Alltså: Vad tänker det socialdemokratiska ledarskiktet med? Jag förstår det inte alls, fast jag förutsåg just den reaktionen från socialdemokraternas sida. Har liksom sett den förut. Obegriplig är den likafullt, och har alltid varit. Socialdemokraterna har inte kommit tillbaka till regeringssitsen ganska snabbt efter varje borgerlig sejour i regeringspositionen, för att väljarna velat ha mer av borgerlig politik. Varför har socialdemokraterna aldrig fattat den saken? Vid valet 1991 var det ny demokrati som vann på denna strategi och som möjliggjorde en borgerlig regering. Vid nästa val blir det sd som tjänar på denna socialdemokratiska strategi och som i värsta fall kan hjälpa alliansen att sitta kvar ytterligare fyra år.

Länkar:
– ”Betyg från sexan” Sahlin och s är beredda göra upp med regeringen, AB
– Sahlin fick klartecken, DN
– Låt idag bli en engångsföreteelse! Bloggen Social Democracy
– Surrealism, Bloggen Social Democracy
– Ett politiskt parti – inte en reklambyrå, Bloggen Social Democracy
– Åtta år med Reinfeldt och en fasansfull framtid, Motvallsbloggen 20/8 2006

Vill här bara tipsa alla intresserade om en diskussion mellan Johan Norberg och Johan Ehrenberg, om globalisering, tillväxt och nyliberalism.

Länken till diskussionen finner man på bloggen Nyliberal is Good!. Klicka på ”Lyssna på globaliseringsduellen”.

Hägglund vill ha en lag om skyldighet att uppvisa ”civilkurage”, säger han, en lag som gör oss skyldiga att ingripa om vi ser att andra människor skadas eller utsätts för våld ex.

Konstigt att vi har svenska politiker som inte ens kan sitt modersmål. Desto konstigare som de ständigt gnäller över invandrare som inte kan svenska. Eller handlar det bara om att använda språket för att förvilla människor?

Civilkurage innebär att man, trots risker för egen del (att förlora jobbet ex.), avslöjar oegentligheter inom de företag eller den offentliga myndighet som man arbetar för.

Vad Hägglund vill lagstifta om kallas ”mod”, inte ”civilkurage”. Alltså, vi ska enligt lag vara skyldiga att vara modiga. Ingen lagstiftning kan framtvinga denna egenskap dock. Att försöka lagstifta fram mod är ungefär lika smart som att lagstifta om att alla invånare i Sverige ska vara intelligenta.

Civil olydnad uppvisar man när man, som protest mot en lag man inte vill acceptera, medvetet bryter mot lagen – och offentligt deklarerar att man gör det, samt tar ev straff för försummelsen eller lagbrottet (ex. de som tog fängelsestraff för sin vapenvägan förr), för att bilda opinion mot lagen ifråga.

Vad borgerliga politiker och ministrar sysslat med med sitt skattefuskande är just skattefuskande, inte ”civil olydnad” alltså som de själva vill gör gällande och vilket Lasse Strömberg reder ut bra på sin blogg.

Länkar:
–
Hägglund vill ha lag om civilkurage, Ekot

Läser så på SVT Nyheter, att Jan Björklund inte har minsta lust att diskutera sin skolpolitik med Mona Sahlin – tänk, det hade man nästan anat. Det borde även Mona Sahlin har förstått innan hon bestämde sig för att anpassa sig till honom och hans politik (om än med några små ändringsförslag) och innan hon föreslog lite ryggklianden över den politiska blockbarriären.

Jan Björklund ser annars positivt på att socialdemokraterna öppnar för tidigare betyg och fler nationella prov.
-Fast när Mona Sahlin villkorar en betygsuppgörelse med regeringen mot att vi skulle dra tillbaka förslagen om skriftliga omdömen i låg- och mellanstadiet, blir en sådan uppgörelse inte möjlig i praktiken, säger han till TT.

Hundar och människor
Jag är normalt kraftigt antibiologistisk, men det finns lägen där jag, trots min generella olust inför att jämföra djur och människor, anser att sådana jämförelser faktiskt är befogade.

Det är nämligen så att man kan dressera hundar genom hugg och slag eller man kan välja att dressera och träna dem med positiva metoder.

De hårda metoderna har nackdelen att de knäcker de vekare hundarna, som inte är träningsbara alls med sådana metoder. De bryter ihop, inte sällan så att de till slut går till attack på sina tränare/ägare eftersom de känner sig hotade till livet till slut, ibland blir de rabiat aggressiva mot alla andra, hundar såväl som människor. Går det alltför illa avlivar man hundarna i slutänden. Alltså får man, när man använder de hårda metoderna, gallra bort alla hundar vars psyken gör att de inte klarar av att lära sig något med dessa metoder och inrikta sig på att bara träna och använda de hundar som klarar av att arbeta under stark psykisk press. Dessa kan man å andra sidan dressera till total och blind lydnad.

De snälla och positiva metoderna har fördelen att nästan alla hundar klarar av dem och lär sig vad de tränas att lära sig, varvid ”spillet” i hundmaterialet blir avsevärt mycket mindre, många fler hundar kan läras upp till att göra nyttiga insatser och till att fungera väl i vårt moderna samhälle och de som trots de positiva metoderna inte lyckas lära sig något blir i alla fall inte aggressiva på grund av den träning de har utsatts för.

Jag vill hävda att det i grunden är samma sak med människor. Med alltför kravfyllda metoder, de där som Björklund efterlyser och vill införa, knäcker man mängder av barn redan när de är små, med positiva och mjuka metoder bygger man upp barnen och gör det möjligt för alla barn att förkovra sig. Fast detta är måhända inte alls alliansens målsättning, eller de nya socialdemokraternas.

Det tar bara fem år att skapa en värstinggeneration – det har vi redan sett på vissa områden, och just för att man begärt för mycket av barnen och med fel metoder.

Och igen:
Vi vinner inte valet 2010 på den politik vi förlorade förra valet, menade Sahlin. Tänk, jag tror inte att de vinner nästa val på att föra samma politik som alliansen gör. Det måste fattas något hos den socialdemokratiska ledningen. Som sagt, den borde sitta passiv och låta alliansen fixa valet åt sig nästa gång. Den saken klarar alliansen troligen bättre än Mona Sahlin. Försöker hon anpassa sig ännu mer till alliansen är risken stor att hon istället värvar många nya väljare åt sd.

Länkar:
– Utbildningsministern avvisar s-inviten, SVT Nyheter
– S förtroenderåd bakom tidigare betyg, SvD
– Vänsterns skolpolitik misslyckad och förlegad”, L Ohly, DN
– Sahlin fick klartecken, DN

För övrigt rekommenderar jag Mona Sahlin och alla partiledarna i alliansen, samt finansministern, att läsa The Economic Consequences of Mr. Bush, av JOSEPH E. STIGLITZ i Vanity Fair.
(Tack Pierre Gilly för länken)

Socialdemokraterna är beredda att ompröva och förnya sig, säger Mona Sahlin, och tycks tro att med införande av betyg i fler årskurser och med fler nationella prov kommer partiet att bli mer populärt.

Det är snarare allvarligt dystert att socialdemokraterna nu köper alliansens skolpolitik – i stort sett, och börjar yra om att deras egen skopolitik har misslyckats, går ännu mer åt höger alltså.

Det är inte traditionell socialdemokratisk skolpolitik som har misslyckats, det är de senaste 20 årens nyliberala avreglerings- och sparpolitik som har varit allvarligt misslyckad, en politik som socialdemokraterna aldrig borde ha bedrivit eftersom den har drabbat skolan, barn och ungdomar hårt.

Mycket tyder på att socialdemokraterna vinner fler röster på att vara alldeles tysta och låta alliansen fixa dem ökat stöd!

(PS: Inledningen på detta inlägg, som låg ute några minuter ströks, då jag lyssnade på ekot en gång till och det visade sig att det sammandrag jag hade hört mot slutet av ekot klockan 20.00 gav mig ett felaktigt intryck av Mona Sahlins uttalande.)

Länkar:
– Sahlin får diskutera skola med regeringen, Ekot
– Sahlin fick klartecken, DN
– Så vill socialdemokraterna ha det i skolan, DN

Tony Blair, Göran Perssons store idol vad gällde ”förnyelsen” av (läs ”sveket mot”) socialdemokratin, har varit i Kina, läser jag på Craig Murrays blogg, och för någon timmes föredrag inkasserat 500.000 dollar (grovt räknat omkring 3 miljoner kronor). Där ligger Göran i lä, även om han fortfarande anstränger sig att vara så lik Blair som möjligt.

Craig Murray själv uttrycker sig så här om Blairs Kinabesök och om hans lilla nätta inkomst:

I have no words – every time I try to produce some, I want to throw up instead. Please come up with some comments for me.

De som kommenterade bönhörde honom så kommentarerna till hans bloggpost om gaget till Blair är inte nådiga. Vad sägs om den här:

Now we’ve returned to the charm of the ducking stool and the thrill of torture and the gratification of screams and pleading, surely we could strip Blair naked and tar and feather him and parade him through Whitehall from Parliament to Trafalgar Square.

Eller den här, som inte heller skräder orden:

How can we consider ourselves civilized when we allow this struting, lying, rent-boy, of a poltroon, to makes millions of pounds, at the same time that he’s caused so much suffering for millions of Iraqi people? It is an insult, not only to our intelligence, but to morality and decency as well. It’s time for us to actually prove we’re civilized people and hold Blair accountable for his crimes against humanity, and at the very least put him on public trial and confiscate his ill gotten gains.

Så tycker en del att vi är alldeles för elaka mot våra politiker här hemma i Sverige! Vad gäller Irakkriget har vi ju just nu en utrikesminister som lät sig hyras att övertala europeiska ledare att vara med i attacken på Irak, för vilken väl annars samma omdömen vore på sin plats.

Konstaterar vidare att känslan för anständighet och moral tycks vara global, åtminstone bland normalt folk. Det är ju i alla fall något att glädja sig över även om det på intet sätt lindrar de oskyldiga irakiernas lidanden.

Länk:
Angels Weep, Craig Murray