Nu har jag lyckats installera Mozilla Firefox, men blir helt konfys. Det här med en massa olika läsare fungerar inget vidare, får jag ju säga.

I Mozilla Firefox, i alla fall i min dator, syns inte min länkrulle till höger, bara kategorierna. Jag kan inte ens logga in på bloggen i denna läsare. Är det samma sak för er andra som använder Firefox – för Mac eller för Windows?

Jag ser länkrullen, och kan logga in, i Safari och i min urgamla Internet Explorer, men inte i den nya Mozilla Firefox alltså.

I min Safari ser somliga andra bloggar helknas ut (exempelvis USA-blogg,) medan de ser normala ut i Internet Exploreer, men min version av IE är så gammal att somliga sidor inte alls går att se i den.

Högst irriterande att behöva växla mellan läsarna för att se olika bloggar och hemsidor. Det behövde jag aldrig göra för några år sedan.

Valfrihet är nog bra – i teorin, men i praktiken tycks den ofta ställa till en massa problem och ge en massa extra arbete.

Eller är det bara min tämligen nya och svindyra dator (iMac med OS X.4/Tiger) som är knasig? Hur är det för er andra?

Den som gräver en grop…

Och varför inte ta en titt på det här en gång till och erinra sig moderaternas tidigare bravader.

Länkar:
– Förunderökning mot Schenström och Pihlblad, DN
– Schenströms avskedsansökan i sin helhet, DN
– Ulrica Schenström avgå, SvD
– Holmberg: ”Klart att förtroendet minskar”, SvD

Citat från Pierre Gillys blogg:

”Vem talar ännu idag ännu om förintandet av armenierna?” sa Hitler i ett tal den 22 augusti 1939. Ja, inte Carl Bildt i alla fall.

Läs inlägget.

Någon gång under året 1992, året vi fick den förra hipp-som-happande borgerliga regeringen, tillsattes en utredning om flyktingmottagandet i landet, om det som massmedia, som på borgerlig beställning, hade klagat storligen över (se smakprov på rubrikerna i förra inlägget), och som de framställt som ett gigantiskt problem: flyktingarna ”forsade och strömmade” in i landet, flyktingmottagandet var uselt, kostade för mycket och dessutom försoffade det flyktingarna.

Utredare blev Monika Werenfels-Röttorp, som jobbade åt SAF under många år och som bl.a. konsultar för ”Den nya välfärden”, (samma företagarassocierade organisation som Ian Wachtmeister var engagerad i och vars samhällsprogram han tog med sin in i ny demokrati), hade förstås precis samma målsättning som massmedia och regeringen, nedskärningar inom offentlig sektor. Hennes utredning var bedrövlig.

Tyvärr åkte även denna utredning, som tidigare fanns i min bokhylla, ut vid flytten för några år sedan. Men så här skrev jag, i stark förkortning, men i djupt känd ilska, om den 1992:

Det upprörande med Werenfels-Röttorps utredning är ….. att den i grunden inte är någon utredning alls utan endast ett beställningsverk som ska legitimera införandet av en ny och förnedrande politik visavi de asylsökande.

Redan i direktiven till utredaren avslöjar Birgit Friggebo att hennes syn på flyktingarna är nedsättande. För att dölja detta talas det i utredningen åter och återigen om hur självständiga‚ framåt och företagsamma flyktingarna är eftersom de ju klarat av att ta sig hit själva. I nästa mening talar man om hur de i praktiken ska hotas att göra än det ena än det andra‚ hotas med neddragna bidrag‚ med utvisning etc. Å ena sidan är asylsökande skyldiga att försörja sig själva under väntetiden i Sverige‚ å andra sidan är det av rent humanitära skäl man ställer krav på flyktingarna. Men huvudskälet är naturligtvis att mottagningssystemet ska bli billigare.

Utredaren gör sig också nytta av den allmänna flyktingfientligheten genom att hänvisa till att allmänheten är kritisk till att flyktingarna kostar för mycket och att neddragning av kostnaderna för flyktingarna därför borde leda till mindre aversioner mot flyktingarna (!) från svenskarnas sida‚ vilket klart visar att invandrarministern och regeringen i grunden är tacksamma för främlingsfientligheten i landet eftersom den möjliggör neddragning av bidrag och hjälp till asylsökande och flyktingar utan kritik från allmänheten och massmedia.
…………..
DN hade dessvärre alldeles rätt när man presenterade denna undersökning med rubriken ”Hårdare tag mot flyktingar”‚ det är i grunden detta det hela handlar om. Invandrarministern har inte varit sen att haka på den flyktingfientliga attityd som den liberala pressen ihärdigt arbetat för att åstadkomma de senaste åren. Skamligt är ett milt uttryck i det här sammanhanget.

Den dåvarande borgerliga regeringen skar alltså ner på flyktingmottagandet och beslutade dessutom att asylsökande skulle få arbeta under väntetiden (alltså den tid de får vänta på uppehållstillstånd alternativt utvisningsbesked) samt att de skulle få bosätta sig var de önskade i landet under väntetiden, vilket de inte fick göra dessförinnan. Tidigare var de hänvisade till de kommunplatser som anvisats dem. Tanken bakom detta anvisande av bostadsort var att undvika alltför stor koncentration av invandrare i framför allt storstadsområdena och att de hade lättare att komma in i samhället på det sättet.

Så här skrev Statens invandrarverk Region Väst i sitt remissvar om förslaget till denna senare lag:

Tanken att asylsökande själva ska kunna välja sitt boende tar ej i beaktande att de kommuner som har ett volymmässigt stort mottagande av flyktingar också kommer att vara de kommuner, där asylsökande kommer att vilja vistas under väntetiden.

Om en asylsökande vistas i en sådan kommun under tiden han han väntat på att få sitt asylärende avgjort kommer han troligen också att bosätta sig där efter beviljat UT. detta ser ju också utredaren som en fördel (s. 158)

Detta får till följd att de strävanden mot en fördelning av flyktingmottagandet från storstadskommunerna ej kan förverkligas. Det är enligt vår mening de kommuner som tar emot flest flyktingar som också kommer att få ta emot flest antal asylsökande enligt förslaget.

Alltså, det som har blivit ett stort problem idag, 12 år senare, en alldeles för stor koncentration av invandrare i storstädernas förortsområden, var ingenting man inte kunde förutse. Men eftersom borgerliga regeringar egentligen bara har en målsättning, att föra över så mycket som möjligt av samhällets resurser till en liten styrande och mycket rik elit (det s.k trickle up- målet – nå skämt som uttryck men korrekt som verklighetsbeskrivning), så struntar den högaktningsfullt i de problem som drabbar samhället i övrigt, invandrare såväl som ”ursvenskar”.

När jag letade på nätet efter den Werenfelsk-Röttorpska utredningen från 1992-3, som nog är för gammal att finnas där, hittade jag emellertid en annan information från april i år, som gått mig förbi. Werenfels-Röttorp har återigen satts att utreda flyktingmottagandet. Hon gjorde tydligen, enligt regeringen, så bra ifrån sig förra gången att hon är lämplig att klampa vidare i samma spår. Så här står det i HD den femte april i år;

Regeringen har gett Monica Werenfels-Röttorp uppdraget att utreda hur Sverige tar emot flyktingar. Utredningen ska mynna ut i förslag om hur det ska gå till i framtiden, när det gäller ansvar, utformning och finansiering.
”Det finns uppenbara brister i det nuvarande systemet som medverkar till att skapa utanförskap” (min kursivering), skriver integrationsminister Nyamko Sabuni i ett pressmeddelande, och pekar på att många flyktingar har svårt att komma in på arbetsmarknaden

Jodå, ett av skälen var en lag (se ovan), genomförd av den förra borgerliga regeringen, som fick som självklar konsekvens att vi fick alldeles för stor koncentration av invandrare i några få storstäder i landet. Detta har inte underlättat för flyktingar och invandrare att komma in i samhället eller att få arbete. Men jag missförstår måhända valet av Monika Werenfels- Röttorp som utredare: Regeringen kanske tänker sig att hon ska skapa reda i de problem och det elände som hon lade grunden till i sin förra utredning?

Jag måste ändå erkänna att jag känner mig mycket oroad för vilka förslag hon kommer att lägga fram – mer privatiseringar av flyktingmottagandet?

Det tar bara fem år att skapa en värstinggeneration, som vi sade redan 1990 – och det gjorde det.

Länk:
– Flyktingmottagandet ska utredas, HD 5/4 2007
– Fox news fasar över Malmös invandrare . Sydsvenskan, 29/11 2004
– ”Rosengårds problem är hela Sveriges”, AB 9/9 2004
Genombrott för Sverigedemokraterna, DN
– ”Den svenska fattigdom syns i din hudfärg, ditt språk, var du bor”. DN 8/5 2005
– Har du någon plan för Rosengård, Reinfeldt?, AB, 25/4 2007

Jag har skrivit om detta förr men gör det igen, för att få vet, eller kommer ihåg hur det började, det som idag verkar vara ett krig mellan högerextremister å ena sidan och vänsterungdomar och invandrarungdomar å den andra.

Jag minns. Det började i slutet av 80-talet med att svenska skinnskallar, nynazister, började begå en massa attentat mot invandrare och gav sig på sådana ute på stan. I massmedia omskrevs dessa attentat som ”pojkstreck” som man inte behövde ta så allvarligt på. Radiojournalister kunde både tala om de här ”pojkstrecken” och förringa deras betydelse i Sverige och samtidigt uttrycka avsky inför samma typer av brott i Tyskland: ”Var de inte oroliga i Tyskland, de med deras historia?”

Bara att gå tillbaka till massmedias och läsa hur de skrev och talade om de här frågorna åren 1989-1992, då till slut Lasermannen fick det svenska rättsväsendet att ta den här ”trenden” på lite mer allvar även i Sverige.

I Metallarbetaren nr 6/1992, där man listade de högerextrema hatbrotten mot invandrare under de då senaste tre åren, kan vi läsa att det begicks ett attentat mot flyktingar, invandrare och flyktingförläggningar varannan vecka under tre års tid. Frasen för dagen blev: ”Jag är inte rasist men….”

Så här inleder Metallarbetaren sitt reportage om de här händelserna, som vi inte sett maken till tidigare i Sverige, apropå att det svenska samhället inte reagerade, inte tog hoten och våldet mot invandrarna på allvar:

Irritationen bland invandrarna växer när många av dåden avfärdas som ”fyllegrejer ” och ”pojkstreck”. Inspirationen till våldet måste komma någonstans ifrån. Är det själva samhällsklimatet, en diffus, smygande rasism eller främlingsfientlighet? Eller håller vi på att få en organiserad högerterrorism i Sverige?

När det svenska samhället bara avfärdade högerextremisternas våld började vänstern och invandrarungdomarna att gå till motattack och försvara sig och 1993 bildades AFA. Det resulterade i att nynazzarna inte längre ville skylta med sin politiska hemvist, som de gjorde i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, med sina rakade huvuden, bomberjackor och marschkängor. De riskerade nämligen att råka illa ut om de ensamma mötte ett gäng invandrarungdomar, som till slut började ge igen för vad de hade fått utstå från nazzegängens sida.

Vänsterungdomar, och sannolikt också grupper av invandrarungdomar, började också störa nynazzarnas demonstrationer, och bl.a. DN förfasade sig ordentligt över ”antirasisternas” agerande i samband med nazzarnas firande av Karl XII i november. Det som skrevs i media, där ”antirasister” anklagades för att vara huliganer, var mycket förvirrande för oss som satt ute i landet. Varför ställde sig DN på nazisternas sida gentemot ”antirasister”? Menade DN att rasism var fullt godtagbart medan antirasism var oacceptabelt? Först så småningom fick jag klart för mig vad man inte skrev ut direkt i tidningarna, att det var vänsterungdomar, de där som omskrevs som ”antirasister”, som började protestera mot nazzarna och ge igen.

Det var alltså de svenska nynazzarna som började, inte AFA. Dagens AFA bildades istället som en reaktion när samhället struntade i nynazzarnas våld, såg genom fingrarna med det, bortförklarade det och vägrade göra något rejält för att skydda de utsatta, invandrarna men även de homosexuella, som då såväl som fortfarande utsätts för hatbrott.

Sedan dess har nynazzar också börjat hota politiker och förtroendevalda. Detta är ett mycket allvarligt hot mot en demokrati. Om de människor som svenskar väljer till förtroendeposter, inom politiken eller fackföreningar, inte vågar ställa upp pga av att de riskerar allvarliga hot, mot sig egen och mot sina familjers säkerhet, då har demokratin egentligen redan förlorat.

Så frågan är hur samhället ska ställa sig till organisationer som har som målsättning att destabilisera det, som sätter demokratins spelregler ur spel och som i slutänden vill avskaffa demokratin helt? Ska dessa organisationer ha full rätt att utnyttja demokratins möjligheter, samtidigt som de inte följer demokratins spelregler och samtidigt som de och deras sympatisörer hotar och begår våldsbrott mot demokratins företrädare, eller mot massmedias?

Vi har, som goda knähundar till USA, byggt upp en enorm antiterrorberedskap riktad mot en tänkt islamisk terrorism, som vi inte sett röken av i Sverige, men den inhemska svenska högerterrorismen, som varit verksam i landet i nära 20 år, som kostat en antal människor livet och som fortfarande är fullt verksam, den betraktas tydligen fortfarande mest som pojkstreck. Kan det bero på att det inte är eliten som hotas av de högerextrema, bara den demokrati som eliten ju inte hyser så starka känslor för, och människor lägre ner på samhällsstegen? Nog förefaller det vara på det sättet.

Det här var också en viktig orsak till att högerextremisterna ansåg sig ha vind i seglen i början av 90-talet:

Fler inlägg om området på Motvallsbloggen hittar man om man skriver in ordet ”invandrare” i sökfunktionen överst till höger på bloggen.

Länkar;
– Polis ingrep vid nazistdemonstration, DN
– AFA, Wikipedia
– NSF, Wikipedia
– Läs också om vad AFA är, enligt AFA

Vill bara göra besökare uppmärksamma på att Craig Murrays blogg är uppe igen. Mycket glädjande.

I samband med Nationalsocialistik fronts, NSF, demonstration i Karlshamn omhändertogs 26 motdemonstranter under eftermiddagen, läser jag i DN, och enligt Blekingepolisen blev ingen skadad vid händelsen.

Det var väl bra! Och så skönt att vårt rättsväsende skyddar nazisterna så effektivt. De utgör ju verkligen inget hot mot det borgerliga Sverige.

Ja- jo, nynazzar slår visserligen ihjäl och misshandlar lite folk då och då, men det handlar ju bara om homosexuella eller om kommunister, så det gör ju inget.

Att man skulle behöva uppleva detta!

Tillägg 28/10 maa en kommentar: OBS ironin i inlägget.

Polis ingrep vid nazistdemonstration, DN

Jag trodde det var på skoj, men uppenbarligen var det mycket allvarligt menat, och därmed ännu ett uttryck för alliansregeringens kunskapsförakt och ett exempel på dess totala brist på känsla för vad som är absurt.

Regeringen tänker nämligen göra allvar, läser jag i DN, av Sven Otto Littorins förslag att företag med god arbetsmiljö får/kan använda en smiley för att visa att man har sådan.

Vi har fått en regering som inte vuxit ur barnkammaren och som tror att inte heller resten av befolkningen har gjort det. Först ska årets arbetare få äta en lunch med Littorin (!), sedan har Arbetlivsinstitutet lagts ner och man har skurit ner på Arbetsmiljöverket. Detta ska nu ersättas av en smiley. Ingen intelligent människa kan hysa något förtroende för en regering som agerar på det sättet.

Vad värre är, vi har en regering som inte ens verkar fatta vad konkurrens är och hur sådan fungerar. DN refererar statssekreteraren Jöran Hägglund sålunda:

Det företag som vill kunna pryda sig med en smiley måste uppfylla vissa kriterier.
– Det kan tyckas vara en enkel och simpel åtgärd, men vi tror på konkurrens även när det gäller arbetsmiljön. Det ska inte bara bli fler jobb, de ska vara goda och utvecklande också, sade Jöran Hägglund.

Nu är det ju så att konkurrens av det slaget fungerar endast om det finns överskott på jobb och de arbetssökande eller anställda kan välja och vraka mellan de goda och de onda jobben. Vi som varit med några år vet exempelvis att på den tiden företagen skrek efter arbetskraft var de ganska måna om sina anställda – jämförelsevis, något allt färre av dem verkar vara numer. Vad unga människor berättar för mig om vad de råkar ut för på sina arbetsplatser idag hörde jag aldrig talas om för 25-35 år sedan, än mindre råkade jag själv ut för något liknande.

Dessutom är regeringen synnerligen inkonsekvent, eftersom den i andra änden säger att här ska folk piskas att arbeta, tvingas med hot om svält om de vägrar, att slita hur mycket som helst på hur dåliga villkor som helst och i företag med hur usel arbetsmiljö som helst. Ovanpå detta ska man öka konkurrensen om jobben genom att öka arbetskraftsinvandringen. Här handlar det inte om att företagen ska konkurrera om de anställdas gunst inte!

Betecknande dessutom att alliansen vill klistra på de ”goda företagen” ny demokratis gamla partisymbol.

Länk:
Gula gubbar för bättre arbetsmiljö, DN

Nu har nya numret av Alba kommit. Klicka på Albas symbol ovan och läs artiklar om smärta, som är detta nummers tema, eller bli informerad genom någon/några av bokrecensionerna.