Nu  har visserligen Centerns nya idéprogram utsatts för så stark kritik i de egna leden att det torde ändras rejält men det har ändå gett upphov till ivriga diskussioner och en hel del, framför allt unga människor, försvarar flera av de idéer som framförs, som förslag till månggifte och slopandet av arvsrättslagarna. Därför vill jag även säga mitt om förslaget.

Unga nyliberaler och libertarianer ivrar för ”frihet” och så till den milda grad att de ropar ”Haleluja” bara de hör ordet ”frihet”. Ordet tycks fungera som en trollformel som i ett slag förorsakar total intellektuell hjärnsmälta hos de nyliberaler och libertarianer som hör det och som inbillar sig att ”frihet” är en enkel historia att förverkliga bara man vill. De inser inte att för det mesta innebär den enes frihet en inskränkning i den andres. De begriper inte att det inte finns och inte kan finnas en total frihet för alla i ett samhälle.

Men, försvarar sig frihetsälskarna, vi talar bara om den frihet som inte innebär att man skadar andra människor. Jag antar att de då menar att det inte ska vara fritt fram att stjäla andras tillhörigheter eller att misshandla eller döda andra men för övrigt ska allting vara fritt.

Problemet är bara att bestämma vad som skadar andra.  Hur är det om man tar ifrån en människa hans eller hennes försörjningsmöjligheter, sparkar henne eller honom från ett jobb, skadar man inte denna människa då? Jag vill nog påstå att man gör det. Skadar man inte en människa när man tvingar denne att sälja allt den har slitit ihop till sig tidigare i livet, innan samhället går in och ger dem pengar till mat och tak över huvudena, eller om man tvingar dem att svälta ihjäl? Är det att inte skada någon? Den som drabbas känner sig definitivt skadad. Är det att skada någon om man vräker denne någon från hans eller hennes bostad? Som det nu är anses det normalt vara den som inte betalar sin hyra som skadar någon annan, nämligen hyresvärden, och detta oavsett om betalningen inte kan göras, exempelvis på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

Det senaste geniala frihetsförslaget, från det alltmer absurda Centerpartiet, är att man ska tillåta månggifte, för människor måste ju ha friheten att leva som de vill, och dela sina liv med vem eller vilka de vill, heter det.

Första frågan här: Har vi inte friheten att leva ihop med vilka vi vill idag? Såvitt jag förstår har vi det. Jag kan bo tillsammans med en eller flera personer av andra könet eller av samma kön eller av olika kön – om jag vill. Vi har inga lagar som förbjuder sådana samlevnadsformer. Så ska förslaget vara något annat än ett slag i luften måste det innebära något annat, att man skapar juridiskt giltiga ramar för olika samlevnadsformer – mer reglering alltså, och mer kontroll av människors levnadsvanor. Något slags kontrakt  mellan dem som bor ihop bör detta rimligen handla om. Det har vi två slag av för tvåsamhetsförhållanden, nämligen giftermålet och sambolagen, den senare för dem som inte är gifta. Alltså ska det till något liknande för flera människors samlevnad, ett registrerat förhållande, vare sig förhållandet registreras av kyrkan eller av en profan myndighet, om förslaget ska vara något annat än ett slag i luften. Hur ska denna institution se ut? Ska alla vara gifta med alla de andra i gruppen? Om en kvinna har två eller flera män, ska då männen i familjen också vara gifta med varandra, eller om en man har flera fruar, ska dessa fruar också anses vara gifta med varandra?

Och barnen? Ska de betraktas som hela vuxenkretsens ansvar? Om det finns flera män i familjen hur ska faderskapet se ut? Ska samtliga män registreras som fäder eller bara den biologiske fadern och i så fall, ska varje barn och samtliga män i familjen DNA-testas för att avgöra det biologiska faderskapet för varje barn som föds? Ska bara de biologiska föräldrarna betraktas som förmyndare till barnen eller ska samtliga i familjegruppen vara sådana. Hur ska man sedan förfara med barnen vid eventuella skilsmässor? Ska samtliga i storfamiljen ha  umgängesrätt med barnen, så att dessa i värsta fall, i det fall flera av de vuxna bestämmer sig för att skiljas från familjen, tvingas cirkulera mellan fem-sex vårdnadspersoner, eller fler?

Egendomsrätten i denna fria storfamilj måste regleras. Hur ska egendomen delas upp i det fallet en eller flera vill skiljas från gruppen? Ska alla, som idag är fallet i ett tvåsamt äktenskap, äga allt tillsammans, om inget äktenskapsförord inrättats, eller ska alla automatiskt själva äga vad de själva har införskaffat till hemmet?

Men, säger frihetsälskaren, utan att inse vad han talar om, det här är ju problem som går att lösa bara man vill och man kan förstås tänka sig olika lösningar av de här områdena. Jo, det kan man kanske, problemet är bara hur man ska göra det bättre och dessutom att ingen blir friare av att man sätter igång att reglera området. Det är ett faktum idag att om flera personer väljer att bo ihop så lägger sig staten inte i saken alls. Den ger total frihet för oss alla att bestämma hur vi vill leva tillsammans. De samboende får ordna upp alla dessa områden som de behagar, förutom att lagar reglerar barnens rätt att få en far och en mor registrerad

1974 infördes den första sambolagen. Vi, Motvallsbloggens bloggare, hade då bott ihop c:a 4 år och vi hade valt att inte gifta oss för vi ansåg båda att vi inte ville att staten skulle blanda sig i våra liv. Vi menade att om vi hade önskat en statlig reglering av vårt samboförhållande så hade vi gift oss. Men sambolagen kom och den innebar att vårt förhållande plötsligt reglerades av staten och att vi tvingades att vidta en del åtgärder för att få ha det som vi önskade. Vi var inte glada åt detta. Vi var unga och med ungdom följer ju inte sällan en viss oförmåga att se till andras situationer, ofta beroende på att man inte vet vad andra kan drabbas av eller hur de lever, så senare skulle vi båda komma att inse att sambolagen hade kommit till för att i alla fall i någon mån skydda dem som sambodde utan att vara gifta och tyckte då att lagen kanske ändå inte var så tokig. Men en sak insåg vi redan då sambolagen infördes, att den innebar ökat inflytande över våra liv från statens sida. Vad vi blev mer medvetna om med tiden var det faktum att framför allt kvinnor ofta blev ekonomiskt lidande vid separationer om de levt i ett oreglerat samboförhållande och att lagen var till för att tillförsäkra dem en viss rätt till vad de hade varit med och dragit ihop till det gemensamma hemmet.

Ska man alltså börja reglera samboendeformer av andra slag än tvåsamhet så ska man inte presentera detta reglerande som en större frihet för det är det inte. Tvärtom innebär det mer reglering och mer statligt inflytande över våra liv och det är ju möjligt att moderna unga människor lever så att det föreligger ett behov av mer regleringar på området och att de vill ha sådana.

Ser vi på förslaget om en lag om ”månggifte” oavsett hur man tänker sig att det skulle se ut, så kan vi dessutom var tämligen säkra på att en sådan lag skulle få andra och av förslagsställarna inte anade negativa konsekvenser, och även i det fallet huvudsakligen för kvinnor. Det är inte svårt att inse att lagen skulle resultera i att framför allt rikare personer, huvudsakligen män, kunde skaffa och hålla sig med fler ”äkta tredjedelar eller femtedelar” och att det sannolikt inte skulle bli så många fall där en kvinna håller sig med flera män.

Vidare presenteras förslaget om arvsrättsförändring, att var och en får testamentera sina ägodelar till vem man vill, som en större frihet för alla att bestämma över sin egendom och sina liv. Det innebär förstås ökad frihet för dem som har men samtidigt inskränker det, och mycket värre än man kanske inser, friheten för exempelvis barnen i en familj.

Vi kan ju se för oss situationen som vi kan läsa om eller se på historiska filmer från andra länder. ”Om du inte gör som jag säger så gör jag dig arvlös!” Eller testamentet: ”Då min dotter Lisa gifte sig med en man som jag inte kunde acceptera som svärson och min son Johan inte utbildade sig till läkare, som jag önskade, blir båda arvlösa. All min kvarlåtenskap går istället till dottern Lena som alltid följt mina råd.”

Den här typen av lydighetskrav skulle inte öka unga människors frihet. Och barnen har ju dessutom ingen oförytterlig rätt att ärva allt efter sina föräldrar redan som det är idag. En förälder kan fortfarande testamentera bort en del av sin kvarlåtenskap till vem han eller hon önskar och den som inga barn har testamenterar till vem han vill, släkting eller inte släkting.

Visst kan man kräva en frihet att få testamentera till vem man vill, men återigen, man ska inte presentera en sådan åtgärd som en åtgärd som innebär” mer frihet för alla”. Frihet att testamentera till vem man vill innebär bara en större frihet för den som önskar tvinga barn eller andra möjliga arvingar att göra som han eller hon vill, vilket innebär ökad ofrihet för dessa barn eller andra tilltänkta arvingar.

Slutligen om drömmen om den totala friheten: Det är helt enkelt så att lever vi ett samhälle måste eller bör vi alla acceptera lagar och regleringar som inskränker en del av vår frihet för att skona många andra människor från eländen och total ofrihet. Jag accepterar exempelvis en viss inskränkning i min rätt att köpa alkohol för att jag vet att total frihet att sälja alkohol för vem som helst och när som helst innebär stort lidande för alldeles för många människor, framför allt för kvinnor och barn. Jag accepterar förbud mot att köra bil när man druckit alkohol för att jag vet att om det vore tillåtet skulle många människor dö i trafiken på grund av alkoholpåverkade förare.

Men har man virrpannan Ayn Rand som idol, ja då kanske man inte kan tänka så långt och då anser man kanske att friheten bara är till för de rikaste, de som anses överlägsna alla andra.

Jag har skrivit om liknande frågor tidigare på Motvallsbloggen.

/Kerstin

PS: Det var ingen slump att Platon, som jag för övrigt inte har mycket till övers för, ansåg att de filosofer som borde styra samhället, och med filosofer avsåg han utbildat och kunnigt folk, skulle vara 50 år gamla.

Den här gamla filmen, som är ganska lång men sevärd, och synnerligen klargörande, har jag visat tidigare på bloggen, men den tål att läggas ut en gång till:

Skattefria Andersson

Länkar:
– En hållbar framtid – ett förslag till nytt idéprogram, Centerpartiet
– Sammanfattning av förslaget till nytt idéprogrammet
- Idéprogrammet Centerns vision, Vlt 7/1 2013
– Centern på hal is, DN 10/1 2013
– Fakta: Centerns idéprogram, DN 9/1 2013
– ”Svenskt Näringsliv bakom Centerpartiets idéprogram”, Dagens Opinion 7/1 2013
– Centern tänker som en ambitiös fjortis, Johan Hakelius, AB 14/1 2013 (Inte ofta jag och Hakelius har samma uppfattning, men här har vi det, i varje fall i vissa frågor, så jag rekommenderar hans spalt i AB idag. Man kan notera att han närmar sig de 50 dessutom.)

Läser en artikel i SvD av Randy Hultgren (1) (GOP)(2) och Göran Pettersson (M). Den är förfärande på många sätt. Dels innehåller den ett antal rena lögner om 1900-talets historia, dels ropar den på flera krigsinsatser från Europas, och därmed också från Sverige sida, i USA:s krig runtom på jorden.

”Relationen mellan Sverige och USA har aldrig varit starkare.” Det budskapet framförde USA:s ambassadör Mark Brzezinski nyligen vid ett Folk och Försvar-seminarium. (3)

Och efter att ha hävdat att samarbetet mellan USA och EU inte är helt toppen, men borde vara det, fortsätter författarna av artikeln:

Dagens samarbete är bra om än det finns en stor outnyttjad potential. Relationen mellan Sverige och USA kan tjäna som föredöme. Vi är inte alltid överens, men det finns sannerligen mer som förenar än som skiljer oss åt. Det som binder ihop oss är demokratiska värderingar, starka företag och vetenskapliga relationer.

Det är väl inte konstigt kanske om Sverige ligger bra till i USA idag, med tanke på att vi har en utrikesminister som var anställd för att lobba i Europa för att europeiska länder skulle ställa upp med militär på USA:s sida i attacken på Irak för 10 år sedan (ett krig som startades efter gigantiska lögner om Irak). Dessutom verkar han köra sitt alldeles egna race i regeringen (när hör vi något om vad han sysslar med?). Det är egentligen en ren skandal att Carl Bildt är svensk utrikesminister. Jag förstår inte att svenska folket accepterar att ha en krigshetsare som utrikesminister.

Läser vidare i artikeln att:

USA har räddat Europa då totalitära stater varit på väg att dominera och ta kontroll över kontinenten. Under kalla kriget bidrog både Sverige och USA, förvisso inte formellt säkerhetspolitiskt samordnat, till att avskräcka Sovjetunionen från att förvandla Europas demokratiska stater till sovjetiska lydstater.

Det är visserligen sant att Sverige samarbetade med Nato under det kalla kriget men jag kan inte låta bli att påpeka vad yngre svenskar sannolikt inte känner till, att detta samarbete envist förnekades från alla i riksdagen vid den tiden och när vänstern påpekade att det pågick beskylldes den för för att ljuga. Vad vänstern då påstods ljuga om, det skryter alltså dagens politiker med som om det var hjältedåd som Sverige utförde.

Dessutom noterar jag att man återigen upprepar lögnen om att det var USA som räddade Europa, först från Hitler, förstår man, senare från Sovjet.  Sanningen om detta kommer kanske också fram så småningom men än är tiden tydligen inte mogen för den, nämligen att det i huvudsak var Sovjet som räddade Europa från Hitler. Sovjetunionen offrade 13 600 000 soldater samt 6 ooo ooo civila i detta krig och för att slå ut de tyska och tyskvänliga trupperna som hade angripit Sotvjet. USA förlorade totalt 170 000 soldater och inga civila, och det på alla fronterna, både i väst och i bortre Asien (mot Japan), Storbritannien förlorade 678 000 soldater och 60 000 civila. (4)

Vad så gäller påståendet om att USA räddade Europas demokratiska stater från att Sovjet förvandlade dem till lydstater så är detta likaledes en ren lögn. Under kriget kom de allierade överens med Sovjet om intressesfärer i Europa efter kriget, och Sovjet försökte aldrig lägga sig i politiken i något av de länder som man hade tillfört Västs intressesfär. Ingenting tydde heller på att Sovjet hade planer på att expandera sitt territorium in i Västeuropa bortom det som man betraktade som sin intressesfär. Det var dåligt beställt med demokatin i Öststaterna och det led naturligtvis folken där av, men även detta har en förhistoria där Västmakterna inte är oskyldiga.

Vidare ropar artikelförfattarna, Randy Hultgren (GOP) och Göran Pettersson (M) på mer krigsinsater från Europa på USA:s sida, i USA:s nykoloniala krig. Det är så förfärligt att jag inte orkar tänka på hur Sverige föröder det goda namn vi haft i småstater runtom i världen, just för att vi ställde upp på idén att mindre stater skulle ha rätt att föra sig egen politik och äga självbestämmande. Så här skriver alltså ovan nämnda personer:

I dag är situationen självfallet en annan. Men USA utgör än i dag en garant för Europas demokratier. USA kan dock inte lösa allting på egen hand. Den transatlantiska länken måste stärkas med ett större europeiskt ansvarstagande (min kursivering). Den nuvarande bördefördelningen vad gäller fred och säkerhet måste bli bättre balanserad. Vår säkerhet bygger ytterst på att vi är integrerade i ett större samarbete där vi samlas runt centrala värderingar som demokrati och frihet. Värden som på det globala planet långt ifrån är självklara.

Det sista betyder, om man skriver det i klartext, att EU bör ställa upp på USA:s krig, både med mer soldater, mer materiel och mer pengar. Detta har styrande i USA sagt tidigare. Just nu går USA ekonomiskt på knäna på grund av sina krig och de skulder de ådragit sig med sin bombgalenskap. Alltså kräver USA nu att Europa ska betala mer för dessa krig. USA kräver i själva verket att EU ska utarmas av krig på samma sätt som USA utarmats.

Den blomstrande framtid som artikelförfattarna också målar upp i artikeln, bara vi samverkar mer med USA, är i själva verket en fattigare framtid, en framtid utan välfärd även i Europa, det som alltså inte är framtid utan är nutid för greker och spanjorer, men även för stora delar av den amerikanska befolkningen.

Vi har alla anledning idag, att sakna Olof Palme och hans ställningstaganden vad gäller krig, men även vad gäller jämlikhet och välfärd.

/Kerstin

Länkar:
1) Randall Mrk ”Randy” Hultgren, en amerikansk politiker (republikan) och jurist. Wikipedia
2) Wikipedia, Citat: The Republican Party (also called the GOP, for ”Grand Old Party”)
3) USA ser Sverige allt mer som själsfrände,  Randy Hultgren (GOP) och Göran Pettersson (M), Svd 8/1 2013
4) Lista över antal dödade under andra världskriget, Wikipedia

Rekommenderas också:
– Se chansen till fred i Afghanistan, Anders Ferm m.fl. Svd 8/1 2013
– Hotet från Nato, Kommunistiska partiet 15/1 2013 (Ryssland hotar inte Sverige, säger författaren i artikeln. Nej, det tror inte jag heller, men USA hotar Ryssland – igen, vilket är orsaken till Rysslands upprustning och om det skulle bli ett öppet krig från USA/Nato mot Ryssland, ja då kommer Sverige att blandas in, i och med att amerikanerna redan har en fot inne i Norra Sverige. Än farligare för oss blir det om vi går med i Nato.)

Plötsligt får jag upp denna text när jag försöker kommentera på en del andra Word Press-bloggar. Någon som kan berätta vad den betyder?

”You are being asked to login because (och här står min mejladress) is used by an account you are not logged into now.”

Jag begriper ingenting och är tacksam för svar.

/Kerstin

Centerpartiets medlemmar är förstås jätteglada för bl.a. förslaget om månggifte. Framsynt som det är. När vi nu med stormsteg är på väg tillbaka till medeltiden, då fattiga bönder tvingades spänna frugan för plogen, passar förslaget naturligtvis väldigt bra in. Tänk att istället kunna spänna tre eller fyrspann för plogen och betänk vilken lindring det skulle bli för böndernas fruar om de var flera som drog.

Även andra har naturligtvis nytta av förslaget, mycket enklare borde det ju vara för kvinnorna att få sina livspussel, som Centern ju värnat om sedan Maud Olofssons dagar, att gå ihop om det fanns en hemmafru i huset också, som inte kostade stora pengar.

Jag tycker bara att C har glömt grädden på moset, förslaget att männen får dra av sina fruar på skatten, ett fler-FRU-avdrag alltså.

/Kerstin

Någon som noterat att Reinfeldt sköt på sitt eget folk i fredags? För det kan ju in ha varit så att poliserna sköt på eget bevåg och utan hans tillstånd. Order måste väl ha utgått direkt från statsministern?

När poliser i länder som vi (dvs USA) inte gillar, ger sig på folk, då är det den politiska ledaren som är direkt ansvarig för varje illdåd som begås av myndigheter mot människor i dessa länder. När samma sak händer här, eller i ett land som Väst gillar, då är det en enskild polis eller en enskild fångvaktare som agerat.

/Kerstin

Rekommenderad läsning:
– Den irrationella och rasistiska skräcken för Kina, Andre Vltchek, Nyhetsbanken 6/1 2013

Jag har tidigare skrivit om Al Jazeeras förlorade heder. Al Jazeera var en tid en bra och seriös kanal och lyckades därför skaffa sig ett gott rykte och stor tilltro, inte bara i arabvärlden utan även i resten av världen, genom sina engelskspråkiga sändningar. För några år sedan ändrades kanalen dock, ledningen byttes ut och kanalen kom att styras av en person från Qatars kungahus. Nu skulle den inte längre ge någotsånär objektiv information utan sättas in i propagandan mot för Qatars och Saudiarabiens ledare avskydda politiska system i Libyen och Syrien.(1) Båda dessa regimer var sekulära i så motto att de tillät alla religioner och dessutom skilde mellan staten och religionen. Även om Libyens ledare Ghadafi var en hängiven sunnimuslim så var lagarna i Libyen tämligen västerländska och kvinnornas rättigheter samma som männens, något som långtifrån är fallet i Saudiarabien exempelvis. I Syrien gäller samma sak som i Ghadafis Libyen.

På bloggen Friends of Syria (2) kan man läsa en intervju med en journalist som just sparkats från Al Jazeera. Han avslöjar hur det pratades på kanalen och hur han inte tilläts skriva som han ville om Syrien. Han är själv syrier och känner till landet väl.

På frågan om vilket tryck han utsattes för på Al Jazeera svarar han:

… the first pressure was to cover the Syrian crisis itself, including Al Jazeera’s campaign of fraud from its onset. Upon my protest and criticism as well as my attempts to correct their policy, the reply was these were “individual errors” that should be overlooked. However, the succession of these “errors” showed that the network was not abandoning its method which were commanded by Qatari officials without a doubt.

(Min översättning:  den först påtryckningen var att täcka den syriska krisen, inkluderande Al Jazeeras redan från början lögnaktiga kampanj. På min kritik såväl som på mina försök att korrigera deras policy svarade man mig att detta var ”individuella misstag” som man skulle strunta i. Men ordningen mellan dessa ”misstag” visade, bortom alla tvivel, att nätverket inte övergav metoden som var bestämd av Qatars överhuvuden.)

Journalisten berättar att han konsekvent vägrade att skriva om Syrien för att man skulle komma att revidera och ändra hans inlägg i enlighet med vad de ledande på kanalen ville ha. Så  fortsätter han med att säga:

The peer pressure from the Syrian Muslim Brotherhood, and they were many of them there, was almost daily. Various provocations and dealings were unworthy of the so-called “carriers of the banner of freedom” to the extent that it came to the threat of physical liquidation only due to my opinion that was in opposition of their extremism. Their talk was hatefully sectarian and they always spoke of the desire to change the government of Syria by substituting themselves for it.

I still remember their demands “announce your position, the boat is sinking” and their threats “thank your god if you get a pardon when we become the government”, “the majority is with the Muslim brotherhood and governance is within our grasp”.

(Min översättning: Pressen från det syriska Muslimska Brödraskaet, och det fanns många av dem där, pågick nästan dagligen. Somliga provokationer och åtgärder var ovärdiga så kallade ”bärare av frihetens banér” och till den grad att de kom till hot om fysisk likvidation, bara på grund av min åsikt som var motsatt dessa extremisters. Deras tal var hatfyllt sekteristiskt och de talade alltid om sin önskan att ändra regering i Syrien och ersätta den med dem själva.

Jag kommer fortfarande ihåg deras krav ”klargör din ståndpunkt, båten sjunker” och deras hot ”tacka din gud om du visas pardon när vi bildar regering,” ”majoriteten står på Muslimska Brödraskapets sida och regeringsmakten är inom räckhåll för oss.”)

Och det blir värre:

They would prophesise to other colleagues since the first month of the near collapse of the Syrian government. Their language was disgusting. They said that civil unrest would begin in the coast, Hama and Homs, and that their “democratic” system entitled murder based on sect and identity.

(Min översättning: De förutsade, till andra kolleger sedan första månaden, att den syriska regeringen skulle kollapsa. Deras språkbruk var avskyvärt. De sade att det civila upproret skulle börja vid kusten, Hama och Homs, och att deras ”demokratiska” system tillät mord baserade på sekt och identitet.)

Det är precis vad vi har sett i Syrien, mördande av folk som de extremistiska wahabiterna anser vara otrogna, vilket är alla som inte är wahabiter, shiamuslimer, inkluderande alawiter, kristna m.fl. men även sunnimuslimer som inte erkänner deras tolkning av Islam.

Intervjuaren frågar så om påståendena, om att Al Jazeera fabricerar lögner, är sanna. Om foton från Irak och Jemen, som påstods komma från Syrien säger journalisten att:

The fake footages kept coming, from the funny ones, the sad ones and the one who had living dead (that one showed a group of people praying for two persons presumably dead but are seen later on a motorbike!). Demonstrations around the famous clock in Homs turned out to be in Qatar…..

(Min översättning: De falska fotona fortsatte att komma, från de roliga, de tragiska och de som visade levande döda (som visade en grupp människor som bad över två påstått döda personer som senare sågs åka motorcykel!) Demonstrationer runt den berömda klockan i Homs visade sig vara från Qatar….)

Man hade, vad det verkar, satt in klockan i en film så att filmen skulle verka vara från Syrien. Om ögonvittnen får vi veta:

When it comes to the eye witnesses who used to describe things as if they were inside Syria and close to the events, their phone numbers were from Saudi Arabia, Jordan, the United Kingdom and other countries.

(Min översättning: När det kom till ögonvittnen som brukade beskriva händelser som om de var inne i Syrien och nära händelserna, så  hade de telefonnummer från Saudiarabien, Jordanien, Storbritanninen och andra länder.)

I ett annat fall visade man på sin nätsida en demonstration där en banderoll syntes som uttryckte en önskade Assad ett långt liv. Där dolde man texten  med annat. Så fortsätter journalisten:

Yes, Al-Jazeera has lied and is still lying. The proof is in the successive resignations, dismissals and… especially of important figures like the director of the Al-Jazeera bureau in Beirut Ghassan Ben Jeddo and the reporter Ali Hashem, who dared and spoke the truth about the presence of armed men from the very beginning, which made the administration go berserk and got revenge from whoever gave him the opportunity to appear on TV.

(Ja, Al Jazeera har ljugit och ljuger fortfarande. Bevisen finns i återkommande avgångarna, avskedandena och,… särskilt viktiga personer som direktören (ledaren) för Al Jazeeras byrå i Beirut Ghassan Ben Jeddo och reportern Ali Hashem, som vågade tala om sanningen om närvaron av beväpnade män redan från allra första början, som fick administrationen att gå bärsärkagång och ta hämnd på var och en som gav honom möjligheten att uppträda i TV,)

Avskedanden drabbade ännu flera och även på websidan, som styrs av Muslimska Brödraskapet, säger journalisten. Intervjuaren frågar så till sist vad den intervjuade vill säga till sina f.d. kolleger:

I say to my colleagues on Al Jazeera and in all media, fear God and the blood and suffering of the Syrian people, words can kill. I know that the vast majority of them are in search for a living and a better place and that many knew the truth and saw through the channel practices, but were helpless. Shake your consciences for your involvement in the bloodshed in my country. God will one day ask you what you have done.

(Min Översättning: Jag säger till mina kolleger på al Jazeera, och i alla media, frukta Gud och blodet från det syriska folket, ord kan döda. Jag vet att den övervägande majoriteten av dem söker livsuppehälle och bättre platser och att många kände till  sanningen och genomskådade kanalens praxis, men de var hjälplösa. Rannsaka era samveten för er inblandning i blodbaden i mitt land. Gud kommer en dag att fråga dig vad du har gjort.)

Detta kunde förvisso sägas, och har jag i princip sagt på bloggen tidigare, även till svenska journalister, som sannolikt också vet att de ljuger, i alla fall en del av dem. Problemet är att de nog inte tror på någon Gud och därför vet att de aldrig kommer att straffas för sina synder, synden att propagera för krig och att vara medskyldig till massdödande.

/Kerstin

1) Motvallsbloggen » Kan inte låta bli att bjuda på denna “julunderhållning” om Al Jazeera
1) Motvallsbloggen » Sveriges radios lovsång om Al Jazeera – sällsynt illa tajmad
1) Motvallsbloggen » Om Al Jazeeras trovärdighet och om vem som bestämmer över USA:s krigande
2) An Exclusive Interview with One of the News Editors of Al-Jazeera Channel, Friends of Syria 6/1 2013
– Aktham Suliman’s farewell to Al Jazeera, Call Me Cynical 11/12 2012 (Citat: Cairo’s al-Jazeera correspondent Samir Omer moved to Sky News earlier this year not because of Syria, but rather, as he told his colleagues: “Because I could not stand it anymore. This is no longer an Al-Jazeera office. This is an office of the Muslim Brotherhood” – in other words, the very group that is supported by Qatar in all Arab countries, and is heralded as the winner of the “Arab Spring.”)
– Stark kritik mot al Jazeeras intåg i USA, SR P1, Kulturnytt 7/1 2013 (Man får väl gratulera SR som tycks ha upptäckt att Al Jazeera har ändrat inriktning, även om det sägs lite inlindat och även om reportern inte i klartext talar om att kanalen numer ingår i Västs propagandamediakonglomerat.)

Syrian Arab Television, News Department, presenterar en intervju med Dr. Muhammad Shahid Amin Khan

From Syria, World Chairman Of International Human Rights Commission tells the real story (utlagd 3/1 2013)

Värd att lyssnas till, en man som vet vad han talar om. En välutbildad pakistanier som har en helt annan  uppfattning om vad som händer i Syrien än den våra svenska media presenterar oss. Tyvärr är hans engelska bitvis lite svår att förstå men man blir van vid hans indiska engelska efter en stund.

Desutom kan vi titta på en video om Libyen, som det annars är nästan dödstyst om nu.  Det tog mig ett tag att hitta den här.

Vi ska tro att det är demokrati och frid och fröjd i Libyen idag. Det är det inte, mer än för en del multinationella företag. Skördedags i Libyen alltså, för det västerländska kapitalet, precis som det varit i Irak där pengar försvinner ner i Haliburtons och de privata krigsfirmornas fickor utan att det är till någon som helst nytta för irakierna, som fick sitt infrasystem rejält förstört av de hjältemodiga stater som invaderade Irak för snart 10 år sen, och som fortfarande får se sin välutbildade elit, läkare, lärare, forskare systematiskt mördade. (1)

CORPORATOCRACY Destroy Libya In ”Humanitarian” War, Reap Massive…  (utlagd 16/11 2012)

/Kerstin

Dags för den här länken igen: Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan

Länkar
1) Kriget mot Iraks kultur, Motvallsbloggen 21/8 2012
– Will Syria Become Another “Failed State”? The Role of the United Nations, Carla Stea, Global Research 30/12 2012 (En artikel som bör läsas av alla intresserade eftersom den är mycket avslöjande. Den handlar om Syrien men nämner också Libyen/ Citat: The Libya now described in innumerable credible reports, is a failed state, now defenseless against the exploitation or plunder of its resources and people, as a result of United Nations Security Council Resolution 1973 as implemented by US-NATO.)
– THE ROVING EYE. Syria: A jihadi paradise, Pepe Escobar, Asia Times 11/1 2013
– Turkey, Qatar, KSA behind increasing violence in Syria: Nasrallah

Läsvärt:
– USA – minskad demokrati och frihet – 5 nya exempel, Jinge.se 6/1 2013

Läsvärt idag:

Inte lätt att säga hur det går i Syrien. Informationen är motsägande men nog verkar det, i alla fall lite, som om USA är på defensiven där nu. Man drar tillbaka ett par av sina krigsfartyg utanför Syriens kust.(1) Det kan bero på att man behöver ge soldaterna ombord lite avkoppling eller byta ut dem men det kan också vara ett tecken på att man inser att det inte går den väg man hade hoppats i Syrien. Den syriska armén är för stark och den har dessutom en uppbackning som inte är att leka med.

Ska vi tro Thierry Meissan i Voltaire net, så håller FSA (Fria Syriska Armén) på att förlora stort.(2) En artikel i The Guardian ger intrycket att legoknektarna inte längre klarar av situationen. (3) De lyckas tydligen inte genomföra en samordnad attack. De ägnar sig mer åt att plundra och mörda civilbefolkningen än åt rationella och välplanerade attacker, vilket leder till att de tappar allt stöd de kan ha haft i början av ”upproret”.

Dessa lekgoknektar, som betalas av bl.a. Qatar och Saudiarabien och som idag i huvudsak tycks bestå av fanatiska islamistiska fundamentaliser, wahabiter, har inte riktigt förstått gerlillakrigets första och viktigaste villkor, att en gerillaarmé måste ha folkets stöd för att klara sig.(4) Istället för att skaffa sig detta stöd har de här ”krigarna” kidnappat och mördat vad de kallar de ”otrogna”, befolkningen i de områden de lyckas inta, inte sällan på de mest bestialiska sätt. Resultatet är att även stora delar av den opposition de hade stöd från ursprungligen har vänt dem ryggen och föredrar att stödja Bashar al Assad och den reguljära syriska armén. Att även vänstern i Syrien stödjer Assad borde inte komma som någon överraskning, mer än för den västerländska vänster som är uselt informerad om situationen i Syrien och om vad som händer där. (5,6)

Men sen? Kan man tro att USA verkligen överger sina planer på att störta Assad? Både Clintonskan (som förresten är sjuk just nu och sägs ha drabbats av en blodpropp i huvudet som inte skadat henne dock (7)),  och Barack Obama har ju gått ut offentligt, ganska många gånger, och förklarat att Bashar al Assad måste gå. Jag vet inte. Men det skulle ju kunna vara så att någon intelligent själ (finns det sådana bland våra politiker i Väst?), någonstans har kommit på att de wahabitiska fundamentalister som just nu krigar mot den syriska armén är rena galningar och att de i förlängningen kan vara ett allvarligt hot, inte militärt kanske men som terrorister, för hela Europa. Några av dem har ju förklarat att de ska fortsätta till Jerusalem och att de inte tänker ge sig förrän de besatt Spanien. (8.)

Själv tror jag inte riktigt att det förhåller sig på det här sättet. Amerikanska politiker brukar inte ge sig i första taget. I diskussioner kring köksbordet kom vi fram till att det skulle kunna föreligga en annan möjlighet här: Att USA bara beslutat att lägga Syrien åt sidan ett tag för att först ta itu med sin bakgård, Sydamerika. Kanske det kunde vara bra att attackera Venezuela, Bolivia, eller Equador nu? Venezuela och dess olja kanske anses vara ett lätt byte när Chavez är på cancerbehandling i Kuba och möjligen döende. Eller varför inte angripa Kuba, och ta ner både den kubanska regimen och göra sig av med Chavez i ett svep? Syrien är regnigt och kallt just nu och svårt att inta för tillfället medan orkansäsongen i Mexikanska Golfen just är över varför det kunde passa bra att ankra och hugga till där.

Spekulationer – förvisso. Men ett långt livs erfarenhet säger mig att USA inte kan leva utan att kriga någonstans på jorden och utan en seger, eller något som kan framställas som en seger. Alltså finner jag att scenariot inte är helt otänkbart.

Sen finns det ju andra tänkbara möjligheter: Att Ryssland bakom kulisserna satt emot så kraftigt att USA inser att ett envist försök att avsätta Assad skulle kunna leda vidare till ett kärnvapenkrig där även amerikaner kunde drabbas inom USA:s egna gränser, och av det skälet väljer att dra sig ur ”Syriendebaklet”. Det amerikanska folket skulle nog inte bli så förtjust om det blev utsatt för samma dödliga aktioner som USA ständigt utsätter andra stater för runtom på jorden.

Christoff Lehmann har en annan analys. (9) Den är så ruskig att jag inte orkar tänka på den än mindre skriva om den.

Vad som utspelar sig i de högre salongerna har vi vanliga människor ju sällan en aning om. Vi kan bara gissa och spekulera. Men man tycker ju att USA någon gång skulle lära sig att verkligheten sätter krokben för dess målsättningar titt som tätt, med tanke på hur det ser ut i Irak idag, i Afghanistan, i Libyen och nu i Syrien. Men saknas det tankeverksamhet hos de styrande politikerna, eller hos dem som styr politikerna i USA, så kanske det är en väl optimistisk tanke.

Vad var det han sade till sin son den gode Oxenstierna? ”Du anar inte min son med hur liten vishet världen styrs”. De tycks stämma fortfarande och idag har även svenska politiker förlorat Oxenstiernas insikt.

/Kerstin

(Bloggarens syn på händelserna i Libyen och Syrien, eller varför jag vägrar att medverka i krigspropagandan)

Länkar:
1)  US Navy pulls two aircraft carriers from Syria shores, RT 18/12 2012
2) The FSA continues to shine like a dead star, Thierry Meyssan, voltairenet.org 29/12 2012
3) – Syrian rebels sidetracked by scramble for spoils of war, Ghaith Abdul-Ahad in Aleppo, The Guardian 27/12 2012
4) Road Map Drawn Up by Syrian Traitors to Serve Imperialists, Gulf Monarchies, Noureddine Merdaci, Information Clearing House 11/12 20125) Statement of the Syrian Communist Youth Union, Red Youth 2/1, 2013
6) Why Humanitarian Interventionism is a Dead End. Beware the Anti-Anti-War Left, Jean Bricmont, Louvain, Belgium, counterpunch 4/12 2012
7) Hillary Clinton’s doctors say blood clot is located between her brain and skull, Adam Gabbatt and Matt Williams in New York, The Guardian 31/12 2012
8.) Egypt’s Muslim Brotherhood chief urges Jihad for Jerusalem, Al Arabiya Newsa 11/10 2012
8. Amman warns: Jihadists hijacking Syria revolution, may target Israel, Jordan next, Haaretz 20/12 2012
8.) Al Nusrah front claims latest suicide attack in Syria, Bill Roggio, Th Long war Journal 13/6, 2012 (Al Nusra-brigaden som nämns i artikeln har nyligen förklarats som terroristorganisation av USA)
9) The Dynamics of the Crisis in Syria. Conflict Versus Conflict Resolution. (Part 5), Christoff Lehmann, n.s.b.c. 28/12 2012
–  Expert: West Helping Wahabbi Winter Spread to Syria, Cleo Pascal/Associate Fellow, Royal Institute of International Affairs, Huff Post 20/12 2012
– Arab slave traders supporting democracy in Syria? Press TV 2/1 2013
– Syria: Atrocities committed against Christians by US Supported Rebels, Global Research 31/12 2012
– “Wiping Countries Off the Map”: Who’s Failing the “Failed States”. Washington is in the ”business of destroying” a very long list of countries. Prof Michel Chossudovsky, Global Research 29/12 2012 (Citat: “The United States has attacked, directly or indirectly, some 44 countries throughout the world since August 1945, a number of them many times. The avowed objective of these military interventions has been to effect “regime change”. The cloaks of “human rights” and of “democracy” were invariably evoked to justify what were unilateral and illegal acts….Destroying countries is part of a US Imperial project, a process of global domination.  Moreover, according to official sources, the US has a total of 737 military bases in foreign countries. (2005 data)……Pakistan was compared to Yugoslavia which was carved up into seven proxy states after a decade of US-NATO sponsored “civil wars”…..The activities of the jihadist Al Qaeda units in most of these countries (I MÖ och Afrika: min anm.) are part of a diabolical covert intelligence agenda. Och enligt förf. är målet inte längre att avsätta regeringen utan:
Washington’s foreign policy objective is to transform Syria into what the National Intelligence Council (NIC) calls a “failed state”.
Regime change implies maintaining a central government. As the Syrian crisis unfolds, the endgame is no longer “regime change” but the partition and destruction of Syria as a Nation State…..
The Pentagon’s global military design is one of world conquest. The military deployment of US-NATO forces is occurring in several regions of the world simultaneously.
Central to an understanding of war, is the media campaign which grants it legitimacy in the eyes of public opinion. A good versus evil dichotomy prevails. The perpetrators of war are presented as the victims. Public opinion is misled. )
– Many Conflicts Rolled Into One.Syrian Contradictions, Patrick Cockburn, counterpunch.org 3/1 2013
– ‘The Iranians Are Coming.’ The Imagined, ‘Sinister’ Iranian Threat in Latin America,Ramzy Baroud, counterpunch.org 3/1 2013
– A ”Legal Intifada” Appears Likely for More Than Just the Palestinians. Will Syria Go on the Offensive at the Hague? Franklin Lamb, counterpunch.org 31/12 2012

Läs mer om vad som händer i Syrien på Syrienblogg.

En nyårsfilm om och från Syrien:

The Syrian Diary (utlagd 30/12 2012)

Filmen är gjord av ryska journalister och är textad på engelska.

Betänk att Syrien har en värnpliktsarmé. En sådan kan ingen diktator stödja sig på om hans förtryck är intensivt. Det är skäl nog att tro på dem som hävdar att Assad har majoriteten av det syriska folket med sig mot de våldsterrorister som USA/EU/Nato och dess allierade i arabvärlden underhåller.

Önskar slutligen inte någon av alla de journalister som ljuger om vad som händer  i Syrien ett gott nytt år. De förtjänar ingenting annat än fördömanden.

Er andra, som anser att vi inte ska stödja vidrig terror och dödande, någonstans, eller USA/Natos imperialistiska verksamheter runtom i världen, önskar  jag ett Gott Nytt År med engagemang och och ork att kämpa mot det våld som Västmakterna sprider och underhåller i tredje världen.

Tillägg 31/12 2012 kl 13.05:
Hör just på radion att migrationsverket inte varit berett på många flyktingar från Syrien. ”Vi har ingen spåkula,” säger han. Någonting tyder på att hans kompetens är utomordentligt usel. Varje person med de där två hjärncellerna jag skrev om tidigare, har kunnat räkna ut att det skulle komma flyktingar från Syrien och fler sådana desto mer envetet USA/EU/Nato går in för att Assad måste störtas/mördas.

Tillägg 31/12 kl. 17.00
Lyssnar igen på nyheterna och får då veta att man hittat ett antal döda i en förort till Damaskus, men de är inte identifierade än och uppgiften är obekräftad sägs det, förmodligen sanningsenligt. Flera av de döda hade avhuggna huvuden, sägs det också, vilket dessvärre ökar trovärdigheten i uppgiften. På dessa påståenden fortsätter reportern att berätta om hur den syriska armén strider inom ett annat område.

Detta är ett typexempel på konsten att luras utan att ljuga. När man lyssnar får man intrycket att det är den syriska armén som är så bestialisk att den hugger huvudena av människor, även om detta inte sägs i reportage. Man får  ju samtidigt höra att armén strider och går till attack, men hör inte ett enda ord om att halshuggningar är den s.k. Fria Syriska Arméns (legoknektarna som strider mot den syriska officiella värnpliktsarmén) inte ovanliga metod att döda människor. Detta visar, menar jag, att SR:s journalister och reportrar är fullt medvetna om att de för en försåtlig propaganda mot Assad och därmed mot majoriteten av det syriska folket. Upplägget i nyheterna avslöjar detta väldigt tydligt. Vilken annan anledning har man att förtiga att FSA:jihadisterna halshugger människor som inte stödjer dem? Skulle information om detta eventuellt få svenskar att ta avstånd från denna påstått frihets-och demokratiälskande armé och varför vore detta inte önskvärt, undrar man?

/Kerstin

Länkar/läsvärt:
– Ritual Dance of the Child Killer, Sammenbrudd eller Kommunisme 5.0 31/12 2012
– Coptic Christian church attacked in Libya, Raw Story 31/12 2012 (Det finns inte mycket tillgänglig information om Libyen idag men här är en artikel)
-Syria Faces Humanitarian Catastrophe, Bill Van Auken. Information Clearing House 29/12 2012
– Syrian rebels sidetracked by scramble for spoils of war, Ghaith Abdul-Ahad in Aleppo, The Guardian 27/12 2012
– Statement of the Syrian Communist Youth Union, Red Youth 2/1, 2013 (något att bita i för den västerländska Vänstern som trofast stödjer reaktionens och kapitalismens imperialistiska agenda i Syrien. Denna Västvänster förefaller inte ha vänstern i Syrien på sin sida.)
– The FSA continues to shine like a dead star, Thierry Meyssan, voltairenet.org 29/12 2012 (Meyssan spår här att den syriska armén kommer att vinna slaget och dessutom att Väst (läs USA) håller på att dra sig ur ”äventyret” Syrien. Jag kan bara hoppas att han har rätt.)
– Syria: Apocalypse Cancelled, voltairenet.org 23/12 2012
– US Navy pulls two aircraft carriers from Syria shores, RT 18/12 2012
– America’s sinful adoption of Al-Qaeda for the second time, Pierre Khalaf, voltairenet.org 17/12 2012

Det hände sig för några månader sedan att vi skulle köpa en ny bil. Det vill säga vi tänkte byta den gamla tolvåringen mot något lite färskare, en fem- eller sexåring som gått några tusen mil. Nätet är ju en fantastisk plats när det gäller att leta upp ett fordon av rätt modell och storlek som finns inom rimligt avstånd. När vi hittat ett par lämpliga objekt tänkte jag gå till nästa steg, att kolla hur felstatistiken ser ut för just de modellerna och årgångarna. Det finns ju vissa modeller som är ökända för att krångla mycket, även av bilmärken som annars är kända för god kvalitet. Det stod ett exemplar av ”Bilar, starka sidor och svaga punkter” (376 sidor, utgiven av Konsumentverket och Bilprovningen) i bokhyllan, men den sträckte sig bara till årsmodell 2000 och var till ringa nytta i detta fall.

Inga problem – numera finns ju den statistiken på internet. Trodde jag. Bilprovningen brukade göra reklam för sin eminenta statistik på sin hemsida. Men ingen länk till felstatistiken på olika bilmodeller fanns på Bilprovningens hemsida. Inga länkar, och ingen förklaring till statistikens frånvaro, på Konsumentverkets hemsida. Till slut hittade jag förklaringen på Wikipedia: ”I februari 2012 meddelades att denna tjänst läggs ned, då man i fortsättningen inte längre ansåg sig ha tillräckligt stort statistiskt underlag.” (1) (2)

Javisst, Bilprovningen måste ju ”konkurrensutsättas”, och nu skulle två tredjedar av stationsnätet säljas ut. Och ett aktiebolag som lever under hård konkurrens kan ju inte rent ideellt syssla med statistik, även om den är bra för trafiksäkerheten och guld värd för konsumenterna. Problemet är bara att det inte finns någon annan som har tillgång till de data som behövs för att få fram statistik på bilmodeller som är trafikfarligare än andra eller rent allmänt krånglar mycket. Bilfabrikanterna försöker nog själva samla information om detta, men den informationen lär de inte släppa ut till allmänheten.

Vårt bilköp den här gången kändes lite osäkrare än det borde ha varit. Jag går fortfarande och funderar på vilka som är de svaga punkterna på vår nya begagnade bil och vilka reparationer man måste vara beredd på. Men att konsumenterna ska hållas i osäkerhet tycks höra till den nya fria ekonomin.

Nå, hur går det med utförsäljningen av bilprovningsstationerna då? Jodå, redan i början av året delades stationerna in i tre ungefär lika stora grupper, av vilka två skulle säljas (3). I juli fick vi veta att en grupp hade sålts (alltså verksamheten, inte lokalerna) till något som hette Opus Group. Detta är ett företag som tidigare sysslat med försäljning och installation av testutrustningar för industrin. Bland kunderna har funnits Bilprovningen. Ägarna till bolaget har hittat en intressant konstruktion för att kunna ta ut vinsten i ett cypriotiskt holdingbolag. I EU-landet Cypern är bolagsskatten hälften så stor som i Sverige (4). Upplägget gjordes på rekommendation av en bank som hette Carnegie. Ringer en klocka någonstans? Var det innan Carnegie fick sitt banktillstånd indraget?(5)

Vem får då köpa den andra gruppen stationer som skulle säljas? Försäljningen skulle ju vara klar det andra kvartalet 2012. Svaret är, att det vet vi inte, trots att vi nu befinner oss väldigt nära slutet på det fjärde kvartalet. Av någon anledning är intresset svagt för att köpa bilprovningsverksamhet. Kanske det är så billigt att besikta bilen att de stora testningsföretagen inte anser det lönsamt att gå in på den svenska marknaden? Det ska bli intressant att se hur  Bilprovningens styrelse, som kontrolleras av regeringen, kommer att hantera situationen. Kommer de att rea ut stationsgruppen, eller ska de tvinga fram prishöjningar på bilbesiktning redan nu, för att locka riskkapitalisterna att gå in?

Tillägg  30/12 2012 kl 15.15
med anledning av Martins kommentar:
Idén att några av de hemliga bidragen till Moderaterna kom från bilindustrin för att Bilprovningen skulle krossas håller jag inte för helt orimlig. T.ex. måste det ha varit irriterande för personvagns-Volvo när företagets flaggskepp XC90, deras dyraste, finaste och största SUV, hamnade i botten på tabellen för felfrihet vid besiktningen när den var tre år gammal. 20 fel per bil. I genomsnitt! Medan budgetbilen Skoda Octavia, som hade rullat lika många mil i snitt som Volvo-suven, placerade sig i toppen på listan med 0,1 fel per bil. (6)

Om bilföretagens marknadsavdelningar var irriterade, så torde konstruktionsavdelningarna ha varit mer positiva. När jag jobbade i branschen för några decennier sedan gjorde man felstatistik på de egna tjänstebilarna och några få långtidsprovningsbilar. Det måste ha varit en dröm för konstruktörerna att få in den detaljerade statistiken från Bilsmart för 500 eller 1000 bilar som körts av normalbilister. Inget snack om att det kostade för mycket att göra förbättringar, till och med ekonominissarna måste ha förstått att det kunde bli svårt att sälja en bil för en halv miljon om den hamnade i botten av statistiken år efter år. Det var bara att ta itu med problemen och göra en bättre konstruktion. Och sedan aktade man sig förbannat noga för att göra samma misstag när nästa bilmodell skulle tas fram.

Bilarnas trafiksäkerhet kommer att försämras när bilprovningsstatistiken har försvunnit. Och inte bara i Sverige. Alla bilfabrikanter som säljer på den svenska marknaden har naturligtvis lusläst statistiken (fanns den inte också i en version på engelska?). Och de förbättringar som gjorts har naturligtvis införts på alla marknader. Någon trafikforskare skulle kunna göra en beräkning av hur många liv som räddades, totalt i världen, på grund av den svenska bilprovningsstatistiken under de år den existerade.

Just nu finns det alltså cirka sjuttio bilprovningsstationer som sålts ut och ägs av Opus Group. Det vill säga, själva byggnaderna har sålts till ett fastighetsbolag, som också ska tjäna pengar på oss bilägare. Man kan fundera på om en bojkott mot de stationer som sålts ut från gemensamt till privat ägande kunde vara ett bra sätt att visa sitt missnöje med privatiseringsvansinnet. Men jag tror inte det skulle fungera. Regeringen kan ju alltid hitta på något sätt att tvinga de stationer som hör till den gamla Bilprovningen att minska sin marknadsandel om de blir alltför populära.

/Dan Gmark

Länkar:
1) Wikipedia om Bilprovningen
2) Meddelande på Bilprovningens och Konsumentverkets sajt  Bilsmart.se  
3) Indelningen av stationsnätet, Bilprovningar.se, februari 2012
4) Bilprovningen ägs av Cypernbolag, DN 11/7 2012
5) Riksgälden, Carnegie och Maths O. Sundqvist, Riksgälden 8/10 2012 
6) Bäst och sämst hos Bilprovningen 2010, Teknikens Värld 27/5 2011