oktober 2005


Politik/ekonomi11/10 02:41

Lyssnade på intervjun med Kjell-Olof Feldt på Studio 1 igår kväll. Det är ju alltid bra när man får svar på frågor som man ställt dig under många år, innan man dött. Jag har nämligen alltid undrat om Feldt verkligen är socialdemokrat eller om han gick in i socialdemokratiska partiet i akt och mening att förstöra det – och det gjorde han tydligen.

Han är högersocialdemokrat förklarade han, vilket är helt fel. Han är liberal. Säger man att man inte tycker om progressiva skatter och ser man dessutom, som finansminister, till att ge företagen fria tyglar, som han gjorde som finansminister, då är man inte socialdemokrat, då har man begått mord på socialdemokratin. Utan idén om en jämlik fördelning av samhällets resurser är ett parti inte socialdemokratiskt.

När Olof Palme kom tillbaka som statsminister, efter perioden med borgerlig regering på sjuttiotalet, och man läste upp hans ministerlista på radion, sade jag skräckslaget till min man på andra sidan köksbordet: ”Tänk om Palme dör, då blir Feldt regeringens starke man, kan du tänka dig något värre?”. Detta var precis vad som senare hände och det blev precis så förfärligt som jag fruktade.

Fäldt omgav sig sedan med ”högersocialdemokrater” och även Göran Persson är ett dystert exempel på en sådan. Han har övertydligt avslöjat vilka han har tagit mest intryck av, nämligen av samhällets ekonomiska elit. Det visar han genom sitt inköp av en herrgård, genom sitt vräkiga nybygge och genom att ta jägarexamen, allt för att smälta in i överklassen. Olof Palme däremot, som verkligen kom ur överklassen och som dessutom var både välutbildad och mycket intelligent, såg alltid till att inte glänsa, att inte leva ett lyxliv, att inte flyta ovanpå i materiellt hänseende. Han behövde inte de där yttre attributen för att bygga upp självförtroendet. Det är med andra ord en sorglig samling socialdemokratiska ledare vi fått sedan Palmes dagar och vi har, menar jag, idag inget socialdemokratiskt parti.

Teknik/teknologi10/10 04:14

Varje gång jag sitter och jobbar intensivt vid datorn en period irriterar jag mig på hur usel den är ergonomiskt, för alla som är högerhänta, och det torde vara större delen av mänskligheten.

Hur i all världen kunde man komma på att lägga funktionstangenterna på höger sidan av bokstavsbordet? Det är ju rena galenskapen att man ska tvingas flytta handen så långt åt höger varje gång man använder musen.

Har försökt att använda vänster hand till musen, men jag är nu en gång så eländigt ensidigt högerhänt att jag sällan lyckas träffa rätt med pilen när jag använder vänsterhanden. Måste finnas många fler som har samma problem. Varför i hela friden finns det inte tangentbord med funktionstangenterna på vänster sida också – för den som föredrar det och är rädd om sin arm, eller tangentbord med lös bräda för funktionstangenterna och som kan fästas på endera sidan?
Som det nu är tvingas man sitta med handen utsträckt ut från kroppen så fort man ska ta i musen, och dessutom flytta handen 20-30 cm, mot 10-15 cm om man inte hade funktionstangenterna liggande i vägen.

Någon som vet varför det är så här, och varför ingen gjort något åt eländet under de 15 år som persondatorn varit i allmänt bruk? Detta är desto underligare som begreppet musarm lanserades redan för 10 år sedan, som beteckning på den skada man får av att använda musen ofta.

Skola/utbildning08/10 00:54

Skolan har varit på tapeten under veckan. Jag börjar undra om de styrande i Sverige är intresserade av en bra skola för alla idag, om man inte numer planerar för passning av ”massans” barn, god skola och utbildning för överklassens, och för övrigt importerar vi högutbildad arbetskraft från Indien, den är mycket billigare.

Med tanke på ur illa man behandlar lärare och på hur hårt och fullkomligt hänsynslöst man utnyttjar dessa i den allmänna skolan idag, så ser det faktiskt ut som om detta är en medveten målsättning, fast det är förstås bara en händelse som ser ut som en tanke.

Ideologier/propaganda05/10 17:11

Idag kunde man höra ett program, i P1, om hur djur- och naturfilmer produceras och hur dessa filmer fungerar som propaganda för politiska ideologier: Pingvinernas Marsch – en oväntad succé. Programmet rekommenderas alla som är intresserade av hur man lurar på oss felaktiga föreställningar om djurs beteenden med hjälp av TV- eller spelfilmer om djur och natur.

Så här skriver man om ovannämnda film på Sveriges Radios hemsida:


”The march of the penguins” är nu en av de mest sedda dokumentärerna någonsin. En lektion i tvåsamhet, passionerad föräldrakärlek och sund heterosexualitet utropar den konservativa kristna högern och ordnar visningar i kyrkan. Vanlig pingvininstinkt och normal kamp för överlevnad, hävdar kritikerna argt.

Men det är inte första gången djur får ta tempen på samtidens moral och värderingar.

.

Så fort man hade accepterat tanken att människan också var ett djur, kring förra sekelskiftet, började politiseringen av djurriket. Tidigt hänvisade man till de aggressiva babianer på London Zoo för att legitimera ett samhälle med sträng hierarki och med ledare som håller de underordnade i herrans tukt och förmaning. Sedan fortsatte det med legitimering av det liberala konkurrenssamhället och när TV kom kunde man börja göra fantastiska, politiskt förförande och mestadels helt fejkade filmer som visade hur det liberala konkurrenssamhället, där djungelns lag råder, är rent naturlagsbundet. Filmerna implicerar att även människan lyder under samma naturlag, den som tvingar alla levande varelser att ständigt kämpa mot medmänniskorna för sin överlevnad.
Både konservativa och liberala har använt sig av föreställningar om naturen som belägg för sina politiska åsikter. Dessa filmer påverkar oss på ett mycket försåtligt sätt i och med att de antas vara grundade på vetenskapliga kunskaper om djurens liv och beteenden. Det är de mestadels inte alls.

Jag skrev om detta redan för många år sedan och i min IT-bok finns ett kapitel om hur djurfilmer produceras som ren politisk propaganda.

Fackföreningar/företag03/10 00:00

Svenska företag ägnar sig i stor stil åt något som måste kallas för arbetsstöld, de stjäl sina anställdas arbetsinsatser.

Styrelseordförande för Holmens, Fredrik Lundberg, plockade ut 5 miljarder i aktieutdelning ur företaget de senaste sju åren, enligt Dagens Arbete (DA, nr 10/2005). Det motsvarar, enligt tidningen, två årslöner för samtliga Holmens 4.897 anställda. Tillsammans har aktieägarna under den här tiden fått dela på 18 miljarder i utdelning.

Aldrig i historien har aktieägare fått ut så mycket pengar som i år, får vi veta. Den totala aktieutdelningen beräknas uppgå till 110 miljarder kronor. Det är mer än staten lägger ut på barnbidrag och äldrevård under ett år.

Artiklen i DA säger en hel del om vad svenska storföretag sysslar med, slakt och avveckling av svenska företag exempelvis, samtidigt som deras ägare, styrelsemedlemmar och VD:ar skor sig och direkt, eller via Svenskt Näringsliv, hävdar att sjuka och utslagna inte bara lider av trygghetsnarkomani utan de är lata och oföretagsamma dessutom.

Politik/ekonomi02/10 02:36

En kommentar från Lasse (till inlägg 30/9) får mig att tänka på att det är underligt att så många, inom massamedia såväl som inom de politiska eliterna; ständigt hänvisar till någon konstig övernaturlig makt för att förklara vad som sker i världen.

När jag var ung var det ”Utvecklingen” som ställde till allting. Klagade människor över något i samhället så kunde man inte göra något åt det för det var ”Utvecklingen” som var sådan bara och ”Utvecklingen” kunde man ju inte stoppa. Det var lika omöjligt som att vrida klockan tillbaka.
Vadå ”Utvecklingen”, vilken underlig figur var det, var satt han, genom vilka kanaler donade han (för det var säkert en han) med världen?

Idag är det ”Globaliseringen” som har ansvar för allt som sker. Vem är han? Och när och av vem avskedades ”Utvecklingen”? Finns det någon makt som är överordnad både ”Utvecklingen” och ”Globaliseringen” och som bestämmer vem som ska styra världens gång? Vad heter denna makt i så fall?

För att inte tala om ”Ondskan” som har tagit stora delar av världen i besittning och som måste bekämpas med alla medel, inklusive genom att avskaffa demokratin. För närvarande har han ju ett ombud på jorden förstås, Usama Bin Ladin, tidigare var det Ghadafi som var hans ombud, men vem är”Ondskan” i egen hög person?

Är det inte någon eller några som försöker lura oss, som inte vill att vi ska förstå vad som faktiskt sker och vilka som bestämmer att det ska ske?

« Föregående sida


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster