Lyssna på Lawrence Wilkersson, pensionerad överste i amerikanska försvaret, som varit med i flera av USA:s krig, från Vietnamkriget och framåt, och som också arbetat som talskrivare åt Colin Powell (utrikesminister under Bush (jan. 2001 – jan. 2005). Wilkersson är mannen som sett sig ha skäl att tänka om om ganska mycket.
Tillägg 12/6 kl. 01.30: Jag hittade avsnittet som fattades igår och har lagt till det (film nr 2 nedan), samt ännu en, och ny, video med fortsättningen av intervjun med Wilkerson. Real News pytsar ut dem med någon eller några dagars mellanrum)
Wilkerson: For Truth, Justice and the American Way
War is not About Truth, Justice and the American Way
Wilkerson on the Decline of Empire
Predatory Capitalism and War for Oil
Wilkerson on ”Cheney, 9/11 and The New American Century”
Märkligt, eller hur, hur just äldre pensionerade yrkesmilitärer ofta är de som säger som det är och som varnar kraftigast för krig.
Det där att skydda civila försvann fort från agendan för kriget mot Libyen. Hos Stefan Lindgren på bloggen 8 dagar hittar jag ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet där Mikael Eriksson på Totalförsvarets forskningsinstitut säger att:
Nu börjar det bli riktigt hett i Tripoli och det ökar de sanitära problemen. Utan el fungerar inte luftkonditioneringen och det kan bli problem med hälsovård och också med mat. Om civilbefolkningen blir desperat kan motståndet mot Gaddafi öka ytterligare.
Så kryper sanningen fram. Nu handlar bombandet och blockaden om att plåga det libyska folket så mycket att det ”gör sig av med Ghadafi”. Så mycket för omtanken om det libyska folket alltså. Vem tror efter detta på att anfallet mot Libyen överhuvudtaget hade med skyddande av civila att göra. Vem tror idag på allvar att det hade något annat syfte än att göra slut på den obekväme Ghadafi, mannen som inte gick i Västvärldens ledband och som använde stora delar av landets oljeinkomster till att modernisera Libyen, ge befolkningen fri utbildning ända upp till universitetsnivå och som såg till att den fick god och gratis sjukvård b.a.?
Sedan måste man undra hur det står till vad gäller tankeförmåga och minne hos Sveriges och Natos höga militärer och Västvärldens krigsglada politiker. Det där att plåga folk för att få dem att avsätta en för Väst förhatlig diktator försökte man med även i Saddams fall. Irak utsattes för handelsblockad och terrorbombning under omkring 10 år, för att folket i Irak skulle resa sig och avsätta Saddam. Det gjorde detta folk inte. Som straff bombade man irakierna tillbaka till stenåldern, dödade mängder av dem, torterade många och drev någon miljon av dem på flykt. Men makten över Iraks olja fick man förstås, som av en slump.
Vad värre och som jag påpekat i tidigare inlägg, nu har man gjort allt man kan för att inte ge Ghadafi någon annan möjlighet än att stanna kvar och slåss. Detta påpekas även av International Crisis Group, enligt samma SvD-artikel:
– Att insistera på att han både lämnar landet och ställs inför rätta av den Internationella brottmålsdomstolen garanterar i princip att han kommer att stanna i Libyen och strida till slutet. Det gör en vapenvila närmast omöjlig och det maximerar risken för en utdragen väpnad konflikt, sade ICG:s projektchef för Nordafrika Hugh Roberts.
Dessutom har Obama och andra Västpolitiker talat så mycket om att Ghadafi måste bort så nu kan de inte backa, inte börja förhandla med honom om ett förnuftigt agerande.
Men sen kommer ett stycke i artikeln i SvD som avslöjar ren förvirring, eller avslöjar att man kört med en mycket medveten propaganda. Välj det som önskas. Så här står det i artikeln:
Kriget har haft flera ”ansikten”. När den arabiska revolutionen – efter att ha svept fram i Tunisien och Egypten – nådde Libyen noterade rebellerna snabba militära framgångar. Från sitt fäste i Benghazi trängde de snabbt västerut. Men när väl överste Gaddafi fått ordning på sina trupper kom snabba motanfall. När landets näst största stad Benghazi stod inför ett hotande storanfall från Gaddafis styrkor kom det internationella stödet.
Vad skriver man här? Jo man skriver precis som det var i Libyen, den rödfärgade texten ovan. Men man försöker låtsas som om protesterna i Tunisien och Egypten var av samma art som i Libyen, fast man i stycket samtidigt avslöjar att detta inte var fallet. Det var ju inte så, varken i Tunisien eller i Egypten, att de demonstrerande tog till vapen direkt och fortsatte strida med vapen när polis försökte få slut på deras attacker och det var inte så att de demonstrerande i Tunisien och Egypten ”nådde snabba militära framgångar” tills ländernas respektive militärer hade fått ordning på sina trupper. Men, som man säger i texten, precis så var det i Libyen vilket visar att det var en helt annan sak som hände där än i Tunisien och Egypten, en begränsad grupps väpnade uppror, inte som i Tunisien och Egypten, fredliga men målmedvetna massdemonstrationer för nya regimer.
Vidare säger texten att när Ghadafi, landets legitima regering slog tillbaka då ”kom det internationella stödet” (till de s.k. rebellerna). Alltså, Nato och Sverige, som den knähund till Nato som vi blivit genom beslut av vår regering och riksdag, tog ganska snabbt ställning för ett gäng, eller en klan, som gjorde väpnat uppror. I samma ögonblick drog propagandaapparaten igång med full kraft i de länder i Västvärlden som beslutade bomba Libyen. De s.k. rebellerna framställdes i bästa tänkbara dager, endast dessa har fått komma till tals, endast deras uppfattning och popaganda har förts fram i media.
När man nu bombar Tripoli ännu intensivare, då är det återigen dags att skriva och tala om Ghadafis påstådda order till sina styrkor att våldta kvinnor. Samtidigt har det aldrig talats om ”rebellernas” dokumenterade rasism och deras lynchningar av svarta gästarbetare för ”rebellerna” ska ju framstå som de goda grabbarna, de där som vi måste stödja.
Tillägg kl. 17.15:
Jag måste hjälpa till att sprida vad Third World, Björn Blomberg, skriver idag. Han har en länk till en artikel av Susan Lindauer som är förfärande. Nu tycks hon delvis grunda sina påståenden om vad som händer i Libyen just nu på andrahandsinformation, vilket innebär att de kan vara överdrivna. Men vad vi i så fall kan vara säkra på är att propagandan är i full gång, från båda sidorna och samtidigt kan vi ta helt för givet att det ingalunda bara är Ghadafis män som begår skändligheter, som påstås i Västvärldens propaganda just nu. Mycket tyder istället på att ”rebellerna”, dvs ”våra svenska allierade i Libyen”, är tämligen inhumana och råa och ingalunda de rättskaffens demokratiska revolutionärer som somliga inom vänster tycks vilja tro och som de av någon obegriplig anledning tror att Nato stödjer.
Är det ingen mer än jag som undrar varför våra media aldrig någonsin intervjuar människor som stödjer Ghadafi utan bara talar med de s.k. ”rebellerna” och deras anhängare i Benghazi?
Att de också måste finnas Ghadafianhängare förstår man utifrån två utgångspunkter. Dels har ingen regim endast motståndare. Även den värsta har på sin höjd en rejäl majoritet av befolkningen emot sig och en liten minoritet med sig. Hitler exempelvis, hade drygt 30% av tyskarna med sig på sin tid.
Dels kan en ledare inte hålla sig kvar så länge som Ghadafi har gjort om han har väldigt få anhängare, framför allt inte när hans motståndare, ”rebellerna” i det här fallet, har massivt stöd av ett bombande Nato, som knappast kan kallas svagt, och av en blockad.
När det gäller Libyen vill ingen tala om hur det faktiskt ser ut, om Ghadafi har majoriteten med eller mot sig. Är inte det lite konstigt? Det borde få varenda människa med viss förmåga till kritiskt tänkande att börja undra hur det faktiskt ser ut i Libyen. Jag skulle väldigt gärna vilja veta det nämligen innan jag toge ställning mot Ghadafi. Men oavsett hur starkt stöd han har, eller svagt, så är det mot internationella lagar att militärt attackera och försöka avsätta (mörda) en ledare (om han nu trots allt är en sådan) som inte på något sätt har hotat andra stater.
Den här videon, som dessvärre inte är av bästa kvalitet, visar en annan sida av saken. Den borde också få komma fram i våra svenska media, i alla fall någon gång och i alla fall i någon form.
Understanding Gaddafi And Libya
Jag kan inte garantera att det som sägs är korrekt eller sant, men det stämmer ganska väl med vad andra Libyenkännare har berättat och med vad som sägs i ett antal av de artiklar som jag har länkat till i mina tidigare inlägg om Libyen.
Det kan i sammanhanget vara intressant att också läsa två av de tre kommentarer som återfinns under ovanstående video på YouTube:
I know a dozen Libyans from Tripoli to benghazi and they say thid ”Get Al Quada and the Americans” out of our fuking country. Ghaddafi isnt the leader the people have been for decades!!. So I agree with this video.
………..
Thats right. Libya is run as much as can be by the people with some functions such as the economy, defence and foreign policy at government level. Broadly Libya follows Gaddafis philosophy but he is not the ruler.
Och den här videon kan visa att det i alla fall finns några som stödjer Ghadafi:
Pro Gaddafi supporters
Om det som visas i de här filmerna är riktigt så torde Nato och Väst inte kunna vinna ett krig i Libyen genom att döda Ghadafi, och inte heller genom att bomba Libyen sönder och samman, som man gjort med Irak. Då har Nato dragit på sig ett mycket långt krig ännu en gång och torde inte komma ur det bara genom att tillsätta en marionettregering, som man tänker sig nu. Istället kommer man att under ett långt krig förstöra livet för omkring 6 miljoner människor och döda och lemlästa en stor del av dem. Men man kanske helt enkelt är inne på att döda av hela befolkningen för att kunna lägga beslag på Libyens högkvalitativa olja.
Slutligen lägger jag in en video som jag hittade på det här inlägget på Third World, Lyssna till det. Vad Susan Lindauer, libyenexpert och tidigare CIA- anställd säger om situationen är mycket intressant och mycket viktigt.
Illegal War In Libya Is CIA Run, Media Shills Cover For Obama! Whistleblower Susan Lindauer
Har Susan Lindauer rätt så krigar vi nu på talibansidan i Libyen alltmedan vi bekrigar människor med samma mål i Afghanistan. Undrar om svenska politiker vet om det?
Tillägg kl 17.40:
Nu har Nato beslutat att intensifiera bombningarna av Tripoli med garanterat fler civila offer som resultat. Samtidigt lägger man på massiv propaganda mot Ghadafi och tar åter fram våldtäktsberättelserna, som vanligt ett fantastiskt sammanträffande. Jag skriver om problemet ”våldtäkter i Libyen och krig i allmänhet” i inlägget Fullt pådrag med propagandan för kriget i Libyen. Jag rekommenderar läsning av detta, för den som inte redan har läst det.
(När jag själv går tillbaka och kollar inlägget finner jag att de två filmer som jag lagt ut i inlägget har tagits bort från internet, enligt information av skaparen eller skaparna av dem. De visade, klart och tydligt även om kvaliteten på filmerna inte var bra, två olika lynchningar av ett par svarta män. Mycket otäcka filmer.
Frågan är varför de tagits bort. Endera har de verkligen tagits bort av skaparna, kanske sedan dessa fått klart för sig att de visade lynchningarna inte är något att skryta med inför Västvärlden och knappast är bra för rebellernas sak, eller så är anledningen en annan, vilken vet vi förstås inte. Klar är dock att det som de visar ”inte ska diskuteras” i Västvärldens media, där utrymme bara finns för Ghadafianhängarnas våldtäkter.)
Tillägg 28/6 2011: Nu har jag hittat filmerna som togs bort från YouTube, på att annat ställe och lagt in den ena i inlägget igen.
Tillägg 30/6 2011 kl. 14.15: Idag ser jag att videon, som jag talar om i tillägget ovan och som tagits från sidan “http://www.obamaslibya.com/”, där filmerna lagts ut efter nerstängningen på YouTube är ur funtion. Där möts jag av en helt vit sida med texten: “Index/of” Nu återstår att se om det är en tillfällig nerstängning eller om den är permanent. De närmaste dagarna kommer att visa hur det är med den saken.
Man fortsätter att bomba Tripoli – massivt. Bombanfallet mot Libyen påstods från början handla om att rädda civila. Idag bombar Nato intensivt och mängder av de civila som skulle räddas, skadas och dödas istället. Men, å andra sidan vet vi ju sedan tidigare att USA och Nato, som är en av USA:s förlängda armar, har för vana att döda dem man säger sig vilja rädda. Vi såg det i Irak, vi ser det i Afghanistan och vi ser det just nu i Libyen:
Varför inte friska upp vårt minne med hur en tidigare amerikansk demokratisk utrikesminister såg på saken, då när Västvärlden utsatte Irak för en blockad, förhindrade att landets invånare kunde få vad man behövde och dessutom terrorbombade Irak under många år innan man slutligen beslutade sig för att invadera och ockupera landet:
Så här sade Madeleine Albright om blockaden och terrorbombandet av Irak:
Madeleine Albright – The deaths of 500,000 Iraqi children was worth it for Iraq’s non existent WMD’s
Madeleine Albright var inte ensam om den här åsikten. Här är en till som tycker likadant.
Richardson: 500,000 dead kids OK in pursuit of U.S. policy
Vi vet att för amerikanska politiker, styrda av den amerikanska ekonomiska eliten och det militärindustriella komplexet, må de sen vara republikaner eller demokater, är miljontals människors, civila och även barns lidande och död ingenting man bryr sig om. Den amerikanska målsättningen, total kontroll över världen och världens alla naturresurser, står över allt annat och rättfärdigar vilka illdåd som helst.
Så när USA, med benäget bistånd från sina klientstater, däribland Sverige numer, startar krig bombar, dödar och lemlästar oskyldiga människor runtom i världen, med argumentet att man vill rädda civila liv, så bör ingen tro på detta argument. Det ligger alltid något annat bakom.
I fallet Libyen tyder mycket på att det handlar om ett uppror som endera varit initierat och organiserat av Västvärlden från början, eller där Väst, USA och Nato, utnyttjat en liten grupp oppositionella för att störta en för Väst förhatlig ledare, Ghadafi. Att ta tillfället och sätta de gamla planerna mot Libyen i verket. Dessutom handlar det om att Västmakterna envetet vägrar att tala med Ghadafi. När Väst talar om att man tänker ställa honom inför rätta i domstolen i Haag dessutom, ja då har Väst bestämt sig för att bomba Libyen tills man lyckats döda honom. Han har därmed inget val nämligen, i synnerhet som han inte torde lita på en rättvis dom. Det skulle ingen normal människa göra i hans kläder.
Även FN måste ses som en av USA förlängda armar. Organisationen gör vad USA kräver och ger därmed de nyimperialistiska krigen en air av anständighet (man fick aldrig någon FN-sanktion för invasionen i Irak dock, däremot för agerande i Afghanistan, i början). När svenska politiker således hänvisar till FN, som helt oförtjänt har högt anseende i Sverige, låter sig tydligen många svenskar luras att acceptera svensk medverkan i mördande av mängder av oskyldiga människor, inte minst av civila, kvinnor, barn och åldringar. Det är mig fortfarande obegripligt varför svenska politiker agerar på detta fullkomligt inhumana och fredsfientliga sätt.
FN som USA:s gisslan
USA och Nato-länderna har numer utvecklat en teknik alltså, att först få FN:s godkännande för ett agerande som låter som om det har ett gott syfte för att senare totalt strunta i vad FN har sanktionerat och göra något helt annat. Just nu handlar detta andra om att avsätta men troligen helst döda Ghadafi i Libyen. Det har FN inte sanktionerat. Det skulle strida mot FN.s stadgar att besluta om något sådant. Vi svenskar är alltså numer deltagare i en insats som inte är FN-sanktionerad, även om våra politiker försöker få oss att tro att vi agerar på FN-uppdrag.
The blasts came after NATO chief Anders Fogh Rasmussen said time was running out for Libyan leader Moamar Gaddafi, who ”should realise sooner rather than later that there’s no future for him or his regime”. (Jets unleash heavy bombing in Tripoli, ABC News)
Det är dessutom inte FN som ber Sverige att ställa upp i kriget i Libyen även fortsättningsvis utan Nato, en annan av USA:s lydorganisationer och idag en ren krigsorganisation för att stödja USA:s vidriga ageranden, bombande, dödande och torterande runtom i världen.
Idag har vår svenska regering och oppositionen beslutat att Sverige ska fortsätta att medverka i kriget mot Libyen som en del av Natostyrkan, men nu med bara fem Jas-plan, en kompromiss eftersom Håkan Juholt hyste vissa tvivel tydligen. Man säger därmed, gemensamt och över blockgränsen, att man anser det vara helt rätt att döda och såra civila libyer, men med lite färre svenska plan inblandade. ”Genant”, säger skolminister Jan Björklund i Ekot, ”att Sverige måste flyga hem tre plan bara för att rädda Håkan Juholt”.
Nej Jan Björklund, det genanta är att vi alls är med i de massakrer som Nato stödjer och förorsakar i Libyen.
Dessutom ljuger politikerna ständigt för oss på ett fullständigt upprörande sätt.
Lies, Lies, Lies
De ekonomiska eliterna har kommit på det perfekta sättet att använda demokratiska system för att kontrollera och förleda befolkningarna. Först har de övertygat alla regeringar i Väst om ekonomiska åtgärder som berikat dem ofantligt de senast 25 åren. Med de förmögenheter de därmed kunnat bygga upp har de sedan kunnat köpa upp alla viktiga media och dessutom mängder av politiker. Därmed kan de kontrollera befolkningarna, ljuga hur mycket som helst inför dem och skapa sig ännu mer makt och den dagen sanningarna kommer fram, tja då kommer ändå bara en lite minoritet att få kännedom om dem och resten kommer inte att känna till dem eller bry sig.
Demokrati är nog bra. Dystert bara att varken amerikaner eller vi européer lever i någon sådan. Demokrati kräver nämligen informerade människor/väljare. Det har vi inte när makten ljuger för oss hela tiden.
Och än en gång, när sade svenska folket att det vill vara med och döda och lämlästa människor på andra sidan jordklotet, människor som aldrig någonsin har hotat Sverige?
Jag har visat nedanstående video redan på bloggen men tycker att den mycket väl kan visas en gång till, med tanke på vad som händer just nu i Mellersta Östern och i Libyen. Dags igen att fundera över varför Sverige deltar i de vidriga krigsprojekt som ett gäng krigshetsare i Bushs gangstergäng sjösatte planer för redan före 9/11 och som, vad allt tyder på, Obama är fullt beredd att fullfölja.
Vad är det Sveriges styrande vill uppnå med medverkan i dessa krig och detta dödande av mestadels civila och helt oskyldiga människor? Att få favörer hos USA:s ledare? Att få känna sig som de stora pojkarna i hängslebyxor? Att få göra reklam för svenska vapen och sälja fler sådana? Att kvalificera oss för fullt medlemskap i Nato? Eller är Sverige hotat av USA på något sätt: Om ni inte är med här så…! Ja vadå i så fall?
Wes Clark – America’s Foreign Policy ”Coup” (3/10 2007)
Vad är det alltså, som Wesley Clark, amerikansk pensionerad fyrstjärnig general 1) säger här? Jo att USA i själva verket har tagits över av ett gäng som har begått en politisk kupp, män som Dick Cheney, Ronald Rumsfield, Paul Wolfowitz, Richard Perle m.fl. De ville destablisera Mellersta Östern och ta över kontrollen över hela området. Clark får alltså veta att man planerade att störta regimerna och ta över i Irak, Syrien, Libanon,Libyen, Somalia, Sudan och Iran inom fem år, och innan någon annan stormakt kunde ta över initiativet eller stoppa dem.
Redan 1991 mötte Clark Paul Wolfowitz, som då var missnöjd med att man inte tog ner Saddam Hussein redan i samband med Kuweitkriget. Men, sade Wolfowitz, vi vet nu att vi kan ingripa militärt i alla de där länderna utan att Sovjet gör något för att stoppa oss.
Idag vet vi alla att Obama är beredd att fullfölja ”kuppmakarnas” planer. När han nu dessutom, ensam och utan att fråga Kongressen, beslutade att börja bomba Libyen så anser insiktsfulla amerikaner att han begår brott mot amerikanska konstitutionen, som säger att endast Kongressen får starta krig. Vi ser också att han fortsätter på samma kurs som Bushs gäng stakade ut. Även vad gäller Syrien har man nämligen anledning att undra om det inte är USA som ligger bakom upproret och om vi inte får totalt felaktig information om vad som faktiskt händer där. Det finns röster som hävdar att det inte var den syriska militären som sköt på de protesterande utan prickskyttar på tak, män som inte tillhörde syrisk militär.
Alla vet att det handlar om amerikansk kontroll över oljan men kanske handlar det i huvudsak, eller dessutom, om att Israel vill att USA tar makten och kontrollen över de här staterna, som Israels höger anser hotar apartheidstaten Israels säkerhet.
Men det är ju inte bara i Mellersta Östern USA sprider död och förödelse utan även i flera Sydamerikanska stater, 3) Och i Libyen blir det allt klarare, för den som försöker ta reda på vad som verkligen händer där, att Västvärlden har bestämt sig för att döda Ghadafi, kosta vad det kosta vill av civilia liv, de där som de flesta av oss lurats att tro att man bombar för att skydda alltså.4)
Det är en stor skam att Sverige deltar i dessa krigsprojekt, ofta startade med hjälp av lögner, som tar så många oskyldiga människors liv. När och varför övergick vårt lands styrande från att vara fredsälskande och fredsbevarande och från att ta små staters parti till att bli krigshökar som tar de stora imperialistiska utsugarnationernas parti, till att bli stormakternas knähund oavsett vilka illdåd dessa begår?
Och när tillfrågades vi, svenska folket, om vi önskar att vårt land skulle delta i imperialistiska krig? Varför protesterar vi inte högljutt när våra styrande numer anser att Sverige ska vara med och mörda människor på andra sidan klotet och när även svensk regering och riksdag tydligen anser tortyr vara något högst acceptabelt. 5) För det gör de väl eftersom de beslutar att Sverige ska vara med och stödja en stat som anser att både tortyr och avrättningar utan rättegång 6) är helt OK, en stat som numer inte är något bättre än en simpel gangster- eller maffiastat.
Jag växte upp och lärde mig förfäras över att nazisterna, den ondaste av alla onda regimer, torterade människor. Idag är tortyr och utomrättsliga avrättningar sanktionerade av USA:s president och varje människa som anser sådant är acceptabelt har förlorat sin mänsklighet och förvandlats till ett kräk.
Rekommenderas även idag: Third World med mer information om kriget i Libyen, samt Mavera, liksom StAn som också har skrivit mycket om situationen i Libyen. Hos alla tre bloggarna finns länkar till många viktiga och intressanta sidor och informativa videos.
Det har blivit populärt att ändra bloggar till att endast skriva ut en kort ingresstext och sedan uppmana besökare att klicka på en länk för att läsa mer fortsättningen på en annan sida. Jag hatar det och har i princip slutat att besöka bloggar som är konstruerade på det sättet.
Vi är trots allt ganska många i landet som inte har bussnabba bredband och för oss är det trist att sitta och vänta på ännu en nerladdning. Vill man sedan läsa flera av de senare inläggen vid ett enda besök blir det ett förfärligt massa hattande fram och tillbaka och en massa väntande på att sidor ska laddas ner.
Så bevare mig för den där principen. Varför använder man sig av den som vanlig bloggare? För att ens blogg ska likna nättidningarna? Känner man sig större och viktigare då? Som en alldeles riktig journalist?
Att man har sluppit allt detta väntande på nya nerladdningar för varje artikel man vill läsa har varit en av fördelarna med bloggarna framför nättidningarna
Jag undrar om någon som haft borrelia vill svara på några frågor. Jag har antagligen drabbats. Fått en stor intensivt röd, stickande och svidande blaffa på skenbenet. Det röda området är varmt förstås.
Igår natt omkring kl 24.00 var blaffan c:a 12 cm i diameter. Klockan 13.30 var jag på vårdcentralen, då hade rodnaden vidgat sig ung 1/2 cm (jag målade ut gränsen igår kväll med vattenfast penna) och läkaren menade att de troligen var borrelia, men att det också kunde vara ett bett av någon annan insekt som fört över några illasinnade bakterier. Jag fick behandling mot borrelia, Kåvepenin att ta tre gånger/dag.
Nu, klockan elva på kvällen har jag tagit två tabletter och blaffan är betydligt större. Den har vidgat sig c:a 2 cm runtom och dessutom spridit sig neråt vristen och benet har svullnat en aning. Svedan fortfarande intensiv. Jag har inte feber och har inte inte haft sådan nyligen.
Jag hoppas att det i alla fall inte ska vara någon annan bakterie, en som ex. är resistent mot Kåvepenin. Undrar därför om någon kan berätta hur rodnaden beter sig efter att man satt in antibiotika, om det är borrelia, om rodnaden sprider sig även efter att man påbörjat medicinering och när man kan förvänta sig att den börjar gå tillbaka.
Det jag hittat på nätet har inte gett mig svar på de här frågorna. Jag skulle bli väldigt tacksam om någon med erfarenhet, som varit borreliasmittad eller som är läkare, vill besvara frågan och tackar på förhand.
Lyssnar på Studio Ett i P1 och får veta, hör och häpna, att Nato beslutat att förlänga den operation som bara skulle ta några dagar och som fortgått under tre månader, till september, alltså ytterligare tre månader: Vem hade gissat det? Förutom jag då förstås, och ytterligare några få.
Ja, så ber Nato Sverige om ”mer hjälp”. Att uppmana våra styrande att bete sig förnuftigt och dra sig ur direkt, det är naturligtvis dödfött, för när storebror kallar så står ”Sverige”, våra styrande alltså, numer i giv akt och i alltid-redo-position.
Sedan berättas det hur en engelsman avslöjar att Ghadafi är skakad och att han gömmer sig på olika sjukhus för att han vet att dessa inte bombas. Detta visar, säger man så, att Ghadafi är paranoid. Märklig användning av ordet ”paranoid” får jag ju säga.
Normalt har begreppet ”paranoid” använts för att beteckna mentalt sjuka personer vars sjukdom visar sig i att de känner sig förföljda och hotade helt utan grund. Men ingen normal människa kan väl hävda att Ghadafi inte är förföljd och inte hotas till livet när Nato precisionsbombar hans hem och redan dödat hans son och flera barn i huset. Därmed måste hans försök att undvika att bli bombad vara tecken på något helt annat än en mentalsjukdom. Jag skulle nog beteckna hans försök att komma undan de bomber Nato försöker fälla över honom som ett fullt friskt försök att överleva en faktisk och alldeles förfärligt livshotande förföljelse. Detta torde gälla alldeles oavsett vad man tycker om Ghadafi och oavsett om man önskar livet ur honom eller inte.
Bara på plats alltså, att notera hur alla ord som används om Ghadafi handlar om att framställa honom som just mentalsjuk, även när han agerar fullt rationellt och förståeligt. Han är troligen som de flesta diktarorer hård mot motståndare, torterar och avrättar dem om han anser det befogat (det gör förresten även USA). Detta tycks vara normalt i arabländerna. Men galen eller mentalsjuk är han inte. Såvida man inte anser att alla som försöker sätta sig upp mot USA och som vägrar låta IMF diktera den interna ekonomiska politiken är galna. Men det kanske är så man ska se saken idag. ”Frisk” är endast den som längtar livet ur sig att få underordna sig USA och Wall Street.
För mer information om andra sidan av Libyenmyntet rekommenderar jag läsning av bologgarna Third World och Mavera.
