Nu glunkar den Israeliska regeringen om att man (snart) har uppnått sitt mål med attacken på Gaza. Vilket var då Israels mål undrar man?
– Att döda sådär en 1.000 palestinier?
– Att djävlas med palestinierna i största allmänhet?
– Att få upp opinionssiffrorna för högerpartiet inför valet?

Jag gissar på det senaste av ovanstående alternativ som huvudsakliga mål just nu, även om man säkert tycker att de andra två alternativen är önskvärda bieffekter av det viktigaste målet.

Tillägg 14/1 kl. 01.50
På bloggen Björnbrum hittar man ett tankeväckande inlägg: En fiktiv och en verklig karta

Via bloggen Anders spontana utrop hittade jag en artikel i Huffington post, där Nancy Kanwisher, Johannes Haushofer och Anat Biletzki visar, efter ett studium av problemet, att det var Israel som bröt vapenvilan, det brott som ledde fram till dagens bombningar i Gaza. Men ännu viktigare är att de dessutom visar att det finns ett mönster vad gäller brytande av vapenvilor i området. De skriver:

this analysis shows that it is overwhelmingly Israel that kills first after a pause in the conflict: 79% of all conflict pauses were interrupted when Israel killed a Palestinian, while only 8% were interrupted by Palestinian attacks (the remaining 13% were interrupted by both sides on the same day). In addition, we found that this pattern — in which Israel is more likely than Palestine to kill first after a conflict pause — becomes more pronounced for longer conflict pauses. Indeed, of the 25 periods of nonviolence lasting longer than a week, Israel unilaterally interrupted 24, or 96%, and it unilaterally interrupted 100% of the 14 periods of nonviolence lasting longer than 9 days.

De slutar med att konstatera att om Israel vill ha fred så ska de bevara freden när den inträffar, inte vara de första att börja döda igen. Artikeln, som också innehåller diagram, är värd att läsas.

Yonathan Shapira vädjar
Om det som händer nu har en f.d. kapten i israeliska flygvapnet en del att säga:

(Länk till filmen på YouTube)

Om ett TV-program
Det var förresten ett väldigt intressant program på TV igår kväll (8/1), om Camp David-diskussionerna mellan Clinton, Barak och Arafat, där Clinton, Albright, Barak och en medhjälpare till Arafat, m.fl. intervjuades om överläggningarna. Det tycktes, mellan raderna, som om både Barak och Arafat upplevde sig ha religiöst fundamentalistiska knivar i ryggen.

Länkar:
-Anders spontana utrop
– Reigniting Violence: How Do Ceasefires End?, Huffingon Post
– How Israel brought Gaza to the brink of humanitarian catastrophe, Avi Shlaim, prof. i internationella relationer i Oxford, guardian.co.uk

Tillägg 13/1
Klas Sandberg har, på sin blogg Vindskupan en mycket bra genomgång av skéendet som ledde fram till Israels massmördande i Gaza. Även hans föregående inlägg om situationen rekommenderas.

Eftersom det idag är fyra år sedan jag lade ut mitt första blogginlägg så firar jag det med att reprisera detta första inlägg. Läsaren får själv avgöra om det fortfarande är aktuellt.

G.a Motvallsbloggen 8/1 2005.
Krishjälp och medkänsla
Det är fantastiskt att svenska folket visar så mycket medkänsla och att människor är så givmilda i samband med flodvågskatastrofen i Asien.

Vi kommer förstås att i fortsättningen sätta in lika mycket resurser för att hjälpa och stötta våra flyktingar, människor med allvarliga trauman, nu när vi alla vet vad det innebär att bära på ett trauma.

Många av de flyktingar vi tar emot och ger uppehållstillstånd, kanske mellan 5 – 10.000 varje år, bär på erfarenheter som troligen är ännu värre än de som har drabbats av tsunamikatastrofen. Somliga av flyktingarna har blivit torterade, andra har sett sina anhöriga bli våldtagna och få halsarna avskurna, sett massakrer av vänner och grannar och sett sina tidigare grannar och vänner mörda deras nära och kära, eller upplevt allt detta.
Dessa flyktingar har man hittills gett en burk Cipramil och hotat med indragning av livets nödtorft om de inte rättar och packar sig efter de planer myndigheterna gör upp för dem. Från dem har man begärt tacksamhet och glädje för att de överlevt och för att de fått komma till Sverige.

Förhoppningsvis är det slut på otäcka uttalanden om dem i massmedia, sådana som massmedia var fulla av under 90-talet, som att ”vi måste sluta dalta med flyktingarna”, ”nu måste vi ställa krav på flyktingarna”, etc.

Eller anses människor från andra länder eller kulturer kanske ha mindre känsliga psyken???
Jag bara undrar!

Historien om hur Gösta Krantz dog borde läsas av varenda människa i landet. Varenda en av oss kommer nämligen att bli gammal en dag, och innan de yngre kommer dit har deras föräldrar kommit dit och kommer att plågas ihjäl, på ena eller andra sättet.
Jag har sett den usla svenska äldrevården, så det här är inget undantag. Nu är det snart dags att vi börjar säga ifrån ordentligt. Så här får det bara inte gå till. Varken kändisar eller okändisar ska behandlas på det här sättet på äldre dar.

Leif Sohlman, som skriver om Gösta Krantz, skriver också att hans egen far, den kände Allan Schulman, utsattes för vanvård under sin sista tid.

Men vad gör våra politiker, jo föreslår en lagstiftning som ska göra det omöjligt för anhöriga att lägga sig i vården av deras äldre nära och kära. Fast med ”frivillig” dödshjälp, som föreslogs för lite sen, så kan man ju klara det här smidigare. Bara att behandla de gamla så illa att de till slut själva begär att få bli avlivade. Det kommer att bli så frivilligt så.

Länkar:
– Gösta Krantz torterades till döds, Leif Sohlman, AB
– ”Tänk efter en gång till” Varför ska läkare administrera dödandet?, Johan Frostegård, DN Debatt
– Apropå lagförslag om tvångsåtgärder inom äldrevården,Motvallsbloggen 01/12 01:40
– Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen), Motvallsbloggen 12/9 2008″
– Naivt om 40-talisterna och äldrevården, Motvallsbloggen, 29/4 2008
– Tvång inom demensvården – 1800-talets mentalsjukhus tillbaka? Motvallsbloggen, 19/12 2006

Länkar till mer och informativ läsning om Israels bombningar i Gaza:

– “väggarna pressas inåt”, Vindskupan
– Ingen humanitär kris i Gaza med 400 döda och 2000 sårade, Motbilder
– ”Detta är det värsta jag sett”, norsk läkare i Gaza, AB
– Israeliske ministern: Krisen är Hamas fel, AB

Det har varit skönt att koppla av både nätet, TV- och radionyheter en dryg vecka. Ett tag kändes det som om jag inte ville återuppta bloggandet igen, som om jag hade sagt mitt i bloggvärlden och att jag borde ägna det som återstår av mitt liv åt annat, åt något som kanske vore trevligare än att på en blogg utgjuta sin ilska, irritation eller förtvivlan över vad som händer i världen.

Men det blev inte så. Nu är jag igång igen. Det har förvisso hänt saker i världen de senaste dagarna, som många andra skrivit utmärkta och viktiga bloggposter om. Jag ska därför inte skriva vad många andra redan skrivit om utan bara göra ett litet påpekande, nämligen att Israels illdåd den här gången var en exakt kopia av det som hände Irak och irakierna. Strategin, eller taktiken, vilket som nu kan tänkas vara det rätta militära begreppet här, är solklar:

1: Utsätt först en befolkning för blockad och brist på mediciner och många andra livsnödvändiga varor. Pressa befolkningen så mycket som det går, genom ständiga överflygningar (gärna med ljudbangar som förstärkning), med återkommande och skrämmande bombningar och, om möjligt, trakassera den dessutom.

2: När befolkningen går på knäna, deras motståndskraft och ork är i botten, hitta på ett bra ursäktande (propagandistiskt) skäl (ta till lögner om så krävs, tal om terrorism är effektivt) och slå till, plötsligt och utav bara tusan och ockupera de områden befolkningen lever inom. Säg att du gör det för att skapa fred, alternativt demokrati, eller bådadera.

Och här en inspelning live från 1966, med en ballad/visa som är lika aktuell idag och vars inledning också kunde gälla ett annat land och försök till utrotning av ett annat folk, With God on our side:

Så har vi ju alla fått lära oss att det inte längre finns något sådant som försvar mot Västerländsk nykolonialism, förtryck och ekonomisk utsugning, utan att sådant självförsvar alltid ska betecknas som terrorism numer.

Kan så bara konstatera att vår ryggradslösa regering inte säger något förnuftigt eller hedervärt just nu, och att den fascistunion vi numer är en del av (för man kan inte med bästa vilja i världen kalla EU demokratiskt), inte heller säger något som hedrar den.

Måhända hade flatheten inför Israel och dess sionistiska styrande skikt från början att göra med Europas och USA:s dåliga samvete, för den antisemitism som hela Västvärlden utsatt judar för under århundraden, inklusive den totala avsaknaden av vilja att hjälpa dem undan Hitler. Men att Västvärlden (Europa och USA) har betett sig vidrigt gentemot judar under århundranden ursäktar inte, och gör inte Israels etniska rensning av Palestina (det område som numer kallas Israel) från palestinier, det folk som bebott Palestina under flera årtusenden, mer acceptabel. Inte ens Västvärldens nuvarande önskan att kontrollera MÖ:s oljetillgångar med hjälp av Israel ursäktar det som sker nu, och som skett kontinuerligt i Israel alltsedan 1948, eller det som skett och sker i Irak.

2009 är alltså redan ett skammens år och jag spår att det kommer mer som gör det här året förtjänt av detta epitet.

Läs också ex. vad bloggen ”Motbilder” skriver om det som sker, liksom ”Jinges” bloggposter om saken och också ”Vindskupans” inlägg om politiken i MÖ. Även bloggen ”Anders spontana utrop” har intressanta inlägg, liksom bra länkar till andra som som skriver om eländet, Pasteys och Ulf Bjerelds blogginlägg inte att förglömma.
Länkar till dessa bloggar finns i bloggrullen till höger här.

Klicka på tomten för att se jul- och nyårskortet som även årets tomte passerade på vägen hit. Så tar vi en liten bloggpaus över helgerna – om det inte händer något speciellt som jag inte kan låta bli att kommentera.

PS: Det är inte farligt att klicka på tomten.
(Det animerade julkortet är tillverkat i min Mac och garanterat virusfritt.)

Via bloggen Ett hjärta rött” hittar jag till TCO-informationen A-kassan – en försäkring i fritt fall, om hur A-kassan fungerar efter 1,5 år med Reinfeldts regering. Jag citerar ur rapporten:

Regeringen har sedan den tillträdde gjort följande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen:

• Infört en förhöjd a-kasseavgift
• Infört differentierade a-kasseavgifter
• Aviserat en sänkning av a-kasseavgiften med 50 kronor under 2009
• Infört ett strängare arbetsvillkor
• Ändrat beräkningen av ersättningen till det sämre
• Kortat den överhoppningsbara tiden
• Tagit bort studerandevillkoret
• Tagit bort ersättningen under studieuppehåll
• Sänkt takbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen till 680 kronor per dag
• Infört att ersättningsnivån sänks stegvis
• Tagit bort den förhöjda ersättningen de 100 första dagarna
• Begränsat ersättningsperioden till 300 dagar.
• Föräldrar som dag 300 har barn under 18 år kan få ytterligare 150 dagar
• Tagit bort geografisk och yrkesmässig begränsning i jobbsökandet de första
  100 ersättningsdagarna
• Infört att deltidsarbetslösa har rätt till ersättning i endast högst 75 ersättningsdagar per ersättningsperiod
• Hela A-kassesystemet är i gungning

Läs den här rapporten. Den är inte lång men väldigt informativ.

Nog beter sig regeringen precis som bävrar, sådana brukar föröda landet runt sig.

Men så här inför julen ska vi alla vara glada, så vi får väl glädjas med dem som sluppit förmögenhetsskatt och fått sådär en 50.000 mindre i fastighetsskatt under samma tid, samt med dem som också fått miljonbonusar och höga aktieutdelningar, trots att de företag de äger eller arbetar för har kraschat, eller är på väg att göra det. Dem behöver vi ju i alla fall inte oroa oss över. De torde inte bara klara sig utan gå berikade ur den här krisen, såväl som ur de tidigare kriserna.

Regeringen kör stenhårt utifrån Bibelns devis alltså: Till dem som har skall varda givet, från dem som intet har ska tagas ock det han har.

Inte konstigt att regeringen vill ha stenhård kontroll på alla medborgare i landet – med tanke på vad som väntar oss vanliga dödliga. Ministrarna har kanske klart för sig att så länge människor har något att förlora, då är dessa inte speciellt benägna att protestera på ett ”obehagligt” sätt, protestkravaller och liknande, men den dagen folk inte har något mer att förlora, då kan det tänkas börja hända saker även i landet med världens tåligaste och lydigaste invånare.

Publicerade den här Motvallstanten på bloggen 10/8 2006. Den är liksom lika aktuell idag.

Nu ska vi kontrolleras in i detalj, allt vi gör på nätet ska lagras, och Orwells samhälle är här, visserligen c:a 20 år senare än Orwell spådde, och visserligen lite mer beslöjat, en velourfascism – än så länge.

Annars är det precis som i Orwells 1984 idag. Där förde man det eviga kriget, som fick tjäna som grund för kontroll av alla medborgare. Idag har vi ”kriget mot terrorismen” som aldrig kan vinnas och som får tjäna som argument för detaljerad kontroll av varenda medborgare.

Och visst är det underligt, de borgerliga, och alla dessa unga frälsta nyliberaler och libertarianer, har skällt på det socialdemokratiska storebrorssamhället och antytt att med en borgerlig regering skulle det bli sååååå mycket bättre.
– Idag vet vi hur det blev. Inte ett dugg bättre, utan värre.
– Idag vet vi att den frihet, som alliansens företrädare talade om, var bara de ekonomiska eliternas frihet, deras frihet att göra som de behagar och att slippa betala skatt efter förmåga, medan folket skulle hållas nere i alla avséenden och kontrolleras på alla tänkbara sätt.

Det går knappast en dag numer utan att jag gläds över att jag har min framtid bakom mig. Det var en bra framtid, så länge den varade.

Jag undrar sååå om de som är yngre verkligen vill leva i det här samhället? Så tänker jag efter lite och så antar jag att det vill de nog eftersom protesterna är nästan obefintliga. Hade detta varit i min ungdom, och handlat om min generations framtid, hade vi demonstrerat varenda dag, i tusentals och åter tusentals. Idag är det på sin höjd några som skriver några rader på några bloggar.

Länkar:
– Datalagringsdirektivet och dess kostnader, alliansfritt Sverige
– Snokarna är på G, Alliansupproret
– Om dataövervakningens historia, frend Från Henrik-Alexandersson.se

PS: Så har Klas Sandberg publicerat en fortsättning på sitt blogginlägg om Obamas kommande utrikespolitik (del 2 alltså) . Läsvärt som vanligt, rekommenderas alltså.

Undrar förresten hur sänkta arbetsgivaravgifter, alliansens favoritrecept mot ”utanförskapet”, ska skapa fler jobb just nu. Någon som vet? Kommer arbetsköparna och VD:arna att bli mer altruistiska, mer omtänksamma, värna mer om det allmänna bästa och nöja sig med lägre vinster och därmed med lägre bonusar då – eller?

Hur många fler anställde exempelvis Mac Donalds för de miljoner, eller var det miljarder, man tjänade på den förra sänkningen av arbetsgivaravgiften? Någon som vet? Och hur många färre avskedar Volvo om företaget får ytterligare en liten sänkning av denna avgift.

Som ekonomiskribenten och journalisten Olle Rosander påpekade i OBS idag, så finns det inte så många av de där gamla hederliga industrialisterna kvar längre, de där som värnade om och skötte sina egenägna företag och aktade sitt kapital. I och med det kommer man inte att skapa mer välfärd för de många genom att ta från dessa många och ge till de rikaste, eller till de i praktiken herrelösa företagen. Tvärtom göder man bara det ballongskapande, hemlösa och lättflyktiga kapitalet och bäddar för sådana kriser som vi ser idag.

Funderingar om arbetsgivaravgiften
Arbetsgivaravgiften är förresten inte arbetsköparnas avgifter för att de anställer folk, inte någon slags straffskatt för detta, som många vill försöka få oss att tro, och som många tydligen också tror. Det är en avgift som från början var våra, de anställdas pengar, som sjukförsäkrings- och pensionsavgifterna.
I min ungdom syntes det på varje lönebesked hur mycket jag betalade in till dessa försäkringar, och dessutom syntes det i deklarationen. Det här var avgifter som delvis bestämts i avtal mellan företagen och facken dessutom, som således är avstående från uttagande av lön till förmån för inbetalning till försäkringar. Så en dag, minns inte exakt när, men tror det var i början av 70-talet, bestämdes det att de här individuella avgifterna skulle omvandlas till arbetgivaravgifter och inte längre synas i våra lönebesked utan betalas in direkt av företagen. Därmed såg vi inte längre vad vi betalade till de allmänna sjuk- och pensionsförsäkringarna. Orsaken till denna administrativa förändring är höljd i dunkel för mig. Någon annan som vet kanske?

Hur som helst, idag anser eller försöker företagens VD:ar och ägare påskina att arbetsgivaravgifterna rätteligen är deras pengar, som orättfärdigt går till den vanliga pöbeln, som en orättfärdig omfördelning från de kompetenta eller från dem som riskerar sitt kapital till de mindre kompetenta och sämre ekonomiskt ställda. Eller så inkluderar de bara de här försäkringsavgifterna i sitt luddiga begrepp ”skattetrycket”. I själva verket är det de anställdas pengar som det i huvudsak handlar om.

När jag googlar på arbetsgivaravgift finner jag helt olika förklaringar av vad dessa är. Första träffen, som är ekonomifakta, talar om dessa som ”sociala avgifter”, vilket de huvudsakligen är. Där får man veta att arbetsgivaravgifter enligt lag omfattar:
 
Allmänna socialförsäkringar
Ålderspensionsavgift: 10,21 %
Efterlevandepensionsavgift: 1,70%
Sjukförsäkringsavgift: 7,71%
Arbetsskadeavgift: 0,68%
Föräldraförsäkringsavgift: 2,20%
Arbetsmarknadsavgift: 2,43%
Allmän löneavgift: 7,49% .
Totalt, lagstadgade avgifter: 32,42%
  
Avtalförsäkringar
Grupplivförsäkring (TGL) 0,30, ca 0,20%
Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS): 1,49%
Omställningsförsäkring: 0,00%
Trygghetsförsäkr. vid arbetsskada (TFA): 0,15, 0,01%
Trygghetsrådet: 0,30%
Avtalspension
Pensionspremie: 2,90/5,00%
Premiebefrielseförsäkring: 0,00
ITP: ca 8,50%
Löneskatt tillkommer: ca 1,00, ca 2,00
Arbetsgivarens totala avgifter: ca 38,2, ca 43,4

Nästa träff, som också går till ekonomifakta, säger att arbetsgivaravgiften är en löneskatt, alltså avgifter som arbetsgivaren betalar för varje anställd person ”utöver arbetstagarens lön”, vilket är en lögn. Arbetsgivaravgiftens större del är del av arbetssäljarnas lön, inte något ”utöver” lönen.
Här får man också veta att arbetsgivaravgiften infördes 1960 med några procent på arbetstagarnas bruttolön. De har, sägs vidare, höjts successivt och har sedan slutet av 70-talet varit över 30%. Man talar här inte om varför de höjts, och nämner inte med ett ord att den stora höjningen rimligen måste ha infallit när man administrerade om de individuellt (men av företagen organiserade) inbetalade försäkringsavgifterna och lät arbetsgivarna betala in dessa utan att redovisa för arbetssäljarna vad de betalade in för dessa försäkringar. Det är också ett sätt att sprida dimridåer. I huvudsak handlade denna omorganisation om att vi inte längre fick uppgifter om hur mycket av den skatt vi betalar som går till de olika försäkringarna. Dessutom försvann samtidigt avdragsrätten för dessa försäkringsavgifter, om jag inte missminner mig (rätta mig om jag har fel.)

Att man döper om somligt förändrar inte verkligheten, det förändrar bara (ibland) många människors föreställningar om verkligheten. Det handlar här inte om en enorm omfördelning från de arbetstyngda och ofantligt kompetenta människorna i företagens toppar, eller från företagens vinster, till inkompetenta anställda, eller till sjuka eller pensionerade människor, utan det handlar om stöld från de anställda när man sänker ersättningarna från dessa försäkringar (försämrade sjukförsäkringar och pensioner) och drar ner på arbetstsäljarnas löner (sänkning av arbetsgivaravgifterna som är en sänkning av försäkringsavgifterna om den överstiger några procent)), som arbetsgivaravgiften i själva verket utgör en del av, eller möjligen om en orättfärdig omfördelning från de många arbetande människorna till de få i företagens toppar, vart nu sänkningarna tar vägen.

Länkar:
– Sociala avgifter, ekonomifakta
– Arbetsgivaravgift, ekonomifakta