Nu är det bevisat. Påståendet/föreställningen att kvinnor är fnissigare och flamsigare än män är genomfalskt.

Idag har P1 bytt ut Lanz mot ett par killar. Det man hör från radion låter som Lanz med bisittare, där man mörkat ner rösterna så att de ska låta som manliga. Exakt samma tramsighet alltså.

Män kan alltså vara precis lika flamsiga och fnittriga som kvinnor. Jag misstänker att de är lika bra på att skvallra också.

Det var en gång, ja för evigheter sedan, så länge sedan att endast de allra äldsta i landet fortfarande minns det, en stor bankkrasch. Den hände sig i USA 1929 men spred sig över hela världen. Som tur är, för oss som inte var med den gången, så skrev en man ner berättelsen om denna krasch. Det gjorde han redan 1954, men hans berättelse har sedan dess kommit ut i nyutgåvor många gånger, ja varje gång det har varit skakigt på finansmarknaden har hans berättelse efterfrågats – fast det kan man nästan inte tro idag.
Berättaren börjar med att tala om att krascher är ett återkommande fenomen i det kapitalistiska systemet ända sedan tulpankraschen i Holland 1637:

I Förenta Staterna uppträdde en spekulationsvåg var tjugonde eller trettionde år under 1800-talet.
………..
Varje gång marknaden får problem låter det likadant: ”Det ekonomiska läget är i grunden sunt” eller helt enkelt ”grunden är god”. Alla som får höra de orden bör ha klart för sig att något är galet.

Man tycker sig höra just detta just nu – vilket är illavarslande.

Det lustiga med den här berättaren är att han menar att kraschen i oktober 1929 inte kan skyllas på enstaka människor och ingen, påpekar han, organiserade spekulationsbubblan som föregick den: ”Båda var resultat av hundratusentals individers fria val och beslut”.

Det där tål att tänkas på. Om vår berättare har rätt och den amerikanska staten inte tvingade någon att spekulera (som fallet är med oss svenskar idag exempelvis), så innebär det i så fall att det fria valet från alla dessa spekulanter var helt i enlighet med liberalismens ideal. Det i sin tur innebär att många människors fria val inte automatiskt ställer allt till det bästa eller leder till det goda samhället och/eller till goda konsekvenser för majoriteten av människorna i ett samhälle (men det är kanske inte heller vad liberaler anser att frihet och valfrihet ska göra?).

I början av berättelsen om 1929 kan vi läsa att:

1927 började kurshöjningen på allvar………. uppgången gav ett intryck av stor pålitlighet.
……………..
I början av 1928 ändrade kursuppsvingen karaktär. …………
Den tid hade nu infunnit sig, som alltid i utpräglade spekulationsperioder, då folk inte längre ville veta hurudan verkligheten var. Istället sökte man ursäkter och förevändningar för att kunna fly till den nya fantasivärlden……..
…..började aktiekurserna stiga, inte med små, stadiga ökningar utan med stora belopp………..

Nu hände det sig att:

En del företag fattade följande beslut: Istället för att producera varor med den huvudvärk och de svårigheter det innebar, övergick man till att finansiera den växande spekulationen. Många fler företag började låna ut sina överskottsmedel till Wall Street.

Så börjar man så småningom ”segla iväg upp i det blå” och nu började fantasirika transaktioner ta form och investmentbolag bildades på löpande band, somliga av dessa inriktade sig på att sälja aktier till småfolket, som köpte dem för lånade pengar, men som skulle bli rikt på kuppen.

1929 var investmentbolagen redan medvetna om att de betraktades som allvetande, när det gällde aktieaffärer…….. Det var en guldålder för professorer.
……………
På hösten 1929 gjorde professor Fischer från Yale sitt odödliga uttalande: ”Aktiekurserna ser ut att ha nått en permanent högplatå”. Irving Fischer var den mest betydande amerikanska nationalekonomen.

Det fanns förstås varnande röster också, då när börskurserna steg upp i himlen och lånekarusellen hade nått enorma dimensioner.

Warburg var märkvärdigt förutseende. I mars anbefallde han en kraftfull centralbankspolitik och hävdade, att om de pågående exesserna i ”ohämmad spekulation” inte genast bringades till ett slut skulle ett katastrofalt sammanbrott till sist bli följden. Detta skulle vara olyckligt inte bara för spekulanterna utan även ”medföra en allmän, landsomfattande depression”.
Bara de mest välvilliga bland Wall Streets talesmän nöjde sig med att beskriva Warburg som föråldrad. En av dem menade att han försökte slå knock out på det amerikanska välståndet………
Efterhand som kurserna bara steg och steg och erinrade man sig Warburds varningar blott med en känsla av förakt.

Tja, vem bryr sig om gamla stofiler i nya tider. Dessutom fanns det ju folk som var med sin tid så sent som under sensommaren 1929:

Fischers egen slutsats var följande:”Vi kan möjligen få en nedgång i aktiekurserna men ingenting sådant som en krasch”.

Det hade alltså börjat hända konstiga saker på börsen, kurserna steg inte längre varje dag, istället föll de vissa dagar. Över tid sjönk de. Om det faktum att man började ana en konjunkturnedgång med avtagande produktion skriver vår berättare:

Orsak och verkan går från ekonomin till aktiemarknaden, aldrig omvänt. 1929 var den ekonomiska situationen i Förenta staterna bekymmersam och framtiden ingav oro. Till sist återspeglades detta med våldsam klarhet på Wall Street.
…..
Det var nödvändigt att så många kända män som möjligt upprepade så bestämt de kunde att någon depression inte vara att vänta. Så skedde även. De som medverkade i besvärjelserna förklarade, att aktiemarknaden bara var en krusning på vattenytan och att de verkliga elementen i ekonomin var produktionen, sysselsättningen och konsumtionen, som alla skulle förbli opåverkade.

Ja så fluktuerade aktiekurserna några veckor och massor av människor började förlora sina besparingar och dessutom förekom en hel del svindelaffärer i sammanhanget. Så till sist för att inte dra hela historien, som jag rekommenderar alla intresserade att läsa, så:

Kraschen mer eller mindre förintade hundratusentals amerikaners förmögenheter. Men för mer prominenta personer var det värsta att deras rykte fördärvades. I sådana kretsar sjönk anseendet för klokhet, framsynthet och olyckligtvis även för vanlig hederlighet snabbt.
…………
Ekonomiprofessorerna i Harvard slutade göra prognoser och blev återigen en samling anspråkslösa män.
Professor Irving Fischer försökte på alla sätt förklara, varför han hade begått ett misstag. I början av november 1929 framhöll han, att det hela (spekulationen) hade varit irrationellt och därför inte kunnat förutses.

Avslutningsvis konstaterar vår berättare att ”Efter den Stora Kraschen kom den Stora Depressionen, som med skiftande styrka varade i 10 år”.

Läsaren av boken, Den stora börskraschen, av John Kenneth Galbraith (ursprungl. 1955, ur svensk upplaga fr 1997), får i de avslutande avsnitten läsa om hur man först gjorde allt fel för att försöka komma tillrätta med konsekvenserna av den Stora Kraschen, nämligen genom att bestämma ett budgettak, måna mest om att undvika inflation, dra ner på offentliga utgifter och sänka skatterna, för de rikaste. Det låter bekant på något sätt.

Eftersom man misslyckades med att förhindra den Stora Depressionen på det här sättet får vi väl anta att det inte var liberalism eller nyliberalism som dikterade åtgärdernas innehåll. Liberalismen kan ju aldrig misslyckas. Det kan inga utopier eller religioner.

Länk:
– Betalningssystemet havererade, DN

Idag ber Aftonbladet om ursäkt, för att man skrämt upp hela svenska befolkningen vad gäller bankgarantin. Man lyckades alltså igår vända upp och ner på allting och förklara att alla konton som verkligen omfattades av insättargarantin inte omfattades och tvärtom.

Det måste ha varit tidernas mediablunder. Här arbetar alla ansvariga som ivriga bävrar för att panik inte ska utbryta och för att folk inte ska rusa till sina banker och ta ut vad de har innestånde eftersom en sådan panik verkligen skulle skapa en superkris, en kris som inte bara handlar om att bankerna får pengabrist utan som slår mycket allvarligt mot alla människor (utom förstås mot de superrika – som vanligt). Så gör Aftonbladet vad man kan för att skapa just panik.

”Lita inte på bankerna”, kunde vi läsa i Aftonbladet igår, och det har vi redan fattat, och nu vet vi att man definitivt inte ska lita på Aftonbladet – heller.

Tidigare inlägg om krisen på Motvallsbloggen:
– Nu tycks det dra ihop sig igen – till djup ekonomisk kris, 3/3 2008
– Bolånekrisen i USA och den osynliga handen, 14/7 2008
– Bankkrascher och kompetenta VD:ar, 18/ 9 2008
– Vi vanliga dödliga har inte märkt av krisen än – men det kommer vi att göra framöver, 30/9 2008

Fler bloggar om krisen:
– ”Nyliberalismen skadar kapitalismen”, Ekonomikommentarer 1/10 2008
– Utanför förståelseramen, Ali Esbati”
– Krisen och tryggheten, Ett Hjärta RÖTT
– Nyliberalismens kris, den egalitära revolutionen och evolutionen av mänsligt samarbete, BIOLOGY & POLITICS
– Har vi tur har vi otur”, Lasses blogg

Jag hann inte fram till avstängningsknappen snabbt nog så jag tvingades höra Lanz i radion mena att hon kompenserar sin ekonomiska stress med att koncentrera sig på det krispaket hon har i underlivet, ”fniss, fniss, fniss, fnitter, fnitter, flams, flams”.
Undrar allvarligt vad människan går på för uppåttjack.

De konservativa är sanna nyliberaler och röstade alltså nej, i representanthuset nu i kväll, till ”Bushs” krispaket . De ska dessutom inte rösta igen förrän på torsdag. Undrar om de förstår vad de gör?

Under tiden rasar banker och finansinstitut ihop, både i USA och i Europa och på löpande band, kurserna på börserna rasar och paniken har väl i stort sett redan brutit ut. Därmed kan vi högst sannolikt se fram emot en depression som i värsta fall överträffar 30-talets.

När bankerna sitter i den sits man nu sitter i börjar de vägra låna ut pengar. Företag kan inte låna för att klara sina leveranser eller för att investera, människor blir av med sina arbeten, konsumtionen rasar och ännu fler tvingas slå igen etc. etc. Bankerna börjar dessutom kräva in lån de har uteliggande och det kan leda till att en hel del svenskar tvingas lämna sina hem men stå kvar med skulder som de inte får täckta av försäljningen, som var fallet vid vår inhemska bankkris i början av 90-talet.

Härhemma har den borgerliga regeringen bäddat för den verkliga tragedin för alla dem som förlorar sina jobb och säkert också för pensionärerna.

Vi som kan vår 1900-talshistoria och som var med när vi hade våra bankkrascher i början av 90-talet, och den borgerliga regeringen lyckades skapa oss en alldeles egen depression i Sverige, börjar drömma mardrömmar.

Jag måste erkänna att jag blir livrädd för vad som väntar oss i värsta fall, men även för vad som kan vänta oss i bästa fall. För en sak är klar, vi har inte börjat se konsekvenserna ens. Dem ser vi inte förrän bankkrascherna börjar slå mot oss vanliga människor, och det gör de med eftersläpning.

Snart kommer det empiriska testet på Naomi Kleins tes att politiker och de ekonomiska eliterna använder kriser för att omfördela resurser och makt från vanligt folk till sig själva. Det gjorde de i Sverige förra gången, tror någon att det blir annorlunda den här gången?

Länk:
Dagens industri

Tillägg 30/9 kl. 03.00
– Vadå? Gamling, gå och dra något gammalt över dig, du begriper ju ingenting av den nya tiden”
Krasch – boom – splash
– Mamma!!! Pappa!!! Mormor!!! Morfar!!! HJÄÄÄÄLP!!

Så har då alliansen lagt fram förslaget (jag har väntat på det) om att man ska kunna få F-skattesedel även om man inte har mer än en uppdragsgivare. Det, sade Maud Olofsson i radion, är speciellt bra för kvinnorna, ex de inom offentlig sektor som kanske vill knoppa av och bli sina egna.

Så omstänksamt det låter men tala om ormtunga. Maken till lögnaktighet har jag inte hört sedan pensionsåldern höjdes (av den socialdemokratiska regeringen) och höjningen presenterades som en frivillighetsreform. De som ville skulle få arbeta till 67. Få protesterade för få insåg att förändringen i realiteten innebar dels en höjning av pensionsåldern, dels en sänkning av pensionen för alla dem som ville eller behövde gå med pension vid 65.

Hittills har det inte varit möjligt att få F-skattesedel om man bara har en uppdragsgivare och den lagen handlar om omtanke om de anställdas, arbetssäljarnas trygghet men det ska bli ändring på detta alltså.

Nu lovar alltså Maud Olofosson att den här reformen ska bli så bra för kvinnorna för att de kan starta eget även om de bara har en uppdragsgivare. I verkligheten är detta en lagändring som möjliggör för arbetsköpare att anställa enbart ”egna företagare”: ”Du får inte jobbet om du inte skaffar F-skattesedel först”. Därmed slipper arbetsköparna allt ansvar för dem som de köper arbete av, som de anställer alltså. Inget kollektivavtal kan slutas, facket är inte till för egna företagare. Ingen anställningstrygghet gäller för egna företagare, inga försäkringar från arbetsgivarens sida, ingen sjuklön, inga uppsägningstider etc, etc. Dessutom kan man pressa lönerna hur mycket som helst, precis som de stora företagen gör med sina underleverantörer redan.

För egna företagare behöver arbetsköparen inte betala arbetsgivaravgift.

Stilig reform och så efterlängtad – av SN men ett lite helvete för dem som måste arbeta åt andra.

Och det verkar vara helt tyst om konsekvenserna av denna lag, som i grunden är rent förfärlig för alla dem som kommer att tvingas att bli ”egna företagare”.

Detta är ytterligare en åtgärd för att knäcka facken och försämra för vanliga löntagare. När denna lag gått igenom är det de stora företagen som bestämmer om/när facken och alla arbetssäljare ska knäckas definitivt.

Så här skriver SR:

Näringsminister Maud Olofsson säger att regeringens förslag betonar att det måste finnas en överenskommelse mellan den som köper och den som säljer en produkt eller tjänst, att man är uppdragsgivare och uppdragstagare, för att få en F-skattsedel.
– Nu gör vi det enklare och i större utsträckning utgår vi i från vad parterna kommer överens om, det vill säga mellan den som köper tjänsten och den som säljer tjänsten

Visst, allting blir så fritt och bra, och det vet ju alla att alla vi som inte har förmögenheter, eller riktiga och bärkraftiga företag, alltid har friheten att välja mellan svältdöden och att tiga och slita på arbetsköparnas villkor. Sådana här överenskommelser handlar ju alltid om lika fria människors överenskommelser på lika villkor.

PROTESTERA –

Länk:
Förslag på förenkling att få F-skattesedel, SR

Tillägg 6/ 10:
OK, ytterst få blir speciellt upprörda över det som skrivs ovan.
I ett demokratiskt land får folk den regering och de lagar man förtjänar :-(.

Tack Ali Esbati för videon

– Kunder flyr från Swedbank, Dagens Industri
– Styrelseordförande: ”Swedbank är utsatt för ryktesspridning”, Dagens Industri
– Analyschefen: Ingen risk alls att ha pengarna i Swedbank, Dagens Industri

Eftersom allting, både härhemma i Sverige och ute i världen är så eländigt just nu, orkar jag för närvarande inte skriva på bloggen. Det finns gränser även för hur mycket jag orkar gnälla över tillståndet i världen. Just nu lyssnar jag knappast ens på nyheterna.

Lyssnade dock på intervjun med Anders Borg i lördags, och fick bl.a. veta att han hade mött Jesus. Ja han hade inte valt kyrka än, men han gillade det kristna kärleksbudet – det var väl en glad nyhet – för en gångs skull. Detta lyckliga möte fick förstås inget mer iögonfallande genomslag i budgeten, om man inte ska se de där sänkta A-kasseavgifterna som en kristen kärleksakt förstås, nu inför den stundande ekonomiska katastrofen. Som sådan är akten dock lite klen tycker man. Men Jesus hade kanske inte så mycket kärlek kvar att dela ut till den behövande Anders Borg.

Undrar förresten om det var Carl Rove som i somras talade om för Borg att det är lämpligt för politiska toppkandidater att vara troende kristna (jag gissar att Borg kandiderar till posten som näste moderatledare)? Även Hilary Clinton mötte ju Jesus under sitt kampanjande, så det tycks vara vanligt att amerikanska spin doctors, som ju numer styr även våra svenska valrörelser, hyser åsikten att politiker måste säga sig vara kristna om de ska ha framgång hos väljarna – fast Hilary hjälpte det ju inte förstås så någon helt säker vinnarstrategi verkar det inte vara. Möjligen inser Borg detta så att det var därför han inte lät så helt övertygande när han kom ut med sin nyligen timade frälsning.

Hur som helst, apropå rubriken, som inte kom bort helt även om det kanske verkade så i början här, så åker jag snålskjuts på en annan bloggare i den saken och rekommenderar läsning om Carl Bildt på Vindskupan. Rubriken är När Carl Bildt blev neokonservativ. Bra och läsvärt inlägg av Klas Sandberg, som vanligt.

Fokus har en mycket intressant genomgång av förspelet till riksdagsbeslutet om FRA-lagen. Om Fokus har rätt så handlar det inte, som man ibland misstänkt, om krav från USA, utan om önskemål från försvarsdepartementets tjänstemän, och om ett förslag om kabelspaning som socialdemokraterna hade skrotat när de satt i regeringsställning.

Det skulle alltså bli en borgerlig regering som beslutade att i stort sett avskaffa all integritet för medborgarna i Sverige och förvandla landet till ett nytt Stasi-land. Frågan är om den ens begrep vad det var den bestämde sig för att besluta i riksdagen.

Riv upp FRA-lagen!

Kuranz har i tre inlägg (hittills) lagt förslag om en ny liberal regering efter en regeringsombildning:

Idrottsminister: Mats Hinze.
Integrationsminister: Mauricio Rojas.
Socialminister: Mattias Svensson.
Småföretagsminister: Fredrick Federley.
Civilminister: Alf Enerström.
Kyrkominister: Per Gudmundson.
Kulturminister: Johan Staël von Holstein.
Finansminister: S R Larson.
Informationsminister: Johan Norberg.

Med tanke på den ministergrupp vi har så är väl det här inget dåligt förslag. Nu ser jag med spänning fram emot hans förslag till ny statsminister, fast en sådan föreslår han kanske inte, eftersom en regeringsombildning görs just av statsministern.

Läs Kurranz motveringar (länkar nedan). De är mycket väl genomtänkta :-).

Länkar:
– Regeringsombildning, del I, Kuranz blogg
– Regeringsombildning, del II, Kuranz blogg
– Regeringsombildning, del III, Kuranz blogg