Läser i GP att värdet på börsbolagens bonusprogram har fördubblats på bara några år – till 100 miljarder.

Högst betald i Västsverige är Volvos VD Leif Eriksson som inkasserar den nätta summan av 18,9 miljoner på ett år. Jag undrar sååå, vad gör han med alla sina pengar? Badar i dem som Joakim von Anka?

Dessutom kan jag inte låta bli att undra hur många timmar det går på Leif Johanssons dygn och om han inte sover en enda minut? För ingen kan ju göra sig förtjänt av så mycket pengar ens på en arbetstid som är dubbelt så lång som en normal sådan och alla måste ju sova några timmar varje dygn i alla fall.

Förr sade man att det inte spelade någon roll om de högst betalda cheferna delade med sig till samhället, för det blev så små summor i alla fall, eftersom de var så få, så det skulle inte göra någon skillnad. Men 100 miljarder, det är pengar som går att göra en hel del med även i en statsbudget. Bara att räkna ut hur många fler man kunde anställa i offentlig sektor, inom vården, skolan eller omsorgen, för de där pengarna. Det är några stycken – som kunde slippa gå arbetslösa och slippa bli sparkade på och bespottade.

Länk:
– 100 miljarder i bonusar, GP
– Västsvenska lönetoppen, GP

Tillägg 26/8 07. kl 17.05:
Bara som en jämförelse: År 2005 var den totala kostnaden för grundskolan 71 miljarder och för gymnasiet 28,65 miljarder.

Länkar:
– Utgifter för grundskolan, Skolverket
– Utgifter för gymnasiet, Skolverket

På den första länken nedan, till en video på YouTube, ser vi Bush, förr och idag, och hur en läkare diagnosticerar honom som predement.

1: Bush 10 Years ago, YouTube:

Den här är också talande:

2: Great Moments In Presidential Speeches Compilation

Läkaren kan förstås ha rätt, även om Bush fortfarande, statistiskt sett, är lite väl ung för att visa tecken på predemens, så förekommer det ju att även yngre människor drabbas, exempelvis av Alzheimers. Jag finner emellertid en helt annan förklaring, som ingen annan kommer att föreslå, mer sannolik, nämligen att han lider av skador förorsakade av läkarförskrivna lugnande och/eller antidepressiva preparat. Det är inte ovanligt att människor som får läkarhjälp, för att komma över sin alkoholism (ja även ibland de som ska hjälpas att sluta röka), blir satta på andtidepressiva (SSRI) eller bensopreparat. För somliga av dessa människor blir detta inkörsporten till ett multimedicinerande med flera olika lugnande och antidepressiva preparat och med allt högre doser av preparaten.

Därför kan det vara intressant att jämföra de här filmerna med Bush förr och nu, med några videos med Elvis, som blev gravt läkemedelsberoende med åren, en från början av hans karriär och en som spelades in en kort tid före hans död. Först inspelningen av den nergångne Elvis:

3: Elvis forgets the words, YouTube:
eller här, Elvis Presley – The Last Concert

Så jämför vi med en film med Elvis 1962, 15 år tidigare alltså:

4: Elvis Presley – Return To Sender

För den som kan sin 1900-talshistoria är det här ett skrämmande perspektiv.

Not: Om Elvis och hans läkemedelsberoende skrev jag det här inlägget nedan.

Tillägg kl. 16.10
Läser just i veckans ETC att amerikanska psykiatriskolade (som tidningen skriver) personer medverkat vid tortyr i Guantanamo och i Abu Ghraib. Det amerikanska förbundet för psykologer ville därför förbjuda sina medlemmar att närvara vid utövandet av tortyr. Förslaget röstades ner. Däremot enades man om att rekommendera att psykologer som närvarade vid sådana tillfällen skulle förrsöka stoppa tortyren och anmäla den till närmaste högre befäl.

För oss som varit med några år förvånar inte uppgiften om att amerikanska psykiatriker närvarat vid sådana här tillfällen, då det var väl känt, för oss som följde med i den internationella politiken i slutet av 60-talet och under 70-talet, att amerikanska läkare och psykiatriker deltog vid tortyr i de sydamerikanska fasciststyrda staterna. i Argentina exempelvis, och att amerikanska tortyrexperter lärde sydamerikaner hur de skulle tortera sina fångar så att det inte syntes utanpå dem att de torterats, när eller om de senare visades upp för allmänheten.

Frågan är om inte psykiatrikerkåren borde utnämnas till den fjärde statsmakten då dennas makt över många människor är rent osannolikt stor.

Länk:
– Psykologer i protest mot tortyr, ETC

OBS: Det är livsfarligt att sluta abrupt med lugnande och antidepressiva preparat. De måste sättas ut mycket, mycket långsamt och över mycket lång tid. Försöker du sluta, tro inte på läkaren om han säger att det går på några veckor.

Jag har länge undrat hur det står till med Bo Rothstein. På DN-debatt menar han att Uppsala universitet bör fråntas sin universitetsstatus. Skälet är att ett par professorer i matematik tydligen fått silkessnöret, eller i varje fall hotats med att få det, för att de inte varit chefen till lags, samt att Eva Lundgren fick upprättelse och inte sparkades ut från universitetet.

Jag har hittills inte orkat skriva något om Rothsteins ofta fullkomligt huvudlösa artiklar i massmedia, eller velat skriva vad jag anser om Göteborgs universitet, men nu kan jag inte låta bli längre för med den här debattartikeln tar han priset.

Ska man ta Bo Rothstein på allvar här borde man degradera Göteborgs universitet, och på ungefär samma grunder som dem han drar för sitt krav på degradering av Uppsala universitet.

Jag känner inte Bo Rothstein och vet inte hur han agerar på sin institution, men jag har sett en del av andra institutioner vid Göteborgs universitet – inifrån, och vad jag sett där är inte bättre än vad Rothstein drar fram som graverande för Uppsala universitets del. Han skriver ex:

På ett universitet kan ingen chef beordra en forskare att hävda en ståndpunkt som denne själv inte anser sann. Det centrala bakom denna princip är att kunskapssökande skall stå fritt från politiska, ideologiska, ekonomiska, religiösa eller andra liknande makters påverkansförsök

Jodå Bo Rothstein, det kan visst hända, och det händer ständigt, även vid Göteborgs universitet, fast sätten att tvinga, eller pressa doktorander och andra underlydande att göra just det oftast är ganska subtila, men även rätt grova ibland.

Rothstein verkar besatt av Eva Lundgren
Sedan undrar jag var Bo Rothstein har gjort av sin forskaretik. Han har helt klart inte läst de arbeten av Eva Lundgren (m. många fl.) som han så envetet och benhårt kritiserar. En forskare som är någotsånär seriös yttrar sig inte om en undersökning som han inte har läst. Att han inte gjort det visar följande passus om vad som står i Slagen Dam:

Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd.

Författarna till Slagen Dam har nämligen inte påstått det Rothstein här antyder att de påstår. Alltså kan jag bara sluta mig till att han inte har läst rapporten, för jag får väl i alla fall anta att han kan läsa och förstå en samhällsvetenskaplig forskarrapport om han försöker.

Eftersom rapporten handlar om allt våld som de i rapporten tillfrågade kvinnorna säger att de har utsatts för, inklusive om mildare våld som knuffar, hot och sexuella trakasserier, så kommer totalsifforna förstås att bli höga. Själv anser jag mig aldrig ha varit allvarligt utsatt för något våld, men med det våldsbegrepp som används i undersökningen, så visst har jag blivit sexuellt trakasserad, visst har jag hotats av män, om än inte allvarligt – i min ungdom. Räknar man in allt sådant i begreppet ”våld”, då får man höga siffror. Däremot påstår inte forskarna att så många som 45% av kvinnorna har utsatts för grovt våld, alltså det som vi vanligen menar när vi talar om kvinnomisshandel. Där kommer de fram till en siffra som bara obetydligt skiljer sig från den officiella siffran, som, vad jag förstår, grundar sig på polisanmälningar.

Ska forskare inte rapportera det som respondenter svarar i en enkätundersökning?
Här har ett antal forskare, Eva Lundgren var som sagt bara en av dem, lagt upp en stor enkätundersökning och ställt 115 frågor om olika typer och grader av våld till 10.000 kvinnor, varav de fick in omkring 7.000 svar. På dessa svar har de sedan gjort statistik över hur många kvinnor som utsatts för vilken typ av allt det de inkluderar i sitt våldsbegrepp. Vad menar nu Rothstein? Att c:a 6.800 av dessa kvinnor blåljög? Det säger i så fall mer om Rothsteins kvinnosyn än om undersökningen.

Alltså undrar jag, vad gör han själv om eller när han gör enkätundersökningar, friserar svaren för att han inte tycker om dem, inte vill att de ska se ut som de gör, eller för att han anser att respondenterna ljuger? I så fall är det definitivt dags att frånta Göteborgs universitet dess universitetsstatus. Så får och kan ingen forskare göra och har man forskare som gör på det sättet då ska man inte kalla sig universitet – även enligt Rothsteins egen åsikt dessutom. Och ingen har hävdat eller påvisat att alla de forskare som var inblandade i undersökningen Slagen dam, eller statisiska centralbyrån, fejkade svaren.

Göteborgs universitet inte bättre än Uppsala universitet
Nu ska jag inte föreslå att Göteborgs universitet fråntas sin universitetsstatus, utan bara hävda att Göteborgs universitet inte är ett dugg bättre än Uppsala universitet, om man synar det lite i sömmarna. Det har förekommit en hel del otillbörliga saker där. En del av dem har vi läst om i massmedia. Dessutom har jag själv sett åtskilligt av sådant som man borde slippa se vid ett universitet, på den tiden jag doktorerade och arbetade där.

Jag har sett hur forskarstuderande antagits på politiska meriter eller på lägre meriter bara för att de är kompisar till professorn. Jag har sett hur professorer försökt stoppa begåvade doktorander för att de inte haft den rätta politiska färgen. Jag har sett hur män lyckats skaffa sig docentkompetenser utan att ha gjort det som krävs för att få en sådan. Jag har sett hur professorer ljuger om doktorander och anställda, för att frånta dem tjänster. Jag har sett hur kvinnor sextrakasserats. Jag har sett hur man manipulerar regler och gått runt sådana, för att bara nämna lite av det jag vet om Göteborgs universitet.

Vad jag sett är emellertid preskriberat vid det här laget eftersom jag lämnade universitetet för tio år sedan, men av deras vittnesmål att döma, som jag fortfarande har kontakt med och som är kvar vid universitetet i Göteborg, är det inte bättre idag.

Alla akademiker vet dessutom att universiteten inte enbart är de högsäten för kunskapssökande, som de allra flesta av dem vill låtsas att de är, utan lika mycket ställen för intriger, rufflande, ryggkliande och ojusta konkurrensmetoder. Så vore jag Bo Rothstein skulle jag inte ta munnen så full.

Tillägg 23/8 07, kl. 21.00
Har just fått en mejl från en mycket initierad person som vill påpeka att Eva Lundgren aldrig har sagt, jag citerar Rothstein, ”att 100-tals barn i Sverige ritualmördats i sexuella orgier,”. Hon sade att hon hade intervjuat 100 personer om rituella övergrepp, vilket, som min informant påpekar, är en helt annan sak. Så inte heller detta har Bo Rothstein fått rätt.
Det som idag sägs om Eva Lundgren börjar alltmer likna vandringssägner, eller det som blir resultatet av viskningsleken. Lögnerna har börjat leva sina egna liv och en av dem som gett dessa lögner liv är just Bo Rothstein. Konstigt att ingen synar hans kort eller kommer de som gör det inte fram i massmedia kanske?

Jag tycker dessutom att det börjar bli dags för Göteborgs universitet att syna Rotsteins vetenskapliga hederlighet alternativt noggrannhet. Universitet bör ju se till att deras forskare lever upp till i alla fall ett minimum av både hederlighet och noggrannhet i sina uttalanden om andra forskare och deras forskning.

Länkar
– ”Uppsala universitet måste läggas ned”, B Rothstein, DN
– Kräver att Uppsala universitet läggs ner, SvD
– Slagen Dam

Tillägg 24/8 07, kl. 23.50:
Ser nu att Jenny Westerstrand, en av dem som var med i undersökningen ”Slagen dam”, har skrivit klargörande om saken på sin blogg. Här är en länk till hennes blogg:
– Goa gubbars högskola on crazy repeat, J Westerstrand,

Läs också vad jag skriver om ”fallet Eva Lundgren” på dessa inlägg (i datumordning)
– Så har Eva Lundgrens forskning “utvärderats”, 18/12 2005
– Vad vetenskap är eller inte är, 19/12 2005
– Slagen dam – en helt annan historia än massmedia ger intryck av, 21/12 2005
– Nu har jag läst Slagen dam av Eva Lundgren m.fl. 28/12 2005
– Om utvärderingen av Slagen dam, 19/1 2006

Så var det då återigen dags att ha radiofri tid mellan tre och kvart i fyra. Dessvärre glömmer jag sedan att sätta på radion när det börjar gå att lyssna till den igen.
Dock har man flyttat tillbaka Naturmorgon till P1, ett steg i rätt rikning. Bara att hoppas att man också flyttar flamsmoster Lantz tillbaka till den kanal där hon tydligen uppskattades.

Jag tycker att Lars Vilks är en otroligt smaklös person som inte är värd annat än förakt. Varför ritar han inte Kristus, med törnekrona och rinnande blod i ansiktet, som rondellhund? Det vore väl smaskigt. Då behöver han inte ens skriva på bilden vem den föreställer.

Jag är ateist och lider inte av någon överdriven benägenhet att ta mer än normal mänsklig hänsyn till troende kristna, i Sverige eller annorstädes. Likafullt skulle jag inte kunna förmå mig att teckna en bild med Jesus som rondellhund, eller som rondellsvin exempelvis och inte heller nidbilder av Muhammed.

Skulle jag träffa på en teckning med Jesus som rondellhund, eller som svin kanske, på en konstutställning eller allmän plats i ett icke-kristet land som jag besökte eller bodde i, så skulle jag utan tvivel uppfatta teckningen som en spottloska i ansiktet även på mig, anse att den är gjord som en förolämpning mot den kultur jag tillhör och därmed även mot mig. Nu skulle jag inte träffa på en sådan i ett muslimskt land dock, bl.a. eftersom muslimer betraktar Jesus som en stor profet, fast inte lika stor Muhammed.

Frågan är alltså varför det är så viktigt att få bespotta muslimer? Det finns ingen annan anledning än att man vill såra dem, förhåna dem och kanske för att man vill skapa allvarliga motsättningar mellan infödda svenskar och muslimer, och alla dessa möjliga skäl är mer än klandervärda.

Att försvara Vilks tilltag, genom att göra om hela saken till en fråga om yttrandefrihet, är ingenting annat än ett förtäckt försvar för förhånande av muslimer. Tryckfrihet, och yttrandefrihet, ger inte vem som helst rätten att ställa ut vilken smaklöshet som helst på vilket konstevenemang som helst, lika lite som dessa friheter garanterar vem som helst att få in en debattartikel i DN.

Så var har det s.k. intellektuella etablissemanget sin tankeförmåga? Har detta ingen sådan kanske? Har de rätt som menar att den här gruppen i alla tider i huvudsak har sysslat med att legitimera makten i det samhälle där dessa s.k intellektuella verkar?

Länkar:
– Muslimer ställer ut Muhammedbilderna, DN
– Muhammedhundar blir riksdagsfråga, DN
– Dialog med Vilks viktigast, SvD
– Fp vill se samarbete vid hot, SvD
– Samma skräck då som nu, O Larsmo i AB
– Vilks hundteckningar plockar enkla poänger, SvD, 21/8

Läs även mitt tidigare inlägg om de här teckningarna av Vilks, där jag mer utförligt diskuterar min syn på saken. Inlägget ifråga finner man här:
– Om den försåtliga antiislamismen. Motvallsbloggen 15/8, 07

…det var helt förutsägbart att sd skulle gå framåt och partiet kommer sannolikt att få ännu starkare stöd ju mer av alliansens politik vi får se.

Många människor blev lämnade utanför, först genom den politik som den förra borgerliga regeringen förde, den som slog ut 60.000 småföretage och som förorsakade den värsta arbetslöshet vi sett sedan 30-talet. Senare fortsatte socialdemokraterna samma politik som de borgerliga, med utsparkandet av massor av människor från arbetsmarknaden genom nedskärningar i den offentliga sektorn. De uppmuntrade också, och blåste under gnället på de arbetslösa och de utslagna och fortsatte att jaga dessa med blåslampa, ja de intensifierade till all olycka den jakten. Alliansen fortsätter nu bara samma politik i tangentens riktning. Nu börjar många människor förstå att det inte blir bättre med alliansen, som de lovades och hoppades, snarare sämre. De är precis i sådana lägen, när man inte ser några alternativ, när det politiska etablissemanget har tagit risken ur demokratin, som missnöjespartier av sd:s typ appellerar till allt fler människor och kom ihåg att det handlar om marginalväljare, inte om de stora väljarskarorna, som nog inte kommer att dras till sd i första taget.

Vad många av dem som kommer att rösta på sd vid nästa val inte inser, är att de därmed i själva verket bidrar till att möjliggöra ett fortsatt alliansstyre, som trots allt enbart värnar om de rikaste och mest välbärgade och på ett betydligt mer skamlöst sätt än socialdemokraterna. Om sd, som är ett klart borgerligt parti, kommer in i riksdagen så kommer partiet att stödja alliansen, inte socialdemokraterna.

Jag tror inte att alliansen sitter kvar nästa mandatperiod av egen kraft, men den kan mycket väl komma att sitta även nästa period med stöd i riksdagen av just sd. De borgerliga behöver därför inte frukta detta parti, lika lite som de behövde frukta ny demokrati, som utgjorde stödpatrull för den förra borgerliga regeringen. Därför kommer den förstås inte att vidta någon av de åtgärder som krävs för att rycka undan mattan under sd. Frågan är om socialdemokraterna är beredda att göra det. Den frågan tror jag kommer att avgöra nästa val.

Länkar:
– Alliansen knappar in på oppositionen, DN
– Alliansen tar in på vänsterblocket, SvD
– Konsten att hjälpa in sd, ett rasistiskt parti, i riksdagen, Motvallsbloggen 20/4 07

Såg filmen om Elvis Presley, del 2, igår kväll, den som sänts med anledning av att det är 30 år sedan han gick bort. Det är förunderligt hur olika man uppfattar en berättelse beroende på vilka referansramar man har. Jag har sett de här två avsnitten tidigare, för flera år sedan. Den förra gången såg jag inte alls samma sak som jag såg den här gången, efter att jag satt mig in i hur läkemedelsberoende kan drabba många av dem som börjar äta sömnmedel, lugnande och antidepressiva medel.

När Elvis dog gick det rykten om att han knarkat ihjäl sig och levt ett omoraliskt och utsvävande liv och det talades en hel del om hur han drogat ner sig under sina sista levnadsår. Detta för tankarna till vanligt illegalt knarkande. Det var tydligen inte detta det handlade om i Elvis fall.

Elvis var läkemedelsberoende
I filmen fick tittarna följa Elvis från de första stegen på scenen till rockhimlen. Så berättade Priscilla Presley, hans fd fru, om hur han alltid tagit sömnmedel för att kunna somna, och andra medel för att vakna. ”Han tog bara medel som läkaren skrev ut till honom”, berättade hon, han var helt emot gatunarkotikan, och därför ansåg han inte själv att han var drogberoende.

Vi känner igen det här: ”Det kan ju inte vara farligt att ta mediciner som läkaren skriver ut åt mig”. Dessutom är det ett faktum att många som är beroende, av läkemedel, av narkotika eller av alkohol ofta förnekar sitt beroende, förtränger det och absolut inte vill höra talas om att de är beroende. Många börjar istället föreställa sig att de lider av alla möjliga och omöjliga andra sjukdomar, att de kroppsliga symtom, biverkningar de drabbas av och upplever inte alls har med deras ”mediciner” (eller andra droger de tar) att göra, och läkarna envisas med att endera inte hitta några sjukdomar alls hos dem, eller med att börja betrakta dem som utbrända och/eller psykotiska – med utskrivning av fler lugnande medel som resultat.

Vad jag såg i filmen den här gången var alltså inte i första hand en kille som slet ut sig och brände sitt ljus i båda ändarna genom att missköta sig utan jag såg ännu ett offer för läkemedelsindustrins drogförsäljning och läkarnas villiga medverkan i denna industris förstörande och förgörande men ofantligt inkomstbringande verksamhet.

I slutet av filmen, berättade Priscilla, dels hur Elvis blev alltmer lynnig och oberäknelig, en vanlig effekt av sådana här medel, som kommer med tiden. Hon talade också om hur förtvivlad Elvis var över sin plufsighet och sin svällande mage. Jo, att många tenderar att svälla upp på de här medlen, bli tjocka och plufsiga av dem, är väl känt. Det är en vanlig biverkan av bensodiazepiner. Det var ingen vacker Elvis man såg i de sista scenerna i filmen. Det var den Elvis som (om inte direkt så indirekt och via andra scenartisters öden) fått ett antal kända skådespelare att gå med i Scientologerna, organisationen som bl.a. tjänar pengar på att vara läkemedelsindustrins och psykiatrins svurna fiende. Inom Scientologorganisationen har scenartister och skådespelare fått hjälp att komma över sina drogberoenden, som jag skrivit om tidigare, beroenden av medel som de en gång ställts på av läkare, medel som de tagit då de stressats av managers och krävande filmproducenter, som tydligen kan fungera som rena slavdrivare.

Det börjar ofta med just sömnmedel, svårt att varva ner och somna, och eftersom sådana preparat är beroendeskapande och ofta leder till rastlöshet, kan förorsaka odefinierbara smärtor och andra obehagliga lidanden så småningom, så börjar många, efter en längre eller kortare tid på sömnmedel, att också ta lugnande medel, mot sin oro och ångest, eller idag antidpressiva (SSRI) och också värktabletter. När/om inte detta hjälper, får de mer och starkare droger av sina läkare och om de då blir sämre och ännu sämre av preparaten de äter, som somliga blir, blir det elchocker till slut (antalet sådana ökar i Sverige idag).

När man sedan beskriver de här döda stjärnornas öden framstår de som ansvarslösa knarkare rätt och slätt, trots att många av dem bara stoppat i sig det som läkarna har gett dem. Vi har en hel rad av dem, Judy Garland och Marilyn Monroe, för att bara nämna några av de mer namnkunniga som gick den vägen före Elvis.

Läkarkåren tar inget ansvar
Och läkarkåren vägrar att ta något ansvar. Blir människor beroende av de läkemedel läkarna skriver ut så är det alltid människornas eget fel. Då tvår läkarna sina händer och börjar kalla patienterna inte läkemedelsberoende utan ”läkemedelsmissbrukare”. Det vill säga, en massa människor som, sig själva ovetandes, börjar äta läkarförskrivna vanebildande narkotiska preparat görs sedan själva ansvariga för att de just blivit beroende. Så fortsätter läkarna att, med receptblocken i handen, lura in fler och fler människor i samma fälla. En del av läkarna betalas bra för detta av läkemedelsbolagen. Det heter i sådana fall att de får betalt för ”kliniska prövningar”, för forskning alltså, vilket tydligen kan ge uppåt 10.000/patient, eller mer, som de ordinerar dessa piller och rapporterar till läkemedelsbolaget om och så vägrar massor av dem att tro på patienternas beskrivningar av biverkningar. Det är ju klart, de tjänar bra på att inte tro på patienterna.

Elvis och Scientologin
För att få mer kött på benen googlade jag om Elvis och droger, och mycket riktigt, han obducerades och man fann otaliga läkemedel i hans kropp. Läkaren som hade förskrivit honom massor av sådana här preparat åtalades tom. Sannolikt dog Elvis för att hans hjärta inte klarade denna mängd av själsdödare. Problemen med sådana här preparat, som människor inte sällan börjar äta utan att förstå vad det är för sorts medel läkaren skriver ut till dem, är gigantiska, men de föreslås exempelvis aldrig ligga bakom några fall av långtissjukskrivningar.

Detta läser man om Elvis på en av de sidor jag plöjde igenom igår kväll:

According to some close friends, Elvis even decided on the spur of the moment to give Scientology a try. It didn’t go well.

One day, in L.A., we got in the limousine and went down to the Scientology center on Sunset, and Elvis went in and talked to them. We waited in the car, but apparently they started doing all these charts and crap for him. Elvis came out and said ”Fuck those people! There’s no way I’ll ever get involved with that son-of-a-bitchin’ group. All they want is my money.”

Of course, both his ex-wife Priscilla and their daughter Lisa Marie ultimately wound up belonging to the cult. In September 2002, Priscilla lamented that Elvis hadn’t joined: ”I wish that he knew what Scientology was before he died.” She added that it could have ”helped Elvis a lot” with his drug problem. Maybe yes, maybe no.
(Källa på nätet)

Han hade ju helt rätt och visade en god förmåga till tänkande och insikt, men denna klarsyn var dessvärre bara partiell och den kostade honom sannolikt hans liv, förorsakade hans alldeles för tidiga död. Man kan alltså inte förvånas över att hans fd. fru och dotter blev scientologer eller att alltfler av de stora stjärnorna, John Travolta, Tom Cruise, Kirsti Alley m.fl. blir det, eller fördöma dem för detta. Kanske tycker de att det är ett mindre ont att gå med där än en för tidig död. Vill man bli fri från läkemedelsberoende finns det inte många organsationer att vända sig till.

Vi kan nog också utgå från att de här superkändisarna inte blir lika skamlöst utnyttjade som andra, vanliga människor som luras in i organisationen. De bidrar med PR bara genom att vara med och bestås måhända en annan behandling än småfolket, så de kanske inte ens är medvetna om hur illa andra utnyttjas.

Vad gör det svenska samhället?
I Sverige har vi Kilen (se länk nedan), en organisation som hade statligt stöd, som ställde upp och hjälpte och stöttade läkemedelsberoende, en av de få organsationer i Sverige som arbetat med detta problem. Organisationen hade många års erfarenhet av problemen och hade byggt upp ett unikt kunnande om läkemedelsberoende. Bland det första Alliansregeringen gjorde var att dra in medlen till Kilen, som därmed tvingats lägga ner viktiga delar av sin verksamhet. Vad var skälet till denna åtgärd? Jag vet inte men jag vet att alliansens partier inte vill ha en lag om redovisning av varifrån partiernas penningstöd kommer.

Hur behandlar massmedia området?
Jo, vid sidan av att regeringen omedelbart drog in allt ekonomiskt stöd till Kilen, så varnas vi ofta för scientologerna i våra massmedia, och av läkarkåren, visserligen med rätta men Scientologerna används också för att misstänkliggöra alla som är kritiska till detta ofantliga nerdrogande av miljontals människor runtom i världen.

Att scientologerna är skumma vet alltså alla som följer med i samhällsdebatten och genom ”guilt by association-metod”, sammankoppling mellan de kritiska personerna och scientologin, misstänkliggörs eller tystas alla de som är kritiska till läkemedelsföretagen och till de läkare som slarvigt och totalt ansvarslöst förser massor med människor med ”lyckopiller” av olika slag.

Det är helt riktigt att varna för scientologerna men det är ynkedom när man inte erbjuder några alternativ för läkemedelsberoende, och som sagt, i Sverige lägger vår regering ner ett av de få alternativ som finns i det här landet.

Scientologerna tjänar visserligen massor med pengar på folk, varav de allra flesta bara blir rent upplurade, men de stora läkemedelsföretagen tjänar högst sannolikt mycket, mycket mer på försäljningen av de här preparaten. Så frågan är, trots att det är eländigt att man ska behöva ställa den, vilken organisation som är mest klandervärd, Scientologerna eller de multinationella läkemedelskonglomeraten med sin svans, den troskyldiga eller fullt medvetna (välj det som passar) läkar- och psykiatrikerkåren?

OBS: Det är livsfarligt att sluta abrupt med de här preparaten. De måste sättas ut mycket, mycket långsamt och över mycket lång tid. Försöker du sluta, tro inte på läkaren om han säger att det går på några veckor.

Länkar:
– Dags för öppna bidragsredovisningar! Magnus tankar
– Kilens hemsida, så länge den finns kvar
– Om indragningen av medlen till Kilen
– Läkarnas pillerpsykos raderar vår livsglädje, Anna Ekelund i AB
– Läkare inför rätta för sponsrad resa, Ekot 21/8 o7
– Berättelsen om Mia
Den sista artikeln rekommenderar jag med intensitet
För övrigt finns fler inlägg på Motvallsbloggen i ämnet, under kategorin vård/omsorg bl.a.

Måste skryta lite mer med mina höstrudbeckior (c:a 2,5 mätt den med måttstock nu, den är 3,30 meter hög!), som blommar rikligt just nu. Annars har regnet slagit sönder det mesta av blomningen i trädgården de senaste dagarna. Rudbeckiorna har jag försökt rädda genom att knyta upp dem tätt mot väggen, så att taköverhänget förhoppningsvis ska skydda dem. Sååå trött på regn, men det här ändå små solar att njuta av mellan slagregnen.
(Klicka på bilden för att se den i större format)

Jag har skrivit ett tillägg till inlägget med rubriken Censur kontra redigering och refusering – samt vad grundlagen säger. Det handlar om orsaken till Uppvidinge kommuns agerande och censurerande av vissa bloggar.

Nu, behöver alla goda krafter samverka.

På Johan Ingerös blogg pågår en diskussion om häcklandet och kritserandet av religioner, om yttrandefrihet, med anledning av Lars Vilks ”satiriska” Muhammedbilder, och därmed förstås om de tidigare diskuterade Muhammenbilderna, filmen Life of Brian och fotoutställningen Ecce Homo. Det finns en hel del att säga om just häcklande och vad det innebär. Jag börjar med att citera vad jag skrev i min kommentar på Ingerös blogg:

Häcklar gör man uppåt, förhånar gör man neråt. Det är en viss skillnad i etiskt hänséende vad gäller dessa båda ageranden. Det första är acceptabelt, det senare är det inte om man vill kalla sig en human människa.
Att häckla kristendomen inifrån är något annat än att förhåna muslimer utifrån, och i synnerhet som dessa är de utsatta, de kolonialiserade, de förtryckta.

Att häckla makten
Att häckla makten, att göra satir över den, är ett sätt att kritisera den, ett sätt att ge igen för de oförrätter man anser att makten utsätter en för, ett sätt att bekämpa makten. Att förhåna dem som redan är i underläge däremot är förtryckande mobbing. Det är djupt beklämmande att en så stor del av dem vi brukar betrakta som de intellektuella, inte förstår denna skillnad och att somliga av dem genast rycker ut till försvar för förhånandet av muslimer och islam. Det är dessutom en skillnad mellan satir och seriös kritik.

Det har varit legio att kritisera dem som var kritiska till publicerandet av de famösa Muhammedbilderna och att i det sammanhanget framhålla att ”man måste väl få kritisera Muhammed och islam på samma sätt som man kritiserar allt annat, exempelvis också kristendomen”. Det må vara tillåtet, enligt lagen att göra så och viktigt att stå upp för yttrande- och tryckfriheten men det är djupt oetiskt i det här fallet att försvara Muhammedbilderna och dessutom kontraproduktivt. Man kan fördöma bilderna utan att man för den skull ropar efter censur eller lagändringar.

Det är helt enkelt inte samma sak när kristna, eller människor som fötts in i vår kristet influerade kultur, vi i Västvärlden alltså, ”kritiserar” islam och muslimer på samma sätt som vi kritiserar kristendomen och kristna. Att ”kritisera” islam och muslimer på det här sättet är att förhåna, att kritisera kristendomen på samma sätt är att häckla. Vi kan kritisera kristendomen inifrån, våra förfäder har gjort så, i en kamp mot en kristen och prästerlig överhet som förtryckte människorna, och därmed har vårt samhälle sekulariserats de senaste hundra åren. Men i samma stund som vi gör ”satir” eller försöker ”häckla” islam och muslimer, så gör vi oss skyldiga till förhånande. Muslimer tillhör en diskriminerad och utsatt grupp, inte bara i Västvärlden utan även på deras egen hemmaplan då många av de muslimska länderna endera lyder under stenhårda diktatorer (oftast hållna under armarna av Västvärldens ledande makter och ekonomiska eliter) eller är rent ockuperade av oss i Väst.

Att håna de diskriminerade
Det är i synnerhet förkastligt att ”kritisera” islam genom att sätta likhetstecken mellan extrema muslimer och islam, direkt eller indirekt hävda att alla muslimer är extremistiska galningar. Att ”kritisera” muslimer och islam på det sättet som ofta sker idag, genom att sätta likhetstecken mellan extremisterna och samtliga muslimer, är som att kritisera hela västvärldens befolkning för vad de extremt bokstavstroende kristna anser och gör, de där som vill förbjuda undervisning om evolutionsteorin, som anser att kvinnan ska tiga i församlingen etc. Det föreligger lika många tolkningar av islam, i den muslimska världen som av kristendomen hos oss, och de allra flesta, i synnerhet bland de välutbildade muslimerna, är tämligen sekulariserade, många av dem lika sekulariserade som de flesta av oss västerlänningar, alltså djupt icke-extremistiska. Många av dem anser, precis som vi, att religionen inte, och i synnerhet inte bokstavstroende, ska läggas till grund för statens lagar, att staten ska skiljas från religionen.

Att förhåna islam så som många bland oss västeuropéer och amerikaner börjat göra de senaste åren, det är att stötta de extrema muslimerna, det är att lämna de sekulariserade muslimerna i sticket istället för att stötta dessa, det är att göra dem en mycket stor otjänst och det är dessutom, om vi inte vill se mer extremistisk islamism, att arbeta mot våra egna intressen. Men det är värre än så, det är samtidigt att kämpa för våra egna makthavares intressen, de som behöver en fiende efter Sovjets sammanbrott och som vill lägga beslag på oljekällorna.

Att försöka ”häckla” islam och muslimer är ett förhånande, av exakt samma slag som när man förhånade judar under trettiotalet. Då var judarna den utsatta gruppen, den som man diskriminerade och såg ner på, sedan årtusenden, och de hade inte en chans att försvara sig. Det handlar i båda fallen om hat, det handlar om rasism, det handlar om att bidra till förtryck, det handlar om att förnedra – de redan undertryckta, de redan utsatta. Det finns ingenting modigt i detta. Det är inte modigare än att fortsätta att sparka på den som redan ligger. Det handlar dessutom om att stärka dem som vill skyffla oss i Västvärlden tillbaka till 1800-talets utsugning och förtryck. Det handlar om att vara maktens nyttiga idioter.

Propagandans seger över förnuftet
För att förhindra adekvata diskussioner om det här området, har eliternas progandamaskiner lyckats trumfa igenom ett antal ”påståenden” som numer betraktas som absoluta och oomtvistliga sanningar, påståenden som fungerar effektivt kätftilltäppande. Man får exempelvis bara inte jämföra judarnas lidanden med några andra människors lidanden. Likafullt känns tortyr lika mycket i kroppen på var och en som utsätts för sådan och den känns lika mycket oavsett varför man torteras.

Man får dessutom inte säga eller antyda att det idag finns starka intressen i Västvärlden för upparbetande av hets mot muslimer. Gör man det anklagas man direkt för att ”tro på konspirationsteorier” och sådana föreligger ju definitivt inte – enligt propagandan. Denna floskel har fått folk att tro att maktens män aldrig planerar något, aldrig utför en medveten handling, aldrig vidtar mått och steg för att försvara sina egna intressen och det är obegripligt hur även välutbildade människor sprider denna floskel och tycks tro på den. De här flosklerna fyller ingen annan funktion än att hindra människor från att se vad som händer, att se vilket spel de utnyttjas för. Propagandamakarna kunde lika gärna utropa:

Släck ljuset och ge barna kniven!

Tillägg kl. 19.00:
När jag skrev ovanstående hade jag inte läst artiklarna i DN och SvD. Vill därför göra en komplettering:
De gallerier som vägrar att visa Vilks bilder gör helt rätt men argumentet, att de inte vill ställa ut dem av säkerhetsskäl, är inte rätt argument. Rätt argument är att det strider mot god etik och omsorg om förtrycka människor att visa dem samt för att det alltid är moraliskt klandervärt att uppmuntra till etniska och/eller religiösa motsättningar.

Länkar:
Tack Bulten i Bo för nedanstående länkar.
– Johan Ingerös blogg
– Stopp igen för Vilks Muhammed-bilder, SvD
samt till DN och Studio Ett
– Nej för Vilks Muhammedhundar, DN
– Rondellhund som Muhammed, SR, Studio Ett
Och varför inte läsa denna artikeln i DN om den framgångsrika skolan i Rinkeby. Fungerar skolan bara hälften så bra som sägs i artikeln är den ett fantastiskt föredöme:
Från kaos till kreativitet i Rinkeby, DN

Länk tillagd 29/10 2007:
Heroisera inte Muhammedtecknarna, DN