Nu börjar de komma, rapporterna om att SSRI har sina baksidor också. Framgångssagan SSRI (framgång för läkemedelsföretagens kassor alltså, saga för resten av oss) har nu varat i snart tjugo år och därmed börjar avigsidorna bli så påtagliga att de inte längre går att bortförklara helt, precis som varit fallet med samtliga de nervmediciner som varit föregångare till SSRI, opium, amfetamin, barbiturater, Neurosedyn, bensodiazepiner m.fl. Alla har varit helt ofarliga i början, samtliga, utom SSRI-preparaten, är idag narkotikaklassade och med erkänt allvarliga biverkningar och följdproblem. Varje gång ett av psykiatrins nya undermedel visat sig inte vara så underbart som man sagt i början, har läkemedelsföretagen presenterat en ny ”totalt ofarlig , icke vanebildande medicin” med underbara, ja rent fantastiska egenskaper.

Så här säger man om SSRI-preparaten på Ekot idag, apropå att forskare har upptäckt att SSRI förstör skelettet:

Studierna visar att bentäthet i höften minskar betydligt mer för dem som tar antidepressiva mediciner än för dem som inte tar sådana preparat.

Men inte ska vi tro på det, eller vara oroliga inte:

Lennart Forslund på Läkemedelsverket säger till TT att biverkningarna ändå inte är så allvarliga att risken överväger nyttan eftersom depression i sig är en sjukdom som är dödlig.

Läkemedelsverket, som betalas av de läkemedelsföretag vars produkter de ska granska och godkänna, förklarar alltså, överraskande nog, att det där är ingenting att bry sig om, för tänk så många som räddas av SSRI.

Hur många är de som räddas – i verkligheten? Var finns de verkligt systematiska och vetenskapligt oantastliga rapporterna om den saken? Jag har läst det mesta jag kommit över om SSRI och benso de senaste 7 åren och inte hittat några sådana vetenskapliga rapporter, utförda av oberoende forskare.

Jag har ställt följande frågor tidigare:
Varför ökar antalet personer som sjukpensioneras pga depression när dessa förträffliga mediciner, SSRI, finns idag? Varför ökar självmorden igen, trots att det finns så fantastiska mediciner mot depression, SSRI? Varför ökar användandet av elchocker, trots att dessa underpreparat, SSRI, finns tillgängliga?

Se också mina tidigare inlägg om de här preparaten och om läkares slarviga förskrivning av sådana, klicka på Categories: Vård/omsorg t.h. på bloggen.

Länk:
– ”Antidepressiva medel ökar benskörhet”, Ekot kl. 01.00
– Antidepressiva kan ge benskörhet, DN

På eftermiddagen började min långhåriga collie, Banjo, skälla ihärdigt från baksidan av huset. Han är, som många collies, en ganska ljudlig herre och skäller ganska ofta, och på allt som rör sig eller avviker från det normala, så jag brydde mig inte på en stund. Men ju längre han skällde desto konstigare tyckte jag att hans skall lät, en kombination av upphetsning och ”kom och kolla matte, det här är speciellt”, så till slut gick jag bakom huset, där han stod med nosen i backen och undersökte något. På marken, vid hans nos, låg den här lilla talgoxungen och pep och gapade stort mot Banjo, som om den tiggde mat, helt oskadd ska jag väl tala om. Den gapade stort och orange även mot mig när jag tog upp den, men blev sedan liggande väldigt lugnt i handen, jag tror den somnade, uppskattade säkert värmen och kände sig uppenbarligen trygg i min hand.

Jaha ja, varifrån kom den då? Maken klättrade upp till den obebodda tornsvaleholken ungefär rakt över den plats där ungen låg, men där var helt tyst och stilla så han trodde inte att den var befåglad. Då noterade jag en talgoxe som verkade orolig och som verkade försöka distrahera oss. Så maken stuvade i den lilla kraken i holken och han hade inte mer än tagit ner stegen så flög talgoxen in i holken.

Slutet gott allting gott, tänkte vi, belåtna med den lyckliga utgången. Men så dröjde det kanske en halvtimme och jag fick för mig att gå bakom huset och kolla så att ungen inte hade ramlat ut igen. Nej då, det låg ingen fågelunge i gräset nedanför holken. Då satte jag mig på en stol för att se om mamma eller pappa talgoxe skulle komma flygande igen. Då gick Syrran (en korthårig colliedam som också är en del av familjen) fram till hörnet och nosade mycket intresserat in under humlen som klättrar uppför knuten, och vad hittar jag när jag går dit? Jo en nerramlad fågelunge igen. Den hade hunnit bli ganska kall, så jag värmde den i handen medan maken fick hämta stegen igen och klättra upp en gång till. Därefter var jag ute och kollade flera gånger, men ingen mer fågelunge på marken.

Vad hade hänt, ja det vet vi inte förstås. En gissning; att någon elak flugsnappare eller annan fågel försökt ta över boet/holken kanske, och att två ungar hade ramlat ur holken under slagsmål mellan föräldrar och inkräktare? Eller så hade den bara ramlat ut för att bomaterialet nådde ända upp till hålet. Holken är ju inte tänkt för talgoxar. Maken såg till att sänka materialet inuti boet lite så att det skulle bli en kant upp till hålet, och då noterade han att det fanns en vuxen fågel inne i holken.

Så nu hoppas vi bara att det inte ligger små fågelungar under holken i morgon igen.

Har alltså lidit av bloggabstinens hela helgen, men just nu fungerar servern. Bloggen fungerade någon timme under dagen, sedan lade servern av igen, och nu fungerar den tydligen en stund – förhoppningsvis en längre stund den här gången. Bäst att passa på ändå, man vet aldrig när den lägger av igen.

Läst i DN 23/6 2007:

Ett stort polisuppbåd grep sent på lördagskvällen en villa i Fullersta i Huddinge söder om Stockholm

Undrar hur de bar sig åt och vart de förde villan, fick den plats i finkan tro?

Och här är mer, om en tragedi, men som egentligen handlar om tidningsfolkets språkkunskaper:

Monsunregn krävde 85 dödsoffer
VÄRLDEN.
Tiotusentals personer har tvingats fly sina hem efter häftiga ovädersstormar i Indien och Pakistan på lördagen. Minst 85 personer har dödats.

Jaha, och vem har dödat dessa personer? Normalt brukar människor ”omkomma” i sådana här olyckor, inte dödas.

Så har vi den här:

Nytt vaccin mot kolera odlas i ris

Det var inte illa, inte visste jag att vaccin bara växte lite så där. Men, om man läser vidare förstår man att det inte alls var på det sättet:

Japanska forskare har skapat ett koleravaccin av risplantor.

Och det var ju en annan sak det.

Den här lilla sädesärlan bor under takpannorna på vår köksfarstu, tillsammans med sin make. De brukar samla hundhår till sitt bo, så när jag såg att hon återigen strosade runt och plockade enstaka hundpälsstrån här och där, kammade jag ur ett par tussar ur en av hundarna. Hon rusade genast fram till tussarna och börja samla ihop materialet. Det är säkert väldigt varmt och skönt i ett fågelbo.

Stillsam har skickat mig ett bloggkedjebrev som handlar om att berätta om ens underligheter. Själv skriver Stillsam att det underligaste med Stillsams egen person är att hon/han alls svarar på dylika bloggkejdebrev. Jag får väl svara kort och gott att det underligaste med mig tycks vara att jag numer inte svarar på eller skickar sådana vidare :roll:.

Nu har tydligen något förklarat för Littorin vad det innebär att han skyltar med en köpt bluffexamen varför han tar bort ”meriten” från sin officiella mertiförteckning. Han borde haft förstånd att aldrig sätta dit den, men till Ekot sade han i förrgår att han:

….. när han tog sin examen i mitten av 1990-talet, inte haft någon anledning att hysa misstankar kring universitetet. Samtidigt sa han att tänkte behålla examen på meritlistan eftersom han faktiskt skrivit en uppsats som blivit godkänd.

Jag har också läst på distans men jag var tvungen att resa till skolan med jämna mellanrum för tentamina. Vem som helst borde förstå att det som Fairfax University sysslar med är rent skojeri.

Tror man att man kan avlägga akademiska examina per e-post och utan att man överhuvudtaget behöver visa sig vid utbildningsanstalten då är man rent otroligt naiv alltså. Skickade Littorin dessutom, som han påstår, in en verklig magister/masteruppsats, som på svenska universitet omfattar c:a 20 poäng, vilket innebär en termins heltidsstudier och kräver en stor arbetsinsats, ja då vet jag inte vad man ska tro om Littorins förståndsgåvor.

Länkar:
Littorin tar bort examen från meritförteckningen, Ekot
Littorin tar bort mastersexamen, DN

Äntligen rör det lite, lite, lite på sig i alla fall. En person, Ove Carlsson, som skadats av bensodiazepiner och som skrivit en bok som sitt öde (Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet), har fått rätt till ersättning för tre av sina många fler år av lidande pga de bensopreparat han fick utskrivna till sig.
På Ekots sida kan man bl.a. läsa att:

En patient som fått långvariga biverkningar av lugnande läkemedel med bensodiazepiner har rätt till ersättning. Det har för första gången slagits fast i en skiljedom. Och det kan få betydelse för hundratusentals människor, säger Lena Westin i konsumentföreningen Kilen, som stödjer människor som skadats av läkemedel.
………
Medicinsk expertis menar ofta att besvären kan hänga ihop med psykiska besvär som funnits från början. Så säger också professorn på Läkemedelverket, Björn Beerman till Ekot.


Lena Westin har jobbat med den här frågan i 30 år, på Kilen, som hjälpt och stöttat många personer som drabbats av allvarliga biverkningar och utsättningsproblem/abstinensproblem efter att de har ätit lugnande (bensodiazepiner) och antidepressiva (SSRI). Hon menar att det finns cirka 200 000 människor i landet som fått problem, men som inte fått stöd från sina läkare.
Den borgerliga och totalt empatifria regering vi nu fått drog förstås omedelbart in det ekonomiska stödet till Kilen (läkemedelsföretagens högsta önskan skulle jag tro). Problemet skulle handhas av Läkemedelsverket menade den, vilket är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Det otäcka med de här preparaten, vid sidan av de kroppsliga eländen som de kan skapa för somliga, är, att har en människa en gång börjat äta sådana, så har personen ifråga därefter sällan någon som helst chans att bli trodd om någonting av myndigheter eller läkare. Att börja ta sådana här preparat är detsamma som psyksjukförklara sig själv. Det spelar sedan ingen roll om man börjar äta medlen pga PMS, på grund av sorg efter ett dödsfall, på grund av nedstämdhet i samband med att man slutar röka etc., har man en gång ätit piller av det här slaget kan man därefter alltid förklaras icke-tillräknelig av ett antal psykiatriker och man får räkna med att aldrig bli trodd i eventuella framtida tvister med myndigheter.

Psykiatriker kan tycka och tro lite vad som helst, de är ofta oeniga och de experimenterar vilt med sina patienter och deras nervsystem. Ingenting kan idag övertyga mig om att de vet vad de gör eller talar om, att de grundar sig i vetenskap och beprövad erfarenhet. Alltför många av dem grundar sig i sin tro och i sin övertygelse om sin egen förträfflighet och ingenting annat. Det allra värsta är att samhället i övrigt tillskriver dem just det de själva tror att de besitter – en gudagiven förmåga att veta och förstå sådant de inte kan veta och inte kan förstå.

Det lustiga är också att när människor blir sjuka, psykiskt labila eller drabbas av dilirium eller andra psykiska besvär efter att de har brukat icke tillåten narkotika, eller alkohol, alltså medel som påverkar nervsystemet, då är det en självklarhet att deras tillstånd beror på de preparat de stoppat i sig och då har de sig själva att skylla, är själva ansvariga för de tillstånd de befinner sig i. Men stoppar människor i sig narkotiska eller andra nervpåverkande preparat som ordinerats och skrivits ut av psykiatriker och läkare (och benosdiazepiner är narkotikaklassade idag, men ansågs helt ofarliga på den tiden Ove Carlsson fick sitt första recept på preparatet – för prostatabesvär!), se då kan det inte vara preparatens fel om människorna drabbas av samma typer av problem. Då är dessa problem bara ren inbillning och tecken på psykisk sjukdom som ingen kan rå för, och framför allt inte läkarkåren eller det medicinindustriella komplexet.

Besök Ove Carlssons hemsida, läs de artiklar han lagt ut och läs domslutet som han också har lagt ut på sin hemsida. Jag har både läst hans bok Snärjd och nu domslutet. Jag är utan vidare beredd att tro mer på Ove Carlsson än på flera av de psykiatriker som uttalar sig i fallet då jag sett eländen som människor drabbats av pga de här preparaten, och också sett hur läkare envisas med att hävda att de biverkningar människorna drabbats av, i själva verket är tecken på deras psykiska instabilitet eller andra psykiska sjukdomar.

Under categories ”vård/omsorg” finns flera inlägg på Motvallsbloggen om de här problemen.

Länkar
– Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet
– Dom avseende rätten till ersättning från Läkemedelsförsäkringen
– Läkemedelsdom kan få betydelse 
för hundratusentals patienter, Ekot
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, Motvallsbloggen

Precis hemkommen från ett liten tripp till Oslo möts jag av beskedet att vår genom tiderna troligen mest impopulära regering ämnar införa en andra karensdag vid sjukdom – för att kunna sänka skatterna ännu mer utan att det blir överhettning i ekonomin, säger den där moderaten som på grund av felval av många väljare blev Sveriges statsminister.

Min enda kommentar till detta – en repris.

Ovanpå detta får jag så veta att Littorin kör med köpta fjädrar. Det är ingen hejd på rufflandet och bågandet i vår mest impopulära regering med andra ord.

Länk:
– Littorins akademiska examen, Friktion
– Littorin i blåsväder om examen, svt

Thomas Anderberg, docent i filosofi vid Lunds universitet i Uppsala (med moralfilosofi, medicinsk etik, miljöetik, religionsfilosofi, politisk filosofi och estetik som specialiteter), skriver, i en artikel i DN, om varför människan så gärna tror på en Gud, att:

Vi föds alltså inte, som Locke och andra filosofer menat, som oskrivna blad. Vi är åtminstone linjerade och paginerade. Och religionen bör enligt kognitionsforskningens resultat ses som ”en biprodukt” av mentala processer som utformats för andra men funktionellt likartade syften.

Men nej Thomas Anderberg, John Locke (engelsk samhällsfilosof, 1632-1704) förde aldrig fram denna idé om det mänskliga psyket. Att han skulle ha föreslagit en tabula rasa-teori (tabula rasa = blank tavla) av det slaget är bara en vida spridd myt. Denna myt säger att Locke skulle ha ansett att vi människor föddes totalt utan någonting i vårt psykologiska bagage, att vi föddes som blanka totalt oskrivna blad alltså, vilket även jag lärde mig som ung student när jag läste politisk idéhistoria.

Locke är alltså helt oskyldig till den galna ”teori” som han har fått bära hundhuvudet för – under mycket lång tid uppenbarligen. ”Tabula rasa-teorin” nämns nästan alltid som exempel på hur tokiga somliga idéer från det förgångna kan vara och som exempel på hur totalt felaktig föreställningen ifråga är, som just i Anderbergs text ovan.

Men som sagt, John Locke sade ingenting i den vägen vilket man dock måste läsa hans eget verk An Essay Concerning Human Understanding (1690) för att känna till eftersom alla får lära sig att han är fader till ”tabula rasa-teorin” och detta upprepas i varenda lärobok om Locke (också jag har dessvärre undervisat om detta och sorgligt nog också skrivit ett läromedelskompendium innehållande denna villfarelse).

Så vad sade John Locke – egentligen?
John Locke var en renlärig empirist. Han var alltså övertygad om att alla kunskaper kommer från erfarenheten (empiri = erfarenhet) och att vi inte har några kunskaper medfödda, att vi i den meningen föddes som blanka blad, men det är inte detsamma som att hävda att vi inte har någonting alls medfött. Något sådant hävdade inte heller Locke – tvärtom. Han ansåg att människan var utrustad med alla möjliga egenskaper vid födelsen och att det var denna medfödda utrustning som bestämde hur vi uppfattade vår omvärld. Han fann exempelvis att 1) vi människor har medfödd tendens att sträva efter lycka och att undvika olycka 2) att vi har sinnen (syn, hörsel etc.) som bestämmer hur vi uppfattar omvärlden 3) tankeförmåga 4) förmåga att känna glädje, smärta, obehag, kraft/energi 5) att vi har en tidsuppfattning 6) en tendens att generalisera och att abstrahera 7) att dra slutsatser om samband, 8 ) att vi har vissa antipatier medfödda och 9) att vi har språkförmåga och kan kommunicera.

En varelse med alla dessa medfödda egenskaper kan knappast hävdas vara ett totalt blankt blad vid födelsen. I synnerhet som Locke menar att dessa medfödda egenskaper användes av oss för att organisera våra erfarenheter och för att använda oss av erfarenheterna, alltså skapa oss kunskaper och att egenskaperna bestämmer hur vi uppfattar omvärlden. Detta är i själva verket en mycket modern idé och exakt vad de allra flesta av dagens biologer liksom samhälls- och betéendevetare hävdar.

Man måste förstå en person utifrån den tid han/hon levde i.
John Locke protesterade mot sin tids tankemode, att vi hade medfödda kunskaper, alltså kunskaper av typen multiplikationstabellen, var Ganges rinner etc. Sokrates, den ”gamle greken” som via Platon och Aristoteles var en mycket viktig filosof på Lockes tid, var av motsatta uppfattningen. Hans majeutiska metod gick ut på att locka fram elevernas medfödda/inneboende kunskaper genom att ställa dem de rätta frågorna. Det var denna föreställning som Locke fann absurd och det var den han gick till storms mot. De allra flesta av dagens filosofer och idéhistoriker, liksom akademiker i övrigt, håller nog med honom härvidlag.
Det tycks alltså som om någon ärkefiende till Locke sammanfattade hans ”teori” någon gång och sedan har denna sammanfattning tydligen lärts ut till generationer av akademiker.

Immanuel Kant inspirerad av Locke
Nu har historien om Locke och hans teori om de medfödda mänskliga egenskaper en intressant fortsättning, i synnerhet för filosofer och idéhistoriker och för alla andra som är intresserade av frågan. Det är nämligen med stor sannolikhet så att Immanuel Kant (1724-1804), en filosof som åter kommit på modet, inspirerades till sin teori om de medfödda tankekategorierna (de a prioriska kategorierna) just av Locke (som han diskuterar en del i sitt berömda verk Kritik der reinen Vernunft (1781), alltså idén att vi har en viss uppsättning psykiska/själsliga tankeverktyg med vars hjälp vi uppfattar vår omvärld. Denna idé har man beundrat Kant storligen för, åtminstone från och till (modetrenderna inom filosofin kommer och går och återkommer igen precis som andra trender) och just nu är det ”till” för Kants del. Det paradoxala är alltså att upphovsmannen eller inspirationskällan till teorier som just nu är djupt beundrade var John Locke, mannen som man samtidigt framställer som den stora klanten i idéhistorien och som den som hade alldeles fel om människans egenskaper. Sedan var det förstås så att Kant utvecklade och systematiserade idéerna om våra tankeförmögenheter.

Både Locke och Kant levde före Darwin och innan utvecklingstanken hade slagit rot, så båda var övertygade om Guds existens, varför båda förstås ansåg att det var Gud som hade utrustat människan med de egenskaper hon hade med sig in i livet.

Det moderna evolutionstänkandet
När idén om att mycket mer, än man tänkte sig under några årtionden efter andra världskriget, är medfött åter kom i ropet, som det gjorde från 1980-talet och framåt, så kom man också att återupptäcka och åter börja beundra Kant. Hade Kant bara fått uppleva Darwin, menar många, så hade han förstås ansett att våra tanke- och själsförmögenheter i själva verket är evolutionens verk. (Detsamma kunde man faktiskt säga om Locke, istället för att beskylla honom för att ha varit en pappskalle.) Och sedan 20 år är ett icke föraktligt antal forskare världen över sysselsatta med att visa hur Kants a prioriska tankekategorier är medfödda, som kausaltanken, rumsuppfattningen, tidsuppfattningen, moraluppfattning etc.

Dags att äntligen ge John Locke en rejäl upprättelse i det här avséendet alltså.

Länkar:
– Från andar till gudar, T Anderberg, DN Kultur
– Om Thomas Anderbergs akademiska meriter
– Inlägg om att läsa originaltexter, Motvallsbloggen

Blomsterprakt både inne och ute just nu.