Apropå att TV 2 tydligen sände en helafton om Castro och Cuba ikväll (som vi inte kunde se eftersom vi inte har skaffat någon digitalbox) så tog jag fram lite statisik om några olika länder.

Statistik över medellivslängd och barnadödlighet brukar ju säga en del om levnadsstandarden, framför allt om hälsovården.
Läs och begrunda:

Data framtagna via CIA:s World Factbook
Faktaboken uppdaterad 30 november 2006

Anm: Vad gäller Ryssland, så har medellivslängden sjunkit katastrofalt sedan Sovjet föll samman.

Borgerliga massmedia har tydligen förargat sig ordentligt över de här programmen om Castro och Cuba redan i förväg. Det beror troligen på att borgerligheten inte gillar fakta utan föredrar att leva i sin idealvärld och antagligen fruktar den att det i programmen skulle komma fram fakta som inte passar in i deras idealistiska världsbild, fakta om Batistas Cuba exempelvis.

Det är ju också lustigt att de liberaler som envist, och faktiskt fullständigt korrekt, hävdar att frihandel gynnar välfärden, så ofta vägrar att låtsas om att både Sovjet och Cuba stängdes ute från frihandeln, eftersom båda nationerna var konsekvent utsatta för handelsblockader. Att detta skulle kunna vara en del av orsaken, i deras fall, till något sämre tillväxt och sämre levnadsvillkor , vill högern däremot inte alls kännas vid. Borgerlig logik är alltid fullkomligt ologisk med andra ord.

Trots de konsekventa handelsblockaderna har Cuba alltså lyckats ganska bra, åtminstone vad gäller att öka medellivslängden och att minska barnadödligheten.

Länk:
DN, Medellivslängden sjunker trots global ekonomisk tillväxt

Regeringen vill se ett enhetligt studiemedelssystem, utan ambitioner att utjämna skilda förutsättningar, skriver Aftonbladet angående att regeringen drar in stödet till Komvux.

Resultatet för den svenska vuxenutbildningen blir förödande. Omkring 20.000 utbildningsplatser kommer att försvinna, enligt Sveriges kommuner och landsting. Bara Malmö tvingas lägga ner 1.000 platser.
– Det avskaffade rekryteringsbidraget slår dessutom hårdast mot människor som står mycket långt ifrån arbetsmarknaden.
– Regeringen tar problemen med ro.
– Kommer jobben så minskar antalet som vill studera på Komvux, förklarade Björklund trosvisst häromdagen.
– I den kalkylen har frågor om livslångt lärande, nya livsval eller personlig utveckling ingen plats.
– Vuxenutbildningen ska skäras ner av samma skäl som a-kassan ska försämras: för att garantera utbudet av arbetskraft. Det är nämligen vad de vuxenstuderande reduceras till i regeringens politik.

Nerdragningarna på Komvux handlar alltså om att ”garantera utbudet av arbetskraft”, som är nyliberalska för ”att hålla hög arbetslöshet” – för att kunna pressa lönerna (sedan gick ju inte regeringen till val på löftet att öka arbetslösheten förstås, vilket är vad den anstränger sig för att göra just nu, tydligen i enlighet med en speciell borgerlig logik som säger att ju högre arbetslöshet – desto lägre arbetslöshet).

Neddragningen på Komvux är emellertid också en del i annan plan, en politik som handlar om att det är onödigt att lägga skattepengar på utbildning av svenskar när man kan låta indiska, asiatiska eller afrikanska skattebetalare betala utbildningen av arbetskraften och sedan importera den redan ”förädlade arbetskraften” till Sverige.

Regeringen har just idag tillkännagivit den andra delen av denna plan, att företagen ska kunna använda sig av och importera arbetskraft även från icke-EU-länder, och facken ska inte få något inflytande över denna arbetskraftsimport.

Detta är dessutom ett viktigt steg för att sätta ökad press även på välutbildade svenskar, den någotsånär välmående medelklassen, lärare, tekniker, programmerare, journalister, tandläkare, läkare etc.

En allt större del av den välutbildade medelklassen i Sverige kommer därmed att få smaka samma medicin som välutbildad amerikansk medelklass fått smaka de senaste tio åren, den som Barbara Ehrenreich beskriver i sin bok ”Körd” (2006), att i allt högre grad bli av med sina arbeten och inte lyckas få nya jobb.

Men regeringen hur ju sagt att den inte vill se människor ligga och svälta ihjäl på gatorna så medelklassen kan ju ändå känna sig helt trygg. När den som avskedats, inte fått nytt arbeta och levt upp sin a-kasseperiod och därefter sålt av och levt upp allt den äger, så får han/hon i alla fall socialbidrag till slut. Vad ligger detta på? 2.500 kr/månad + hyra, eller något i den stilen.

Länkar:
Aftonbladet, ledare, om indragningar på Komvux
Ekot, om att tillåta utomeuropeisk arbetskraftsinvandring

Så har då Göran Persson reagerat i fallet Bildt/Danielsson, enligt Aftonbladet, inte en dag för tidigt.

Han säger också att det nu är dags att Fredrik Reinfeldt tar tag i ärendet.
– Jag förutsätter att regeringschefen tar sitt ansvar när nu
utrikesministern, i denna fråga, uppenbarligen inte har det lokala fackets förtroende.

Undrar om man kan förutsätta det?

Länk:
Göran Persson i Aftonbladet

När Bildt satt i regering förra gången var massmedia till en början fulla av beundran, vilket förundrade mig storligen. Hans kompetens och kunnighet hyllades i alla tonarter. Den kunde man inte förneka, förkunnade en nästan enig journalistkår – ända tills den kom på att han fablade en hel del, slängde ur sig påståenden och siffror som han uppenbarligen grep direkt ur luften. Eftersom han lät så stöddig och säker när han fantiserade fram stöd för sina åsikter och sina ageranden, gick journalister i början på bluffen dock.

Men, en dag kom någon på att han hade slängt ur sig en siffra som var ett rent påhitt. Därefter började massmedia syna hans kort lite bättre. Då föll kompetensförklädnaden av honom och där stod han, den förvuxne överklasspojken som varit van vid att alla trodde honom bara han lät tillräckligt stöddig – och ingen trodde på honom längre. Plötsligt insåg jornalister att ”kejsaren var naken”. Ingen talade längre om den ”kunnige och kompetente Carl Bildt”.
Han är fortfarande naken, har inte vuxit till sig ett dugg, inte mognat en mm och fortsätter med samma fablande och gentemot andra människor föraktfulla attityd. Det går inte längre. Kommunikationer och möjligheterna att kontrollera hans påståenden är helt andra idag än för 15 år sedan.

Aftonbladets ledarskribent, OS, skräder inte orden idag. Efter att ha konstaterat att Danielsson ingalunda har fällts för lögnaktighet, som Bildt påstår (och det lite runtom i världen enligt känt moderatmönster: min anmärkning), skriver OS:

I den här affären, laddad av Bildts primitiva hämndbehov, finns däremot en given lögn. Den är utrikesministerns. Han säger att han ”aldrig löneplacerat någon på UD”. Aftonbladet visade på nyhetsplats i går dokument, som visar att Bildt faktiskt i enlighet med sitt chefskap undertecknat anställnings- och lönevillkor för flera högre tjänstemän, bland annat förre kabinettssekreteraren Hans Dahlgren.
Bildt, som vanligt föraktfull till arbetsrätten, avfärdar UD-fackets kritik.
…………………………………….
Fredrik Reinfeldts utnämningar av kultur- och handelsminister har blåst över som enklare parodier. Valet av Carl Bildt som utrikesminister är det stora, grova misstaget. Nonchalant och lätt föraktfull till statsministerns uppfattningar och hans kritik av svartjobb. Självöverskattande i sin roll som medlem i det konservativa jet setets debattcirkus. Ideologiskt länge kopplad till den Bush-administration som sprider död och kaos i Mellanöstern. Svassande till politiska skojare som Karl Rove och Dick Cheney.

OS pekar på somlig av den förödelse som Bildts högt beundrade idealregering, Bushs, åstadkommit. Tilläggas kan att denna regim inte alls klarade av att bistå de drabbade i New Orleans efter Katrina, och då handlade det ändå om en stad inom USA:s gränser, och att den fortfarande, flera år efter denna katastrof, inte lagt många strån i kors för att hjälpa de värst drabbade, de fattiga. Man kan även nämna att USA inte gjorde något för dem som drabbades av tsunamin. Så vill Bildt att vi ska tro att han är så väldigt engagerad för de svenska tsunamioffren och därför måste han straffa Danielsson hårt. Vilken förnuftig människa köper detta??

Dessutom handlar det inte om att ”utnämna” Danielsson till ambassadör eller inte. Danielsson är redan ambassadör. Men inte heller detta tycks Bildt begripa. Han lärde sig med andra ord inte ens elementa om statsapparaten, trots tre år som statminister i början av 90-talet och trots många år i riksdagen (fast på slutet befann han sig sällan i riksdagen förstås, utan nöjde sig med att enbart uppbära riksdagsarvodet).

DN skriver således, och i samband med att Danielsson till sist avgick:

Lars Danielsson har en ordinarie tjänst som ambassadör vid utrikesdepartementet. Det är dock ännu oklart när han återvänder till ett arbete och i så fall till vilket. Men det blir inte till statsrådsberedningen.

Sanningen är förstås att Bildt är livrädd för Danielsson, som är erkänt kunnig och kompetent – vad gäller internationella frågor och EU-politiken. Jag skulle också vara rädd för Danielsson om jag vore Carl Bildt.

Aftonbladet, ledare
DN, om att Danielssons ambassadörstjänst och kompetens
AB, Bildts inblandning i planeringen av Irakkriget, intressant i sammanhanget

Bildt erkändes redan förra gången han satt i en regering, ha varit totalt inkompetent. Nu bevisar han det igen, och även Reinfeldt som anställde honom visar sin puerilitet (här passar ordet verkligen)

Så här skriver DN, som intervjuar den arrogante lågadelsmannen Carl Bildt:

DN: När kan Lars Danielsson vänta sig något besked om hur det blir och när ska han få lön?
- Jag har en lång rad personalärenden som jag förr eller senare ska ta tag i som gäller personer med en lite osäker framtid.

Samtidigt sade sig Carl Bildt inte veta huruvida Lars Danielsson verkligen har någon tjänst på UD.

DN: Men Danielsson har ju fått ett rum, dator och telefon, han hade en UD-tjänst att gå tillbaka till och det finns en färsk protokollsanteckning om att han ska stå till expeditionschefens förfogande, då måste han väl ha en tjänst?
- Jag vet inte, uppriktigt sagt, svarar Bildt.
DN: Men har han en tjänst så borde han väl också ha en lön?
- Ja, det borde han väl. Men han har ju ett avgångsvederlag på 81.500 kronor, så det är knappast något socialfall vi talar om.
DN: Men det hade ju också de andra tre statssekreterare som återinträdde i tjänst samtidigt som Danielsson, och som nu fått 63 500 i lön, i ett beslut du själv har fattat, det står svart på vitt på kontraktet. Vad är det för skillnad på Annika Söder och Lars-Olof Lindgren och Lars Danielsson?
- Det kan jag inte uttala mig om.
DN: Tjänstemannafacket ST menar att Lars Danielsson inte kan skiljas från sin tjänst utan att ärendet går till Statens ansvarsnämnd?
- Det har jag inte tagit ställning till, sade Bildt.

Vi har fått en regering av rent Bushska mått i Sverige. Vadå anständighet? Vadå svensk lag? Vadå anställningstrygghet? Va, jag vet inte nåt?

Verkligheten överträffar satiren.

Det är förståeligt att Bildt vill göra sig av med Danielsson, ur ett psykologiskt perspektiv, eftersom Danielsson är betydligt mer kompetent än Bildt. Chefer brukar inte uppskatta underställda som kan mer än de själva, om de inte är mycket trygga i sig själva och i sin speciella kompetens, och inkompetenta chefer är sällan trygga personer.

Hade massmedia och journalisterna gjort sitt jobb – före valet, hade vi inte suttit med denna Kalle Anka-regering nu. Då hade svenska folket fått information om vilka prickar som omgav alliansens partiledare och som var troliga regeringsmedlemmar i en alliansregering och då hade svenska folket vetat vad det röstade på och inte köpt grisen i säcken, som det gjorde nu. Men massmedia teg. Journalisterna talade inte i klartext om vad alliansen stod för, fast det var klart redan före valet. De synade inte de personer som kunde tänkas komma att ingå i en kommande regering, och vars vandel redan då kunde ha granskats. Man fullgjorde med andra ord inte sitt demokratiska uppdrag.

Utan en hederlig press, utan hederliga massmedia har vi ingen fungerande demokrati. Massmedia svek sitt uppdrag å det skändligaste.

Länk:
Bildt intervjuas i DN

Troligen på grund av att jag skrev en bloggpost om prostution (felstavat medvetet här) för någon vecka sedan, så har jag dränkts i spam om sex, om prostutiuon och om potenshöjande medel den senaste veckan. Det är uppenbart att det finns många som tjänar stora pengar på den här verksamheten – så visst förstår jag att dessa vill ha verksamheten legaliserad överallt, nu har de ju dessutom fått somliga feminister med sig. Bara att gratulera dessa feminister. De står, för ovanlighetens skull när det gäller feminister, på kapitalets sida, det verkligt fula kapitalets dessutom.

Om nu någon inte hittar sin kommentar på de senaste dagarnas inlägg så kan det bero på att jag har råkat radera den av bara farten och då ber jag om ursäkt för den saken, men bara idag har jag raderat 225 spam om ovan nämnda verksamheter och områden.

Dessutom kan jag informera läsare om att jag just nu har datorstrul, och inte kan skicka mejl, bara ta emot sådana. Varför har jag ingen aning om men jag hoppas förstås kunna lösa problemet snart.

Fortfarande tid kvar: Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Hör på Ekot att Lars Danielsson, som varit tjänstledig från UD under 12 år och som nu har återgått till sin gamla tjänst på UD, varken får lön eller arbetsuppgifter där. Skälet är att Bildt inte har behagat skriva på de papper som skulle ge honom lönen. Lars Danielsson påstås nämligen ha skött tsunamikatastrofen inkompetent och ”Som Göran Perssons högra hand har han en särställning”.

Jag kan inte bedöma hur kompetent eller inkompetent Danielsson var den där olycksaliga annandagen för flera år sedan, men tre saker tycks vara helt klara: 1) han framkallade inte tsunamin och kan inte göras ansvarig för att en massa svenskar befann sig just där just då och även om han hade ingripit mycket kraftfullt på annandagen så hade han inte kunnat återkalla tsunamin eller räddat några människoliv, 2) han har inte begått någon olaglig och åtalbar handling för inkompetens är inte åtalbart samt 3) det är inte heller olagligt, eller ens fördömbart att ha varit den tidigare demokratiskt valde statsministerns högra hand.

Vad är det då man ställer Danielsson till svars för? Jo att han endera ljög eller missminde sig om ett telefonsamtal, eller att han vägrar tala om vad han gjorde den där annandagen. Inte heller detta är olagligt även om det kan ha varit dåligt omdöme och därmed inkompetent.

Men inte ens om Danielsson varit mycket inkompetent i sitt handläggande av tsunamikatastrofens konsekvenser så får man bete sig som Bildt gör här och uppenbarligen med slyngeln Reinfeldts stöd och goda minne. Man får, enligt svensk lag, inte bara hålla inne anställdas lön och inte heller sparka dem utan giltigt skäl, och tills saken är ordnad är man skyldig att betala lön.

Det är bara att konstatera att den här regeringen är precis lika katastrofal som den förra borgerliga regeringen, den som Bildt ledde och som dåvarande moderatyngel i regeringen, och runtomkring denna, hade det dåliga omdömet att kalla för ”den mest kompetenta regeringen genom tiderna”. Denna regering körde Sverige totalt i botten, så illa att 90.000 företag gick omkull och massor av människor kördes ut i arbetslöshet, och så illa att effekterna fortfarande är högst påtaliga. Dessförinnan for Bildt runt världen och orerade om sovjetiska u-båtar inne i Hårsfjärden, de där som senare visade sig vara minkar. Han och övriga moderater har under årtionden ägnat sig åt att förtala Sverige utomlands. Han sitter idag i en regering där partikamrater till honom begått lagbrott, allt från skattesmitning till underlåtenhet att betala TV-licens och hans regeringskamrat Leijonborg ljög dessutom svenska folket rakt upp i ansiktet i samband med folkpartiets dataintrång (som är likställt med inbrott). Högst tvivelaktiga personer, vad gäller ärlighet och hederlighet alltså.

Så har karln mage att hävda att Danielsson är inkompetent, och anser sig ha rätt att strunta i svensk lag av det skälet, genom att hålla inne Danielssons lön.

Vi har uppenbarligen fått rena maffiosos till regering.

Länk:
Ekot om Bildts betéende

Tillägg en timme senare:
Javisst ja, så var det den senaste i raden av bedragare i regeringen:
Odenberg polisanmäls för bedrägeri 2006-11-29. Försvarsministern Mikael Odenberg är polisanmäld för bedrägeri.
Orsak: han märkte taxikvitton för resor mellan bostaden och riksdagshuset som valkretsresor.

Länk:
Odenberg polisanmäls, Dina pengar

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Mitt förslag: Alla som inte gillar moderaternas utnämnande av ”Årets arbetare” skickar in sitt eget namn, som förslag, till moderaterna – i vanliga pappersbrev

Länkar
Moderaternas hemsida: Tävla om att bli årets arbetare
Arbetets hjälte får träffa Littorin, Aftonbladet

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Moderaterna, det verkliga arbetarpartiet, utlyser en tävling om ”Årets arbetare”

Länkar
Moderaternas hemsida: Tävla om att bli årets arbetare
Arbetets hjälte får träffa Littorin, Aftonbladet

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Sverige styrs sedan snart 20 år enligt den s.k. målstyrningsprincipen. Förr reglerade staten en massa områden mer i detalj, så mycket pengar till skolorna skulle gå till löner, så mycket till läromedel, så mycket till skolbiblioteken – ja ungefär. Sedan man började försöka målstyra landet (fråga mig inte om inspirationen kommer från näringslivet och företagens styrningsmodeller eller om den kommer från det gamla Sovjets femårsplaner), ska alltså politikerna bestämma vilka mål olika samhällsorgan och institutioner ska uppnå, si och så mycket sjukvård per tidsenhet, si och så lång väntetid, som mest, i vårdkö, så och så goda skolresultat etc. Sedan får de ansvariga försöka nå målen på vilket sätt de anser vara bäst.

Målstyrning är ganska lätt, både vad gäller att ställa upp målen och att kontrollera om de uppfylls, när det handlar om lätträknade ting som antal skruv att tillverka/timme. När det gäller människor går det inte lika lätt, varken att formulera själva målen eller att kontrollera om målen uppfylls, för hur ska man formulera ett kontrollerbart mål som handlar om god åldringsvård eller om bra utbildning, för skolbarnen eller i svenska för invandrare?

Hur som helst så innebar övergången till målstyrning att man i praktiken lade ut i stort sett all verkställande makt på kommunerna (man ändrade kommunallagen under 90-talet för att underlätta den här utvecklingen [1]), till de kommunanställda och till chefer inom statlig förvaltning, som därmed blev betydligt mäktigare och kunde agera mycket friare, vilket innebar sämre rättstrygghet för innevånarna. Det senare insåg politikerna så småningom och då ville ”staten”, alltså politikerna, kontrollera om målen, som staten eventuellt bidrog med pengar till, uppfylldes. Det var ju en inte helt tokig tanke – så långt. Denna kontroll gör man så, i princip, genom att skicka ut en enkät då och då, till anställda inom kommunal och statlig förvaltning och fråga dem om de anser att de har nått målet – och det har de, hör och häpna, oftast gjort. Dessutom ålade man en del förvaltningar att åstadkomma ”självvärderingar”. Därmed förvandlades en redan från början halvgalen idé till något som med ett snällt ord kunde kallas för det rena oförnuftet.

Jag råkade vara verksam som lärare i svenska för invandrare när man bestämde sig för att introducera målstyrningsprincipen (alltså i mitten av 80-talet), och just sfi (svenska för invandrare) var ett av pilotområdena, där man skulle testa modellen. Det gick förstås åt skogen och när man konstaterat detta, och försökt att komma tillrätta med problemet, att modellen inte fungerade, utan att lyckats med den saken, bestämde man sig för att införa målstyrning jämsöver och i hela samhället.

Men i början, när man konstaterade att sfi fungerade väldigt illa i många kommuner bestämde man att varje kommun skulle upprätta en ”individuell handlingsplan” för varje kursdeltagare inom sfi. Det lät riktigt förnuftigt det också, tills man fick se hur de där handlingsplanerna såg ut. De urvattnades direkt, i många kommuner, till ett schablonpapper som alla invandrare fick skriva under, där de förband sig att studera svenska och uppfylla de krav kommunen ställde på dem. Individualiseringen kunde man inte se ett enda spår av i de där ”individuella handlingsplanerna”.

Sedan dess har man beslutat om att sådana ”individuella handlingsplaner” ska upprättas inom område efter område, och idag hörde jag (Studio ett) det senaste förslaget – individuella handlingsplaner för dem som får eller behöver psykiatrisk vård!!

Va?? Har man inte behandlat de psykiskt sjuka individuellt tidigare? Nej, det har man nog inte gjort. Man har väl rutinmässigt skrivit ut SSRI till dem och sedan struntat i dem, gissar jag. Får man nu bara en lag om individuella handlingsplaner gissar jag vidare att de psykiskt sjuka får skriva under ett kontrakt enligt vilket de förbinder sig att ta sina SSRI varje dag och enligt ordination. Så löser man säkert problemet med psykvården, åtminstone på papperet och i styrningsmodellernas vackra och ideala värld.

Snipp – snapp – snut – så har vi nått det lyckliga slutet på sagan om målstyrning av samhället.

[1] Margareta Norlin, Baklängesrevolutionen Ordfront 1999.

Länk:
Studio ett, Anders Miltons utredning om vården av psykiskt sjuka

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på