Tillägg 5/10 2011 kl. 16.30:
Upptäcker att en bloggpost har fallit bort. Antagligen har jag råkat radera den själv. Alltså för jag in den som ett tillägg här istället:
Ideologier/propaganda
04/10 01:29 Om Ghadafis spionage på den egna befolkningen
När man ser den här filmen blir man faktskt full i skratt, ett elakt skratt. Här står en engelsk journalist och berättar om den hemska Ghadafis kontroll av den libyska befolkningen. Det är till att döma utifrån dubbla måttstockar:
För det första, var det inte utrustning för sådant spionage som den svenska regeringen försökte, eller kanske tom lyckades, sälja till Ghadafi för inte så länge sen?
För det andra, hur är det med FRA-lag och Reinfeldts spionage på svenska folket? Eller med Camerons kontroll av engelsmännen, som torde vara bland de mest övervakade människorna i Europa, av sin egen regim, för att inte tala om amerikanerna efter 9/11 i och med Patriot Act.
Så tänk, Ghadafi var modern och lärde sig av Väst, samt ville använda samma moderna teknik för kontroll av befolkningen som EU och USA använder för att spionera på sina befolkningar. Han var nämligen lika rädd för Al Qaida som Västvärldens politiker påstår sig vara, ja förmodligen räddare och verkligt rädd, och inte utan grund visar det sig ju nu.
Belhadj m.fl. som är Al Qaida-krigare, är annat det än de där stackarna som svenska polisen sparkar in dörrarna till på morgonkulan och utsätter för en chockerande behandling – för att en man i familjen sagt i telefonen att han haft en blixtrande huvudvärk, eller något liknande, som tolkades som kod för ett attentat. Men Belhadj är Nato-makterna tydligen inte rädda för- så klart. Han har ju lovat att han inte är Al Qaida-försvuren längre. Å andra sidan hade han för bara något år sedan lovat att inte bära vapen mot Ghadafiregimen i Libyen, i utbyte mot frigivning från fängelset. Så vad kan hans löften vara värda tro?
Här är en video i vilken en röst läser upp de budskap till Ghadafi och hans stridande som påstås spridas av Nato i Libyen, Buskapen läses upp på både engelska och arabiska:
NATO PSYOPS 25 4 11
Om detta är sant: Nej Nato, Ghadafi har inte hotat libyerna. Det är Nato och dess förbundna, gangstergängen från Benghazi, som inte bara hotar utan dödar, fördriver, fängslar, misshandlar, svälter och törstar ut befolkningar i flera libyska städer. Detta är krigsbrott. Må rättvisan komma ifatt er så småningom. Denna min önskan gäller också de svenska politiker som skickat in svenskar att delta i denna människoslakt, liksom de svenskar som deltar i aktionen, krigsbrotten i Libyen.
Det är naturligtvis inte så att 100% av libyerna älskade Ghadafi. Så ser det inte ut i något land. 100% av svenskarna älskar inte Fredrik Reinfeldt, även om det kan verka så när man läser de borgerliga tidningarna. Men att Ghadafi hade ett starkt stöd när upproret i Benghazi började, det torde stå utom alla tvivel idag. Frågan om hur stort detta stöd var ville Nato-makterna för allt i världen inte få besvarad. Därför vägrade de att diskutera fredligare lösningar med Ghadafi och AU.
Och ljuger som hästar travar gör amerikanska politiker, liksom även våra egna numer, med bistånd från borgerliga media.
Wake up, we are Libyans and we support Gaddafi (3/6 2011)
En dag kommer det att vara lika sant att Nato och politikerna ljög om Ghadafis bombningar av det libyska folket som det är idag att Bush ljög när han hävdade att Irak hade massförstörelsevapen, och att han visste att han ljög.
Lena Sommestad frågar på sin blogg: ”Är det verkligen möjligt, som Ekot rapporterar, att omvandlingen av sjunde AP-fonden till högriskfond skedde med stöd från mitt eget parti?”
Det finns säkert fler socialdemokrater som undrar och det föranleder mig att närmare reda ut hur det gick till när ”soffliggarfonden” omvandlades från en premiepensionsfond med ”medelrisk” till en extrem högriskfond.
I princip så fattas alla beslut som gäller vårt pensionssystem i den s.k. Pensionsgruppen. Denna grupp, som ska slå vakt om Det Nya Pensionssystemet, består av representanter för de fyra allianspartierna samt socialdemokraterna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet står utanför gruppen. Pensionsgruppen godkände förslaget om ändringar i premiepensionssystemet innan det gick till omröstning i riksdagen den 3 december 2009.
Den mäktiga Pensionsgruppen bestod då av:
• Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, ordförande.
• Tomas Eneroth (S)
• Lars Gustafsson (KD)
• Tobias Krantz (FP)
• Kurt Kvarnström (S)
• Mats G Nilsson (M)
• Solveig Zander (C)
Men ingenstans i regeringens proposition står det om någon aktiefond med högrisk. Däremot förs det ett långt resonemang om tänkbar risknivå i den ”förvalsfond” (icke-väljarfond) som 7 AP ska förvalta. Genomgången utmynnar i att risknivån och fördelningen på olika delfonder får beslutas av styrelsen för 7 AP. Vi får tänka oss att de vanliga riksdagsmännen bara läst de mest centrala delarna av propositionen, t.ex. :
Regeringens förslag: Premiesparfonden ska läggas ned och ersättas med förvalsalternativ där pensionsspararens medel placeras i fonder enligt en fördelning som bestäms utifrån pensionsspararens ålder. Pensionsmedlen i Premiesparfonden ska föras över till förvalsalternativet.
Fonderna som utgör komponenter i förvalsalternativet ska förvaltas av Sjunde AP-fonden. (1)
Några kanske också läste vad Sjunde AP-fonden tyckte om detta:
Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning är det viktigt att Sjunde AP-fonden får avgöra hur generationsfondsprofilen för basalternativet ska utformas närmare. Vidare tillstyrker Sjunde AP-fonden utredningens förslag om att Premiesparfonden ersätts med ett antal tillgångslagsfonder, som ska uppfylla UCITS-direktivets krav. Det bör ankomma på Sjunde AP-fonden att själva bestämma antal och utformning av dessa underliggande fonder så att basalternativet blir så kostnadseffektivt som möjligt. (1)
Vem var det då som undertecknade detta remissvar? Jo, det var Peter Norman, idag moderat finansmarknadsminister, då VD för Sjunde AP-fonden. Tydligen har regeringen funnit behag i det som Peter Norman beslutade som chef för 7AP, eftersom han befordrats till en position med mera makt och högre status. (2)
Peter Norman är alltså den som är ansvarig för utformningen av de fonder som ingår i ”basalternativet”, ”icke-väljarfonden”, ”soffliggarfonden” AP7 Såfa, som förvaltas av Sjunde AP-fonden. Vi kan emellertid vara rätt säkra på att åtminstone Anders Borg var införstådd med beslutet om en högriskfond. Aftonbladet skriver idag att regeringen var inblandad.
Peter Norman är idag politiker och minister, vilket gör att det borde gå att få honom att svara på frågor. Om inte Sveriges radio kan locka ut honom på banan, så skulle väl en riksdagsman kunna ställa en enkel fråga? Till exempel: Hur resonerade du, när du beslutade om en placeringsprincip som kan utradera hela AP7 aktiefond vid en kraftig börsnedgång?
Toppnyhet på Sveriges Radios nyhetssändningar på förmiddagen var att Sjunde APfonden har förlorat 20 procent av sina tillgångar på grund av börsraset de senaste månaderna. P1 Morgon har gjort ett reportage och intervjuat några personer som vet en del och ett par politiker som inte vet så mycket. Från middagen försvann nyheten ur nyhetssändningarna. Det kan tyckas märkligt eftersom ”Sjunde Apans” förluster berör 2,8 miljoner svenskar som har sina premiepensionspengar placerade där via den s.k. soffliggarfonden AP7 Såfa. I den hamnar premiepensionen för alla som inte själva valt premiepensionsfond. AP7 Såfa består i sin tur av två fonder, dels en aktiefond med hög risk, dels en räntefond med låg risk. Den som är 55 eller yngre får automatiskt pengarna placerade i aktiefonden, efter den åldern trappas aktieandelen ner. Men vid 70 års ålder har man fortfarande hälften av premiepensionspengarna placerade i aktier.
Via länkarna till Sveriges radio nedan kan man lyssna till intervjuerna och en diskussion mellan politiker (1) (2). Ett argument som vi känner igen är att ”pensioner är en placering på lång sikt”. Men för den som är 55 idag handlar det om cirka 10 år innan man vill börja ta ut pensionen, och 10 år måste betraktas som för kort tid för aktiemarknaden att återhämta sig från en nedgång. Stockholmsbörsen hade inte återhämtat sig från IT-kraschen år 2000 ens när den stod som högst i början på 2011. Och nu går det som bekant neråt. (3)
Sveriges Radio påpekar att det är politiska beslut som ligger bakom att sjunde APfonden nu ska ta större risker med premiepensionspengarna. Man förleds att tro att det är riksdagen som beslutat detta. Så är det emellertid inte. Riksdagsmännen trodde att de bara bestämde att den nya ”soffliggarfonden” skulle konstrueras så att risken blev mindre med stigande ålder.(4) Men i den s.k. Pensionsgruppen hade man redan bestämt vad riksdagen skulle besluta. Och utformningen med ”hävstång” eller ”uppväxling”, d.v.s. extrem aktiespekulation, överläts åt tjänstemännen på fonden att besluta.
Just nu ser det ut som om Europa och USA är på väg in i en djup lågkonjunktur, kanske en fullskalig depression. Om detta inträffar kan en hävstångsfond som AP7 Aktiefond förlora allt sitt kapital. Det skulle betyda att 2 miljoner svenskar förlorar hela sin premiepension. Låt oss hoppas att det inte går så illa.
AP7 Såfa – en åldersanpassad fondportfölj
Risken i AP7 Såfa är hög under relativt lång tid. Till och med det år då du fyller 55 år är hela innehavet placerat i aktier. Vid 56 års ålder börjar du få en allt större del tryggare räntor i portföljen. Detta sker automatiskt och du behöver inte göra något själv.
Syftet är att du ska ha möjlighet till bra värdeutveckling när du är yngre och sedan ett tryggare sparande ju närmare pensionen du kommer. ( pensionsmyndigheten.se )
Ingenstans i presentationen står det något om att fonden placerar i aktier via ”hävstång”. En utförlig redogörelse för vad detta innebär kan du hitta på ekonomisajten Morningstar 6 maj 2010
Realtid.se skrev i december 2009 om spelet före riksdagsbeslutet:
Nu i december beslutade de borgerliga partierna och socialdemokraterna i den så kallade pensionsgruppen tillsammans om det nya systemet.
Generationsfonderna ”ska helt enkelt göra det tryggare för spararna”, förklarade Kurt Kvarnström (S) från talarstolen.
Här är en libyer som uppenbarligen inte riktigt förstår vad det är han avslöjar. Han bor i England, men har rest ner och krigat under någon vecka eller så, och var med och ”tog Tripoli”. Lyssna på honom:
Rebel admits that most people supported Gaddafi LIBYA ON WAR 10 09 2011.flv
Han säger alltså att de inte var så många eftersom de flesta i Tripoli stödjer Ghadafi. Märkligt. Det säger ju inte våra media.
Det här, som är en radioutsändning, är också värt att lyssna på:
War on Libya Exposed: Mahdi Nazemroaya and Cynthia McKinney
OBS: Video tillagd (29/9 kl. 00.30) i slutet av inlägget
Al Jazeera har genom åren skaffat sig ett rykte som god nyhetsförmedlare, framför allt vad gäller händelser i Mellersta Östern och Sydostasien och i Sverige har vi sett hur framför allt vänstern har ställt stor tilltro till TV-stationen ifråga. Men, i fallet Libyen och Syrien har Al Jazeera spårat ur, eller snarare, använts för rent propagandistiska syften, menar Thierry Meyssan.
Hur gick det till när Al Jazeera förvandlades från att ha varit en tämligen god nyhetskälla till att övergå till att göra ren propaganda och dessutom gå så långt att man började förfalska filmer och nyheter? I sammandrag av Thierry Meyssans artikel i Voltaire.net var det så här:
Om Al Jazeeras bakgrund
Al Jazeera startades av två fransk-israeliska personer, bröderna David och Jean Frydman, efter att deras vän Yitzak Rabin hade mördats, säger Meyssan. De ville starta ett medium där araber och israeler kunde diskutera fritt. De ville absolut att TV-kanalen betraktades som en arabisk sådan. Efter försök att engagera saudierna för saken, som föll på olika åsikter om hur en TV-kanal ska fungera, trädde den qatariske Sheikh Hamad bin-Khalifa fram. Han insåg att en sådan kanal kunde vara nyttig och ordnade en stationering av kanalen, samt ett ekonomiskt bidrag.
I samband med Gulfkriget 2003, och Attacken på Afghanistan, kom kanalen att alltmer framstå som en seriös alternativ nyhetskanal av västerländskt snitt, vilket stod flera av dess journalister dyrt enligt Meyssan:
Its journalists paid a high price for their courage: George W. Bush stopped short from bombing the Doha studios, but had Tareq Ayyoub assassinated, arrested Tayseer Alouni, and imprisoned Sami al-Hajj at Guantanamo Bay.
(min översättning: Dess journalister betalade ett högt pris för sitt mod: George W Bush avstod från att bomba kanalens studio i Doha, men lät mörda Tareq Ayyoub, arrestera Tayseer Alouni och satte Sami al-Hajj i Guantanamo.)
Förändringen börjar:
2004-2005 beslutade Sheikh Hamad bin-Khalifa att förändra Al Jazeera och att samtidigt inrätta en engelskspråkig kanal. Nu anlitade han JTrack för personlig kommunikationsträning:
JTrack had especially targeted Arab and Southeast Asian leaders to train them in the language of Davos: how to project an image that the West wants to see. From Morocco to Singapore, JTrack has trained most of the political leaders backed by the United States and Israel, often mere heredity puppets, turning them into respectable media personalities. The important thing is not whether they have something to say, but their aptness to impart the globalized rhetoric.
(min översättning: JTrack hade speciellt riktat in sig på Arabiska- och Sydosasiatiska ledare för att träna dem i det språk som användes i Davos: hur man producerar bilder som Västvärlden vill se. Från Marocco till Singapore hade JTrack tränat de flesta av de USA-och Israel-stödda politiska ledarna, ofta rena marionetterna, och förvandlat dem till respektabla personligheter. Det viktigaste var inte om de hade något att säga utan deras förmåga att använda sig av global retorik.)
JTrack satte in en journalist, som tidigare arbetat med Voice of America, Wadah Khanfar, på Al Jazeera. 2011 inriktade denne Al Jazeera på det som vi kallat för ”den arabiska våren”, protesterna i flera stater i Mellersta Östern. Kanalen blev nu alltmer propagandistisk och detta ledde, säger Meyssan, till att flera journalister sade upp sig.
Outraged by the new editorial policy and the increasingly frequent recourse to lies [5], a certain number of journalists, including Ghassan Ben Jedo, walked out slamming the door behind them.
(min översättning: Rasande över denna redaktionella policy och den ökande tendensen att ljuga, tågade ett antal journalister, inklusive Ghassan Ben Jedo, ut och smällde igen dörren bakom sig.)
Meyssan fortsätter med att säga att:
Nevertheless, it wasn’t until the Libyan episode that the masks started to fall. In fact, the boss of JTrack and mentor of Wadah Kanfhar is none other than Mahmoud Jibril (the ”J” in ”JTrack” stands for ”Jibril”). This friendly, brilliant yet shallow, manager had been recommended to Muammar Gaddafi by his new American friends to pilot the economic opening of Libya after the normalization of its diplomatic ties. Under Saif el-Islam Gaddafi’s control, he was appointed both Minister of Planning and Director of the Development Authority, thus becoming de facto the number two man in the government, having authority over other ministers. At breakneck speed, he forged ahead with the deregulation of Libya’s socialist economy and the privatization of its public enterprises.
(min översättning: Hur som helst så var det inte förrän i samband med de libyska händelserna som masken (Al Jazeeras) började falla. Faktum är att JTracks chef och Wadah Kanfhars mentor (Al Jazeeras chef: min anm) var ingen mindre än Mahmoud Jibril (”J.et” i JTrack står för ”Jibril”). Denne vänlige, men ytlige manager hade rekommenderats Muammar Ghadafi, av hans amerikanska vänner, för att leda det ekonomiska öppnandet av Libyen efter normaliseringen av de diplomatiska förbindelserna. Under Saif el-Islam Gaddafis kontroll, utnämndes han till både minister för planering och direktör för Utvecklingsmyndigheten. Därmed blev han i praktiken nummer två i regeringen, med ansvar för de andra ministrarna. I halsbrytande fart påbörjade han avregleringar av Libyens socialistiska ekonomi och privatiseringar av landets offentliga verksamheter.)
Jibril har skaffat sig vänner överallt i arabvärlden och i Sydostasien och har kontor i Bahrain och Singapore och han startade ett antal företag. Han var tydligen också bekant med Bernard Henri-Lévy, mannen som spelade en framträdande roll vad gällde att få Frankrike med på att begära FN:s sanktioner av bombning av Libyen.
Under sin tid i USA, där Jibril avlade ett par akademiska examina på 80-talet, tog han till sig de libertarianska idéerna, menar Meyssan och:
But, more importantly, in Libya Mr. Jibril joined the Muslim Brotherhood. It was in this capacity that he placed his coreligionists, Brothers Wadah Kanfhar and Yusuf al-Qaradawi, in Al-Jazeera ..
(min översättning: Men viktigare är att i Libyen allierade sig Mr. Jibril med muslimska brödraskapet. Det var på grund av detta som han placerade sina religionsfränder Wadah Kanfhar och Yusuf al-Qaradawi, på Al-Jazeera ..)
Nu började Al Jazeera aktivt stödja vissa specifika personer under de arabiska proteströrelserna, bl.a. kungen av Bahrain, som var f.d. elev till Jibril och nu började Al Jazeera producera klart falska filmer, som den om hur rebellerna firade segern på Gröna Torget i Tripoli, tre dagar innan staden faktiskt hade intagits, och lögnen om tillfångatagandet av Saif-el Islam ex.
Questioned about such lies by channel France24 in Arabic, the president of the National Transitional Council (CNT), Mustafa Abdul Jalil, chalked it up to a war stratagem and said he was delighted to have thus accelerated the fall of the Jamahiriya.
(min översättning: Tillfrågad om dessa lögner av den franska kanalen France24, på arabiska, lutade sig presidenten i National Transitional Council (CNT), Mustafa Abdul Jalil, mot krigsstrategin och sade, att han var mycket nöjd med att ha skyndat på Jamahiriyas (Ghadafis system: min anm.) fall.)
Al Jazeeras funktion som krigspropagandaverktyg styrdes, skriver Meyssan så, av emiren av Qatar.
The Gulf Cooperation Council was the first to call for an armed intervention in Libya and Qatar was the first Arab country to join the Contact Group. He funneled weapons to the Libyan ”rebels” before sending in his own ground troops, especially during the Battle of Tripoli. In exchange, he obtained the privilege of controlling all the oil trade on behalf of the National Transitional Council.
(min översättning: Gulfstaternas styrelse var först med att begära en militär intervention i Libyen och Qatar var det första arabland att ansluta sig till kontaktgruppen. Han levererade vapen till de libyska rebellerna innan han skickade in egna marktrupper, speciellt under slaget om Tripoli. I utbyte fick han privilegiet att kontrollera alla oljeaffärer för rebellrådets (National Transitional Councils.) räkning)
Wadah Khanfar avsattes 20/9 2011, eller sade upp sig, åsikterna varierar, som Al Jazeeras direktör och ersattes på sin post av den qatariske prinsen Sheikh Hamad Ben Jassem Al-Thani.
Man tycker att Al Jazeera borde ha förverkat allt det förtroende som man hade byggt under flera år. Men man ska inte underskatta lättheten med vilken media kan lura stora mängder människor och svårigheten för små medier eller kritiskt granskande personer att få ut sanningen, eller en alternativ bild, i sådana här fall.
***
Tillagd 29/9 kl. 00.30: ’Before NATO intrusion, Libya was African Switzerland’, NATO Crimes In Libya.flv (25/8 2011)
Mer om Libyen på svenska bloggar:
– Klassperspektiv om Natos krig för Libyens olja
– Maveras blogg om lögnernas om Libyenkriget
– StAns blogg om orsaken till kriget i Libyen
– Third World om de påstådda massgravarna i Libyen - Vinden viskar mitt namn: att att Fredrik Reinfeldt bör åtalas för folkmord m.m.
PS kl. 17.50: Står Sydamerikanska oljestater på tur nu, efter Libyen? Lyssnar man på Studio Ett, Lars Palmgren, så får man intrycket att det pågår destabiliseringskampanjer där också. Numer vet alla som följer med i internationell politik vad det betyder, om USA lyckas, vilket inte alltid är fallet. Första gången jag såg USA:s strategi praktiseras var när den demokratiskt valde Allende i Chile störtades av Pinochet 11/9 1973, med resultatet att stora delar av befolkningen blev mycket fattigare, av dem som inte mördades vill säga, vilket var en hel del människor.
/DS
Tarpley Webster har en tendens att se konspirationer överallt, men han är historiker och en kunnig sådan och i det här fallet har man anledning att fundera över vad han säger. I fallet Libyen har han haft rätt i de fall jag kunnat kontrollera.
Jag vägrar kalla de ”nya” svenska militärstyrkorna för ”Sveriges försvar”. De där grupperna av legoknektar som vi har ersatt värnpliktsförsvaret med har inte en chans att försvara Sverige om Sverige skulle bli angripet, så deras uppgift är en helt annan. Vilken kan man fråga sig? Det ska det här inlägget inte handla om dock.
Istället ska jag skriva om vad vi, de svenska skattebetalarna, betalar ”våra” nya svenska legoknektar för att göra i Libyen.
Förutom att flyga över Libyen och fotografera och märka ut lämpliga bombmål, för vidarebefordran till de Natomakter som står för bombandet och massmördandet, så sysslar de med numer med PSYOPS, psykologisk krigföring. Det är ”propagandakampanjer”, riktade mot de libyer som inte önskar underordna sig Nato-makterna och den nykoloniala ordning som dessa är i färd med att införa, för att få dessa libyer att lägga ner vapnen och acceptera USA:s och Natos nykoloniala ordning.
– Det är fantastiskt kul att vår kompetens var så efterfrågad. Vår kunskap kunde omedelbart ge effekt i Libyen, säger kapten Lucas Linne, chef för det svenska produktionsteamet.
Personalen arbetar med att påverka utvecklingen i Libyen med hjälp av olika kommunikationsinsatser. De gör exempelvis flygblad, affischer samt radio- och TV-program.
– Att få med informationsoperationer som en komponent i den svenska insatsen är bra. Vi visar för våra internationella kollegor att Försvarsmakten har en bred kompetens och att vi med kort varsel kan hjälpa till att fylla Nato:s vakanser i Operation Unified Protector, säger överste Fredrik Bergman, chef FL 02. (Nyhetsbanken)
”Det är fantastiskt kul…”, det var just det. Ingen normalt funtad människa anser att det är ”kul” att medverka i en operation som dödar och skadar mängder av oskyldiga människor, män, kvinnor och barn, och som bombar sönder dessa människors samhällen, bostäder och infrastruktur eller som har som syfte att stjäla deras naturtillgångar. Detta är ett av problemen med att hålla sig med legostyrkor, de kommer ofta att rekrytera människor med en sjuklig verklighetsuppfattning och en obehaglig inställning till medmänniskorna, och/eller omogna och okunniga människor.
Eftersom den svenska angreppsmakten vägrar att tala om vad som står på de flygblad de utarbetar, låter trycka upp och sprider i miljonupplagor från flyg över de städer i Libyen som fortsätter att försvara sig, som Nyhetsbanken skriver om, (Nyhetsbankens källor har begärt att få ta del av den svenska krigsmaktens flygblad, men har mötts av förhalanden (1)) så får vi väl nöja oss med att tills vidare sätta tilltro till andra sidans uttalanden om vad som står på dessa flygblad.
Enligt dem som försöker väcka opinion mot kriget mot Libyen, så kan libyerna på dessa flygblads ena sida läsa om vilka fördelar det har för dem att ge sig, vad de kommer att vinna på det, och på den andra sidan om vad som kommer att hända dem om de inte ger sig, blodbad på dem alltså, eller fängelse om de har turen att överleva.(2)
”Soldiers committting crimes against humanity will be held accountable by the International Community. GAD has been indicted by the ICC. Will you share a prison cell with him? Who will support your family? Make a choice before it is too late – peace and future prosperity or continued war and further death and destruktion”
(min översättning: ”Soldater som begår brott mot mänskligheten kommer att ställas till svars av den internationella gemenskapen. GAD (Ghadafi: min kom.) har åtalats av ICC. Vill du dela cell med honom? Vem ska försörja din familj? Gör ett val innan det är för sent – fred och framtida välstånd eller fortsatt krig, död och förstörelse”)
Denna text handlar naturligtvis varken om Natomördarna eller om de rebeller som lynchar, mördar, fängslar och misshandlar framför allt svarta libyer.(3) Av dessa kommer ingen, utom möjligen någon enstaka rebell längst ner på hierarkistegen, att ställas till ansvar för sina illdåd.
Mördande och förstörelse av samhällen är helt legitimt, för de stora mäktiga staterna. Ju fler de mördar och ju mer de förstör, desto hjältemodigare framställer de sig som. Och vi andra köper det – eller?
Med tanke på att Västvärldens propagandamaskin har gått i superspinn igen, vi ser hela batteriet av anklagelser som vi känner igen från tidigare krigsprojekt, massförstörelesevapen, massgravar etc. kanske vi kan förutse en fullskalig markinvasion i Libyen inom en snar framtid, åtminstone innan de där ytterligare 90 dagarna av bombningar som Nato beslutat om, gått till ända. Men det kan förstås också hända att höga vederbörande i Nato inser att det kommit fram så pass mycket för deras del obehaglig information på nätet, som hur civila har det i de belägrade städer som utsätts för envetet bombande, att man anser sig vara tvungen att dra igång propagandan mot Ghadafi igen bara av det skälet.
Visst, jag kan naturligtvis inte garantera att det inte finns något radioaktivt material i Libyen, som kan användas för att göra smutsiga bomber av, att det inte finns några upplagrade tunnor med senapsgas, eller att de där påstådda massgravarna bara är propagandagravar, alternativt lämningar sedan andra världskriget eller Italiens tid som kolonialmakt i Libyen. Men med tanke på hur många gånger man använt precis de här påståendena för att starta fullskaliga krig och döda och tortera mängder av oskyldiga människor, och det senare visat sig att påståendena varit lögnaktiga eller gravt överdrivna, tycker jag inte det finns några riktigt goda skäl att lita på att de är mer sanna i det här fallet. Istället ger oss historien all anledning att ställa oss skeptiska till påståenden av den här typen.
Framtiden får utvisa om jag är fel ute just nu. Men Sverige är i krig numer och det innebär att hela vår mediaapparat är omställd till att gynna krigets sak. Även detta innebär att vi inte kan lita på en rad om dessa krig som media serverar oss. De flesta av oss svenskar har inte varit vana vid den situationen eftersom vi inte varit en krigarnation de senaste 200 åren, ända fram till deltagande i Afghanistankriget, varför många människor fortfarande litar på media. I USA och Storbritannien m.fl. länder i Nato, förefaller många fler initierade och intresserade vara mycket mer medvetna om hur media ljuger för dem och därför mer vaksamma och inriktade på att ta reda på hur det egentligen förhåller sig, i motsats till vad propagandan försöker få dem, och oss, att tro.
Tillägg kl. 20.15: Vad som händer under tiden som propagandmaskinen spyr dynga över oss kan man läsa om på bloggen Klassperspektiv idag, nämligen om sådant som media inte talar om för oss. Propaganda består, som bekant, inte bara av det som sägs/skrivs utan också av det som förtigs. Så här skyddar man definitivt inte civila.
Tillagd länk 28/9 2011:
Hittat idag på Third World: Framtiden kom snabbt den här gången, men kommer den att nå ut till DN, SvD, Ekot eller andra svenska media? Blir intressant att se.
The alleged Mass Graves of Abu Salim contain nothing but Camel Bones (Sept 27, 2011)
Tillägg 29/9 kl 23.50:
Har kollat DN, SvD, GP, Dagens Eko och Svt, på nätet, men ordet ”kamelben” ger inga träffar. Verkar alltså som om ingen av drakarna har brytt sig om att tala om att den massgrav man rapporterade om för några dagar sedan redan avslöjats som innehållande just kamelben. Men, för att stjäla en vits från en kommentar från Björn Nilssonpå bloggen Third World, det kanske inte går att göra stora propagandavinster på att påstå att Ghadafi massmördat kameler.
/DS
Via Third World fick jag en länk till en informativ artikel i Wall Street Journal.(1) Där kan vi läsa om hur rebellerna, med kraftigt stöd av Natos bombande, belägrar städerna Bani Walid och Sirte bl.a. och dessutom kan vi läsa vad somliga av rebellerna, som avvaktar runt staden Bani Walid säger om saken:
”The commanders told us—nobody enter because NATO is bombing inside,” said Ahmed el Hamdi, a 34-year-old fighter from the city of Zawya, as he stood by the charred remains of a shot-up car. ”We’re waiting for the zero hour to attack, all together.”
Overhead, North Atlantic Treaty Organization warplanes, invisible from the ground, buzzed in the blue sky. A thick plume of black smoke billowed from what the fighters said was Bani Walid’s power station, hit by an airstrike minutes earlier.
(min översättning: ”Chefen berättade för oss – ingen går in för NATO bombar där inne”, sade Ahmed el Hamdi, en 34 år gammal krigare från Wawya, när han stod vid sidan av de förkolnade resterna av en sönderskjuten bil. ”Vi väntar på timmen noll för att gå till attack allihop”.
Över våra huvuden, osynliga från marken, surrande i den blå skyn. En tjock svart rökpelare steg upp från vad krigarna påstod vara Bani Walids kraftstation, som träffades av bomber några minuter tidigare.)
Sen när, undrar jag, har skyddande av luftrum mot överflygning, det som FN gav tillstånd till, inneburit bombande av kraftstationer så att folk i ett område blir utan elektricitet? Vanligt folk brukar inte flyga omkring i luften och bomba varandra med hjälp av laddningsbara batterier.
Så berättas det om hur rebellerna skjuter missiler in över Bani Walid, och över alla civila i staden, en stad med omkring 150.000 innevånare:
The fighters who fired the rockets said they had no precise target, and just wanted to see if the launcher, recently captured from Col. Gadhafi’s forces, worked properly.
At staging bases further back, additional launchers and tanks were prepared for action. ”More heavy weapons are what we’re waiting for,” said Mustafa al Ghati, a frontline commander.
(min översättning: Krigarna som avfyrade raketerna sade att de inte hade några precisa mål, utan att de bara testade om den raketavfyrningspjäs, som de nyligen erövrade från överste Ghadafis styrkor, fungerade ordentligt.
Längre bak väntade ytterligare sådana pjäser och tanks som förbereddes för insats. ”Vi väntar på fler tunga vapen”, förklarade Mustafa al Ghati, en ledare i frontlinjen.)
Nu vet vi alltså att ”överflygningsförbud” innebär belägrande av stora städer – också, försök att svälta, törsta, skrämma och döda befolkningar i sådana till underkastelse? Eller flyger människor omkring inne i staden och måste oskadliggöras för att de bryter mot överflygningsförbudet? Knappast.
Vi får också läsa att:
On the frontlines in Bani Walid, however, there was little concern about causing civilian casualties. ”Anyone who has chosen to stay in Bani Walid is with Gadhafi,” said Mr. Jeili, the frontline fighter. ”They’re all with him.”
(min översättning: Vid frontlinjen vid Bani Walid, emellertid, fanns ingen tvekan mot att döda civila. ”Var och en som har valt att stanna i Bani Walid är med Gadhafi”, sade Mr. Jeili, en frontlinjekrigare. ”De är alla med honom”.)
I en annan artikel i samma tidning (2) läser vi om försöken att ta Sirte. Där försökte rebellerna storma in i staden igår och möttes med eldgivning. De försöker uppmana civila att lämna staden, och berättade att mer än ett dussin bilar hade lämnat staden på söndagsmorgonen. De trodde att alla som ville fly redan hade gjort det och att de som är kvar väljer att stödja Ghadafi. Det är ju ett bekvämt sätt att låtsas att man inte skjuter på civila, för vart ska 150.000 människor ta vägen?
Märkligt att det finns så många libyer som är med Ghadafi när rebellerna bara vill befria folket i Libyen och företräder hela folket, enligt vad som påståtts i våra propagandadrakar.
Märkligt också att Nato-makterna vägrade diskutera allmänna val i Libyen, som Ghadafi tycks ha gått med på i början av upproret, för att istället sätta igång en masslakt på libyer. Var bombgalningarna Obama, Cameron och Sarkozy kanske inte så säkra på att rebellerna skulle vinna ett sådant val? Var de kanske rädda för att de skulle gå miste om kontrollen över oljan och vattnet i Libyen och möjligheten att bygga militärbaser för Nato i Libyen, baser att använda för nykoloniseringen av Afrika, om man gick med på anordnandet av en sådan omröstning? Var de rädda för att man inte skulle kunna inordna Libyen under västvärldens banksystem och världsutsugarinstitutionen framför andra, IMF, det där organet som tvingat den ena staten efter den andra att dra ner på vård, skola och omsorg, tidigare mest i s.k. U-länder numer även i Europa.
Hur som helst så valde Natos ledare, Obama, Sarkozy, Cameron och med benäget bistånd från bl.a. svansviftande Reinfeldt, Bildt, Tolgfors och Juholt och majoriteten i den svenska riksdagen, att sätta igång en masslakt i Libyen och en massförstörelse av Libyens infrastruktur. Den svenska regeringen, med bifall från S, begår dessa skändligheter i allas våra namn. Hur många svenskar har de bakom sig för denna masslakt? Vad är demokratin i vårt eget land värd när vi inte får säga vårt vad gäller om Sverige ska delta i kolonialkrig runtom i världen?
Med vilken högre rätt mördar Natos ledare oskyldiga människor, civila män, kvinnor och barn? Svar: Med den starkares rätt, inte alls utifrån någon humanitär princip. I själva verket begår Nato, och dess allierade de s.k. rebellerna, det ena krigsbrottet efter det andra just nu, liksom det ena brottet mot mänskligheten efter det andra.
Och nu har Nato beslutat att fortsätta bomba ytterligare 90 dagar, och ”vi” svenskar ska vara med. Idag behövs inget FN-beslut. Idag gör man det på uppmaning från rebellrådet, den s.k. regering i Libyen som man själv har satt dit. Smart politik, men ofantligt, obeskrivligt osmaklig och lögnaktig.
Varför protesterar vi inte? Har verkligen de flesta svenskar blivit bombromantiska mordgalningar? Jag tror inte det. Jag vill inte tro det.
