Från bloggen Olydig får jag länken till en rapport skriven av professor Mark Denbeaux vid Seton Hall University School of Law, angående fångarna i Guantanamo och vad de gjort sig skyldiga till, eller snarare vad de inte gjort sig skyldiga till. Det är en hårresande rapport.

Just nu försvarar mängder av människor ett av Sveriges mest rasistiska partiers rätt att mana till invandrarfientlighet och islamofobi, att sparka på dem som redan ligger, i namn av försvar för yttrandfriheten. Med tanke på att USA:s förbrytelser i Mellersta Östern och dess krig mot oskyldiga irakier så sällan nämns på nyhetsplats i våra massmedia, medan varenda muslimsk självmordsbombare rapporteras minutiöst i radio, TV och tidningar, och samma personer som försvarar hets mot muslimer så sällan beklagar detta faktum, undrar jag om inte Förtigandefriheten är den frihet de i själva verket värnar mest om.

Det finns inget fritt ord eftersom journalister självcensurerar hela tiden, skrev jag igår, och det var förstås att vränga till det, eller i varje fall att se det hela ur en ovanlig och möjligen ojuste synvinkel. Journalister, eller tidningsägare har ju faktiskt varit fria att, inom vissa men trots allt ganska vida gränser, censurera efter egna huvuden i alla fall, liksom bloggare! Frågan är om man är det idag och i framtiden?
Men:

För det första:
Här talas idag, och upprört, om att regeringen har stängt ner en rasistisk hemsida med hjälp av SÄPO och en tjänsteman på UD. Regeringen hävdar att den inte alls gjort detta utan att de som driver servern bara har informerats om konsekvenserna av att ha sidan liggande ute.
Nu kan det ju, trots att saken verkar ganska klar, ändå förhålla sig på något annat sätt än vi vanliga dödliga tror. Mycket är något helt annat än vi vanligen tror eller förleds att tro. Jag funderar exempelvis på vilka som kan vara allvarligt oroade av demonstrationerna i den muslimska världen och av eventuella bojkotter av svenska varor där. Men det är bara en tanke. Om detta väntar jag med att ha en bestämd åsikt tills det kryper fram hur det faktiskt gick till (om jag lever då), vilket det ofta gör förr eller senare.

För det andra:
Om regeringen nu faktiskt har gett en direkt eller hotfull indirekt order om nedstängning av den omtalade sidan, så är det onekligen dystert ur yttrandefrihetssynpunkt, lika dystert som att man i USA inte får fotografera och publicera hemforslade kistor draperade med amerikanska flaggan bland annat.

Men, samtidigt pekar det som nu händer på svagheten i idén om en absolut och total yttrandefrihet. I vissa situationer kan det handla om liv och död för många människor, och det här är ett sådant fall. Liberaler, som ivrigast försvarar yttrandefriheten och den individuella friheten, brukar också poängtera att friheten förstås inte får gå ut över andra människor, så frågan blir nu vilken av två principer som är överordnad den andra, principen om en frihet som inte får skada andra och principen om absolut yttrandefrihet?

Nu har vi förstås aldrig haft någon total yttrandefrihet. Man får inte förtala eller förolämpa enskilda människor hur som helst och man får inte publicera material som riskerar rikets säkerhet ex. (se trycksfrihetsförordningen). Så exakt vad ska yttrandefriheten omfatta och exakt vilka yttranden ska man i ”yttrandefrihetens namn” vara beredd att offra livet för, kanske framför allt andras liv? Hör smädanden och hånande av vissa religiösa eller etniska grupper i samhället till denna rätt och är den så angelägen att man ska riskera vad som helst för den?
Ja, säger liberaler ofta (och definitivt de som nu ropar på stöd för den stängda hemsidan), sådant riktar sig inte mot enskilda och i den liberala världen finns det bara enskilda individer, inga grupper. I sådana här fall går alltså yttrandefriheten före allt annat.

Men – ute i verkligheten finns det många människor som anser att det finns ”grupper” och drar alla inom de grupper de anser sig se, över en kam och, inte att förglömma, det finns de som ger sig på enskilda individer inom de grupper de urskiljer, misshandlar, sparkar eller skjuter ihjäl dem och som känner sig uppmanade eller uppmuntrade att göra detta genom vad de läser, i tidningar och på nätet. Det är den verkligheten man måste ta hänsyn till. Den kan inte tänkas bort.

För det tredje:
Den andra verkligheten, som man aldrig har behövt räkna med i Västvärlden tidigare, är att människor, i de delar av världen som Väst har dominerat och förtryckt direkt eller indirekt under minst 100 år, idag vidtar motåtgärder genom att terrorbomba inne i Västvärldens egna hemterritorier och de kan till och med genomföra handelsbojkotter mot Västvärldens multinationella företag. Detta gör att mycket av våra gamla invanda föreställningar ställs på ända och inte är riktigt tillämpbara längre.

Vi har förlorat, säger man, om vi ger efter för hot från extrema muslimer runtom i världen. Ja det har vi, men vi har redan förlorat mycket mer (i och med alla de integritetskränkande lagar våra regeringar inför idag), och det kanske är så att vi idag inte har annat att göra än att acceptera att världen har förändrats – om vi inte vill offra mängder av människoliv för att få stanna kvar i den situation där vi i Väst aldrig behövde frukta något från dem vi var med och förtryckte, direkt eller indirekt.

Man kan också fundera på vad som är värst att förlora, vår rätt att kränka andra folk så mycket som några få av oss vill, eller allas vår personliga integritet. Personligen anser jag att en inskränkning i vår frihet att kränka och håna människor med annan religion är avsevärt mycket lättare att acceptera än de allvarliga inskränkningar i vår personliga integritet som våra regeringar nu lagstiftar om och som de påstår är nödvändiga för att bekämpa terrorismen, vilket är lögn. Dessa lagar är betydligt mer omvälvande för vårt sätt att leva och för vår frihet än ett eventuellt förbud att kränka islam skulle vara. I den frågan har dessvärre alldeles för många liberaler varit alldeles för tysta!

Slutligen måste jag erkänna att jag tycker att det här är mycket svåra frågor och jag tog själv mycket starkt intryck av J. S. Mills lilla skrift ”Om friheten” när jag var ung men jag inser ju att världen inte längre ser ut som på 1800-talet och jag har nog blivit betydligt mer pragmatisk med åren.

Peter Wolodarski, som jag normalt inte referar till eller delar så många åsikter med, anklagade i dag, i Studio Ett (P1), centerpartiet, som företräddes av Henrik Sjöholm, för att man aldrig har gjort upp med sitt bruna förflutna. Sjöholm menade förstås att man redan har tagit avstånd från den politik hans parti stod för under trettiotalet.

Men snälla nån, inte räcker det med ett enda avståndstagande. Enligt vedertagen ordning måste man förstås kräva att centerpartister ber om ursäkt för partiets historiska synd i evärderliga tider och varenda gång någon av dem öppnar munnen.

Nu ser jag bara fram emot att man på allvar kräver att folkpartister gör upp med den politik man för just nu och ber om ursäkt för den – direkt och om och om igen i all framtid.

Det handlar inte om ”det fria ordet” eftersom det inte finns något sådant i praktiken. Det finns bara systematiskt valda ord. Det handlar inte om tryckfrihet eftersom ingen regering har hotat med att inskränka denna på grund av de diskuterade nidbilderna.

Det handlar om en grupp människors rätt att leva i ett land utan att bli hånad och utsatt för diskriminering och nedlåtande och kränkande behandling och utan att bli utsatt för förföljelse. Det handlar om vad somliga vill publicera och varför de vill det. Bilderna i Jyllandsposten var i första hand ägnade att väcka mer avsky gentemot muslimer i Danmark, att uppmana till förföljelse av sådana där och redan detta var i högsta grad fördömvärt.

Det är så här man skapar rasism! Det är så här man gör om man vill framkalla raskravaller. Det är så här man agerar om man önskar få igång ett regelrätt inbördeskrig eller när politiska ledare vill mobilisera den egna befolkningen för ett krig mot andra stater. Taktiken är att trigga igång extremister så att de går till attack, vilket ger anledning att hämnas etc. etc. Det här är så välkänt att man inte kan annat än förundras över att så många människor går på det än idag och trots att de flesta i västvärlden är ganska välutbildade idag.

Att politiska och ekonomiska ledare använder sig av taktiken är inte konstigt, dels har de ofta en hel del att vinna på krig och motsättningar, dels räknar de inte med att de själva ska behöva sätta livet till. Det är alltid andra som ska offra sina liv för den goda saken (som alltid handlar om ledarnas makt och ekonomiska vinning).

Att säga att aggressionen mot Skandinavien pga bilderna är ett hot mot vår yttrandefrihet, varför alla borde publicera bilderna, är otroligt naivt när det kommer från dem som kallar sig liberaler, för att uttrycka det väldigt, väldigt milt, och en mycket medveten strategi när rasistiska organisationer eller partier gör detsamma ( P1, Studio ett idag ). Är det inte underligt förresten att ganska många som kallar sig liberaler så ofta hamnar i samma åsiktsbås som nynazister och rasistiska partier numer?

I praktiken finns det ingen yttrandefrihet även om den finns på papperet, med vissa inskränkningar. Journalister sysslar med självcensur hela tiden, varenda dag. Varenda sak de inte skriver om, innebär en självcensur. Somlig självcensur är mycket medveten och handlar om att man inte vill fästa människors uppmärksamhet på vissa fenomen, eller på att man helt enkelt är rädd. Annat förtigande är kulturellt betingat och omedvetet. Annat åter handlar om att utrymmet trots allt är begränsat och då väljer man bort somligt till förmån för annat.

Varför skriver exempelvis tidningarna så lite om Israels överflygningar med överljudsplan som får breda ut överljudsbangar över palestinska områden enbart (en medveten terrormetod som huvudsakligen drabbar de små barnen), varför informerar massmedia bara om självmordsbombare i Irak eller i Israel, men mycket lite om hur amerikanska soldater skjuter och dödar mängder med oskyldiga civila, vuxna som barn, i Irak? (För att USA inte räknar lik eller?) Varför skriver man så lite om att man i Irak stänger in människor i vad som liknar de tyska judiska ghettona, eller de ”strategiska byarna” i Vietnam?

Varför har man inte alls skrivit om de danskar som utövade tortyr i Irak, på samma sätt som amerikaner och sist men inte minst: Varför blir somliga här hemma så upprörda när människor som tillhör, eller identifierar sig med de grupper som Västvärlden bekrigar, torterar, dödar och förtrycker på alla upptänkliga sätt reagerar våldsamt på att man i Väst även uttrycker sitt förakt genom att publicera nidbilder av dem och av det de håller för heligt?

Förr eller senare får man det man ber om helt enkelt och som Lena Sundström uttrycker saken i dagens AB:

Det har gått fyra månader sedan bilderna publicerades i Danmark. Så varför har ursäkten inte kommit tidigare? Och varför är det aldrig någon som har bett om ursäkt för att danska politiker har stått i folketinget och pratat om muslimer som ”en cancersvulst i det danska samhället”? För danska valaffischer med bilder på invandrare med texten ”Tid til forandring”? För hela den ogenerade islamofobi som har fått mig att studsa till varje gång jag har bläddrat i en dansk avis under de senaste åren?
Det är nu som det händer saker. Och det är nu som vi känner oss hotade. Det sedan länge mobbade barnet visar sig nämligen ha ett råskinn till storebrorsa som till slut har lackat ur.
……………….
Ociviliserat eller fel att komma med hotelser om våld? Elva muslimska länder ansökte om audiens hos den danska regeringen för en dialog. Samtliga fick avslag. Det går fortare med våld. Och frågan är vems felet är. De som hotar med våld, eller de som kräver våld för att lyssna.

Judarna hade ingen storebror!

Det finns skönhet och förströelser i livet också

Hörde Göran Persson på TV i förrgår (Drömsamhället TV 2, 20.30), förklara att han inte kallar sig socialist längre – för det kan missförstås. Det förstår man ju. Han har inte varit speciellt bra på att förklara vad hans parti vill numer.
Och Social Demokrat? Vad är det? Det låter tämligen intetsägande. Det borde även moderater kunna kalla sig, eller folkpartister, ja de allra flesta svenskar, för vem vill kalla sig Asocial Demokrat alternativt Social Antidemokrat, eller ännu värre Asocial Antidemokrat?

Washingon Post har, enligt Dagens Eko, publicerat en karikatyr av president Bush där han står bredvid en starkt stympad amerikansk soldat. På denna teckning har den amerikanska administrationen reagerat och protesterat hos tidningen.

Så nu kan vi förstås förvänta oss att upprörda liberala röster fördömer detta allvarliga hot mot amerikansk yttrandefrihet och att även europeiska liberala tidningar skyndar till och publicerar den här karikatyren. I synnerhet som karikatyren kritiserar Bush, alltså makten och således sparkar upåt i hierarkin, till skillnad från nidbilderna i Jyllandsposten som istället sparkar neråt, mot den mest utsatta gruppen i samhället.

Om detta inte sker måste vi dra slutsatsen att det senare är mer hedervärt än det förra, enligt de liberala idealen?

Rättelse: 7/2: Ekot hade dessvärre fått det hela om bakfoten. Det var Rumsfeld som var karikerad och högsta militära ledningen som protesterade. Det förändrar dock inte den princip som diskuteras ovan.

Krig och massmord börjar alltid med ”ord”. Sådana slutar lätt i mord om orden är ansvarslösa och hetsande och om motsidan reagerar med samma vapen, hånande och anklagande ”ord”. ”Det fria ordet” och individernas frihet är alltså inte så enkla begrepp som liberaler försöker inbilla sig själva oss andra.

”Ordet”, det fria såväl som det kontrollerade, är ett mycket farligt vapen om det används som sådant och det har bidragit till att mängder av människor har skadats, torterats och mördats.

I Sverige började nyrasister att attackera invandrare, och framför allt muslimer, efter att massmediadrevet mot sådana sattes igång här i slutet av 80-talet. I trettiotalets Tyskland resulterade ”orden”, som egentligen inte var annorlunda där än i andra europeiska demokratiska länder, (lite mer systematiskt förekommande efter 1933 dock,) i utrotning av judar (m.fl). Sveriges ”fria ord” bidrog till denna utrotning genom att somliga människor här använde sina ”ord” för att förhindra att judiska flyktingar fick komma till Sverige. I f.d. Jugoslavien kom användandet av ”ord” att resultera i ett grymt och totalt onödigt inbördeskrig. I Rowanda resulterade kristna radiostationers ”ord” för kort tid sedan i ett sällsynt vidrigt massmord etc. etc.

Propaganda är ”ord” vare sig den bedrivs med privata eller religiösa medel och på privat eller religiöst initiativ, eller på statligt sådant och propaganda är otroligt effektivt – av det enkla skälet att vi människor är sociala varelser och därför att de flesta av oss tenderar att springa i flock.

Danmark befinner sig i krig mot muslimer i Irak. Att håna och förnedra människor, vars trosfränder man torterar och bekrigar, leder lätt till motreaktioner och ilskna eller våldsamma protester. Det är knappast att förundras över. Det är så brukar se ut under krig. Var och en som vet hur människor tenderar att reagera under sådana här omständigheter inser vad det handlar om, vad ”ord” kan resultera i och det är precis detta som är det kusliga. Vem som helst som har tillgång till massmedia med stor spridning och som vill skapa krig eller inbördeskrig kan åstadkomma sådana – och just med hjälp av ”ord” – även med hjälp av ”det fria ordet”.

Jyllandsposten fick precis den reaktion man ville ha, aggression från muslimer och se där, det bevisar precis det man menar, att muslimer är oupplysta och underutvecklade varelser som inte iakttar normala demokratiska spelregler och detta medeltida och ofrihetens mörker måste vi förstås bekämpa!
Och upp ställer sig liberaler, nästan som en man, och anser att Jyllandpostens smaklösa och ansvarslösa agerande är det viktigaste att försvara just nu. När det i själva verket är nya krig som måste förhindras och det pågående kriget som måste stoppas – i synnerhet som sanningen är krigets första offer.

Ord som i vissa situationer kan vara totalt oförargliga, kan i andra situationer vara rent sprängstoff. Det fria ordet är därför en ömtålig blomma som bör hanteras varsamt. Det fria ordet kräver ansvar från dem som använder det.

Stoppa storebror.se

Lena Sundström skriver i Aftonbladet att man lägger fram ett lagförslag om att det ska vara förbjudet för läkare att behandla gömda flyktingar!
Säg att det inte är sant!

Inte nog med att detta är fruktansvärt inhumant, det kan inte vara så nyttigt för den allmänna folkhälsan heller, eftersom vi på det sättet får mindre kontroll på smittor som kan komma in i landet. Tänk om riksdag och regering tänkte – åtminstone någon tanke någon gång.