Läser i Aftonbladet om ännu en undersökning som pekar på att mobiltelefoner kan ge hjärntumörer, och att framför allt barn och unga människor utsätts för ökade risker. Med en timmes prat om dagen ökar risken med 50% har forskarna visat.

Lennart Hardell på universitetsjukhuset i Örebro är en av två svenskar som står bakom den. Han har tillsammans med Kjell Hansson Mild, forskare på Arbetslivsinstitutet i Umeå, gått igenom 2 200 fall.

Tänk så slumpen kan slå, både Arbetslivsinstitutet och Kilen, organisationer som båda säger för stora mäktiga företag obehagliga saker, lades ner ganska omgående efter att den nya regeringen tillträtt. Kilen lät de läkemedelsskadade komma till tals genom att man samlade in vanliga människors rapporter om ex. biverkningar, och stöttade dem som försöker sluta äta preparat som de blivit beroende av och Arbetslivsinstitutet säger här och bl.a. något som stora telefonjättar inte uppskattar.

Det förefaller, ja jag säger ju inte att det faktiskt är så, bara att det verkar som om besluten om dessa nerläggningar var tagna redan före valet. Det kan knappast ha varit av omtanke om väljare och medborgare i landet, som regeringen Reindfeldt skyndade åstad vad gällde dessa nerläggningar. Undrar vilka regeringens omtanke rörde, om det alls fanns en tanke bakom åtgärderna förstås och det måste vi ju tro. Vi kan ju inte tro att vi har en regering som alls inte tänker.

Länkar:
– Stor studie: Mobilen ger hjärntumör, AB
– Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, Motvallsbloggen 28/12 06

Alla talar om Facebook just nu och jag begriper ingenting. För det första är mitt ”face” ingenting att skryta med längre. Det tyckte jag inte att det var ens när jag var ung, men idag skulle jag anse mig vara mycket vacker om jag fortfarande sÃ¥g ut som jag gjorde för 30 Ã¥r sedan, sÃ¥ jag har inte känt sÃ¥ mycket för att sätta mig in i den här nya trenden med Facebook.

Nu har jag fått mejl om att jag är utsedd till friend i en Facebook och känner mig förstås smickrad och glad att någon vill ha mig som friend, men jag förstår inte alls vad det innebär. Vad förväntas jag göra åt saken?

Just nu känner jag mig så hjärtligt trött på allt digitalt. Jag hade tänkt mig att jag var fullärd (nåja, i alla fall att jag inte skulle behöva lära mig oceaner av nya saker hela livet för att klara livhanken), men så inser jag att i denna digitaliserade tid måste jag fortsätta att lära mig nya saker hela tiden för att kunna leva ett normalt liv, och att så fort jag lärt mig en sak så kommer nya program som kräver nya inlärningstider.

Har precis köpt mig en ny symaskin, en som ska vara ett rent under och kunna sy allt och som dessutom kostade skjortan – och lite till. NÃ¥ja, symaskin vete 17 om jag ska kalla den för. Det är en ny dator med ett otroligt program som troligen tar ett Ã¥r att lära sig behärska och trots flera timmars kamp med eländet sÃ¥ har jag inte lyckats sy en raksöm med den ens. SÃ¥ nu har jag bestämt mig för att det är nÃ¥got fel pÃ¥ underverket. Det retar mig bara sÃ¥ oerhört att jag mÃ¥ste lägga ner en massa tid pÃ¥ att konstatera detta. Hade det handlat om en vanlig mekanisk maskin hade jag vetat detta redan efter tre minuters test.

Så har man alltså också stängt ner alla möjligheter att se analog TV och nu vet jag inte om det ens är möjligt att få en skaplig bild där jag bor. Jag blir troligen tvungen, om jag vill fortsätta att se TV, att köpa en sådan där konverter, programmera den och se om det fungerar i mitt hål i skogen, och räknar med att det handlar om ytterligare några timmars trial and error, som i värsta fall resulterar i att jag inser att jag i fortsättningen inte kan se en njutbar TV-bild. Sådana där bilder som pixelerar så fort figurerna rör sig på TV-skärmen är inte njutbara att se på och sådana har jag sett lite här och där. Det är ju f:n att jag ska behöva kasta ut flera hundra kronor på att ta reda på om jag kan se TV i fortsättningen!

Just nu har jag alltså mest lust att dra något gammalt över mig. Digitalt utmattningssyndrom kanske man kan kalla det. Undrar just om det finns några speciella tabletter mot sådant? Om inte så är detta ett tips till läkemedelsindustrin. Varför inte preparatet Diusyrom som gör att man står ut med den digitala omvärlden, bara en liten ändring på någon molekyl i SSRI-preparaten så har man en ny storsäljare. Jag skulle omedelbart begära att få preparatet utskrivet åt mig.

Den förträfflige skådespelaren och underhållaren Lars Ekborg gjorde en gång en sketch där han föreställde en nyhetsuppläsare. Jag känner just nu för att travestera honom. Har läst tidningarna och lyssnat på radionyheterna och som vanligt är det i stort sett bara:

Elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände och elände, elände.

Elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände och elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände.

Elände, elände, elände, elände, samt elände, elände, elände, elände, elände. Så har vi elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände, elände och elände.

Kan nÃ¥gon komma pÃ¥ nÃ¥got som är riktigt roligt, trevligt eller positivt – för de allra flesta, alltsÃ¥ inte ohemult höga bonusar och ordentliga skattelättnader, som ju bara rör de redan ofantligt rika?

Jag har blivit kritiserad på andra bloggar för vad jag skrivit men med det här, på S R Larsons blogg, kritiseras jag för första gången (mig veterligt) för vad jag inte har skrivit om, nämligen att jag inte har skrivit om bristen på läkare och sjukvårdspersonal för mammografering (vilket jag givetvis tycker är bedrövligt).

Tur att inte alla bloggar börjar kritisera mig för vad jag inte skriver om, för då skulle bloggvärlden bli väldigt trist. Det finns, som alla förstår, hur mycket som helst att dra upp i den vägen. Jag har varken bloggat om Östtimor, om Fuglesangs rymdfärd eller om de rikas stora suvar och inte heller om gorillor eller om musik, för att bara nämna några exempel, som alla är värda uppmärksamhet fast av olika anledningar.

Sedan undrar jag, eftersom S R Larson framhåller USA som ett föregångsland, om han tror att den allmänna mammografin fungerar bättre i USA:s privatiserade sjukvård. För att inte tala om om han anser, att alla amerikanska kvinnor får effektivare vård än i Sverige, när/om de drabbas av bröstcancer. I dessa Sicko-premiärens dagar är jag inte så säker på att de får det.

Jag är, som jag väl redan har avslöjat, inte ett dugg religiös, har knappt besökt i en kyrka i hela mitt liv (fast tror att jag var på en gudstjänst en gång i min ungdom, och tom en julotta en gång) och är inte ens komfirmerad, vilket är tämligen ovanligt i min generation. Men jag har läst Bibeln, från pärm till pärm (gamla översättningen).

Som saker och ting ser ut idag, och utvecklar sig, börjar jag fundera. Man kanske skulle bli religiös i alla fall. Han sade ju en hel del förnuftig den där Jesus: ”Älska din nästa sÃ¥som dig själv”, exempelvis, eller ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder det skolen I ock göra dem”, (fast det uttrycks kanske pÃ¥ modernare svenska i nya bibelöversättningen).

Ja, sÃ¥ drog han ju lite liknelser som inte heller var sÃ¥ dumma, som handlade om att man skulle hjälpa de nödställda, de lidande och de utstötta, ingen dum idé alls. Han lÃ¥ter faktiskt riktigt socialistisk när jag tänker efter. Och inte minst den här är ju bra: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nÃ¥lsöga än för en rik att komma in i himlen/Guds rike”. (Kds-pamparna verkar inte ha läst det här.)

De är alltsÃ¥ synd om de rika. De kommer, enligt Jesus, inte att fÃ¥ ”Pie in the sky when they die”, som de troende fattiglapparna kommer att fÃ¥.

Kunde ju kännas tröstrikt i dessa tider om man trodde pÃ¥ det där – men det gÃ¥r liksom inte, med tanke pÃ¥ hur världen ser ut, att tro pÃ¥ en god och allsmäktig Gud. Istället fÃ¥r man väl trösta sig med Edward Perssons sÃ¥ng om att ”man kan ingenting ta med sig dit man gÃ¥r”, att inför döden är vi alla i alla fall totalt jämlika.

Det sorgliga i sammanhanget är de där som arvskattebefriat ärver miljoner, eller miljarder, utan att de har gjort ett dugg för att förtjäna pengarna, eller rättare sagt, som inte ens stulit pengarna själva.

Självmord bland unga flickor ökar, enligt Ekot, och det är helt obegripligt, eftersom det, enlig samma nyhetsrapportering, finns så mycket effektivare metoder idag, SSRI och sånt.

Får unga flickor ingen sådan god behandling eller vad handlar det om? Någon som vet?

Jag erinrar mig ett engelskt program på TV om Seroxat (ett SSRI-preparat=ett antidepressivt medel) för några år sedan, enligt vilket en ung pojke började skära sig sedan han hade satts på SSRI, och som han sade i intervjun, fick en känsla av overklighet varför han skar sig för att känna efter om han fanns, om han var verklig. Vad jag alltså undrar är om de här unga flickorna som skär sig, vilket också sades vara ett tilltagande problem, eller som begår självmord, får SSRI eller om de inte får sådana medel?

På SR:s hemsida kan man nämligen läsa att:

När det gäller både pojkar och flickor finns en oroande tendens i statistiken. För äldre åldersgrupper har självmorden ungefär halverats de senaste 20 åren. Det förklaras av forskare med bland annat bättre behandling och medicinering.

Så hur är det egentligen på det här området?

Länk:
Självmorden ökar bland unga kvinnor, Ekot

När de nya regeringen tillträdde funderade jag på att skapa en ny skandalkalender, eller en slags fortsättning på den jag förde fram till valet. Efter moget övervägande beslutade jag att inte göra det. Skandalkalendern, som jag trodde skulle bli måttligt arbetssam med sådär en skandal i veckan fram till valet, blev mycket jobbigare att uppdatera än jag hade tänkt mig, med i stort sett någon smutskastning/skandal varje dag. Så jag var ganska glad när valet var över, och jag slapp fortsätta med eländet, slapp det jobbet.

Nu är jag mycket tacksam att jag aldrig beslutade mig för en fortsättning på Skandalkalendern. Någon som undrar varför?

Jag har en länk till höger, till Craig Murrays blogg. Denna blogg är sedan en tid inte tillgänglig pÃ¥ nätet. Jag vet inte varför men oroas över detta faktum och kan bara hoppas att det inte handlar om ett statligt censuringripande mot den fd. brittiske ambassadören i Uzbekistan – Craig Murray, eller om nÃ¥got ännu mer dystert.

Att hans åsikter, och de fakta han drar fram i ljuset, inte faller den brittiska regeringen, eller den amerikanska, på läppen förstår man om man tittar på de här två YouTube-filmerna.

Craig Murray – Ceasefire Now demo, YouTube

Craig Murray – People’s Assembly 20th March 2007, YouTube

Jag bloggade om honom här

Några andra länkar om Murray:
– Ex-British Ambassador to Uzbekistan Craig Murray on Why He Defied UK Foreign Office by Posting Classified Memos Blasting U.S., British Support of Torture by Uzbek Regime, Democray NOW 19/1 2006
– What drives support for this torturer, The Guardian 16/5 2005