Så är vi då där, om vi får tro Jean Shaoul, att en överenskommelse har nåtts mellan det libyska övergångsrådet och Nato om en stor marinbas för Nato i Cyrenaica. Vem är förvånad? Jag gissar att det inte stannar vid denna bas.
The deployment of Russian naval forces follows that of the US nuclear-powered aircraft carrier USS George HW Bush in the Eastern Mediterranean, near Syria, and the announcement that the government in Libya has agreed to the construction of a major NATO naval base in Cyrenaica.(1)
För övrigt skriver Jean Shaoul om hur arabstaterna och EU ökar pressen på Assad i Syrien. Turkiet, medlem i Nato, medverkar också och upplåter områden för krigare som kan skickas in i Syrien för att attackera där. Turkiet har också arbetat för bildandet av en ny regim för Syrien, som enligt författaren består av deskrediterade avhoppade regimanhängare, CIA-agenter, islamister m.fl.:
Ankara has also sponsored and promoted the Syrian National Council (SNC), made up of discredited former regime supporters, CIA assets, Islamists and others, as an opposition group that could form the basis of a future government.
Peter Lee skriver om hur Väst hade hoppats att det skulle vara möjligt för oppositionen mot Assad att få igång ett så stort uppror att Assad tvingades avgå på grund av befolkningens tryck. Det gick inte, alltså är man i full gång att organisera ett anfall utifrån, med hjälp från bl.a. Libyen, för att få bort Assad. Förandlingar vill Västmakterna inte veta av, precis som fallet var i Libyen. Här ska krigas, landet ska bombas sönder och massor av människor ska dödas innan de är nöjda:
As the peaceful democratic movement has faltered, there has been no move from the Western/Gulf powers to encourage reconciliation and reforms.
Quite the contrary, in fact.
Whenever Assad makes an offer of reform, the Western powers dismiss it as too late and/or insincere………
Weapons and money for anti-Assad insurrectionists has been trickling in for months, to the blissful disregardof western news outlets fixated on the images of democracy demonstrators struggling against oppression.
Now that the political option is sliding off the table and it is clear a foreign-funded insurrection is needed to remove the Assad regime, the gusher of arms and cash has become too big to ignore.(2)
Hur skulle det vara förresten om media talade om för oss hur fritt, demokratiskt och rättssäkert det är i Irak idag? Eller i Afghanistan?
Som omväxling en film om hur en tysk vänsterman ser på Syrien: Die Wahrheit über Syrien – Teil 1
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=kGKILDJExa8&feature=related
Slutligen en film med samma föredragshållare som i filmen ovan, från 20:e mars, om vad som hände i Libyen och bakgrunden till upproret:
Die Wahrheit über Libyen – Teil 1/4
Delarna 2-4 kan man finna här:
del 2: http://www.youtube.com/watch?v=03WtpBHkQNw&feature=related
del 3: http://www.youtube.com/watch?v=0lzc-59juTI&feature=related
del 4: http://www.youtube.com/watch?v=lx49TQkstKo&feature=related
Via Mavera (1) fick jag tips om att Abdel Hakim Belhadj, som inte fick plats i det nyatillsatta övergångsrådet NTC i Libyen, har funnit en annan uppgift. Han har rest till Turkiet och där ska han enligt uppgifter (2) leda en grupp på 700 jihadister, möjligen legoknektar, som ska sättas in mot Syriens regim. Då vet vi med nästan total säkerhet att Syrien är utsatt för samma komplott som Libyen, i akt och mening att avsätta dess regim, ledd av Bashar al Assad.
Belhadj flögs in till Libyen från Qatar, för att leda ett antal ”rebeller” där, det Qatar som också försåg de s.k. rebellerna med vapen och andra förnödenheter och sannolikt också betalade kadrer av legoknektar för att resa till Libyen och delta i upproret mot Ghadafi. Frågan man ställer sig är om Belhadj, som i Turkiet uppträder under namnet Salem El Alwani, faktiskt uteslöts från NTC och bara fann sig en ny uppgift, eller om han anlitades av några arabstater för att göra samma ”goda” jobb i Syrien som han så ”framgångsrikt” gjorde i Libyen.
Jag har, som besökare vet, misstänkt att det som händer i Syrien är samma sak som det som hände i Libyen. Upproret i Libyen började inte så som vi fått höra och läsa i Västvärldens propagandamedia, utan det var noga förberett och de påstått ”fredliga demonstranter” som påstods ha skjutits av Ghadafis polis var i själva verket beväpnade upprorsmän som började skjuta på och hänga poliser samt bränna polisstationer. Sedan har vi serverats en så gravt lögnaktig bild av vad som hänt i Libyen att man inte kan annat än konstatera att dagens media är lika goda kålsupare som en gång Geobbels tyska press.(3)
Det har, vad jag kunnat finna ut tidigare och i och med Belhajds nya uppgift är tämligen säker på, varit samma sak i Syrien. Situationen där är dock betydligt mer komplicerad sedan Ryssland har sagt ifrån att man inte kommer att stödja en likadan FN-resolution om Syrien som dem om Libyen och sedan både amerikaner och ryssar har sänt militärfartyg till området utanför Syrien. Så i fallet Syrien agerar än så länge bara några arabstater, Qatar och Saudiarabien samt Turkiet den här gången, för att störta Assar al Assad. Nato/USA har ännu så länge tigit stilla (fast Turkiet är ju med i Nato förstås), förutom de amerikanska demonstrationerna med hangarfartygen.
De övriga arabstaterna som nu beslutat om sanktioner mot Syrien, uppvisar en sådan ofantligt hyckleri att man inte tror att en enda journalist skulle kunna gå på deras propaganda. De anklagar Assar ad Assad för att skjuta på sin egen befolkning och säger att sanktionerna vidtas av det skälet, samtidigt som de medverkar till att döda och tortera fredliga demonstranter i Bahrain och Yemen. Det borde väl vara för grovt till och med för Sveriges följsamma journalister (de där som får Bonniers journalistpris för vad de rapporterar från MÖ) och media men ännu så länge ser det inte ut som om våra svenska journalister ser något konstigt i det dessa arabstater sysslar med, eller undrar vad som egentligen pågår i Mellersta Östern. De rapar bara maktens krigspropaganda.
En annan fråga är hur USA och EU kan stötta de uppror som sådana som Belhadj agerar i , med tanke på att han faktiskt är internationellt terroriststämplad. Hur smutsig politik kan USA/EU föra utan att de ledande börjar må dåligt?
Avslutningsvis en videosnutt som visar amerikanska soldater aktiva i inbördeskriget i Libyen, de där som inte fanns där, enligt bestämda uppgifter från USA:
Foreign & American Mercinaries with Misrata NATO Dogs, NATO Crimes In Libya
Observera att det står NATO på hjälmen som prickskytten bär och att han har Idrisflaggan på gevärskolven, alltså rebellernas flagga. Vi kan alltså vara tämligen säkra på att filmen är tagen i Libyen. Den verkar dessutom vara fotad av en proffs då den har betydligt bättre kvalitet än de flesta videosnuttar vi sett från Libyen.
Den här filmen försvann från nätet, men jag återfann den så småningom:
Libya: qatari’s mercenaries (note at min 1:53 Qatar’s flag) fighting with rats (utlagd 18/11 2011)
Så så var det med den sanningen. Här ser vi alltså fyra amerikanska stövlar på Libyens mark deltagande i inbördeskriget på den ena sidan. Det enda vi inte vet efter den här filmen är hur många stövlar USA hade på marken bara att det inte var noll personer som man påstått. Man har väl tyckt att man sett flera Nato-soldater skymta förbi på andra videofilmer, men uppenbarligen har journalister och andra, som filmat, fått stränga order att inte visa Nato-soldater på film.
Hur lurade vill vi bli?
Tillägg 15/10 2012:
Ovanstående film har tagits ner från YouTube och jag kan inte finna den någon annanstans där, som man kan göra ibland. I filmen såg man en prickskytt, en amerikan på libysk mark. Han låg stilla och tålmodigt och väntade på möjlighet att skjuta libyer ”på andra sidan i kriget” och lyckades tydligen pricka någon mot slutet, men det var så långt bort så det såg man inte direkt, bara glädjen över träffen i skyttens omgivning. Bakom honom stod nämligen ett gäng arabiska ”rebeller”och iakttog honom. Skytten hade dessutom en ”assistent” och de två talade amerikansk-engelska med varandra. På prickskyttens gevär fanns ett märke med Kung Idris-flagga på, den flagga som upprorsmännen använde sig av. De här två var inte av arabiskt ursprung dessutom då de båda var ljushylta, typiska amerikaner med europeiskt ursprung. De kan ha varit Xe-soldater (Xe= f.d. Black Water) men också medlemmar i något reguljärt amerikanskt specialförband, vilketdera de var kunde man dock inte avgöra.
Det var förstås inte bra att det fanns belägg för att det fanns en så avslöjande film om amerikanska prickskyttar i Libyen ute på YouTube eftersom USA vill upprätthålla skenet att man inte hade några stövlar på libysk mark då detta var mot FN:s resolution 1973 om flygförbudszon.
Istället lägger jag in en annnan, och tyvärr sämre film här, mycket fötter, mark och mycket skottljud och om ljudet inte är pålagt i efterhand så hör vi amerikaner tala i filmen och ser eventuellt några av dem också, från mitten av filmen och framåt men denna film är dock inte lika tydlig och klar som belägg för sådana i Libyen:
PROOF: US-Sniper in Libya (near Sirte, officially ”reporter” but SHOOTING at 3:24) (01oct2011)
/Kerstin
Länkar: 1) Syrien: libyska terrorister förbereder krig mot Syrien, Maverablogg 27/11 2011 2) Libye – Abdel Hakim Belhadj conduit un bataillon composé de 700 hommes à la frontière syro-turque (26 novembre 2011), Algeria ISP 27/11 2011 3) The “Left” and Libya, Alexander Cockburn, Counterpunch 25-27/11 2011 - Libya’s Zintan militia briefly detain Abdel Hakim Belhadj, Katerina Nikolas, Digital Journal 25/11 2011 - Rival militia briefly holds Libya Islamist chief, Reuters24/11 2011 - Qatar, Al Jazeera, and the Arab Spring, Ahmed E. Souaiaia, MR Zine 17/11 2011 (En mycket intressant artikel om Al Jazeeras uppgång och fall) - The War in Libya: Race, “Humanitarianism,” and the Media, Maximilian Forte, Mr Zine Monthly Review 20/4 2011 - Libya: NATO Provides the Bombs; The French ”Left” Provides the Ideology, Pierre Lévy, Mr Zine 5/10 011 (Om hur det Libyska inbördeskriget i själva verket är en kontrarevolution. Sist om Syrien, citat: ”And already the Westerners are polishing up their (military and ideological) weapons for their next adventures. Thus Paddy Ashdown, who notably spent four years as EU High Representative in Bosnia-Herzegovina, confided to the Times that from now on we should adopt and get used to the ”Libyan model” of intervention, in contrast to the ”Iraqi model” of massive invasion, which showed its inadequacies.
For his part, the NATO Secretary General made a plea on September 5 for the Europeans to pool better their military means in this period of budgetary restriction. For Anders Fogh Rasmussen, ”as Libya proved, we can’t know where the next crisis will come, but it will come.” At least that much is clear
That being the case, does it really make any sense to analyze the Syrian crisis as the uprising of a people against the ”tyrant” Bashar al-Assad? On the contrary, one may be forgiven for thinking that he is just the next on the hit list of Western governments. In that case, is there really nothing more urgent to do, even in terms of the cause of emancipation of peoples, than to align oneself with the latter, even unintentionally?)” - Who said Gaddafi had to go? Hugh Roberts, London Review of Books 17/11 2011 (citat ur: The Western media generally endorsed the rebels’ description of themselves as forward-looking liberal democrats, and dismissed Gaddafi’s exaggerated claim that al-Qaida was behind the revolt. But it has become impossible to ignore the fact that the rebellion has mobilised Islamists and acquired an Islamicist tinge….But the Libyan uprising diverged from the Tunisian and Egyptian templates in two ways: the rapidity with which it took on a violent aspect – the destruction of state buildings and xenophobic attacks on Egyptians, Serbs, Koreans and, above all, black Africans; and the extent to which, brandishing the old Libyan flag of the 1951-69 era, the protesters identified their cause with the monarchy Gaddafi & Co overthrew. This divergence owed a lot to external influences. But it also owed much to the character of Gaddafi’s state and regime…… For Gaddafi and his colleagues the state’s distributive role quickly became the central element in their strategy for governing the country….Words such as ‘authoritarianism’, ‘tyranny’ (a favourite bugbear of the British) and ‘dictatorship’ have never really captured the particular character of this set-up but have instead relentlessly caricatured it. Gaddafi, unlike any other head of state, stood at the apex not of the pyramid of governing institutions but of the informal sector of the polity, which enjoyed a degree of hegemony over the formal sector that has no modern counterpart. It meant that the Jamahiriyya’s formal institutions were extremely weak, and that included the army, which Gaddafi mistrusted and marginalised…../ Artikeln rekommenderas starkt.) - Leading Libyan Islamist met Free Syrian Army opposition group, The Telegraph 27/11 2011 (Citat ur: The meetings came as a sign of a growing ties between Libya’s fledgling government and the Syrian opposition. The Daily Telegraph on Saturday revealed that the new Libyan authorities had offered money and weapons to the growing insurgency against Bashar al-Assad.
Mr Belhaj also discussed sending Libyan fighters to train troops, the source said. Having ousted one dictator, triumphant young men, still filled with revolutionary fervour, are keen to topple the next. The commanders of armed gangs still roaming Tripoli’s streets said yesterday that ”hundreds” of fighters wanted to wage war against the Assad regime…..Newspapers reported on Saturday that four Libyan men had been caught on the Turkish border trying to infiltrate into the country. The grand design envisioned by Mr Belhaj and the Libyan authorities is still in its nascent stage.)
Andra har skrivit om hur det fortfarande pågår strider i Libyen (1) och vi har kunnat läsa om hur TNC valde en ny ordförande, premiärminister, och hur denne, eller rådet, har utnämnt ett antal andra personer att ingå i den nya övergångsregeringen fram till det första valet ska/kan hållas.
Den nye ledaren av rådet/TNC heter Abdurrahim el-Keib, är från en mindre stad några mil väster om Tripoli, utbildad elektroinenjör, har en amerikansk doktorsgrad och har undervisat på University of Alabama i 20 år (somliga skriver att han bott i USA 35 år). Det var ju knappast en överraskning att man skulle hitta en libyer till som var mer amerikan än libyer, att ersätta Jibril med.
El-Keib leder nu en ny regering där de flesta personerna har bytts ut. Och här kommer den verkliga överraskningen, denna regering sägs i Guardian vara rent sekulär och ut åker även LIFG-ledaren Abdul Hakim Bilhaj, mannen som styr i Tripoli och som har makten över de väpnade grupperna där:
The other loser was Abdul Hakim Bilhaj, who once fought alongside the Taliban in Afghanistan and was jailed both in Libya and Guantánamo Bay. He fought the Gaddafi regime backed by Qatar and the United Arab Emirates, and was expected to win a place after stating he now supports democracy and the rule of law.(2) (Min översättning: Den andre förloraren var Abdul Hakim Belhaj, som tidigare stred tillsammans med Talibanerna i Afghanistan och som sattes i fängelse både i Libyen och i Guantánamo Bay. Han bekämpade Ghdafiregimen, uppbackad av Qatar och Förenade Arabemiraten, och förväntades få en plats i rådet efter att han sagt att han nu stödjer demokrati och laglighet.
Så kommer en passage i The Guardian som väl inte heller kan förvåna någon som försökt sätta sig in i vad som hände i Libyen:
The cabinet is likely to find approval from Libya’s western backers, concerned about hardline Islamists; President Mustafa Abdul Jalil had declared previously that sharia law will form the basis of a new constitution. But the failure to include Bilhaj raises a question as to how stable the new transitional authority will be. Its chief task is to draft a constitution and to oversee elections next year. (Min översättning: Regeringen kommer antagligen att accepteras av Libyens västerländska uppbackare, som oroats av hårdföra islamister; President Mustafa Abdul Jalil hade deklarerat att sharialagar skulle utgöra grunden för den nya konstitutionen. Men misslyckandet att få med Belhaj ger anledning att fråga sig hur hur stabil den nya övergångsregeringen kommer att bli. Dess huvudsakliga uppgift är att utarbeta en konstitution och att organisera val nästa år.
Och var Jalil hör hemma i sammanhanget sägs inte klart i artikeln i Guardian.
Så råkar jag ramla in på en video där Morris intervjuar en man vid namn Moeen Raoof, en fredsaktivist.(3) Tyvärr kan jag inte hitta något sätt att lägga in videon här, men lyssna på den. Raoof säger nämligen två saker som förvånar inte bara mig, utan även Morris och som är uppseendeväckande. Han påstår att denna regering överhuvudtaget inte finns i Libyen utan att medlemmarna befinner sig på Malta och i Turkiet. De kan inte, säger han, vara i Libyen på grund av oroligheterna där. Libyen är helt enkelt utan en regering just nu.
Tripoli styrs, säger han vidare, av en militär under Belhajs befäl och nu planerar några av klanerna som behärskar andra städer, att försöka ta tillbaka Tripoli. Han förutspår därför en attack på Tripoli och på Belhajs styrkor inom kort.
Det andra verkligt uppseendeväckande påståendethan kommer med är att Nato fortfarande bombar i Libyen. Det är skälet, hävdar han, att det är heltyst om Libyen just nu. Det är tyst om detta för att FN-resolutionen 1973 inte gäller längre varför man agerar utan FN-uppdrag idag och därmed olagligt. Libyenaktionen är ett rent misslyckande om det inte hela tiden handlade om att splittra och skapa kaos i Libyen, menar han.
Om detta är korrekt så är det anmärkningsvärt att ingenting rapporteras om saken i Väst – eller är det kanske bara följdriktigt?
Fler länkar om Libyen idag: - “These are all troubling signs for all those who wanted a secular Libya,” Global Civilians For Peace in Libya 17/11 2011 (citat ur: “I was scared; I wiped off my makeup and went home,” said Jasmin Abdul Aziz, a 22-year-old student who was one of five models at the event and once paraded a $5,000 dress studded with diamonds in a Qaddafi-era fashion show. “Before, we would wear shorts in the streets. Now, look around you, nobody does.”….The man responsible for maintaining security in the city is Abdel Hakim Belhaj, the head of the Tripoli Military Council and former Guantanamo Bay inmate…..Belhaj was the leader of the Libyan Islamic Fighting Group, which opposed Qaddafi in the 1990s and is listed by the U.S. as a terrorist organization. ) - As puppet NTC regime unravels imperialists seek to avoid culpability for destruction, Abayomi Azikiwe, Global Civilians For Peace in Libya 17/11 2011(citat ur: After being promoted by the corporate media and imperialist leaders as the best man to lead the neo-colonial regime in Libya, Interim Prime Minister Mahmoud Jibril has abruptly resigned from this post. Jibril is now claiming that he was opposed to the brutal assassination of leader Muammar Gaddafi and that he wanted the martyred head of the Al-Fateh Revolution alive in order to stand trial inside the country…..Jibril, a US-educated former professor, who traveled in Europe over the last several months to encourage the overthrow of the Libyan government, now says that Gaddafi was “killed based on a request by a certain foreign power.” (Bloomberg, November 15….Jibril also went as far as to say that foreign powers have designs on exploiting the wealth of Libya. He has pointed out that the Gulf monarchy of Qatar, which is a junior partner in the war against Libya, has its own designs on playing a role in the North African state…..Mustafa Abdul-Jalil, the putative leader of the NTC, said that he is attempting to resolve the fighting. Nonetheless Abdul-Jalil has openly admitted that he is incapable of disarming the militias in the capital and in other regions of the country…..Despite the fact that three weeks after the US-NATO bombing began, Libya accepted the AU peace plan only to have it rebuffed by the imperialists and their allies inside the country. This was done by falsely claiming that the Libyan government under Gaddafi refused to accept a ceasefire.)
Egyptens vår har övergått i bister vinter, vilket väl var vad man fruktade skulle bli fallet:
The Maspero Massacre | 9/10/11 | What Really Happened
Så över till Libyen:
Om varje värvad krigare på NTC:s sida, bara Qatar lär ju haft c:a 6.000 man där och krigat, kostat 200.000 euro som den här mannen, då förstår man att det mycket väl kan sluta med en rejäl skuld för Libyens del, när man ska börja betala tillbaka pengar till Nato-staterna för vad ”kalaset” har kostat dem. Missiler och bomber är inte billiga de heller.
Tills vidare ska IMF bara låna ut pengar till Libyen för att täcka landets kassabrist. Libyens pengar är ju frusna utomlands så det återstår att se vad som blir kvar att återlämna så småningom när skulder och lån är betalda.
Det är tydligen fler som kräver att få sin betalning.
NATO Rats PROTEST for not being paid by traitor NTC thieves 05.11.11, NATO Crimes In Libya
Videon borttagen här, men har hittat den här under en lite annorlunda rubrik:
Protests in Tripoli by Rebels who don’t get paid (November 6, 2011)
Sedan kan man titta på filmen nedan för att få veta lite mer om Benghazigängen, som startade det väpnade upproret i Libyen, och varför just de var extra sura på Ghadafi.
Rebel Militias Include the Human Traffickers of Benghazi
Det råder ingen tvekan om att Nato begått ett hel räcka av krigsbrott Libyen. Därför har några personer beslutat att anmäla Sveriges regering och riksdag för medverkan till dessa brott.
Läs anmälan HÄR.
Skriv under anmälan endera genom att klicka vidare på sidan ovan till formuläret, eller genom att klicka HÄR.
Tills för bara några år sedan var Sverige landet som inte varit i krig på nära 200 år. Vårt land var en gång välkänt i världen som landet som verkade för fred och för att även små nationers självbestämmande skulle respekteras. Låt oss bli många som visar att vi inte accepterar att Sverige deltar i vidrigt bestialiska nyimperialistiska och rättsvidriga krig.
Den som vill veta vad som händer i Libyen just nu hänvisas till bloggen Klassperspektiv som skriver utmärkt om den saken. Rekommenderas att även gå till huvudsidan på bloggen och läsa alla de senaste inläggen om situationen.
Det är onekligen intressant att konstatera hur olika vänstern har reagerat på Natos ingripande i Libyen. World Socialist Web Site, Fjärde Internationalens engelskspråkiga site, är mycket kritisk till Natos angrepp på Libyen. Där skriver man 3/10 2011 bl.a. följande om Libyen:
There is a definite parallel between the situation in Sirte and the brutal US offensive in the Iraqi city of Fallujah during November-December 2004. About 10,000 US troops and marines levelled the city of 250,000 people, indiscriminately bombing homes, factories and mosques. The operation was intended to crush the Sunni insurgency against the illegal occupation by terrorising the entire Iraqi people. As is now the case in Sirte, the fighting in Fallujah was less a war or battle than it was an outright massacre, with a vastly outnumbered and lightly armed group of resistance fighters overcome by the world’s most destructive and technologically advanced ground and air forces.
(min översättning: Det föreligger en definitiv parallell mellan situationen i Sirte och den brutala USA-offensiven i den irakiska staten Falludja under november-december 2004. Omkring 10.000 USA-soldater och marinsoldater slog ut staden med 250.000 invånare genom att utan urskillning bomba bostäder, fabriker och moskéer. Operationen syftade till att krossa sunniupproret mot den illegala ockupationen genom att terrorisera hela det irakiska folket. Som fallet är nu i Sirte, var kampen i Falludja mindre ett krig eller ett slag än en regelrätt massaker, där en tämligen liten och klent beväpnad moståndsstyrka slogs ner av världens mest destruktiva och teknologiskt avancerade mark- och luftstyrkor. (1))
I artikeln konstateras vidare att:
NATO’s conduct of the war in Libya during what appears to be its final stages is also undoubtedly intended to send a signal to governments throughout the Middle East and internationally. In March, Sarkozy made this clear in no uncertain terms, declaring: “Every ruler should understand, and especially every Arab ruler should understand, that the reaction of the international community and of Europe will from this moment on each time be the same.” (1)
(min översättning: Natos aktion i Libyen, under vad som förefaller var dess slutfas, är också och otvivelaktigt ämnad att sända signaler till regeringar i Mellersta Östern och internationellt. I mars klargjorde Sarkozy detta i fullständigt tydliga ordalag när han deklarerade att:”Varje ledare skulle förstå, och speciellt varje arabledare, att reaktionen från det internationella samfundet och från Europa kommer från och med nu och varje gång att bli densamma.” )
I en annan artikel på samma site kan vi, apropå att Jalil nyligen utlyste ett tvådagars eld-upphör i Sirte för att ge civila en chans att lämna staden, läsa:
Having supposedly given time for civilians to flee, all those left in the city will be regarded as legitimate targets by NTC fighters.
A similar campaign was waged in the lead up to the US assault of the Iraqi city of Fallujah in November-December 2004. After demanding that civilians flee, the commanders of the 10,000 US troops and marines who invaded the city regarded everyone still there, especially men, as justifiable targets. The entire urban centre became a free-fire zone, while civilian buildings were systematically levelled as a means of killing snipers and other anti-occupation fighters. Similarly in Sirte, snipers have played an important role in pushing TNC militia out of the city centre.
Those left in Sirte include the most vulnerable layers of the population. One fleeing resident told the BBC that “those left behind were either too badly injured to leave, or lacked cars and petrol.” Petrol reportedly costs 600 dinars, or about $450, for 20 litres. Mohammed Dahab, a 30-year-old engineer who was born in Sudan but has lived in Sirte since he was 5, told Spiegel Online: “The only ones left are the poor, including many African foreigners.” (2)
(min översättning: Genom att ge civila en chans att fly, kommer alla som är kvar i staden därefter att betraktas som legitima mål för NTC-styrkorna.
En liknande kampanj utlystes under inledningen till USA:s angrepp på den irakiska staden Faludja i november-december 2004. Efter en uppmaning till civila att fly, betraktade de 10.000-hövdade USA styrkan och marinsoldaterna, som invaderade stan, alla som var kvar där, speciellt män, som legitima mål. Hela stadens centrum blev en zon för fritt skjutande medan civila byggnader attackerades med målsättningen att döda alla krypskyttar och andra anti-ockupationskämpar. På samma sätt har krypskyttar i Sirte spelat en viktig roll för att driva ut TNC-milisen ur stadens centrum.
Bland dem som är kvar i Sirte finns de mest utsatta lagren av populationen. En flyende invånare berättade för BBC att ”de som fanns kvar var endera för illa skadade för att kunna lämna staden eller saknade bilar eller bensin.” Bensin, rapporteras det, kostar 600 dinarer, eller omkring 450 dollar för 20 liter. Mohammed Dahab, en 30-årig ingenjör som är född i Sudan men har bott i Sirte sedan han var fem år, berättade för Speigel Online: ”De enda som är kvar är de fattiga, inklusive många afrikanska utlänningar.”)
Från andra håll rapporteras att ett stort antal svarta flydde till Sirte under den etniska rensningen av Tawerga, staden som rebellerna beslutat sig för att utradera totalt därför att den huvudsakligen befolkades av svarta. För dessa, men även för andra, de som står på ”rebellernas” listor över vilka som uttryckt stöd för Ghadafi, är det förenat med livsfara att försöka lämna staden eftersom rebellerna kontrollerar alla som lämnar staden och griper alla som de anser vara fientligt inställda mot dem eller mot TNC. Dessutom riskerar flyende att bli beskjutna eftersom båda sidor beskjuter varandra.
Går man till olika artiklar och TV-reportage i den engelskspråkiga världen får vi ofta motsägande information. Där kan vi läsa eller höra hur flyktingar från Sirte säger att de aldrig har stött Ghadafi, och andra, mestadels anonyma personer, som menar att de gör just det, och somliga som säger sig bara vara emot Natos inblandning i Libyens affärer.
Vad ska man då tro? Det är inte lätt att veta men vi kan nog ta för givet att de flesta som flyr inte är beredda att säga att de stödjer Ghadafi, även om de gör det, eftersom det kan kosta dem livet när de kontrolleras av de belägrande rebellstyrkorna. Hur många som stödjer honom kan vi däremot inte veta och det var Nato-makterna inte beredda att ens försöka ta redan på innan de erkände NTC och började bomba Libyen för att bereda rebellkrigarna väg och möjlighet att kontrollera landet, trots försök från både Ghadafi och AU (Afrikanska Unionen) att lösa problemet på ett fredligare sätt. Det hade högst sannolikt gått att få Ghadafi med på att det anordnades allmänna val med internationell kontroll.
Vad vi ser i Libyen är alltså en Nato-operation för att få kontroll över Libyen, dess olja och dess politik, och också för att få en bas utifrån vilken de (US-AFRICOM) kan angripa eller ingripa i andra afrikanska stater och skaffa sig ett politiskt och ekonomiskt grepp om hela Afrika. Angreppet har ingenting med humanitet eller räddande av civila att göra. Nato struntar totalt i civila i de länder man vill skaffa sig kontroll över. Detta har vi sett överallt i världen där befolkningar har motsatt sig att bli styrda från USA, som i praktiken styr Nato liksom FN.
/Kerstin
Tillägg kl 19.10:
Ryssland och Kina använde sig av sina veton mot försöken att införa FN-stödda sanktioner mot Syrien, sådana som brukar vara upptakten till rent militära angrepp. Åtminstone Rysslands veto var förväntat från min sida, med tanke på att Rysslands enda marinbas vid medlelhavet finns i Syrien. Irritationen från Nato-makternas sida blev stor.
2.700 människor beräknas ha dött i Syrien pga upproren, säger man på Ekots hemsidad, vilket givetvis är en tragedi. Det kan dock, säger jag, jämföras med de mellan 30-50.000 som dött, och många fler som skadats, pga av Natos bombningar i Libyen och Natos stöd till de s.k. rebellerna (TNC).
Det kom en uppmaning från bloggen Klassperspektiv som kommentar till Motvallsbloggen, som jag stödjer och gärna bidrar till att sprida dessutom. Alltså för jag in kommentaren som en egen bloggpost istället. Så här skriver Klassperspektiv:
Submitted on 2011/10/04 at 18:24 ”Var med om att uppmana alla besökare att kontakta redaktionerna för de stora medierna – nyhetsredaktioner på TV och radio, nyhetsredaktioner på de stora tidningarna – och kräva att de ger ordentlig uppmärksamhet åt den humanitära katastrofen i Libyen!
Trycket på mainstream-medierna ökar uppenbarligen, eftersom vi de senaste dagarna sett några lama skildringar av människor som flyr från Sirte. Men mainstream-media har ännu inte beskrivit den fulla dimensionen av den humanitära katastrofen. Framför allt: De berättar inte vad denna humanitära katastrof beror på, att den orsakas av bombningar av NATO – där Sverige bidrar med flygspaningar.
Det följande måste förklaras väldigt tydligt, eftersom det inte råder något tvivel om saken:
* Den humanitära katastrofen orsakas av NATO:s flygbombningar.
* NATO:s flygbombningar är ett brott mot FN-resolution 1973 och mot FN-stadgan.
Såväl utländska observatörer som rebellföreträdare (se tidigare inlägg på Klassperspektiv för källor till detta) intygar att NTC-armén inte klarar sig utan NATO:s bombningar.
Allt mänskligt lidande i de belägrade städerna Sirte och Bani Walid orsakas inte direkt av NATO-bomber – mycket beror också på NTC-arméns artilleri- och raketbombardemang. Men utan NATO:s flygunderstöd skulle inte NTC-armén kunna vara där och bombardera städerna med sina kanoner och raketer, utan NATO:s flygunderstöd skulle inte NTC-armén kunna svälta ut Sirte.
Kräv att medierna beskriver den fulla vidden av den humanitära katastrofen i Libyen!
Kräv att medierna uppmärksammar det flagranta brott mot FN-resolution 1973 som NATO och den svenska regeringen begår dagligen!
Huvudpunkterna i FN-resolution 1973 som antagits under Chapter VII of the United Nations Charter:
kräver ett omedelbart eldupphör och totalt slut på våld och alla attacker mot, och övergrepp på, civilbefolkningen; upprättar en flygförbudszon över Libyen; auktoriserar alla medel för att skydda civilpersoner och områden med civilbefolkning, förutom ”ockupation av främmande makt”; förstärker vapenförbudet och särskilda aktioner mot legosoldater, genom att tillåta tvångsinspektioner av flygplan och skepp; förbjuder alla flyg till Libyen; fryser tillgångar som till hör Libyska myndigheter och bekräftar åter att sådana tillgångar skall användas till det libyska folkets fördel; utvidgar reseförbudet och frysningen av tillgångar för ett antal ytterligare individer och libyska enheter (FN:s säkerhetsråds resolution 1970). etablerar en panel med experter för att bevaka, och för att verka för genomförandet av sanktionerna.”
Sprid texten, följ uppmaningen i den.
Och ja, vi är ganska många, trots medias lögnaktiga krigspropaganda och tigande om vidden av tragedin i Libyen, som anser att media sviker inte bara oss svenskar genom att inte informera oss korrekt, utan värre, att de trampar på allt vad humanitet heter när de inte talar om vad som faktiskt händer i Libyen just nu, exempelvis under belägringen av staden Sirte (c:a 100.000 invånare).
Nato bombar staden hela dagarna, boningshus, sjukhus, skolor. Rebellerna, som omringat staden, skjuter med tungt artilleri in över civilbefolkningen. Man förhindrar tillförsel av mat, har bombat sönder elverk och vattenförsörjningen så att människor varken har elektricitet, något att äta eller att dricka, så att barn börjar dö av svält, så att sjukhusen, som är överfulla, de som inte är helt sönderbombade, saknar det mesta för att kunna hjälpa och rädda dem som är skadade.
DETTA KALLAR NATO FORTFARANDE FÖR ATT ”SKYDDA CIVILA”.
Det är en ren skandal att svenska attackstyrkor (det vi har numer istället för ett försvar) deltar i denna belägring och utan att de flesta svenskar vet om vad som görs i allas våra namn, och med våra skattepengar dessutom.
Det är en skandal att media tiger och har varit med och spridit en massa propagandalögner för att legitimera Natos bombattacker, men inte talar om vad som faktiskt händer i Libyen på grund av dessa attacker.
Vi kan bara djupt beklaga att det inte tycks finnas en enda Torgny Segerstedt bland de stora drakarnas chefsredaktörer.
Tillägg 5/10 2011 kl. 16.30:
Upptäcker att en bloggpost har fallit bort. Antagligen har jag råkat radera den själv. Alltså för jag in den som ett tillägg här istället:
Ideologier/propaganda
04/10 01:29 Om Ghadafis spionage på den egna befolkningen
När man ser den här filmen blir man faktskt full i skratt, ett elakt skratt. Här står en engelsk journalist och berättar om den hemska Ghadafis kontroll av den libyska befolkningen. Det är till att döma utifrån dubbla måttstockar:
För det första, var det inte utrustning för sådant spionage som den svenska regeringen försökte, eller kanske tom lyckades, sälja till Ghadafi för inte så länge sen?
För det andra, hur är det med FRA-lag och Reinfeldts spionage på svenska folket? Eller med Camerons kontroll av engelsmännen, som torde vara bland de mest övervakade människorna i Europa, av sin egen regim, för att inte tala om amerikanerna efter 9/11 i och med Patriot Act.
Så tänk, Ghadafi var modern och lärde sig av Väst, samt ville använda samma moderna teknik för kontroll av befolkningen som EU och USA använder för att spionera på sina befolkningar. Han var nämligen lika rädd för Al Qaida som Västvärldens politiker påstår sig vara, ja förmodligen räddare och verkligt rädd, och inte utan grund visar det sig ju nu.
Belhadj m.fl. som är Al Qaida-krigare, är annat det än de där stackarna som svenska polisen sparkar in dörrarna till på morgonkulan och utsätter för en chockerande behandling – för att en man i familjen sagt i telefonen att han haft en blixtrande huvudvärk, eller något liknande, som tolkades som kod för ett attentat. Men Belhadj är Nato-makterna tydligen inte rädda för- så klart. Han har ju lovat att han inte är Al Qaida-försvuren längre. Å andra sidan hade han för bara något år sedan lovat att inte bära vapen mot Ghadafiregimen i Libyen, i utbyte mot frigivning från fängelset. Så vad kan hans löften vara värda tro?
Här är en video i vilken en röst läser upp de budskap till Ghadafi och hans stridande som påstås spridas av Nato i Libyen, Buskapen läses upp på både engelska och arabiska:
NATO PSYOPS 25 4 11
Om detta är sant: Nej Nato, Ghadafi har inte hotat libyerna. Det är Nato och dess förbundna, gangstergängen från Benghazi, som inte bara hotar utan dödar, fördriver, fängslar, misshandlar, svälter och törstar ut befolkningar i flera libyska städer. Detta är krigsbrott. Må rättvisan komma ifatt er så småningom. Denna min önskan gäller också de svenska politiker som skickat in svenskar att delta i denna människoslakt, liksom de svenskar som deltar i aktionen, krigsbrotten i Libyen.
Det är naturligtvis inte så att 100% av libyerna älskade Ghadafi. Så ser det inte ut i något land. 100% av svenskarna älskar inte Fredrik Reinfeldt, även om det kan verka så när man läser de borgerliga tidningarna. Men att Ghadafi hade ett starkt stöd när upproret i Benghazi började, det torde stå utom alla tvivel idag. Frågan om hur stort detta stöd var ville Nato-makterna för allt i världen inte få besvarad. Därför vägrade de att diskutera fredligare lösningar med Ghadafi och AU.
Och ljuger som hästar travar gör amerikanska politiker, liksom även våra egna numer, med bistånd från borgerliga media.
Wake up, we are Libyans and we support Gaddafi (3/6 2011)
En dag kommer det att vara lika sant att Nato och politikerna ljög om Ghadafis bombningar av det libyska folket som det är idag att Bush ljög när han hävdade att Irak hade massförstörelsevapen, och att han visste att han ljög.
