Så har vi det här, som kan läsas på bloggen Motkrig apropå den amerikanska tortyrvännens besök.

Antalet självmord i häktena är många, har vi hört de senaste dagarna, och personalen bryr sig inte om varningar om självmordsbenägenhet.

Ska vi våga oss på en gissning: De flesta får SSRI när man sätter in dem i ett häkte och det är allmänt känt att risken för självmord ökar under den första tiden på dessa preparat.

Ska vi gissa vidare: Personalen på häktena känner inte till detta utan tror att eftersom den häktade ju får lugnande/stämningshöjande preparat så är det ju ingen risk att de försöker ta livet av sig, alltså ser man inget skäl att hålla de intagna under speciell uppsikt.

Så har Börje ( i en kommentar) avslöjat bluffen. Någon Årets Arbetare 2007 har tydligen inte utsetts utan det var 2006 års arbetare som utsågs i mars i 2007. Det visar sig dessutom att hon inte ens är arbetare utan driver ett eget företag.

Alltså: År 2006 års arbetare var egen företagare. Då undrar man ju om moderaterna inte vet vad en arbetare är, om man inte vet hur man ska få kontakt med en sådan, om ingen arbetare hade lust att ställa upp eller om utmärkelsen förklarar hur partiet kunde kalla sig det nya arbetarpartiet. I god och för moderaterna numer normal nyspråksanda har man kanske döpt om egna företagare till arbetare.

Det var väl vad man misstänkte – att det var något skumt med moderaterna ”det nya arbetarpartiet”, ja om man inte har märkt det tidigare alltså, vilket man ju borde ha gjort vid det här laget.

Apropå att somalier i Sverige undrar om de överhuvudtaget kan skicka pengar till sina anhöriga i Somalia utan att bli ansedda som terrorister:

Det är väl solklart att de inte kan det. Varenda somalier i Somalia måste ju hata USA idag!

Det underliga är att just de politiska läger, som under åratal har anklagat regeringen som satt under andra världskriget för kryperi, inte alls anser att nuvarande svenska regeringar ägnar sig åt kryperi inför dagens krigförande och megalomana stormakt.

Intressant förresten, att vi nu fått ett par ”ursvenskar” som verkar vara misstänkta för terrorism. Det var ju bara muslimer som skulle misstänkas för sådant. Men det är så det brukar gå: ”Först kom de och tog kommunisterna och judarna, men jag var ju inte kommunist eller jude så jag brydde mig inte, sedan kom de och tog….”

Till slut brukar det inte hjälpa att vara ”kristen” arier med helvitt mjöl i påsen.

Eftersom många inte läser kommentarer och det är synd om mina besökare missar saken: Moderaterna valde faktiskt ut Årets Arbetare förra året. Den stora händelsen, om än inte lika stor som Nobelpriset, kan man läsa om på något som verkar vara moderaternas hemsida. Tack signaturen Kirira för informationen.

Så då efterlyser jag bara företaget som har fått den stora ynnesten, av alliansregeringen, att sätta en smiley på/vid sin logo, eller i sina annonser och skulle då också gärna vilja veta mer om kriterierna för att få detta tillstånd samt vem som beslutar i frågan.

PS:
Lyfter fram en av kommentarerna till min fråga i det förra inlägget:

Björn Fridén säger:
22/05 09:11 at 9:11 e
Lustig historia, jag ringde en fredag och fråga alla i juryn (utom Littorin) hur det gick med tävlingen, men ingen av dom visste nånting.
På måndag morgon den 26e mars annonserades det hela, om än något tyst för man hade insett sovjetvibbarna i upptåget. Maith Lidgård vann – hon hade nämligen inte sjukskrivit sig fast hon borde.

Det ger mig anledning att åter lägga ut den Motavallstant som jag ritade när Littorin presenterade sin strålande idé:

Kom just att tänka på att jag måste ha missat Littorins utmämning av Årets Arbetare 2007. Någon som vet vem som blev den lycklige och när han åt lunch med Littorin? Har inte sett ett enda foto från det högtidliga tillfället.

Dessutom har jag fortfarande inte sett några företag som börjat annonsera med alliansregeringens nya utmärkelsesymbol, smileysen. Någon som sett några företag som stoltserar med en sådan?

För övrigt förefaller det som om regeringen har återinfört den gamla lösdriverilagen . Då den förelåg handlade det om att sätta arbetslösa kvinnor och barn på spinnhuset, att spinna, som på den tiden var den trånga sektorn inom produktionen, och att skicka in pojkar och unga män i militären. Idag vill de rika återigen inte vara med och betala för en allmän social välfärd och skötsel av landet, då sätter man in arbetslösa i offentlig städning istället – också mot svältlön.

För några år sedan gick vi med ilfart mot 1800-talet, nu är vi på väg tillbaka till medeltiden, i ännu högre hastighet.

Länk:
– Alliansen sjösätter plusjobb, Alliansfritt Sverige
– Arbetslösa ska plocka skräp, DN

Cark Bildt fortsätter att djävlas med Lars Danielsson, en av våra mest initierade EU-experter. Han ska inte få bli EU-ambassadör förstår man. Bildt hävdar att han inte har förtroende för Lars Danielsson på grund av att denne”ljög” i samband med tsumanikatastrofen. Men vi vet inte, kanske Danielsson missminde sig alternativt hade mycket goda skäl att tiga, skäl som han inte får yppa. Det må vara hur det vill med den saken, Carls Bildts behandling av Lars Danielsson har hela tiden varit och är fortfarande en ren skandal.

Inte minst är Bildts agerande en skandal som han själv torde vara den politiker i modern tid som förorsakat svenska folket mest och dessutom totalt onödiga utgifter. Han borde, och jag tror att historien kommer att utmåla honom som en sådan, betraktas som 1900-talets mest inkompetente och katastrofale svenske politiker.

Under åttiotalet drev han upp en ren hysteri kring de fiktiva u-båtarna i Horsfjärden. Under det årtionde som militären sysslade med jakten på dessa Carl Bildts hjärnspöken, u-båtarna, torde många miljoner av skattebetalarnas pengar har rullat. Senare visade det sig att det troligen inte alls handlade om u-båtar utan om minkar, sillstim eller, som den senaste uppgiften föreslår, om ljudet från en taxibåt, vars ljud är mycket distinkt på grund av en propellerskada.

Men 1900-talets värste klant, Carl Bildt, fortsatte sin politiska bana, rakt in i en borgerlig regering 1991 och blev till all olycka statsminister i denna regering. Som sådan lyckades Bildt begå vad somliga har ansett så flagranta brott att hans regering borde ha ställts inför riksrätt. När räntan rasade upp till 500%, i kronförsvaret, den enda vägens politik, och det till slut blev klart att det inte gick att försvara kronan längre, då varnades de stora företagen innan man lät kronan flyta. Dessa kunde därmed rädda sina tillgodohavanden genom att ta hem sina utlandslån, medan småföretagare och resten av svenska folket fick betala kalaset. Bl.a gick omkring 60.000 småföretag i konkurs. Somliga av dessa gick inte i konkurs för att de inte hade orderingång, för det hade många av dem, utan för att de bankrutta bankerna började kräva tillbaka lån, trots att löptiderna inte hade gått ut eller för att företagen inte kunde få lån för investeringar de behövde göra för att kunna klara av den orderingång de hade. Det var en dyr affär för många i samhället.
Man påpekar gärna att socialdemokraterna var med på eländet, och det var de men det var Carls Bildt som hade ansvaret för vad som hände. Han var statsminister, inte Ingvar Karlsson.

Under sin tid som statsminister lyckades Carl Bildt dra på svenska folket en ökning av statsskulden med 600 miljarder. Varje månad, säger Carl Hamilton, som han satt i regering, ökade statsskulden med 17 miljarder. Bildt, menar Hamilton, spelade bort svenska folkets pensioner. Under tre år i rad minskade bruttonationalprodukten. Detta är någonting oerhört. Det har aldrig hänt förut i en modern ekonomi. (Hamilton 1998 s. 170-171)

Den borgerliga regeringen Bildt fick gå vid nästa val. Vad gör Bildt då? Jo, bl.a. tar han så småningom på sig uppgiften att verka för att flera europeiska länder skulle engagera sig på USA:s sida vid anfallet och ockupationen av Irak, en gigantisk katastrof.

Så vem borde ha förverkat allt förtroende, och för länge sedan, om inte Carl Bildt. Måhända att den inkompetenta, kunskapsföraktande och/eller rent egoistiska överklassen fortfarande har förtroende för Carl Bildt, men alla kunniga svenskar vet att den mannen är en vandrande katastrof.

Att Reinfeldts utnämningspolitik också varit katastrofal vet alla, men valet av Carl Bildt måste ha varit hans mest inkompetenta utnämning.

Det är faktiskt dags att Carl Bildt får ta konsekvenserna för allt elände han har förorsakat det svenska folket. Ingen i modern tid har varit en lika katastrofal politiker.

Litteratur: Krönika II, från silicon Valley till Ådalen, 1998, Carl Hamilton

Länk:
Tidigare inslag på Motvallsbloggen om Lars Danielsson finner du här

När skrivarinspirationen fortfarande inte vill infinna sig så fortsätter jag att hänvisa till andra som, som tur är, skriver viktiga blogginlägg. Idag rekommenderar jag alltså återigen läsning på bloggen Björnbrum, framför allt inläggen om deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som kan läsas här, här och här.

Ännu en dag utan skrivarinspiration. Men läsarinspirationen finns där – som alltid. Alltså fortsätter jag med att rekommendera andra bloggare som skriver väsentliga och intressanta inlägg när jag själv inte orkar ta itu med allt elände vi ser omkring oss, här hemma såväl som i andra delar av världen.

Dagens bästa: ”USA är i en omöjlig situation”, på Pierre Gillys blogg. Läs den.

Så har Klas Sandberg gästbloggat på Rawia Morras blogg. Även det ett mycket angeläget och tankeväckande inlägg.

De är ju liksom tvillingsjälar idag, USA och Israel.

Jag har inte helt legat på latsidan även om det blivit väldigt lite bloggat den senaste veckan. Här kommer dagens blogginlägg, som en recension i modertidskriften Alba. Den recenserade boken handlar om det läkemedelsindustriella komplexet, som jag har ett horn i sidan till. Det har alltså kommit ut ytterligare en bok om läkemedelsindustrins oetiska förfarande, John Virapens bok Piller och profiter.

Slår idag dessutom ett slag för bloggen Björnbrum, inlägget Deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Även ett äldre inlägg på bloggen: Är det hormoner eller bokslut som styr? är mycket läs- och tänkvärt.