Idag hörde jag Mona Sahlin kommentera Sören Wibes utträde ur socialdemokratiska partiet på ett sådant sätt, att hade inte redan Per Nuder, med sitt tal om ”köttberget”, gjort att jag bestämde mig för aldrig mer lägga min röst på det partiet, så hade jag bestämt mig för den saken idag. Jag tror inte att jag är ensam om att reagera så på Sahlins rent otroligt korkade uttalande.

De är inte precis måna om de äldres röster i det partiet numer, och 17 vet om de ens bryr sig om arbetarnas röster.

Länkar:
– Dagens Eko 17.45
– ”Nu lämnar jag partiet”, S.Wibe, DN-debatt

Ikväll såg jag TV-programmet om ”affären Gillberg” och om hur han och hans assistenter förstörde forskningsmaterial för att det inte skulle kunna granskas av ett par andra forskare.

Det var ett intressant program som stämde bra med mina intryck och min uppfattning då affären pågick. Gillberg beskyllde sina kritiker, de som misstänkte att han inte hade så mycket fog för sina påståenden om att c:a 10% av alla barn led av DAMP/ADHD, för att föra en ren förtalskampanj. Det kan dock aldrig anses vara förtal att ha en annorlunda åsikt än en annan forskare. Tvärtom är kritisk granskning av forskning och vetenskapliga rapporter och material själva kärnan i vetenskapen och just det som gör vetenskapen mer tillförlitlig, i det långa loppet, än allmänt tyckande. Utan möjligheter till sådan granskning är vetenskapen inte bättre än vilket allmänt tyckande som helst.

När jag följde diskussionerna i massmedia, och läste artiklarna om vad som förevar, både rapporter om saken och Eva Kärfves och Leif Elinders inlägg i saken, samt Gillbergs och hans försvarares, så kunde jag inte se någon smutskastning av Gillberg från Kärfves och Elinders sida, medan mycket av det som kom fram om affären redan då, och som också belystes i TV-programmet, tydde på att Gillberg, med sympatisörer, smutskastade Eva Kärfve och Leif Elinder bortom allt förnuft. Bland annat skrev Gillberg Sten Levander, som försvarade Gillberg, till Lunds universitet och krävde att Eva Kärfve skulle avskedas. Dessutom försökte man misstänkliggöra kritikerna genom att sammankoppla dem med scientologerna. Nu är scientologerna skumma i många avséenden, men allting de säger är inte fel. Det är lika korkat att avfärda all kritik av nerdrogningsromantiken med att kritiken är scientologisk, som det vore att avfärda det faktum att Hitler fixade tyskarna jobb, med att han var en skurk. Det var han, men det förvandlar inte det faktum att han fixade jobb åt folk till en lögn.

Björn Christofer Gillberg forskar vidare, vid Göteborgs universitet, trots att han dömts för domstolstrots (han kan ju inte straffas flera gånger för samma försyndelse, som rektorn vid Göteborgs universitet säger i programmet) och för att ha förstört forskningsmaterial som han inte fick förstöra och trots att han inte brytt sig ett dugg om vetenskaplig hederlighet. Visserligen har han inte belagts med forskningsfusk, det går av förklarliga skäl aldrig att göra det eftersom han förstörde materialet hellre än att låta någon kontrollera sin forskning. Just det är ohederligt nog. När en forskare förhindrar det för all vetenskap grundläggande kontrollerandet av forskares arbeten då är han inte längre en seriös forskare.

Det handlade inte, som han ville göra gällande då, om att utlämna materialet till vem som helst. De forskare som begärde att få kontrollera det var bundna av tystnadsplikt vad gällde de undersökta personerna.

Här kan man dels se hela programmet, titeln är ”Fördärvet”, dels en längre intervju med professorn i forskningsmetodik, Björn Söderfeldt, där han dömer ut Gillbergs forskning på forskningsmetologiska grunder. Hans kritik är fullständigt förödande för Gillberg och hans assistenter. Jag håller helt med honom, vad gäller generell användning av statistik, bl.a av faktoranalys, på frågor om betéenden.

Här skrev jag lite om saken för tre år sedan:
Kontrollerande verksamhet självklar för seriösa forskare, Motvallsbloggen, 14/5 2005

PS: Jag begriper inte varför inte Bo Rothstein rycker ut och kräver att Göteborgs universitet borde fråntas sin universitetsstatus förresten.

Jag har följt serien om klass 9A och ju mer jag ser av programmet desto argare blir jag. Ännu argare blev jag när jag idag lyssnade på ett radioprogram om hur man sätter intellektuellt fullt normala barn i särskola för att kommunerna därmed får mer pengar för dem. När man intervjuar en skolansvarig så menar han att ”när resurserna är knappa så…”

Varför knappa resurser?
Här är Sverige, som nation, rikare än någonsin. För 30 år sedan, då landet som helhet var avsevärt mycket fattigare än idag, hade skolan betydligt bättre resurser, fler lärare, mer pengar till läroböcker och mer övrig personal i skolan än idag. Sedan 1990 har man dragit ner på allting i skolan. Då bestämde politikerna att den offentliga sektorn skulle få en mindre andel av landets tillgångar. Sedan dess har man dragit ner på antalet lärare, de har fler barn i varje klass, man har dragit ner på antalet resurspersoner i skolan, man har dragit ner på administrativ personal, man har dragit in skolpsykologer och skolsköterskor, man har dragit ner på personalen på dagis och man har dragit ner på fritidsgårdar och ovanpå detta har lärarlönerna sackat efter andra grupper och idag tjänar de tämligen lite i förhållande till många andra arbetssäljare med lika långa utbildningar. Inte nog med det, man har bestämt att en del av dessa minskade resurser ska hamna som profiter i fickorna på privata utbildningsföretag och alltså inte komma skolorna till del. Alla dessa nerdragningar drabbar barn och ungdomar, men de drabbar också lärarna och annan skolpersonal, det som finns kvar av denna personal.

Idag har man istället befriat de rikaste från förmögenhetsskatt och från arvsskatt och dessutom har de alla möjligheter att undvika att betala skatt på sina övriga inkomster också. Hur var det? 100 miljarder delades ut i bonusar till de rikaste förra året. 40 miljarder fixar de undan skatt i något skatteparadis. Hela skolan lär kosta c:a 80 miljarder/år. Det är alltså till den rika överklassen resurserna har gått de senaste 15 åren. En sådan politik är enbart ägnad att fullkomligt föröda Sverige och låta landet gå både en ekonomisk och en teknologisk såväl som social kräftgång – på lite sikt.

SÅ TIL KLASS 9A
Och därmed över till 9 A. Programmet är bra på det sättet att det visar vad som krävs av lärare för att få alla, eller de allra flesta med sig i undervisningen. Det är uselt därför att det dels skuldbelägger barnens vanliga lärare, ja alla lärare som inte lyckas lika bra som TV-lärarna, de där som uppenbarligen inte orkade och som egentligen arbetar under helt andra villkor än de här superlärarna. Det är uselt därför att det tycks säga att bara lärarna ids anstränga sig så kan de få mer intresserade barn och då kan många fler klara målen i skolan.

För trettio år sedan kunde lärare koncentrera sig på sin undervisning och på eleverna. Idag ska lärare göra nästan allt det som man tidigare hade annan personal till (de får väl vara glada över att de ännu inte måste skura skolorna också) och samtidigt begär man av dem något som är nästan omänskligt, att de ska vara obegränsat och ständigt engagerade – i kanske flera hundra elever, att de ska orka vara uppmuntrande, intressanta, medryckande, mycket väl förberedda samtidigt som de ska orka åka hem till och hämta skolkande barn till skolan och gå hem till dem för att dra föräldrarna till möten om eleverna.

De här superlärarna i TV-programmet är bra lärare, kanske tom mycket bra sådana. De förstår precis hur de ska balansera mellan krav och uppmuntran och jag tror säkert att de är bra lärare även i sina ordinarie jobb, om de nu arbetar som vanliga grundskollärare där också men – det finns flera mycket allvarliga ”men” här, som gör att TV-bilden blir väldigt skev.

Lärarjobbet är ett råslit
För det första är det nog få icke-lärare som förstår hur otroligt tröttande det är att vara en bra lärare. Svenskläraren i TV-programmet berättade i förra veckans program att hon var dödstrött, och tacka 17 för det. De här lärarna har tagit på sig uppgiften att inom en termin göra om 9A till en av Sveriges tre bästa klasser och det torde ställa dem under mycket stark press. Naturligtvis anstränger de sig maximalt för att klara utmaningen, i synnerhet som hela Sverige kommer att kunna se hur det går för dem och för klassen. Jag betvivlar, nej jag är övertygad om att inte någon enda lärare orkar hålla den takten och den intensiteten i sin undervisning som de här lärarna uppvisar, dag ut dag in, år ut och år in tills de fyller 67 eller 70 år, i synnerhet som normala lärare på högstadiet (eller vad det heter numer) har flera hundra elever. Jag skulle inte ha orkat med den saken när jag var ung, och jag tyckte ändå det var väldigt roligt att undervisa och tyckte om mina elever och senare studenter.

Få icke-lärare begriper vad det innebär att vara engagerad och uppmuntrande, aldrig ge upp en elev och att alltid vara 100% alert under en hel skoldag. Nästan ingen som inte arbetat som lärare en längre tid, och tvingats visa att han/hon når resultat, förstår hur psykiskt påfrestande lärarjobbet är och hur trött man blir av det om man lägger manken till och vill ha med alla elever i klasserna.

De perioder när jag har arbetat heltid som lärare kom jag hem klockan halv fem på eftermiddagarna och kände mig som en urvriden skurtrasa, fullständigt tom inuti, och så trött att jag stöp på vardagsrumssoffan och sov till klockan åtta på kvällarna – och då var det dags att ta itu med planeringen av nästa dags undervisning. I veckorna hann jag nästan inte med något annat än arbetet. Så jag har inga svårigheter att tänka mig in den här TV-svensklärarens trötthet.

Man djävlas med lärarna
Idag djävlas man dessutom med lärarna och det är en socialdemokratisk synd. De ska ”arbeta som alla andra”, inte kunna gå hem tidigare från jobbet än andra, så då sätter man dem på en massa ovidkommande uppgifter, och tar ifrån dem möjligheten att koppla av några timmar på eftermiddagen, efter en tröttande skoldag, innan de börjar förbereda sig för nästa dags arbete. Lärare måste ju kunna ha familj, egna barn och kunna koppla av lite dessutom. Vi har ju inte så många klosterskolor i det här landet.

Ovanpå undervisningen hade man möten och föräldrasamtal och skolkonferenser, ibland flera kvällar i veckan, då det förstås bara var att avstå från sömnen på eftermiddagarna. Då arbetade jag ändå som lärare under en period när skolan var ett område som samhället prioriterade och verkligen satsade resurser på, under en period då det inte var de allra rikaste som skulle ha det mesta av de vinster som producerades i landet utan då man använde landets resurser för satsningar på bland annat barnen och deras framtid, då det alltså ställdes betydligt mindre krav på lärarna att även sköta andra administrativa sysslor i skolan och då de hade färre elever i varje klass.

Vad ska man säga om den här fantastiska gymnastikläraren som hämtade en skolkande pojke åtminstone under en viss period? Jo det var väldigt positivt och bra, men om en lärare har 200 elever totalt, och låt oss säga att han har 10 elever som behöver hämtning (vilket förmodligen är lågt räknat i vissa områden), ska han då fara som en skottspole mellan de olika elevernas hem och samla ihop dem allihop? Eller om lärarna bara ska ha ansvaret för de klasser där de är föreståndare, ska en enda lärare fara runt och samla ihop 3-5 elever varje dag – också?

Vad kommer TV-programmet att resultera i?
Vad kommer man att ställa för krav på skolan och lärarkåren i spåren av den här TV-serien? Vilka kommer att få skulden för att skolan inte uppnår sina mål? Jag gissar att det blir lärarna. Men då ska man veta att även lärare är människor, som behöver uppmuntran och behöver få känna att det de gör betraktas som viktigt, att det inte bara är elever som anstränger sig mer om de får uppmuntran.

Den slutsats man bör dra
Slutsatsen som man bör dra av den här TV-serien, men som jag är rädd att exempelvis rottingmajoren och hans åsiktsfränder inte kommer att dra, är att många lärare skulle kunna åstadkomma mycket mer och en mycket bättre undervisning förutsatt att man gav dem mer resurser och avlastade dem en massa administrativt arbete och om man framför allt inte tvingade dem hålla på med en massa strunt – sådant som skrivande av rapporter, utvärderingar etc. Men vilka tror att det är denna slutsats som vår regering, eller det socialdemokratiska partiet för den delen, kommer att dra? Jag tror det inte.

Länk:
– Barn felaktigt placerade i särskola, SR
– 100 miljarder i bonusar, Motvallsbloggen 25/8, 2007

När man läser Josefin Brinks inägg EG-domstolen tuggar vidare, om hur arbetare ska tvingas konkurrera ut varandra i EU genom att bjuda under varandra i lön, inser man varför högerregeringen är i desperat behov av en tillrättalagd historieskrivning, och en som inte bara talar om vad galningen Stalin tog sig för, utan en som också lurar i folk att skulden till en massa mänskligt elände är själva den kommunistiska ideologin, och endast den allena.

Stortjyvarna i den ekonomiska eliten oroar sig trots allt för social oro, i spåren av deras ohämmade roffande. De vet att enade arbetare och utsugna som tillsammans bestämmer sig för att inte ta den skit de bjuds, är det farligaste hotet med deras rikedomar och säkerhet. Nu hoppas de att en allvarlig social oro ska kunna undvikas med hjälp av lögner och intensiv propaganda, så att de slipper beordra beskjutning av protesterande människor, vilket ju numer är tillåtet även i Sverige – för säkerhets skull alltså (nästan allra dystrast är att det var den förra socialdemokratiska regeringen som beslutade det senare).

Det tycks gå lika bra att lura folk idag som i trettiotalets Tyskland, dessvärre. Och här beslutas nu att människor inte ska lära sig något av historien.

Apropå våldsamma religioner, som diskuteras i dessa dagar och med anledning av viss numer världskänd film om Koranen, så har vi då Bibeln och dess hemskheter:

Jag hoppar lite slumpmässigt in i:

2:a Moseboken
och läser om hur Herren Gud talar till Mose och lovar honom och hans folk ett land:

2:23: Min ängel ska gå framför dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna, kananeerna, hiveerna, jevuseerna och jag ska utplåna dem.
……
2:27: Skräcken för mig ska jag sända framför dig, och jag ska sprida förvirring bland alla folk du kommer till och driva dina fiender på flykten.
……
2:31: Jag ska låta din gräns gå från Sävhavet till filisteernas hav och från öknen till Eufrat, ty jag ska ge landets invånare i ert våld och driva undan dem för dig.
2:32: Du ska inte sluta något förbund med dem och deras gudar.
2:33: De får inte bo kvar i ditt land, då kunde de förleda dig till att synda mot mig, och om du tjänar deras gudar fångas du i en fälla.

Så skuttar vi fram till 3:e Moseboken,
där sexulmoralen behandlas. Förutom påbud om trohet och förbud att lägra andras hustrur mm. mm., säger Gud bl.a. följande:

3:22: Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna. Det är något avskyvärt.
……
3:29: Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk.

Vidare till 4:e Moseboken:

21:2: Israel gav då detta löfte till Herren: ”Om du ger detta folk i vårt våld skall vi viga deras städer åt förintelse.
……..
21:3: Herren hörde Israels bön och utlämnade kanaaneerna åt dem, och de vigde dem och deras städer åt förintelse.
……
21:34: Men Herren sade till Mose: ”Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du ska göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sihon, som härskade i Heshbon.
……
21:35: Och de dödade Og och hans söner och allt hans folk. Ingen av dem slapp undan. Sedan intog de hans land.
……
31:7: De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.
31:8: Förutom alla andra som dräptes dödade de också de midjanitiska kungarna, Evi, Rekem,Sur, Hur och Reva. De högg också ner Bileam, Beors son….

Men de behöll kvinnorna som slavar och Mose blev förargad och beordrade dem att döda alla barn av manligt kön samt alla kvinnor som hade haft samlag med en man, och han talade i Guds namn här.

I 5:e Moseboken
läser vi

2:33: Herren vår Gud överlämnade honom åt oss, och vi dödade honom, hans söner och allt hans folk. Då intog vi också alla hans städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan.
……
3:3: Så gav Herren, vår Gud, även Og, kungen av Bashan, och allt hans folk i vår våld. Vi dödade dem och lät ingen komma undan. Då intog vi också alla hans städer.
……
3:6: Vi vigde dem alla åt förintelse, såsom vi gjort med Sichon, kungen i Heshbon. Vi vigde alla männen åt förintelse och även kvinnorna och barnen.
……
7:16: Du ska uppsluka alla de folk som Herren din Gud överlämnar åt dig – visa dem ingen förskoning. Och du får inte dyrka deras gudar, ty då fångas du i en fälla.
7: 22: Steg för steg skall Herren, din Gud, driva undan dessa folk för dig. Du kan inte utplåna dem genast, ty då skulle vilddjuren föröka sig, till skada för dig.
……
7:23: Men Herren, din Gud, skall överlämna dem åt dig och skall sprida stor förvirring bland dem, ända tills de går under.
7:24: Han ska ge deras kungar i ditt våld, och du ska utplåna deras namn från jorden. Ingen enda kan hålla stånd mot dig; du kommer att göra slut på dem.

Även i denna bok är det plats för moralkakor. Om en flicka visar sig inte vara oskuld vid äktenskaps ingående så:

22:21: skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren ska männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är vettlöshet i Israel. Du ska utrota det onda ur folket.
22:22: Om en man ertappas då ha ligger med en annan mans hustru, skall båda dö, både mannen som låg med kvinnan och kvinnan själv. Du skall utrota det onda ur Israel.

Min anmärkning: Dock, en våldtagen kvinna som ej kunnat kalla på hjälp ska inte dödas, det var ju alltid något.

22:28: Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne,
22:29: skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han ska sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skiljas från henne så länge han lever.
……
23;2: Ingen av blandad härkomst får upptas i Herrens församling; inte ens hans efterkommande i tionde led får upptas där

Så kommer vi till Josua där folket tar Jeriko och bränner ner allt, där Herren lovar dem Aj och Ajs kung och tillhåller dem att förgöra allt och alla, utom boskapen som de får behålla. Om striden kan vi så läsa att:

6:25: Antalet döda den dagen, män och kvinnor, var 12.000, hela befolkningen i Aj.
6:26: Josua drog inte tillbaka sin hand med den utsträckta sabeln förrän alla som bodde i Aj vigts åt förintelse.

Josua och Israels folk fortsätter sitt härjartåg, på Herrens befallning och med hans välsignelse, och dödar allt som kommer i deras väg.

11:14: Allt byte i dessa städer och all boskap behöll israeliterna. Människorna högg de ner tills de urotat alla. De lät ingen förbli vid liv.
11:15: De befallningar som Herren hade gett sin tjänare Mose, dem hade Mose gett gett Josua, och dem lydde Josua. Han försummade inte något av det som Herren hade befallt Mose.

När Herrens folk hade dödat det mesta som fanns i landet som Herren hade gett dem, och på Herrens befallning, så blev det fred en tid.
Eländet, mördandet och slaktandet av män kvinnor och barn fortsätter emellertid i Domarboken.

Även i 1:a Samuelsboken
som följer på Domarboken, fortsätter eländet. Det är helt enkelt ingen ände på hur mycket slaktande av människor som Herren Gud skickar ut Israels folk på. Enligt Samuel säger Herren alltså:

15:2: Så säger Herren Sebaout: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten.
15:3: Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.

Det tar helt enkelt aldrig slut – men jag slutar min citatsamling med följande ur just 1:a Sameulsboken där David, då han hotas av en fiende säger:

17:45: Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, han som är Isrels härars Gud och som du har smädat.
17:46: Idag skall Herren utlämna dig åt mig, jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig. Idag skall jag ge ditt lik åt himmelens fåglar och markens vilda djur. Så skall hela världen förstå att Israel har en Gud,
17:47: och alla här skall inse att det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger. Han råder över kriget och han har gett er i vårt våld.

Nu verkar det ju som om David missat något här, eftersom han och hans män förvisso stred med svärd och spjut varför det verkar som om Gud behövde viss assistans, från folk med just sådana vapen, för allt detta dödande.

Vilken bild av de kristnas och judarnas Gud kunde man inte göra av Bibeln, med andra ord. Tillhör man, som den smaklöse holländaren Geert Wilders, som gjorde nidfilmen om Koranen och Islam, en kultur som för inte så länge sedan grundade sina lagar i Bibeln och som sägs vila på kristen grund, då ska man nog inte framställa en annan religion som speciellt våldsam, som en anklagelse mot denna andra religion.

Nu hör jag protester:
Men det där är ju inte den kristna tron. Den kom i och med Jesus ankomst och han predikade ett kärleksevangelium – och det är ju så sant. Men man kan knappast hävda att det var en annan Gud än G:a testamentets Gud som skickade ner sin son till jorden, så vad ska man tro om den här kristna Guden? Fick han en knäpp för 2.000 år sedan och ångrade alla sina tidigare illdåd? För den saken är klar, den Gud Jesus talar om är endera inte samma Gud som den vi stiftar bekantskap med i G:a testamentet, eller så är det en personlighetsförändrad Gud som i tidigare skeden av världens historia varit förfärligt grym, hämndlysten och krigisk?

Ingenting tyder dessutom på att den pånyttfödde Bush, mannen som muslimer inte torde uppskatta just nu, har läst kärleksbudskapet i Nya testamentet, medan allt tyder på att han kan det gamla ganska bra och anser att det är G:a testamentets Gud, hämnaren, som vägleder honom och som sagt åt honom att angripa det ena landet efter det andra. Så den Gud som verkar råda i världen idag är inte den som Jesus talade om, i varje fall inte om man får tro Bush och inte heller om man ser till hur världen faktiskt ser ut idag och om man ska döma efter hur länder som kallar sig kristna, eller som anser sig tillhöra en kristen tradition, faktiskt beter sig.

Dessutom är det inte ovanligt att kristna väljer och vrakar lite ur G:a testamentet också, och hävdar att det som står där också är Herrens befallningar som måste åtlydas, som exempelvis Pastor Green och hans åsikter om att homosexualitet är en synd, eller de fanatiskt kristna som menar att sex inte får förekomma före äktenskapet. Det som vi vanligen, och numer propagandamässigt, får lära oss om Islam, är just vad fanatiska muslimer tror, och de ska jämföras med fanatiska kristna, som är ungefär lika vanligt förekommande som fanatiska muslimer, och som dessvärre har stort inflytande över USA:s politik idag.

Det finns alltså, vill jag påstå, goda skäl att hävda att även ”kristendomen” är en våldsam och krigisk religion, inte minst om man sedan också tar hänsyn till de kristna ländernas framfart även tidigare i historien.

Länk:
– Hatets nya kläder, AB

Ibland tror man att man befinner sig i något talibankontrollerat land. ”Kvinna misstänks ha våldtagits i bil” läser jag nämligen i DN.

Stackars kvinna, inte nog med att hon kanske blivit våldtagen, hon är misstänkt på grund av detta också.

Länk:
Kvinna misstänks ha våldtagits i bil, DN

Nu går vi med stormsteg in i det totalbiologistiska samhället – igen. Förra gången var under 30-talet. Då innebar bioligismen en övertro på det det genetiska arvet och hur man kunde avgöra vad detta sade, samt steriliseringar av fullt normala människor, som överklassen, dåtidens läkare inte tyckte var värdefulla nog.

Den av kultureliten så förhånade sociala ingenjörskonsten ersätts alltså nu med den biologiska ingenjörskonsten. Där man tidigare försökte ”lägga livet tillrätta” som en kvinnlig forskare lite föraktfullt kallade det, genom att skapa goda sociala och samhälleliga förhållanden för så många som möjligt, dövar man nu ner oroliga, stressade, utslagna och s.k. besvärliga människor med biokemiska medel, från vaggan till graven, och till en alldeles för tidig död för somliga.

Jag har skrivit ganska mycket på den här bloggen om lugnande och antidepressiva medel, och om hur slarvigt läkare skriver ut sådana, samt om vad de ställer till med för många människor. Jag har flera i min bekantskapskrets som fått sina liv totalförstörda av bensodiazepiner (ett lugnande preparat) och jag har även sett hur personer som satts på antidepressiva har personlighetsförändrats efter några års pillerknaprande, för att till slut bli mer eller mindre omöjliga att umgås med, om de inte själva blivit rent folkskygga. En slutade med döden vid dryga 30 års ålder, en annan ligger mestdels i sin säng, med fördragna gardiner då hon inte tål dagsljus. Båda var fullt normala personer när de började äta SSRI.

Jag känner andra som testat antidepressiva, men som slutade ganska snabbt då de tyckte att de blev helt känslomässigt avtrubbade och att de levde i ett slags kulisslandskap där ingenting kändes verkligt. Jag har människor i min släkt som är totalförstörda av antipsykotiska medel och antidepressiva medel. Jag såg hur min mamma blev när äldrevården började droga ner henne, och jag är så upprörd över att den här ansvarslösa förskrivningen av sådana här preparat får fortgå, att det inte finns tillräckligt många och starka kraftuttryck för att uttrycka min upprördhet med.

En strimma ljus i i den kolsvarta bedrövelsen (som bland annat består i att alliansregeringen i stort sett började sin regeringsperiod med att skära bort alla bidra till Kilen, en av de få organisationer som kämpade för att hjälpa läkemedelsberoende ur deras beroende – vilka krafter som nu hade beställt den ”reformen!), att man i alla fall börjar tala om problemet och att massmedia äntligen tar upp det. Eftersom det verkar som om en hel del människor, inom det vi kallar kultureliten, tycks stå på de här medlen, så hade jag inte förväntat mig att media skulle kritisera bruket, beroendet och läkarnas ansvarslösa förskrivning av sömnmedel, lugnande och antidepressiva preparat.

De senaste månaderna har vi dock fått höra en del kritiska synpunkter från flera håll. Radions P1 har haft program där man diskuterat dem exempelvis, Ingrid Carlberg har gett ut en bok om medlen (Pillret) och just ikväll, hade Kalla fakta i TV4 ett program om hur unga flickor som skär sig, drogas med kraftigt beroendeframkallande narkotiska medel, bensodiazepiner bl.a. och trots att man aldrig kunnat visa att drogerna botar dem. Jag hade inte tillfälle att se programmet men har läst om det på TV4:s hemsida och just nu hör jag på P1 på radion att God morgon världen, ska ta upp och diskutera den stora ökningen av förskrivningen av antidepressiva medlen. I väntan på vad de ska säga om saken där, fortsätter jag skriva om saken.

Det är ganska förfärlig information man får på TV4:s hemsida. Så här har ökningen av drogningen av svenska folket sett ut de senaste åren, läs och förfäras:

Ökning av sömnmedel 

Bland killar mellan 10 och 12 år över 4 000 procent på sju år. 



Ökningen av neuroleptika mot psykoser
Alla 10-19 år: 136 procent 
Tjejer 16-19 år: 266 procent 
Killar 16-19 år: 108 procent

Ökningen av lugnande medel, narkotikaklassade
Alla 10-19 år: 78 procent 

Tjejer 16-19 år: 180 procent 

Killar 16-19 år: 57 procent

Ökningen av antidepressiva medel
Alla 10-19 år: 125 procent 

Tjejer 16-19 år: 155 procent 

Killar 16-19 år: 128 procent

Ökningen av sömnmedel och lugnande medel
Alla 10-19 år: 861 procent 

Tjejer 16-19 år: 492 procent 

Killar 16-19 år: 543 procent 

Tjejer 10-12 år: 1411 procent 

Killar 10-12 år: 4132 procent 

Tjejer 13-15 år: 1218 procent 

Killar 13-15 år: 2787 procent 

Tjejer 0-9 år: 2 606 procent 

Killar 0-9 år: 3 262 procent
Källa: Apoteket

Nu säger en del av de här siffrorna inte så mycket, eftersom vi får anta att drogningen av små barn startat från rejält låga siffror så behöver 3.000% inte handla om så många fler barn, men trenden är ruskig ändå. Dessutom ska sägas att sömnmedel är preparat av bensokaraktär (och benso är narkotikaklassat, liksom amfetamin) som är starkt beroendeframkallande.

Vad har hänt med svenskar, och människorna i världen, dessa senaste 15 år? Varför är så många så sjuka att de måste drogas till lugn och ro? Det vore lätt att hävda att det beror på nedmonteringen av den sociala tryggheten i kombination med den moderna stressen, men sanningen är troligen en annan och minst lika dyster: Det beror på att läkemedelsföretagen indoktrinerar och mutar läkare att skriva ut sådana här medel för alltfler och ”mot” allt fler olika mänskliga problem, allt till fromma för läkemedelsföretagens profiter. För inte så länge sedan kom det fram, i en canadensisk undersökning, att läkemedelsföretagen bokför summor som officiellt går till s.k. ”kliniska undersökningar” som reklamkostnader. Dessa pengar går till läkare som kanske tror att de deltar i forskning genom att de fyller i ett antal papper om de patienter de sätter på lugnande och antidepressiva medel. Läkemedelsföretagen lär tillhandahålla förtrycka blanketter som skapar ”så lite forskningsarbete” som möjligt för de läkare som övertalas att ägna sig åt den här ”kliniska forskningen”. Sedan säger nästan varenda läkare att man måste stå på de här medlen resten av livet, och den som försöker sluta och blir tokig pga utsättningsproblemen påstås envetet ha fallit tillbaka i sin ursprunliga sjukdom, även om denna handlade om en urinvägsinfektion och inte alls om psykiska problem.

Jag har en mig mycket närstående person som för något halvår sedan sökte läkare för besvär som inte hade det minsta med psyket att göra, som förstås blev förskriven SSRI. Hon vägrade bestämt att ta emot receptet och förklarade att sådana tabletter behövde hon inte, och tänkte hon inte äta, varvid hon blev utskälld av läkaren som ansåg att det var han som visste bäst vad hon behövde. Man undrar i sådana fall hur mycket pengar läkaren förlorade på att hon vägrade äta tabletterna. I DN kunde man, för några år sedan, läsa en artikel om hur läkare erbjöds sådär en 10.000 kronor/patient som de satte på sådana här medel, och ”forskade om”. Och som jag berättat på bloggen redan i ett tidigare inlägg, ville en läkare ställa mig på SSRI då jag hade fått en nacksspärr på grund av målningsarbete som jag hade gjort, kröp under bräderna och vred huvudet olyckligt. Så vad håller läkare på med? Hur kan detta få fortgå?

Inte nog med att samhället betalar stora summor till läkemedelsföretagen för onödiga mediciner, det kostar hela livet för ett inte ringa antal av dem som luras in i beroende av sådana här medel och som inte tål dem, ibland kostar det andra människor livet. Jag har, sedan jag började skriva om de här sakerna, hört otaliga berättelser om hur läkare, när man klagat över biverkningar i början, eller senare, höjt doserna och/eller lagt till ytterligare ett eller flera nerdrogande preparat (jag såg det på min mamma dessutom). Det här är en skandal som i det dolda troligen vida överstiger neurosedynkatastrofen, vad gäller antalet drabbade människor och tom vad gäller graden av skador i vissa fall. Men denna katastrof är förstås mycket svårare att bevisa eftersom människor inte förlorar armar och ben av pillren. Däremot finns det goda skäl att anta att spädbarn vars mödrar stått på de här preparaten under graviditeten föds med abstinensproblem. Man har påvisat förekomsten av medlen i nyfödda barns blod. Hur mycket, kan man undra, av barns koncentrationsproblem, det som kallas ADH/DAMP ex och som läkemedelsföretagen betalar läkare för att skriva ut amfetamin till (eller andra lugnande preparat), beror på att de tillvants till lugnande eller antidepressiva redan som foster? Jag skulle gärna vilja se en undersökning av den här frågan men förväntar mig inte att någon ska genomföra en sådan. I dessa dagar då forskare ska ragga pengar från storföretagen för sin forskning, torde ingen forskare få medel för forskning om detta. Hurra för avregleringarna och för det nya fria samhället där storföretagen bestämmer det mesta, från hur vården ska se ut till vad som ska forskars om och vad vi ska få veta om verkligheten.

Det finns dessutom, vilket jag också skrivit om tidigare, goda skäl att anta att en del av de vansinnesdåd vi sett de senaste 15 åren, kanske samtliga, skolskjutningar mm. beror på sådana här medel (en farhåga som jag delar med läkaren Leif Elinder och skrev om här före Elinders artikel, länk nedan) att människor inte tålt dem (drabbats av paradoxala reaktioner) eller på att de slarvat med att ta preparaten, eftersom detta kan leda till mycket svåra ”utsättningsproblem”, Ja det kallas så eftersom preparaten presenterades som helt ofarliga och totalt icke vanebildande och läkarna har fått betalt för att anse det. Ja så har vartenda nytt preparat presenterats sedan 1900-talets början, tills man, sådär en 20 år senare, tvingats erkänna att så inte varit fallet.
Leif Elinder skriver så här om problemet:

  All behandling med antidepressiva mediciner omfattar en potentiell risk att kunna driva en person till förvirring och våldsamma handlingar. Vi vet fortfarande inte säkert om Cho tagit psykiatriska preparat. Det som gör saken svårbedömd är att en för snabbt avbruten behandling i sig kan utlösa förvirrade våldhandlingar veckor – ja även månader efter utsättandet. Ingen förnekar att antidepressiv medicinering kan rädda liv. Men senaste årtiondets erfarenheter visar på en tydlig koppling mellan psykoaktiv medicinering och bisarrt och dödsbringande beteende. Detta bör mana till försiktighet vid förskrivning av psykotropa preparat till barn och ungdomar.

Så kommer då inslaget om SSRI God morgon Sverige, med hjärnforskaren Martin Ingvar som expert, som förstås försvarar preparaten med att trots att undersökningar visar på hög placeboeffekt (alltså patienter tycker att tabletterna verkar fast de inte innehåller det medel som antas bota sjukdomen), så är de viktiga för somliga och dessutom anser han tydligen att själva placeboeffekten inte är att förakta – och det är onekligen ett helt nytt läkarförsvar för SSRI-förskrivningarna (varför man inte lika gärna kan förpacka och skriva ut femöres beskpiller i så fall, säger han emellertid inte.) Intetsägande förstås och ingen säger ifrån ordentligt – alla hukar ängsligt inför de stora läkemedelsföretagens köpta experter. Skråandan är total.

Men vi får veta att Cipramil (som bara är ett av alla SSRI-preparat som används i Sverige), som sålts för 14 miljarder i Sverige, slog placebo bara i en av 5 studier, vilket godkännandet av preparatet grundades på. Dessutom får vi av Martin Ingvar veta att blå piller som smakar illa har större placeboeffekt än vita tabletter som smakar bra, samt att nyare och dyrare preparat har bättre placeboeffekt än äldre och billigare, och slutar han vist, och man undrar varför, ”man ska inte underskatta placebon, den är också viktig”. Jag tolkar det som att ”Även om antidepressiva inte hjälper så är det ju gott nog om patienten tror att de hjälper”. Jag brukar ibland också förfalla till att försvara en sådan ståndpunkt, men inte när det gäller preparat som somliga, men inte alla, människor får mycket svårartade biverkningar av. SSRI är sådana preparat. De borde endast användas under mycket väl kontrollerade former och enbart av läkare som tror på vad deras patienter säger, vilket långtifrån alla läkare gör, har det visat sig, och som inte får för sig att när patienterna beskriver hemska biverkningar så ska de har mer av samma preparat, vilket många läkare anser att de ska ha.

Länkar:
– Så har medicinerna ökat 2000-2007″ Kalla Fakta, TV4
– FIB, Leif Elinder
– Fler inlägg om SSRI och lugnande medel på Motvallsbloggen
På dessa Motvallsinlägg finner man också fler länkar om området.

OBS: Det är livsfarligt att sluta abrupt med lugnande och antidepressiva preparat. De måste sättas ut mycket, mycket långsamt och över mycket lång tid. Försöker du sluta, tro inte på läkaren om han säger att det går på några veckor.

Nog verkar det som om det drar ihop sig igen, till att alla vi vanliga småknegare och småföretagare, kollektivt (hur hatat detta ord än är inom den ekonomiska eliten och bland dennas trogna mopsar), får rycka ut ännu en gång och rädda kapitalet från katastrof och se till att aktieägarna inte förlorar något på det finansiella vanvett storföretag och banker ägnar sig åt. Varningstecknen finns där – allihop.

Vi kan bara hoppas att det inte blir lika illa som vid krisen i början på 90-talet, som vi egentligen fortfarande betalar för, men vad som än händer kan vi vara säkra på att de ekonomiska elefanterma vinner på eländet, hur stort det än blir för oss som får betala kalaset åt dem.

Nu börjar vi förstå vad ”den osynliga handen” sysslar med – och för vilka den ställer allt till det bästa.

– ”Svenska banker hotas också av finanskrisen”, DN, 20/3
– Lägsta dollarkursen på femton år, DN 28/3
– ”USA-krisen smittar Europa”, Lars Joung i Realtid>
– Gardell varnar för bankaktier, Realtid 28/3

Bildt brukade föraktfullt kalla den förra regeringen för den ”rödgröna röran”. Dags, enligt samma princip, att börja kalla den sörjiga regering han själv är insyltad i för den BLÅ-BRUNA RÖRAN.

Det har varit lite dåligt med bloggande här den senaste tiden. Det kommer nog att förbli så ytterligare en tid men idag kan jag hänvisa mina besökare till Albas huvudsida, där det förutom många bra och intressanta artiklar också finns en recension av undertecknad, som med stort nöje har läst intervjuboken av Ami Lönnroth om Berit Ås, kvinnan bakom ”härskarteknikerna”. Jag rekommenderar verkligen läsning av den här boken. Den är både informativ och innehåller några riktigt roliga avsnitt.

Klicka på Albas logo överst på bloggen för att komma till Alba eller på den här länken direkt till min recension.