Maud Olofsson anser att vi alla ska bli som ”flitiga bävrar”. Jag har bott i närheten av ett bävertillhåll uppe i Dalsland. Djuren gick ordentligt illa åt omkringliggande lövskog. Ett stort område runt bäverfördämningen såg närmast ut som om det varit utsatt för flera Gudrun-stormar efter varanda, avgnagda och kullvräkta trädstammar huller om buller.

Så man kan ju undra vad Maud Olofsson tänker sig för det framtida borgerliga Sverige – totalt kaos?

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Hörde just Maud Olofsson på radions Studio ett där hon menade att välfärd, det är när förvärvsarbetande kvinnor och män kan komma hem till ett hem som är i ordning, gräsmattan klippt etc, och bara sätta sig ner, koppla av och må bra.

Jag undrar så vilka varelser det är som ska sköta de där välfärdshemmen? Om det varken är förvärvsarbetande kvinnor eller män (för sådana ska ju få allting fixat åt sig därhemma i alliansens välfärdssamhälle), vilken art kommer då att fungera som pigor och trädgårdsmästare? Hundar, åsnor, apor??

Mitt svar till Aqurette, som angriper andra utan att ge dem chans att försvara sig på hans egen s.k. blogg, eftersom den saknar kommentarfunktion (jag hittar inte ens en permalänk), är en länk till ett av mina tidigare inlägg, fast jag är inte säker på att han förstår det heller.

SR:s och SVT:s ledningar envisas tydligen med att vilja göra program som ingen lyssnar eller tittar på.

Man vill ha fler yngre lyssnare och tittare säger man, både på SR och SVT, och i alla kanalerna tydligen – ni som är över 50, släng er i väggen. Alltså lägger man ner de bästa programmen i radions P1, hela samlingen av mina favoritprogram, Vår grundade mening, Pengar, Konflikt…

Vad ska vi få istället – som kan tänkas få tonåringar att överge sina datorer och sina chatsidor, avstå från att träffas på kvällarna, strunta i att dejta varandra och springa ute i hopp om att att träffa drömkillen eller drömtjejen, inte bry sig om att lyssna på sina musikfavoriter? Jag kan uppriktigt sagt inte föreställa mig sådana program, för inte ens när jag var ung, på 50- och 60-talen, hade man kunnat locka mig att föredra att lyssna på radio eller stanna hemma och titta på TV istället för att vara ute och träffa kompisarna och göra något helt annat. Vad man än hade försökt i den vägen hade misslyckats.

Och vad ska SR locka vuxna under 50 med? Program om vadå? Jag kan inte heller här föreställa mig vad vuxna mellan 25 och 50, vill ha istället för de mycket bra program man ska slopa. Vad saknar folk i den åldern i dagens radioutbud? Ni som vet, berika mitt vetande med era insikter och erfarenheter. Jag är mycket nyfiken.

Länk:
Om SR:s tablåändring, (eller sök Studio ett14/9)

Just nu har vi en härlig brittsommar, strålande sol och varmt, bara att hoppas att vi också får en fin indiansommar i oktober.

Tornsvalorna har förstås gett sig iväg. I år har vi lärt oss mycket nytt om dessa förunderliga fåglar. Tidigare trodde jag alltid att ungarna flög ut och att allihop gav sig av alldeles i början av augusti, då deras skriande över huset upphörde. Nu när jag förstått att det är de bolösa tornsvalorna som skriar över huset, egentligen inte de som bor i huset, och haft så goda möjligheter att iaktta dem på närmare håll, så inser jag att det är de som inte häckar, som ger sig iväg redan i början av augusti, förmodligen de unga. De som häckade i våra holkar var kvar så sent som den 25:e augusti och de flög totalt tyst in och ut ur bona, så man hörde inga tornsvalor de sista veckorna. När de, och deras ungar gav sig av märkte vi inte alls. Men, vi hittade, sorgligt nog, en död tornsvala på backen strax nedanför vår elledning för ett par veckor sedan, en som vi tror fallit ner då den krockat med ledningen. Vi kunde inte avgöra om det var en av ungarna, men vi misstänker det eftersom de äldre hade flugit runt stället hela sommaren utan att krocka med trådarna. Det var sorgligt att hitta den döda tornsvalan dock.

Grodprinsen är fortfarande ofta ute på kvällar och nätter och jagar precis nedanför trappan, så jag är alltid försiktig när jag går ut på kvällen eller natten, så att jag inte ska trampa på honom. Vi brukar prata med varandra numer. Han sitter ofta och stirrar stint på mig och ser ut som om han lyssnar, är måttligt rädd för mig numer och ibland kan jag se hur han slänger ut tungan och slevar in något litet kryp som kryper på trappen eller stenfoten. Men snart är det väl dags för honom att törna in för vintern. Kallare kvällar träffar jag honom inte numer.

Det är inte mycket till fågelsång i trädgården nu dessutom, men tranorna har inte gett sig iväg än. De trumpetar fortfarande på gärdet nedanför huset, fast vi ser dem bara när de flyger över huset, eftersom vi har en liten skogsridå mellan huset och gärdet där de ofta går och betar. Häckar gör de på myren en bit bortåt andra sidan av huset.

Så börjar det bli ganska mörkt tidigt på kvällarna förstås, en påminnelse om den mörka årstid vi går till mötes. Men årstidsoptimist som jag är, det är bara tre månader kvar innan det vänder igen och ytterligare tre månader senare börjar de första taltrastarna öva upp sig i trädtopparna inför de stora sångartävlingarna.

Jag uppskattar det förutsägbara – och det gör alla levande varelser även om vi människor tycker att viss, men måttlig, omväxling förnöjer. Dock hoppas jag slippa en växling vid den politiska makten, för en sådan kommer inte att föra något gott med sig för många av de mest utsatta i det här landet, och de börjar bli allt fler och kommer att bli ännu fler med en borgerlig regering. Den regering vi har är definitivt inte min drömregering, men det vi i värsta fall kan få blir mycket sämre.

Janne Josefssons TV-program om Göran Persson var inte vackert, hur sann bild han än gav av Persson. Det var nästan ett rent personangrepp, och det var tänkt att inte balanseras av något program om andra partiledare, läste jag i Aftonbladet häromdagen. Inte så snyggt av SVT så här dagarna före valet. Men man insåg tydligen sitt misstag så nu får vi i också se ett program om Reinfeldt. Återstår att se om det blir en kritisk granskning det också, eller en lovsång. Det finns förvisso en hel del komprometterande saker att ta upp även om Reinfeldt, som att han kallat svenska folket efterblivet i en bok för något tiotal år sedan exempelvis.

Sedan förundras jag över att ingen inom det socialdemokratiska partiet, eller utanför detsamma, som intervjuades, förde fram den hypotes jag har om varför Persson skaffade sig en herrgård och tog jägarexamen. För trots allt, vill man bo på landet och få jord under naglarna så finns det ju mindre vräkiga objekt, sådana som inte skulle sticka socialdemokratiska väljare, varav många lever under mycket små omständigheter, i ögonen, för det har verkligen hans Torp gjort.

Min gissning alltså:
Detta (inköpet av Torp) skedde under en period då EU skulle få en ny författning, och man troligen skulle tillsätta en president för unionen dessutom (något som ju omröstningarna nere i Europa satte P för), under en tid då EU fortfarande inte hade vandrat åt höger, i en tid då politiker ute i Europa beundrade Göran Persson för hans politik i Sverige, där ju ekonomin synts lysande, hans sparande på offentlig sektor varit ett föredöme.

Jag tror helt enkelt att Göran Persson aspirerade (aspirerar) på EU-presidentposten, eller på någon annan höjdarposition inom EU, och då gäller det för honom att ha ett ståndsmässigt boende att bjuda in höjdare från Europa till, eftersom dessa bor som kungar för det mesta. Sådana kan man inte bjuda in till ett radhus med fem rum och kök i Vällingby. De förväntar sig en ”ståndsmässig miljö” och här hade Göran Persson en miljö där han också kan bjuda på jakt, överklassens stora nöje för närvarande, och älgjakt är ju ganska exotiskt för européiska jägare.

Det är med ständigt stigande förvåning jag läser om dataintrångsskandalen, i massmedia, på somliga bloggar och även i några kommentarer på den här bloggen.

Ett stort antal människor, vanliga väljare, politiker såväl som journalister, anser att det som folkpartiet gjort, i och med dataintrånget, är en struntsak, inte så mycket att bry sig om. Ändå handlar det om ett brott, jämförbart med inbrott, och ett så allvarligt sådant att det i värsta fall kan ge upp till två års fängelse. Det är trots allt skillnad mellan brott och fula knep, även om inte heller det senare är något vi väljare borde acceptera. I USA tvingades en president avgå för samma brott som det folkpartiet just har begått, Watergateskandalen – men det var då det.

Vill verkligen en massa svenskar ha regeringar där medlemmarna begått brott för att komma åt den politiska makten? Var går i så fall gränsen? Hur allvarliga brott kan man acceptera från våra styrande? Kan man också acceptera att politiker hotar journalister till tystnad? Att de begår rån för att få pengar till sina kampanjer? Att de begår mord för att tysta meningsmotståndare?

Var ska vi sätta stopp någonstans, och vad händer om vi inte sätter stopp redan här?

Så har då Jodenius börjat prata, hos polisen, och då får vi en helt annan historia, som, även om också denna kan vara en förenklad version, ändå får det hela att verka mer sannolikt än det som de inblandade hittills presterat av förklaringar och bortförklaringar. Har vi kanske kommit några steg närmare sanningen?
Jodenius version presenterades i Ekot 16.45 och enligt Ekots hemsida, ser den i korthet ut så här:

Niki Westerberg tar emot ett tiotal uppgifter som Jodenius fått fram genom sitt dataintrång på SAP-net, så får hon, enligt egen uppgift, informationer som:

……. hon bedömde som så känsliga att hon valde att kontakta partisekreteraren Johan Jakobsson och berätta om Jodenius förehavanden, som hon själv känt till i flera månader.

Nu pratar Jakobsson med Per Jodenius, enligt Jodenius, och menar att de inte kunde hålla på på det där sättet. Istället uppmanar Jakobsson Jodenius att lämna inloggningsuppgifterna till en journalist, som med hjälp av dessa själv kunde rota fram information som kunde ge socialdemokraterna dålig publicitet.

En inte helt tokig lösning för folkpartiet – om det hade fungerat vill säga. Då hade en journalist kunnat publicera otrevliga saker om socialdemokrater eller om socialdemokratiska partiet, och samtidigt behandla Jodenius som en källa som inte fick röjas och ingen hade kommit på att folkpartister var inne i SAP-net titt som tätt.
Denna eleganta lösning sprack dock på att annan ung folkpartist kontaktade Dagens Industri och avslöjade intrånget. (Det är inte alltid verkligheten blir vad man vill eller agerar för att den ska bli, något som många moderna relativister inte riktigt förstår efter att de fått lära sig att det finns lika många sanningar som det finns människor och att var och en lever i sin egen berättelse.)

Jakobsson förnekade, via sin advokat, ganska direkt, att syftet med att be Jodenius kontakta en journalist, skulle vara det som Jodenius uppger, men på Ekot, klockan 23, berättas att Niklas Svensson, Expressenjournalisten som blev kontaktad och som fick inloggningsuppgifterna, har bekräftat att det just hade handlat om att han skulle plocka fram och publicera dåliga saker om socialdemokraterna. Han säger således:

– Jag fick uppgifterna för att hitta skandaler om socialdemokraterna. Det var syftet och det var uttalat på det sättet från min uppgiftslämnare, säger Expressenreporteren Niklas Svensson.

Vad allt skulle man inte, om man vore konspiratoriskt lagd (fast det är man ju inte och i det här fallet finns ju ingen anledning alls att misstänka några konspirationer) kunna läsa in mellan raderna i den här historien? Vad handlade exempelvis den där anmärkningsvärda informationen om som Westerberg ansåg sig tvingad att gå till Jakobsson med?

Hur som helst har jag med stigande spänning väntat på att en jätteskandal om socialdemokraterna ska brisera så här i valkampanjens elfte timme, den där som skulle kröna årets skandalflod och smutskastning av socialdemokraterna i massmedia och som definitivt skulle vinna valet åt alliansen. Återstår att se om den dyker upp.

PS: Ett gott råd till folkpartistiska ledare: Man ska kanske inte lita alltför mycket på unga människor som alltsedan födelsen har fostrats in i egoismens evangelium, som har lärt sig att jaget går före allt annat och att samverkan och solidaritet är de värsta dödssynder man kan föreställa sig, som Jakobsson tydligen gjorde när han ämnade använda Jodenius som offerlamm i den här affären. Det hade Jodenius emellertid ingen lust alls att agera som :-D.

Länk:
Historien om folkpartiets lögner (Ekot)

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern

Nu ska Konstitutionsutskottet (KU) syna Bodström för att han har kallat en spade för en spade, nämligen kallat folkpartiets brottsliga dataintrång för brottsligt.

Länk:
Om KU:s nya uppgift

För övrigt rekommenderar jag mina besökare att gå till Annica Tigers hemsida. Hon har ett viktigt inlägg på densamma idag.

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern