Kan inte låta bli att lägga ut ett foto till på min jättemalva, nu när den slagit ut helt. Jag blir så glad av att tittat på och njuta av den. Det finns trots allt många glädjeämnen i livet.

Klicka på bilden för en större bild.

I Aftonbladet en vanlig sommardag, då det inte händer något i världen:
Några av de stora rubrikerna idag:

- Bildts livvakt anmäld efter bråk. Skrek ”fuck you” till flygplatspersonalen

– Tjurjakt i idyllen

Ja, så kan man förstås läsa en massa skvaller om kändisar som vanligt – om man betalar.
I Expressen kan vi emellertid läsa om:

– Ettåring kördes över av traktor

– Dödligt skott missade – träffade plånboken

Ja, så är det skvaller om kändisar också – förstås.

Visst ger konkurrens större variation och därmed större valfrihet!

Hör på radion att:

Sacrédeus har riktat en fråga i riksdagen till jordbruksminister Eskil Erlandsson om vad regeringen är beredd att göra för att komma tillrätta med det växande problemet med mördarsniglarna.
Det är inte längre bara privathushåll som drabbas utan även kommersiella grönsaksodlare och lantbruk enligt Sacrédeus

Alltså, privatpersoner struntar vi i, som vanligt, men när de stora ekonomiska intressena hotas då måste man göra något – vad nu det skulle vara?
I Danmark föreslås att man sätter in hemvärnet mot de illbattiga krabaterna men den svenska regeringen avvaktar. Den har ännu inte några handlingsplaner mot mördarsniglar, för som vi läser i DN:

– Myndigheterna följer det här. De signaler vi har fått från Jordbruksverket är att det ännu inte är ett stort problem. Skulle det förändras lyfter vi upp frågan, säger Therese Bengtsson, pressekreterare hos jordbruksminister Eskil Erlandsson, till TT.

Skulle förstås bra gärna vilja se ministrarna göra något åt saken, exempelvis krypa sida vid sida med saxarna i högsta beredskap och klippa mördarsniglar på löpande band.

Verkligheten/naturen är inte nyliberal
Annars är det nog så att verkligheten, som vanligt, inte riktigt vill bete sig som nyliberala politiker, i dessa ekonomismens tidevarv, vill att den ska bete sig. Regeringar i Norden kommer lika lite att kunna göra något åt eländet med mördarsniglarna som Australiens regering lyckats göra åt den giftiga padda man importerade dit – i suverän okunnighet om vad vissa arter kan åstadkomma i för dem främmande biotoper.

En gång i tiden hade vi karantän för djur och växter. Djur fick inte införas i Sverige utan att de första suttit länge nog i karantän för att man skulle hinna konstatera att de inte bar på farliga smittor. En gång i tiden fick man inte importera, eller föra in växter hur som helst i landet för att inte föra in skadeinsekter och växtsjukdomar. Men så slog nyliberalismen med dess heliga bud om den välsignade friheten igenom totalt och ingenting var längre viktigare än att tillåta kapital och varor (vari inräknas både djur och växter) flöda fritt mellan länderna. Vi kommer att få in många fler eländen på grund av denna käcka frihet.

Mördarsniglarna är en snigelart som inte alls ställer till märkbar skada i varmare länder men som i Norden, med sina många gånger blöta och fuktiga somrar, förökar sig exempellöst och skapar allt allvarligare problem. Nu senast ser man hur ensilagebalarna förstörs om det blir för mycket sniglar inbakade i dem, något som inte är bra för de kreatur som ska äta ensilagen eftersom det bildas toxiner (gifter) när sniglarna surnar i balarna. Då går det i värsta fall riktigt illa.

Hipp-som-happ-lagstiftande är en dålig regeringsprincip, oavsett vilket område det handlar om
En gång i tiden var man alltså noga med att skydda den svenska naturen från marodörer som inte hör hemma här, en gång i tiden stiftade man inte lagar ad hoc utan efter att först ha försökt ta reda på och i alla försökt att förutsäga vad nya lagar skulle resultera i. Idag anser man att det går lika bra att lagstifta först och sedan får man se hur det går. Går det inte bra så kan man ju alltid ändra lagarna igen. Problemet är att somligt aldrig kan göras ogjort, problemet är att naturen inte lever upp till de nyliberala idealen. Dessa ideal är inte, som många tror idag, några naturlagar. De är, i många stycken, bara världsfrånvända önskedrömmar.

Länkar:
-Mördarsnigeln börjar hota jordbruket, Ekot
– Hemvärnsmän mot mördarsniglar, DN
– Mördarsniglar blir regeringsfråga, Ekot

Tillägg 19/7 kl. 20.40
Som av en händelse har vi just fått ett utbrott, i Skåne, av svinvirussjukdomen PRRS, som leder till att många tusentals grisar måste slaktas och som är en ekonomisk katastrof för de drabbade bönderna. Hur sjukdomen kom in i landet, man vet inte säkert men man pekar på och tror på frakterna av djur kors och tvärs, till slakterier i länder nere i Europa, länder som har sjukdomen inom sina gränser. Det påtalades att man i Sverige begärt att dessa frakter ska upphöra, men man förlorade för frihandeln gick före djurhälsan. Lyssna på inslaget Sjuka djur på Studio ett.

En slant till flyktingarna om de lär sig svenska, föreslår regeringen. Det är ju i och för sig vänligare än att hota med indragning av försörjningsmöjligheterna, men samtidigt avslöjar man en rent kriminell okunnighet om flyktingarnas verkliga situation och villkor.

FÖR ATT TYDLIGT signalera att språket är viktigt inför regeringen en prestationsbaserad bonus för den som klarar sina studier i svenska för invandrare under en viss tid.
Bonusen ska vara på ”några tusenlappar” för de flyktingar som klarar undervisningen på utsatt tid.
– En tredjedel av de som i dag börjar SFI klarar inte målen och det är alldeles för många, sade Sabuni vid presskonferensen inför sitt tal.

Med detta lägger man hela ansvaret för att många av flyktingarna inte lär sig svenska snabbt nog på flyktingarna själva och struntar i allt samhället gör för att försvåra för dem att lära sig. Inte nog med det, nu fick folk ännu en gång en anledning att klaga på flyktingar och invandrare. Folk ringer återigen till radion och ondgör sig över att invandrarna inte lär sig svenska.

Många flyktingar är gravt traumatiserade
Många av våra flyktingar har förskräckliga erfarenheter bakom sig, värre sådana än vi svenskar ens vill föreställa oss, och sådant ger allvarliga trauman. Somliga har själva blivit torterade, andra har sett sina anhöriga dödas framför ögonen på dem andra åter lever med skräcken att de nära och kära som finns kvar ska råka illa ut.

Många drogas ner så att de får svårare att lära sig svenska
Det är svårt nog att studera effektivt om man är gravt traumatiserad eller mycket stressad men när många av flyktingarna dessutom äter lugnande medel och antidepressiva, som kan ge inlärningssvårigheter i många fall, så underlättas deras möjligheter att lära sig svenska verkligen inte. Jag hade elever som slet som djur och var alldeles förtvivlade: ”Det fastnar inte, det spelar ingen roll hur mycket jag studerar”, grät en kvinna. Nej, hon stod på Sobril. Det ledde inte bara till att hon fick svårare att minnas, utan också till att hon totalt tappade självförtroendet, hon blev dubbelt knäckt alltså. Ovanpå detta lägger sedan svenska samhället skulden på henne för att hon inte lär sig fort nog.

Vi människor har olika förutsättningar
Sedan har vi olika lätt för att lära oss språk. Dels är det lättare att lära sig svenska om man talar ett med svenskan närbesläktat språk, som tyska, holländska eller engelska, och även när man talar ett romanskt språk som italienska och spanska ex. Betydligt svårare blir det om man talar ett asiatiskt eller afrikanskt språk. Dels har vi människor olika fallenhet för språkinlärning. Några få lapar i sig främmande språk, även som vuxna, utan att anstränga sig speciellt mycket, men för de allra flesta är det ett hårt slit att lära sig ett främmande språk bra nog för att kunna sköta ett avancerat arbete med hjälp av det främmande språket. I det sammanhanget glömmer man lätt bort att dagens arbetsmarknad ser helt annorlunda ut än den vi hade under 50- och 60-talen. Ovanpå detta är det förstås lättare att lära sig ett främmande språk om man har viss studievana och kanske redan talar ett par främmande språk än om man är analfabet, eller näst intill.

Släng förslaget i papperskorgen och börja använda kunskaper vid lagstiftningen – som omväxling till trial-and-error-politiken
Regeringens förslag utgår från att ovan nämnda skillnader inte föreligger och struntar i att förslaget kommer att slå helt fel och av många olika orsaker, inte minst för att många kommuner inte tar sfi(svenska för invandrare) – undervisningen på allvar. Det bästa den kan göra är slänga förslaget i papperskorgen och istället se till att svenskundervisningen organiseras förnuftigt, att lärarna har kunskaper, eller får sådana, och att studiegrupperna inte är för stora, som de numer oftast är.

Länk:
Bonus till svensktalande flyktingar, DN

De här höga ”blombuskarna”, dels den i rabatten, dels den vid husväggen, som just börjat slå ut med med rosa blommor, är malvor men jag har aldrig sett maken till höga sådana. De var imponerande stora redan förra sommaren, men nu är de ännu högre, 180 cm. Rosenmalva är det närmaste jag kommer i min gissning, någon som vet bättre än jag?

Det allvarligaste med privatisering av skattefinansierade verksamheter är inte att det är privata företag som sysslar med dem, utan att rättssäkerheten undermineras. Vi ska inte behöva betala till företag som inte tillåter sina anställda att tala med massmedia, som kräver lojalitet mot företaget framför lojalitet mot de människor de arbetar med.

Dags för politikerna att börja stifta offentlighets- och insynslagar som omfattar all skattefinansierad verksamhet, lagar som ger samma offentlighet- och insynsgarantier i skattefinansierade privata företag som arbetar med människor, som vi har vad gäller statlig och kommunal verksamhet inom dessa områden. Allt annat blir idag liktydligt med att börja nedmonteringen av centrala delar av vår svenska demokrati.

Via Lennart på bloggen Det progressiva USA fick jag en länk till en artikel om intervjuer med irakveteraner. Jag vill inte påstå att jag blev överraskad av läsningen eftersom jag vetat hur det går till i sådana där amerikanska ockupationskrig ända sedan Vietnamkrigets dagar. Men jag återger länken som ett lästips till Federley och alla andra ungdomar med hans förvridna syn på de amerikanska kolonialkrigen.

F.d. iraksoldater berättar om hur amerikanska soldater skjuter vilt omkring sig, hur de skickar in oskyldiga människor i fängelserna, hur de kör sin konvojer genom städerna i 80-90 km/tim och bara manglar över allt som kommer i vägen, eller skjuter på det. Det är en obehaglig läsning, men ett måste om man vill försöka förstå vad det handlar om.

Länk:
– The Other War: Iraq Vets Bear Witness, The Nation
– Citat av Federleys uttalande om Irakkriget

Vidare, också genom Lennarts USA-blogg, påminns jag om den amerikanska unga kvinna, Rachel Corrie, som kördes ihjäl då hon fungerade som mänsklig sköld för palestiner i Gaza för, just i dagarna, tre år sedan.

Länk:
Rachel Corrie – Interview

”Min mamma kom hit som flykting”, sade Littorin Björklund i P1 idag,”så utan en generös flyktingpolitik hade jag inte stått här idag”.

Bra att han talar för en generös flyktingpolitik men det där var inte det mest lysande argumentet för en sådan som jag har hört.

(hittar dessvärre inte inslaget på nätet)

Tillägg 13/7 kl. 05.30:
Riktigt fel hörde jag tyvärr och varde detta härmed vederbörligt korrigerat.
Tack till Lasse U som vänligt nog mejlat mig och talat om att jag hörde Björklund inte Littorin. Han sände mig också länken till radioprogrammet: Intervju med Björklund Inte konstigt att jag inte hittade programmet på nätet. Så här sade Björklund exakt:
Min mamma kom som krigsflykting till Sverige och jag hade inte suttit här om Sverige hade fört Sverigedemokraternas politik vid det tillfället.

För övrigt ser jag ingen anledning att ändra inlägget dock. Att det var en annan alliansminister som uttalade sig förändrar inte andemeningen i det.

Apropå alla dessa liberaler (av alla schatteringar) som anser att allting ska vara så fritt, både knark och prostitutionen, och som gärna hänvisar till Holland som frihetens stamort i Europa, rekommenderar jag idag en artikel i AB av Gunnar Ohrlander: ”När doktorerna vann en narkotikapolitisk skrällseger:

Doktorerna har vunnit en skrällseger och narkotikapolitiken blivit ett skott i mörkret.
Kanske är det bara en tidsfråga innan svenska myndigheter börjar praktisera samma tillvägagångssätt som i Holland. Där ger man knarkarna låga doser metadon på morgnarna för att deras behov av att göra inbrott före lunch ska begränsas.

Käckt eller hur, och bidrag brukar ju (knark)liberalerna inte gilla och att detta förekommer i Holland talar de aldrig tala om.

Fast det är klart, de anser att om man bara släpper knarket fritt så kommer priserna att bli så låga att knarkarna inte behöver stjäla ihop till sina behov. De kan ju ha rätt i det, knarkarna kanske inte behöver stjäla lika mycket i alla fall – om knarket skulle bli billigare och mer lättillgängligt. Fast jag undrar jag, det finns något som heter priskarteller också, gissar att knarkhandlare är väl införstådda i hur sådana fungerar och det som folk är i desperat behov av brukar inte reas ut ens på fria marknader.

Jag undrar alltid dessutom, om de som talar för legalisering av knark är beredda att ta hand om egna knarkande barn framöver, i frihetens namn, om deras barn råkar pröva på och åker dit på att bli beorende? Känner de någon som vårdar sina narkomaniserade barn eller syskon? Vet de vilket elände narkotikan ställer till med, inte bara för knarkaren själv utan för många människor i hans/hennes omgivning? Vet de att varje narkoman snabbt skapar rent kaos i sin omgivning och totalförstör livet för många människor? Jag betvivlar starkt att de vet och förstår vad det här handlar om.

Länk:
– Piller mot knark?, AB
– Fredrik Federley om kokainet och haschet, Rond, P3
– Den ofrivilliga medmissbrukarens helvete, Alba

Har haft några dagars bloggpaus, som kanske några har noterat. Vi blev nämligen med bokhyllor pga arv och om det var något vi behövde så var det fler, och framför allt nya bokhyllor. De lagerhyllor vi hade hade dubbla rader av böcker och dessutom var de klumpiga och höll på att upplösas i atomer efter nedmonteringar, ombyggnader och uppmonteringar.
Så nu var det dags att montera ihop arvegodset och ställa i ordning böckerna. Men förstås, hyllorna passade inte riktigt, så vissa ombyggnationer av dem blev nödvändiga, liksom hopsnickrandet av en hylla till. Detta har tagit all min tid de senaste dagarna. Nu börjar det bli klart men ännu återstår att sortera böckerna lite mer noggrant, än är de bara grovsorterade. Det ska bli härligt att kunna hitta bland böckerna igen.