Så var det då återigen dags att ha radiofri tid mellan tre och kvart i fyra. Dessvärre glömmer jag sedan att sätta på radion när det börjar gå att lyssna till den igen.
Dock har man flyttat tillbaka Naturmorgon till P1, ett steg i rätt rikning. Bara att hoppas att man också flyttar flamsmoster Lantz tillbaka till den kanal där hon tydligen uppskattades.

Jag tycker att Lars Vilks är en otroligt smaklös person som inte är värd annat än förakt. Varför ritar han inte Kristus, med törnekrona och rinnande blod i ansiktet, som rondellhund? Det vore väl smaskigt. Då behöver han inte ens skriva på bilden vem den föreställer.

Jag är ateist och lider inte av någon överdriven benägenhet att ta mer än normal mänsklig hänsyn till troende kristna, i Sverige eller annorstädes. Likafullt skulle jag inte kunna förmå mig att teckna en bild med Jesus som rondellhund, eller som rondellsvin exempelvis och inte heller nidbilder av Muhammed.

Skulle jag träffa på en teckning med Jesus som rondellhund, eller som svin kanske, på en konstutställning eller allmän plats i ett icke-kristet land som jag besökte eller bodde i, så skulle jag utan tvivel uppfatta teckningen som en spottloska i ansiktet även på mig, anse att den är gjord som en förolämpning mot den kultur jag tillhör och därmed även mot mig. Nu skulle jag inte träffa på en sådan i ett muslimskt land dock, bl.a. eftersom muslimer betraktar Jesus som en stor profet, fast inte lika stor Muhammed.

Frågan är alltså varför det är så viktigt att få bespotta muslimer? Det finns ingen annan anledning än att man vill såra dem, förhåna dem och kanske för att man vill skapa allvarliga motsättningar mellan infödda svenskar och muslimer, och alla dessa möjliga skäl är mer än klandervärda.

Att försvara Vilks tilltag, genom att göra om hela saken till en fråga om yttrandefrihet, är ingenting annat än ett förtäckt försvar för förhånande av muslimer. Tryckfrihet, och yttrandefrihet, ger inte vem som helst rätten att ställa ut vilken smaklöshet som helst på vilket konstevenemang som helst, lika lite som dessa friheter garanterar vem som helst att få in en debattartikel i DN.

Så var har det s.k. intellektuella etablissemanget sin tankeförmåga? Har detta ingen sådan kanske? Har de rätt som menar att den här gruppen i alla tider i huvudsak har sysslat med att legitimera makten i det samhälle där dessa s.k intellektuella verkar?

Länkar:
– Muslimer ställer ut Muhammedbilderna, DN
РMuhammedhundar blir riksdagsfr̴ga, DN
– Dialog med Vilks viktigast, SvD
– Fp vill se samarbete vid hot, SvD
– Samma skräck dÃ¥ som nu, O Larsmo i AB
– Vilks hundteckningar plockar enkla poänger, SvD, 21/8

Läs även mitt tidigare inlägg om de här teckningarna av Vilks, där jag mer utförligt diskuterar min syn på saken. Inlägget ifråga finner man här:
РOm den f̦rs̴tliga antiislamismen. Motvallsbloggen 15/8, 07

…det var helt förutsägbart att sd skulle gÃ¥ framÃ¥t och partiet kommer sannolikt att fÃ¥ ännu starkare stöd ju mer av alliansens politik vi fÃ¥r se.

Många människor blev lämnade utanför, först genom den politik som den förra borgerliga regeringen förde, den som slog ut 60.000 småföretage och som förorsakade den värsta arbetslöshet vi sett sedan 30-talet. Senare fortsatte socialdemokraterna samma politik som de borgerliga, med utsparkandet av massor av människor från arbetsmarknaden genom nedskärningar i den offentliga sektorn. De uppmuntrade också, och blåste under gnället på de arbetslösa och de utslagna och fortsatte att jaga dessa med blåslampa, ja de intensifierade till all olycka den jakten. Alliansen fortsätter nu bara samma politik i tangentens riktning. Nu börjar många människor förstå att det inte blir bättre med alliansen, som de lovades och hoppades, snarare sämre. De är precis i sådana lägen, när man inte ser några alternativ, när det politiska etablissemanget har tagit risken ur demokratin, som missnöjespartier av sd:s typ appellerar till allt fler människor och kom ihåg att det handlar om marginalväljare, inte om de stora väljarskarorna, som nog inte kommer att dras till sd i första taget.

Vad många av dem som kommer att rösta på sd vid nästa val inte inser, är att de därmed i själva verket bidrar till att möjliggöra ett fortsatt alliansstyre, som trots allt enbart värnar om de rikaste och mest välbärgade och på ett betydligt mer skamlöst sätt än socialdemokraterna. Om sd, som är ett klart borgerligt parti, kommer in i riksdagen så kommer partiet att stödja alliansen, inte socialdemokraterna.

Jag tror inte att alliansen sitter kvar nästa mandatperiod av egen kraft, men den kan mycket väl komma att sitta även nästa period med stöd i riksdagen av just sd. De borgerliga behöver därför inte frukta detta parti, lika lite som de behövde frukta ny demokrati, som utgjorde stödpatrull för den förra borgerliga regeringen. Därför kommer den förstås inte att vidta någon av de åtgärder som krävs för att rycka undan mattan under sd. Frågan är om socialdemokraterna är beredda att göra det. Den frågan tror jag kommer att avgöra nästa val.

Länkar:
РAlliansen knappar in p̴ oppositionen, DN
– Alliansen tar in pÃ¥ vänsterblocket, SvD
– Konsten att hjälpa in sd, ett rasistiskt parti, i riksdagen, Motvallsbloggen 20/4 07

Såg filmen om Elvis Presley, del 2, igår kväll, den som sänts med anledning av att det är 30 år sedan han gick bort. Det är förunderligt hur olika man uppfattar en berättelse beroende på vilka referansramar man har. Jag har sett de här två avsnitten tidigare, för flera år sedan. Den förra gången såg jag inte alls samma sak som jag såg den här gången, efter att jag satt mig in i hur läkemedelsberoende kan drabba många av dem som börjar äta sömnmedel, lugnande och antidepressiva medel.

När Elvis dog gick det rykten om att han knarkat ihjäl sig och levt ett omoraliskt och utsvävande liv och det talades en hel del om hur han drogat ner sig under sina sista levnadsår. Detta för tankarna till vanligt illegalt knarkande. Det var tydligen inte detta det handlade om i Elvis fall.

Elvis var läkemedelsberoende
I filmen fick tittarna följa Elvis frÃ¥n de första stegen pÃ¥ scenen till rockhimlen. SÃ¥ berättade Priscilla Presley, hans fd fru, om hur han alltid tagit sömnmedel för att kunna somna, och andra medel för att vakna. ”Han tog bara medel som läkaren skrev ut till honom”, berättade hon, han var helt emot gatunarkotikan, och därför ansÃ¥g han inte själv att han var drogberoende.

Vi känner igen det här: ”Det kan ju inte vara farligt att ta mediciner som läkaren skriver ut Ã¥t mig”. Dessutom är det ett faktum att mÃ¥nga som är beroende, av läkemedel, av narkotika eller av alkohol ofta förnekar sitt beroende, förtränger det och absolut inte vill höra talas om att de är beroende. MÃ¥nga börjar istället föreställa sig att de lider av alla möjliga och omöjliga andra sjukdomar, att de kroppsliga symtom, biverkningar de drabbas av och upplever inte alls har med deras ”mediciner” (eller andra droger de tar) att göra, och läkarna envisas med att endera inte hitta nÃ¥gra sjukdomar alls hos dem, eller med att börja betrakta dem som utbrända och/eller psykotiska – med utskrivning av fler lugnande medel som resultat.

Vad jag såg i filmen den här gången var alltså inte i första hand en kille som slet ut sig och brände sitt ljus i båda ändarna genom att missköta sig utan jag såg ännu ett offer för läkemedelsindustrins drogförsäljning och läkarnas villiga medverkan i denna industris förstörande och förgörande men ofantligt inkomstbringande verksamhet.

I slutet av filmen, berättade Priscilla, dels hur Elvis blev alltmer lynnig och oberäknelig, en vanlig effekt av sådana här medel, som kommer med tiden. Hon talade också om hur förtvivlad Elvis var över sin plufsighet och sin svällande mage. Jo, att många tenderar att svälla upp på de här medlen, bli tjocka och plufsiga av dem, är väl känt. Det är en vanlig biverkan av bensodiazepiner. Det var ingen vacker Elvis man såg i de sista scenerna i filmen. Det var den Elvis som (om inte direkt så indirekt och via andra scenartisters öden) fått ett antal kända skådespelare att gå med i Scientologerna, organisationen som bl.a. tjänar pengar på att vara läkemedelsindustrins och psykiatrins svurna fiende. Inom Scientologorganisationen har scenartister och skådespelare fått hjälp att komma över sina drogberoenden, som jag skrivit om tidigare, beroenden av medel som de en gång ställts på av läkare, medel som de tagit då de stressats av managers och krävande filmproducenter, som tydligen kan fungera som rena slavdrivare.

Det börjar ofta med just sömnmedel, svårt att varva ner och somna, och eftersom sådana preparat är beroendeskapande och ofta leder till rastlöshet, kan förorsaka odefinierbara smärtor och andra obehagliga lidanden så småningom, så börjar många, efter en längre eller kortare tid på sömnmedel, att också ta lugnande medel, mot sin oro och ångest, eller idag antidpressiva (SSRI) och också värktabletter. När/om inte detta hjälper, får de mer och starkare droger av sina läkare och om de då blir sämre och ännu sämre av preparaten de äter, som somliga blir, blir det elchocker till slut (antalet sådana ökar i Sverige idag).

När man sedan beskriver de här döda stjärnornas öden framstår de som ansvarslösa knarkare rätt och slätt, trots att många av dem bara stoppat i sig det som läkarna har gett dem. Vi har en hel rad av dem, Judy Garland och Marilyn Monroe, för att bara nämna några av de mer namnkunniga som gick den vägen före Elvis.

Läkarkåren tar inget ansvar
Och läkarkÃ¥ren vägrar att ta nÃ¥got ansvar. Blir människor beroende av de läkemedel läkarna skriver ut sÃ¥ är det alltid människornas eget fel. DÃ¥ tvÃ¥r läkarna sina händer och börjar kalla patienterna inte läkemedelsberoende utan ”läkemedelsmissbrukare”. Det vill säga, en massa människor som, sig själva ovetandes, börjar äta läkarförskrivna vanebildande narkotiska preparat görs sedan själva ansvariga för att de just blivit beroende. SÃ¥ fortsätter läkarna att, med receptblocken i handen, lura in fler och fler människor i samma fälla. En del av läkarna betalas bra för detta av läkemedelsbolagen. Det heter i sÃ¥dana fall att de fÃ¥r betalt för ”kliniska prövningar”, för forskning alltsÃ¥, vilket tydligen kan ge uppÃ¥t 10.000/patient, eller mer, som de ordinerar dessa piller och rapporterar till läkemedelsbolaget om och sÃ¥ vägrar massor av dem att tro pÃ¥ patienternas beskrivningar av biverkningar. Det är ju klart, de tjänar bra pÃ¥ att inte tro pÃ¥ patienterna.

Elvis och Scientologin
För att få mer kött på benen googlade jag om Elvis och droger, och mycket riktigt, han obducerades och man fann otaliga läkemedel i hans kropp. Läkaren som hade förskrivit honom massor av sådana här preparat åtalades tom. Sannolikt dog Elvis för att hans hjärta inte klarade denna mängd av själsdödare. Problemen med sådana här preparat, som människor inte sällan börjar äta utan att förstå vad det är för sorts medel läkaren skriver ut till dem, är gigantiska, men de föreslås exempelvis aldrig ligga bakom några fall av långtissjukskrivningar.

Detta läser man om Elvis på en av de sidor jag plöjde igenom igår kväll:

According to some close friends, Elvis even decided on the spur of the moment to give Scientology a try. It didn’t go well.

One day, in L.A., we got in the limousine and went down to the Scientology center on Sunset, and Elvis went in and talked to them. We waited in the car, but apparently they started doing all these charts and crap for him. Elvis came out and said ”Fuck those people! There’s no way I’ll ever get involved with that son-of-a-bitchin’ group. All they want is my money.”

Of course, both his ex-wife Priscilla and their daughter Lisa Marie ultimately wound up belonging to the cult. In September 2002, Priscilla lamented that Elvis hadn’t joined: ”I wish that he knew what Scientology was before he died.” She added that it could have ”helped Elvis a lot” with his drug problem. Maybe yes, maybe no.
(Källa på nätet)

Han hade ju helt rätt och visade en god förmåga till tänkande och insikt, men denna klarsyn var dessvärre bara partiell och den kostade honom sannolikt hans liv, förorsakade hans alldeles för tidiga död. Man kan alltså inte förvånas över att hans fd. fru och dotter blev scientologer eller att alltfler av de stora stjärnorna, John Travolta, Tom Cruise, Kirsti Alley m.fl. blir det, eller fördöma dem för detta. Kanske tycker de att det är ett mindre ont att gå med där än en för tidig död. Vill man bli fri från läkemedelsberoende finns det inte många organsationer att vända sig till.

Vi kan nog också utgå från att de här superkändisarna inte blir lika skamlöst utnyttjade som andra, vanliga människor som luras in i organisationen. De bidrar med PR bara genom att vara med och bestås måhända en annan behandling än småfolket, så de kanske inte ens är medvetna om hur illa andra utnyttjas.

Vad gör det svenska samhället?
I Sverige har vi Kilen (se länk nedan), en organisation som hade statligt stöd, som ställde upp och hjälpte och stöttade läkemedelsberoende, en av de få organsationer i Sverige som arbetat med detta problem. Organisationen hade många års erfarenhet av problemen och hade byggt upp ett unikt kunnande om läkemedelsberoende. Bland det första Alliansregeringen gjorde var att dra in medlen till Kilen, som därmed tvingats lägga ner viktiga delar av sin verksamhet. Vad var skälet till denna åtgärd? Jag vet inte men jag vet att alliansens partier inte vill ha en lag om redovisning av varifrån partiernas penningstöd kommer.

Hur behandlar massmedia området?
Jo, vid sidan av att regeringen omedelbart drog in allt ekonomiskt stöd till Kilen, så varnas vi ofta för scientologerna i våra massmedia, och av läkarkåren, visserligen med rätta men Scientologerna används också för att misstänkliggöra alla som är kritiska till detta ofantliga nerdrogande av miljontals människor runtom i världen.

Att scientologerna är skumma vet alltsÃ¥ alla som följer med i samhällsdebatten och genom ”guilt by association-metod”, sammankoppling mellan de kritiska personerna och scientologin, misstänkliggörs eller tystas alla de som är kritiska till läkemedelsföretagen och till de läkare som slarvigt och totalt ansvarslöst förser massor med människor med ”lyckopiller” av olika slag.

Det är helt riktigt att varna för scientologerna men det är ynkedom när man inte erbjuder några alternativ för läkemedelsberoende, och som sagt, i Sverige lägger vår regering ner ett av de få alternativ som finns i det här landet.

Scientologerna tjänar visserligen massor med pengar på folk, varav de allra flesta bara blir rent upplurade, men de stora läkemedelsföretagen tjänar högst sannolikt mycket, mycket mer på försäljningen av de här preparaten. Så frågan är, trots att det är eländigt att man ska behöva ställa den, vilken organisation som är mest klandervärd, Scientologerna eller de multinationella läkemedelskonglomeraten med sin svans, den troskyldiga eller fullt medvetna (välj det som passar) läkar- och psykiatrikerkåren?

OBS: Det är livsfarligt att sluta abrupt med de här preparaten. De måste sättas ut mycket, mycket långsamt och över mycket lång tid. Försöker du sluta, tro inte på läkaren om han säger att det går på några veckor.

Länkar:
РDags f̦r ̦ppna bidragsredovisningar! Magnus tankar
– Kilens hemsida, sÃ¥ länge den finns kvar
– Om indragningen av medlen till Kilen
– Läkarnas pillerpsykos raderar vÃ¥r livsglädje, Anna Ekelund i AB
– Läkare inför rätta för sponsrad resa, Ekot 21/8 o7
– Berättelsen om Mia
Den sista artikeln rekommenderar jag med intensitet
För övrigt finns fler inlägg på Motvallsbloggen i ämnet, under kategorin vård/omsorg bl.a.

Måste skryta lite mer med mina höstrudbeckior (c:a 2,5 mätt den med måttstock nu, den är 3,30 meter hög!), som blommar rikligt just nu. Annars har regnet slagit sönder det mesta av blomningen i trädgården de senaste dagarna. Rudbeckiorna har jag försökt rädda genom att knyta upp dem tätt mot väggen, så att taköverhänget förhoppningsvis ska skydda dem. Sååå trött på regn, men det här ändå små solar att njuta av mellan slagregnen.
(Klicka på bilden för att se den i större format)

Jag har skrivit ett tillägg till inlägget med rubriken Censur kontra redigering och refusering – samt vad grundlagen säger. Det handlar om orsaken till Uppvidinge kommuns agerande och censurerande av vissa bloggar.

Nu, behöver alla goda krafter samverka.

PÃ¥ Johan Ingerös blogg pÃ¥gÃ¥r en diskussion om häcklandet och kritserandet av religioner, om yttrandefrihet, med anledning av Lars Vilks ”satiriska” Muhammedbilder, och därmed förstÃ¥s om de tidigare diskuterade Muhammenbilderna, filmen Life of Brian och fotoutställningen Ecce Homo. Det finns en hel del att säga om just häcklande och vad det innebär. Jag börjar med att citera vad jag skrev i min kommentar pÃ¥ Ingerös blogg:

Häcklar gör man uppåt, förhånar gör man neråt. Det är en viss skillnad i etiskt hänséende vad gäller dessa båda ageranden. Det första är acceptabelt, det senare är det inte om man vill kalla sig en human människa.
Att häckla kristendomen inifrån är något annat än att förhåna muslimer utifrån, och i synnerhet som dessa är de utsatta, de kolonialiserade, de förtryckta.

Att häckla makten
Att häckla makten, att göra satir över den, är ett sätt att kritisera den, ett sätt att ge igen för de oförrätter man anser att makten utsätter en för, ett sätt att bekämpa makten. Att förhåna dem som redan är i underläge däremot är förtryckande mobbing. Det är djupt beklämmande att en så stor del av dem vi brukar betrakta som de intellektuella, inte förstår denna skillnad och att somliga av dem genast rycker ut till försvar för förhånandet av muslimer och islam. Det är dessutom en skillnad mellan satir och seriös kritik.

Det har varit legio att kritisera dem som var kritiska till publicerandet av de famösa Muhammedbilderna och att i det sammanhanget framhÃ¥lla att ”man mÃ¥ste väl fÃ¥ kritisera Muhammed och islam pÃ¥ samma sätt som man kritiserar allt annat, exempelvis ocksÃ¥ kristendomen”. Det mÃ¥ vara tillÃ¥tet, enligt lagen att göra sÃ¥ och viktigt att stÃ¥ upp för yttrande- och tryckfriheten men det är djupt oetiskt i det här fallet att försvara Muhammedbilderna och dessutom kontraproduktivt. Man kan fördöma bilderna utan att man för den skull ropar efter censur eller lagändringar.

Det är helt enkelt inte samma sak när kristna, eller människor som fötts in i vÃ¥r kristet influerade kultur, vi i Västvärlden alltsÃ¥, ”kritiserar” islam och muslimer pÃ¥ samma sätt som vi kritiserar kristendomen och kristna. Att ”kritisera” islam och muslimer pÃ¥ det här sättet är att förhÃ¥na, att kritisera kristendomen pÃ¥ samma sätt är att häckla. Vi kan kritisera kristendomen inifrÃ¥n, vÃ¥ra förfäder har gjort sÃ¥, i en kamp mot en kristen och prästerlig överhet som förtryckte människorna, och därmed har vÃ¥rt samhälle sekulariserats de senaste hundra Ã¥ren. Men i samma stund som vi gör ”satir” eller försöker ”häckla” islam och muslimer, sÃ¥ gör vi oss skyldiga till förhÃ¥nande. Muslimer tillhör en diskriminerad och utsatt grupp, inte bara i Västvärlden utan även pÃ¥ deras egen hemmaplan dÃ¥ mÃ¥nga av de muslimska länderna endera lyder under stenhÃ¥rda diktatorer (oftast hÃ¥llna under armarna av Västvärldens ledande makter och ekonomiska eliter) eller är rent ockuperade av oss i Väst.

Att håna de diskriminerade
Det är i synnerhet förkastligt att ”kritisera” islam genom att sätta likhetstecken mellan extrema muslimer och islam, direkt eller indirekt hävda att alla muslimer är extremistiska galningar. Att ”kritisera” muslimer och islam pÃ¥ det sättet som ofta sker idag, genom att sätta likhetstecken mellan extremisterna och samtliga muslimer, är som att kritisera hela västvärldens befolkning för vad de extremt bokstavstroende kristna anser och gör, de där som vill förbjuda undervisning om evolutionsteorin, som anser att kvinnan ska tiga i församlingen etc. Det föreligger lika mÃ¥nga tolkningar av islam, i den muslimska världen som av kristendomen hos oss, och de allra flesta, i synnerhet bland de välutbildade muslimerna, är tämligen sekulariserade, mÃ¥nga av dem lika sekulariserade som de flesta av oss västerlänningar, alltsÃ¥ djupt icke-extremistiska. MÃ¥nga av dem anser, precis som vi, att religionen inte, och i synnerhet inte bokstavstroende, ska läggas till grund för statens lagar, att staten ska skiljas frÃ¥n religionen.

Att förhåna islam så som många bland oss västeuropéer och amerikaner börjat göra de senaste åren, det är att stötta de extrema muslimerna, det är att lämna de sekulariserade muslimerna i sticket istället för att stötta dessa, det är att göra dem en mycket stor otjänst och det är dessutom, om vi inte vill se mer extremistisk islamism, att arbeta mot våra egna intressen. Men det är värre än så, det är samtidigt att kämpa för våra egna makthavares intressen, de som behöver en fiende efter Sovjets sammanbrott och som vill lägga beslag på oljekällorna.

Att försöka ”häckla” islam och muslimer är ett förhÃ¥nande, av exakt samma slag som när man förhÃ¥nade judar under trettiotalet. DÃ¥ var judarna den utsatta gruppen, den som man diskriminerade och sÃ¥g ner pÃ¥, sedan Ã¥rtusenden, och de hade inte en chans att försvara sig. Det handlar i bÃ¥da fallen om hat, det handlar om rasism, det handlar om att bidra till förtryck, det handlar om att förnedra – de redan undertryckta, de redan utsatta. Det finns ingenting modigt i detta. Det är inte modigare än att fortsätta att sparka pÃ¥ den som redan ligger. Det handlar dessutom om att stärka dem som vill skyffla oss i Västvärlden tillbaka till 1800-talets utsugning och förtryck. Det handlar om att vara maktens nyttiga idioter.

Propagandans seger över förnuftet
För att förhindra adekvata diskussioner om det här omrÃ¥det, har eliternas progandamaskiner lyckats trumfa igenom ett antal ”pÃ¥stÃ¥enden” som numer betraktas som absoluta och oomtvistliga sanningar, pÃ¥stÃ¥enden som fungerar effektivt kätftilltäppande. Man fÃ¥r exempelvis bara inte jämföra judarnas lidanden med nÃ¥gra andra människors lidanden. Likafullt känns tortyr lika mycket i kroppen pÃ¥ var och en som utsätts för sÃ¥dan och den känns lika mycket oavsett varför man torteras.

Man fÃ¥r dessutom inte säga eller antyda att det idag finns starka intressen i Västvärlden för upparbetande av hets mot muslimer. Gör man det anklagas man direkt för att ”tro pÃ¥ konspirationsteorier” och sÃ¥dana föreligger ju definitivt inte – enligt propagandan. Denna floskel har fÃ¥tt folk att tro att maktens män aldrig planerar nÃ¥got, aldrig utför en medveten handling, aldrig vidtar mÃ¥tt och steg för att försvara sina egna intressen och det är obegripligt hur även välutbildade människor sprider denna floskel och tycks tro pÃ¥ den. De här flosklerna fyller ingen annan funktion än att hindra människor frÃ¥n att se vad som händer, att se vilket spel de utnyttjas för. Propagandamakarna kunde lika gärna utropa:

Släck ljuset och ge barna kniven!

Tillägg kl. 19.00:
När jag skrev ovanstående hade jag inte läst artiklarna i DN och SvD. Vill därför göra en komplettering:
De gallerier som vägrar att visa Vilks bilder gör helt rätt men argumentet, att de inte vill ställa ut dem av säkerhetsskäl, är inte rätt argument. Rätt argument är att det strider mot god etik och omsorg om förtrycka människor att visa dem samt för att det alltid är moraliskt klandervärt att uppmuntra till etniska och/eller religiösa motsättningar.

Länkar:
Tack Bulten i Bo för nedanstående länkar.
РJohan Inger̦s blogg
РStopp igen f̦r Vilks Muhammed-bilder, SvD
samt till DN och Studio Ett
РNej f̦r Vilks Muhammedhundar, DN
– Rondellhund som Muhammed, SR, Studio Ett
Och varför inte läsa denna artikeln i DN om den framgångsrika skolan i Rinkeby. Fungerar skolan bara hälften så bra som sägs i artikeln är den ett fantastiskt föredöme:
Från kaos till kreativitet i Rinkeby, DN

Länk tillagd 29/10 2007:
Heroisera inte Muhammedtecknarna, DN

ApropÃ¥ att jag nyss anklagats, av en kommenterande, för att utöva censur, kanske jag skulle skriva nÃ¥gra ord om skillnaden mellan ”censur”, ”redigering” och ”refusering”, men inlägget görs ocksÃ¥ apropÃ¥ ett inlägg pÃ¥ Lasse Strömbergs blogg.

”Censur” kallas det när det politiska systemet, offentliga organ eller förvaltningar, bestämmer att nÃ¥gon inte fÃ¥r föra fram sina Ã¥sikter eller att nÃ¥got medium ska stängas ner/förbjudas att fortsätta publicera eller pÃ¥ annat sätt göras oÃ¥tkomligt för allmänheten.

”Redigering” kallas det när ett medium, exempelvis en tidning eller en bloggare, bestämmer att vissa delar av ett inlägg inte ska publiceras

”Refusering” kallas det när ett helt inlägg inte tas in i medierna ifrÃ¥ga.

Det verkar som om många bloggare inte har dessa skillnader klara för sig. Dessvärre verkar det också som om somliga myndigheter och politiska enheter inte vet vilka lagar som gäller.

Lagen om yttrandefrihet innebär att vem som helst har rätt att, inom lagens ram, yttra och offentliggöra vad han eller hon önskar offentliggöra, men inte att han eller hon kan kräva att existerande massmedia ska publicera det. Alltså, man kan starta en blogg, en tidning eller man kan trycka upp flygblad för att föra ut sina åsikter (så länge de inte strider mot vissa lagar som begränsar yttrandefriheten för alla). Yttrandefriheten betyder emellertid inte att vem som helst har en oförytterlig rätt att få sina åsikter publicerade i vilket medium han eller hon vill, i vilken tidning, radio- eller TV-kanal han eller hon önskar.

Den som alltså stryks på en blogg, eller i en tidning, har inte utsatts för censur, utan för bortredigering eller refusering. Den som däremot stängs av av det politiska etablissemanget, eller av en offentlig förvaltning, har utsatts för censur. Nu berättar Lasse Strömberg att somliga bloggare har utsatts för just censur på Uppvidinge kommuns bibliotek. Vissa bloggar, bl.a. denna, är inte åtkomliga via bibliotekets i denna kommun dator. Vi har alltså fått verklig censur i Sverige igen. Det torde vara första gången sedan andra världskriget. Jag är smickrad. Bland annat utsattes Torgny Segerstedt, den svurne antinazisten, för censur på den tiden. Inte trodde jag att det jag skriver här anses så samhällsfarligt av somliga att man skulle vidta censur emot det.

Frågan är dock om inte Uppvidinge kommun bryter mot lagen om yttrandefrihet här. Jag föreslår att man gör just det, i synnerhet som Motvallsbloggen inte är en privat blogg utan en del av en registrerad nättidskrift som har en ansvarig utgivare och som därför klart lyder under tryckfrihetsförordningen, som åtminstone än så länge är en grundlag.

Tillägg 15/8 kl. 22.00
Lasse Strömberg har besvarat en fråga från mig om han visste något om orsakerna till att Uppvidinge kommun censurerade somliga bloggar. Jag citerar hans svar på hans blogg:

Kerstin:
Jag ringde kommunen och frågade. De anser att de måste censurera nätet och det går till så att man slår till mot allt, sedan får användarna höra av sig om sidor de vill ha öppnade. Då kollar kommunen om sidan anses passande och om så är fallet öppnas den.
Det visade sig också att en lärare i en skola hade hört av sig samma dag jag ringde, han klagade också på att ett flertal bloggar inte kune nås från kommunens bibliotek. Ofta ligger biblioteken i skolorna och ungarna får uppgifter de kan ta fram via bibliotekens datorer under skoltid, om inte sidorna är spärrade förstås.
Den person jag talade mad ansåg det som självklart att kommunpolitikerna skulle bestämma vilka webbsidor kommuninvånarna skulle kunna komma åt från kommunens bibliotek.
Vi har väl de politiker vi själva valt!

Detta är censur och rätt uppséendeväckande. Det här är ungefär som om biblioteken, på politikernas uppmaning, skulle undersöka om det finns oönskad information i dagens tidning, och riva ut artiklarna ifråga innan tidningen lades ut på biblioteket.
Eftersom biblioteken betalas med skattemedel så är det ytterst tveksamt om man får göra på det här sättet, medvetet undanhålla kommunernas invånare sådant man anser att de inte ska få läsa.

Är det fler kommuner som förfar på det här sättet tro?

Länk:
Inte bara Kina censurerar Internet, Lasse Strömbergs blogg

Läser i DN att:

OPPOSITIONEN ÖKAR sin ledning över regeringen i opinionsmätningen som publiceras i Expressen. Avståndet mellan blocken är nu 14,6
………
Socialdemokraterna har inte presterat så starka siffror i en Demoskopmätning sedan december 2006 då partiet fick 45,5 procent.

Vadå? Vad har socialdemokraterna presterat på sistone? Ingenting vad jag kan se. Det är väl alliansen som presterat alla tiders mest impopulära politik vilket lett till usla opinionssiffror, varför socialdemokraterna har gått framåt trots att de knappast har synts i massmedia det senaste året. Så vad de tänker och vill har vi ju ingen aning om. Det säger ganska mycket om alliansen. Även grisen i säcken är bättre.

PS: Läs för övrigt, och apropÃ¥ Maud Olofssons Ã¥sikter om att arbetsgivare i smÃ¥företag mÃ¥nar sÃ¥ otroligt om sina anställda, inlägget När man kör pÃ¥ arbetare… pÃ¥ Josefin Brinks blogg. MÃ¥nga skulle kunna ge fler exempel av liknande slag. SÃ¥ var lever Maud Olofosson – i drömmarnas land?

Länk:
Oppositionens övertag ökar, DN

En av Carl Bildts bästa vänner, sedan länge, Karl Rowe, George Bushs hjärna, avgår, hör jag på Ekot. Ska han måhända börja planera smutskampanjandet inför nästa presidentval?
Trevliga kompisar han har förresten, Carl Bildt. Men det har vi ju anat länge.

Länk:
George Bushs rådgivare avgår, Sr