januari 2012


Ideologier/propaganda&Internationell politik23/01 00:59

Varför kommer jag att tänka på Naomi Kleins bok Chockdoktrinen, när jag ser filmen nedan?

Contract Killing: ’UK bombs its way to Libyan oil’ (15/11 2011)

Här har vi ett tydligt exempel på hur Västvärldens kapitalistklass använder katastrofer för att berika sig själv, som man tycks ha gjort i Thailand, där man också har tryckt undan vanliga människor, efter den naturliga katastrof som tsunamin skapade. I Libyen har vi istället ett färskt exempel på hur USA/Nato inte bara utnyttjar naturliga katastrofer på det sättet utan hur de även skapar sådana, bombar sönder stater, för att sedan tjäna pengar på att bygga upp och om dem efter eget tyckande och för egna behov. Ska vi gissa att det inte blir mycket ombyggnad och rekonstruktion för de vanliga arbetande libyerna? Det tycks det inte ha blivit i Irak i alla fall, trots god tillgång till olja även där.

/Kerstin

PS: Vill också påminna om att Cynthia  McKinney kommer till Stockholm och ska tala om Libyenkriget vid ett möte i Rinkeby Folkets hus lördagen 28 januari. Klicka på den här  länken för mer information.

 

Ideologier/propaganda&Internationell politik22/01 04:26

Vill också meddela att Cynthia  McKinney, som omnämns i filmen nedan, kommer till Stockholm och ska tala vid ett möte på Rinkeby Folkets hus lördagen 28 januari. Klicka på länken för mer information eller läs en utförligare presentation här.

Det börjar sippra ut nu, fast inte i svenska media, vad som faktiskt hände i Libyen. Den som vill veta lite om hur engelsmännen var inblandade i Libyenkriget – redan från de första dagarna av upproret där, och vad dessa gjorde sen, ska absolut läsa en artikel om saken i BBC News Magazine (Inside story of the UK’s secret mission to beat Gaddafi, Mark Urban, 19/1 2012).

De kommandosoldater som skickades dit insåg snabbt att de s.k rebellerna inte hade en chans och att de varken visste vad de gjorde eller hade mod och styrka nog att bekämpa den reguljära libyska armén. Alltså agerade de energiskt på marken, tränade de s.k. rebellerna i stort sett från början av upproret och samordnade rebellernas och de inskickade legoknektarnas från Qatar och Förenade Arabemiraten strider, med Natos luftangrepp, precis vad som hävdats på några få bloggar  bl.a. denna.

Den del av vänstern i Sverige, Andreas Malm, Åsman & Kildén m.fl. som energiskt försökt få oss andra att tro, att upproret i Libyen var ett arbetaruppror av socialistisk eller kommunistisk karaktär och igångsatt av libyska arbetare och studenter för att få bilda fria fackföreningar mm, får förklara för oss andra hur det kan komma sig att Storbritanniens hemligaste kommandostyrkor, styrda av en konservativ brittisk regering, kämpade så tappert för socialism och rätten att bilda fackföreningar i Libyen. Det skulle väl vara första gången i världshistorien något sådant hänt.

Samma vänstergrupper torde också få svårigheter, när det nu börjar komma fram vad som hände, att övertyga oss andra om att rebellerna befriade Libyen från Ghadafi nästan av alldeles egen kraft.

Slutligen, att det är tyst om Libyen idag beror inte på att allt är frid och fröjd där nu sedan landet blivit ”befriat”, som man kanske kunde frestas att tro efter att media, som genom ett trollslag, tappade intresset för det libyska folket så fort Ghadafi hade lynchats. Det är fortfarande kaos i Libyen med gäng av beväpnade unga män som drar omkring och plundrar och dödar, med miliser som bekämpar varandra och med fullkomligt slumpmässiga fängslande och avrättningar av libyer. Det är brist på pengar i landet och priser på mat-och andra nödvändighetsvaror stiger. NTC, det råd som erkänns som Libyens nya regering har ingen som helst kontroll över landet som, av allt att döma, befinner sig i ett tillstånd av nästan total anarki.

Får vi sen tro en artikel hos Reuters (Libyan Islamists rally to demand sharia-based law 20/1 2012), och det tror jag vi kan göra, så är det sharia som gäller i de delar av Libyen som kontrolleras av NTC-trogna miliser och grupper, alltså av just dem som nämnda vänster stödde. Länder som tillämpar stränga sharialagar är inte kända världen över för att vara demokratiska, för fria fackföreningar eller för att tillämpa jämställdhet mellan könen.

’Western puppets smash dreams of new Libya’ (22/1 2012)

Sen är jag inte säker dock, på att man kan lita på uppgiften om 12.000 amerikanska soldater på Malta. Detta påstående har inte verifierats från flera oberoende källor. Tillägg 23/1 kl 0.30: USA förnekar detta. Se den andra länken överst, om mötet i Rinkeby Folkets hus.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Politik/ekonomi&Politik/EU21/01 15:12

Idag talar många amerikanska liberaler (som är vad vi skulle kalla socialdemokrater) om Ike Eisenhowers varning, då han avgick, för det militärindustriella komplexet. Idag anses han ha varit väldigt framsynt med denna varning.

Det är dags att åter plocka fram Tage Erlanders varning och oro som han uttryckte när han avgick, nämligen hans oro och varning för de multinationella företagen. Detta var en lika framsynt och dessvärre idag lika besannad oro som Eisenhowers.

Idag ska Juholt avgå. Enligt Ekot klockan två ska han hålla en presskonferens och få tillkännage sin avgång själv, men någon eller några i VU har därmed redan glappat till SR om att denna avgång i själva verket är VU:s påbud. Han fick inte själv tillkännage sin avgång. Snyggt svikarjobb från några i detta VU, ovanpå alla andra svek från partitoppen som Juholt har utsatts för. Det är bara att konstatera att det finns alldeles för många inom den socialdemokratiska ledningen idag som inte har en susning om vad solidaritet innebär och som ser partiet som en konkurrensplattform för egna karriärer inom storföretagen. Vem kan sen ha något förtroende kvar för detta parti?

Jag lägger här in ett inlägg som är en kommentar jag gjorde på Lena Sommestads blogg för någon timme sen, endast något reviderat:

Det börjar bli allt tydligare att Sverige blivit precis som USA, där varenda någotsånär informerad och politiskt kunnig person vet vilka det är som styr, nämligen de stora korporationerna/multinationella företagen. Det verkar vara så illa även i Sverige idag, att amerikanska korporationer inte bara tillsätter den amerikanska presidenten och regeringen utan att de även bestämmer över svensk politik, ja över hela EU:s politik. Det är numer svängdörrar mellan de amerikanska korporationerna och det svenska politiska systemet också alltså.

Vi har höger-PR-firmor som betalar socialdemokrater för att verka för högerpolitik inne i det socialdemokratiska systemet och som ägnar sig åt smutskastning inom sitt eget parti och som ägnar sig åt att kasta partikamrater åt vargarna, alltså åt medias destruktiva propaganda.

Vi har sett hur svenska politiker arbetar direkt åt amerikanska politiska intressen. Bildt var lobbyist åt USA vad gällde att sätta igång Irakkriget och för att få europeiska länder att ställa upp med soldater i detta krig.

Vi har sett hur en tidigare svensk socialdemokratisk partiledare och statsminister, anställts av en höger-PR-firma sedan han gjort sitt inom svensk politik, avskaffat arvskatt, sänkt skatter för de rikaste, höjt pensionsåldern,privatiserat viktiga delar av svensk infrastruktur etc. etc.

Vi ser hur den man som var med och genomförde Novemberkuppen, med finansavregleringarna  i mitten av 80-talet, Erik Åsbrink, nu fått anställning som rådgivare åt Goldman & Sachs.

Det sades, men vet inte om det faktiskt är så idag, att Maud Olofsson skulle bli rådgivare åt det amerikanska utrikesdepartementet (vad ska hennes rådgivning handla om – om detta blir eller redan är en verklighet?).

Svenska politiska partier, från höger till vänster, anställer amerikanska spin doctors för sina valkampanjer och vi har fått hit samma intensiva smutskastningspolitik som man haft länge i USA.

Vi är numer helt integrerade i The New American Century, med allt vad detta innebär av eländen för de flesta av oss framöver, av rivning av vårt svenska demokratiska system och vår välfärd, av deltagande i de nykoloniala krigen runtom i världen. Nu lever vi i en amerikanskstyrd korporakrati och samtidigt en mediokrati där storkapitalets media bestämmer vilka politiker som ska avsättas, tillsättas och belönas för gjorda insatser. Den svenska Demokratin är död.

Så glad att jag har min framtid bakom mig, att jag fick leva mina bästa år i världshistoriens bästa kompromiss. Det Sverige och den värld som nu växer fram vill jag inte leva så många år i.

/Kerstin

PS: Så har jag just hört Juholt säga det som VU redan annonserat, att han avgår. Mediokratin vinner ännu en seger över demokratin. Media har återigen, och modigt, ställt upp på maktens sida.

Dagen har varit min sorgligaste födelsedag någonsin.
/DS

Internationell politik&Massmedia&Politik/ekonomi&Politik/EU21/01 01:04

För den som inte noterat det: Det pågår ett klasskrig mot alla oss som inte tillhör de yppersta finans-och politikereliterna.

I U-länderna bedrivs detta krig med militära medel, med bombningar, politiskt förtryck och ännu högre skuldsättning av befolkningarna.

Hos oss i Västvärlden  krigar man med enbart ekonomiska medel och med lögnaktig och smutsig propaganda. Vi ser just nu hur det ena landets invånare efter det andra, i Europa, tvingas ner i allt större fattigdom, och hur man bedriver en politik som ska omöjliggöra framtida ekonomiska återhämtningar. Man ser samtidigt till att privatisera alla gemensamt ägda verksamheter, som skolor, sjukhus och utvinning av ännu inte utrealiserade gemensamt ägda naturresurser.

Jag ser helt enkelt förföljelsen av Juholt som ett led i detta klasskrig. Skärp er inom S, för finns det inget socialdemokratisk parti värt namnet, och det är dit media och förrädarna inom S försöker driva S, inom den nära framtiden – ja då blir det fascistpartier som tar hem rösterna, SD i Sverige. För kapitalistklassen spelar detta ingen roll för den har aldrig varit rädd för fascim eftersom fascismen, till skillnad från sanna socialistiska partier, försvarar kapitalets rättigheter mot de breda massornas behov. Alltså har kapitalet, och högern, i alla tider stött fascism och fascistiska diktaturer.

/Kerstin

Miljövård&Politik/ekonomi&Politik/EU20/01 03:04

Det är verkligen eländigt i världen och ingenting just nu tyder på att det blir bättre, snarare tvärtom. Men här är ett optimistisk inlägg på Motvallsbloggen – för ovanlighetens skull (filmen är ganska lång):

John Perkins – The Secret History of the American Empire

Jag har haft den här inställningen, som Perkins förordar, under många år, men för sådär en 10-15 år sen tappade jag geisten, när jag såg att utvecklingen gick käpprätt åt skogen och i allt snabbare takt. Fast någonstans finns det nog kvar en liten kärna, ett hopp att människor ska vakna och inse hur lurade vi blivit de senaste 25 åren och fortfar att bli. Varför skriver jag annars en blogg?

Sen har han ju rätt, det är vi, massorna som har makten, om vi inser det och använder den.

Videon ovan är från 2009. Undrar om Perkins är lika optimistisk idag? För så här säger han 2010 om vad som ligger bakom ekonomiska kriser i världen, som ex. den grekiska idag:

The truth behind the Greek Economic Crisis

/Kerstin

Massmedia&Politik/ekonomi&Vem tipsar/vad skrivs?19/01 17:12

Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag ser ingen annan råd än att S kallar in ängeln Gabriel som ordförande och dessutom ber Hin Håle att bli partisekreterare, så att man också har någon som kan sopa till borgerliga partiledare på ett sätt som ingen ängel klarar av.

S skrev under sin egen dödsdom dels när man avreglerade valuta-och finansmarknaden, som innebar att man införde den politik som S en gång bildades för att bekämpa, dels när man gjorde sig av med alla sina dagstidningar.

Man tog antagligen ett annat avgörande steg mot gravkanten med det nya skattesystem man införde tillsammans med de borgerliga. Kritiken mot det nya systemet, som gynnade de välbeställda, var mördande i de socialdemokratiska leden. Alltså orkade inte partiets gräsrötter ställa upp inför valet 1991, som S således förlorade. När man sedan kom tillbaka igen 1994 och fortsatte föra samma politik som regeringen Bildt hade gjort, ja då hade man satt sin sista potatis som det ledande partiet i Sverige. Inte har det blivit bättre sedan ett antal yngre förmågor inom S anser att S endast är en karriärstege för dem själva, att politiska partier är en möjlig väg till de verkliga köttgrytorna.

Man ska inte överräcka kniven till Jack the Ripper.

Idag har borgerligheten makten över hela Mediasverige och kan alltså föra ohejdade smutskampanjer mot dem S väljer till ordföranden. Det kommer inte att hjälpa S att byta sådan igen för en ny partiledare i S kommer att råka ut för samma smutskampanjer som dem media fört först mot Danielsson sen mot Mona Sahlin nu mot Juholt – ja om man inte väljer ängeln Gabriel och Hin Håle alltså.

Dessutom minns allt färre av väljarna vad det traditionella socialdemokratiska samhället innebar och erbjöd – alla sina medborgare. De flesta som idag är under 40 år har egentligen bara sett borgerlig politik och några fler hundralappar i plånboken vid lönedags. De har dessutom ännu inte blivit så mycket sjuka, utslitna och i behov av samhällsstöd, som många blir när de blir äldre, att de inser vad det nya borgerliga/nyliberala samhället innebär för deras framtid. Så de vet inte ens vilken politik de borde kräva.

Varför ska man idag rösta på S för förresten ? Berätta den som vet.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik16/01 03:21

Syria: Endgame approaches as conspiracy continues

Tack Syrienblogg för tipset.

/Kerstin

Ideologier/propaganda&Internationell politik16/01 02:57

Häromkvällen visade TV filmer från Kennedymordet (22/11 1963), De försvunna JFK-filmerna, som inte visats tidigare. Jag tittade förstås med stort intresse. Efter att jag sett de här filmerna är jag helt övertygad om att det inte var Lee Harvey Oswald som mördade president Kennedy.

För den som inte var med eller inte minns, så fick vi den gången veta att någon hade skjutit presidenten från skolbokslagret, lämnat kvar sitt gevär där och flytt från platsen. Senare hörde vi att en person hade gripits misstänkt för mordet, nämligen Lee Harvey Oswald. Hans fingeravtryck fanns på geväret i skolbokslagret påstod man och det verkade väl ganska klart att man hade gripit mördaren.

I de nya filmerna fick vi veta att en polis hade skjutits ganska direkt efter mordet, med en pistol, fast det tydligen var en revolver (det kanske skrevs om detta då också men jag minns det inte i så fall). Strax därefter grep man Lee Harvey Oswald på en biograf, där han satt med ett hagelgevär, vad det lät som. Han verkade helt ovetande om varför han greps och förnekade att han hade skjutit den där polismannen eller någon annan. Sen vet vi ju hur det gick. Jack Ruby, en småkriminell barägare i Dallas sköt Lee Harvey Oswald några dagar senare när denne skulle transporteras till ett annat häkte eller fängelse. Vi fick den gången också så småningom veta att Jack Ruby led av cancer och han avled i denna  sjukdom inte långt efter mordet på Lee Harvey Oswald.

Så här skriver svenska Wikipedia om saken:

På sjätte våningen av Texas School Book Depository fann man ett Mannlicher-Carcano-gevär med kikvarsikte som visade sig tillhöra en av de anställda i byggnaden, Lee Harvey Oswald. Dennes fingeravtryck återfanns även på geväret. Oswald hade först arresterats för mordet på en polisman, J.D.Tippit, vilket skett ungefär en timme efter attentatet på presidenten. Trots att polisen var upptagen med att följa en mängd förvirrade ledtrådar efter presidentmordet, sändes ett par poliser för att undersöka mordet på Tippit. Oswald hade setts gå in på biografen Texas Theatre, och arresterades där. I hans plånbok fann man två ID-kort, ett med hans riktiga namn och ett med namnet ”Alek Hidell”. När det framgick att Oswald var anställd vid Texas Book Depository förstod man att han kunde vara attentatsmannen. Det visade sig att han först rest hem och hämtat enrevolver innan han gick ut på stan, där han hade stoppats av Tippit och då skjutit denne.

Lee Harvey Oswald satt alltså i skolbokslagret och pricksköt presidenten med beundransvärd precision för att sedan lämna geväret kvar där, rusa därifrån, åka hem och hämta en revolver och ett hagelgevär (om han inte hade detta med sig hela tiden förstås) och åka in till centrum igen för att gå på bio tillsammans med geväret (i filmen lät det som om han hade geväret med sig in på biografen, men det kan ju ha legat i hans bil fast det inte sades) och någonstans i denna händelsekedja hann han skjuta en polis till döds med en pistol/revolver, som det inte sades något mer om i filmen. Allt detta inom loppet av en timme.

Vem tror på det här? Inte jag. Så idiotiskt kan ingen kallblodig mördare bete sig, och kallblodig måste han ha varit eftersom han först måste ha planerat mordet och sedan varit synnerligen skicklig med sitt gevär och kikarsikte. Så vem som sköt Kennedy, det vet vi nog inte. Men man kan ju spekulera, vilket många har gjort, fast det ska inte jag göra.

/Kerstin

Länkar:
1) Mordet på John F. Kennedy
- Lee Harvey Oswald.

Ideologier/propaganda&Internationell politik&Politik/ekonomi15/01 03:51

Den här videon syns lite varstans på nätet just nu. Den avslöjar hur Amnesty International ljög om att Ghadafi hyrde en massa svarta legosoldater. Sorgligt att även denna organisation agerar hjälpgumma åt de massmördande nykolonialisterna och dessas fruktansvärda destruktivitet.

The Gaddafi Mercenaries and the Division of Africa

Det finns inte många lögner kvar att avslöja nu, innan det står helt klart att massmördandet i Libyen och sönderbombandet av landet grundades i idel lögner och handlade om helt andra saker än om att rädda libyerna från Ghadafis odemokratisk styre.(1)

Vi har sett det förr, alla vi som minns upptakten till anfallet och sönderbombandet av Irak, lögner, lögner och idel lögner för att lura oss i Västvärlden att hurra för att USA/Nato massmördar människor och förstör levnadsbetingelserna för ännu fler människor. Man har ljugit om vad som händer i Syrien på samma sätt och nu ska vi luras att tro att Iran hotar oss med kärnvapen.

Och våra media sjunger med i lögnarnas kör.

/Kerstin

Länkar:
1) Tro inte på nyheterna från och om Syrien, Motvallsbloggen 11/12 2011 (om hur man ljuger om vad som händer i Syrien och om hur det är helt kart nu att man ljög för att få igång kriget mot och sönderbombandet av Libyen, vilket i en video i inlägget erkänns av en av upprorets tillskyndare.)
- US military operation against Iran would be a grave mistake, Prof. Igor Panarin, Global Research 14/1 2012
- VIDEO: US-NATO Sponsored Armed Insurrection in Syria. Arab League Mission Refutes Media Reports, Michel Chossudovsky, Global Research 29/12 2011
- SYRIA: British Special Forces, CIA and MI6 Supporting Armed Insurgency. NATO Intervention Contemplated, Michel Chossudovsky, Global Research 14/1 2012

Idéhistoria/filosofi&Internationell politik&Politik/ekonomi14/01 03:42

Det är ju så att när man, som jag, har varit med i nära 70 år (nå jag är bara 68) och dessutom har varit politiskt intresserad sedan man var 15 år, så har man upplevt en del och kommer ihåg ganska mycket av det som hänt på den politiska arenan de senaste 50 åren. Det är ett halvt århundrade.

Tänker jag mig tillbaka till min egen ungdom så visst, jag läste om första världskriget och hur det var, men det kändes som om det utspelade sig i en annan tidsålder, som om det definitivt var urhistoria och låg så långt tillbaka i tiden att det inte var av annat än historiskt värde – och knappt det. Visserligen föddes även mina föräldrar efter första världskrigets slut, men de upplevde båda depressionen under 30-talet och berättade ju en hel del om sin barn- och ungdom, hur det var då, liksom de berättade om andra världskriget. Eftersom min pappa var mycket intresserad av krigs-och militärhistoria, som även jag blev av det skälet, kom jag att leva med andra världskriget som liten. Så även om detta krig slutade när jag bara var 1 år gammal känns det ändå som om jag upplevde det. De här perioderna blev ganska levande för mig genom deras berättelser, liksom fattigdomen på 30-talet och ett samhälle som få unga människor idag kan föreställa sig, än mindre kan de förställa sig att det kan bli så igen, vilket faktiskt är på gång.

Idag, när jag tänker tillbaka, inser jag ju att första världskriget slutade bara 26 år innan jag föddes och det inte alls var så lång tid som jag tyckte då. Min mormor och morfar föddes omkring 1875. De var alltså 44 år när detta krig bröt ut ute i Europa. Och nu tycker jag själv att det inte var speciellt länge sen Kennedy blev mördad, 1963, fast det snart är 50 år sen och som de flesta som var med då, minns jag precis när och hur jag fick budet om de tragiska skotten. Sak samma med kuppen i Chile mot Allende, som kändes som en stor tragedi, liksom de militärkupper vi såg i andra stater i Sydamerika. Tänker jag till, och det är inte alltid man gör det vad gäller den här saken, inser jag att för dem som idag är strax under de 40 är dessa händelser så avlägsna att de verkar lika stenålders för dem som jag tyckte att första världskriget var då jag var yngre.

Det är alltså lätt, när man sitter härhemma och bloggar, att inte tänka på att dagens unga människor, de som är under 40 år, ja till och med under 50, inte rimligtvis har något levande och medvetet minne av exempelvis Vietnamkriget. För många av dem, och i synnerhet eftersom man inte skriver eller talar så mycket om denna historia numer, är säkert befrielserörelserna i kolonierna i Asien och Afrika, och kampen för politiskt oberoende från kolonialmakterna, troligen helt okända företeelser. För dem har de afrikanska och asiatiska staterna alltid varit självständiga. Detta innebär naturligtvis att de bedömer det som händer idag på den internationella politiska scenen på ett helt annat sätt vi som har ett halvt århundrade i levande minne och som börjar tycka att 50 år inte är en speciellt lång tid.

För mig är det som händer idag, med USA:s krig, där Sverige också till min oerhörda sorg, deltar numer, bara en fortsättning på dessa krig men idag handlar det om att veva historien baklänges, om att USA, Storbritannien och Frankrike försöker återkolonialisera de stater som blev självständiga under kvartseklet efter andra världskrigets slut. Men även 30-talets fattigdom förefaller ex. IMF (vilket i praktiken är USA) fast beslutet att återinföra igen.

Jag kom att tänka på det här idag, sedan jag hade lyssnat till Björn Kumm på OBS Kulturkvarten på eftermiddagen, där han tar upp den här historien, som alltså är min generations politiska skeenden, och gör det på ett mycket bra sätt. Vi som var med minns det mesta av det han talar om och för oss, som sagt, utgör den här historien en viktig bakgrund till det som händer idag.

Den som är intresserad av 1900-talets internationella historia men inte känner till den speciellt väl borde finna Kumms program mycket intressant. Det ger förstås ingen verkligt djupgående bild och analys av denna historia men en mycket bra övergripande sammanfattning: Björn Kumms text på Sveriges Radios hemsida.

Den som vill läsa något nytt om ett av dessa återkolonialiseringsprojekt, nämligen om Libyen, kan göra det på StAns blogg; Utländsk invasion av Libyen förestående?

/Kerstin

Länk:
- Historien bakom dagens upphetsade rubriker, SR OBS Kulturkvarten 13/1 2012

« Föregående sidaNästa sida »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster