Libya as it is today, after the rats treatment…(utlagd 16/3 2012)
Inte så konstigt det här, kanske. De s.k. rebellerna har ju klargjort att de ska oskadliggöra alla som arbetade för Ghadafi och det torde innebära att man gjort sig av med allt folk som har administrerat landet. De som överlevt vågar förstås inte låtsas om att de arbetat inom administrationen.
Eftersom man också försökt utrota de svarta i landet, infödda sådana såväl som gästarbetare, genom att skjuta dem, tortera ihjäl dem, skära halsarna av dem och skrämma dem som överlevt på flykten, så har man förstås även gjort sig av med dem som skötte grovjobbet. Jag gissar att det var svarta libyer och gästarbetare som skötte renhållningen i landet exempelvis.
Många av dessa i väst så hyllade och omhuldade ”rebeller” kommer att vakna till en tämligen bister verklighet ganska snart. Somliga har eventuellt redan gjort det och därför gett sig av till Syrien för att mot betalning förstöra även Syrien, (1) istället för att ta sig an det hårda slitet med att bygga upp Libyen till en fungerande stat igen.
Dessutom håller Libyen nu på att splittras. Benghazi i öst har förklarat sig som självständig reublik med kung Idris brorson som ledare och med 1951 års lag som grund. Det var de lagar som kung Idris regerade med. De torde inte innebära demokrati eller bibehållande av de libyska kvinnornas, i arabvärlden närmast unika rättigheter, som infördes av Ghadafi.
Till en början ville Jalil och El Keeb inte acceptera denna ”utbrytning”, (men somligt tyder på att båda har mjuknat på den punkten).
While the NATO-installed head of the Tripoli-based National Transitional Council has threatened the use of “force” to prevent the country’s partition along regional lines, his words are bound to fall on deaf ears for the simple reason that he does not have the authority to back his words. He is just a Western mannequin. (2)
(Min översättning: När NATO-installerade ledaren av det Tripolibaserade Nationella Övergångsrådet (min not: NTC) hotar med att använda våld för att hindra delningen av landet efter regionernas gränser, talar han för döva öron av det enkla skälet att han inte har någon makt att sätta bakom orden. Han är bara Västs nickedocka.)
Stackars Jalil. Nu anser han sig också sviken av sina forna allierade i arabvärlden:
At a Press conference in Tripoli, Jalil charged unnamed Arab states with funding “sedition” in Libya. “Some sister Arab nations unfortunately are supporting and financing this sedition that is happening in the east,” he declared. Jalil, a former minister of justice in the Gaddafi government, went on to declare the NTC “the sole legitimate representative of the Libyan people” and Tripoli, Libya’s “eternal capital.” (2)
(Min översättning: Vid en preskonferens i Tripoli anklagade Jalil icke specificerade Arabstater för att finansiera uppvigling (!, utropstecknet min anm.) i Libyen. ”En del av våra arabiska systerstater stödjer tyvärr, och finansierar detta uppror som nu pågår i öst”, deklarerade han. Jalil, en före detta justitieminister i Gaddafis regering, fortsatte med att säga att NTC är ”den enda legitima företrädaren för det libyska folket” och att Tripoli ”är Libyens eviga huvudstad”.
Det senaste måste man ju hålla med om eftersom det är bestämt av USA och Natostaterna m.fl. att NTC företräder ”det libyska folket”.
De har emellertid tur där i Benghazi, att 3/4 av oljan finns i deras del av Libyen, som kallas Cyrenaika och som de nya ledarna nu döpt till Barqa (som är det arabiska namnet på regionen):
The autonomy declaration in Benghazi is widely seen as a step toward grabbing control over the region’s energy wealth, which would entail choking off resources for the rest of Libya.(2)
(Min översättning: Självständighetsdeklarationen i Benghazi ses allmänt som ett steg för att ta över kontrollen över regionens energirikedom, vilket innebär att man drar undan resurser från resten av Libyen.
Green Libyan Soldier Tells His and Libya’s Story
Tillägg 20/3 kl. 01.50 Vill man ha en mer initierad synpunkt på det som händer i Syrien idag ska man absolut läsa en intervju i FiB Kulturfront med den berömde syriske poeten Ali Ahmad Said Asbar – Adonis.
En bra film om hur upproret börjad och utvecklades i Libyen:
Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary /utlagd 13/11 2011)
Någon gång i framtiden hoppas vi på en liknande film om händelserna i Syrien och om vad som faktiskt hände där. Tills dess, varför inte se syriska televisionens intervju med Lizzie Phelan, som motvikt till den otroligt ensidiga bilden våra svenska media ger.
Lizzie Phelan – Syrian people support Bashar al-Assad.(19/1 2012)
Så här säger USA:s FN,-representant Susan Rice, som förresten var en av de amerikaner som ivrade mest för bombningen av Libyen, i FN om vad som händer i Syrien just nu. Lyssna till hennes tal.
UN Vetoes Syrian Resolution, U.S. ”Disgusted!” (utlagd 4/2 2012)
Därefter är det dags att dra sig till minnes hur det gick till när USA ljög upp opinionen inför attacken på och invasionen i Irak:
Colin Powell in the security council
(hela talet kan ses med början här: General Colin Powell UN Speech on Iraq Part 1of5 http://www.youtube.com/watch?v=Nt5RZ6ukbNc)
2001 lät det så här emellertid:
Colin Powell and Condoleezza Rice Tell The Truth About Iraq (outlaid 15/6 2006)
(Text under videon: This clip from John Pilger’s documentary, Breaking the Silence, contains 2001 footage of Powell and Rice declaring that Iraq is not a threat.)
Och i ett program 2006 redogörs för hur slipstenen drogs den gången Colin Powell påstod i FN att Irak hade massförstörelsevapen. Programmet innehåller information (eller vad det nu är?) om hur man lurade Colin Powel (om man nu gjorde det?):
Dead Wrong: Colin Powell’s UN Speech (utlagd 1/10 2006)
Och när Powell själv, senare, kommer till tals om lögnen i FN låter det så här:
Colin Powell Saying He Was Misled Before UN Speech on WMDs (utlagd 12/6 2007)
I fallet Irak, påstod man sig lita på en irakier i fångenskap, som torterats svårt, Ibn al-Shaykh al-Libi, (1) påstådd toppledare i al Qaeda, och en agent kallad Curvball, irakiern Rafid Ahmed Alwan, möjligen några andra också. Vad gällde fallet Libyen, ”litade” man på en nyuppfunnen Libyan League for Human Rights (se Motvallsbloggen: Tro inte på nyheterna från och om Syrien, 11/12 2011) som bestod av ungefär samma personer som TNC och vad gäller Syrien ”litar” man, USA:s politiker och massmedia, på Rami Abdul Rahman, som kallar sig Syrian Observatory for Human Rights och som sitter i London och fabulerar lika effektivt som ”källorna” fabulerade om Irak och om Libyen.
Det troliga är väl förstås att politikerna i USA hade fullt klart för sig att de här prickarna inte var/är att lita på, i värsta fall var eller är de betalda för att säga det de sade/säger, om de inte, som al Libi, har torterats till det förstås.
Idag vet vi alltså att USA inte bara ljög om Saddam och Irak, utan att USA/Nato också ljög vad gällde hur det gick till i början av upproret i Libyen (2) och om Ghadafis påstått våldsamma svar på ”fredliga demonstrationer”, att han bombade sin egen befolkning. Det gjorde han inte. Det var upprorsmännen som tog till vapen först. Så vad kommer vi om några år att få veta om hur det är i Syrien idag,
Bara att hoppas att Rysslands och Kinas veton fungerar så att Syrien i framtiden slipper uppleva hur något eller några 100.000 människor har fått sätta livet till, att landet är förstört och att ett långvarigt inbördeskrig rasar som har drivit stora mängder av befolkningen på flykt, precis som situationen är i Irak fortfarande och i Libyen idag. Men vi vet att det finns de som önskar se detta scenario i Syrien idag, ledarna i USA, Nato, Carl Bildt, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, Turkiet, för att nämna några vid sidan av de inhyrda kringresande legogrupperna från olika delar av MÖ. Det kan ju också vara idé att påminna om att Carl Bildt lobbade för attacken på Irak och försökte få fler EU-länder att ställa upp på USA:s krig där.
Libya: ’NTC head may resign — if he makes it out alive’. (23/1 2012)
Det här har media arbetat ivrigt för hela tiden. Varför denna tystnad om Libyen i Media nu? Vad är det media inte vill ta i?
Ännu en gång kan vi konstatera att man inte kan bomba fram demokrati.
Och i engelska Morning Star läser vi att Läkare utan gränser vägrar att fortsätta att verka bland NTC-fångar i Misrata då de får behandla illa torterade människor hela tiden, och ibland tom mellan tortyrsessioner för att de torterade ska klara mer tortyr.
Men vem vet, det är kanske så här man gör när man startar fackföreningar och bygger verklig demokrati, för det var ju det det handlade om enligt somliga vänstermänniskor i Sverige och i andra länder.
Phelan: Yes, well, how ironic that here I am sitting in Damascus in Syria, which is a country being accused by the British state of lacking all the freedoms that we claim to hold so dear in Britain i.e. the one that you just mentioned, freedom of expression. Of course, Syria has been condemned for not allowing journalists into the country and today we have an arm of the British state for the first time closing down an international channel in its own borders.
Let’s not forget that in Venezuela, Hugo Chavez closed down RCTV for a much less flimsier reason than they are giving for closing down Press TV – of course, he closed down RCTV because they were calling for his assassination no less – then the British state and the British press had a field day accusing him of lacking democracy in his country and cracking down on freedoms that we supposedly hold so dear and freedoms that we go around the world bombing other countries in the name of, not to mention Libya, which was being accused of a lack of democracy, freedom of speech, human rights, etc.
Min översättning: Ja, visst är det ironiskt, att här sitter jag i Damaskus i Syrien, som har anklagats av brittiska staten för att sakna alla de friheter som man påstår att vi är så noga med i Storbritannien, i.e. den du just nämnde, yttrandefriheten. Naturligtvis har Syrien också anklagats för att inte släppa in journalister i landet och idag har vi för första gången sett brittiska staten stänga ner en internationell TV-kanal inom sina egna gränser.
Låt oss inte glömma att i Venezuela stängde Hugo Chavez ner RCTV av en betydligt mindre luddig anledning än den man anger för att stänga ner Press TV, han stängde ner RCTV för kanalen uppmanade till inget mindre än mord på honom – då fick brittiska staten och den brittiska pressen bråttom att anklaga honom för att det inte var demokrati i hans land och för att slå ner på friheter som vi påstås hålla så kära och friheter som vi åker jorden runt och bombar andra länder för att försvara där, för att inte tala om Libyen, som anklagades för brist på demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter etc.
Varför kommer jag att tänka på Naomi Kleins bok Chockdoktrinen, när jag ser filmen nedan?
Contract Killing: ’UK bombs its way to Libyan oil’ (15/11 2011)
Här har vi ett tydligt exempel på hur Västvärldens kapitalistklass använder katastrofer för att berika sig själv, som man tycks ha gjort i Thailand, där man också har tryckt undan vanliga människor, efter den naturliga katastrof som tsunamin skapade. I Libyen har vi istället ett färskt exempel på hur USA/Nato inte bara utnyttjar naturliga katastrofer på det sättet utan hur de även skapar sådana, bombar sönder stater, för att sedan tjäna pengar på att bygga upp och om dem efter eget tyckande och för egna behov. Ska vi gissa att det inte blir mycket ombyggnad och rekonstruktion för de vanliga arbetande libyerna? Det tycks det inte ha blivit i Irak i alla fall, trots god tillgång till olja även där.
/Kerstin
PS:Vill också påminna om att Cynthia McKinney kommer till Stockholm och ska tala om Libyenkriget vid ett möte i Rinkeby Folkets hus lördagen 28 januari. Klicka på den här länken för mer information.
De kommandosoldater som skickades dit insåg snabbt att de s.k rebellerna inte hade en chans och att de varken visste vad de gjorde eller hade mod och styrka nog att bekämpa den reguljära libyska armén. Alltså agerade de energiskt på marken, tränade de s.k. rebellerna i stort sett från början av upproret och samordnade rebellernas och de inskickade legoknektarnas från Qatar och Förenade Arabemiraten strider, med Natos luftangrepp, precis vad som hävdats på några få bloggar bl.a. denna.
Den del av vänstern i Sverige, Andreas Malm, Åsman & Kildén m.fl. som energiskt försökt få oss andra att tro, att upproret i Libyen var ett arbetaruppror av socialistisk eller kommunistisk karaktär och igångsatt av libyska arbetare och studenter för att få bilda fria fackföreningar mm, får förklara för oss andra hur det kan komma sig att Storbritanniens hemligaste kommandostyrkor, styrda av en konservativ brittisk regering, kämpade så tappert för socialism och rätten att bilda fackföreningar i Libyen. Det skulle väl vara första gången i världshistorien något sådant hänt.
Samma vänstergrupper torde också få svårigheter, när det nu börjar komma fram vad som hände, att övertyga oss andra om att rebellerna befriade Libyen från Ghadafi nästan av alldeles egen kraft.
Slutligen, att det är tyst om Libyen idag beror inte på att allt är frid och fröjd där nu sedan landet blivit ”befriat”, som man kanske kunde frestas att tro efter att media, som genom ett trollslag, tappade intresset för det libyska folket så fort Ghadafi hade lynchats. Det är fortfarande kaos i Libyen med gäng av beväpnade unga män som drar omkring och plundrar och dödar, med miliser som bekämpar varandra och med fullkomligt slumpmässiga fängslande och avrättningar av libyer. Det är brist på pengar i landet och priser på mat-och andra nödvändighetsvaror stiger. NTC, det råd som erkänns som Libyens nya regering har ingen som helst kontroll över landet som, av allt att döma, befinner sig i ett tillstånd av nästan total anarki.
Får vi sen tro en artikel hos Reuters (Libyan Islamists rally to demand sharia-based law 20/1 2012), och det tror jag vi kan göra, så är det sharia som gäller i de delar av Libyen som kontrolleras av NTC-trogna miliser och grupper, alltså av just dem som nämnda vänster stödde. Länder som tillämpar stränga sharialagar är inte kända världen över för att vara demokratiska, för fria fackföreningar eller för att tillämpa jämställdhet mellan könen.
’Western puppets smash dreams of new Libya’(22/1 2012)
Sen är jag inte säker dock, på att man kan lita på uppgiften om 12.000 amerikanska soldater på Malta. Detta påstående har inte verifierats från flera oberoende källor. Tillägg 23/1 kl 0.30: USA förnekar detta. Se den andra länken överst, om mötet i Rinkeby Folkets hus.
Så här under sista dagarna av nådens år 2011 kan det vara lämpligt att visa en video som sammanfattar vad FN och Nato, samt Sverige, har åstadkommit i Libyen och allt ont man drabbat den libyska befolkningen med under året (tack Stan för tipset). Att kalla det som hände i Libyen för ”att skydda civila” är en lögn som även Goebbels hade varit stolt över, ja kanske tom avundats Västalliansen.
Året har bjudit på den värsta krigspropaganda jag har upplevt i det här landet. Givetvis serveras vi den för att Sverige deltog i vidrigheterna i Libyen. Den här videon, som avslöjar en del av den falska rapportering vi bestods medan det pågick, borde varenda journalist på varenda svensk tidning samt alla reportrar från Sveriges Radio och TV se – och begrunda.
Det har inte varit speciellt svårt att få fram den här informationen medan det pågick, om man velat ha den. Jag har, på den här bloggen, skrivit om det mesta av det vi ser och hör om i filmen, liksom flera andra bloggare gjort på sina bloggar . Men västerländska journalister ville, eller fick tydligen inte ge oss svenskar korrekt information. Det kommer en dag dock, när det här blir allmänt känt och erkänt, på samma sätt som det idag är en erkänd sanning att Saddam Hussein aldrig hade några massförstörelsevapen. Skäms journalisterna inte nu kommer de att få göra det framöver?
Libyan Crisis: Events, Causes and Facts (Documentary) / 13/11 2011/
Skäms inte Cecilia Uddén ex, som talar arabiska och som utan större problem hade kunnat servera oss något helt annat än den propagandasmörja som hon bestått oss med under året, inte bara från Libyen utan även från och om Syrien och om vad som händer där, där Västvärlden under nästan hela året, och i detta nu, försöker upprepa samma scenario som det vi såg i Libyen.(1)
Till råga på allt har Sveriges Radio mage att säga att man är stolt över att Bonniers stora journalistpris tilldelades just Cecilia Uddén för hennes rapporter från Mellersta Östern. (2)
Lögnaren och Fredspristagaren Barack Obama stod för några dagar sedan, i samband med att USA drog tillbaka en del av sina soldater från Irak, och sade att Irak nu var ett fritt och stabilt land. Sanningen är att situationen i Irak är eländig, ett inbördeskrig bryter sannolikt ut när som helst. Samhället fungerar inte, mängder dödade, torterade, sårade och mängder har flytt landet, och nu förefaller Libyen befinna sig i samma situation.(3) Ledarnas i Västvärlden lögner och skönmålningar är otroliga och media hjälper till att sprida dem, alltså är de medskyldiga till vad som händer, för om befolkningarna i USA och Europa fick reda på vad deras regeringar gör i deras namn, skulle de sannolikt bli ordentligt upprörda.
Det är dags nu för norska Nobelpriskommittén att ta ifrån Barack Obama Nobels fredspris och att i framtiden gå in för att tilldela dem priset som gjort en viktig insats för freden under året, såsom Alfred Nobel har önskat, istället för att använda priset för att uttrycka förhoppningar om framtida stordåd. Dessa har alltför ofta kommit på skam.
Här står hela EU vid ruinens brant (ja inte Tyskland förstås) men Nato/EU har råd att vräka ut bomber, död och förintelse över ett totalt oskyldigt folk i norra Afrika och man vill bomba även Syrien sönder och samman. Vi, som betalar bomberna ska inte få veta vad som sker emellertid. Vi har kommit ganska långt från demokrati när detta får och kan fortgå.
