Måste slå ett slag för min senaste favoritblogg, Milton Frihetssons liberal/konservativa, nej visst ja ”nyliberala” blogg : ”Nyliberal is Good! ” Om ”Nyliberalism – Capitalism – Globalisation – Bushism”.

Här har vi äntligen en nyliberal som talar klarspråk. Han hymlar inte och gömmer inte sina åsikter i det ”new-speak” som våra vanliga liberaler och konservativer gör. Man skulle ju önska att fler i hans läger vore lika öppna och ärliga med sina värderingar :-).

Bra och informativa länkhänvisningar har han också. Beundransvärt grundlig bloggare alltså.

Han har dessvärre inte någon kommentarfunktion på sin blogg, men det förstår man ju, för han skulle förstås drabbas av allvarliga trakasserier av den stora mängden vänstervridna bloggtroll, som förföljer alla frihetsälskande bloggare på nätet.

Tillägg kl. 17.30: Glömde att säga att även Marian Radetzki talade klarspråk förstås (klicka på ”öppna play”)

Alltfler anmäler andra människor för bidragsfusk – anonymt, hör jag på ekot idag. Ett härligt samhälle vi lever i numer. Myndigheterna kontrollerar allt vi gör och kan kartlägga vartenda steg vi tar. Människor börjar anmäla varandra för fusk, anonymt. Vårt samhälle har snabbt utvecklats till ett kontroll- och angiverisamhälle, och ett som dessutom saknar grundläggande rättstrygghet. Varför kommer jag att tänka på forna Sovjet?

De här anmälningarna beror förstås på myndigheternas och massmedias, under senare år, återkommande tjat om alla som fuskar, ett tjatande som redan socialdemokraterna ägnade sig åt.
Slår man exempelvis på ordparet ”Försäkringskassan/bidragsfusk” på DN:s interna sök, så får man upp sida efter sida med ”information” om det utbredda fuskandet.

Tjatandet om fuskande vad gäller användande av Fösäkringskassan, visar sig emellertid vara propaganda, som dessutom fått önskad effekt. Den kan inte förstås som något annat än regeringarnas medvetna bävrande för att legitimera den allt hårdare kontrollen av oss och för att få människor med sig på nedskärningar i offentlig sektor och i de allmänna försäkringssystemen – och man har alltså lyckats, inte förvånande eftersom enveten propaganda alltid får effekt.
Så här skriver SR på sin hemsida om saken:

Många tror på ett utbrett bidragsfusk
En stor enkätundersökning som Statistiska centralbyrån, SCB, gjort visar att nästan hälften av alla tillfrågade tror att människor fuskar, och att de lämnar felaktiga uppgifter. Och det är fler som tror det nu, än vid den senaste undersökningen som gjordes år 2003 (Ekot idag)

Det är klart att det finns människor som fuskar. Den nytillträdda alliansregeringen visade ju upp en hel provkarta på den saken och somligt småfolk fuskar förstås med sjukförsäkring och A-kassa, det enda som småfolket har en chans att fuska med i praktiken. Men de allra flesta vanliga människor fuskar inte (till skillnad från vad som förefaller vara fallet med ett antal av nuvarande ministrar och bland människor inom överklassen och i den ekonomiska eliten), och att använda de få som fuskar som argument för att bestraffa alla som råkar illa ut, blir arbetslösa, blir sjuka, blir gamla (som vi ju alla blir om vi får leva) är djupt oetiskt. Det är ungefär lika klyftigt och etiskt som att låsa in alla människor för att somliga stjäl, rånar och/eller mördar.

Tjatet om bidragsfusket tycks emellertid inte ha så mycket fog för sig. Den 4:e november kunde man i DN läsa att DN:s egen undersökning av området visade på motsatsen, samt vidare att:

Sedan Curt Malmborg blev generaldirektör för den nya Försäkringskassan i januari 2005 har han bedrivit en kampanj mot ”det omfattande” fusket.
Enligt generaldirektören visar rapporter att närmare en av fyra föräldrar fuskar med ersättning för vård av sjukt barn. Men en genomgång av de fyra senaste ”fuskrapporterna” visar inget stöd för detta. Tvärtom. I Försäkringskassans stora studie om föräldrapenning för 2005, som presenterades i somras, är slutsatsen att en av tio utbetalningar till föräldrar är felaktiga. Av dem beror troligen minst 3-4 procentenheter på misstag från arbetsgivare eller föräldrar.

Så träffade DN generalidirektören ifråga, och skriver om detta möte:

Efter en halvtimmes samtal om överutnyttjande, fusk, brott och moral får han frågan om han läst den senaste SKA-rapporten och kassans egen rapport som han bland annat hänvisar till.
– Nja. Jag har inte läst dem noga.
Har du läst Ifau-institutets senaste rapport?
– Nej, det har jag inte, jag har fått den föredragen för mig.
Men du har gjort tvärsäkra, långtgående uttalanden i medierna kring rapporten. Borde du inte ha läst den innan?
– Nja, det funkar inte så. Skulle jag läsa alla rapporter skulle jag sitta inlåst på kammaren.
Vet du vad siffrorna i undersökningen baseras på?
– Eh, ja. Berätta för mig, jag kan inte det i detalj. Det här är ingen statistisk seminarieövning. Men egentligen är det inte så jätteviktigt för mig med exakta decimaler, om det är 22, 10 eller 16 eller 6 procent eller vad det är. Det visar ändå sammantaget att det är en hög andel som är felaktiga.
Har du och Försäkringskassan något att vinna på att överdriva fusksiffrorna?
– Nej, det har jag svårt att se.
För ett år sedan fick ni 150 miljoner kronor från regeringen, vilket gav 300 nyanställda, för att öka insatserna mot fusk. Vad berodde det på?
– Det ska du fråga regeringen om, säger Curt Malmborg.
Enligt Curt Malmborg handlar det totala fusket med socialförsäkringarna om ungefär en miljard.
– Vi gissar att det är en procent, det kan vi se när vi gör polisanmälningar, säger han.
(min anm: Läs artikeln)

På grundval av fuskpropagandan får mängder av sjuka människor lida ordentligt. På grundval av dylikt förtal av behövande och utsatta människor, man kan inte kalla det något annat än förtal, fattar regeringar beslut som drabbar de behövande mycket hårt. Men förtalet fortsätter och den nya regeringen tar, liksom den tidigare socialdemokratiska, tacksamt emot förtalet, utnyttjar det och fortsätter att lagstifta mot de olycksdrabbade i vårt land och Försäkringskassan tar tacksamt emot angivares tips om vänner, grannar och bekanta.

Sen förstår inte socialdemokraterna varför de förlorade valet, trots att ”det gick så bra för Sverige”! Och ännu värre, de tror att bara de blir ännu lite mer högervridna, så ska de vinna tillbaka sina traditionella väljare, de där som gick till alliansen. De förstår inte att en massa människor, i synnerhet bland de unga väljarna, tror att den borgerliga politik som socialdemokraterna har fört de senaste 25 åren, är traditionell socialdemokratisk politik, och därför menar dessa väljare att det var det dags att testa något annat än det som störtade Sverige ner i elände.

Länk:
– Alltfler anmäler – anonymt, Ekot
– Försäkringskassan överdriver fusksiffror, DN
– Försäkringskassan får hård kritik av JO, DN
– Den svenska fattigdomen syns…. DN

PS: Läs också Ali Esbatis blogginlägg idag om den ökande fattigdomen i USA, det land framför alla, som alliansen har som sitt ideal och som den betraktar som sitt föregångsland.

När Littorin, i samband med att regeringen försämrar villkoren för sjuka och gamla, säger att ”det ska löna sig att arbeta”, så säger han i samma andetag att ”det ska straffa sig att vara/bli sjuk”.

Någon som undrar varför han väljer att säga det första och inte det andra, när det andra är andra sidan av samma mynt och lika sant och viktigt som det första?

Tillägg/rättelse 25/2 kl. 00.30: Överskriften borde förstås ha varit: Det ska straffa sig att bli arbetslös, att vara sjuk (och att bli gammal)

Länk:
– Leif Wilehag, Det är nyare tider än någonsin/Alba
– Ett animerat inlägg/Motvallsbloggen

Ja det visste jag förstås inte att man kallade det, förr kallade man det att ”snorta kokain”. Men nu vet vi alltså att ett antal av våra nyhetsjournalister är vaneknarkare.

10 journalister talar ut i Aftonbladet idag, anonymt, om sitt kokainbrukande. Ja, de missbrukar förstås inte. Fast en av de anonyma journalisterna visste att berätta att somliga av de journalister som börjat som ”brukare” ganska snart övergått till att bli missbrukare, hon själv bl.a. som slutat dock och numer är med i Anonyma Kokainister.

De som knarkar blir ju ett lätt offer för utpressning eftersom de sysslar med kriminell verksamhet, så vilka journalister kan vi lita på efter detta? Ingen egentligen, eftersom Aftonbladet inte talade om vilka de ”kokainbrukande” jorunalisterna är, bara att de är ”välkända”.

Förklarar detta kanske den konstiga och allvarligt vinklade nyhetsförmedling vi bestås numer?

Förklarar detta kanske också somliga journalisters ideologiska omvändelse, från vänster till höger. De kanske vill ha mer frihet, frihet att fritt få köpa knark och tror då att högern, som numer är nyliberal, ska ge dem denna frihet?

Ett tips till alliansen i alla fall, gå knarkliberalerna till mötes och de kända nyhetsjournalisterna kommer att slita som mycket ivriga bävrar för att hjälpa er att vinna även nästa val och vem vet, de kanske slutar att skriva elaka saker om Carl Bildt och andra alliansministrar. Knarkare och alkoholister är nämligen och oftast väldigt lätta att köpa.

Länkar:
– Läsarna behöver inte veta, AB

Samtliga artiklar om saken, ytterligare två stycken, kan man bara läsa på nätet om man betalar, eller om man tar fram dagens papparsupplaga av Aftonbladet och läser dem där. Jag har läst pappersupplagan.

Gripen ska sättas in i Afghanistan, och försvarsledningen anser att detta är positivt, men planet bör användas för verkliga stridsinsatser anser man. Detta skulle ge de svenska insatsstyrkorna möjlighet att testa sin förmåga får vi höra i Ekot.

Så lågt har Sverige alltså sjunkit vad gäller inställningen till krigande, att man tycker att det vore käckt att få bomba människor för att testa sin materiel och sin förmåga – ”hej hopp och hurra vad vi är bra – planet är strålande, det dödar och slår ut massor av (oskyldiga) människor”.

Dags att börja skämmas ordentligt för att man är svensk.

Sedan undrar jag när våra regeringar (för detta gäller både borgerliga regeringar och socialdemokratiska) och riksdagen fick mandat från svenska folket att slopa neutraliteten och börja ägna sig åt orättfärdiga, imperialistiska och koloniala krig i länder som aldrig har hotat Sverige eller svenskt territorium?

Länkar:
– Ekot, om användande av Gripen i Afghanistan, text
– Ekot. Fortsättning om Gripen i Afghanisatn

Jag brukar inte skriva om utrikespolitik, eller om internationell politik (trots att jag följer med ganska väl även vad gäller detta område och just nu vad gäller händelseutvecklingen i Mellersta Östern ex.). Jag ska inte göra det nu heller, men vill, för alla dem som är intresserade av området, rekommendera läsning av Jeff Hubers blogg, ”Pen and Sword” som är mycket intressant, i synnerhet som Jeff Huber är en från amerikanska försvaret pensionerad officer.

Länk till hans blogg finns dessutom till höger i länklistan.

Kulturministern, ja hela regeringen förstås, anser, som synes i förra inlägget, att mycket av det som vi vant oss vid att finansiera gemensamt och via skatterna, det får inte vara gratis för användarna längre, istället ska var och en betala de verkliga kostnaderna för sådant (de som inte har råd får skylla sig själva – de borde ju valt att låta sig födas av rikare och friskare föräldrar), eller så ska de slippa att bidra till det om de inte nyttjar det.

När Svenskt Näringsliv, däremot, delar ut glassigt och dyrt material till skolorna, i akt och mening att indoktrinera lärare och skolbarn i de ekonomiska eliternas världsbild, då får detta material gärna vara gratis. Då är det helt OK med kollektivt finansierade ”förmåner” (nåja, förmåner och förmåner). För det syftet är det fullkomligt acceptabelt att betala ut miljoner och åter miljoner ur företagens kollektivt uppbyggda kassor.

Jag tillåter mig att betvivla att varenda ett av de företag som är medlemmar i arbetsköparnas kollektiv, Svenskt Näringsliv, verkligen tycker att deras pengar ska gå till den typen av propaganda- och indoktrineringsverksamheter som de här kampanjerna som riktas till skolbarn och lärare.

Dessutom förundras jag över alla dessa liberaler som gärna betraktar arbetssäljarnas organisationer, facken, som oacceptabla, och allt kollektivt tillvaratagande av löntagarnas intressen som förkastligt, medan de anser det fullständigt riktigt, jag tom önskvärt, att arbetssäljarna agerar kollektivt.

Jo, jag hör invändningarna” ”företagen är ju allas intresse”, utan företag skulle Sverige dö. Så riktigt så men utan människor som gör själva jobbet skulle företagarna inte producera en enda Volvo, inte en enda telefon, inte ett enda JAS-plan och därmed inte inhösta den ena vinstmiljarden efter den andra och utan dem som gör jobben skulle vi inte ha tak över våra huvuden eller mat i våra magar. Det tycks alltså som om båda grupperna är lika viktiga för att hålla Sverige igång. Frågan är då förstås varför liberaler och nyliberaler anser att bara den ena parten ska ha rätt att agera kollektivt men inte den andra?

Länk:
Svenskt Näringsliv/hemsida

Den nya regeringen har uppenbarligen bestämt sig, helt i enlighet med traditionell konservatism så klart, att det simpla folket ska kastas ner i ”nyttig okunnighet” (det blir fler pigor på det sättet). Varje liten åtgärd som kan vidtas i den riktning ska vidtas, är regeringens motto, men det deklarerade den inte före valet förstås.

Skolorna ska inte längre ge sämre folks barn god utbildning har vi just konstaterat. Att de sämre ställda inte heller ska ha råd att besöka muséerna för gratis förkovran är ett steg i samma riktning. I snitt har muséerna förlorat 35 procent av sina besökare sedan den konservativa regeringen återinförde entréavgiften på de statliga muséerna. Kulturministern säger i DN att:

… muséerna måste kunna locka med annat än gratis inträde.
– Ingenting är gratis. Vi kommer inte att kunna ha muséer med högkvalitativ verksamhet om de inte kan ta betalt för den, säger kulturministern

Nä, att ingenting är gratis, det vet vi ju, och att moderater anser att ingenting ska finansieras gemensamt och solidariskt visste vi ju också, för att inte tala om att åtminstone många av oss visste vilka som i första hand skulle drabbas av moderaternas kollektiva egoism.

Effektivt jobbat regeringen. Det är precis så man sätter pöbeln på plats – så nu väntar vi på nästa åtgärd i samma riktning. Betalning för boklån på biblioteken ligger väl i pipe linen, och varför inte inträdesavgift på desamma också, så att ingen sneker in där och sitter och läser en bok eller en tidning alldeles gratis.

Länk:
– Om muséernas besökstapp, DN

Svenskt Näringsliv har dragit igång en propagandakampanj riktad mot lärare. För att få lärare positivt inställda till ”globaliseringen”, bjuder man lärare på resor till olika länder i Europa. 200 har hittills tagit emot erbjudandet och varit med på dessa resor.

Bjudresor för yrkesgrupper brukar normalt betraktas som mutor men i det här fallet tycks lärarna inte ha fått någon tid för egna utflykter eller rundvandringar under resorna, som läkare tydligen haft tid för under de bjudresor som läkemedelsföretagen bekostade, utan de vallades runt till olika elitskolor och skulle sedan skriva rapporter om vad de sett samt skriva ihop rapporterna under resans gång. Dessa rapporter, samt artiklar av företrädare för Svenskt Näringsliv, distribuerades blixtsnabbt ut till skolor runtom i landet, i ett magasin med namnet ”Det Nya Europa”. Den lärare som inte var odelat positiv till vad hon såg, fick se sin rapport bortgallrad ur magasinet, allt enligt Lärarnas tidning (nr 3 16:e februari i år). Här ska det inte finnas några tveksamheter eller olika åsikter inte.

Upplägget på resorna påminner starkt om de resor som anordnades till Öststaterna förr, och som bekostades av dessas statliga propagandaorgan, där besökarna vallades runt och bara fick se det som öststaterna ville att de skulle få se. Svenskt Näringsliv verkar ha lärt sig precis hur det ska gå till, fast på den tiden Öststaterna ordnade sådana här vänskapsresor var företagen och de borgerliga inte speciellt förtjusta över evenemangen. Så propaganda är helt OK, bara SN får stå för den och ensidig ”information” är också helt OK, bara den gynnar SN och sprider SN:s bild av verkligheten.

Jag läser i Lärartidningen:

I arbetet mot skolan byter Svenskt Näringsliv strategi från och med i år. ”En intensifiering” betonar Kristina Scharp. Man lägger ner de populära storsatsningarna mot elever, turnéerna Enterprise och Praoguiden. Trots att exempelvis gymnasieturnén Enterprise år 2005 mötte 30.000 elever och 600 lärare så ger turnéerna helt enkelt för lite.
– Vi träffar varje elev kanske en gång under skoltiden, sedan försvinner han eller hon.

Istället riktar Svenskt Näringsliv nu helt in sig på dem som stannar kvar: lärarna………..

Till hösten kommer Svenskt Näringsliv att genomföra en rad fortbildningsdagar för lärare ute i landet med teman som miljö och energi, globalisering, samt samhällsekonomi. I samband med studiedagarna lanserar man nytt informationsmaterial som vänder sig direkt till lärarna.

Vidare ska man starta en kampanj riktad mot förskola och grundskola, framför allt genom Ung Företagsamhet, som förresten i huvudsak finansieras av staten genom Nutek, med Svenskt Näringsliv som näst största bidragsgivare (vad var det vänstern sjöng en gång? ”Staten och kapitalet de sitter i samma båt”, nu sitter de inte bara i samma båt, nu sover de i samma koj).

Svenskt Näringsliv går nu direkt på utbildningspolitiken, skriver Lärarnas tidning:

Verksamhetsberättelsen för 2004 ger klara besked: ett av målen är att förändra utbildningssystemet, bland annat styrdokumenten.
Scharp talar om en rad perspektivskiften för att göra skolan mer ”up to date”. Istället för lika utbildning för alla kräver Svenskt Näringsliv exempelvis rätt utbildning för alla. Man vill tala om kvalitet istället för kvantitet i utbildningen.

”Rätt utbildning för alla” är förstås kodord för ”endast god utbildning för de bättre ställdas barn” och ”kvalitet” för ”elitskolor för elitens barn”. Just nu lägger regeringen fram det ena förslaget efter det andra på skolområdet – för att förverkliga SN:s” visioner”för nu ska barnen stoppas in i sina klassfack redan som små – och därefter förbli vid sina läster, vilket är klassisk konservativ, men inte klassisk liberal politik.

Dessutom har Svenskt Näringsliv talat om hur man vill att äldreomsorgen och sjukvården ska se ut. Så nu vet vi det. Där det i det gamla Sovjet var politbyrån som bestämde, där är det i dagens Sverige Svenskt Näringsliv som bestämmer, det där med demokrati – glöm det, och regeringen leverar, men så har det förstås varit de senaste 25 åren, även om vi tidigare hade en regering som bromsade lite försiktigt ibland.

Marita Ulfskog hade rätt när hon betecknade Svenskt Näringsliv som Sveriges femte borgerliga parti.

Källa:
Lärarnas tidning nummer 3, 16 februari-1 mars 2007, årgång 18.
Länk:
SN:s hemsida om skolsatsningen

De, som brukar titta in på Motvallsbloggen då och då, har förstås noterat att den inte är tillgänglig rätt som det är. Det handlar, förmodar jag, om servertrassel och är lite ledsamt. Jag brukar lägga ut information om vad som händer på gamla Motvallsbloggens adress, där jag normalt har omdirigering direkt till den här Motvallsbloggen. Så om det är dött på den här adressen kan man alltså få besked om orsakerna på Gamla Motvallsbloggen,
(URL= http://www.kebi.se/motvallsbloggen ).
Just nu dirigeras du emellertid om hit om du klickar på ”Gamla Motvallsbloggen” ovan.