Nästan allt som skrivs på denna blogg handlar om ett försvar för demokratiska värden och uppfattningen att alla människor är lika mycket värda. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag skriver detta, direkt eller indirekt, det kommer ständigt in kommentarer, huvudsakligen från liberala och konservativa ungtuppar som inte förmår att se världen i något annat ljus än svart eller vitt, som beskyller mig för att försvara diktatur och förespråka en sådan även i Sverige.

Nu är det förstås så att det inte finns någon i himlen inskriven definition av vad som är en demokrati. Det finns många olika politiska system i vår värld, somliga betraktar vi som demokratiska andra inte, men även de stater som betraktas som demokratiska har olika konstitutionella system. Jag ska inte försöka definiera vad en demokrati är eftersom det inte finns något sådant som en en gång för alla bestämd definition av en sådan, och i synnerhet som jag också accepterar att en demokrati kan se ut på lite olika sätt både vad gäller konstitution och hur man praktiskt styr samhället men jag ska tala om vad jag anser krävs för att en stat ska betraktas som en demokrati:

För att jag ska betrakta en stat som demokratisk ska den uppfylla minst följande kriterier:

1: Allmänna och fria val med lika rösträtt för alla, kvinnor och män och oavsett hudfärg eller andra mänskliga karaktäristika.

2: Ett fungerande rättssystem (rättstrygghet) där alla människor är lika inför lagen och där alla människor har samma möjligheter att få sin sak prövad genom domstolsförfarande.

3: Yttrandefrihet och organisationsfrihet

4: Statens respekterande av privat integritet, (alltså inget avlyssnande eller annan otillbörlig och hemlig kontroll av människor av enskilda utan misstankar om allvarliga brott)

5: Frånvaro av dödsstraff och definitivt förbud mot statligt sanktionerad tortyr och misshandel av människor (ex. av fängslade sådana)

Till detta kommer ett villkor som också måste vara uppfyllt för att en stat ska fungera demokratiskt, enligt min uppfattning, och som handlar om de människor som på ett eller annat sätt bär upp samhällssystemet, representerar det eller innehar viktiga maktpositioner i staten eller samhället, nämligen att:

En fungerande demokrati kräver hederliga politiker och hederliga och fria massmedia som inte medvetet och systematiskt lurar sina väljare/läsare.

Historien har visat att en stat kan ha en väl så demokratisk konstitution men ändå fungera som en diktatur. De flesta av de stater som kallat sig kommunistiska har varit sådana men idag ser vi hur även alltfler av Västvärldens demokratiska stater börjar fungera på likartade sätt. USA:s behandling av människor under täckmanteln ”terroristbekämpning” är exempel på detta, liksom presidentens medvetna lögner om orsakerna till invasionen i Irak, även Sveriges agerande när vi tillåter CIA att komma hit och hämta människor till tortyr i andra länder och när våra politiker stiftar lagar om kontroll av medborgarna som strider mot de punkter jag listat ovan.

Det är förvisso så att vi aldrig sett en perfekt fungerande demokrati även om det finns ett antal goda konstitutioner och ett antal stater som fungerar acceptabelt demokratiskt, och det är också så att alla dessa kriterier är vaga och sådana att det alltid finns gränsfall, ibland klara fall av rena överträdelser som trots detta inte gör staten till en ren diktatur, men dessa fall bör en stat kunna komma någotsånär tillrätta med genom att sådant påtalas och diskuteras i det offentliga samtalet och korrigeras i demokratisk riktning.

Jag anser slutligen att de traditionella demokratierna idag är allvarligt hotade och mestadels inifrån sig själva, av politikers, makthavares och massmedias ageranden.

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Hör på Vetandets värld i P1, att Iran gjort enorma framsteg inom många områden sedan shahens tid och att landet idag kan jämföras med Italien på 60-talet, vad gäller människors ekonomiska och sociala villkor. Dödligheten bland barn har minskat från 30% före skolåldern på 60-talet till 3% idag, nativiteten har gått ner från 7 barn/kvinna på 60-talet till drygt 2 barn/kvinna idag, iranska forskare stod år 2005 för 4.000 artiklar i internationella vetenskapliga artiklar. Man har gått igenom en ren utbildningsexplosion med andra ord.
Detta är bara enkla fakta, enligt dem som medverkade i programmet, och har ingenting att göra med vad man i övrigt anser om den iranska regimen.

Tänk, jag hade inte en aning om att Iran var en demokratisk och nyliberal nation – för det måste man väl vara om folk får det bättre socialt och materiellt? Det är ju bara sådana stater som förmår öka människors ekonomiska och sociala välfärd enligt alla dessa högröstade och tvärsäkra nyliberaler. Eller menar dessa med ”välfärd” kanske bara rätten för vanligt folk att få bli eller förbli fattigt men få säga vad man vill – fast ingen bryr sig om vad man säger?

Det är minsann inte enkelt det här, snarare obehagligt komplicerat.

Länk:
Vetandets värld, P1, 6/11

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Läser i aftonbladet idag att:

Jobben-höjningen av a-kasseavgiften och sänkningen av ersättningen blev en het politisk fråga först efter valet. Arbetslivsminister Sven Otto Littorin (m) har löpt gatlopp mellan tv-soffor och möten med uppretade fackrepresentanter. Men beslutet att ändra a-kassan ligger fast.

”Det blev en het fråga först efter valet”! Vadå blev? Vad är det för övernaturliga makter som styr journalisterna så att det bara blir?

Vad jag förstår så är det någon eller några inom massmedia som bestämmer vad som ska skrivas där, inte någon ande som avgör den saken, och massmedia sade nu inte så mycket om det här före valet. Istället var journalister, både i tidningar, radio och TV förblindade, förförda och alldeles överväldigade av ”de nya moderaterna”, så fullkomligt exalterade att de inte nog kunde understryka hur nya moderaterna var och så överförtjusta att de inte brydde sig så värst mycket om att pressa dessa imponerande ”nya moderater” på vad de faktiskt hade i kikaren – mer exakt! Det hade ju inte varit så svårt att göra det med tanke på att moderaterna själva mumlade lite om saken då och då och hade ett valmanifest som man kunde ha pressat dem om så att väljarna hade blivit mer informerade om vad som förestod om alliansen vann valet.

Länk:
Aftonbladet om det försenade ståhejet kring a-kassan

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

I förra inlägget (nedan) trodde jag på DN:s reporter och deras granskning av Försäkringskassans rapporter men 17 vet om jag borde ha gjort det, för så läser jag vidare i DN, och studsar för en fet rubrik som skriker ut att:

Venezuelaner i jättemarsch mot Chávez
Caracas. Hundratusentals venezuelaner vällde till stöd för oppositionskandidaten Manuel Rosales fram längs Caracas gator i ”Caminata por los 26 millones” (Marsch för de 26 miljonerna) på lördagen.

Oj då, tänker jag, var har hänt, har Chávez förlorat sitt stöd bland folket. Ja tydligen har han det, för hans utmanare Rosales påstås ligga på 1530 procent i opinionsmätningarna. Hoppsan, det måste vara rekord alla tider! Torde ingen kunna slå tänker jag förstås. Några rader längre ner läser jag emellertid, och nu med stigande förvåning, att President Chávez är solklar favorit med 4560 procent i enkäterna. Hur många procent väljare har man i Venezuela?

Så kommer förklaringen till rubriken, fast man ska förstås känna till DN:s propaganda mot Chávez för att förstå att det är en sådan:

Han är föraktad i Washington en motvilja som är ömsesidig men Venezuela står för ungefär en åttondel av USA:s oljeimport.
Mycket av miljardintäkterna använder Chávez till vård- och utbildningsprogram för Venezuelas fattiga, vilket förklarar hans popularitet bland väljarna. Rosales anhängare är dock rädda att Chávez är för influerad av vännen Fidel Castro.
– Rosales är vårt sista hopp att hindra att landet blir ett nytt Kuba, sade 53-årige Antonio Romero i lördagens marsch.

Milda makter – tala om att snubbla på siffror och avslöja sig i samma andetag. Bara att hoppas att reportern som skrev artikeln om Försäkringskassan har lite bättre koll på siffror och sånt.

Länk:
Jättemarsch mot Chavez, artikel i DN

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Försäkringskassan har lämnat kraftigt överdrivna uppgifter om bedrägerierna inom försäkringssystemen även enligt sina egna rapporter, skriver DN idag och visar i en artikel hur Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg inte vet vad han talar om och hur han inte tycker att det är så viktigt att veta exakt hur stort fusket är. Han bara vet att det är upprörande stort, oavsett storleken och orerar vitt och brett om detta utbredda fusk. Om detta läser vi artikeln:

Riksrevisionsverket delar inte Curt Malmborgs uppfattning om den ringa vikten av att veta fuskets omfattningen. I en kritisk rapport från slutet av juni skriver verket att kunskapen om fusket är bristfällig. Kassan får också kritik för att den inte varit så intresserad av att ta reda på hur ofta de egna medarbetarna gör fel. Riksrevisionen skriver att Försäkringskassan ställt betydligt tuffare krav på att uppfylla produktivitetsmålen, det vill säga att bland annat halvera sjukpenningdagarna, än att minska handläggningskvalitetens brister.

Ansvaret för de senaste årens jakt på sjuka, gamla och arbetslösa ligger på den förra socialdemokratiska regeringen, som anammade högerns gnöl om fuskande svenskar, och som fick för sig att låta piskan vina över både sjuka och arbetslösa av det skälet. Man gav dessutom Försäkringskassan dels pengar till fler tjänster för att jaga fuskare, dels i uppdrag att se till att få ner antalet som uppbar ersättning från sjukförsäkringen. Detta har skapat stort lidande för många människor, just de där som socialdemokraterna en gång i tiden sade sig värna om.

Socialdemokraterna har svikit alla sina ideal de senaste 20 åren. Här har de först uppfostrat svenska folket till att acceptera högerns människosyn och beskrivning av svenskarna, sedan blir de förvånade när de förlorar röster till denna samma höger. Vad förväntade de sig, att högern skulle börja rösta socialdemokratiskt?

Jag rekommenderar DN:s artikel till läsning.

Länk:
Fusk från Försäkringskassan om försäkringsfusk,DN

Protestera mot förändringarna av A-kassan – klicka och skriv på

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på

Nu är det ett faktum och bara att konstatera att det är fullt tillåtet att fiffla med skatten – åtminstone för män, och att anställa svart arbetskraft. (För oss kvinnor ser det däremot lite dystrare ut, vi får ju inte bete oss som män men det är ju å andra sidan inget nytt).

Sedan har vi fått klart för oss att det är fullt acceptabelt att bryta mot lagen av ideologiska skäl (för män alltså). Den slutsats som man måste dra av det spektakel vi sett sedan den nya borgerliga regeringen tillträdde blir förstås att ideologi står över demokrati. De (män) som har ideologier som säger att vissa lagar inte är bra, behöver alltså inte följa demokratiskt fattade beslut i fortsättningen.

Frågan är då vad man ska kalla det politiska system som införts nu? Ideolokrati kanske – varje man agerar utifrån sin egen ideologi – kvinnor håller sig på mattan.

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på

På den tiden jag undervisade på universitetet brukade jag bl.a. undervisa om hur otroligt lättpåverkade vi är, hur effektivt grupptryck är och hur sällan vi i själva verket tänker alldeles egna tankar.

För det första tenderar de flesta av oss att bara läsa det som stödjer våra förutfattade meningar och att bara ta till oss information som gör det, och det är ganska sällsynt att man sätter sig in även i åsiktsmotståndarnas uppfattningar och föreställningsvärldar.

För det andra tenderar vi att umgås mest med människor som tycker som vi gör. Befinner vi oss någon gång bland människor som inte gör det, brukar vi mestadels tiga om vad vi anser när de andra uttrycker det som är den självklara åsikten i sällskapet.

Det senare beror på att grupptryck är otroligt effektivt. Är vi övertygade i vår uppfattning tiger vi när vi är bland oliktänkande, råkar vi hamna bland sådana under längre perioder tenderar vi dock att successivt anpassa vår uppfattning till de åsikter som är rådande bland dem som omger oss. Sedan finns det alltid undantag, människor som inte låter sig luras eller påverkas av omgivningen. De är emellertid ganska få, statistiskt sett, vilket mängder av psykologiska experiment visat.

Ett experiment med grupptryck
När jag studerade beteendevetenskapliga ämnen, sociologi, psykologi och pedagogik, vid universitetet, i slutet av 60-talet och början av 70-talet, genomförde våra lärare psykologiska och sociologiska experiment med oss studenter. Jag tillhörde dem som var mycket upprörd över det där, inte minst som somliga studenter mådde väldigt illa pga de experiment de utsattes för. Av etiska skäl slutade man så småningom att utsätta studenter för sådana här experiment. Likafullt, så är jag, så här i efterhand, tacksam för att jag fick tillfälle att vara med och faktiskt se hur grupptryck fungerar. Jag hade troligen inte trott på det om jag inte hade sett det demonstreras så tydligt i de här experimenten.

Här ska jag berätta om ett av de experiment som jag var med om och som var glasklart – och skrämmande.

Vi var omkring 40 psykologistuderande på en gruppövning. Läraren skickade ut hälften av oss, alla som satt på höger sida om mittgången, med orden: ”Drick kaffe, gör vad ni vill och kom tillbaka om en timme”.

Vi som var kvar fick se ett antal diabilder, skämtbilder, som vi skulle gradera efter rolighetsgrad, från 1-10. Av dessa bilder var två experimentbilder. Den ena, vi kan kalla den för A, tyckte vi var väldigt rolig, den fick högsta poäng av oss alla. Bilden B var urtrist, och dömdes ut totalt av oss alla.

När vi hade sett de här bilderna och kollat resultatet, våra bedömningar, fick vi veta att det var den andra gruppen som var experimentgruppen och att vi hade varit kontrollgruppen och nu skulle vi vara med och lura den andra gruppen. Vi skulle inte låtsas om att vi hade sett de här bilderna en gång utan bete oss som om vi såg dem för första gången och betygsätta dem en gång till, för syns skull. Vi fick instruktioner att absolut inte dra på munnen när A-bilden, den roligaste, visades och där skulle läraren fälla en kommentar, Istället skulle vi skratta när B-bilden, den tråkiga bilden, visades.

Därmed kallades den andra gruppen in, fick veta att vi alla nu skulle få se ett antal bilder och gradera dem efter rolighetsgrad. Så delades enkätpapperen ut, till oss alla. När A-bilden växlades fram, sade läraren, liksom lite i förbigående, att ”här är en typisk lyteskomik”. Vid B-bilden, den tråkiga, skulle vi i kontrollgruppen ju skratta, men ingen av oss förmådde oss till ett riktigt skratt, så det enda man hörde från vår del av salen var några fnysningar, sådana där som man ger ifrån sig när man fnissar till lite smått.

Så var det dags att kolla vad experimentgruppen hade tyckt om bilderna, och givetvis, vad gällde A-bilden, den roliga, så hade den fått sämst poäng i experimentgruppen och B-bilden hade fått högst poäng – och tro mig, den var verkligen inte rolig alls, saknade totalt poäng. En enda person i experimentgruppen hade gett samma poäng som vi i kontrollgruppen och motstått grupptrycket. Om det berodde på att hon verkligen motstod grupptrycket eller på att hon redan kände till experimentet vet jag inte.

Jag lovar – det var dödstyst i salen efter att resultaten hade redovisats och läraren förklarat för experimentgruppen vad de hade varit utsatta för och hur vi i kontrollgruppen hade bedömt bilderna. Det var många studenter som gick från den här ”övningen” och mådde ganska dåligt.

Sådant här rubbar ens självbild på ett ganska obehagligt – men kanske ändå lärorikt sätt. För när allt kommer omkring så är man mindre mottaglig för icke önskvärd påverkan om man är medveten om hur lättpåverkade vi alla är. Ju säkrare man är på att man inte låter sig påverkas och att man alltid tar ställning av rationella och självständigt uttänkta skäl, desto mer lättlurad är man.

Inlägget inspirerat av Erik Bergs inlägg om kvinnor och matematik, på bloggen ”Approximationer”

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på

Jag kan inte minnas att Stockholm drabbades av totalt kaos för minsta snökristall för omkring 20 år sedan. Det måste vara jag som glömmer, för allting är ju så mycket bättre och fungerar ju så mycket effektivare när man decentraliserar och privatiserar – och det har man ju gjort de senaste 15 åren.

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på

Med anledning av alla de unga, förhoppningsfulla och inför mina påståenden, om att den förra borgerliga regeringen var en katastrof för Sverige, klentrogna moderater och liberaler som ibland kommenterar på den här bloggen, kan jag inte låta bli att citera vad fondkommissionären Tomas Fischer skriver i Svenska Dagbladet idag:

1991-1992 ledde Carl Bildt som regeringschef det så kallade kronförsvaret, som slutade med att riksbankens valutareserv tömdes till glädje för George Soros och andra insiktsfulla aktörer som gjorde enorma vinster med motsvarande förluster för det svenska samhället.
Storbritanniens finansminister Norman Lamont fick då frågan varför inte den brittiska regeringen liksom den svenska försvarat valutan in i det sista: ”we used our common sense” (vi använde vårt förstånd) blev svaret.
Behöver en svensk utrikesminister verkligen inte kunna något om hur finansiella marknader fungerar?
Det torde vara svårt att hitta någon vars okunnighet på området är så väl dokumenterad som Bildts.

Just det, den förra borgerliga regeringen ruinerade Sverige och otaliga var de enskilda och småföretagare som fick sina ekonomier totalt sönderslagna och otaliga är de som ännu idag betalar för den inkompetens med vilken regeringen Bildt styrde Sverige. Nu har vi en ny borgerlig regering som troget går i den förras fotspår. Den börjar med ett släggslag mot facken och mot den forskning som handlar om de anställdas villkor (Arbetslivsinstitutet), fortsätter så med att dra in pengar som var avsedda för dem som just står i begrepp att starta eget, efter att de förberett sig noga, liksom med att dra in pengar till forskning om småföretagarnas villkor. Var kommer deras nästa släggslag att träffa och vilka kommer det att krossa? En enda sak kan vi vara säkra på vad gäller den frågan, det kommer inte att drabba de redan rika.

Länk:
Fischer i SvD Brännpunkt –

Protestera mot förändringarna av A-kassan -klicka och skriv på