Mycket konstigt detta att kalla det som egentligen är en sjal för slöja, som man numer alltid gör. Slöja har, tills för inte så länge sedan, alltid varit något man täcker ansiktet med. Nu förstår man alltså inte vad det är som en flicka inte får bära i skolan i Umeå, är det en burka (slöja) eller är det en sjal?

Det är dystert när journalister inte kan svenska och när de börjar använda ord fel, som man började göra med ordet slöja för omkring 10 år sedan, så att språket fungerar allt sämre som kommunikationsmedel.

Tillägg 25/3 kl. 21.25: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern

Läste en kommentar på Lasses blogg som förbryllade mig till en början. En person nämner först i sin kommentar något om effekterna av avregleringen av taxi och på detta svarar en annan kommentatör:

Taxi? Nu är jag kanske för ung och okunnig.. men jag har aldrig hört talas om statlig taxiverksamhet?

Det har aldrig slagit mig att man skulle kunna uppfatta begreppet ”statlig reglering” av ett område som att det är ”staten som äger” eller bedriver verksamheten det handlar om. Regleringarna av vissa verksamheter innebar ju inte alls statligt ägandet, utan att staten eller kommunerna omgärdar vissa verksamheter med olika regelsystem, som hur många företag av visst slag man får ha i en viss kommun (de s.k. etableringstillstånden), eller vilka krav som ställdes på dem som skulle bedriva verksamheterna, sådant som fortfarande föreligger inom vissa områden alltså.
Vad gällde taxi reglerades vilka som fick etablera taxirörelser och jag tror att även priserna var reglerade, men det var ju privata ägare till taxirörelserna (på den tiden var taxi mycket pålitlig och trygg dessutom och man behövde aldrig oroa sig för att bli lurad på pengar – i varje fall inte om man kände till området som man åkte taxi i).
Vad gällde bankerna reglerades hur mycket dessa fick låna ut, nämligen högst upp till en viss andel av bankernas totala tillgodohavanden (vilket omöjliggjorde den ohejdade utlåning som omedelbart tog fart då regleringen togs bort i slutet av 80-talet, och som ledde till bankkrascherna/fastighetskraschen/ i början på 90-talet ex.).

Det förefaller också som om många ungdomar och unga liberaler tror att vi inte har levt i ett kapitalistiskt samhälle tidigare, utan i ett rent kommunistiskt sådant, ja somliga tycks tro att vi fortfarande lever i ett sådant samhälle, vilket ju också är en grov vanföreställning.
Staten (dvs. vi alla) har ägt och byggt upp de viktigaste delarna av infrastrukturen, vägar, telenätet, järnvägsnätet, elsystemet, men det har nästan alltid varit privatägda företag som har byggt upp denna infrastruktur och således tjänat pengar på uppbyggandet av den, pengar som skattebetalarna har tillhandahållit.
De flesta av våra större företag har just blivit stora och kunnat utveckla allt bättre teknik på grund av att de har haft beställningar från staten/skattebetalarna, sådana företag som SAAB, Som ABB, som nuvarande Telia m.fl.
Staten har kunnat satsa långsiktigt, vilket privatägda företag sällan är lika intresserade av. Få privatägda företag är intresserade av att satsa på så lång sikt som 20-50 år och en väl fungerande infrastruktur är en förutsättning för ett modernt fungerande samhälle. Fortfarande har vi sådana statliga och kommunala satsningar att tacka för att exempelvis vi i Sverige har så pass väl utbyggt bredbandsnät, något som inte alls är fallet i USA, där mycket mindre andel av befolkningen har tillgång till sådant. Och vi har alltid haft ett kapitalistiskt system i Sverige.

Första gången jag märkte att unga människor levde i en helt annan värld än jag, var i mitten av 90-talet, då studenter började talade om för mig vilket samhälle jag hade levt i i min ungdom, ett samhälle som jag inte alls kände igen och definitivt aldrig hade levt i. Jag undrar sååå varifrån många ungdomar har fått sina underliga föreställningar om vår moderna historia. Genomfalsk är den under alla omständigheter.

Enligt ett inlägg av idag, från Maria Carlshamrep, på AB- debatt har folkpartiet stängt ner hennes hemsida, utan att meddela henne detta. Hon fann bara plötsligt att sidan inte fanns längre.

Partiet sitter tydligen i glashus, inte minst sysslar det med ett fult men känt knep som brukar tillämpas av mindre seriösa IT-företag, att försöka tvinga henne att betala för att få loss domännamnet ”www. carlshamre.se”. Vad har partiet för glädje av detta domännamn om det inte finns någon hemsida som det leder till? Det är väl bara att överlåta domännamnet på Carlshamre, eller säga upp det så att det blir fritt fram för henne att registrera det på nytt, i egen regi. Eller anlitar partiet ett oseriöst webbföretag?
Egentligen var det lite värre än så här, så läs artikeln.

Det är inte lätt att leva som man lär.

(Ny lucka öppnad på Skandalkalendern)

I kväll kunde vi på TV2” se programmet ”Historien om det svarta guldet”. Det hävdas att vi eventuellt redan nu ser toppen vad gäller utvinningsmöjligheter och att tillgången till olja kommer att minska redan nu, eller i bästa fall först om något tiotal år. Vad detta innebär är inte så svårt att tänka sig.

Jag erinrar mig hur boken ”Limits to Growth” , som kom ut 1972 (på svenska Tillväxtens gränser några år senare) bemöttes. I boken beskrevs hur länge jordens tillgång av ändliga resurser skulle räcka under lite olika omständigheter och den bemöttes i princip med föraktfulla fnysningar från maktetablissemangen: Det där var struntprat, man hittade hela tiden mer olja än ökningstakten i förbrukningen (om jag inte missminner mig). Nu är detta dystra scenario närmare oss än man ens tippade i denna bok, om vi får tro vad som sades i TV-programmet om oljan och den framtida tillgången på sådan.

Jag erinrar mig hur vi, som var aktiva i miljörörelsen i början av 70-talet och som tog den här boken på allvar, försökte få politiker intresserade av att satsa på utvecklandet av alternativa energikällor och energisnål teknik men hur intresset var tämligen svalt, och ännu mindre blev det från 80-talet och framåt.

Tillägg kl.14.15: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern

Via ”Jennys blogg finner jag dokumentet i vilket TV-filmen Könskriget” fälls av granskningsnämnden. När man läser beslutet får man bekräftat att programmet var just så vinklat och missvisande som man misstänkte redan när man såg det. Jag kan bara rekommendera läsning av beslutet.

Programmet fälldes för bristande opartiskhet och för utelämnande av sakförhållanden som var relevanta i sammanhanget, däremot fälldes det inte för integritetskränkning. Sveriges Television ska, enligt beslutet, på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut.

Alla de som då skrek om kraftfulla åtgärder mot kvinnojourerna och som startade en formlig häxjakt på Eva Lundgrens m.fl forskning har anledning att skämmas en aning i och med detta beslut. Allra mest borde SVT och TV-filmmakarna skämmas. Man har med detta program förorsakat många enskilda och oskyldiga människor stor skada och mycket lidande. Denna skada och detta lidande omintetgörs dessvärre på intet vis av granskningsnämndens beslut. Upprättelse är något som inte finns i det verkliga livet. Sådan finns bara i sagorna.

Man må ha vilken uppfattning man vill om att Lajla Freivalds medverkade till att stänga ner hemsidan med Muhammedbilderna, och hon må ha brutit hur mycket som helst mot grundlagen, men hon måste ju i alla fall uppskattas och omfamnas av de svenska export- och storföretagen, och av deras anställda.

Undrar hur företrädare för dessa ser på utsikterna att få en svensk manlig ”Pia Kjaersgaard” i en eventuellt kommande regering?

För att följa valkampanjen och ge en övergripande bild av hur mycket kritik politiker i de olika partierna får i massmedia fram till valet, har jag här på Motvallsbloggen lagt ut en liten skandalkalender, där en ruta öppnas för varje politisk storskandal som uppenbaras för oss i massmedia fram till valet.

Jag kommer att plocka in alla politiker som råkar illa ut i massmedia, från alla de partier som finns representerade i riksdagen. Kan ju bli spännande att se vilket block som kritiseras mest/åstadkommer flest skandaler under den här tiden.

Jag har ingen insiderinformation så jag påstår inte att de skandaler jag för in har med medvetet smutsgrävande och smutskampanjande att göra (även om somliga högst sannolikt kommer att ha det), eller att de inte skulle ha förekommit även utan att det hade varit valår. Kalendern är heller inte tänkt att säga något om huruvida mediakritiken mot de politiker som förs in här, är befogad eller obefogad. Tycker bara att det kunde vara spännande att se hur det ser ut i det här avseendet just ett valår.

Jag kommer att föra in en länk nederst på inläggen de dagar en ”ny lucka” har öppnats i kalender: Ny lucka öppnad på Skandalkalendern

Tillägg: Regler för införande i kalendern: Att ”skandalen” har nämnts i radioekot, eller på TV-nyheterna, alternativt tagits upp i artikel av någotsånär stort format i någon av de större dagstidningarna (ej korta notiser).

(Se även Ali Esbatis inlägg om smutsgruppen)

Jag kan inte låta bli att se serien, fast jag egentligen inte tycker om TV-serier och trots att jag mår dåligt hela tiden jag tittar på den – och en god stund därefter. Jag känner ända ner i magen hur Lotta har det, och känner så väl igen det grabbspel som hon råkar ut för i Rosenbad. Jag gissar att det finns en hel del kvinnor som gör det, och som dessutom inte har haft en mer slipad och mäktigare kvinnlig mentor och stöttepelare.

Serien illustrerar kvinnors situation i karriären på ett mycket bra sätt. Den visar så förbaskat bra hur kvinnor har svårt att komma fram och att de ofta manövreras ut av grabbgänget, att kvinnor bör stödja varandra om det ska bli en ändring (vi ser ju båda sorterna av kvinnor i serien, de som sviker och den som stöttar, jag har mest träffat på den typen som inte stöttar), samt att kvinnor ofta får helt andra problem med privatlivet än män i karriären.

Kvinnors situationer ser ungefär likadana ut på lägre nivåer i samhället, så fort det handlar om arbetsuppgifter med karriärmöjligheter.

Förra veckans socialdemokratiska smuts var Anitra Steens lön och pension, förrförra var chefens för LKAB lön, bonus och pension och dessförinnan var det en förtalskampanj, via mejl till ett antal redaktioner, som nog egentligen inte var någon förtalskampanj. Redan tidigt på måndagens morgon serverades man denna veckas smuts: Laila Freivalds kände till att UD-tjänstemannen skulle ta kontakt med Levonline angående publiceringen på nätet av Muhammedbilderna.

Det blir en spännande följetong det här och vi ser nu fram emot den smutsigaste valkampanj vi någonsin sett, i enlighet med det amerikanska mönstret. Att vakna på måndagsmorgnarna blir som att öppna en lucka på en adventskalender.

(Läs Ali Esbatis inlägg om smutsgruppen)

och de är inte värda någonting om ingen producerar något.

(Klicka på bilden för att se den animerade versionen)